Vilken härlig dag!

Det kändes verkligen bra att vara ledig idag när jag vaknade till strålande sol och klarblå himmel. Självklart blev det en långpromenad med Chansa och det var så skönt ute att promenaden blev betydligt längre än vad jag hade planerat. Jag hade tänkt åka en sväng på skidor också, men eftersom promenaden blev 2,5 timme lång kändes det som överkurs att åka skidor också, så det får bli en annan dag istället.

Eftersom vädret var fint var det förstås en massa folk ute, men i skogen var det ganska folktomt. Då blir det lätt att man slappnar av lite och vid ett tillfälle såg jag knappt någonting eftersom jag hade solen i ögonen, men jag kunde se på sättet Chansa drog iväg före mig att det var något/någon framför oss. Hon kom tillbaka när jag ropade och jag kopplade henne. Det hon hade fått syn på var en skidåkare och när jag kom fram frågade han "Visst är det en malle?" Jag blev mycket förvånad; det har inte hänt mer än ett par gånger sedan jag fick Chansa att någon vi mött på promenad vetat vilken ras hon är. Han hade haft belgare, dock inte malle, och själv tränat och tävlat en gång i tiden.

Kameran hade jag förstås med mig:

Chansa i solskenet.

 Snömalle.

 Full fart.

 Kastar sig i snön.

 Väntar på mig.

 Galet snömonster.

 Har hoppat upp på de gamla ensilagebollarna. 

 Snö på nosen.

 Övning i självkontroll.

Tar kongen i farten.

 Vackraste mallen i världen.

Så trött, så trött

Just nu är jag så trött, så trött. Allting känns så jobbigt och jag orkar nästan ingenting. De senaste veckorna har jag inte ens orkat cykla till jobbet på Medlefors. Ja, ibland inte ens till mitt andra jobb dit det bara tar ca 7 minuter att cykla. Flera kvällar den här veckan har jag till och med gått och lagt mig vid 22.30 för att jag inte orkat vara vaken längre, trots att jag vanligtvis sällan lägger mig före klockan tolv. Förra veckan var jag på en hälsoundersökning genom jobbet och det visade sig att jag hade väldigt lågt blodvärde (vilket har sin förklaring) och jag antar att det är det som också är orsaken till att jag är så orkeslös. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart, fast just nu känns det snarast som att jag blir mer och mer orkeslös.

Chansa blir förstås lite lidande av att jag inte orkar så mycket. I onsdags tog vi en välbehövlig sovmorgon och sedan blev det en promenad på 2 timmar innan jag begav mig till jobbet (med buss). I torsdags jobbade jag hela dagen och var helt slut när jag kom hem, men på kvällen släpade jag mig i alla fall upp ur soffan och gick ett spår till Chansa på en parkering. Chansa spårade mycket bra. Jag släppte på henne från sidan av spåret och hon gick ut och valde rätt riktning på en gång och hon fäste på spåret direkt. Dock vallade hon lite grann i spåret, eftersom det inte hade legat speciellt länge, men hon hittade i alla fall alla godbitar jag lagt ut och vinkeln tog hon klockrent.

Igår förstod jag att jag skulle vara alldeles för trött för att aktivera Chansa när jag kom hem så jag passade på att cykla en sväng med henne på förmiddagen innan jag for till Medlefors. Att cykla med henne är inte så jobbigt, eftersom hon då drar mig. Idag har jag också jobbat hela dagen och eftersom det blev en ovanligt jobbig arbetsdag så var jag extremt trött när jag kom hem. Men eftersom jag inte hade något godis hemma och varken orkade gå eller cykla själv till affären så blev det en cykeltur med Chansa idag också.

Jag gillar inte att binda henne utanför affären och gör det extremt sällan och då bara när det är lite folk och jag bara har någon enstaka sak att köpa. Jag band henne dessutom med både koppel och expanderlina i ett avancerat system, så att ingen skulle kunna stjäla henne (vilket kanske är det mest osannolika som skulle kunna hända, men ändå det jag är mest rädd för). Men trots att man kanske inte kan tro det när man ser henne så är hon som en liten ängel att binda upp. När jag kom ut från affären igen efter 3 minuter (ja, jag tog tid) satt hon som ett ljus och tittade mot dörren.

