Besvikelse

Idag har jag och Lyle varit i Piteå och tävlat och det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Redan när jag tog ut honom ur bilen hörde jag att det sköts väldigt mycket och Lyle är ju skottberörd, så han blev genast lite låg. När det sedan var dags för platsliggning tyckte Lyle att det blev lite för mycket att jag lämnade honom på en främmande plats med främmande hundar samtidigt som det smällde, så han kom efter mig redan innan jag hade hunnit gömma mig.

Eftersom chansen till ett förstapris redan var borta kände jag mig inte så peppad på att köra vidare, så jag tror inte att jag var någon bra förare för Lyle när vi körde vårt program. Det fortsatte att smälla en hel del, bl a smällde det till precis när jag tog första steget på fria följet, vilket gjorde att han tappade kontakten på en gång.

Betyg: 8,5 start, pos.

Även på läggande under gång smällde det precis när jag tog första steget så även där tappade jag honom lite från början.

Betyg: 8,5 start

På inkallning med ställande bestämde jag mig för att improvisera lite och sa till domaren att jag hade handtecken. Det har jag egentligen inte (men jag vet att han stannar även på handtecken) för att se om det skulle funka bättre än det muntliga kommandot, som i ärlighetens namn inte funkar speciellt bra. Och det gick ju alldeles utmärkt med handtecken. Dock tycker jag att domarens kommentar är lite förbryllande för jag tycker inte att det är något fel på tempot efter inkallningen (om han inte menar att ingången var lite seg, för det var den på grund av att det smällde just då och Lyle kom av sig lite grann).

Betyg: 9 sista inkallning tempo

På rutan strulade jag verkligen till det genom att ställa honom utanför rutan, men han gick i alla fall att dirigera in i rutan.

Betyg: 7 många kommandon

Apportering är han vanligtvis väldigt bra på och han tyckte att det var så kul att få appotera att han inte grep riktigt ordentligt, vilket resulterade i att han tappade apporten.

Betyg: 8 strul med föremålet

Ja, hoppet finns det inte mycket att säga om.

Betyg: 10

På fjärren var han lite störd av smällandet och var inte riktigt med. Men jag förstår inte riktigt domarens kommentar, för något dk på första läggandet hade vi inte.

Betyg: 6 Dk första läggande, flertal kommandon o missar första sättande

På helhetsintrycket fick vi betyg 7 med kommentaren "Kommunikationsproblem mellan moment" och det var så det kändes. Han är ju inte så skotträdd att han blir "ur funktion", för han gör ju alla moment, men han var verkligen okoncentrerad och ville mest titta sig omkring för att se varifrån det sköts.

Jag var helt övertygad om att vi skulle komma sist, men det gjorde vi inte. Vi skrapade ihop 128 poäng och fick en niondeplacering av fjorton. Men för en del andra gick det bättre. I lydnadsklass I fick Ulla-Britt och Vilja sitt LPI med 175 poäng, Anna-Caritha och Ayla fick också LPI och Ulrika och Dexter fick sitt LPII. Susanne var också väldigt nöjd med sina 144 poäng efter sitt livs första officiella lydnadstävling. Och i brukset gick det väldigt bra för Jenny och Wix, som nu är uppflyttade till högre klass! Grattis till er!

Vittringsapporteringsträning

I förrgår började jag träna vittringsapportering med Lyle på allvar. Jag har tidigare testat lite med metoden som Towa lärde ut på träningshelgen och det funkade jättebra att gömma en pinne i gräset. Men när jag även la ut en hel hög med pinnar så blev han helt galen, även om jag gömde pinnen jättelångt ifrån pinnhögen. Så jag bestämde mig för att köra på min ursprungliga plan, nämligen att använda post-it och verkligen lära honom att använda nosen.

Det har verkligen gått över förväntan, även om han har haft sina ryck av galenskap även med post-it-lapparna. Först lärde jag honom att hålla nosen i min handflata i 5 sekunder, sedan satte jag en post-it i handflatan och så fick han frysa med nosen mot den i 5 sekunder. Sedan fick han lära sig att frysa med nosen mot lappen när jag klistrade fast den på TV-bänken. Därefter flyttade jag omkring lappen lite grann så att han fick leta upp den för att frysa med nosen. Jag flyttade inte bara runt den på TV-bänken utan i hela vardagsrummet så att han verkligen fick använda luktsinnet för att hitta lappen.

