Vickan och Myrrhas sida

Vackert väder

2012-02-12T14:10:00.000+01:00

Chansa i vårsolen.

Eftersom jag ska jobba i natt blev det sovmorgon i morse. Men min förkylning gjorde att jag inte har sovit bra på hela natten och jag kände inte minsta lust att gå någon långpromenad med Chansa. Men eftersom det var nollgradigt och strålande sol kändes det som att jag var tvungen att åtminstone gå en kortare promenad. Det slutade även idag med att vi var ute i nästan två timmar.

Igår var det ju lika varmt, men utan det strålande solskenet och då var det massor med folk ute. Därför hade jag väntat mig att det skulle vara ännu mer folk ute idag, men istället var det färre människor ute. Mycket underligt! Det var i alla fall riktigt skönt med en promenad och det värmde t o m lite i solen.

Och Chansa gjorde mig återigen mycket stolt. Eftersom jag inte är riktigt lika pigg som vanligt p g a förkylningen uppmärksammade jag inte en skidåkare som kom i ganska hög hastighet. Men det gjorde Chansa och satte iväg mot honom. Men på mitt "stanna" tvärnitade hon och kom tillbaka, utan att ens ha kommit i närheten av skidåkaren, som sa något om lydig hund när han åkte förbi!

Jagar kongen.

Dyker i snön efter kongen.

Kommer tillbaka med kongen.

Efter att ha avbrutit jakten på skidåkaren blev det mera lek med kongen.

Sugen på bus.

Jag brukar kalla henne för Fröken Full Fart och det passar rätt bra.

Fokus på Frolic.

Flygande belgare.

Nu är lilla fröken trött och nöjd, så snart ska vi gå och lägga oss och sova ett par timmar till så att jag orkar hålla mig vaken i natt.

Mildare

2012-02-11T16:10:00.000+01:00

Nu var det återigen länge sedan jag skrev något här och det beror på att vi inte har gjort något som är värt att skriva om. Och man måste ju ha något intressant att skriva om ifall man inte har några bilder att backa upp texten med :-)

I början av veckan var det fortfarande ganska kallt och jag hade en hel del att göra. På grund av ett flyttat personalmöte var jag tvungen att fara hemifrån tidigare än vanligt när jag jobbar på måndagseftermiddagarna, så Chansa fick följa med mamma hem och sova där. Chansa kom hem på tisdag morgon när mamma skulle till jobbet. Jag var på utbildning från 9-17, så mamma åkte förbi och gick ut med Chansa när hon slutade jobba.

I onsdags var det fortfarande under -20, så det blev inte någon lång promenad då heller. I torsdags blev det en riktigt lång arbetsdag. Först jobbade jag 8 timmar och när jag slutade där fick jag direkt bege mig till Morö Backe och jobba 6 timmar till. Jag fick skjuts av min kollega, så vi åkte bara förbi och hämtade Chansa, som jag sedan promenerade med från min kollega till jobbet så att hon skulle få röra lite på sig. Tyvärr var det ju precis vid den tid som alla ungar går hem från skolan och alla ungar ska hämtas på dagis, så Chansa fick inte vara lös så mycket som jag hade velat.

Men hon skötte sig riktigt bra på jobbet trots att hon var en aning understimulerad och omotionerad. Eftersom det inte går några bussar vid den tid jag slutar så fick jag och Chansa promenera hem, så då fick hon i alla fall en långpromenad på 1,5 timme och eftersom hon kunde vara lös i stort sett hela tiden så fick hon också röra på sig ordentligt.

Igår blev det helt plötsligt varmt, bara -9 när vi steg upp på morgonen, så jag cyklade 5 km med Chansa på förmiddagen. Jag tror att hon uppskattade att få röra på sig ordentligt. Jag hade också planerat att gå en promenad med henne när jag kom hem från jobbet på Medlefors, men helt plötsligt blev jag jätteförkyld, trots att jag inte känt av någon förkylning under dagen.

Så idag tog vi en ordentlig sovmorgon och när jag steg upp var det bara 0-gradigt, så det fanns helt enkelt inga ursäkter för att låta bli att gå ut, även om jag inte alls hade någon lust. Men när jag väl kom ut så var det faktiskt riktigt skönt och vi var ute i nästan 2 timmar. Den enda nackdelen med mildare väder är att alla andra också måste gå ut. Det går inte att släppa Chansa på gångvägarna, för man måste ändå kalla in/koppla henne var tionde meter och i skogen vimlar det av skidåkare och folk som promenerar med eller utan hund, så det är knappt att det går att släppa henne där heller.

Hon har ju dock blivit riktigt duktig på att skvallra på folk utan hund och skidåkare bryr hon sig inte längre om (och till min stora förvåning så visade hon inte särskilt stor lust att dra efter skotrar heller), så jag gav henne förtroendet att vara lös ändå och hon missbrukade inte det förtroendet.

Tvärtom visade hon att hon blivit riktigt lydig. Hon fick vara lös på gångvägen förbi fotbollsplanen och skolan, trots att det var en del folk som promenerade och när vi kom till en korsande gångväg såg jag ett äldre par med varsin rullator som rörde sig extremt långsamt framåt. Det fanns inte i min föreställningsvärld att de skulle kunna ha en hund så jag kallade inte in Chansa. Hon uppmärksammade dock den övergödda taxen som de hade och startade mot den i full fart, men när jag ropade så vände hon på fläcken och kom! Jag var mycket stolt över henne.

Jag tog den lilla kompaktkameran med mig, så det blev i alla fall några bilder, dock inte speciellt bra bilder.

Chansa gillar att rulla sig i snön.

Ännu mera rullande.

Leta och hämta kongen i snön gillar hon också.

Glad malle.

Snygg malle.

Poserar på en fallen trädstam.

Eftersom man kan filma med den lilla kompaktkameran passade jag på att göra en liten film när vi tränar på att hon ska ha en lugn sinnesstämning. På föreläsningen om on/off-knapp med Eva Bodfält pratade hon om hur viktigt det är med rätt sinnesstämning. Det räcker inte med att hunden t ex står stilla vid sidan och väntar på t ex kommandot "sök" om den har fel sinnesstämning; då finns det risk för pip, gnäll och startskall. Och arbetet blir ju också mer fokuserat om hunden har rätt sinnesstämning och inte är för mycket uppe i varv innan man skickar den.

Denna övning syftar till att lära hunden rätt sinnesstämning. För att jag ska kasta kongen som jag håller i handen måste Chansa sluta vifta på svansen och slappna av. Det var inte speciellt svårt att lära henne att villkoret för att hon ska få kongen (eller någon annan leksak) är att hon ska sluta vifta när hon sitter och ligger, men i stående ställning var det mycket, mycket svårare för henne. Men nu verkar det som att polletten har trillat ner.

Ett kallt EFIT

2012-02-04T00:55:00.000+01:00

Idag var det Ett Foto I Timmen och eftersom jag för en gångs skull är ledig så ville jag vara med. Jag har ju inte fått tillbaka min systemkamera än så det fick bli med den lilla kompaktkameran. Den är förstås inte lika bra, men det fick gå ändå. Här är min lediga lördag i bilder:

9.10 Termometern visar -31 grader och inomhustemperaturen är inte heller särskilt hög, så jag kryper ner i sängen en stund till.

10.10 Jag och lilla fröken snooze-nos har vaknat och funderar på att kliva ur sängen.

11.10 Promenad i strålande solsken och "bara" -28. Chansa bekymrar sig dock inte om temperaturen.

12.10 Men det händer att hon får köldkramp, speciellt när hon är korkad nog att ge sig ut i djupsnön.

Bonus: Bild på världens sötaste snö-malle + en liten promenadfilm (som vanligt något mystiskt klippt; jag är ju som bekant inget proffs på filmredigering).

13.10 En kopp te och senaste avsnittet av Grey's Anatomy.

14.10 Tittar in på Allt Om Hundar.

15.10 Vattnar blommorna och upptäcker att fönstren är en aning isiga.

16.10 Sitter i soffan och läser Bittert arv.

17.10 Det är kallt även inomhus och jag är mycket glad för min mysiga filt och mina härliga sockar.

18.10 Världens sämsta hundägare? Har inte lust att gå ut i kylan så jag skickar ut Chansa på uteplatsen för att kissa.

19.10 Svarar på syrrans mms med bild på sina shoppingfynd i Stockholm.

20.00 Gör som större delen av svenska folket och ser på Melodifestivalen. Är dock inte speciellt imponerad.

21.10 Tänder fler ljus i hopp om att det ska bli lite varmare inomhus.

22.10 Tittar på Adjustment Bureau.

23.10 På väg ut på kvällsrastning upptäcker jag att snön som följde med in sist jag var ut inte ens smält. Dörren håller inte tätt och det har hänt flera gånger i vinter att jag knappt fått upp dörren för att den frusit fast.

Kallt!

2012-02-03T22:33:00.001+01:00

Det har varit en mild vinter hittills, men nu har kylan slagit till. Just nu är det -30 grader ute, men värst är nog ändå att det bara är 18 grader inne. Jag och Chansa har inte varit ute speciellt mycket de senaste dagarna. Det beror dock mest på mig, inte på Chansa. Hon går mer än gärna ut trots att det är kallt och får inte speciellt mycket köldkramp heller. Igår morse hoppade hon några steg på tre ben och liksaå när vi var ute nu ikväll, men annars går det bra. Men det är klart, hon håller sig ju i rörelse hela tiden.

Det är väldigt vackert ute när det är kallt och solen lyser, så nu saknar jag kameran ännu mer. Fast idag fick jag meddelande om att den är klar, så jag hoppas på att kunna få tid att hämta den i början av nästa vecka.

Jag och Chansa tränar dock en del även när vi håller oss inomhus. Jag nöter envist på med ingångarna framifrån och genom att tänka på min kroppshållning så har hon gjort stora framsteg. Jag upptäckte att om jag står för stelt och tittar rakt på henne så stannar hon betydligt längre ifrån mig än om jag slappnar av lite och tittar antingen neråt eller rakt upp i luften.

Hon vill gärna söka ögonkontakt och det är nog en av anledningarna till att hon satt sig för långt ifrån. Jag har också varit noga med belöningsplaceringen, d v s belöningen kommer bakom mig så att hon måste springa mellan mina ben för att komma åt den. När vi tränade idag siktade hon rakt mellan mina ben, men när hon insåg att hon inte kunde komma igenom satte hon sig i precis perfekt position, så träningen går i alla fall framåt.

Tidigare ville jag ha ingång direkt in till sidan på alla moment utom apporteringsmomenten, men jag har nu bestämt mig för att köra på ingång framifrån på allt. Hennes ingångar på raka inkallningar och på hoppet är ändå inte speciellt bra, så vi kan lika gärna ägna vintern åt att få till fina ingångar framifrån.

Vi tränar också lite på framförgåendet, så gott det går inomhus, och på stadga i ligg och sitt (på ståendet har hon redan otroligt bra stadga). Lite detaljer i fritt följ filar vi också på. Det är dock inte det lättaste momentet att träna med Chansa när hon är lite understimulerad. Hon blir lätt frustrerad och då kommer också stötar, nyp och skall.

Men annars tycker jag inte att det är några problem med några vilodagar. Chansa är så mysig och gosig och har inte alls något emot att ligga i mitt knä i soffan i flera timmar. Fast i helgen är jag ledig- både lördag och söndag!- så imorgon kommer det att bli en långpromenad oavsett vilken temperatur termometern visar.

Min malle i ett nötskal

2012-01-31T23:38:00.001+01:00

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.

Händer inte mycket

2012-01-25T23:41:00.003+01:00

Jag har fortfarande inte speciellt mycket att blogga om, men jag bloggar ändå bara för att det ska hända något. I torsdags blev det en väldigt lång arbetsdag. Jag jobbade hela dagen hos min ena brukare och under dagen ringde min chef och hade kris hos min andra brukare, så när jag slutade hann jag bara cykla hem och hämta Chansa för att cykla till nästa jobb. Allt som allt blev det en arbetsdag på 14 timmar.

I helgen var jag dock ledig, men jag jobbade fredag natt så halva lördagen sov jag förstås bort. Eftersom jag kände mig lite seg efter nattjobbet blev det inte någon långpromenad med Chansa, men i söndags blev det en ordentlig långpromenad längs skoterspåren och i skogen.

I måndags hade vi vilodag, men igår cyklade vi upp på klubben på en genomgång av de nya reglerna. Jag tycker faktiskt att de nya reglerna är riktigt bra. Speciellt gillar jag skärpningen av reglerna kring platsliggningen. Att det blir icke-förarspår på appellen är också riktigt bra, främst ur ett arrangörsperspektiv. Jag blev riktigt sugen på att tävla, men först måste vi nog träna lite mer.

På mötet hade vi också en diskussion om klubbens framtida tävlingsarrangemang. Vi behöver verkligen få mer folk att hjälpa till och vi var ganska överens om att vi framöver ska hårdsatsa på att få fler tävlingsekipage (eftersom de som tävlar också är mer benägna att hjälpa till på tävlingar) genom t ex fler tävlingskurser, träningsgrupper och träningshelger. Jag känner mig lite trött på ideellt arbete just nu, men kände ändå att jag blev lite inspirerad till att hålla mer tävlingsinriktade kurser nu i vår.

Idag gick jag en långpromenad med Chansa innan jag skulle jobba på Medlefors. Det var riktigt skönt att börja dagen med en promenad och jag är jättenöjd med Chansas uppförande. Det var en del skidåkare ute, men hon visade inga tendenser till att dra efter dem. Jag har kört hårt med skvallerträning ett tag och hon har länge varit duktig på att skvallra när vi möter folk. Hundar har hon dock aldrig skvallrat på; får hon chansen så sticker hon och hälsar.

Men idag skvallrade hon för första gången på en hund! Jag fick också beröm av en äldre man som tyckte att hon gick så fint när vi mötte honom och hans två små terriers. Jag håller dock inte helt med- hon släppte kontakten med mig och gick fram mot hans hundar (jag stoppade henne förstås innan hon nådde fram). Han tyckte dock att eftersom hans hundar morrade åt henne så hade hon anledning, men det tycker inte jag. Och på vägen hem drog hon efter en skata, men stannade omedelbart på mitt "stanna".

Måndagsträning och Medlefors

2012-01-18T20:58:00.001+01:00

I måndags fick Chansa ordentligt med både motion och aktivering. På förmiddagen cyklade vi till Medlefors för att jag skulle fixa lite material till mina lektioner senare i veckan. Sedan cyklade vi från Medlefors in till stan för att bl a köpa en ny klicker (jag har lyckats tappa bort alla jag hade). Jag föredrar dock "vanliga" klickers, d v s såna som ser ut som en liten låda, och på Björkis hade de inga av den modellen så det blev också en sväng på Akvariecenter. Där hittade jag till min stora glädje en boxklicker som var lila!

På kvällen var det måndagsträning i totohallen och jag och Chansa promenerade dit med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med träningen. Jag la ingen platsliggning med andra hundar, men jag tränade själv och la henne och gick ca 10 m bort och hon låg fint fast andra hundar tränade och folk satt och fikade. Jag påbörjade också inlärning av kryp och kom så långt att hon nu kan lägga kroppsvikten framåt och flytta ena frambenet en bit framåt. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska lägga upp träningen på kryp, så det måste jag fundera lite på innan vi går vidare.

Vi tränade också lite framförgående, vilket vi inte gjort på länge. Hon hade inte glömt, men eftersom hon blivit väldigt kontaktsökande på promenader på sista tiden så gick hon som en krok och tittade på mig hela tiden, dock hela tiden framför mig, så det momentet måste vi nog slipa lite på. Ingångarna på apporteringen börjar också bli bättre. Hon sätter sig fortfarande lite långt bort, men i alla fall närmare än tidigare. Och i bruks och lydnad behöver ju hunden inte vara lika nära som i en del andra grenar, så jag är nog rätt nöjd med avståndet.

På vägen hem fick Chansa gå lös i stort sett hela vägen. Hon blir lite jobbig att ha i koppel när vi går med någon annan så jag gjorde det lätt för mig genom att ha henne lös. Jag brukar dock inte ha henne lös inne i bostadsområdet, delvis för att det vimlar av katter, men eftersom hon var så följsam och kontaktsökande så fick hon gå lös även där. Plötsligt fick hon syn på en katt och drog iväg, men när jag ropade "här" så vände hon och kom tillbaka! Jag var förstås mer än nöjd med henne :-)

Men när vi skulle gå förbi så anföll katten och rev henne på nosen. Sedan anföll den en gång till bakifrån och klöste sig fast i hennes bakben. Jag har aldrig hört Chansa skrika på det viset förut. Jag släppte henne så att hon kunde fly, men när hon kommit undan vände hon om och jagade upp katten på en loftgång. Jag tror inte att jag hade kunnat ropa tillbaka henne, men jag försökte inte ens för jag tyckte att kattskrället förtjänade det!

Igår blev det vilodag, men idag har jag och Chansa promenerat 1, 5 timme längs skoterspåren. Sedan hade jag lektioner på Medlefors på eftermiddagen. Den här terminen ska jag undervisa i engelska, vilket känns fantastiskt roligt. Det är inte så ofta jag får tillfälle till att prata engelska så i början kändes det lite ovant, men sedan jag kom hem har jag tänkt på engelska och även pratat engelska med Chansa så jag tror att jag har kommit in i det :-)

Saknar kameran

2012-01-16T15:10:00.002+01:00

Det händer inte mycket här på bloggen just nu och till stor del beror det på att jag saknar min kamera. Det är roligare att skriva ett inlägg om man också kan lägga in bilder, i alla fall om man inte har något vettigt att skriva om. Kameran är i alla fall inlämnad på lagning. Problemet med den är att blixten inte poppar upp, men kameran bränner ändå av blixten fast den är nerfälld, vilket leder till att det börjar lukta väldigt mycket bränt. Dessutom hade jag en repa på linsen, som dock bara syntes på bilderna när jag fotade i motljus, och den ska också fixas till. Jag är glad att jag tog en försäkring på den, för lagningen kommer inte att kosta mig mer än högst 100 kr.

Men med eller utan kamera så går livet vidare. Jag jobbar som vanligt och promenerar, cyklar och tränar med Chansa. Vädret har varit lite blandat, snöstorm vissa dagar och solsken andra dagar. Det är speciellt solskensdagarna som jag saknar kameran. Och igår när jag och Chansa gick en promenad med Susanne och Jackpot hade jag också gärna velat ha kameran med.

Vi var ute och promenerade närmare två timmar och det var riktigt skönt, fast det var ganska kallt. Chansa och Jackpot har inte lekt med varandra på länge så det var kul att de fick göra det. De leker i och för sig inte lika mycket nu som när de var yngre. Jackpot tycker nog att Chansa är lite väl hårdhänt ibland.

I brist på färska bilder så får det bli en bild på Chansa och Jackpot från förra våren.

På sistone har Chansa blivit två kompisar fattigare. Den ena är Nikkie, som har flyttat hemifrån till en familj i Sundsvall där hon verkar trivas bra. Och den andra är träningskompisen Birka, som tyvärr har fått somna in alldeles för tidigt :-(

Birka på sökträning med sin älskade mjukisfotboll.

Idag bestämde jag mig för att lära Chansa ett nytt trick. Hon kan ju inte speciellt många sedan innan- vacker tass och slalom mellan benen- så jag tyckte att det var dags att lära henne något. Jag köpte nämligen en ny aktiveringsbok, Kul aktivering för din hund av Kirsten Wolf och fick lite inspiration. Valet föll på att lära henne att balansera en godbit på nosen.

Jag hade en föreställning om att det skulle bli svårt, men lilla mallen förvånade mig. Efter 10 repetitioner höll hon nosen stilla och balanserade en godis fast jag backade ifrån henne några steg. Fast det hade nog inte gått på samma sätt som jag lärde Lita, Lollo och Myrrha, d v s genom att ta ett grepp om nosen och lägga dit godisen. Jag provade förstås med Chansa också, men hon vägrade att hålla huvudet stilla. Istället tog jag fram klickern och klickade två gånger för att jag fick dutta på nosen med godbiten och sedan gick det fort framåt.

Nu ska man väl inte räkna med att hon kan det efter bara 15 repetitioner (jag körde 5 repetitoner till lite senare), men det verkar ju som att det kommer att gå att lära henne det. Och hade jag bara haft en fungerande kamera så hade jag lagt upp en bild på Chansa som balanserar godis på nosen...

En lat malle?

2012-01-06T23:27:00.000+01:00

Chansa är en lat liten malle. Om jag sover, då sover hon också. Och det även om det blir väldigt mycket sovande för henne, som t ex när jag jobbar natt. Hon sover ju på natten när jag jobbar och när jag kommer hem rastar jag henne och så lägger vi oss och sover 5-6 timmar till, men hon protesterar aldrig.

Hon är dessutom ganska morgontrött. Idag har jag varit ledig, vilket innebar att vi sov i 10 timmar. När jag steg upp fick jag putta sparka lite på henne för att få henne att flytta sig från mina fötter. Då kröp hon istället upp och la sig bredvid mig och ville gosa lite. Till slut fick jag putta på henne för att få henne att stiga upp, men det var en väldigt motsträvig hund som klev ur sängen. Och så är det i stort sett varenda morgon.

När jag ska till jobbet på morgonen går hon och lägger sig på sin bädd i hallen medan jag dricker mitt te och för det mesta ids hon inte ens komma till dörren när jag ska gå (det gör hon alltid när jag börjar jobba på eftermiddagen). På kvällarna ligger hon i soffan och sover, helst i mitt knä. Även om jag har jobbat hela dagen och hon bara får korta rastningar så är hon nöjd med att mysa i soffan.

Hon vill också ha det bekvämt när hon sover och när hon ligger i soffan vill hon helst ha huvudet på en kudde. Alldeles nyligen la jag märke till att hon till och med tar kudden med sig när hon ändrar ställning. Om hon ligger åt ett håll i soffan med huvudet på en kudde och sedan vänder sig åt andra hållet och det inte finns någon kudde där så tar hon kudden hon legat på i munnen och lägger den på andra sidan soffan så att hon kan ligga bekvämt :-)

Men som tur är så är hon inte lat när vi går ut. Utomhus är det full fart och hon tackar inte nej till någon form av aktivitet. Idag har vi promenerat 1,5 timme och då var hon minsann inte lat. Hon springer mer än gärna i djupsnön efter snöklumpar som hon mycket sällan får tag på. Två gånger drog hon efter fåglar, men stannade med en tvärnit på kommando. Till och med när det stod en hund i en trädgård vid gångvägen på vägen hem lyckades jag stoppa henne innan hon sprang fram till den. Under promenaden fick hon leka med en blandras mellan husky, vorsteh och pointer. Det är inte alla hundar som vill leka med henne, men den här var tillräckligt snabb för att de skulle ha kul tillsammans.