Eftersom hon var väldigt pigg och verkade sugen på en cykeltur så tog vi en omväg på 3 km på vägen hem, så nu har hon i alla fall fått springa av sig lite. I morgon är jag tack och lov ledig och då hoppas jag på att orka med både en promenad och en skidtur. Men nu blir det att slötitta på Melodifestivalen och äta lite chips.

 Mina chips till Melodifestivalen.

Chansa tar slappandet på allvar.

Skidtur

När jag kom hem efter att ha jobbat på morgonen var det 3 plusgrader och strålande sol. Jag fick en plötslig lust att ge mig ut och åka skidor, så jag hämtade skidorna från förrådet och gav mig ut. Jag åkte inte speciellt mycket förra året och Chansa fattade aldrig riktigt poängen med det och för att lära henne vad skidåkning går ut på åkte vi bara i de spår som är uppdragna i bostadsområdet och på fotbollsplanen.

Det gick mycket bättre än vad det gjorde förra året, men jag kan inte påstå att det blev mycket till drag. Chansa var taggad, fast hon knappast kan komma ihåg vad skidåkning handlar om, och det blev en hel del pip och gnäll. Hon ville hemskt gärna springa, men problemet är att hon springer fram och tillbaka. Hon springer ut, drar ibland lite grann och springer sedan tillbaka till mig. Det kan dock möjligtvis gå att åtgärda genom att korta expanderlinan. Eftersom det mest trasslade med linan när vi började åka så kortade jag av den och höll den i handen ett tag och då drog hon faktiskt ganska bra en stund. När jag cyklar/går med midjebälte har jag en kortare expanderlina så nästa gång ska jag testa att använda den istället.

Andra varvet vi åkte gick betydligt bättre så det finns hopp om att det kommer att gå att åka skidor med henne. Hon drog visserligen inte så mycket, men på slutet sprang hon mestadels vid sidan, vilket är betydligt bättre än att springa fram och tillbaka. Jag förvånade dock mig själv med att ha betydligt bättre kondition än vad jag hade väntat mig. Jag misstänker dock att jag kommer att få träningsvärk i morgon. Jag känner av några muskler i axlarna som jag inte visste att jag hade. Men det var härligt med en skidtur och det kommer definitivt att bli mer skidåkning i vinter!

Sedan sist jag skrev har det inte hänt mycket. I onsdags var det årsmöte på klubben och smörgåstårtan som serverades var absolut värd den kylslagna cykelturen dit. När Chansa får dra så får ju inte jag röra så mycket på mig, så det blir väldigt kallt om fingrarna att cykla med henne och eftersom det var -14 så var mina fingrar alldeles stelfrusna när vi kom fram.

I lördags var jag ledig och då blev det förstås en långpromenad, som dock inte blev riktigt lika lång som jag hade tänkt mig. Det blåste väldigt mycket och i stort sett alla promenadstigar, skoterspår och gångvägar hade drivit igen. Även bilvägarna hade drivit igen rejält så det var inte speciellt kul att gå där heller. Tyckte jag i alla fall; Chansa hade kul ändå. På lördagkväll var det mattes tur att få ha kul. Jag och Gittan var på Bishop's Arms, drack öl/vin, pratade och hade trevligt.

Nu är det dags för kvällsfika och detta står på bordet och väntar:

 Jag är inte speciellt förtjust i semlor, men brukar i alla fall "tvinga" i mig en semla per år och då oftast på fettisdag. Det fick bli en lyxsemla; de är lite godare än vanliga semlor.

Te är jag dock väldigt förtjust i och i kväll drack jag mitt te ur min Londonmugg med tunnelbanekarta (bl a med stationerna Tower Hill och Bank/Monument, där vi ofta var på vår Londonresa)

Kameran tillbaka!

