Mera spårande

Igår kväll strax innan jag skulle cykla till jobbet ringde en från bemanningen och undrade om jag istället för att jobba natten kunde tänka mig att börja kl 15 idag och jobba till kl 8 i morgon. Jag sa att jag inte kunde det för att jag har hund och ingen hundvakt. Människan ställer då frågan "Blir det för länge för hunden?" och erbjöd mig att börja kl 16 istället...  Man kan nästan gissa sig till att människan ifråga inte själv är hundägare.

Eftersom det verkligen var kris om folk blev det ändå så att jag jobbar den tiden och fick ta Chansa med på jobbet. Det innebar att jag blev ledig under dagen och vad ska man göra med en ledig dag om inte träna hund? Det blev därför spår i skogen på Anderstorp tillsammans med Jimmie och hans hundar.

För en gångs skull gick Jimmie ett spår åt mig och Chansa i helt normal terräng. Spåret var inte särskilt långt eftersom vi gått långa spår de två senaste gångerna vi spårat och med en återgång. Chansa spårade bra, löste återgången fint och hittade sina pinnar.

 Medan vi väntade på Jimmie fick Chansa vara fotomodell (fast den här bilden var den enda som blev bra).

 Chansa väntar med vi lägger ut spår.

 Chansa spårar.

Har hittat en pinne.

Ibland ser hon lite knäpp ut.

 Får kampa som belöning för hittade pinnar.

 Bus med brandslangen.

Chansa vill busa mer.

Efter spåret blev vi lite sena och det blev ganska stressigt att hinna till jobbet, men på jobbet är det som tur var inte särskilt stressigt. Vi har bl a suttit ute på altanen och gått en promenad i det fina vädret. Chansa skötte sig riktigt bra under promenaden och gick mestadels i löst hängande koppel bredvid rullstolen. Nu sover hon djupt och jag ska hålla mig vaken resten av natten med hjälp av någon film och lite TV-serier.

Chansa på promenad.

Lite träning på Alhem

Eftersom jag jobbat natt och sedan sovit halva dagen och också ska jobba i natt så behövde Chansa lite aktivering i eftermiddag. Dagens aktivitet blev därför hårda spår och lydnadsträning med Moa och Caxa. Jag la ett spår på kyrkogården (självklart inte där det finns gravar!) som var ca 200 m långt. Jag la in lite klurigheter som att krypa under en skylt, kliva över en parkbänk och liggande rulla nerför en slänt (jag tror inte att någon såg mig). När jag rullade nerför slänten tappade jag korvpåsen, så den fick Moa och Caxa gå och hämta, så det blev en extra "svårighet".

Sedan tränade vi lydnad medan spåren låg. Jag tränade lite på att gripa mitt på apporten, lite kryp och lite fritt följ, men mest lekte vi. Jag är verkligen så nöjd och stolt över att jag och Chansa faktiskt kan träna på ett sånt ställe numera. För bara ett år sedan kände jag inte alls att jag kunde lita på att hon stannade hos mig på ett ställe där det händer så mycket runt omkring. Det gjorde säkert också att jag var mer fokuserad på allt som rörde sig, vilket i sin tur gjorde att hon uppmärksammade allt som hände.

Numera minns jag mest bara att det har varit så. Jag litar på henne så mycket att jag kan koppla bort det som händer och det har flera gånger hänt att vi har varit så upptagna av lek eller träning att jag inte förrän i efterhand registrerat att en annan hund passerat eller att en joggare just sprungit förbi bara någon meter bort. Att träna med henne lös tillsammans med andra hundar, även om de springer, leker och kampar, är inte heller ett problem längre.

Någon sa för ett tag sedan att "ja, de brukar ju lugna sig när de blir äldre" och visserligen stämmer väl det, men det är inte det som gjort att jag har lyckats med Chansa. Det som har varit lösningen på problemet har varit hårt arbete och massor med träning.

Lite bilder från kvällens träning:

 Chansa och Caxa.

 Full fart.

 Tok-mallen.

 Chansa gillade verkligen bollen som jag köpte av Emelie på Tåmelägret.

 Bus.

 Kamphund.

 Den här bilden på Caxa gillar jag verkligen :-D

 Moa och Caxa spårar.

 Chansa spårar.
Foto: Moa Holmberg

 Liggmarkerar (liggmarkeringarna var dock långt ifrån bra, så det måste vi nog repetera lite grann).
Foto: Moa Holmberg

 Den här bilden gillar jag väldigt mycket.
Foto: Moa Holmberg

 Chansa kommer och vill kampa med brandslangen.
Foto: Moa Holmberg

Jag och Chansa spårar.
Foto: Moa Holmberg

Spår och sök

Spårskog.

Min semester är slut, men min första "arbetsdag" i måndags var en ledig dag. Det kändes inte helt fel :-) På måndag kväll åkte jag, Moa och Jimmie ut till Bureå och spårade. Jag la ett spår till Liten och ett till Jaga, medan Jimmie la ett spår till Chansa. Jag hade bett om ett spår på ca 800-900 m, men det blev nog lite längre än så då han inte kunnat gå där han hade tänkt och dessutom nästan lyckats gå vilse. Spåret började enkelt på tallhed och sedan lite stenigare tallhed, men sedan gick det in i lite snårigare skog och sedan ut på en äng med väldigt högt gräs (och miljoner myggor) och sedan ut i snårig skog igen.