Så nej, Chansa är nog ingen lat malle, fast nog ser hon ut som en liten latmask på den här bilden:

Eftersom min kamera är trasig så får det bli en gammal bild på Chansa när hon myser i soffan med huvudet på en kudde.

Favoritbilder 2011

2012-01-01T19:49:00.001+01:00

Som vanligt tänkte jag göra ett inlägg med mina favoritbilder från året som gått. Men jag har nog inte fotat lika mycket i år som tidigare eller så har jag inte varit lika duktig, för jag när jag gick igenom alla bilder tyckte jag inte att det var så många bra bilder. Det var förstås också mest hundbilder och det tycker jag att det är tillräckligt av här i bloggen, så jag försöker att välja favoritbilder som inte föreställer hundar (fast ett par hundbilder finns ändå med bland favoriterna).

Så här är några av mina favoritbilder från 2011:

Vintersol

Karatehund

Kväll på Romelsön.

Sommarkväll

Carnaby Street

Finaste Lyle.

Skogens konung och hans drottning.

Maskrosboll

Spegelbild.

Solnedgång

London underground

London

Mind the gap

Liv i ogästvänlig miljö

Gott Nytt År

2011-12-31T18:56:00.002+01:00

Gott Nytt År önskar Chansa med matte

Så var det dags att avsluta ett år och börja ett nytt. Jag kommer att börja det nya året med att vara vaken hela natten- på jobbet. Det är dock självvalt eftersom jag bytt med en kollega då jag ändå inte hade några andra planer. Nu har jag precis ätit en god middag bestående av marinerad kalkonbröstfilé, ris, stekt zucchini och purjolök samt en kall sås på turkisk yoghurt, finhackad chili, vitlök och honung innan jag ska göra mig klar för jobbet.

Här har det smällt ganska ordentligt hela veckan och Chansa bryr sig så lite att jag ibland undrar om hon är döv :-) Men hon fick ändå åka till mamma i Lappvattnet, där det är lite lugnare med smällandet, igår kväll. När jag inte själv kan vara med henne och övervaka saker och ting är det det klart bästa alternativet.

I veckan har jag jobbat en del och i början av veckan var det så halt att det inte blev så långa promenader. I måndags gick vi en timmes promenad och trots att jag hade Chansa lös nästan hela promenaden (hon är inte så bra på att gå i koppel, så jag ville inte riskera att hon skulle dra omkull mig) var jag helt slut och hade träningsvärk i ett par dagar efteråt. Men sedan kom det lite snö och då har det varit betydligt lättare att promenera.

Såhär vid nyår brukar man ju se tillbaka på året som gått och göra planer för det nya. De mål jag satt upp för året har jag inte riktigt uppnått. Jag hade som mål att tävla elit med Lyle, men eftersom han inte var frisk så blev det inget tävlande och sedan fick jag ju ta bort honom i somras. Jag hade också som mål att tävla appellen med Chansa. Det har jag ju i och för sig gjort, men mitt mål var att bli uppflyttad ur appellen.

Så mina tävlingsmål har jag inte uppnått, men jag hade också som mål att gå en sökkurs på Tåmelägret med Chansa och det har vi gjort. Ett annat mål var att bakdöma de tävlingar som behövdes och klara det praktiska domarprovet och det har jag ju gjort. Så jag är trots allt ganska nöjd med året (även om det var väldigt tråkigt att förlora Lyle).

Andra roliga saker jag gjort under året har varit att åka till Ammarnäs, jag har varit på flera roliga fester under sommaren, t ex stadsfesten och Lanternan, att jag började jobba på Medlefors några timmar i veckan och så förstås Londonresan med syrran, Johanna och Jenny.

Målen för 2012 är att börja tävla med Chansa. Främst vill jag bli uppflyttad ur appellen, men det skulle inte heller vara så dumt att bli uppflyttad till högre, gärna i både spår och sök, under året. Egentligen hade jag inte tänkt tävla lydnad med Chansa, men eftersom jag nu är lydnadsdomare så är det nog bra att även tävla i lydnad så jag ska försöka att få förstapris i åtminstone lydnadsklass I och II under året.

Sedan så planerar jag att åka på kennellägret i år, eftersom jag missade det p g a jobb både i somras och sommaren före. Och självklart så blir det Tåmelägret för mig och Chansa i år också. Dock vet jag inte än om det blir spår eller sök för vår del- det beror lite på vilka instruktörer som kommer. Jag ska lämna in ledighetsansökan för både Tåme och kennelläger så snart som möjligt för att inte missa det. Med all sannolikhet kommer jag också att döma på någon lydnadstävling och jag ska nog också hålla en tävlingslydnadskurs under året. Tanken är också att jag ska göra MT med Chansa till hösten.

Julen

2011-12-25T21:12:00.000+01:00

Så var ännu en jul över. Jag är nu hemma igen eftersom jag ska jobba i morgon, men det har varit en trevlig jul. Kvällen före julafton, när jag och syrran var färdiga med förberedelserna med maten och slagit in de sista julklapparna, kom Åman och Camilla förbi och drack lite glögg (bland annat) och spelade spel, medan Hugo, Frans, Malvina och Edvin klädde julgranen.

I går morse vaknade Chansa redan vid nio och lyckades smita ut ur Hugos rum där vi sov och väcka upp Hugo och Frans. Jag förstår inte varför hon plötsligt blev så morgonpigg; hon brukar lätt sova lika länge som jag och kan till och med vara motvillig att stiga upp fast klockan är halv elva- elva.

Men det var inte så dumt att komma upp i tid ändå, eftersom jag då hann med att gå en promenad
med Chansa efter frukost och lite städning. Strax före Kalle Anka kom mamma, Ove och Adam och de hade tagit med sig Chansas Biabädd (som jag förstås inte kunde ta med på bussen. Jag tror att hon tyckte det var rätt skönt att få den att ligga i, för hon låg i alla fall där hela tiden medan vi såg på Kalle.

I år hade jag bestämt mig för att Chansa var mogen nog att vara med och träffa tomten. Första julen jag hade henne var hon ju bara 8 veckor och då fick hon sitta i mitt knä under julklappsutdelningen, men förra året fick hon inte vara med. Jag misstänker att hon då hade skällt en massa och varit allmänt stökig (och det är stökigt nog med ungarna), men i år tyckte jag att hon lugnat ner sig och mognat så mycket att hon borde klara av det. Dessutom visste jag att tomten har en rottweiler, en gråhund och en luzernstövare hemma, så det var inte troligt att han skulle bli rädd om hon skulle skälla.

Skällde gjorde hon förstås, för det brukar hon göra när någon kommer, men hon skällde nog lite extra för att det var en underlig figur som kom in. Men när hon fått gå fram och nosa så konstaterade hon snabbt att det bara var en människa och brydde sig inte om att han såg lite skum ut. Efter julklappsutdelningen blev det mat och sedan spelade vi spel resten av kvällen.

Ecco och Chansa ligger snällt i varsin Biabädd.

Chansa hälsar på tomten.

Frans tackar tomten för sina julklappar.

Chansa öppnar ett av sina paket, som visade sig innehålla ett märgben.

Hennes andra paket innehöll en kamprulle, som hon blev väldigt glad för.

I morse var Chansa betydligt mindre morgonpigg. Hon vaknade när mamma steg upp, men la sig nästan direkt igen i sin Biabädd. Ett par gånger hörde jag att Ecco stod utanför dörren och nosade och gnällde, men inte ens det fick henne att kliva ur bädden.

Mitt på dagen gick jag en liten promenad med Chansa och Ecco och sedan kom Erik och Lina. Då blev det ännu mera mat och när också pappa och Maj kommit blev det ännu en julklappsutdelning.

Ecco på förmiddagspromenaden.

Ibland undrar man vad hon sysslar med... (svar: hon tyckte att just detta ställe verkade lämpligt att rulla sig på).

Ecco jagar upp sig lite när jag kastade kongen till dem.

Jag fotade en del när barnen hade sin julklappsutdelning, men när jag skulle fota Liam när han klappade och kramade Chansa strax efter kunde jag inte fälla upp blixten, men kameran använde sig ändå av blixten, så det började lukta bränt av kameran. Jag hoppas verkligen att det är något som går att fixa, för utan kamera kan jag inte vara.

Jag och Chansa åkte med mamma och Ove hem och nu ska vi ha en lugn och skön kväll. Chansa sover redan djupt. Chansa har uppfört sig riktigt bra hela helgen, men idag skrämde hon först Edvin och sedan Liam. Hon klarar att ligga lugnt på sin plats när barnen går förbi och till och med när de springer förbi, men när de springer mot henne blir hon lite för intensiv och rusar upp, speciellt om de har någon rolig leksak i handen. Liam kom dock snabbt över att han blivit skrämd och ville gärna klappa och kramas med Chansa.

Liam var så söt när han skulle kramas med Chansa, men eftersom kameran gått sönder blev det bara den här dåliga bilden.

24 december- Mina ambitioner

2011-12-24T20:24:00.000+01:00

Just nu är jag trött efter julfirande och spel till sent på kvällen, så jag orkar inte fundera så mycket på mina ambitioner. Därför nöjer jag mig med att skriva om en av mina ambitioner- att skriva en bok. Jag tror inte att jag var mer än 9-10 år när jag sa att jag skulle bli författare, så det är en ambition som jag har haft ganska länge. Jag har skrivit en hel del under åren, även om det har varit lite till och från. När jag pluggade på KomVux gick jag en kurs i Litterär gestaltning bara för att det var kul och när terminen var slut sa min lärare i Litterär gestaltning "Jag ser fram emot din debutroman."

Hittills har jag dock inte lyckats ta mig i kragen och skriva någon bok, men det är i alla fall min ambition och vem vet, en vacker dag så kanske jag faktiskt skriver en roman och lyckas få den utgiven.

Dan före dan

2011-12-23T00:48:00.000+01:00

Idag tog jag och Chansa bussen till Byske för att börja förbereda julmaten. Chansa kan verkligen konsten att koppla av när hon åker buss. Jag halvsov själv lite grann och när jag vaknade till satt hon och sov med huvudet i mitt knä (det var för trångt för att hon skulle kunna lägga sig).

När vi kom till Furuögrund gick jag direkt på en promenad med Chansa. Vi var ute ungefär en timme och trots att vi gick längs vägar och bland bebyggelse fick Chansa var lös hela tiden. När det är så halt som det var idag (det var några plusgrader och regnade) vill jag gärna ha henne lös eftersom hon inte är speciellt bra på att gå i koppel. Men lös fungerar hon mycket bra. Hon reagerar och kommer snabbt på inkallning, men imponerade och överraskade mig genom att stanna och vända tillbaka dirket jag ropade efter att ha dragit in i skogen efter något vilt (jag tyckte att jag såg en skugga av något stort och mörkt = älg).

Hela eftermiddagen har jag och syrran lagat mat, bl a har jag gjort min goda sillröra, gjort ett fat med ägg, majonnäs och räkor, rödbetssallad och mimosasallad. På kvällen kom Per och Camilla förbi och spelade spel och drack lite glögg m m. Barnen fick i uppdrag att klä granen, som Hugo själv hade skaffat.

Chansa poserar framför granen, som kanske inte är världens snyggaste.

Fast med lite bollar och glitter blev den betydligt bättre.

Chansa har blivit märkbart bättre på att koppla av fast det är lite stökigt. Hon hade lite svårt att ligga still när Hugo, Frans, Malvina och Edvin klädde granen, men bitvis kopplar hon av riktigt ordentligt och ligger på sidan och sover så att barnen måste gå runt henne eller kliva över henne.

Innan vi tog bussen till Byske gick jag in på Björkis och köpte två julklappar till Chansa, ett märgben och en liten kamprulle i jute. När jag kom till syrran lämnade jag Chansa obevakad tillsammans med påsen från Björkis och efter en stund kom hon med kamprullen i munnen. Hon valde alltså en kamprulle före ett märgben! Det säger en hel del om hur hon är tycker jag.

23 december- Det här saknar jag

2011-12-23T00:16:00.000+01:00

Jag saknar Lyle. Det har nog inte gått en dag som jag inte har saknat honom sedan i somras. Jag vet att det var helt rätt beslut att låta honom somna in eftersom han inte mådde bra, men jag saknar honom ändå.

Ibland saknar jag också en man i mitt liv. Det är mycket som är lättare med en sambo. Men det finns också fördelar med att vara singel och därför är det bara ibland som jag saknar en karl.

Jag saknar också en hel del materiella saker, men dessa är inte tillräckligt viktiga för att nämnas här (och några av dessa materiella saker hoppas jag att tomten kommer med i morgon).

22 december- Min favoritplats

2011-12-22T00:41:00.000+01:00

Min favoritplats i hela världen är hemma. Det låter säkert fruktansvärt tråkigt, men så är det. Jag har alltid trivs bra hemma, var hemma än har varit. Det betyder i och för sig inte att jag inte tycker om att resa bort, för det gör jag. Men det är alltid skönt att komma hem igen.

Just nu när det snart är jul är jag nästan extra förtjust i mitt hem, eftersom jag gillar att ha det lite julmysigt. Så här ser mitt hem ut just i kväll:

Köket

Hallen

Sovrummet

TV-rummet

Men det finns faktiskt också en annan plats som jag tycker (tyckte) väldigt mycket om och det är stugan i Klösan. Det är förstås inte min stuga, utan Jonas pappas och jag har inte varit där sedan vi separerade, men det händer då och då att jag saknar att åka till stugan, ta långpromenader i skogen och sedan värma sig framför en brasa i kaminen.

Stugan inbäddad i höstfärger.

21 december- Mina rädslor

2011-12-21T23:42:00.001+01:00

Jag är rädd för:

* spindlar
* att vara instängd i trånga utrymmen, t ex hissar
* knivar och andra vassa föremål (inte så mycket att använda själv som att se andra använda dem)

Säkert har jag en massa andra rädslor som jag inte kommer på just nu.

Julfest, julhandel, julgran och julklapp

2011-12-21T00:55:00.000+01:00

Igår var det julavslutning och julfest på Medlefors. Efter förmiddagens julavslutning med bl a ringdans genom hela skolan, serverades det julbord, som självklart var fantastiskt gott. När jag kom hem var jag så mätt att jag var tvungen att vila en liten stund innan jag gav mig ut på långpromenad med Chansa och därför hann det börja skymma just när vi kom ut och innan vi var hemma var det helt mörkt.

Vi tog en promenad till skogen, promenerade lite på en legda där det fanns en upptrampad stig och sedan promenerade vi hem igen en annan väg. Chansa var lös nästan hela tiden och hon uppförde sig verkligen otroligt bra. Vi har skvallertränat en del på sistone och folk och cyklister skvallrar hon klockrent på, men igår kom det en moped och det hände en gång i somras att hon drog efter en moped (tror att det beror på att hon fått springa efter skoter på vintern) och jag hann inte koppla henne. Men hon ägnade inte mopeden en blick utan var helt fokuserad på mig. Vi mötte också två hundar som hon också ignorerade, till förmån för de snöklumpar som jag kastade till henne.

Vi var ute 1,5 timme och sedan var det dags att göra sig klar för julfesten. Vi lärare träffades först en liten stund och sedan blev det tacopaj till middag innan det var dags för elevernas julspex. Sedan blev det en liten tävling i norsk karaoke och därefter dans. Jag tyckte inte att discjockeyn spelade speciellt bra musik (samma DJ som på Tåmelägret, fast där spelade han mycket bättre musik), men jag dansade en hel del ändå.

Idag har jag varit ledig och efter en lång sovmorgon cyklade jag in till stan för att julhandla med syrran (och på eftermiddagen även mamma och Adam). Så nu är jag i alla fall nästan färdig med alla julklappar; det fattas bara ett par stycken. Jag passade också på att köpa en julklapp till Chansa, en Biabädd, som hon fick redan idag.

Chansa blev glad för sin julklapp.

Såhär kan man ju också ligga.

Mamma levererade också min julgran, som jag har ägnat kvällen åt att klä. Den var lite gles i toppen och på ena sidan och nästan lite för tät på ett ställe, men det är långt ifrån den fulaste gran jag haft. Med lite ljus, bollar och glitter blev den riktigt fin. Jag har inte haft någon gran sedan jag flyttade hit och det innebär att jag inte haft någon gran sedan jag skaffade Chansa (p g a att jag inte haft tillgång till gran- det ska vara en äkta eller ingen alls!). Hon har förstås sett julgranar förr, men hon var mycket nyfiken och och påminde en hel del om Pluto i Kalle Anka på julafton.

Julgranen.

Julgransboll

Chansa funderar över varför man ska hänga upp bollar i en gran.

Men det var till min förvåning inte bollarna, utan glittret hon var mest intresserad av. Glittret försökte hon äta upp, vilket jag dock satte stopp för.

20 december- Saker jag inte kan vara utan

2011-12-20T00:16:00.000+01:00

Jag kan inte vara utan hund. Eller, det har jag ju varit och jag dog ju inte av det. Men jag behöver ha minst en hund för att må bra.

Jag kan inte vara utan böcker. Jag måste ha något att läsa och jag bär nästan alltid med mig en bok i väskan. Ifall jag måste vänta någonstans, t ex på banken eller hos tandläkaren, så är det väldigt bra att ha en bok med sig.

Jag kan inte vara utan min dator. Jag älskar min MacBook och det går nog inte en dag utan att jag använder den.

Jag kan inte vara utan mobiltelefonen. Det är praktiskt att kunna ringa och skicka sms och att alltid kunna bli nådd. Dessutom använder jag min mobilelefon som både väckarklocka och klocka.

19 december- Det här får mig att gråta

2011-12-19T00:01:00.000+01:00

Det är mycket som får mig att gråta, men det är ändå svårt att säga vad som får mig att gråta. Det är ju så beroende av situation. Men jag kan gråta av filmer, TV-program och böcker, om någon är elak mot mig eller om någon är väldigt snäll mot mig, när jag blir arg, när jag tycker synd om mig själv, av smärta, när jag måste avliva en hund o s v.

Egentligen är det intressantare när jag inte gråter. Till exempel så grät jag inte när Jonas mamma låg på sjukhuset och var döende. Jag mådde jättedåligt, även rent fysiskt, men jag kunde inte gråta förrän vi fick beskedet att hon dött. När Torbjörn dog kunde jag inte gråta förrän på begravningen och när jag tänker efter var det nog samma sak när farfar, farmor, morfar och mormor dog. När jag och Jonas gjorde slut grät jag inte förrän jag flyttat ut och bott själv ett tag, trots att jag mådde dåligt, även rent fysiskt, medan jag bodde kvar sedan vi bestämt oss för att separera. Jag tror att detta kan hänga ihop med att jag drabbas av depressioner efter sådana händelser.

18 december- Det här får mig att må bättre

2011-12-18T00:26:00.000+01:00

Eftersom detta är en hundblogg är väl svaret på vad som får mig att må bättre nästan givet- hunden förstås. Jag skriver hunden, för även om det just nu är bara Chansa så har det ju funnits andra hundar som fått mig att må bra innan henne och det kommer med all sannolikhet att komma andra hundar som får mig att må bra efter henne.

Det är många olika sätt som hundarna har fått mig att må bättre. Dels så är det ju det uppenbara att man får mer motion och frisk luft, vilket ju innebär en bättre hälsa. Men bara att klappa en hund frigör ju oxytocin, som är ett "må bra"-hormon, som också frigörs när mammor ammar sina barn. Blodtrycket sjunker också när man klappar en hund.

Men det är självklart inte bara det rent vetenskapliga som gör att hundarna får mig att må bättre. De får mig att skratta. De tröstar mig när jag är ledsen. De är alltid glada och deras glädje smittar av sig.

Hur kan man inte må bättre av en hund med sådan här livsglädje?

17 december- Det här upprör mig

2011-12-17T21:29:00.003+01:00

Det är mycket som upprör mig, men det som upprör mig mest kan sammanfattas som allt som är elakhet mot dem som är svaga och/eller inte kan försvara sig. Exempel på sådant som upprör mig är barn- och djurmisshandel, sexuellt utnyttjande av barn och djur (det faktum att det senare inte ens varit ett brott fram tills nyligen upprör mig också!) och kvinnomisshandel.

När jag läste en kurs i juridik läste jag en bok där man samlat alla domar för djurplågeri de senaste åren (boken var dock inte helt ny) och det var fruktansvärd läsning. Jag grät hela tiden medan jag läste och jag var så upprörd över mänskligheten. Jag minns ett fall där en man misshandlade en liten valp till döds för att den kissade inne och man fann blodfläckar till och med i taket!

Idag såg jag en bild på Facebook på en hund som fått nosen bortsprängd på grund av att några barn stoppat in en smällare i munnen på den. För ett tag sedan såg jag en annan bild på Facebook (eller om det bara var en text?) och texten berättade att en liten flicka sagt till sin mamma att hon ritat på lakanen. Mamman blev så arg att hon slog ihjäl flickan. Det flickan skrivit på lakanet var "I love you Mommy".

Detta är några exempel på sånt som gör mig upprörd och jag hoppas att jag även lyckats göra någon annan upprörd. Fast tyvärr tror jag inte att sådana här historier har någon verkan på de människor som kan göra på det här viset, eftersom de saknar empati. Och det är nog just det att man inte kan påverka sådana människor som gör mig mer upprörd än t ex fördomar mot invandrare och homosexuella (vilket är en annan sak som upprör mig), men där känner jag att jag som lärare kan göra i alla fall lite grann för att påverka människors attityder och värderingar.

16 december- Det här ångrar jag

2011-12-16T22:04:00.001+01:00

Det sägs ju att man ångrar mer det man inte gjort än det man gjort och det stämmer kanske. Just nu kan jag i alla fall bara komma på en enda sak som jag ångrar och det är något jag inte gjort, nämligen ta körkort.Jag skulle verkligen ha behövt körkort (och bil) och jag ångrar att jag inte tog det när jag var 18. Dels var det lättare att ta körkort på den tiden och dels är det lättare att lära sig när man är ung. Men det är förstås inte försent, så kanske en vacker dag...

Det hade verkligen underlättat att ha bil, speciellt som hundägare. Det är inte alltid så enkelt att åka med andra när man har hund. Hade jag bara haft körkort och bil hade Chansa inte behövt åka...