Igår hade jag äntligen möjlighet att hämta min kamera som varit inlämnad på lagning. Blixten hade de fixat och objektivet var utbytt och försäkringen täckte alltihop. Men eftersom jag hade jobbat natt sov jag i stort sett hela dagen och det var dessutom ganska mulet så jag kunde inte gå ut och fota.

Istället tog jag kameran med mig på kvällens träning i totohallen, men det blev inte så mycket fotat där heller. Jag tog några bilder när vi just hade kommit dit, men de flesta blev inte speciellt bra och sedan glömde jag bort att jag hade kameran med mig.

 Chansa väntar. 

 Susanne och Jackpot.

Jag och Chansa cyklade till träningen och då hände det jag länge varit rädd för skulle hända. En hund kastade sig fram och flög på Chansa när vi cyklade förbi och den kombinerade kraften av en springer spanielhane och Chansa som flög in i cykeln gjorde förstås att jag föll omkull och flög in i en snödriva. Jag landade relativt mjukt, men jag slog knät som jag skadade tidigare i vinter och som inte blivit helt bra sedan dess och detta lär ju inte påskynda läkningen.

Det är rätt sällan jag skäller på folk, men den här gången gjorde jag det. Det är i och för sig inte den kvinnans fel att det ofta är hundar som kastar sig fram eller förföljer oss när vi cyklar, men jag blev både rädd och arg. Jag är glad att det är vinter, för hade detta hänt på sommaren hade det hela nog inte gått lika bra.

Chansa klarade sig också ganska bra. Hunden kom av sig i sitt utfall när jag föll omkull och skrek åt den och jag såg inga skador på henne. Men när vi cyklade hem tyckte jag att hon markerade lite på ett framben och hon markerade även lite i morse. Det är vänster fram som hon markerar på, så antagligen fick hon en smäll när hon flög in cykeln. Det är säkert ingen fara med det (nu ser jag inget på henne), men vi tog i alla fall en vilodag idag.

Dock har vi inte helt vilat från träning. Lena tipsade igår om att lära Chansa att kampa medan hon sitter ner för att hon inte så gå upp i varv så mycket, så det har vi tränat på idag. Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Kompaktkameran krånglade, men jag lyckades i alla fall till slut filma lite grann av träningen, så här är en liten film på när jag kampar med Chansa sittande. Om någon undrar varför det knappt hörs när jag ger henne lov att gripa, medan övriga kommandon hörs tydligt så beror det på att hon varvar upp för mycket om jag säger "ta" i högre tonfall än en viskning.

Vi har också tränat på lite självkontroll genom att hon fått hålla saker i munnen och vänta på lov att få äta upp. Myrrha kunde också hålla ätbara saker, som t ex korv och chips, i munnen, men det var absolut omöjligt att få henne att röra på sig samtidigt; då åt hon upp det hon höll eller spottade ut det. Chansa tyckte också att det var mycket svårt att hålla något gott i munnen och gå samtidigt, men hon klarade faktiskt att gå fot ett steg med en bit ljusugnsbröd i munnen.

 Väntar på varsågod att få äta upp en bit ljusugnsbröd.

Grisöra var betydligt svårare att hålla i väntan på varsågod; så svårt att hon var tvungen att blunda :-) Jag försökte få till en bild med dreglet som droppade ur munnen på henne, men lyckades inte (man kan ju inte plåga henne med att sitta och hålla godsaker hur länge som helst).

Vackert väder

 Chansa i vårsolen.

Eftersom jag ska jobba i natt blev det sovmorgon i morse. Men min förkylning gjorde att jag inte har sovit bra på hela natten och jag kände inte minsta lust att gå någon långpromenad med Chansa. Men eftersom det var nollgradigt och strålande sol kändes det som att jag var tvungen att åtminstone gå en kortare promenad. Det slutade även idag med att vi var ute i nästan två timmar.

Igår var det ju lika varmt, men utan det strålande solskenet och då var det massor med folk ute. Därför hade jag väntat mig att det skulle vara ännu mer folk ute idag, men istället var det färre människor ute. Mycket underligt! Det var i alla fall riktigt skönt med en promenad och det värmde t o m lite i solen.

