Sjuk

I torsdags fyllde jag år och som ett tecken på att jag nu är så gammal att det bara går utför blev jag sjuk. När jag gick till jobbet på torsdag morgon var jag helt frisk, men under dagen blev jag sämre och sämre. När jag kom hem och hade rastat hundarna la jag mig på soffan och sov till klockan åtta, då jag rastade hundarna igen och sedan gick jag och la mig i sängen och sov hela natten. I fredags jobbade jag bara 1,5 timme på morgonen och med lite Ipren så gick det bra, men sedan sov jag från klockan tolv till klockan sju. Därefter halvsov jag och mer lyssnade än tittade på Vem vet mest? och Så ska det låta innan det var dags för sängen.

Egentligen skulle jag ha jobbat både lördag och söndag, men det gick förstås inte. Igår sov jag till halv tre, men sedan lyckades jag hålla mig vaken i hela sex timmar innan det var dags att gå och lägga sig igen. Förutom denna extrema trötthet har jag haft ganska hög feber och ont i öronen och när jag gjort något annat än att ligga ner så har jag blivit yr och illamående.

Hundarna har förstås inte haft det speciellt kul de senaste dagarna, men det har ändå gått rätt bra. Chansa är extremt gosig och vill helst av allt ligga på mig, men så länge hon får ligga bredvid mig är hon rätt nöjd. Och så fort jag lägger mig sovrummet istället för i soffan kopplar de av helt. De är ju vana vid att jag sover på konstiga tider när jag jobbar natt så de förknippar sovrummet enbart med att sova.

I onsdags var det dock årets första onsdagsträning och jag promenerade dit med båda hundarna. Lyle behöver träna på att ligga platsliggning med andra hundar, så honom la jag på den gemensamma platsliggningen. Oturligt nog fick han ligga bredvid den stökigaste hunden, en softis som ylade och gnällde precis hela tiden och låg extremt oroligt. Den reste sig och var på väg mot Lyle två gånger, men matten hann lyckligtvis stoppa den. Jag stod nära för att kunna stödja Lyle och han låg mycket bra. Han lyfte på hakan några gånger när hunden bredvid var alltför stökig, men annars låg han med hakan på tassen och tittade rakt fram.

Överlag tyckte jag att Lyle uppförde sig bra. Han brukar vara ganska jobbig när vi inte varit bland en massa hundar på länge, men han sa faktiskt inte ett ljud när vi kom dit. Chansa var inte precis lugn, men även hon skötte sig riktigt bra. Jag tränade först med Lyle och när det var dags att träna med Chansa var det lite mindre folk och hundar. Vi tränade lite platsliggning och hon låg 1 minut fast det var en annan hund som lekte med en kampleksak en bit framför henne. Vi tränade lite fritt följ och hopp-stå, vilket gick bra.

När de flesta åkt hem gjorde jag också budföring med båda hundarna med Ewelyn som mottagare. Lyle älskar budföring så han sprang förstås bra, men Chansa har inte gjort budföring på hela vintern så jag var inte säker på att hon skulle komma ihåg. Men det gjorde hon; hon sprang som om hon aldrig gjort annat. Dock behöver hon lära sig att sätta sig rakt hos mottagaren, men det känns som ett enkelt problem att lösa.

Idag har jag också varit hemma från jobbet, men jag har varit mycket bättre. Jag sov länge på morgonen och jag tänker gå och lägga mig tidigt, men jag har i alla fall hållit mig vaken hela dagen. Jag har t o m ätit lite grann. I torsdags när jag jobbade åt vi lunch på Brinken och sedan dess har jag bara fått i mig en halv kopp nyponsoppa, en halv smörgås och lite glass tills idag då jag i alla fall åt en halv portion med köttfärsbiffar (hundarna var glada åt den andra halvan).

Ett annat friskhetstecken är att jag idag blev väldigt sugen på hundträning. Sedan hade jag i och för sig inga krafter kvar till det efter att ha varit tvungen att cykla till Coop och handla, men det är ett steg i rätt riktning i alla fall. Fast jag har faktiskt tränat lite grann. Jag tyckte att mallen började bli lite jobbig, så jag gick först en promenad med Lyle då jag också la ett spår till Chansa på husvagnsparkeringen.

Spåret fick inte ligga speciellt länge, för jag ville inte trötta ut mig själv (det var Chansa som skulle bli trött). Det regnade ganska ordentligt och jag tror inte att jag någonsin lagt ett spår i regn till henne. Spåret gick ca 100 m på grus, 10 m på asfalt och 10 m på gräs. Lilla fröken tog upp spåret jättefint och spårade riktigt noga. Hon tappade spåret en gång (något äckligt, möjligtvis kattskit, distraherade damen), men gjorde en snygg riktningsbestämning när hon väl hittade spåret igen.

I slutet av spåret hade jag lagt en spårpinne, som hon plockade upp och lämnade till mig helt utan tugg. Jag hade ju bestämt mig för att köra liggmarkering med henne, men jag har nu tänkt om lite grann. Det tar en evig tid att lära henne liggmarkera, eftersom hon är så fixerad vid att ta saker i munnen att hon inte kommer ihåg vad hon lärt sig från det ena träningspasset till det andra. Meningen med att lära henne liggmarkera var för att slippa tugg, men den vanliga apportträningen har gjort att hon inte tuggar på spåraapporterna längre, så för att göra det enkelt för mig tänker jag tills vidare köra på att hon får apportera spårapporterna. På så vis hinner vi kanske med en appellspårtävling i vår efter vi (förhoppningsvis) gjort MH den 22 maj.