...i Fridas bil,

i baksätet i Annas bil,

med Mille i Jennys bil (ja, det finns en malle i den vänstra buren)

eller trängas med Jackpot i hans bur.

15 december- Min favoritfödelsedag

2011-12-15T22:05:00.001+01:00

Det finns ju alldeles för många födelsedagar att välja mellan...

Jag kan nog inte välja ut en favoritfödelsedag, för alla har varit bra, så jag väljer ut en minnesvärd istället. När jag fyllde 30 åt vi middag, rosépepparkyckling, hemma hos mamma och åt min favoritefterrätt, frusen vaniljvisp med Noblesse. Jag fick ett guldarmband av mina syskon, men annars minns jag inte riktigt vad jag fick.

Det var en trevlig födelsedag, men det är egentligen inte det som gör min 30:e födelsedag minnesvärd utan festen som mina f d arbetskamrater från Brinkenrestaurangen bjöd på. De bjöd in mig till en avskedsfest för en arbetskamrat som skulle sluta jobba och eftersom det alltid var kul att vara på fest med tjejerna från Binken så tackade jag förstås ja.

På festen delades det självklart ut en present till Lena som skulle sluta, men till min stora förvåning hade de även köpt en present till mig för att jag hade fyllt 30. Dessutom hade de köpt en kasse med öl till mig. Efter att ha ätit tacos och druckit några öl hemma hos Yvonne gick vi på Statt, dansade och hade jättekul.

Det mest minnesvärda med denna födelsedagsfest är dock kanske inte vad vi gjorde utan att den ägde rum i november. Jag fyller nämligen år i april och hade absolut inte väntat mig en födelsedagsfest ett halvår efter min födelsedag :-)

13 december- Det här är jag bra på

2011-12-13T23:01:00.000+01:00

* Jag är bra på att skriva. Dels stavar jag mycket bra och skriver grammatiskt korrekt och dels är jag stilsäker, d v s jag kan skriva såväl en vetenskaplig rapport som en skönlitterär novell med rätt stil.

* Jag är bra på att lära mig namn. Bra både när man är lärare och när man håller kurs (då man ska lära sig namn både på hund och människa). Detta hänger förstås ihop med att jag i viss mån har fotografiskt minne.

* Jag har bra timing. Ja, inte rent allmänt då, utan när det gäller hundträning. Min styrka som hundtränare är att jag är bra på att belöna i rätt ögonblick. På den tiden jag även använde mig av positivt straff i träningen hade jag även då nytta av bra timing.

* Jag är bra på engelska. Egentligen har jag överlag lätt för att lära mig språk, men engelska är det enda språk, förutom svenska, som jag talar flytande.

* Jag är bra på att fota. Mina foton är knappast något som kommer att hänga i något galleri eller publiceras någonstans (annat än här i bloggen), men jag tycker själv att en del av mina bilder är riktigt bra.

En av de bilder jag är riktigt nöjd med.

12 december- Mina ovanor

2011-12-12T22:56:00.001+01:00

När jag var liten sa jag att jag skulle aldrig röka, aldrig snusa och aldrig dricka sprit. Än idag har jag aldrig testat att röka och aldrig testat att snusa. Jag har dock druckit sprit (och andra alkoholhaltiga drycker), men inte tillräckligt för att det skulle kunna ses som en ovana.

Men det betyder förstås inte att jag inte har några ovanor. En ovana jag haft sedan jag var liten är att jag biter på naglarna. Som vuxen har jag periodvis lyckats spara ut naglarna, men till slut är jag ändå där och biter. Jag äter också mer godis än jag borde, vilket väl också är en ovana.

En annan ovana är att jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna och är därmed alltid trött på morgonen. Men även om jag helst vill ligga kvar och sova så brukar jag inte ha några större problem att stiga upp och det är jag glad för.

11 december- Mina drömmar

2011-12-11T22:06:00.001+01:00

Efter att ha varit på ledarskapsutveckling hela helgen är jag lite för trött i hjärnan för att fundera ut något bra att skriva om mina drömmar, så det får bli ett ganska kort inlägg idag. Eftersom detta är en hundblogg så börjar jag med en hundrelaterad dröm- jag drömmer om att tävla SM i bruks och/eller lydnad (gärna båda, men speciellt bruks-SM). Förhoppningsvis kan jag och Chansa komma dit en dag.

Sedan så drömmer jag väl som alla andra om att träffa någon att leva ihop med. Men det är dock inget som jag har speciellt bråttom med och jag kan inte ens påstå att jag aktivt letar efter en ny man. Jag trivs ganska bra med mig själv också, fast visst vore det trevligt att ha någon annan än Chansa att prata med framför TV:n på kvällarna :-)

Blivande SM-ekipage?

10 december- Min handväska

2011-12-10T20:09:00.001+01:00

Jag använder inte handväska speciellt ofta. Antingen behöver jag en massa saker med mig och då har jag ryggsäck eller så behöver jag bara börsen och då stoppar jag den i fickan. Men jag äger förstås en handväska, relativt ny faktiskt, och när jag använder den har jag börsen, mobilen och nycklar i den. Just nu är ingetdera i handväskan, men jag har också mitt pass där (den enda legitimation jag har just nu). Jag har också en kajalpenna, en mascara och två läppglans, ett rosa och ett ofärgat, liggande i handväskan. På botten ligger också en del skräp som papperslappar, småpengar och kapsyler.

Idag har det varit en ganska tung dag. Jag jobbade natt igår, så när jag hade jobbat klart först hos min ena brukare och sedan på Medlefors gick jag hem och la mig. Jag sov några timmar och när jag vaknade visade det sig att det blivit snöstorm under eftermiddagen. Jag gick i alla fall en timmes promenad med Chansa i midjebältet. Jag gillar faktiskt att vara ute i sådant busväder som det var igår och hade gärna gått en lite längre promenad, men jag ville se ett program på TV.

Sedan var det dags att bege sig till jobbet på Morö Backe och det var ingen barnlek. Det var så mycket blötsnö att det inte gick att cykla. Cyklade jag i någons spår riskerade jag att cykla omkull och var det inga spår så var det fruktansvärt tungt att cykla. Det blev därför mest att dra cykeln och det var också skitjobbigt.

Idag skulle jag vara på Medlefors kvart i nio på morgonen för att gå en ledarskapsutbildning genom Studiefrämjandet. Det var dock inte lätt att ta sig dit heller. I vanliga fall hade jag haft ganska gott om tid, men eftersom det var så mycket snö fick jag ta en längre väg, fast en väg som blivit plogad så att jag kunde cykla. Jag kom i alla fall fram till slut, dock fem minuter för sent.

Chansa blev hämtad av mamma igår kväll och ska vara där hela helgen. Det är fruktansvärt tomt utan hund och jag tycker hela tiden att det känns som att hon är. Men hon kommer hem igen i morgon och nu ska jag snart gå och lägga mig, eftersom jag nu varit vaken i mer än ett dygn.

9 december- Mina syskon

2011-12-09T19:35:00.001+01:00

När jag får frågan hur många syskon jag har brukar jag svara att jag har två syskon och en lillebror. Det betyder inte att lillebror inte räknas för att han "bara" är ett halvsyskon, utan för att han är så mycket yngre att jag inte lekt med, slagits med och växt upp med honom på samma sätt som med de andra två.

Jag är äldst av mina syskon. Näst äldst, tre år yngre, är min bror Erik, som var en fruktansvärd retsticka och kvarterets buspojke som barn. Idag är han fortfarande en fruktansvärd retsticka, fast nu är det nog mest hans sambos dotter och deras son som blir utsatta för hans retsamheter.

Min syster Fia är sex år yngre än mig och henne har jag inte slagits med lika mycket som med Erik. Hon och jag var och är nog mer lika varandra, både i sätt och utseende. Själv tycker jag i och för sig inte att vi är så lika utseendemässigt, men det händer då och då att vi blir förväxlade (så sent som i måndags, faktiskt).

Och så är det ju då min lillebror Adam, som är 22 år yngre än mig. Jag var ofta barnvakt till honom när han var liten och han var en söt och rar liten unge. Han flyttade in hos mig när han började gymnasiet, så han bodde här i två år tills han flyttade till Stockholm i september.

Att hitta en bild där alla mina syskon var med var inte det lättaste, men jag hittade i alla fall en från den stora släktresan till Bulgarien för tre och ett halvt år sedan.

8 december- MIn första kärlek

2011-12-08T22:43:00.001+01:00

Min första kärlek, Micke, träffade jag på lekis. Han började på lekis efter jullovet och när han kom in på morgonsamlingen blev jag kär vid första ögonkastet. Han hade brunt lockigt hår och bruna ögon och var klädd i orangerutiga byxor och brun polotröja. Eftersom det bara var jag, han och en kille till som bodde åt samma håll brukade vi följas till och från lekis. Micke och Anders brukade bråka om vem som skulle få hålla mig i handen på vägen hem, fast själv ville jag helst att det skulle vara Micke. En gång när Anders var sjuk sa Micke till mig att han ville ha hundra pussar av mig så vi gick till pulkbacken och pussades. Fast ingen av oss kunde räkna till hundra.

Men en dag den våren kom inte Micke till lekis och jag fick veta att de hade flyttat. Här slutar egentligen historien om min första kärlek, men när jag började åttan flyttade han tillbaka och började i en parallellklass. Jag kände igen hans ögon, men det var det enda. Det lockiga håret hade blivit spikrakt och den knubbiga sexåringen hade blivit en ganska överviktig fjortonåring och inte var han speciellt trevlig heller.

7 december- Min tro

2011-12-07T22:59:00.000+01:00

Ett inlägg om min tro skulle kunna bli ganska långt, trots att jag inte har någon tro, men jag ska försöka hålla det kort. Jag är ateist. Och jag är verkligen ateist, inte agnostiker. Jag är övertygad om att alla gudar är skapade av människan och inte tvärtom. Men trots att jag är ateist så är jag väldigt intresserad av religion och har faktiskt läst bibeln från pärm till pärm en gång i tiden. Jag tycker att det är väldigt intressant att se hur alla olika religioner i världen hänger ihop (vilket enligt min mening är ett bevis för att religion i grunden är sagor som människor har hittat på). Därmed inte sagt att det inte finns några korn av sanning och klokhet i de olika religionerna.

Här är en bild som jag tog för flera år sedan. Bilden är tagen genom ett nyckelhål i Landskyrkan och jag tycker att den symboliserar min syn på kyrkan. Inne i kyrkan är det mörker och fångenskap, utanför kyrkan är det ljus och frihet.

6 december-Ett ögonblick

2011-12-06T23:15:00.000+01:00

Ett ögonblick från den här dagen- min tokiga lilla malle är en riktigt kramgo hund. Och nu när hon löper är hon ännu värre än vanligt, helst skulle hon nog vilja sitta i knät och gosa hela tiden.

Annars får ordet ögonblick mig att tänka på när jag för länge sedan, precis efter att jag gått ut gymnasiet, hade någon sorts arbetsmarknadsåtgärd på en skola och skulle hjälpa en tjej från Irak med engelskan. "Just a moment" var i ordlistan översatt med "ett ögonblick", men det hjälper ju inte mycket när eleven inte förstår det heller. "Så här?" frågade hon och blinkade med ögonen. Jag försökte förklara, men jag lyckades inte alls. Men då hade jag sådan tur att någon knackade på dörren till rummet där vi satt och jag ropade "Ett ögonblick!" och gick sedan och öppnade. Jag såg hur ljuset i hennes ögon tändes när hon förstod och i det ögonblicket upptäckte jag hur fantastiskt det kan vara att vara lärare (fast det var inte förrän många år senare som jag faktiskt insåg att läraryrket skulle kunna vara något för mig).

5 december- Min bästa vän

2011-12-05T23:35:00.000+01:00

Ja, det är ju inte svårt att skriva ett inlägg om min bästa vän. Hela den här bloggen handlar ju om min bästa vän :-) Alla mina hundar har förstås varit mina bästa vänner, men det är faktiskt något speciellt med Chansa. Det klickade med henne redan när jag hämtade henne hos uppfödaren och vi har haft en bra relation sedan dess, även om hon inte alltid har varit så lätt att handskas med (det kändes riktigt bra att höra att vi har en bra relation från självaste Kenth Svartberg, författare till boken Bra relation).

Här är en liten film från en promenad med min bästa vän i somras: Promenad med Chansa

Jag har förstås också en del mänskliga vänner, men där är det jobbigare (och känsligare) att peka ut en bästa vän, så jag glad att jag har Chansa att skriva det här inlägget om!

Adventskalender

2011-12-04T17:41:00.000+01:00

Det händer inte så värst mycket i bloggen just nu, men när jag hittade den här roliga idén på Johannas blogg tänkte jag att jag skulle göra detsamma för att få lite inspiration till bloggandet nu när det inte händer så mycket annat.

Varje dag fram till jul ska man skriva ett inlägg med följande rubriker:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min dag
Dag 05 – Min bästa vän
Dag 06 – Ett ögonblick
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Min första kärlek
Dag 09 – Mina syskon
Dag 10 – I min handväska
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Mina ovanor
Dag 13 – Det här är jag bra på
Dag 14 – Mitt favoritminne
Dag 15 – Min favoritfödelsedag
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Det här upprör mig
Dag 18 – Det här får mig att må bättre
Dag 19 – Det här får mig att gråta
Dag 20 – Saker jag inte kan vara utan
Dag 21 – Mina rädslor
Dag 22 – Min favoritplats
Dag 23 – Det här saknar jag
Dag 24 – Mina ambitioner

4 december: Min dag
Min dag har inte varit speciellt spännande. Först jobbade jag 7.30-9.00 och sedan cyklade jag hem och fikade mackor med julskinka och drack julmust. Sedan jobbade jag lite grann med att planera onsdagens lektion, som kommer att handla om dialekter. Mitt på dagen gick jag en promenad längs strandpromenaden med Chansa i midjebältet. Sedan var det i stort sett dags att ge sig iväg till jobbet igen. Eftersom vi idag skulle gå och äta julbord mötte jag min brukare på Arken istället, så när jag upptäckte att jag var lite tidigt gick jag in på Björkis och köpte en kortare expanderlina, som passar bättre när jag ska promenera med Chansa i midjebältet. Julbordet var gott och mätt blev jag, även om jag faktiskt tyckte att det var rätt lite på julbordet. När jag slutade jobba klockan tio gick jag en kort promenad med Chansa, åt en till macka med julskinka och gick och la mig.

Snön har visserligen äntligen kommit, men än verkar det dröja ett tag innan det blir is på älven.

Föreläsning med Eva Bodfält

2011-12-02T21:48:00.001+01:00

Någon gång per år bjuder klubben de instruktörer som hållit kurs på föreläsning och igår var det en föreläsning med Eva Bodfält. Ämnet för föreläsningen var On/off, d v s att hitta hundens av- och påknapp, och det kändes som att ämnet kunde passa mig. För egen del har jag kanske inte så mycket nytta av hennes tips på hur man ska få igång hundar för det behövs inte mycket för att Chansa ska vara på, men tipsen på hur man ska få hundar att lugna ner sig kan komma till nytta.

I själva verket har jag redan haft nytta av det. Chansa är inte överdrivet förtjust i tandvisning. Hon är inte rädd och försöker inte komma undan, men hon slickas (och kan hon inte så försöker hon vrida huvudet så att hon kommer åt att slicka). Så med hjälp av Eva Bodfälts råd att belöna genom att släppa så fort hunden blir lugn, men hålla kvar så länge den konstrar fick jag på bara fem repetitioner Chansa att sitta helt stilla medan jag lyfter på läpparna. Nu återstår förstås att lära henne att göra det även när någon annan tittar på tänderna, men det tror jag inte blir några problem om man gör på samma sätt.

Jag har också gjort en del andra övningar som hon pratade om och det fungerar faktiskt bra. Fast egentligen har jag gjort en hel del för att lära henne självkontroll redan, dock med andra övningar eller variationer på övningarna. Det märks också att Eva Bodfält mest har haft retrievers, för vissa saker hon sa passar inte riktigt på min hund, t ex att helt enkelt hålla tillbaka hunden i halsbandet om den vill fram och hälsa på en människa eller hund. Men det mesta går förstås ändå att använda; man måste bara modifiera lite.

I veckan har det mest blivit promenader och cykelturer och inte så mycket träning. Men på onsdag kväll fick jag ett ryck och gick ut och la ett spår som gick längs en grusväg, över en asfalterad parkering, över en gräsmatta, längs en gångväg och sedan på gräsmatta. Det var två 90-graders vinklar och jag hade lagt korvbitar i spåret. Sedan tränade vi ett lydnadspass på grusplanen här utanför. Jag har ju en ganska fin, upplyst plan precis utanför lägenheten, men jag har sällan tränat där (med Chansa; med Lyle tränade jag ibland där).

Anledningen till det är att Chansa inte riktigt har klarat av det. Det är många störningar med folk som går och cyklar, men den största svårigheten har varit kattskiten. Planen ligger nämligen mellan två lekplatser, som i själva verket är två jättestora kattlådor. Hon har inte kunnat låta bli att sticka och leta kattskit mellan momenten och jag tycker att det är så äckligt så jag blir bara förbannad och träningen blir inte bra.

Men nu är hon mogen för att träna även med den störningen och det är ju jättebra. Visserligen blir planen övertäckt med snöhögar om och när det börjar snöa, men än så länge funkar det ju. När vi skulle gå spåret kom en bil och körde längs grusvägen precis när jag skulle släppa på henne. Hon fick också syn på en liten hund just då och stretade och ville dit och hälsa, men när jag släppte på henne glömde hon bort allt annat och började spåra. Hon spårade bra, men kanske lite yvigt (fast det blåste nästan storm och spåret hade bara legat ca 40-45 minuter). Vinkeln på asfaltsparkeringen tog hon klockrent.

Hon hade lite svårt att spåra över gräsmattan, men det kan bero på att i vanliga fall går vi bara där när hon ska rastas (och det gör många andra hundar i området också). Jag trodde att hon skulle få svårt på gångvägen. Vi har aldrig spårat på ett sådant ställe och dels måste det finnas massor med andra lukter än min och dels så hade jack russelln som hon såg när vi började spåra precis promenerat där. Ett tag var jag helt säker på att hon spårade jack russell, men så hittade hon en korvbit och man kan ju anta att om jack russelln hade gått precis där så hade korvbiten inte varit kvar, så det var nog mig hon spårade ändå. Duktig liten spårhund är hon!

Måndagsträning

2011-11-28T21:53:00.001+01:00

I lördags var jag ledig och hur kan man bättre spendera en ledig dag än att städa ett förråd på klubben? Jag och Chansa cyklade upp vid halv tio för att tillsammans med Lena, Jenny, Gunilla, Ture och Poe städa förrådet där tävlingssektorn och rasutvecklingssektorn hade sina saker i en enda stor röra. Men en timme senare var det fint och välstädat :-)

Efter att ha fikat en stund passade jag på att träna lydnad när jag ändå var på klubben. Vi tränade fritt följ, läggande och ställande under gång och hopp över hinder. Hoppet för både lydnadsklass I och appellen funkade helt perfekt, men annars var hon en aning okoncentrerad.

Sedan cyklade vi hem och slappade lite innan jag for iväg för att gå ut och äta med mina arbetskamrater från Morö Backe. Först blev det en liten förfest hemma hos Matilda och sedan åt vi middag på All Star. Vi fick vänta nästan 1,5 timme på maten, men den var i alla fall god när den väl kom. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt gärna fortsatt kvällen med tjejerna, men eftersom jag skulle jobba så gick jag hem vid elvatiden.

När jag kom hem tog jag och Chansa en promenad för att hämta min cykel som jag lämnat hos Matilda. Jag promenerade med midjebälte och expanderlina och när jag sedan skulle cykla hem visade sig att det funkade alldeles utmärkt att även cykla med midjebälte. Dock skulle jag behöva en kortare expanderlina, så det måste jag gå på Björkis och fixa i veckan.

Igår började jag jobba klockan 12 så jag och Chansa cyklade upp till Morö Backe, även nu med midjebälte. Jag är verkligen imponerad över hennes dragvilja. Hon vill liksom bara framåt hela tiden och bryr sig inte om vem eller vad vi passerar. Till och med andra hundar springer hon förbi utan problem (bara man påminner henne lite med "framåt"). Hon är också riktigt lydig. "Stanna" och "
"framåt"funkar mycket bra, men "höger" och "vänster" är hon inte helt säker på. Men hon är uppmärksam och följsam så hon hänger med när jag svänger i alla fall.

Idag är det måndag och vanligtvis jobbar jag ju på måndagkvällar, men eftersom jag och min kollega hade bytt pass blev det förstås måndagsträning i totohallen för mig och Chansa. Jag var lite tveksam till om jag skulle fara dit alls eftersom jag sett en liten blodfläck på golvet på eftermiddagen, men eftersom jag inte ens var säker på att hon löpte bestämde jag mig för att fara dit ändå. Det var i alla fall ingen hanhund som blev väldigt störd av henne, vad jag kunde märka.

Att vara på måndagsträningen är ungefär som att vara på dagis/lekis eftersom vi brukar börja med att vi sätter oss i ring på golvet med hundarna. Lyckligtvis sjunger vid dock inga sånger :-) Men det är mycket bra träning för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar. Hon har dock skött sig riktigt bra de två måndagsträningar vi varit med på och har inte sprungit fram till någon annan hund. I kväll vågade jag mig till och med på att träna platsliggning utan att hålla i kopplet och det gick bra, trots att hon tyckte att det var lite frestande att Lotta tränade apportering med Firon.

Det hon har svårt med är dock att se andra hundar springa och att se andra hundar leka, främst kampa, med sina förare. Då går hon igång och skäller och/eller kampar med kopplet. Hon kan också sätta igång att gapa om det kommer in någon ny hund. Men ikväll var hon lättare att bryta än vad hon varit tidigare och det är ju lovande.

Nu ligger hon och sover som en stock och det ska jag också snart göra, men först ska jag äta en macka med lax och gravlaxsås på och dricka julmust. Och jag ska nog också dricka lite av den goda glögg som en arbetskamrat rekommenderade (choklad chili, kan verkligen rekommenderas!).

