Måndagsträning

I lördags var jag ledig och hur kan man bättre spendera en ledig dag än att städa ett förråd på klubben? Jag och Chansa cyklade upp vid halv tio för att tillsammans med Lena, Jenny, Gunilla, Ture och Poe städa förrådet där tävlingssektorn och rasutvecklingssektorn hade sina saker i en enda stor röra. Men en timme senare var det fint och välstädat :-)

Efter att ha fikat en stund passade jag på att träna lydnad när jag ändå var på klubben. Vi tränade fritt följ, läggande och ställande under gång och hopp över hinder. Hoppet för både lydnadsklass I och appellen funkade helt perfekt, men annars var hon en aning okoncentrerad.

Sedan cyklade vi hem och slappade lite innan jag for iväg för att gå ut och äta med mina arbetskamrater från Morö Backe. Först blev det en liten förfest hemma hos Matilda och sedan åt vi middag på All Star. Vi fick vänta nästan 1,5 timme på maten, men den var i alla fall god när den väl kom. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt gärna fortsatt kvällen med tjejerna, men eftersom jag skulle jobba så gick jag hem vid elvatiden.

När jag kom hem tog jag och Chansa en promenad för att hämta min cykel som jag lämnat hos Matilda. Jag promenerade med midjebälte och expanderlina och när jag sedan skulle cykla hem visade sig att det funkade alldeles utmärkt att även cykla med midjebälte. Dock skulle jag behöva en kortare expanderlina, så det måste jag gå på Björkis och fixa i veckan.

Igår började jag jobba klockan 12 så jag och Chansa cyklade upp till Morö Backe, även nu med midjebälte. Jag är verkligen imponerad över hennes dragvilja. Hon vill liksom bara framåt hela tiden och bryr sig inte om vem eller vad vi passerar. Till och med andra hundar springer hon förbi utan problem (bara man påminner henne lite med "framåt"). Hon är också riktigt lydig. "Stanna" och "
"framåt"funkar mycket bra, men "höger" och "vänster" är hon inte helt säker på. Men hon är uppmärksam och följsam så hon hänger med när jag svänger i alla fall.

Idag är det måndag och vanligtvis jobbar jag ju på måndagkvällar, men eftersom jag och min kollega hade bytt pass blev det förstås måndagsträning i totohallen för mig och Chansa. Jag var lite tveksam till om jag skulle fara dit alls eftersom jag sett en liten blodfläck på golvet på eftermiddagen, men eftersom jag inte ens var säker på att hon löpte bestämde jag mig för att fara dit ändå. Det var i alla fall ingen hanhund som blev väldigt störd av henne, vad jag kunde märka.

Att vara på måndagsträningen är ungefär som att vara på dagis/lekis eftersom vi brukar börja med att vi sätter oss i ring på golvet med hundarna. Lyckligtvis sjunger vid dock inga sånger :-) Men det är mycket bra träning för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar. Hon har dock skött sig riktigt bra de två måndagsträningar vi varit med på och har inte sprungit fram till någon annan hund. I kväll vågade jag mig till och med på att träna platsliggning utan att hålla i kopplet och det gick bra, trots att hon tyckte att det var lite frestande att Lotta tränade apportering med Firon.

Det hon har svårt med är dock att se andra hundar springa och att se andra hundar leka, främst kampa, med sina förare. Då går hon igång och skäller och/eller kampar med kopplet. Hon kan också sätta igång att gapa om det kommer in någon ny hund. Men ikväll var hon lättare att bryta än vad hon varit tidigare och det är ju lovande.

Nu ligger hon och sover som en stock och det ska jag också snart göra, men först ska jag äta en macka med lax och gravlaxsås på och dricka julmust. Och jag ska nog också dricka lite av den goda glögg som en arbetskamrat rekommenderade (choklad chili, kan verkligen rekommenderas!).

Irriterad

Idag blir det ett gnälligt inlägg här i bloggen. Jag börjar nämligen vara ganska irriterad på folk som inte håller reda på sina hundar. I kväll när jag cyklade hem från jobbet med Chansa kom helt plötsligt en fransk bulldog rusande och gav sig på Chansa. Den bet henne i sidan, men fick inget grepp som tur var. Den följde dock efter oss och ägaren sprang skrikande efter så jag saktade in för att hon skulle få möjlighet att ta fast sin hund, men då hann den ikapp och gav sig på Chansa igen och då svarade Chansa med lite humör, så jag bestämde mig för att cykla vidare (det var ju inte svårt för mig och Chansa att cykla ifrån en fransk bulldog). Ägaren kastade ett flexikoppel efter den och då stannade den, men hon var väldigt nära att träffa Chansa med flexit. Tur att Chansa inte är speciellt rädd av sig, men hade det t ex varit Lyle så hade han tagit illa vid sig av flexikastandet likaväl som att hundattacken.