Det var ett ganska jobbigt spår eftersom det var tungt att gå i det höga gräset och lite svårt att ta sig fram i den snåriga skogen, men jag tyckte ändå att det var ett riktigt roligt spår. Jag är också mycket nöjd med Chansas spårarbete. Hon jobbade på bra och spårade intensivt och kändes hela tiden motiverad att jobba vidare, trots att hon knappt fick någon bekräftelse genom att hitta pinnar. Hon hittade nämligen bara tre av sju pinnar, men det bryr jag mig faktiskt inte om när hon spårade så bra.

Jag och Chansa spårar.

 Chansa väntar på belöningen för första pinnen. 

 Vi spårar vidare.

 Belöning igen. 

 Chansa spårar ute på ängen.

 Jag försöker ta mig fram. 

 Moa och Caxa.

 Jaga äter sin middag i slutet av sitt spår.

Liten fick också middagen som spårslut.

Igår jobbade jag hela dagen, så på kvällen aktiverade jag Chansa med lydnadsträning.Vi började träna lite på vänstersvängar i krypet, vilket kommer att bli lite av en utmaning. Vi tränade också lite på stegförflyttningar bakåt, vilket hon har väldigt svårt för, och saktagåendet för framåtsändandet. 

I kväll blev det sökträning. Förra veckan gick Chansas sökrulle sönder. Förut hade jag en annan sökrulle av norsk modell, men jag tyckte att den löste ut i tid och otid, så därför bytte jag till Myrrhas gamla norskrulle, som var helt i läder. Myrrha vägrade ta något annat än läderrullar, så det var den enda som funkade. Chansa är ju inte lika petig, så till dagens träning tog jag med den andra rullen. 

Idag var vi inte så många som kunde köra sök, så jag tyckte att det skulle passa att göra markeringsövningar med den "nya" rullen. Det fanns dock inga tveksamheter hos Chansa; hon klippte rullen hur bra som helst hos första figgen. Men när hon fick sin belöning på påviset gick rullen sönder. Jag skickade på andra sidan också och trots att rullen hängde bara på en sida tog hon den. Hon tog den även på tredje skicket, men sedan gick rullen sönder även på andra sidan. Då gick jag över till att träna på tomskick med hitta-övning på motsatta sidan. Chansa gjorde två helt perfekta tomskick, så jag är mycket nöjd med träningen. 

Efter söket tränade vi också lite på avlämningen av uppletandeföremål genom att kasta ut några föremål som hon fick hämta in. På första föremålet blir hon lite väl uppspelt, men när hon väl förstått att hon ska göra nose touches med föremål är hon faktiskt rikigt duktig. Dock måste vi jobba lite mer på att gå runt, men det blir nog bra till slut. 

 Chansa markerade trots att rullen var trasig.

Chansa har fått bollen av figgen.

 Belöning hos figgen.

 Milla är redo.

 Markeringsövning med Milla.

Udo med teflonhjärnan skällde till slut riktigt bra på sina markeringsövningar.

Spår och miljöträning

Igår blev det nästan en heldag med hundträning. Mitt på dagen åkte vi ut till Drängsmark för att spåra med Josefine, Jimmie och Roger. Jag la ett spår till Dex och ett till Jaga och Roger la ett spår till Chansa. Chansas spår gick på samma ställe som på tävlingen i juni, som vi bröt för att mest åt renskit och pysslade med annat. Spåret igår var lite kortare, gissningsvis ca 700 m, och gick förstås inte precis likadant som på tävlingen, men Chansa spårade i alla fall mycket bra. Vi missade ett föremål, men jag är i alla fall jättenöjd med hennes arbete. Medan vi väntade på att spåren låg fikade vi Jimmies hembakade kakor, som var mycket goda.

Chansa kan konsten att koppla av medan hon väntar på att få spåra. 

 Jaga tycker att det är hennes tur att få komma ut och använda nosen.

Dex har hittat leksaken i slutet av spåret.

 Efter spårträningen åkte jag och Jimmie till hans jobb på sågen i Kroksjön och miljötränade lite. Jag och Chansa var ju där när vi gick Rambokursen och det var ett kul ställe. Den här gången hade vi också möjlighet att komma in på ställen som vi inte var på förra gången. Det var dock inte något som var utmanande för Chansa, som bara travade på och ville framåt. Hon har verkligen inga miljörädslor, den hunden.

 Chansa miljötränar. 

Hon klättrade högt upp på en hög med brädor.

 Jimmie och Jaga.

 Jaga är en ovanligt söt liten schäferflicka. 

 Jaga.

 Jaga med sin pinne.

Liten.

När jag kom hem blev det lite bråttom eftersom jag hade bjudit hem syrran på middag. Adam och Kim har varit här hela helgen, så de fick bestämma vad vi skulle äta samt åka och handla medan jag var och tränade hund. Det blev grillat med pommes, sallad och vitlöksbröd. Min lilla grillhink fungerade utmärkt trots att den stått ute hela vintern. Sedan satt vi ute och spelade spel tills det blev för kallt, då vi gick in och spelade lite till. Det var tydligen min dag när det gällde spel, för jag vann i allt vi spelade (i Alias vann jag dock tillsammans med Fia). 

Spel med Kim, Adam och Fia.