Irriterad

2011-11-25T00:01:00.000+01:00

Idag blir det ett gnälligt inlägg här i bloggen. Jag börjar nämligen vara ganska irriterad på folk som inte håller reda på sina hundar. I kväll när jag cyklade hem från jobbet med Chansa kom helt plötsligt en fransk bulldog rusande och gav sig på Chansa. Den bet henne i sidan, men fick inget grepp som tur var. Den följde dock efter oss och ägaren sprang skrikande efter så jag saktade in för att hon skulle få möjlighet att ta fast sin hund, men då hann den ikapp och gav sig på Chansa igen och då svarade Chansa med lite humör, så jag bestämde mig för att cykla vidare (det var ju inte svårt för mig och Chansa att cykla ifrån en fransk bulldog). Ägaren kastade ett flexikoppel efter den och då stannade den, men hon var väldigt nära att träffa Chansa med flexit. Tur att Chansa inte är speciellt rädd av sig, men hade det t ex varit Lyle så hade han tagit illa vid sig av flexikastandet likaväl som att hundattacken.

Detta inträffade i närheten av Älvsbackabron och när jag ca fem minuter senare cyklade in i vårt bostadsområde kom det ytterligare en liten hund, en mopsblandning, skällande emot oss. Den kom dock aldrig ända fram, men speciellt när jag cyklar tycker jag att det är otrevligt med framrusande hundar.

Dessa två incidenter är nämligen inte de enda. För bara någon månad sedan blev Chansa biten i sidan av en kopplad airedaleterrier som vi cyklade förbi och dessförinnan var det en schäferblandning som kom vrålande emot oss. Då var det lite halt och jag hann bli ordentligt rädd för att det skulle ske en olycka, men lyckligtvis (för mig, inte för hunden) var den rejält fet och hann aldrig ikapp oss. I sommar var den en ilsken jack russell som kom springande över en trafikerad väg och var på väg att ge sig på Chansa, men eftersom den kom från vänster var den tvungen att springa framför cykeln för att komma åt Chansa, så jag cyklade på den och då kom den av sig. Vi har också blivit jagade av en storpudel och den var förstås snabb nog att komma ikapp så jag var nära att cykla omkull.

Och det är bara de incidenter som varit otrevliga; det har hänt fler gånger att folk låter sina kopplade hundar komma åt Chansa när jag cyklar. Dessa hundar har inte varit otrevliga, utan vill bara hälsa, men jag tycker att det är väldigt otrevligt när jag cyklar eftersom det faktiskt är farligt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt fatta det.

I veckan har vi varit lite mer aktiva än förra veckan. I måndags var det inomhusträning i totohallen och eftersom jag hade bytt med min kollega så var jag ledig på kvällen och kunde träna. Det blev dock inte så mycket träning på rena moment, men det är ändå bra träning för henne att bara vara så nära inpå andra hundar. Jag tycker att hon har lugnat ner sig sedan förra vinterns inomhusträning, men hon jagar fortfarande upp sig lite över andra hundar, speciellt när folk kampar med sina hundar.

Jag la en platsliggning med andra hundar och hon låg riktigt bra, men jag vågade inte lita på henne utan stod i kopplets längd. Men det kan vara dags att börja lita lite mer på henne. Annars tränade vi på fritt följ samt läggande och ställande under gång.

Vi har både cyklat, spårat och promenerat i veckan. I söndags gick vi över nya bron och koppelpromenerade lite och jag hade kameran med mig.

Chansa med nya Älvsbackabron i bakgrunden.

Poserar på Manhemskajen.

Lite mera poserande på kajen.

Manhemskajen.

Utsikt över älven från Manhemskajen.

Is.

Men det har inte bara varit hundaktiviteter. Jag har jobbat en hel del och så har jag julpyntat, så nu är det fint och mysigt här hemma även om jag inte är helt färdig med städning och pynt. Det märks att Chansa har blivit äldre, för i år har jag placerat en stor tomte i tyg på golvet i vardagsrummet och hon har bara nosat på den och inte ens så hårt att den föll omkull!

Länge sedan jag bloggade

2011-11-17T18:11:00.001+01:00

Just nu känns det som om jag är sämst i världen på att blogga. Det beror mest på att det inte händer så mycket att blogga om. Mitt knä är inte helt bra, men mycket bättre så knät hindrar inte att jag promenerar och aktiverar Chansa. Dock fick jag istället fått hemska kliande eksem, vilket har gjort att det har varit plågsamt att ha åtsittande kläder på sig.

Förutom att det kliade så kändes det som att vara ordentligt solbränd. Nu har jag dock fått kortisontabletter utskrivna och det hjälper en hel del. Idag kunde jag inte jobba, eftersom det inte är bra för mitt eksem att bada i klorvatten, så istället har jag och Chansa cyklat till skogen och gått en långpromenad.

Snyggaste mallen poserar på en sten.

Tittar på den fantastiska utsikten från berget.

Hon hittade förstås en "liten" pinne som hon ville ha med sig.

Chansa i solljuset.

Den här bilden gillade jag skarpt.

Chansa med pinnen hon fiskade upp ur den stora vattenpölen.

Det var som synes rätt bra väder idag. Det var inte strålande sol, men solen tittade fram med jämna mellanrum och det var +8 grader. Jag cyklade till och med utan både mössa och vantar. Det är ju rätt ovanligt för den här årstiden och när jag tittade lite i iPhoto hittade jag de här bilderna från den 17 november förra året. Lite skillnad, eller hur?

Lyle flög fram i snön.

Chansa på ungefär samma ställe som vi promenerade på idag.

Men trots att vi inte har varit ute så mycket på sistone på grund av mitt knä och mina eksem så har vi inte varit helt sysslolösa. Inomhus har vi har tränat en del på avlämningar framifrån, vilket hon inte gör speciellt stora framsteg med. Visst sätter hon sig, men för långt ifrån enligt min mening. Jag fick en idé om att använda mig av nosduttar på post it-lappar, vilket resulterade i att hon åt upp två lappar. Vi har också tränat en hel del metallapportering och där gör hon verkligen framsteg. Tidigare har hon mest velat kasta sig över den och leka med den, men nu kan hon sitta och hålla i den. Dock går hon upp i varv en hel del och kan t o m låta när jag tar fram metallen (förmodligen en blandning av frustration och förväntan), så jag måste vara noga med att belöna i rätt sinnesstämning.

Frost

2011-11-10T22:12:00.001+01:00

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på sistone eftersom jag har varit sjukskriven p g a mitt knä. Det visade sig stämma att det inte var någon spricka i knäskålen, men eftersom det fortfarande gjorde ont rekommenderade läkaren en veckas sjukskrivning. Så nu har jag varit hemma i en vecka och även om det fortfarande gör lite ont i knät vid beröring så har det blivit mycket bättre.

Chansa har förstås tyckt att det varit tråkigt att inte få göra så mycket, men det har faktiskt ändå gått ganska bra. Hon är rätt nöjd med att ligga och mysa i soffan också. Idag har vi dock gått en längre promenad längs strandpromenaden. Jag tog midjebältet för att låta henne dra lite och bli av med lite energi. Hon fick också vara lös en liten stund, med betoning på liten. Eftersom hon var extremt luktfixerad och fick en släng av dövhet blev det snabbt koppel på igen. Det märks att det snart är dags för löp.

Det har varit en ovanligt varm höst med fuktigt och dystert väder, men idag var det kallare och klart väder så jag tog kameran med mig ut på promenaden.

Frostigt löv.

Mera frost.

Vy över älven.

Strandpromenaden med utsikt mot nya bron.

Höstpromenad och sjukhusbesök

2011-11-01T19:56:00.000+01:00

Idag var det fint väder, så jag och Chansa har passat på att gå en långpromenad. Efter att ha läst på ett forum om att använda midjebälte på promenaden plockade jag fram mitt midjebälte, som jag nog bara använt en enda gång (när jag provade på att åka skidor med henne i Ammarnäs i våras). Jag har inte använt det på promenader, eftersom jag fått för mig att jag skulle få mindre kontroll på henne då hon går långt fram och har sele.

Det visade sig dock vara precis tvärtom. Chansa verkade mer eller mindre tycka att hon var lös och var därför lika lydig som när hon är lös fast hon var kopplad. Helt klart kommer jag att använda midjebältet oftare på promenader! Det kan ju vara bra att träna lite på att det innan skidsäsongen börjar.

Chansa tränar på att dra.

Men mest gick hon fint vid sidan som om hon hade varit lös.

Snyggaste mallen i världen.

Chansa har hittat kongen som jag kastade ut i riset.

Det verkar vara omöjligt att ta sig fram på annat sätt än i full fart.

Flygande malle.

På eftermiddagen blev det fullt upp, mer fullt än jag hade planerat. Jag var först på personalmöte, men blev tvungen att gå lite tidigare för att jag hade en tid på vårdcentralen. Jag cyklade omkull förra torsdagen och det gör fortfarande hemskt ont i knät. Inte i själva knäleden, men minsta beröring på knät gör fruktansvärt ont. Det gjorde t ex ont när Chansas koppel slog mot knät idag när hon gick med slakt koppel. Häromdagen slickade hon mig på knät och till och med det gjorde ont!

Läkaren som jag träffade på vårdcentralen misstänkte starkt att jag fått en spricka i knäskålen och skickade upp mig på sjukhuset för att röntga knät. Jag har aldrig röntgat något förut (förutom på mammografin), så jag vet ju inte hur det brukar gå till, men jag tyckte att det var underligt att hon röntgade knät som jag INTE hade ont i. Jag sa i alla fall till, så resten av röntgenbilderna blev i alla fall på rätt knä.

Därefter fick jag bege mig till akuten, dit röntgenbilderna skickades för att avläsas av en läkare. Där fick jag förstås vänta, vänta och vänta. Jag var glad att jag förutsett att jag kunde få vänta på vårdcentralen och hade stoppat ner en bok i handväskan. Den kom väl till pass under all väntan på röntgen och på akuten.

Till slut fick jag i alla fall träffa en läkare, som presenterade sig och sedan sa att inget var brutet och att jag kunde gå hem och så gick han. I dörröppningen hejdade han sig och frågade vilken vårdcentral jag kom ifrån och när jag svarade sa han "Oj då, du är visst inte min patient!". Fast efter lite bläddrande i papperna visade det sig att jag visst var det ändå och han sa återigen att inget var brutet. Jag påpekade att det var en spricka läkaren trodde att det var och fick till svar att "Inget är brutet, allt är bra, du kan gå hem".

Jag är visserligen mer än glad om det inte är någon spricka i knäskålen, men efter detta föga förtroendeingivande möte känner jag mig inte alls övertygad om att det inte är så. Och i vilket fall som helst har jag ju fortfarande lika ont i knät som innan och vet inte ett dugg mer om vad som kan vara fel än vad jag gjorde tre timmar innan jag kom till vårdcentralen.

Chansa 2 år

2011-10-25T22:55:00.002+02:00

Tyrannens Chica Chansa 2 år

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev här, men idag blir det ett inlägg eftersom min finaste lilla malle fyller 2 år. Det känns som om det var alldeles nyss jag hämtade hem den söta lilla valpen. Söt är hon förstås fortfarande, men lite större har hon blivit.

Dagen har vi firat med en cykeltur och promenad i skogen. Det var nog en alldeles tillräcklig födelsedagspresent för Chansa, men nu ikväll har hon också fått den sedvanliga födelsedagspresenten, en helt egen skål med popcorn. Det var Jonas som började ge det till Myrrha och sedan har det bara fortsatt. Fast nästa år tror jag faktiskt att Chansa ska få något annat.

Det var fint väder, så jag passade självklart på att ta kameran med mig. Det har inte blivit så mycket fotat på sistone eftersom vädret har varit så trist. Mest bilder blev det på födelsedagsbarnet.

Finaste mallen i världen.

Sitter fot och väntar på lov att få leta reda på kongen som jag kastat bort.

Här har hon hittat kongen.

Hopp!

Fina Chansa.

Poserar på en stubbe.

Börjar tröttna på att posera och är lite sugen på Frolicen jag håller i handen.

Söta Chansa.

Poserar ännu mer; hon har blivit en riktigt duktig fotomodell.

Men det blev inte bara bilder på Chansa, utan även en del andra bilder.

Solen lyser genom skogen.

Skogsstig.

Vattendroppar i gräset.

Vattendroppe på en gran.

Mera vattendroppar i gräset.

Jag brukar inte låta Chansa leka med pinnar, dels för att hon alltid väljer de största pinnarna så att man riskerar att bli omkullsprungen och dels för att det är stor skaderisk. Dessutom vill jag inte så gärna att hon ska bli lika pinntokig som Lyle var när jag fick honom. Men ibland är jag inte lika noga och idag var en sådan dag. Men jag blev snabbt påmind om ett av skälen till att hon inte brukar få ha pinnar. Hon lyckades bita lös en liten bit som fastnade mellan tänderna i överkäken. Det har hänt förr och hon tycker att det är hemskt obehagligt. Idag verkade det göra hemskt ont också.

Men även om det var synd om henne kunde jag inte undgå att tycka att hon var söt som direkt kom till mig och ville ha hjälp. När pinnen fastnade försökte hon först krafsa med tassarna på nosen, men sedan kom hon till mig och ställde sig upp med framtassarna mot mig och verkade väldigt angelägen om att få hjälp. Hon tuggade våldsamt för att försöka få bort pinnen, men så fort jag stoppade in handen slutade hon tugga och det var hur enkelt som helst att pilla bort pinnen.

Chansa med sina födelsedagspopcorn.

Ibland kan man undra om hon är riktig normal. De flesta hundar skulle nog inte börja med att göra lekinviter när man ställer ner en skål popcorn till dem.

Lite uppdatering sedan sist jag skrev då. I onsdags var det sista onsdagsträningen. Jag passade på att lägga platsliggning med Chansa, både med skott och utan skott. Med skott blev det ingen riktig platsliggning, utan vi var bara på planen medan det sköts och jag passade på att låta henne ligga 2 minuter. På den vanliga platsliggningen låg hon också lugnt i 2 minuter, trots att hunden bredvid vände och vred på sig, pep och satte sig flera gånger så att ägaren fick gå tillbaka flera gånger. Jag står fortfarande precis bredvid, men det är helt klart ett framsteg.

I lördags var det tävling i sök och lydnad på klubben. Jag var tävlingsledare i trean och eliten och det blev också så att jag var tävlingsledare i tvåan, eftersom en tävlingsledare var lite krasslig och jag hade tid eftersom vi var klara med trean och eliten innan ettan var klar.

Chansa fick förstås mest sitta bakom kompostgaller och titta på allt folk, men jag hann i alla fall gå en kortare sväng i skogen så att hon fick springa av sig. Jag cyklade ju också dit och hem, så motion fick hon i alla fall. I söndags blev det inte heller mycket aktivering, men vi åkte i alla fall till Furuögrund och hälsade på syrran. Chansa fick dock inte träffa deras nya familjemedlem, geckoödlan Leo. Han var hur söt som helst, men jag är inte säker på att Chansa skulle tycka det.

Händer inte mycket

2011-10-18T00:30:00.001+02:00

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag senast skrev här. Det beror inte på att det inte händer något, men det händer helt enkelt inget nytt och spännande. Eller ja, att jag fått nya möbler (två byråer och en större säng) och en del porslin och glas är väl nytt, men inte särskilt spännande för någon annan än mig.

Jag jobbar som vanligt, i onsdags var det onsdagsträning som vanligt och vi cyklar, promenerar och tränar som vanligt. Eller träning har det kanske blivit lite mindre med den här veckan. Men lite har vi ändå tränat. Häromdagen insåg jag att jag missat en del i fria följet. Vi har tränat på vändningar på stället och stegförflyttningar sedan Chansa var liten, men på något vis så har jag missat stegförflyttningar bakåt. Jag bestämde mig därför att det var dags att lära henne att backa. Här tränar vi på att backa, vårt andra träningspass.

Idag var det jättefint väder, så när jag var ledig på dagen gick vi en promenad och jag passade på att träna lite lydnad på fotbollsplanen. Jag hade kameran med mig och passade på att filma lite fritt följ (och ett läggande under gång) eftersom jag vill se själv hur det ser ut. Det finns definitivt saker att jobba på, men ser ändå ganska okej ut. Hon viftar på svansen och ser glad ut och det gillar jag. Trängandet verkar jag ha fått bort ganska bra, men det ser inte ut som att det funkar speciellt bra med externbelöning eftersom hon sätter sig snett och även går snett. Återigen har jag också blivit påmind om att jag måste gå saktare.

Ligger fint.

Full fart in med kongen.

Chansa med gräs på tungan.

Platsliggning med kongen som störning.

Världens snyggaste Chansa.

Jobb

2011-10-09T22:33:00.003+02:00

I helgen har det inte blivit så mycket aktivitet för Chansa. I fredags jobbade jag hela förmiddagen och på eftermiddagen cyklade jag en sväng med henne och tränade även lite uppletande, men sedan var jag tvungen att göra mig i ordning för att fara på Ladie's Night med ett gäng andra tjejer. Chansa fick vara ensam hela kvällen och igår var jag alldeles för trött och förkyld för att hitta på några roliga hundaktiviteter.

Men jag tycker att Chansa är helt fantastisk när det gäller att ta det lugnt. Jag sov till klockan tolv och alltså sov hon också till klockan tolv. Sedan gav jag henne frukost och gick ut med henne, men sedan slappade jag i soffan i stort sett hela dagen och då låg också hon i soffan och slappade. När det var dags att gå och lägga sig hoppade hon mer än gärna upp i sängen för att sova lite till.

Idag började jag jobba klockan tolv, så jag och Chansa cyklade till Morö Backe. Det var fint väder (men kallt!) så jag tog kameran med mig för att fota lite höstbilder. Det blev dock inte så många bilder eftersom jag blev lite sen.

Jag har fortfarande inte kommit på vilken väg som är snabbast med den nya bron. Idag blev det vägen via Tuvan.

Det är inte lätt att fota Chansa och cykla samtidigt.

Chansa sover på jobbet.

Det är verkligen lustigt hur olika man kan uppfatta saker. Idag fick jag höra av en kollega att Chansa är ovanligt lugn och fin för att vara så ung. Annars brukar jag ofta få höra av min mamma att Chansa är så stressad och aldrig kan koppla av. Ändå är det samma hund med samma beteenden, som uppfattas så olika beroende på vilken utgångspunkt och erfarenhet man har. Min egen uppfattning är att Chansa inte är en lugn hund generellt, men hon kan konsten att koppla av när inget händer.

Efter jobbet cyklade vi hem igen, men en annan väg den här gången. Jag försöker hitta den bästa vägen att cykla nu när vi har Älvsbackabron (om det nu blev så den nya bron skulle heta) och idag hittade jag en bra väg över Morön och Getberget. Men tyvärr var det nästan inga lampor på cykelvägarna, vilket gjorde hela cykelturen lite otäck. Man ser verkligen ingenting på blöt, svart asfalt när det inte finns några lampor, så det är ju helt omöjligt att undvika ojämnheter (och sådana fanns det gott om).

Mysmalle

2011-10-05T23:01:00.002+02:00

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen, vilket beror på att jag har haft väldigt mycket att göra. Helgen spenderades på klubben, eftersom det var tävlingar. Både lördag och söndag åkte jag med Susanne upp till klubben strax efter sex på morgonen. På lördagen fixade jag fika till funktionärerna ute på spåren, höll i platsliggningen, ropade lydnad för elitspårhundarna och var tävlingsledare på uppletandet. På söndagen fixade jag fika till funktionärerna på spåren och på söket, höll i platsliggningen, låg sökfigurant, ropade lydnad för lägre och högre spår och var mottagare på lägrehundarnas budföring.

När tävlingarna var slut och allt var bortstökat var jag ordentligt trött, men Chansa hade ju inte fått göra så mycket under helgen, så istället för att åka hem och vila blev det sökträning. Vi gjorde några hitta-övningar för att träna på raka skick och det första skicket blev riktigt bra, men de andra gick mindre bra. Hon drog snett och jag fick ropa tillbaka henne flera gånger. Men någon gång ska nog även hon lära sig att det lönar sig att springa rakt.

I måndags och igår blev det vilodag, eftersom jag förutom att jag var trött efter helgens tävlingar blev förkyld. Jag är fortfarande förkyld, men för att Chansa skulle få göra någonting cyklade vi i alla fall upp på onsdagsträningen. Vi hade ett möte i tävlingssektorn om nästa tävling, då vi har väldigt många anmälda och tyvärr ganska få funktionärer. Jag kommer tyvärr att bli tvungen att vara tävlingsledare på trean och eliten istället för att döma ettan och tvåan. En stor nyhet sedan jag skrev senast är ju att jag fått veta att jag blivit godkänd på domarprovet, så nu är jag alltså lydnadsdomare!

Eftersom det blev mörkt och var mycket folk på planen kände jag inte speciellt för att gå ut och träna, så det blev bara ett kort pass på ca 20 minuter innan mötet. Sedan blev det bara lite prat och sedan cyklade vi hem igen för att lägga oss på soffan och slappa. Chansa är på alla sätt och vis den gosigaste hund jag någonsin har haft. Hon gillar att ligga i knät och bli kliad och hon vill gärna att jag ska hålla i hennes tuggben åt henne. Här är en liten film på min lilla mysmalle när vi myser. Jag passar också på att kolla öron, tassar och tänder medan hon ligger i knät och sedan håller jag hennes tuggben åt henne.

Sightseeing

2011-09-28T22:13:00.000+02:00

Efter ett par dagars shopping blev det idag sightseeing istället. Vi tog en Big Bus Tour, som också inkluderade en båttur på Themsen. Vädret var helt underbart, ca 30 grader varmt och strålande sol, så det passade mycket bra att sitta på en öppen buss och på en båt just idag (fast ibland var det nästan lite för varmt).

Docklands Light Railway-tåget på stationen i Limehouse.

Promenad i stan, här på Strand.

Passerar förbi Trafalgar Square än en gång när vi ska hoppa på bussturen.

Flaskskeppet på Trafalgar med modellen av Nelsons skepp inuti.

House of Parliament.

Westminster Abbey och en CCTV-kamera- mycket mer engelskt kan det knappast bli.

London Eye.

London Eye och Big Ben.

En halmräv som fick mig att börja längta efter Chansa.

Ett vackert hus på Fleet Street.

En av drakarna som sägs skydda centrala London och dess finansmän (och det verkar ju funka).

St Pauls Cathedral.

Vy över London med "The Leaning Tower of Pizzas" i förgrunden och "The Gherkin" in bakgrunden.

Tower Bridge.

Lejon i ståltråd som symboliserar de djur som en gång bodde på Towern.

Towern.

Tower Bridge.

The Blue Glass House.

The Globe, replikan av Shakespeares teater.

Ett urval av alla mina bilder på Big Ben.

Staty vid Westminster Station.

Lejonstaty.

Westminster Abbey.

Detalj från Westminster Abbey.

Efter sightseeingen blev det ännu en tur till Oxford Street.

Mind the gap.

