Så trött, så trött

Just nu är jag så trött, så trött. Allting känns så jobbigt och jag orkar nästan ingenting. De senaste veckorna har jag inte ens orkat cykla till jobbet på Medlefors. Ja, ibland inte ens till mitt andra jobb dit det bara tar ca 7 minuter att cykla. Flera kvällar den här veckan har jag till och med gått och lagt mig vid 22.30 för att jag inte orkat vara vaken längre, trots att jag vanligtvis sällan lägger mig före klockan tolv. Förra veckan var jag på en hälsoundersökning genom jobbet och det visade sig att jag hade väldigt lågt blodvärde (vilket har sin förklaring) och jag antar att det är det som också är orsaken till att jag är så orkeslös. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart, fast just nu känns det snarast som att jag blir mer och mer orkeslös.

Chansa blir förstås lite lidande av att jag inte orkar så mycket. I onsdags tog vi en välbehövlig sovmorgon och sedan blev det en promenad på 2 timmar innan jag begav mig till jobbet (med buss). I torsdags jobbade jag hela dagen och var helt slut när jag kom hem, men på kvällen släpade jag mig i alla fall upp ur soffan och gick ett spår till Chansa på en parkering. Chansa spårade mycket bra. Jag släppte på henne från sidan av spåret och hon gick ut och valde rätt riktning på en gång och hon fäste på spåret direkt. Dock vallade hon lite grann i spåret, eftersom det inte hade legat speciellt länge, men hon hittade i alla fall alla godbitar jag lagt ut och vinkeln tog hon klockrent.

Igår förstod jag att jag skulle vara alldeles för trött för att aktivera Chansa när jag kom hem så jag passade på att cykla en sväng med henne på förmiddagen innan jag for till Medlefors. Att cykla med henne är inte så jobbigt, eftersom hon då drar mig. Idag har jag också jobbat hela dagen och eftersom det blev en ovanligt jobbig arbetsdag så var jag extremt trött när jag kom hem. Men eftersom jag inte hade något godis hemma och varken orkade gå eller cykla själv till affären så blev det en cykeltur med Chansa idag också.

Jag gillar inte att binda henne utanför affären och gör det extremt sällan och då bara när det är lite folk och jag bara har någon enstaka sak att köpa. Jag band henne dessutom med både koppel och expanderlina i ett avancerat system, så att ingen skulle kunna stjäla henne (vilket kanske är det mest osannolika som skulle kunna hända, men ändå det jag är mest rädd för). Men trots att man kanske inte kan tro det när man ser henne så är hon som en liten ängel att binda upp. När jag kom ut från affären igen efter 3 minuter (ja, jag tog tid) satt hon som ett ljus och tittade mot dörren.

Eftersom hon var väldigt pigg och verkade sugen på en cykeltur så tog vi en omväg på 3 km på vägen hem, så nu har hon i alla fall fått springa av sig lite. I morgon är jag tack och lov ledig och då hoppas jag på att orka med både en promenad och en skidtur. Men nu blir det att slötitta på Melodifestivalen och äta lite chips.

 Mina chips till Melodifestivalen.

Chansa tar slappandet på allvar.