Detta inträffade i närheten av Älvsbackabron och när jag ca fem minuter senare cyklade in i vårt bostadsområde kom det ytterligare en liten hund, en mopsblandning, skällande emot oss. Den kom dock aldrig ända fram, men speciellt när jag cyklar tycker jag att det är otrevligt med framrusande hundar.

Dessa två incidenter är nämligen inte de enda. För bara någon månad sedan blev Chansa biten i sidan av en kopplad airedaleterrier som vi cyklade förbi och dessförinnan var det en schäferblandning som kom vrålande emot oss. Då var det lite halt och jag hann bli ordentligt rädd för att det skulle ske en olycka, men lyckligtvis (för mig, inte för hunden) var den rejält fet och hann aldrig ikapp oss. I sommar var den en ilsken jack russell som kom springande över en trafikerad väg och var på väg att ge sig på Chansa, men eftersom den kom från vänster var den tvungen att springa framför cykeln för att komma åt Chansa, så jag cyklade på den och då kom den av sig. Vi har också blivit jagade av en storpudel och den var förstås snabb nog att komma ikapp så jag var nära att cykla omkull.

Och det är bara de incidenter som varit otrevliga; det har hänt fler gånger att folk låter sina kopplade hundar komma åt Chansa när jag cyklar. Dessa hundar har inte varit otrevliga, utan vill bara hälsa, men jag tycker att det är väldigt otrevligt när jag cyklar eftersom det faktiskt är farligt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt fatta det.


I veckan har vi varit lite mer aktiva än förra veckan. I måndags var det inomhusträning i totohallen och eftersom jag hade bytt med min kollega så var jag ledig på kvällen och kunde träna. Det blev dock inte så mycket träning på rena moment, men det är ändå bra träning för henne att bara vara så nära inpå andra hundar. Jag tycker att hon har lugnat ner sig sedan förra vinterns inomhusträning, men hon jagar fortfarande upp sig lite över andra hundar, speciellt när folk kampar med sina hundar.

Jag la en platsliggning med andra hundar och hon låg riktigt bra, men jag vågade inte lita på henne utan stod i kopplets längd. Men det kan vara dags att börja lita lite mer på henne. Annars tränade vi på fritt följ samt läggande och ställande under gång.

Vi har både cyklat, spårat och promenerat i veckan. I söndags gick vi över nya bron och koppelpromenerade lite och jag hade kameran med mig.

Chansa med nya Älvsbackabron i bakgrunden.

Poserar på Manhemskajen.

Lite mera poserande på kajen.

Manhemskajen.

Utsikt över älven från Manhemskajen.

Is.

Men det har inte bara varit hundaktiviteter. Jag har jobbat en hel del och så har jag julpyntat, så nu är det fint och mysigt här hemma även om jag inte är helt färdig med städning och pynt. Det märks att Chansa har blivit äldre, för i år har jag placerat en stor tomte i tyg på golvet i vardagsrummet och hon har bara nosat på den och inte ens så hårt att den föll omkull!

Länge sedan jag bloggade

Just nu känns det som om jag är sämst i världen på att blogga. Det beror mest på att det inte händer så mycket att blogga om. Mitt knä är inte helt bra, men mycket bättre så knät hindrar inte att jag promenerar och aktiverar Chansa. Dock fick jag istället fått hemska kliande eksem, vilket har gjort att det har varit plågsamt att ha åtsittande kläder på sig.

Förutom att det kliade så kändes det som att vara ordentligt solbränd. Nu har jag dock fått kortisontabletter utskrivna och det hjälper en hel del. Idag kunde jag inte jobba, eftersom det inte är bra för mitt eksem att bada i klorvatten, så istället har jag och Chansa cyklat till skogen och gått en långpromenad.

Snyggaste mallen poserar på en sten.

Tittar på den fantastiska utsikten från berget.

Hon hittade förstås en "liten" pinne som hon ville ha med sig.

Chansa i solljuset.

Den här bilden gillade jag skarpt.

Chansa med pinnen hon fiskade upp ur den stora vattenpölen.

Det var som synes rätt bra väder idag. Det var inte strålande sol, men solen tittade fram med jämna mellanrum och det var +8 grader. Jag cyklade till och med utan både mössa och vantar. Det är ju rätt ovanligt för den här årstiden och när jag tittade lite i iPhoto hittade jag de här bilderna från den 17 november förra året. Lite skillnad, eller hur?

Lyle flög fram i snön.

Chansa på ungefär samma ställe som vi promenerade på idag.

Men trots att vi inte har varit ute så mycket på sistone på grund av mitt knä och mina eksem så har vi inte varit helt sysslolösa. Inomhus har vi har tränat en del på avlämningar framifrån, vilket hon inte gör speciellt stora framsteg med. Visst sätter hon sig, men för långt ifrån enligt min mening. Jag fick en idé om att använda mig av nosduttar på post it-lappar, vilket resulterade i att hon åt upp två lappar. Vi har också tränat en hel del metallapportering och där gör hon verkligen framsteg. Tidigare har hon mest velat kasta sig över den och leka med den, men nu kan hon sitta och hålla i den. Dock går hon upp i varv en hel del och kan t o m låta när jag tar fram metallen (förmodligen en blandning av frustration och förväntan), så jag måste vara noga med att belöna i rätt sinnesstämning.