Efter sightseeing och shopping blev det ett besök på Shakespeare's Head och en öl, innan vi åt en god trerättersmiddag på Hampshire Bar & Restaurant på Leicester Square innan vi åkte tillbaka till hotellet.

Shopping

2011-09-27T19:40:00.000+02:00

Idag började vi dagen med att ta tåget/tunnelbanan in till stan och sedan tog vi en promenad från Embankment till Leicester Square för att kolla om musikalbiljetter. Jag hade läst att musikalen vi ville se, Rock of Ages, hade premiär i september, men det visade sig att den hade premiär just idag, så det var naturligtvis omöjligt att få tag på biljetter.

Sedan promenerade vi från Leicester Square till Oxford Street för att shoppa lite mera. Eftersom det inte var speciellt effektivt att shoppa tillsammans (igår lyckades vi inte ta oss mer än ca 200 m längs Oxford Street) delade vi upp oss när vi hade ätit lunch. Jag gick först till Waterstone's och köpte några (ganska många) böcker och sedan gick jag lite i ett par affärer på Oxford Street, men tröttnade rätt snabbt på det och gick till Carnaby Street istället.

Fia och Johanna vid en fontän på Trafalgar Square.

Mitt i London (nästan). Det är från en av statyerna på Trafalgar Square som man mäter avståndet till London.

Levande konst utanför National Gallery.

Carnaby Street.

Shakespeare's Head, vår "stampub".

Efter shoppingen promenerade vi till Chinatown för att äta middag.

En söt liten figur på en husvägg i Chinatown.

På väg till tunnelbanestationen för att åka hemåt igen, med Coliseum (operahuset) i bakgrunden.

En röd telefonkiosk.

Utsikt mot The Shard från stationen i Tower Hill.

Silhuetter i solnedgång.

Tunnelbaneskylten.

Kortspel och ett par öl på hotellet (det ser kanske inte ut som att vi hade speciellt kul, men det hade vi).

London

2011-09-26T19:08:00.000+02:00

Igår var det äntligen dags för den mycket efterlängtade Londonresan. Efter att ha packat i stort sett hela dagen åkte jag, Fia, Johanna och Jenny från Falmark igår eftermiddag. Vi hade bara en timme på oss på Arlanda, så det blev lite stressigt och vi hann inte äta middag som vi tänkt. Som tur var fick man en baguette, te/kaffe och juice/öl/vin på flyget (tack för det, British Airways!) så vi överlevde.

Från Heathrow tog vi tunnelbanan till vårt hotell. Det blev en ganska jobbig resa med mycket släpande av resväskor i trappor och rulltrappor eftersom vi fick byta från Piccadilly Line till District/Circle Line i South Kensington och sedan till Docklands Light Railway i Monument/Bank. Men vi hade i alla fall turen att träffa på en tjej som kunde visa oss vägen till vårt hotell när vi kom fram till Limehouse.

Idag har vi varit riktiga turister och gått på Madame Tussaud's. Jag har ju varit där en gång tidigare, men det var en hel del nytt sedan dess och de hade flyttat på en del av dockorna, så det såg lite annorlunda ut. Dessutom gick vi ner i skräckkabinettet den här gången, åkte en runda genom Londons historia med ett litet tåg och såg Marvel 4D, vilket var väldigt roligt. Jag tyckte dock inte att Live Chamber (skräckkabinettet) var särskilt skrämmande, men 4D-filmen var en verklig upplevelse.

Man kliver av på Baker Street Station för att komma till Madame Tussaud's.

Russell Brand är sexig till och med som vaxdocka.

Johanna och Jenny verkade tycka att Brad Pitt också var rätt sexig.

En av Baker Streets mest kända invånare, Sherlock Holmes.

Fia och Captain Jack Sparrow.

Marilyn Monroe

Inte ett hotell jag har lust att checka in på...

Alfred Hitchcock försöker strypa syrran.

En gymnast på sportavdelningen.

Michael Jackson, King of pop.

Tre otäcka diktatorer.

Garottering.

Ännu en hemsk avrättningsmetod.

Madame Tussaud själv.

Fia har blivit fångad av Hulken.

Trappan upp till Marvel 4D-filmen, som helt klart var det bästa på Madame Tussaud's.

Efter Madame Tussaud's tog vi tunnelbanan till Liverpool Street för att äta lunch och shoppa på LUSH.

Liverpool Street.

Eftersom vi inte hittade något annat bra ställe att shoppa på på Liverpool Street tog vi efter lunchen tunnelbanan till Oxford Street. Där hittade vi gott om ställen att shoppa på, men tyvärr var det någon som lyckades stjäla min börs och det förtog lite av min shoppinglust.

Efter shoppingen åt vi middag på en italiensk restaurang och sedan gick vi och tog några öl på en pub innan vi åkte hem och sov.

A pint of Carling.

Min första arbetsdag och EFIT

2011-09-21T23:43:00.001+02:00

Idag var det min första arbetsdag på mitt nya jobb på Medlefors, där jag ska jobba som lärare i svenska några timmar i veckan. Som tur var passade det perfekt ihop med mitt andra jobb. Idag var det också Ett Foto I Timmen och det har jag inte varit med på på länge, så jag bestämde mig för att vara med. Så här är min dag i bilder:

8.45 Ger hundarna mat.

9.45 Dags att reda upp härvan med koppel och koppla hundarna, som fått busa en stund.

10.45 Framme på jobbet.

12.50 Har ätit lunch och hämtar lite grejer för att snart gå till lektionen.

13.15 Skyndar mig att dra några kopior under rasten.

14.30 Slut för idag, ska hämta cykeln och cykla in till stan.

15.40 Shoppar skor.

16.45 Slänger in mat i mikron.

17.45 Har rastat lapphundarna, som får stanna hemma medan Chansa får följa med på en cykeltur upp på klubben.

18.45 Stänger in Chansa i köket på klubben för att gå ut på planen och hålla i den gemensamma platsliggningen.

19.45 Fikapaus i sektormötet.

20.55 Cyklar hem.

21.45 Sitter med datorn en stund.

22.45 Tittar på kvällens avsnitt av Vem vet mest? på svt play.

23.30 Jackpot tycker att det är dags att säga godnatt.

Skogens Dag

2011-09-18T21:17:00.000+02:00

Idag har vädret varit strålande och eftersom jag skulle vara på klubben för att sälja fika och varma mackor på Skogens Dag mitt på dagen blev det en promenad dit. Eftersom det var lite jobbigt att promenera upp till klubben med tre hundar förra söndagen så valde jag därför att bara ta Chansa och Jackpot. Jag gick en kortare promenad med Nikkie på morgonen så att hon också skulle få röra på sig lite.

Jag hade väntat mig att det skulle vara jobbigt att promenera med Chansa och Jackpot. Jag trodde att de skulle vilja leka hela tiden, men efter några försök att leka just när vi kommit ut så gick de riktigt fint båda två. Jag gick genom skogen, så när jag kom dit släppte jag dem. Då ville dock inte Jackpot leka, för han var helt slut av promenaden. Han har nog inte lika bra kondition som Chansa; för henne var en 45 minuters promenad bara en lagom uppvärmning.

Efter Skogens Dag gjorde jag och Eva några markeringsövningar med Chansa och Vilja. Chansa var jätteduktig. Hon har slarvat lite med att hålla i lösrullen på vägen in till mig, men idag funkade det bra. För Vilja var det första markeringsövningen och det gick också riktigt bra.

Sedan promenerade vi hem igen. Hundarna fick vara lösa första biten och sedan släppte jag dem igen i parken vid Erikslid. De lekte lite grann, men sedan var Jackpot helt slut igen och gick resten av vägen hem med nosen i mitt knäveck.

Chansa busar med Firon.

Full fart.

Kom igen, nu leker vi!

Bus.

Mera bus.

Chansa och Jackpot väntar på godis för att de kom när jag ropade.

Poserar på en sten.

Bus i parken på Erikslid.

Snygga Jackpot i höstsolen.

Leken är slut för den här gången.

Nikkie tigger.

Chansa och Jackpot verkade nöjda med dagens aktiviteter, för det har inte blivit så mycket aktivering de senaste dagarna. I onsdags var jag och Chansa på onsdagsträningen. Jag skulle döma på lydnadscupens sista deltävling, men innan dess hann jag lägga Chansa på den gemensamma platsliggningen. Hon är ju inte van vid att ligga bredvid så många hundar, varav en del helt okända, så jag stod bara i kopplets längd. Hon låg helt lugnt hela tiden, så jag kände mig väldigt nöjd.

I fredags jobbade jag natt och eftersom jag inte kunde ta tre hundar med mig dit så fick Nikkie och Jackpot vara hemma hos sig och bli rastade av Pontus, medan Chansa fick följa med mig. Nu märks det att hon börjar bli van att vara med på jobbet. Hon sover mest hela tiden och reser sig inte och springer efter varenda gång någon rör på sig. Fast hon tigger hejdlöst av Kennedy för lönar sig, det vet hon.

Eftersom jag jobbade fredag natt sov jag bort i stort sett hela lördagen och det kändes ju väldigt synd när det var så fint väder. När jag vaknade på eftermiddagen tänkte jag gå en promenad med hundarna, men efter lite övervägande så blev det ändå så att jag stannade inne och städade. Det låg drivor med lapphundshår på golvet (trots att jag dammsög för bara ett par dagar sedan) så det behövdes verkligen.

Tre hundar

2011-09-13T21:59:00.001+02:00

I söndags promenerade jag upp på klubben för att vara testledare på MH. Eftersom jag skulle vara borta hela dagen var jag tvungen att ta alla hundarna med mig och jag vågade självklart inte cykla med dem allihop, så därför fick det bli en promenad. Hundarna fick sitta i ett rum bakom kompostgaller och uppförde sig bra hela dagen. På lunchen fick Chansa och Jackpot leka lite och när vi var klara för dagen (vilket blev tidigare än vanligt) fick de allihop springa av sig innan vi fick skjuts hem av Gittan.

Jag var tacksam att få skjuts hem, för mina armar blev nog en decimeter längre när jag promenerade med dem dit. Tillsammans jagar de upp sig och drar inte den ena så gör någon av de andra det. För det mesta rastar jag dem inte alla samtidigt. Inomhus funkar allt bra, faktiskt bättre än jag hade väntat mig. Inte för att jag trodde att de skulle bråka, snarare tvärtom. Jag trodde att Chansa och Jackpot skulle försöka leka mest hela tiden, men det gör de inte. För det mesta ligger de på sina platser och tuggar på ben eller sover.

Jackpot och Chansa leker med ett tuggben.

Idag promenerade jag med Nikkie och Jackpot på dagen, fast det blev inte så lång promenad eftersom det regnade ganska ordentligt. På eftermiddagen cyklade jag upp på klubben eftersom vi skulle ha möte i tävlingssektorn för att göra lottningen till högre- och elitspåren på oktobertävlingen. Jag for lite tidigare för att hinna träna lite lydnad med Chansa innan mötet. Det regnade fortfarande, men det påverkar inte Chansa speciellt mycket.

Nu ligger alla hundar och sover och medan jag sitter och skriver slötittar jag på ett avsnitt av Cesar Millan. Jag vet att många tycker att han är fantastisk, men det tycker inte jag. Jag har väldigt svårt för hans flummiga mumbojumbo om energier och hans teori om ledarskap, som inte är förankrad i vetenskap.

I detta program skulle han hjälpa ett par med en dobermannhane och han konstaterade att problemet var att de såg hunden som sin bebis. Jag skulle vilja påstå att problemet var att hunden var ensam hemma 10 timmar per dag. Jag kan inte heller påstå att jag gillar att han rycker i kopplet, särskilt när hunden har stackel, eller att han lär ut hur man sparkar hundar mest effektivt.

Besviken

2011-09-10T22:06:00.000+02:00

Idag har jag och Chansa tävlat appellen. I alla fall lite grann. Efter uppropet åkte vi ut i skogen och la ut spåren och sedan körde vi budföring medan spåren låg. Vi hade startnummer fem och jag tog ut Chansa och rastade henne redan när första hunden körde sin budföring och sedan fick hon vara med mig tills det var vår tur. Hon nosade och gjorde en massa annat på väg att hälsa på mottagaren och även när vi gick tillbaka. Men när jag väl ställde upp och kopplade lös hade hon fullt fokus på mottagaren och sprang hur bra som helst både dit och tillbaka. Men hon tjuvstartade tyvärr hos mottagaren och tacklade mig när hon kom tillbaka, så vi fick bara 5-5. Men jag är i alla fall jättenöjd med hur fokuserad hon var och hur bra hon sprang.

Eftersom jag åkte med Jenny, som var tävlingsledare, fick jag och Chansa åka med till de andras spår innan vi kom till vårt spår. Jag kände på mig att det inte var bra att hon satt i bilen och såg alla andra spåra och jag visste att jag borde ta ut henne och låta henne röra lite på sig innan jag skulle spåra. Men istället för att promenera till vårt spår var jag för nyfiken på att se hur det gick för alla andra och tänkte att det nog skulle gå bra att ta henne direkt ur bilen och köra spåret, eftersom hon är så motiverad och duktig.

När hon har suttit i bur, i någons bil eller instängd någonstans så blir hon rätt jobbig när man tar ut henne. Och idag var inget undantag, kanske t o m värre eftersom hon suttit i bilen och sett andra spåra. När jag tog ut henne ur bilen började hon hoppa och klänga på mig, kampa med kopplet och slita selen när jag skulle ta på henne den. När hon väl fått selen på sig började hon kampa med spårlinan. När jag släppte på henne på spåret gick hon ut, men efter ca 10 meter så vände hon tillbaka i full fart och började hoppa på mig. Hon lyckades också trassla in sig i ett träd och när jag skulle reda ut det började hon förstås hoppa och klänga på mig och springa runt och trassla till ännu mer. Jag la ner henne, men vid det laget var hon så stressad och uppe i varv att hon inte låg stilla lång stund innan hon började om att stressa runt igen. Jag blev arg på henne och det blev hon förstås inte lugnare av.

Jag är så besviken på mig själv för att det blev som det blev. Det är helt och hållet mitt fel, som inte förberedde henne ordentligt. Jag vet egentligen att det inte går att ta ut henne ur bilen och förvänta sig att hon ska kunna prestera. Hon behöver få röra på sig och bli av med lite energi innan hon klarar av att fokusera på uppgifterna. Det var ju av den anledningen jag tog ut henne i god tid inför budföringen och det var också min plan att ta ut henne ur bilen i god tid inför lydnaden, så därför är jag verkligen besviken på mig själv för att jag behandlade min hund så orättvist och hon inte fick chansen att visa hur bra hon egentligen spårar.

Eftersom jag kände mig lite stressad av att jag också skulle vara tävlingsledare på trean och eliten, brydde jag mig inte om att göra lydnaden. Det gick inte så mycket bättre för mina medtävlare i appellen. Alla fem nollade spåret, vilket förstås är väldigt tråkigt. I lydnaden gick det bättre. Anna och Birka fick ett förstapris och klassvinst i lydnadsklass I, Ulla-Britt och Vilja fick ett förstapris och klassvinst i lydnadsklass II och Sanne och Tile fick ett förstapris och klassvinst i eliten och Tile blev därmed lydnadschampion.

Efter tävlingen fick jag skynda mig hem och göra mig klar för att gå och se Klungan med min kollega. Som väntat blev det en hel del skratt och efteråt gick vi och åt en god middag på Carl-Viktor, vilket var trevligt.

När jag kom hem rastade jag Chansa snabbt och sedan hämtade jag Nikkie och Jackpot, som ska bo hos mig i två veckor. Jag hade förväntat mig att det skulle gå vilt till och att Chansa och Jackpot skulle försöka busa hela kvällen, men efter att ha hälsat la sig hundarna på varsin plats och sov.

Dammsugning

2011-09-06T22:51:00.000+02:00

Igår gick jag en promenad längs älven med Chansa innan jag skulle till jobbet på eftermiddagen. Hon fick bada lite, kanske sista doppet för i år. Jag märkte att hon var lite dålig i magen när vi var ute och när jag kom hem från jobbet på kvällen så hade hon spytt upp all sin mat och även bajsat (mer eller mindre flytande) inne i köket. Så det var bara att först gå ut med henne och sedan sätta igång att skura. Inte riktigt så kul när man kommer hem klockan tio på kvällen.

Hon var ganska slö hela kvällen och klockan fyra i natt var jag tvungen att gå ut med henne. Chansa har i stort sett aldrig behövt gå ut på natten och visste nog därför inte riktigt vad hon skulle göra, så jag vaknade av att hon vandrade fram och tillbaka och flåsade. Hade jag inte vaknat så hade hon nog gjort inne igen, så ibland är det bra att vara så lättväckt som jag är.

Idag jobbade jag bara på morgonen och även om hon fortfarande var dålig i magen gick det bra medan jag jobbade. Jag och Susanne hade planerat att fara ut och spåra på eftermiddagen och jag bestämde mig för att fara trots att hon inte mådde riktigt bra (det märks dock inte så mycket, när hon är "slö" så innebär det att hon har en aktivitetsnivå som en "normal" hund).

Jag la först ett spår till Jackpot och sedan ett till Chansa. Jag la ett "pyramidspår", med 6 vinklar och 6 föremål (3 pinnar, 1 bit brandslang och 2 små bitar från en trasig tennisboll). Det är ju vinklarna som brukar vara problemet för henne, men idag spårade hon riktigt bra i vinklarna. Det hon varit en stjärna på är att plocka föremål, men idag spårade hon över de två första, plockade tredje föremålet (brandslangsbiten). Strax därefter gick spåret tydligen över en älglega. Det syntes tydligt att något djur legat där (fast jag såg det inte när jag la spåret) och hon började nosa där istället. Eftersom jag inte riktigt visste var spåret gick sa jag till henne att spåra och då letade hon upp spåret och fortsatte. Men vi missade två föremål till (tror dock att hon försökte hitta den lilla biten av en tennisboll, för hon nosade väldigt intensivt på ett ställe, men när hon inte hittade den fortsatte hon att spåra. Sista vinkeln tog hon dock hur fint som helst och hittade slutpinnen.

Jag är nöjd över hennes spårarbete (även om jag tycker att det går lite för fort) och är glad att hon hittade spåret igen efter att ha nosat i älglegan. Hon har motivation och koncentration att fortsätta spåra, även om hon blir distraherad av något annat. Susanne gick med i spåret och det var första gången som någon följt oss när vi spårar, men det bekom henne inte alls. Fast nu är jag lite orolig över att hon inte plockade föremålen, så vi måste nog spåra någon fler gång innan tävlingen.

Idag har jag städat, vilket var välbehövligt nu när Chansa fäller så mycket. När jag låg på golvet för att komma åt att dammsuga under sängen kom Chansa och ville gosa lite och då kom jag ihåg att Lollo, min första blandras, älskade att bli dammsugen. De hundar jag haft sedan dess har varit mer eller mindre rädda för dammsugaren så det har inte kommit på fråga att dammsuga dem, men eftersom Chansa inte är rädd så bestämde jag mig för att testa.

Jag sänkte nivån till minimi på dammsugaren och började dammsuga henne. Hon stod kvar och accepterade att bli dammsugen, men hon verkade inte njuta av det på samma sätt som Lollo gjorde. Eftersom jag inte tyckte att det försvann tillräckligt mycket päls med så lite sug ökade jag styrkan och ju hårdare sug, desto mer tyckte hon om att bli dammsugen.

Hon kan nog lära sig att njuta av att bli dammsugen.

I början var hon lite undrande, men visade ingen vilja att gå därifrån (jag fick skicka bort henne när skulle fortsätta dammsuga golvet, vilket var väldigt behövligt).

Praktiskt prov och Vitbergets Dag

2011-09-04T21:54:00.002+02:00

I morgon är min semester slut och jag börjar jobba igen. Men i helgen har jag fått börja vänja mig vid att stiga upp tidigt. Igår skulle jag göra det praktiska domarprovet i Piteå, så jag, Frida och Martha åkte redan vid halv åtta (nåja, Frida körde så vi kom väl inte iväg precis halv ;-)).

Vi var 7 st som gjorde provet och det tog sin lilla tid att döma 3 elitekipage och 2 lydnadsklass III-ekipage eftersom vi ibland behövde tid att fundera och för att Cissi skulle skriva upp de betyg vi satte. Men nu är det i alla fall gjort, så nu är det bara att vänta på resultatet. Det kommer dock att dröja flera veckor tills vi får resultatet.

Efter lunch begav vi oss hemåt och när vi kom hem till stan blev det också en avstickare till klubben för att se när Aija gjorde sitt MT. Men sedan var det skönt att komma hem och sätta sig i soffan i lugn och ro. Och det var verkligen lugnt och tyst hemma, eftersom Adam flyttade ut under dagen. Jag och Chansa, som inte fick följa med till Piteå, tränade dock ett kort pass med apportering och framförgående innan vi slappade i soffan resten av kvällen. Det var verkligen skönt och det enda jag saknade var en kall öl eller ett glas vin, men något sådant hade jag inte hemma.

I morse blev det också att stiga upp tidigt eftersom det var Vitbergets Dag och vi skulle vara på klubben hela dagen. På morgonen kokade vi kaffe och ställde ut agilitybanan, men sedan åkte jag och Anna ut i skogen för att spåra med Susanne, Lotti, P-O och Martina. Lotti ville att jag skulle gå ett lägrespår åt henne, så hon gick ett appellspår till mig.

Chansa har bara spårat någon annan än mig en gång och då var det Susanne som hade gått spåret. Vem som gått spåret verkar dock inte lilla mallenosen bry sig om, för hon spårar lika bra, om inte bättre. Jag är verkligen jättenöjd med hur hon spårade idag. Hon fäste på spåret på en gång och plockade alla pinnar utan tvekan. Jag hade dock fått för mig att Lotti hade vinklat till höger, men Chansa var så säker i vinkeln att jag aldrig tvivlade på att det var hon som hade rätt och jag som hade fel. Hon snurrade lite i andra vinkeln, men löste det jättebra och spårade hur bra som helst fram till slutet.

Sedan åkte jag och Anna tillbaka till klubben för att sälja fika och informera om klubben till folk som kom. Det var ganska mycket folk som passerade klubben på sin runda på Vitberget och vi sålde en hel del fika och varma mackor. Chansa uppförde sig överraskande bra. Jag hade henne med när jag stod vid informationsbordet och eftersom Chansa varvade upp på folk och hundar som var på agilitybanan så la jag henne och då låg hon lugnt bredvid mig medan jag pratade med folk.