Och Chansa gjorde mig återigen mycket stolt. Eftersom jag inte är riktigt lika pigg som vanligt p g a förkylningen uppmärksammade jag inte en skidåkare som kom i ganska hög hastighet. Men det gjorde Chansa och satte iväg mot honom. Men på mitt "stanna" tvärnitade hon och kom tillbaka, utan att ens ha kommit i närheten av skidåkaren, som sa något om lydig hund när han åkte förbi!

Jagar kongen.

Dyker i snön efter kongen.

Kommer tillbaka med kongen.

Efter att ha avbrutit jakten på skidåkaren blev det mera lek med kongen.

Sugen på bus.

Jag brukar kalla henne för Fröken Full Fart och det passar rätt bra.

Fokus på Frolic.

Flygande belgare. 

Nu är lilla fröken trött och nöjd, så snart ska vi gå och lägga oss och sova ett par timmar till så att jag orkar hålla mig vaken i natt.

Mildare

Nu var det återigen länge sedan jag skrev något här och det beror på att vi inte har gjort något som är värt att skriva om. Och man måste ju ha något intressant att skriva om ifall man inte har några bilder att backa upp texten med :-)

I början av veckan var det fortfarande ganska kallt och jag hade en hel del att göra. På grund av ett flyttat personalmöte var jag tvungen att fara hemifrån tidigare än vanligt när jag jobbar på måndagseftermiddagarna, så Chansa fick följa med mamma hem och sova där. Chansa kom hem på tisdag morgon när mamma skulle till jobbet. Jag var på utbildning från 9-17, så mamma åkte förbi och gick ut med Chansa när hon slutade jobba.


 I onsdags var det fortfarande under -20, så det blev inte någon lång promenad då heller. I torsdags blev det en riktigt lång arbetsdag. Först jobbade jag 8 timmar och när jag slutade där fick jag direkt bege mig till Morö Backe och jobba 6 timmar till. Jag fick skjuts av min kollega, så vi åkte bara förbi och hämtade Chansa, som jag sedan promenerade med från min kollega till jobbet så att hon skulle få röra lite på sig. Tyvärr var det ju precis vid den tid som alla ungar går hem från skolan och alla ungar ska hämtas på dagis, så Chansa fick inte vara lös så mycket som jag hade velat.

Men hon skötte sig riktigt bra på jobbet trots att hon var en aning understimulerad och omotionerad. Eftersom det inte går några bussar vid den tid jag slutar så fick jag och Chansa promenera hem, så då fick hon i alla fall en långpromenad på 1,5 timme och eftersom hon kunde vara lös i stort sett hela tiden så fick hon också röra på sig ordentligt.

Igår blev det helt plötsligt varmt, bara -9 när vi steg upp på morgonen, så jag cyklade 5 km med Chansa på förmiddagen. Jag tror att hon uppskattade att få röra på sig ordentligt. Jag hade också planerat att gå en promenad med henne när jag kom hem från jobbet på Medlefors, men helt plötsligt blev jag jätteförkyld, trots att jag inte känt av någon förkylning under dagen.

Så idag tog vi en ordentlig sovmorgon och när jag steg upp var det bara 0-gradigt, så det fanns helt enkelt inga ursäkter för att låta bli att gå ut, även om jag inte alls hade någon lust. Men när jag väl kom ut så var det faktiskt riktigt skönt och vi var ute i nästan 2 timmar. Den enda nackdelen med mildare väder är att alla andra också måste gå ut. Det går inte att släppa Chansa på gångvägarna, för man måste ändå kalla in/koppla henne var tionde meter och i skogen vimlar det av skidåkare och folk som promenerar med eller utan hund, så det är knappt att det går att släppa henne där heller.

Hon har ju dock blivit riktigt duktig på att skvallra på folk utan hund och skidåkare bryr hon sig inte längre om (och till min stora förvåning så visade hon inte särskilt stor lust att dra efter skotrar heller), så jag gav henne förtroendet att vara lös ändå och hon missbrukade inte det förtroendet.

