Mildare

Nu var det återigen länge sedan jag skrev något här och det beror på att vi inte har gjort något som är värt att skriva om. Och man måste ju ha något intressant att skriva om ifall man inte har några bilder att backa upp texten med :-)

I början av veckan var det fortfarande ganska kallt och jag hade en hel del att göra. På grund av ett flyttat personalmöte var jag tvungen att fara hemifrån tidigare än vanligt när jag jobbar på måndagseftermiddagarna, så Chansa fick följa med mamma hem och sova där. Chansa kom hem på tisdag morgon när mamma skulle till jobbet. Jag var på utbildning från 9-17, så mamma åkte förbi och gick ut med Chansa när hon slutade jobba.


 I onsdags var det fortfarande under -20, så det blev inte någon lång promenad då heller. I torsdags blev det en riktigt lång arbetsdag. Först jobbade jag 8 timmar och när jag slutade där fick jag direkt bege mig till Morö Backe och jobba 6 timmar till. Jag fick skjuts av min kollega, så vi åkte bara förbi och hämtade Chansa, som jag sedan promenerade med från min kollega till jobbet så att hon skulle få röra lite på sig. Tyvärr var det ju precis vid den tid som alla ungar går hem från skolan och alla ungar ska hämtas på dagis, så Chansa fick inte vara lös så mycket som jag hade velat.

Men hon skötte sig riktigt bra på jobbet trots att hon var en aning understimulerad och omotionerad. Eftersom det inte går några bussar vid den tid jag slutar så fick jag och Chansa promenera hem, så då fick hon i alla fall en långpromenad på 1,5 timme och eftersom hon kunde vara lös i stort sett hela tiden så fick hon också röra på sig ordentligt.

Igår blev det helt plötsligt varmt, bara -9 när vi steg upp på morgonen, så jag cyklade 5 km med Chansa på förmiddagen. Jag tror att hon uppskattade att få röra på sig ordentligt. Jag hade också planerat att gå en promenad med henne när jag kom hem från jobbet på Medlefors, men helt plötsligt blev jag jätteförkyld, trots att jag inte känt av någon förkylning under dagen.

Så idag tog vi en ordentlig sovmorgon och när jag steg upp var det bara 0-gradigt, så det fanns helt enkelt inga ursäkter för att låta bli att gå ut, även om jag inte alls hade någon lust. Men när jag väl kom ut så var det faktiskt riktigt skönt och vi var ute i nästan 2 timmar. Den enda nackdelen med mildare väder är att alla andra också måste gå ut. Det går inte att släppa Chansa på gångvägarna, för man måste ändå kalla in/koppla henne var tionde meter och i skogen vimlar det av skidåkare och folk som promenerar med eller utan hund, så det är knappt att det går att släppa henne där heller.

Hon har ju dock blivit riktigt duktig på att skvallra på folk utan hund och skidåkare bryr hon sig inte längre om (och till min stora förvåning så visade hon inte särskilt stor lust att dra efter skotrar heller), så jag gav henne förtroendet att vara lös ändå och hon missbrukade inte det förtroendet.

Tvärtom visade hon att hon blivit riktigt lydig. Hon fick vara lös på gångvägen förbi fotbollsplanen och skolan, trots att det var en del folk som promenerade och när vi kom till en korsande gångväg såg jag ett äldre par med varsin rullator som rörde sig extremt långsamt framåt. Det fanns inte i min föreställningsvärld att de skulle kunna ha en hund så jag kallade inte in Chansa. Hon uppmärksammade dock den övergödda taxen som de hade och startade mot den i full fart, men när jag ropade så vände hon på fläcken och kom! Jag var mycket stolt över henne.

Jag tog den lilla kompaktkameran med mig, så det blev i alla fall några bilder, dock inte speciellt bra bilder.

Chansa gillar att rulla sig i snön.

Ännu mera rullande.

Leta och hämta kongen i snön gillar hon också.

Glad malle.

Snygg malle.

 Poserar på en fallen trädstam.

Eftersom man kan filma med den lilla kompaktkameran passade jag på att göra en liten film när vi tränar på att hon ska ha en lugn sinnesstämning. På föreläsningen om on/off-knapp med Eva Bodfält pratade hon om hur viktigt det är med rätt sinnesstämning. Det räcker inte med att hunden t ex står stilla vid sidan och väntar på t ex kommandot "sök" om den har fel sinnesstämning; då finns det risk för pip, gnäll och startskall. Och arbetet blir ju också mer fokuserat om hunden har rätt sinnesstämning och inte är för mycket uppe i varv innan man skickar den.

Denna övning syftar till att lära hunden rätt sinnesstämning. För att jag ska kasta kongen som jag håller i handen måste Chansa sluta vifta på svansen och slappna av. Det var inte speciellt svårt att lära henne att villkoret för att hon ska få kongen (eller någon annan leksak) är att hon ska sluta vifta när hon sitter och ligger, men i stående ställning var det mycket, mycket svårare för henne. Men nu verkar det som att polletten har trillat ner.