Martina påpekade hur mycket lugnare hon har blivit och det stämmer verkligen att hon har mognat och blivit lugnare. Lugn var hon dock inte när jag provade på att köra lite agility med henne. Hon älskar att springa genom tunnlar och hon hoppar hinder och springer över alla balanshinder (fast hon hoppar också ibland ner från dem istället för att springa över). Jag har dock alltid bara kört hindren ett och ett och det går bra, men när jag körde ett par hinder i följd gick hon upp i varv lite för mycket.

När det blev mindre folk på klubben tränade vi också lydnad och budföring. Det jag ville träna på var att ha en massa folk på planen, så jag hade en "domare" på båda sidorna av planen + en tävlingsledare. Jag tränade linförighet med kommendering. Chansa stördes inte av kommenderingen, men hon var lite okoncentrerad och gick inte så bra som jag vet att hon kan. Hon skärpte dock till sig mot slutet.

Sedan fick jag kommendering på inkallningen, men utan att jag gjorde någon inkallning. Hon har väldigt svårt för att sitta kvar och tjuvstartade två gånger, innan Marina ens hade sagt något. Tredje gången satt hon kvar och brydde sig inte om kommenderingen. Men det måste vi hårdträna tills tävlingen.

Eftersom hon har tendens att tjuvstarta körde jag även apportering och hopp med kommendering, men kommenderingen bryr hon sig inte om. Däremot gick hon igång på att Martina skulle överlämna apporten eftersom hon gömde den bakom ryggen, men när vi gjorde om och hon höll den synlig var det inga problem. Hoppet gick bra, förutom att hon gjorde en liten underlig vändning innan hon hoppade tillbaka och då hamnade hon för nära innan hon hoppade, så hon slog i lite.

Vi gjorde också en tävingsmässig budföring med Martina som mottagare och två "domare" som stod bredvid mig. Förra gången vi tränade med "domare" sprang hon till dem istället, så nu var jag noga med att hon fick hälsa på dem före, men nu brydde hon sig inte om dem. Hon ville så gärna till mottagaren att hon tjuvstartade, men annars var det en väldigt snygg budföring. När vi gjorde om gjorde hon en i princip perfekt budföring.

Men det är ju tydligt att det vi verkligen behöver träna på inför tävlingen är att sitta kvar, i alla möjliga situationer. Det ska vi försöka jobba med i veckan och vi ska nog också försöka lägga något mer spår. Om jag nu hinner, för nu är det som sagt slut på semestern och jobb igen.

Pälsvård, onsdagsträning och spår

2011-09-01T12:09:00.000+02:00

Chansa har börjat fälla, så igår bestämde jag mig för att borsta igenom henne ordentligt. Jag har ju bara haft hundar med ganska mycket päls tidigare så jag är ju van vid att hundar löser hår. Men Chansa är ju korthårig så jag kan inte annat än häpna över den pälsmängd man kan borsta ur henne. När Adam såg hur mycket päls jag borstat bort tittade han på Chansa och sa "Men det syns ju ingen skillnad?!"

Helt otroligt att en liten korthårig malle kan lösa så här mycket hår.

Igår var det onsdag och det innebar som vanligt onsdagsträning. Jag skulle döma på lydnadscupen, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa innan. Det var inte så många hundar på lydnadscupen, 4 i ettan och 2 i tvåan, så det gick rätt fort. Men det känns att det börjar bli höst, för det blev ganska kallt att stå där ute på planen. Jag hade tänkt träna ett pass till med Chansa, men det var trevligare att sitta och fika med de andra. Men vi körde en budföring med Mari som mottagare innan vi cyklade hem och hon sprang hur bra som helst, trots att Mari var helt ny som mottagare. Hon tjuvstartade dock från Mari, så det måste vi nog träna lite på.

Eftersom jag var upptagen med lydnadscupen lämnade jag min kamera till Ewelyn för att fota lite på onsdagsträningen, så här är några av de bilder som hon tog.

Fikapaus på altanen.

Lilla söta Nox var nog onsdagsträningens yngsta deltagare.

Mille visar att han kan hoppa högt.

Gunilla och Gittan har tagit en paus i träningen.

Är det inte vår tur på agilitybanan snart?

Idag mitt på dagen åkte jag och Anna ut i skogen och spårade. Vi hade begränsad tid eftersom Anna skulle jobba på eftermiddagen, så därför la jag ett ganska kort appellspår (ca 200 m kanske) med två pinnar och ett av de små mjukisdjuren från IKEA i spåret. Chansa spårade riktigt bra, fast det går lite för fort eftersom det är så lätt att spåra i skogen. Jag måste nog gå tillbaka till att spåra hårda spår för att få ner tempot och göra henne lite mer noggrann. Men även om det gick lite fort så tog hon vinklarna och plockade alla föremål hur bra som helst.

Chansa väntar medan jag lägger ut linan och tar fram selen.

Chansa med brandslangen hon fick som belöning för att hon hittade pinnar i spåret.

Chansa och jag kampar (det ser lugnt och stillsamt ut på bilden, men i själva verket var det inte så lätt att hålla i brandslangen med bara en hand medan hon ruskade och slet och samtidigt ta en bild).

Birka väntar på sin tur att få köra budföring.

Efter spåren körde vi en budföring. Det minsta problemet med budföring är att få Chansa att springa, så därför fokuserade jag på att träna ingångarna och att inte tjuvstarta hos mottagaren. Det gjorde vi på kort avstånd, men eftersom hon gillar att springa så mycket körde vi även en lång budföring. När jag ställde upp fick Chansa syn på en brandslang som låg vid sidan av vägen. Jag insåg att det var lönlöst att försöka skicka henne till Anna så jag plockade först upp brandslangen. Då ville hon först inte lämna mig, men när Anna fått vifta lite sprang hon och när vi gjorde om det sprang hon hur bra som helst.

I kväll var det möte om skottiderna på klubben, så jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna med Chansa före mötet. Vi tränade en hel del vänstersvängar och helomvändningar till vänster för att försöka komma till rätta med att hon tränger och lite bättre blev det. Jag tränade också framförgående, snabba lägganden, apportering och att hon ska gå ut efter hoppet. Efter att ha kört hoppet med target ett par gånger gick hon ut jättebra så att jag kunde belöna det, så det tror jag kommer att funka på tävlingen (fast man vet förstås aldrig).

Det vi dock behöver träna på innan tävlingen är att hon ska sitta kvar, både på inkallningen och på apporteringen och hoppet. Vi har visserligen tränat på att hon inte ska gå på tävlingsledarens kommando, men det är ett tag sedan och just nu känns hon så laddad på just de momenten att det finns risk att hon går på tävlingsledarens kommando. Jag tror också att vi behöver träna lite på att en tävlingsledare kommer och överlämnar apporten och sedan tar tillbaka den, även om hon inte alls har visat några tendenser på att bli helt fixerad vid apporten som man sett en del hundar bli.

Platsliggning

2011-08-29T21:02:00.005+02:00

Chansa har haft väldigt svårt att förstå poängen med att ligga stilla i flera minuter när det finns så mycket annat man kan göra. Så idag när vi var på klubben och tränade med Anna och Birka körde vi hårt med platsliggningen.

Jag försöker få Chansas platsliggande att bli mer stabilt genom att utsätta henne för en massa olika störningar, t ex kasta godis, krypa på marken, hoppa och springa. Jag tycker att det ger resultat och idag låg hon t o m när Anna kastade boll till Birka alldeles bredvid henne.

Hon låg också bra när Anna och Birka lekte och tränade framför henne, men då hade jag satt fast henne i kroken som Anna hade med sig så att hon inte skulle kunna självbelöna sig. Hon gjorde dock ingen ansats till att sticka (fast hon satte sig ett par gånger), men det beror nog mest på att hon fattade att hon satt fast och inte på att hon lärt sig att ligga lugnt och avslappnat.

Det blev också lite annan träning, bland annat fritt följ, apportering och framförgående. Dessutom lekte vi lite på agilitybanan medan vi väntade på Anna, mest för att jag ville ta lite actionbilder. Det var dock lättare sagt än gjort...

Det är inte så lätt att hinna fånga henne på bild.

Chansa på väg upp på A-hindret.

Full fart över A-hindret.

Hon ligger fast jag hoppar omkring.

Hon ligger fast jag gör lekinviter

Hon ligger fast jag gör underliga gymnastiska övningar.

Fast en gång blev störningen lite för stor.

Försöker förse sig själv med korv.

Vi behöver jobba lite på positionen.

Kontakten är bra, men hon tränger.
(Bilderna på mig och Chansa är tagna av Anna Lindqvist).

Matfest och träning

2011-08-28T20:33:00.005+02:00

Igår var det lydnadstävling på klubben så jag och Chansa cyklade upp på morgonen. Jag skulle bakdöma på trean och eliten och sedan vara tävlingsledare på ettan och tvåan. Det kändes riktigt bra att bakdöma och särskilt kul var det att få bakdöma med Cissi, som är vår lärare på utbildningen, och diskutera bedömningen med henne.

Chansa fick sitta inne på klubben medan jag var ute på planen, men efter tävlingen tränade vi lite lydnad. Det gick dock inte speciellt bra. Hon blev nog så uppjagad över att äntligen få komma ut och göra något att hon inte riktigt kunde koncentrera sig. Fast framförgåendet gick i alla fall bra.

Sedan cyklade vi ner på stan och åt middag på Matfesten med Susanne och Jackpot. Vi köpte mat och satte oss sedan i gräset utanför och åt. Det märktes helt klart skillnad på både Chansa och Jackpot från förra året. Chansa var mycket, mycket lugnare när vi gick runt bland allt folk och var också lugn när vi stod i kö för att köpa thaimat, trots att de som stod bakom mig hade ungar som snurrade runt och var allmänt jobbiga. Chansa blev trampad på svansen och fick en smäll (oavsiktlig) av ungarna, men det brydde hon sig inte om.

Dock undrar jag varför folk som ska tränga sig igenom kön nödvändigtvis ska göra det just precis framför mig som har hund? När jag bär en papperstallrik full med mat genom en folksamling och ser en hund så undviker jag snarare att gå förbi just där (även om man nu förutsätter att hundar som man tar med till ett sånt ställe är snälla och relativt väluppfostrade), men så tänker tydligen inte folk i allmänhet. Chansa ser ju inte ens särskilt snäll och gullig ut, även om hon faktiskt är det.

Susanne, som stod i en annan matkö med Jackpot, klagade också på att folk skulle tränga sig förbi just där hon stod och jag minns att jag reagerade på det redan på förra årets matfest, så det är nog inte bara inbillning. Det är inte heller inbillning att det är skillnad på hund och hund. Både förra året och i år var det folk som kom fram och tyckte att Jackpot var så söt, medan Chansa bara får sitta och titta på när han blir klappad :-)

Idag har vi varit ute och tränat hela dagen. Vi åkte till Drängsmark med spår- och sökgruppen. Först la vi ut spår till dem som skulle spåra och sedan körde vi sök med Chansa och Zeb innan de som skulle spåra gick sina spår. Söket gick inte så värst bra med Chansa. Hon springer inte rakt, så det måste jag komma på en lösning på. Hon har också hittat på något nytt- hon slickar figuranterna en gång i örat innan hon tar lösrullen :-)

Zeb tränar sök.

Jenny och Mille spårar.

Lille Mille har hittat sin pinne.

Lotti och Trizz på väg att starta sitt spår.

Jackpot startar sitt spår.

Chansa sitter uppbunden och väntar på sin tur att göra något.

Fikapaus.

Är det där en chefhund?

2011-08-25T22:54:00.002+02:00

När jag cyklar upp till klubben brukar jag hoppa av cykeln och gå uppför den brantaste och längsta backen. Där mötte jag i kväll tre småkillar som frågade om de fick klappa hunden. Jag sa nej och förklarade att hon var lite för glad och kunde hoppa och knuffas och det respekterade de. Den ena frågade sedan om hon var en chefhund. Jag sa nej, det är en malle och då tittade han lite misstänksamt på mig som om han trodde att jag ljög för honom.

Jag gissar att han menade schäfer, men jag tyckte att ordet chefhund var lite kul. Är det en hund som är chef hemma? Eller är det en hund som passar speciellt bra för chefer? Eller det kanske t o m är en hund som är specialiserad på att jaga chefer?

På väg upp till klubben lyckades Chansa rulla sig i något äckligt. Hon hade selen på sig, men den klarade sig. Jag blev dock tvungen att tvätta av henne med lite varmt vatten och diskmedel när vi kom fram till klubben.

Jag hade tänkt träna lite lydnad innan sökträningen, men det blev inte så. Lena, Mia och Frida var där och Mia hade med sig sin nya lilla schäfervalp, så det blev prat och valpgos istället för träning. Lille Zingo var förstås hur söt som helst, precis som en 13 veckor gammal schäfervalp ska vara. Chansa tyckte också att han var en lattjo liten pryl.

Sökträningen gick riktigt bra. Det enda som var mindre kul var att det började regna när jag tog ut Chansa ur bilen och när jag skulle skicka henne på första skicket började det ösregna och sedan ösregnade det hela tiden medan vi körde, bara för att sedan nästan helt upphöra.

Det första skicket blev inte helt rakt. Hon sprang rakt ut ca 30 m, men sedan vek hon av och gjorde en lov innan hon hittade figgen. Birka gjorde sedan exakt likadant, så det är möjligt att det var mest effektivt att använda vinden så. På andra sidan var det betydligt snårigare (vi höll knappt på att ta oss ut när vi skulle valla rutan), men där sprang hon väldigt rakt och fint. Sedan gjorde hon ytterligare två raka och fina skick.

På det femte och sista skicket låg figgen i en låda, som var öppen i ena änden. Chansa har aldrig hittat figgar i lådor och dylikt, men det var inga problem. Dock hade figuranten tappat en av Chansas kongar en bit ifrån lådan. Jag såg att Chansa plockade upp den, men hon fortsatte ändå att söka tills hon hittade figgen. Det tycker jag tyder på att hon faktiskt jobbar för att hitta just figgarna och inte (bara) föremålen de har och det är ju positivt.

Höstens första onsdagsträning

2011-08-24T22:26:00.004+02:00

Idag har jag och Chansa tränat platsliggning. Jag har gjort flera pass inomhus och jag har verkligen försökt göra svåra störningar för henne. Jag hoppar, dansar, gör lekinviter, sätter mig på huk, kryper på alla fyra runt henne, ålar på golvet, kastar godis/bollar omkring henne, knuffar på henne, viftar med kampleksaker framför henne o s v. Och det funkar faktiskt väldigt bra; hon ligger vad jag än hittar på.

Nu i kväll var det dags för höstens första onsdagsträning och jag och Chansa cyklade upp i god tid för att hinna träna innan det blev för mycket folk. Mest blev det mera platsliggningsträning. Jag la henne flera gånger och hon fick ligga ganska länge varje gång. Jag utsatte henne för en del störningar som att hoppa framför henne, småspringa förbi henne, lägga mig på marken mitt emot henne samt kasta godis, men annars tyckte jag att hunden som tränade inkallning med ställande och rutan och blev belönad med både bollkastning och kamplek på planen bredvid var tillräcklig störning.

Andra hundar, speciellt andra hundar som leker, är nog den svåraste störning man kan utsätta henne för. Hon har ju väldigt lätt för att gå upp i varv (hon är ju malle) och dessutom är hon väldigt impulsiv (som sagt, hon är ju malle), så det är verkligen inte lätt för henne att behärska sig. Hon lyckades inte ligga kvar alla gånger (fast jag hade koppel på henne så hon kunde inte sticka), men jag är ändå riktigt nöjd med träningen. Det verkar som att hon blir bättre på att behärska sig genom att jag tränar med svåra störningar hemma. Men än krävs det mycket träning innan jag vågar lägga henne på en platsliggning med andra hundar.

Jag tränade också lite linförighet. Hon är riktigt duktig på att gå fot, men vi har inte tränat så mycket med koppel och det krånglar till det lite grann. Inte så mycket för Chansa som för mig. Nu har jag i alla fall kommit fram till att det funkar bäst för mig att hålla kopplet i vänster hand och föra armarna som jag gör när vi går utan koppel. Vi tränade också lite framförgående, men där gör vi inte så stora framsteg. Hon går ut väldigt fint, men har svårt att gå rakt framför mig och snurrar runt med jämna mellanrum. Hon fortsätter visserligen att gå framåt efter varje snurr, men jag kan inte tänka mig att det ger speciellt höga poäng, om ens några.

Jag var ansvarig för att hålla i platsliggningen och då fick Chansa vara i köket med Ewelyn. Det var riktigt mycket folk. Det blev två platsliggningar och sammanlagt var det 17 hundar på platsen. Det var också en del nytt folk och det är ju alltid kul.

Hundträning

2011-08-22T21:43:00.002+02:00

Idag har det blivit ännu en dag med hundträning. Jag och Chansa var lite trötta efter helgen, så först tog vi sovmorgon. Men efter lunch åkte vi ut i skogen med Anna, Birka och Indra. Först spårade vi. Jag la ett ca 500 m långt spår med tre 90-gradersvinklar och en 45-gradersvinkel till Chansa. I spåret la jag 4 spårpinnar, en liten bit av en brandslang och två små bitar av en trasig, avskalad tennisboll.

Hon började spåra väldigt bra och plockade de två första pinnarna utan problem. Sedan tappade hon spåret lite, men upptäckte det på en gång och hittade tillbaka till det. Dock hade hon lyckats snurra in spårlinan mellan tre träd så att det blev tvärstopp. Det hindrade henne dock inte från att vara helt säker på vart spåret gick när jag hade trasslat ut linan.

Hon plockade även den lilla biten av brandslang, vilket jag inte varit helt säker på att hon skulle göra. Hon plockade även en av bitarna av tennisbollen. Den plockade hon faktiskt när jag var nästan helt övertygad om att hon gått fel, men man ska ju lita på hunden.

Det visade sig dock att man kanske inte ska lita helt på henne, för när hon lyckades trassla in sig ännu en gång så att det tog flera minuter att reda ut linan tappade hon bort sig och jag hade ingen aning om vart spåret gick. Men till slut kom hon på spåret igen och spårade fint till slutet. Hon missade dock en av bitarna av tennisbollen, vilken antagligen låg någonstans där hon vimsade bort sig.

Chansa får skinkost efter att ha hittat första pinnen.

Och mera skinkost efter att ha hittat en liten bit av en brandslang.

Hon tycker verkligen om sin skinkost.

Chansa med mallebollen som hon också fick som belöning efter varje upphittad pinne/grej (först bus med malleboll och sedan skinkost).

Chansas snygga spårsele och spårlina och de upphittade föremålen.

Efter vi hade spårat körde vi budföring med först Chansa och sedan Birka. Chansa börjar bli riktigt duktig på budföring nu. Hon sprang i full fart raka vägen till Anna, men hon tjuvstartade på vägen tillbaka till mig. Vi körde en gång till och då sprang hon också bra och när Anna sa till henne att sitta så lät hon också bli att tjuvstarta och sprang mycket fint tillbaka till mig. Sedan satte hon sig visserligen inte fot hos mig, utan sprang raka vägen till en stor vattenpöl för att dricka, men det känns ändå ganska hoppfullt att vi kan få till en riktigt bra budföring innan tävlingen (fast säker kan man förstås aldrig vara).

Sedan åkte vi hem och vilade en stund innan vi cyklade upp på klubben för att träna lydnad med Anna och Birka innan vi skulle ha möte med onsdagsgruppen. Jag tränade lite linförighet med kommendering och det gick riktigt bra. Det är bara när jag gör halt som hon inte kan låta bli att vända sig när tävlingsledaren säger något, men hon hänger i alla fall med när jag börjar gå. Men det är något som vi ska träna på att hon ska låta bli.

Vi tränade också på att hålla apporten utan att tugga, vilket hon behöver bli lite påmind om och dessutom tränade vi inkallning, hopp, helomvändningar på stället och ingångar. Sedan var hon ganska trött och under mötet låg hon mest och sov. Men när vi skulle cykla hem var det förstås full fart igen, trots att det regnade ganska ordentligt.

Inlandsylet

2011-08-21T22:10:00.003+02:00

I fredags tog jag och Chansa bussen till Malå för att jag skulle vara på plats i tid för att bakdöma lydnadsklass III och Elit på lördagen. Och vi var verkligen i god tid, eftersom vi var där redan klockan sex på fredag kväll och uppropet på lydnaden var inte förrän halv tolv på lördagen.

Men det känns inte som att det var bortkastad tid. P-O kom med sin husvagn ungefär samtidigt som jag så vi tränade lite lydnad och la en platsliggning. Lite senare kom även Linda, som skulle bo i klubbstugan med mig, så vi ägnade kvällen åt lite mera lydnadsträning och budföring.

Medan appellhundarna var ute i skogen i går morse passade jag på att träna ännu mera lydnad och gå en liten promenad samt läsa på lydnadsreglerna lite grann. På eftermiddagen, när tävlingarna var klara, gick jag och Chansa en promenad till den mycket fina badplatsen där hon fick bada lite från bryggan. På kvällen blev det grillning och lite social samvaro, även om det inte var speciellt många där, och sedan hjälpte jag Linda att träna lite innan det var dags för kvällspromenad och sängen.

Idag steg jag upp tidigt och hjälpte Linda att träna ännu lite mer och när appellhundarna sedan åkt ut till skogen körde jag ytterligare ett lydnadspass med Chansa. Hon var dock kanske lite trött vid det laget, för hon var rätt vimsig. Dessutom lyckades hon med bedriften att riva ett brukshinder; hon lyckades få både 5- centimetersbrädan och en till bräda att ramla ner.

Jag begriper inte riktigt hur (fast de kan ju inte ha varit ordentligt ditsatta), men även om det blev en rejäl smäll så blev resultatet ändå positivt. På sista tiden har hon nämligen börjat slarva när hon hoppar och slår i var och varannan gång, men efter att ha rivit hindret så drog hon upp benen väldigt ordentligt. Men hon blev i alla fall inte rädd för att hoppa, vilket jag har hört flera hundar som blivit efter att ha slagit i hindret ordentligt.

Idag har jag bakdömt lydnadsklass I och II och det kändes riktigt bra att bakdöma både igår och idag. Det var en del skellefteekipage som var och tävlade, trots att det var ganska få anmälda. Igår gick det bra för Yvonne och Otto som vann och fick förstapris i lydnadsklass I och idag gick det bra för Maria och Quta som fick förstapris i lydnadsklass II. Vann gjorde hon också eftersom hon var ensam i klassen.