Frost

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på sistone eftersom jag har varit sjukskriven p g a mitt knä. Det visade sig stämma att det inte var någon spricka i knäskålen, men eftersom det fortfarande gjorde ont rekommenderade läkaren en veckas sjukskrivning. Så nu har jag varit hemma i en vecka och även om det fortfarande gör lite ont i knät vid beröring så har det blivit mycket bättre.

Chansa har förstås tyckt att det varit tråkigt att inte få göra så mycket, men det har faktiskt ändå gått ganska bra. Hon är rätt nöjd med att ligga och mysa i soffan också. Idag har vi dock gått en längre promenad längs strandpromenaden. Jag tog midjebältet för att låta henne dra lite och bli av med lite energi. Hon fick också vara lös en liten stund, med betoning på liten. Eftersom hon var extremt luktfixerad och fick en släng av dövhet blev det snabbt koppel på igen. Det märks att det snart är dags för löp.

Det har varit en ovanligt varm höst med fuktigt och dystert väder, men idag var det kallare och klart väder så jag tog kameran med mig ut på promenaden.

 Frostigt löv.

 Mera frost.

 Vy över älven.

Strandpromenaden med utsikt mot nya bron.

Höstpromenad och sjukhusbesök

Idag var det fint väder, så jag och Chansa har passat på att gå en långpromenad. Efter att ha läst på ett forum om att använda midjebälte på promenaden plockade jag fram mitt midjebälte, som jag nog bara använt en enda gång (när jag provade på att åka skidor med henne i Ammarnäs i våras). Jag har inte använt det på promenader, eftersom jag fått för mig att jag skulle få mindre kontroll på henne då hon går långt fram och har sele.

Det visade sig dock vara precis tvärtom. Chansa verkade mer eller mindre tycka att hon var lös och var därför lika lydig som när hon är lös fast hon var kopplad. Helt klart kommer jag att använda midjebältet oftare på promenader! Det kan ju vara bra att träna lite på att det innan skidsäsongen börjar.

Chansa tränar på att dra.

Men mest gick hon fint vid sidan som om hon hade varit lös.

Snyggaste mallen i världen.

Chansa har hittat kongen som jag kastade ut i riset.

Det verkar vara omöjligt att ta sig fram på annat sätt än i full fart. 

Flygande malle.

På eftermiddagen blev det fullt upp, mer fullt än jag hade planerat. Jag var först på personalmöte, men blev tvungen att gå lite tidigare för att jag hade en tid på vårdcentralen. Jag cyklade omkull förra torsdagen och det gör fortfarande hemskt ont i knät. Inte i själva knäleden, men minsta beröring på knät gör fruktansvärt ont. Det gjorde t ex ont när Chansas koppel slog mot knät idag när hon gick med slakt koppel. Häromdagen slickade hon mig på knät och till och med det gjorde ont!

Läkaren som jag träffade på vårdcentralen misstänkte starkt att jag fått en spricka i knäskålen och skickade upp mig på sjukhuset för att röntga knät. Jag har aldrig röntgat något förut (förutom på mammografin), så jag vet ju inte hur det brukar gå till, men jag tyckte att det var underligt att hon röntgade knät som jag INTE hade ont i. Jag sa i alla fall till, så resten av röntgenbilderna blev i alla fall på rätt knä. 

Därefter fick jag bege mig till akuten, dit röntgenbilderna skickades för att avläsas av en läkare. Där fick jag förstås vänta, vänta och vänta. Jag var glad att jag förutsett att jag kunde få vänta på vårdcentralen och hade stoppat ner en bok i handväskan. Den kom väl till pass under all väntan på röntgen och på akuten. 

Till slut fick jag i alla fall träffa en läkare, som presenterade sig och sedan sa att inget var brutet och att jag kunde gå hem och så gick han. I dörröppningen hejdade han sig och frågade vilken vårdcentral jag kom ifrån och när jag svarade sa han "Oj då, du är visst inte min patient!". Fast efter lite bläddrande i papperna visade det sig att jag visst var det ändå och han sa återigen att inget var brutet. Jag påpekade att det var en spricka läkaren trodde att det var och fick till svar att "Inget är brutet, allt är bra, du kan gå hem". 

Jag är visserligen mer än glad om det inte är någon spricka i knäskålen, men efter detta föga förtroendeingivande möte känner jag mig inte alls övertygad om att det inte är så. Och i vilket fall som helst har jag ju fortfarande lika ont i knät som innan och vet inte ett dugg mer om vad som kan vara fel än vad jag gjorde tre timmar innan jag kom till vårdcentralen.