Tvärtom visade hon att hon blivit riktigt lydig. Hon fick vara lös på gångvägen förbi fotbollsplanen och skolan, trots att det var en del folk som promenerade och när vi kom till en korsande gångväg såg jag ett äldre par med varsin rullator som rörde sig extremt långsamt framåt. Det fanns inte i min föreställningsvärld att de skulle kunna ha en hund så jag kallade inte in Chansa. Hon uppmärksammade dock den övergödda taxen som de hade och startade mot den i full fart, men när jag ropade så vände hon på fläcken och kom! Jag var mycket stolt över henne.

Jag tog den lilla kompaktkameran med mig, så det blev i alla fall några bilder, dock inte speciellt bra bilder.

Chansa gillar att rulla sig i snön.

Ännu mera rullande.

Leta och hämta kongen i snön gillar hon också.

Glad malle.

Snygg malle.

 Poserar på en fallen trädstam.

Eftersom man kan filma med den lilla kompaktkameran passade jag på att göra en liten film när vi tränar på att hon ska ha en lugn sinnesstämning. På föreläsningen om on/off-knapp med Eva Bodfält pratade hon om hur viktigt det är med rätt sinnesstämning. Det räcker inte med att hunden t ex står stilla vid sidan och väntar på t ex kommandot "sök" om den har fel sinnesstämning; då finns det risk för pip, gnäll och startskall. Och arbetet blir ju också mer fokuserat om hunden har rätt sinnesstämning och inte är för mycket uppe i varv innan man skickar den.

Denna övning syftar till att lära hunden rätt sinnesstämning. För att jag ska kasta kongen som jag håller i handen måste Chansa sluta vifta på svansen och slappna av. Det var inte speciellt svårt att lära henne att villkoret för att hon ska få kongen (eller någon annan leksak) är att hon ska sluta vifta när hon sitter och ligger, men i stående ställning var det mycket, mycket svårare för henne. Men nu verkar det som att polletten har trillat ner.

Ett kallt EFIT

Idag var det Ett Foto I Timmen och eftersom jag för en gångs skull är ledig så ville jag vara med. Jag har ju inte fått tillbaka min systemkamera än så det fick bli med den lilla kompaktkameran. Den är förstås inte lika bra, men det fick gå ändå. Här är min lediga lördag i bilder:
 

9.10 Termometern visar -31 grader och inomhustemperaturen är inte heller särskilt hög, så jag kryper ner i sängen en stund till. 

10.10 Jag och lilla fröken snooze-nos har vaknat och funderar på att kliva ur sängen.

11.10 Promenad i strålande solsken och "bara" -28. Chansa bekymrar sig dock inte om temperaturen.

12.10 Men det händer att hon får köldkramp, speciellt när hon är korkad nog att ge sig ut i djupsnön.

Bonus: Bild på världens sötaste snö-malle + en liten promenadfilm (som vanligt något mystiskt klippt; jag är ju som bekant inget proffs på filmredigering).

13.10 En kopp te och senaste avsnittet av Grey's Anatomy.

14.10 Tittar in på Allt Om Hundar.

15.10 Vattnar blommorna och upptäcker att fönstren är en aning isiga. 

16.10 Sitter i soffan och läser Bittert arv.

17.10 Det är kallt även inomhus och jag är mycket glad för min mysiga filt och mina härliga sockar. 

18.10 Världens sämsta hundägare? Har inte lust att gå ut i kylan så jag skickar ut Chansa på uteplatsen för att kissa.

19.10 Svarar på syrrans mms med bild på sina shoppingfynd i Stockholm. 

20.00 Gör som större delen av svenska folket och ser på Melodifestivalen. Är dock inte speciellt imponerad. 

21.10 Tänder fler ljus i hopp om att det ska bli lite varmare inomhus. 

22.10 Tittar på Adjustment Bureau.

23.10 På väg ut på kvällsrastning upptäcker jag att snön som följde med in sist jag var ut inte ens smält. Dörren håller inte tätt och det har hänt flera gånger i vinter att jag knappt fått upp dörren för att den frusit fast.