Chansa har uppfört sig så bra hela helgen. Hon har ju fått sitta uppbunden i klubbstugan långa stunder, men hon har inte låtit det allra minsta. Kökspersonalen hade inte ens haft en aning om att det fanns en hund i rummet intill. Hon har legat ihopkurad på min sovsäck och har antagligen sovit mest hela tiden när jag har varit upptagen med annat. Jag är verkligen stolt över att hon har så lätt för att koppla av; man kan ju liksom inte tro det med tanke på hennes aktivitetsnivå.

Även på nätterna har hon sovit bra och till min stora förvåning har hon också ätit väldigt bra i helgen. Jag hade så lite av hennes vanliga mat kvar att jag köpte en liten påse Doggy innan jag åkte och hon tyckte tydligen om det (hon brukar även gärna stjäla mat av Jackpot, som äter Doggy, och hos mamma äter hon också Doggy utan att vara kinkig). Hon har ju alltid varit lite dålig på att äta och jag har provat några olika foder utan framgång, så kanske jag måste testa att ge henne Doggy ett tag och se om hon börjar äta bättre. Nu har hon också fått en ny matskål. Inte för att vi behövde en, men jag vann en på lotteriet på Inlandsylet.

Det har varit en ganska jobbig helg, men det var givande att bakdöma och vi har ju också hunnit med att träna en hel del och träffa en del trevliga människor (t ex systrarna Rotstedt, som man ju inte träffar så ofta nuförtiden), så jag är ändå ganska nöjd med helgen (trots vissa negativa inslag, som jag inte tänker gå in på här). Chansa har sovit nästan hela tiden sedan vi kom hem och det tänker jag också göra nu.

Regn

2011-08-18T23:43:00.003+02:00

Idag har det regnat ordentligt hela dagen. Jag hade tid hos tandläkaren på förmiddagen och eftersom det regnade så mycket cyklade jag dit, trots att det bara tar ca 5 minuter att gå dit, för att inte hinna bli så blöt.

Efter tandläkarbesöket, som tog nästan två timmar på grund av att jag fick vänta så länge, åkte jag och Anna ut i skogen och spårade. Vi la varsitt appellspår och satt sedan i bilen och väntade tills det var dags att gå spåren. Chansa var väldigt taggad och det gick fort. När vi spårar på grusplan, kortklippt gräs och dylikt spårar hon i ett lagom tempo, men i skogen blir det så lätt att hon ökar tempot ordentligt. Jag försökte hålla emot, men i första vinkeln tappade hon ändå bort sig lite och fick snurra en hel del. Andra vinkeln tog hon dock hur fint som helst.

Jag hade glömt att ta spårpinnar med, men jag hittade en i ryggsäcken och så tog jag två skogspinnar. Skogspinnarna gick hon över, men den vanliga spårpinnen tog hon hur bra som helst.

Efter spåren körde vi budföring med Birka och Chansa. Första gången strulade Chansa lite. Hon sprang bra till Anna, men när hon skulle skicka tillbaka henne gick hon bara fram några steg och började nosa på marken. Jag tror att hon trodde att Anna kastade godis när hon viftade med handen när hon skulle skicka henne. När vi gjorde om sprang hon hur fint som helst båda vägarna, utan tendenser till att tackla mottagaren som hon gjorde med Jenny i måndags.

Sedan åkte vi till klubben och la platsliggning och Chansa låg riktigt stabilt och bra. Det blev dock inte så lång platsliggning (gjorde flera kortare) och jag stod i kopplets längd. Jag körde också lite med omvänt lockande, t ex genom att springa runt henne, hoppa och göra lekinviter, och då ligger hon jättebra. För henne är problemet snarast att hon har svårt att ligga still om det blir för tråkigt.

När vi kom hem var Chansa riktigt trött, men när det senare på kvällen var dags för sökträning tackade hon inte nej. Det regnade lite mindre än tidigare när vi började köra, men innan det var Chansas tur ösregnade det igen. Jag körde tre skick med lösrullar. De första två gick hur bra som helst. På det tredje blev det en massa strul för att hon tappade lösrullen och eftersom jag inte sett att hon hade den skickade jag om flera gånger (fast jag misstänkte att hon tappat lösrullen nånstans). Efter det var hon ganska trött i huvudet så därför slutade vi där, trots att jag egentligen hade tänkt köra ett skick till.

När vi kom hem efter söket var vi båda genomblöta och hungriga. Chansa som är rätt dålig på att äta slukade sin mat och har sovit i stort sett sedan dess. Jag tog en varm dusch och sedan satte mig i soffan med filten som jag köpte igår över mig och datorn i knät. Så nu har jag anmält mig till min och Chansas första tävling!

En trött liten malle efter dagens träning.

Bilder från Romelsön

2011-08-17T23:19:00.005+02:00

Idag har jag, syrran och mamma varit i Piteå och shoppat. Jag handlade dock inte särskilt mycket- det blev bara en filt, nya gardiner och en T-shirt. Jag och Chansa gick en timmes promenad på morgonen och när jag kom hem bar jag bara in mina saker och cyklade sedan upp på klubben. Det var rätt mycket folk på klubben och eftersom det var första deltävlingen i lydnadscupen så blev det mest att prata med folk.

Men när lydnadscupen var klar tränade jag ett pass med Chansa. Speciellt avlämningarna framifrån på apporteringen funkade bra idag. I måndags hade vi möte i tävlingssektorn och då cyklade jag upp lite tidigare för att hinna träna lite. Då krånglade hon lite med hoppet; hon la sig istället för satte sig på andra sidan. Men idag hade jag ett ganska högt hinder och då funkade det hur bra som helst.

Nu har jag också fått tillbaka grejen som jag behöver för att föra över bilder från kameran till datorn, så nu har jag kunnat flytta över bilderna jag tog när jag och Chansa var ute på Romelsön.

Chansa poserar på en stor sten.

Birgitta tyckte att Chansa var lite mager, men jag tycker att hon är riktigt fin- välmusklad och inget överflödigt fett.

Barnen kastade pinnar åt henne i sjön.

Man kan inte ta fel på att hon tyckte att det var kul.

Plask!

Lisa kastar ut en pinne till Chansa, som kommer i full fart.

Vattensvans

2011-08-13T20:04:00.002+02:00

I torsdags kväll kom jag och Chansa hem från Romelsön, där vi haft ett par bra dagar trots det ganska trista vädret. På onsdag förmiddag gick vi en långpromenad med Fia och Elisabeth. Vi var ute i nästan två timmar och det gick riktigt bra med min fot. Visst gjorde det lite ont, speciellt när vi gick i obanad terräng, men det märks att det håller på att bli bättre. Chansa sprang som en galning och rullade sig också i något äckligt, så efter promenaden blev det ett dopp i havet för henne (det blåste alldeles för kallt för att jag skulle vilja klä av mig).

Eftersom det var många barn där fick Chansa mest ligga platsad/sitta uppbunden för att inte springa och jaga dem, men Lisa fick leka lite med Chansa och kongarna. Lisa är väldigt duktig med hundar och hon klarade att leka med Chansa (sedan jag visat hur man leker med två föremål) trots att Chansa är ganska intensiv i sin lek. Chansa är ju dock väldigt duktig på att släppa föremål på marken och backa undan.

Barnen fick också kasta pinnar till henne i sjön och det tyckte Chansa var kul. Ungarna fick först såga upp en stor pinne till flera små så att de hade pinnar att byta med, för de fick absolut inte försöka ta dem ur munnen på henne (då går hon igång i kamp och risken är stor att någon gör sig illa). Men det funkade alldeles utmärkt. Chansa släppte pinnarna självmant, oftast i farten på väg tillbaka, när hon insåg att någon av dem skulle kasta en till.

Jag var med hela tiden när de kastade pinnar i vattnet och fotade, men tyvärr har jag glömt grejen som jag behöver för att flytta över bilder från kameran till datorn hos syrran, så bilderna får jag lägga in senare.

Badandet på torsdagen + båtturen in till land gjorde dock att Chansa fick vattensvans. Jag märkte inget på torsdagkväll eftersom hon sov som en stock sedan vi kom hem och det blev bara en snabbkissning, men igår morse såg hennes svans väldigt ledsen ut. Hon verkar dock inte ha ont och det påverkar henne inte speciellt mycket.

Idag har vi varit på klubben i stort sett hela dagen. Det var ungdoms-DM och jag skulle vara tävlingsledare på appellydnaden och domare på lydnaden. Jag och Susanne åkte med ut i skogen och tittade på spåren på morgonen och då blev jag riktigt sugen på att tävla. Jag har hållit på med hund länge och varit med i brukshundklubben sedan -98, men jag har än aldrig tävlat i spår eftersom jag först hade en hund som inte spårade och sedan en hund som jag inte fick tävla med. Men nu har jag planerat in ett appellspår med Chansa i höst och jag ser verkligen fram emot att prova på att tävla spår.

Efter tävlingarna åkte jag, Lena och Susanne upp på Vitberget och körde uppletande. Jag insåg att jag dels tränat alldeles för lite uppletande med Chansa och dels att jag behöver bättre förberedelser. Jag har inte kört något uppletande sedan tidigt i våras, så hon fattade först inte vad det var hon höll på med utan sprang mest bara omkring. Dessutom har hon aldrig letat föremål som jag inte lagt ut och aldrig i en så stor ruta heller, så det blev alldeles för svårt för henne. Så uppletande är definitivt något som jag måste börja träna på. Hon har ju dock arbetslusten, så bara hon fattar vad hon ska göra och hur så är det inga nog inga problem.

Sedan åkte jag och Susanne tillbaka till klubben och körde lite lydnad. Jag hade bara tänkt träna framförgående och platsliggning, vilket är de moment vi har mest problem med inför appellen, men det blev också lite fritt följ, apportering och hopp. Framförgåendet gör hon sakta men säkert framsteg med. Platsliggningen har jag lagt om träningen på så vi har mer eller mindre börjat om från början. Jag har lärt henne att lägga sig bekvämt, d v s på ena skinkan, redan när hon lägger sig och då är det mindre risk för att hon plötsligt rusar iväg. Hon får också ligga långa stunder, medan jag står nära, och så belönar jag med mjukost, som är lugnande för henne. Det kändes som att jag var på rätt väg, för hon låg väldigt lugnt och stabilt trots att Jackpot lekte med boll på planen bredvid.

Hennes svans börjar också återhämta sig, för den åkte upp ett par gånger när vi tränade, så det dröjer nog inte länge innan hon är helt återställd.

Furuögrund

2011-08-09T16:12:00.003+02:00

Nu har jag inte skrivit på ett tag, vilket beror på att jag är hos syrran i Furuögrund. De senaste dagarna har jag hunnit med att bakdöma lydnadsklass I och II, spela Scene it! på X-box, dricka kokosdrinkar, promenera med Chansa, åka båt till Långnäset och äta middag, bakat, lagat mat, plockat åkerbär, promenerat i Byskebyn m m.

Vädret har dock inte varit speciellt bra och efter att ha stått en hel kväll och dömt lydnad på Paltprovet fick jag ganska ont i foten igen, så jag har inte gjort speciellt mycket med Chansa. Hon börjar vara lite understimulerad, så ikväll blir det nog lite lydnadsträning och eventuellt ett spår, om jag kan lyckas lura något barn att gå ut ett spår åt mig.

I kväll blir det också lite simning för Chansas del för nu ska vi precis åka ut till stugan på Romelsön och vara där ett par dagar.

Eftersom vädret varit så trist har det inte blivit mycket fotograferat, men här är i alla fall ett par bilder med Chansa och den "lilla" pinnen hon bar med sig när vi plockade åkerbär.

Halt matte

2011-08-03T21:24:00.003+02:00

Igår hade jag fortfarande väldigt ont i foten, så jag ringde till vårdcentralen för att kolla upp det. På den första vårdcentralen jag ringde hann jag inte ens berätta vad som var problemet innan hon avbröt mig och tyckte att jag skulle gå till en sjukgymnast :-( Men på det andra stället lyssnade hon i alla fall och jag fick komma redan igår eftermiddag.

Det visade sig att ett ledbandsfäste i foten blivit utslitet. Antagligen hände det på Tåmelägret när jag skulle gå ut som figurant i rutan med kullen i hörnet. Då jag klättrade nerför stupet rullade några stenar undan och jag fastnade med foten. Det gjorde rätt ont, men det blev mycket bättre redan efter ett par dagar. Jag har dock känt av det lite grann när jag gått mycket eller stått länge, men promenaden från Morö Backe i lördags blev en för stor påfrestning.

Nu är jag i alla fall sjukskriven resten av veckan och sedan börjar ju min semester på måndag. Det känns skönt att vara ledig, men det är förstås lite trist att inte kunna göra något. Igår fick jag ställa in den planerade spårträningen och inte kan jag promenera med Chansa heller.

Igår kväll cyklade jag en sväng med henne och nu i kväll cyklade vi en kortare sväng ner till älven där hon fick simma lite grann. Det var en riktigt varm och skön sommarkväll och ljuset var fint, så jag tog kameran med mig.

Badsugen mallinutt.

Plask!

Stegrar sig i vattnet.

Hon gillar verkligen att bada.

Skakar sig i motljuset.

Lycksele djurpark

2011-08-01T13:39:00.009+02:00

Igår blev det en verkligt lång arbetsdag. Jag började jobba klockan 9 istället för 12 eftersom vi skulle åka till Lycksele djurpark och Gumboda. Middagen i Gumboda drog ut på tiden och jag slutade inte jobba förrän 23.30. Men det var kul, så jag klagar inte.

Det enda jag har att klaga på är att det numera är jag som är halt. Av någon anledning har jag haft lite ont i en fot ett tag och när jag gick hem från jobbet i lördags fick jag jätteont. Det gjorde nästan lika ont igår morse och efter ett par timmars promenerande på djurparken hade jag ordentligt ont.

Tina och Jossan. I bakgrunden syns Lappkåtan, där vi åt en mycket god lunch.

Sälar som pussas.

En söt björn. Jag hade verkligen lust att sticka in handen och klappa den, men det gjorde jag förstås inte.

En liten björnunge roar sig själv.

"Titta så högt jag kan klättra, mamma!"

En visent. Visenter fanns samtidigt som mammutar och ullhåriga noshörningar, men finns fortfarande kvar (man kan lära sig mycket av att läsa informationsskyltarna).

En visentunge.

En ren. Renen är det enda klövdjur där både hanen och honan har horn. En ren har en livslängd på 20 år (fast att döma av renarna vi såg vid vägkanten på vägen till Lycksele så är alla inte smarta nog att hålla sig vid liv så länge...)

Älgtjur och älgko. Älgar lever i ca 25 år, de tappar hornen i januari-februari och vi har en stam på ca 300 000 älgar i Sverige. Älgstammen har ökat kraftigt de senaste 20-30 åren, vilket antagligen beror på reglering av jakten samt bättre beten p g a nya avverkningsmetoder.

Skogens konung.

Söta små dovhjortar.

Kronhjort har funnits i Sverige sedan istiden. Hanen kallas hjort och honan kallas hind.

En stilig kronhjortshane (eller heter det kronhjortshjort?)

En liten familj vildsvin, som heter Sus Scrofa på latin.

Vildsvinskultingarna var vansinnigt söta.

En knubbig liten shetlandsponny.

Ett litet shettisföl.

Jag hittade ett litet vattenfall och experimenterade lite med olika slutartider och detta blev den bästa eftersom jag inte hade något stativ.

Vilopaus innan vi åkte vidare till en god middag i Gumboda.

Jossan

Efter en trevlig dag med trevliga arbetskamrater och brukare åkte jag direkt från jobbet till Norran och hämtade Chansa, som fått ligga i bilen medan Matte jobbade. Hon blev väldigt glad när jag kom. Jag hade dock glömt att ta selen med mig, så jag var lite orolig för hur det skulle gå att cykla med henne hem (hon har ju en tendens att vilja dra), men det gick alldeles utmärkt. Eftersom det i stort sett var folktomt ute vid den tiden fick hon springa lös från Tuvan tills vi kom in bland husen på Älvsbacka och vid det laget hade hon sprungit av sig den värsta energin, så det var inga problem att cykla med henne med bara halsband.

Idag har vi haft vilodag på grund av min onda fot, som idag gör om möjligt ännu mera ont. Chansa verkar dock ganska trött efter att ha varit hos syrran igår, så hon är rätt nöjd med det. Jag skulle gärna ha fortsatt min vilodag, men jag måste tyvärr jobba eftersom det inte gick att få tag på någon som kan jobba för mig.

Halt hund

2011-07-30T00:39:00.000+02:00

Chansa har varit halt, så vi har tagit det ganska lugnt i ett par dagar. I tisdags när jag var och tränade med Anna och Birka sprang Chansa in i mitt knä när jag kastade bollen till henne och just efter det haltade hon lite grann. Men det gick över på en gång och när jag fortsatte att träna såg jag inte att hon haltade.

Men i onsdags fick hon följa med till jobbet och när vi cyklade dit såg jag tydligt att hon markerade på ett framben. Efter jobbet cyklade jag direkt till klubben för att träna lydnad med Anna och Susanne och då markerade hon också lite. När jag ändå var på klubben ville jag ändå träna lite lydnad, så det blev mest fokus på lite lugnare moment.

I torsdags haltade hon lite mer så det fick bli en vilodag för henne. Igår var jag tvungen att ha henne med på jobbet, så vi fick helt enkelt åka buss istället för att cykla. Även idag åkte vi buss till jobbet, men eftersom busstiderna inte stämmer helt med arbetstiderna fick jag tid till en promenad på Morö Backe. När jag klev av bussen mötte jag en kvinna som stannade och kommenterade vilken vacker hund Chansa är. Strax därefter mötte jag en annan kvinna med en bjäbbig liten hund som också stannade och kommenterade hur vacker hon är. Och när jag var på väg hem från jobbet mötte jag ett par som var ute med sin hund som även de kommenterade hur vacker hon är.

Det går dåligt med bussar på sommaren så när jag slutade jobba fick vi promenera hem, vilket tar ungefär 1,5 timme. Chansa fick vara lös en bit på gångvägen och då såg jag inga tecken på hälta, så det är nog bra nu.

När jag kom hem packade jag ihop lite grejer till Chansa och så kom syrran och hämtade henne. Jag jobbar i morgon och eftersom vi ska åka till Lycksele djurpark kan Chansa inte följa med på jobbet, så därför får hon vara hos hundvakt. Det är väldigt tomt och tyst här hemma utan henne. Men nu ska jag sätta kamerabatteriet på laddning, för jag kan ju inte åka till en djurpark utan kamera, och sedan lägga mig så jag orkar med att jobba från 9.00- 22.00 i morgon.

Lydnad och spår

2011-07-26T22:30:00.002+02:00

I söndags jobbade jag och eftersom jag började klockan 12 cyklade jag en sväng med Chansa innan jobbet. Vi cyklade längs en cykelväg som vi aldrig följt förut (har helt glömt bort att den finns) och cyklade nog ungefär halvvägs till Bergsbyn och sedan tillbaka.

Sedan trodde jag att jag hade två lediga dagar framför mig på måndag och tisdag, men så blev det inte. Igår blev jag tvungen att jobba eftersom en semestervikarie blivit sjuk och det fanns ingen annan. Jag ville verkligen inte; jag känner att jag behöver vara ledig (att jag fick svårt att andas bara av tanken på att jobba på kvällen är väl ett tecken på det?). Jag ska ju dessutom jobba 46 timmar den här veckan och det kändes fullt tillräckligt. Men jag blev i alla fall tvungen att jobba och att få dubbelt betalt var en klen tröst.

Idag har jag dock fått vara ledig och efter att ha haft en lång sovmorgon och en dag i soffan med en bra bok cyklade jag och Chansa upp på klubben på kvällen för att träna lydnad med Anna och Birka. Jag cyklade upp i god tid för att hinna lägga ett spår till Chansa på fotbollsplanen bredvid klubben. Jag la ett spår med 4 90-graders vinklar och en halv tennisboll i slutet. Sedan fick spåret ligga medan jag tränade lydnad.

Först körde vi igenom lydnadsklass I med Birka, eftersom de snart ska tävla. För Chansas del blev det tandvisning, fritt följ, inkallning, framförgående och sedan avslutade vi passet med platsliggning. Tandvisningen gick bra; nu har vi kommit så långt att domaren kan komma fram, hälsa och klappa Chansa på huvudet utan att hon hoppar och vill hälsa. På fria följet ville jag att Anna skulle kommendera, även om jag inte följer det hon säger, bara för att vänja Chansa vid att ha en tävlingsledare.

Det visade sig vara lite av ett problem, eftersom hon inte bara tappade kontakten med mig när Anna pratade utan hon varvade också upp av det. Hon både gnällde och nöp mig i kläderna. Jag är i och för sig inte speciellt förvånad, eftersom jag vet att mallar kan ha sådana problem. Men det är definitivt något vi måste träna på.

Inkallningen och framförgåendet funkade bra och det gjorde även platsliggningen. Jag gick i och för sig bara ifrån en koppellängd, men hon brydde sig varken om Birka eller hunden som tränade på planen bredvid. Hon låg jättefint, ända tills jag gick fram och belönade henne. Efter att jag belönat henne låg hon ca 15 sekunder till, sedan reste hon sig och kom till mig. Det kanske är bäst att inte belöna henne under tiden hon ligger, utan bara när jag avslutar.

När vi hade tränat klart var det dags att spåra. Spåret hade då legat 2,5 timme och när vi kom till fotbollsplanen satt en kille och en tjej med varsin liten hund mitt på planen. En av deras hundar morrade och skällde och det störde Chansa lite innan hon tagit upp spåret. Men sedan spårade hon jättefint och tog vinklarna bra. Det var bara i vinkeln som var bara några meter ifrån där de satt med sina hundar som hon snurrade lite. Mitt i vinkeln började en av småhundarna morra och skälla och hon släppte koncentrationen för ett ögonblick och blev sedan tvungen att gå tillbaka lite för att komma på spåret igen.

Men jag är jättenöjd över att hon spårade så bra trots att det satt folk nästan mitt i spåret. Deras hundar hade säkert också varit i spåret, för jag hade lagt ut en godisbit efter varje vinkel, men trots att hon spårade väldigt noga så hittade hon bara den sista godisbiten.

Lediga dagar

2011-07-23T19:43:00.003+02:00

Nu har jag varit ledig två dagar i sträck och det hör inte till vanligheterna. Det är fortfarande väldigt varmt, så igår slappade vi bara. Men idag tyckte jag att det var dags att gå en långpromenad, för det har vi inte gjort på länge. Så nu i kväll, när det blivit i alla fall lite svalare, gick vi en promenad i skogen.

Chansa var imponerande duktig. Först var det en stor fågel som flög upp alldeles bredvid stigen och Chansa började jaga efter den, men på mitt "stanna" tvärnitade hon så att dammet yrde- ett ställande som garanterat hade gett en 10:a på tävling. Strax därefter kom det två joggare och Chansa fick syn på dem före mig och vände självmant om och kom till mig!

Lydig hund.

Kamouflerad hund.

Galen hund.

Olycksbenägen hund

2011-07-21T22:07:00.004+02:00

När Chansa hade sytt ett sår i tassen och Aija hade skadat sin tass så att de båda hade tassbandage frågade David: "Tassbandage, är det standard på den där modellen?" Nu börjar jag tro att det är så. Chansa skadade ju tassen i Tåme och fick ha tassbandage ett par dagar. Det läkte dock fint.

Nu har hon ett sår på ena bakbenet, just ovanför tassen. Jag upptäckte det när jag kom hem från jobbet eftersom hon låg och slickade sig maniskt och eftersom hon antagligen legat och slickat sig hela dagen var området runt såret helt hårlöst och svullet. Själva såret var dock varken stort eller djupt, men nu har lilla fröken bandage på tassen igen. Tur i alla fall att hon är lätt att hantera när det gäller såna saker, för jag kommer nog att få se om en hel del sår på henne.

Det enda som är lite knepigt är att hon är helt galen i Klorhexidin. När jag häller det direkt på såret är hon genast där och försöker dricka direkt ur flaskan och häller jag det på bomullstussar så måste jag noga se efter så att hon inte äter upp dem (hon lyckades med det ett par gånger när hon hade sytt i tassen, innan jag upptäckte hur galen hon är i Klorhexidin.

Jag vet dock inte var eller när hon skadat sig. Hon är ju lite olycksbenägen (inte så konstigt som hon far fram), men hon visar ju aldrig när hon gör sig illa. Men vi har ju tagit det väldigt lugnt efter Tåme, så jag begriper inte riktigt när hon hunnit med att skada sig. I söndags hade vi vilodag, vilket vi båda behövde och i måndags blev det bara en kort koppelpromenad innan jag började jobba kl 16. I tisdags jobbade jag på dagen och på kvällen åkte jag till Byske.

Innan jag åkte tog jag dock en cykeltur upp till skogen och la ett spår på en "fotbollsplan". Det har i alla fall varit en fotbollsplan, men eftersom det tydligen inte är någon som klippt den på hela sommaren så var gräset knähögt, så det blev mer ett ängsspår en ett spår på kortklippt gräsmatta, som jag hade planerat. Sedan cyklade jag några kilometer med henne innan vi spårade. Jag har aldrig lagt något ängsspår åt henne, så det blev ändå bra träning för henne. Jag hade gjort 2 90-gradersvinklar och den första tog hon klockrent, men på den andra fick hon snurra lite innan hon hittade spåret igen. Men hon spårar väldigt koncentrerat och i ett förvånansvärt lugnt tempo.

Det troligaste är att hon gjorde sig illa då, för igår var jag trött efter att ha varit på nostalgikväll på Lanternan. Jag tog bussen hem eftersom jag hade tur att få plats trots att biljetterna var slutsålda och jag var inte hemma förrän strax efter 03.00. Därför gick vi bara en kort koppelpromenad igår. Jag hade i alla fall väldigt kul på Lanternan, även om det var nästan för mycket folk och jag knappt satte min fot på dansgolvet. Men mer nostalgi än att få träffa Krök och Patte kan det väl knappast bli!

Tåmelägret

2011-07-17T14:28:00.013+02:00

Nu har vi kommit hem från en mycket rolig och givande vecka i Tåme där jag och Chansa har gått sökkurs med Curt Blixt. Det har varit hundträning från morgon till kväll och på kvällarna har jag umgåtts med nya och gamla vänner i puben medan Chansa har vilat upp sig i tältet.

Vädret har varit i stort sett bra, så det har inte varit några problem med att tälta. På tisdagen var det dock åska och regn och jag blev genomblöt både i sökskogen (eftersom jag oturligt nog glömt regnkläderna i tältet) och när vi gick till fördrinken i puben samt till festmiddagen. Några nätter har det varit lite kallt i tältet och det blev lite blött i ena hörnet efter de värsta regnskurarna, men inga saker blev blöta.

Träningen har gått både bra och dåligt, men annat kan man väl inte vänta. Chansa har i alla fall mognat betydligt sedan förra årets Tåmeläger. Då varvade jag ju mellan att träna henne och Lyle, men trots det blev hon övertrött och ganska jobbig de sista två dagarna. I år blev hon inte alls speciellt trött, trots att vi körde sök hela veckan. Hon orkade t o m köra lite lydnad på torsdag kväll.

I söket har vi lagt ner en hel del tid på att få lite ordning och reda på stigen, eftersom Curt (och även jag) trodde att hon skulle få bättre fokus då. Det visade sig också att hon använde synen väldigt mycket, trots att jag varit noga med att inte använda synretningar på henne. Vi har ju dock inte tränat med dolda figuranter, så hon har säkert lyckats med att springa ut och använda synen flera gånger.

För att lära henne att verkligen koppla på nosen började vi använda kamouflagenäten och första gången stod hon till och med på figgen innan hon upptäckte att det var en människa under nätet.

Vi har också tränat mycket på raka skick och sista passet gjorde hon två i stort sett perfekta skick, så hon har nog börjat lära sig. Vi har också tränat på att markera med lösrulle, men där har hon inga problem. Hon letar målmedvetet efter rullen och påvisen är perfekta. Hon släpar mig ut i skogen (jag går på påvisen eftersom jag inte har lust att bryta benen av mig) och hittar alltid tillbaka till figgen.

Hon är också lätt att belöna ute hos figgen eftersom hon uppskattar mjukost på tub lika mycket som lek med mallebollar eller kongar. Hon leker väldigt bra med figuranterna och det är jag ganska stolt över, eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på att lära henne leka fint.

När vi var lediga på förmiddagen efter festen gick jag en promenad med henne och sedan fick hon bada lite och någon gång under den tiden lyckades hon skära bort en liten bit av trampdynan. Som tur var hade Jenny H en ordentlig förbandslåda (jag hade helt glömt ta med sådana saker) så vi kunde lägga ett bandage.

Jag har dock ändå kört sök som vanligt och hon var inte speciellt brydd över att ha socka på sig (d v s i söket; på nätterna och när hon varit ensam i tältet har hon roat sig med att slita loss bandaget). Skadan läkte dock snabbt och sista passet på lördag förmiddag slapp hon bandage

Kameran hade jag förstås med mig och här är ett litet urval av de drygt 300 bilder jag tagit:

Anna och Pep

Pep har bråttom ut på påviset.

Pep gör grimaser åt mig.

Kelpien Billy var som Nalle Puh på speed.

Curt viftar till pop-upfiggen.

Anders och Billy kommer in till stigen med figuranten.

Jenny skickar ut Hades i sökrutan.

Lilla gossen Hades.

Lisa och Elton

Curt och Freddie visade hur sök ska gå till (och ibland hur det inte ska gå till :-))

Anna förklarar för figgarna vad hon vill att de ska göra.

Dessa kamouflagenät är helt fantastiska- man syns inte i skogen, men man ser hur bra som helst genom dem.

Vissa valde att använda kamouflagenäten även under fikapausen.

Veckans roligaste sökruta. Hörnet på rutan var högst uppe på kullen, där figuranten kan skymtas. I denna ruta fanns också andra klurigheter, som klippor och stenblock, en väg och en stor grusplan.

Chansa har hittat en figge uppe på kullen.

Jag och Chansa.

Utsikten från gömslet uppe på kullen var fantastisk.

På söndagskvällen var det varmt och skönt, så jag och Chansa tog ett dopp i havet.

Chansa älskar verkligen att bada (synd att hon hade stänkt vatten på kameran så att bilden inte blev helt skarp).

Pernilla och Viper och Susanne och Jackpot utanför Susannes nya fina tält.

Susanne och en väldigt trött Jackpot.

Mia och Frida i förtältet där vi tog ett glas vin innan puben.

Efter festmiddagen blev det karaoke i pubtältet. Här sjunge Carina och Angelica Jag vill ha en egen måne.

Lena sjöng också karaoke.

En cider och en hamburgare att grilla själv är Tåme för mig.

Världens snyggaste malle.

För att vara världens snyggaste malle är hon ibland ganska ful.

Jenny och lille Mille.

En av spårgrupperna anordnade en tävling för sina instruktörer. Här gör Åsa momentet kryp med Nils-Rune (och tävlingsledaren Anna har svårt att hålla sig för skratt, för att inte säga att hon misslyckades totalt :-D).

Havet (som tog en av mina mallebollar)

Intressant träd vid en av våra sökrutor.

Solnedgång över sjön tisdag natt.

Solnedgång över sjön onsdag natt.

Solnedgång över sjön fredag natt.

Packning

2011-07-09T14:38:00.003+02:00

Just nu håller jag för fullt på att packa inför Tåmelägret. Tänk att man behöver så mycket med sig för sig själv och en hund! Sovsäcken hittar jag dock inte (jag förstår inte vart den kan ha tagit vägen; jag hade den ju på Tåme förra året), så det hoppas jag att jag kan låna av någon.

I veckan har det varit ganska fullt upp. Jag har jobbat en hel del. I tisdags åkte jag och Susanne till Byske (eller rättare sagt Furuögrund) för att gå på nostalgikväll på Lanternan. Först åt vi tacos hemma hos syrran och sedan gick vi över till Åman och Camilla innan vi cyklade in till Byske. Det et blev också en riktig nostalgikväll eftersom jag träffade en massa folk som jag inte träffat på väldigt länge. Det var riktigt roligt.

Chansa hade kanske mindre roligt, som fick ligga i buren hemma hos syrran medan vi var borta. Men hon verkade rätt nöjd ändå. Hon fick ju först vara ute på gården en stor del av kvällen och på onsdag förmiddag och det trivs hon ju jättebra med.

Chansa leker med en flaska Carlsberg Hof (en plastflaska, så ingen tror att jag låter hunden leka med ölflaskor i glas).

Det har varit väldigt varmt i veckan och därför har jag och Chansa inte gjort speciellt mycket. Lite lydnadsträning har det blivit, men bara några minuter då och då. Chansa orkar nog med värmen, men jag har varit rätt trött efter att ha jobbat hela dagar i denna värme.

Igår åkte jag till Falkträsket med min brukare. Det var faktiskt första gången jag var där, men det är mycket möjligt att jag cyklar dit någon fler gång i sommar. Fast det var rätt jobbigt att cykla dit; mycket uppför och fruktansvärt varmt. Hemvägen gick bättre, men då fick jag ändå cykla som en galning eftersom vi skulle ha personalmöte direkt efter jobbet. Efter det köpte jag middag på Subway och gick hem och latade mig, för nu har jag semester en hel vecka! Det känns otroligt skönt och välbehövligt.

Men jag latade mig inte bara i går kväll, utan jag började faktiskt packa och vid halv elva kom jag på att jag behövde tvätta lite och eftersom tvättstugan var ledig (det är väl ingen som är så knäpp som jag som tvättar vid den tiden en fredagkväll) körde jag en maskin. Nu börjar jag i alla fall vara klar med packningen och jag hoppas att jag har kommit ihåg att ta med allt jag behöver. Så nu drar jag och Chansa iväg på Tåmelägret!

Stackars försummade hund

2011-07-03T21:26:00.003+02:00

I helgen har min stackars malle verkligen blivit försummad och jag är minst sagt trött och sliten. I torsdags jobbade jag 8-16, hade personalmöte 16.30-18.00 (så jag hann i alla fall hem och rasta Chansa), gick på stan och åt tex mex- mat med min kollega och sedan hem och duscha för att fara på stadsfesten. I fredags jobbade jag 1,5 timme på morgonen och sedan försökte jag sova lite, men då jag inte lyckades somna städade jag istället. På eftermiddagen gick jag och Adam ut och åt middag på stadsfesten, men på kvällen tog jag och Chansa det väldigt lugnt med mys i soffan.

Igår jobbade jag 10-17 och efter att ha varit hem och rastat henne cyklade jag in till stan för att äta thaimat till middag. Eftersom jag oväntat fick en biljett till stadsfesten blev det sedan att duscha och göra sig klar för att först fara hem till Susanne och sedan ut på stadsfesten, men först cyklade jag i alla fall en halvtimme med Chansa.

Eftersom jag skulle börja jobba kl 7.00 idag hade jag tänkt gå hem tidigt, men så blev det inte riktigt. Susanne fixade ett backstage-pass till mig också och när klockan helt plötsligt visade 03.20 tänkte jag att det var rätt meningslöst att gå och lägga sig eftersom jag förmodligen skulle vara piggare om jag var vaken hela natten än om jag sov ett par timmar. Jag gick därför hem vid 05.00 och gick en promenad på 45 minuter med Chansa innan jag cyklade iväg till jobbet. Det var rätt skönt att vara ute med henne så tidigt på morgonen, eftersom jag då kunde ha henne lös lite mer (fast eftersom jag kände att min uppmärksamhet inte var på topp fick hon ändå vara kopplad inne i bostadsområdet).

Efter jobbet hann jag sova ett par timmar innan det var dags för sökträning. Jag kan inte påstå att jag kände mig jättesugen på att träna sök, men eftersom Chansa inte fått göra så mycket och varit så mycket ensam de senaste dagarna kände jag mig tvungen att köra för hennes skull. Det visade sig dock att det återigen bara blev jag och Anna, så vi körde markeringsövningar i skogen vid klubben. Chansa var riktigt duktig. Anna fick gå och gömma sig och när Chansa hittade henne siktade hon direkt på rullen vid hennes fötter och kom tillbaka med den till mig. Chansa väntar numera också på att jag ska koppla henne innan hon drar iväg på påvis; tidigare kunde hon springa iväg så fort jag tagit rullen så att jag var tvungen att stoppa henne och ropa tillbaka henne. Men hon har nog insett att hon kommer fram fortare genom att vänta på att jag ska koppla henne. Birka var också duktig och börjar förstå att hon ska ta rullen.

Jag har lite dåligt samvete över att ha låtit Chansa vara ensam så mycket och aktiverat henne så lite de senaste dagarna, men hon har verkligen klarat det bra. Numera får hon vara i både hallen och köket när hon är ensam (och ibland även i TV-rummet) och hon har inte förstört något på jättelänge. Jag lämnar ibland mina skor framme, men hon har inte rört dem. Jag hade t o m lämnat en bit torkad lever som vi använt som träningsgodis på köksbordet och den låg kvar efter att hon varit ensam på fredag eftermiddag och även efter att jag jobbat hela dagen på lördag (nu har vi dock använt upp den när vi tränat).

Så jag måste verkligen säga att jag är jättestolt över hur duktig hon blivit på att vara ensam. Hon ligger på sin bädd (min gamla bäddmadrass) eller vid dörren och verkar inte göra så mycket mer. Tuggbenen som jag ger henne när jag gå ligger orörda tills jag kommer hem. Så hon verkar helt trygg med att vara ensam och även när hon får lite motion och aktivering så håller hon sig lugn och börjar inte tugga på saker. Det känns faktiskt ganska skönt att veta.

Romelsön och stadsfest

2011-07-01T16:33:00.008+02:00

Den här veckan har jag helt enkelt inte haft tid att skriva i bloggen. Den ena aktiviteten har avlöst den andra. Det började i tisdags med shopping på stan med syrran och sedan åkte jag och Chansa med henne hem för att åka ut till deras stuga på Romelsön.

Förra året var Chansa inte speciellt förtjust i att åka båt och det var hon inte nu heller. Det är inte det att hon är rädd, men hon njuter inte av vinddraget som Lyle (och Myrrha före honom) gjorde. Hon vill istället helst ligga ner i båten och det är väl på sätt och vis bra det.

När vi först kom dit var hon ganska uppe i varv och var lite jobbig med att springa efter barnen och bråka med dem. Bland annat började hon kampa med ett hoprullat liggunderlag som Frasse viftade med och det bet hon förstås hål på. Men hon har blivit mycket, mycket bättre på att lyssna och det funkar både med "stanna" och "här" när hon rusar efter dem och hon kan också ligga kvar fast barnen leker (bara man håller ständig koll på henne, för hon har ju en malles reakioner). Det hon dock inte är så bra på är att leka med dem. Hugo letade upp en pinne att kasta till henne och visst sprang hon och hämtade den, men när han ville ta den blev det bara en kamplek och hon vägrade släppa.

Kameran hade jag förstås med mig:

Solnedgång

Mallen smyger i vassen.

Hon var helt galen i att bada och hoppade till och med från bryggan, vilket var något nytt.

Chansa hoppar från bryggan...

...och landar med ett plask.

Ännu ett hopp från bryggan.

Vattenälskande malle.

Hon hoppade lika gärna i havet som i sjön.

Chansa på bryggan.

Chansa simmar.

En rolig bild på Chansa, som får äta lite vattenmelon. Jag hade ingen aning om att hundar kan rulla ihop tungan på det här sättet.

När vi gick och plockade smultron fick Chansa ha koppel och fick ligga plats medan vi plockade/åt smultron eftersom det finns så mycket orm där.

Men det var inte bara Chansa som tyckte att det var kul med vatten; jag tyckte också att det var skönt med ett par dopp i havet. Eller, till en början kändes det alldeles vansinnigt iskallt, men så fort man doppat sig var det riktigt skönt.

På onsdag eftermiddag åkte jag hem till stan. Men jag hade tur och hann träffa Elin, en gammal kompis som bott i Italien de senaste 20 åren eller så, innan bussen gick och det var kul. Jag hade lämnat cykeln på stan så att jag skulle slippa gå och bära allt, men jag hade inte tänkt på att stadsfesten börjat. Det var inte det enklaste att ta sig genom stan med cykel och hund.

När vi kom hem var Chansa helt slut efter att ha varit i syrrans stuga, så hon hade nog inget emot att jag bara duschade, bytte kläder och drog iväg på drakbåtsracet och sedan stannade kvar på stan till klockan ett. Eftersom det ibland är kul att fota även annat än hundar så tog jag kameran med mig så det blev några bilder från drakbåtsracet.

Dessa teletubbies vann priset Best In Show.

Drakbåtar redo på startlinjen.

Racet i full gång.

Frösundas lag, som kom på tredje plats.

Norrans lag (tror jag) efter sitt lopp.

En drakbåt.

En annan drakbåt.

Det var lite tungt att stiga upp och jobba hela dagen på torsdag och dessutom i sådan värme, men dagen gick riktigt bra och jag var inte alls trött. Kanske tack vare att Frösunda bjöd på festivallunch i ett av tälten. Efter jobbet hade vi personalmöte och efter det gick jag och min kollega på stan och åt middag. Sedan skyndade jag mig hem för att duscha och göra mig klar för att gå ut.

Först blev det förfest med Susanne och hennes syster Malin och sedan gick vi och såg Hammerfall. Fast mestadels hängde vi Strandtältet och lyssnade på/dansade till Ständut Blakk och hade riktigt kul. Jag kom hem någon gång vid tvåtiden.

Det var dock ännu mer tungt att stiga upp för att gå och jobba på morgonen idag. Jag jobbade i och för sig bara 1,5 timme, så när jag kom hem la jag mig ute för att sola /sova, men jag kunde inte somna, så senaste två dygnen har jag bara fått ca 7 timmars sömn. Men jag känner mig faktiskt fortfarande inte speciellt trött. I kväll blir det dock en lugn kväll med lite mallemys, godis och en bra film. Hur det blir med sömn återstår dock att se, eftersom jag inte precis bor i stans lugnaste område.

Spår i Drängsmark

2011-06-28T10:11:00.003+02:00

I söndags åkte jag och Chansa med Susanne ut till Drängsmark för att spåra tillsammans med Lotta. Chansa har ju aldrig spårat när någon annan lagt ut spåret åt henne så jag bestämde mig för att det var dags för det. Susanne fick lägga ut ett appellspår med 3 pinnar + leksak i slutet åt henne medan jag la Nikkies spår.

Medan vi väntade på att spåren skulle ligga fick lilla Firon gå några korta spår och hitta en människa i slutet. Han var väldigt duktig; det blir nog en bra spårhund av honom med tiden.

Kläppylets Firon, 4 månader.

Firon har fått se Susanne försvinna in i skogen och är väldigt intresserad av att följa spåret och ta reda på vart hon tog vägen.

Chansas spår fick ligga drygt en timme. Jag gick fram mot spåret från sidan och lät henne få lång lina och hon hittade spåret direkt och följde det i rätt riktning på en gång. Hon spårade jättebra och för första gången låg hon på så ordentligt i linan att jag hade önskat att jag hade handskar. Första pinnen hittade hon och apporterade utan tugg.

Sedan hade vi lite otur i första vinkeln. Där tappade hon spåret och lyckades samtidigt snurra runt ett par träd så att linan fastnade så att det blev tvärstopp och jag fick hålla henne ganska länge för att få lös linan. Efter det kom hon liksom av sig och hade ingen aning om var hon skulle leta reda på spåret. Hon snurrade och snurrade och kom till mig och ville ha hjälp. Även när jag såg att hon hade spåret var hon själv inte helt säker, utan spårade fram och tillbaka för att vara helt säker. Men till slut fortsatte hon i alla fall och hittade en till pinne, som hon markerade lika bra.

I nästa vinkel tappade hon också bort sig, men där snurrade hon lite och hittade sedan spåret igen och verkade lite mer säker på sig själv. Hon spårade sedan jättefint tills hon hittade leksaken i slutet. En pinne missade vi dock någonstans, antagligen när hon snurrade och letade spåret, för när hon spårade så spårade hon mycket noga och hon verkar ju inte ha några tendenser till att strunta i pinnarna.

Det var ju inga problem att spåra någon annans spår, men vad vi måste träna mer på är vinklar. Jag vet att vi inte har tränat speciellt mycket på det. Inte så att vi har spårat raka spår, men jag gör ofta mjuka böjar när jag svänger istället för skarpa vinklar. Så det blir något att träna på framöver.

Igår kväll blev det lite lydnadsträning när jag slutade jobba kl 22. Mest tränade vi på framförgåendet, som faktiskt börjar likna ett framförgående nu. Vi tränade också lite platsliggning och att sitta kvar. Hon är ju lite dålig på det och mycket beror det på att jag är dålig på att träna det. Det är roligare att träna det som hon är bra på, men det funkar ju inte i längden så nu ska vi köra hårdträning på att ligga och sitta kvar.