När han fick börja leta upp lappen själv fick han några ryck av galenskap och har gett mig några goda skratt. Han provade några förutsägbara saker som att bita och krafsa på lappen, några helt ovidkommande saker som att snurra, hopp-stå och hopp-ligg och så ett par helt oförutsägbara saker som att frysa med nosen ca 5 cm från lappen eller att frysa med tänderna över lappen, men med öppen mun så att han inte bet i den :-D

Igår gick jag vidare lite grann och körde med två lappar, en som jag tagit i och en som Adam tagit i. Några gånger provade han att frysa vid Adams post-it, men när han inte blev belönad för det började han medvetet välja rätt lapp. Jag är faktiskt väldigt imponerad över hur lätt han lär sig och jag tror verkligen att vi kommer att få till en riktigt bra vittringsapportering med tiden.

I eftermiddag har Aija varit här och det är verkligen märkligt att hon och Lyle leker hur bra som helst inomhus, men så fort vi kommer ut så kan de inte alls vara vänner. Men det funkar ändå bra att ha Aija på dagarna även om jag ibland blir galen på att de leker hela tiden. Jag kan också bli galen på allt skällande. Lyle skäller inte så mycket på ljud utanför lägenheten när han är själv; det är mest bara när det kommer en bil precis utanför dörren eller när någon kommer, men Aija gapar på i stort sett allt hon hör. Och i veckan har det varit en hel del folk och bilar utanför eftersom det blev ännu en vattenläcka i måndags eftermiddag. Och om Aija skäller och springer till dörren så måste ju förstås också Lyle göra det...

Fast idag hade jag i alla fall lite nytta av det. Det ringde på dörren och när jag öppnade, medan jag höll Aija i halsbandet och Lyle i nackskinnet och båda två skällde som galningar, stod två unga tjejer från Jehovas Vittnen utanför. Den ena höll deras fåniga lilla broschyr i handen, men tvekade att räcka fram den till mig. Till slut sa hon "Jag kan ju lägga den i brevlådan." Så jag slapp höra vad de hade att säga (och den lilla broschyren har redan hamnat i pappersåtervinningen!).

Det var faktiskt ganska fint väder idag, så jag tog kameran med mig ut på promenaden. Här är några av dagens bilder.

Idag är det onsdag och bara för att det var sista onsdagsträningen förra onsdagen så innebär det ju inte att onsdagsträningarna är slut. Vi var några tappra som trotsade kylan och tränade i alla fall. Jag körde två pass och det första gick riktigt bra. I alla fall allt utom platsliggningen då han plötsligt bestämde sig för att resa sig upp och börja nosa på planen (precis när jag berättat för Martha att jag inte var ett dugg nervös inför lördagens tävling, men nu när han reste sig så blev jag förstås jättenervös).

Andra passet gick inte alls lika bra. Martha fick kommendera åt mig och kommendering bryr han sig inte ett dugg om. Däremot brydde han sig en hel del om lukterna på planen. Han blev totalt fixerad och när jag skickade honom till rutan sprang han istället för att lukta på ett visst ställe. Han sprang inte heller ut när jag kastat apporten, utan när jag kommenderade klev han bara upp och började nosa på marken. Fast till slut skärpte han i alla fall till sig. Jag avslutade träningen med att köra lite slalom, eftersom det var det enda agilityhinder som stod ute. Vi tränade mest på ingången och mot slutet var han riktigt duktig.

Mitt hem

Lyle är fortfarande hos mamma, så jag har inget hundrelaterat att skriva om för tillfället. Men på senaste tiden har jag tagit en del bilder på lägenheten, dels för annonsen på Blocket och dels för att tjejen som köpt lägenheten ville ha lite bilder. Så nu tänkte jag visa lite bilder på hur jag bor för de bloggläsare som inte varit hemma hos mig. Och som ett litet minne för mig själv, för jag kommer ju inte att bo kvar här särskilt länge till. På ett sätt känns det lite tråkigt, för jag trivs väldigt bra här. Men jag kommer säkert att trivas i den större lägenheten också :-)

Med tiden kommer jag väl att lägga ut bilder på mitt nya hem, men här är i alla fall mitt nuvarande hem:

Kök

Kök med utsikt genom fönstret.

Hall

Sovrum (bilden gör tyvärr inte rättvisa åt den snygga fondväggen)

Läshörnan i sovrummet

Vardagsrummet

Datorhörnan

Vardagsrummet från en annan vinkel.

Så ensamt!

Hur står icke-hundägare ut? Det måste ju vara fruktansvärt ensamt och långtråkigt att leva utan hund. Just nu är jag hundlös eftersom Lyle nyss åkt till mamma i Lappvattnet och det är så ensamt och tråkigt att jag inte vet vad jag ska hitta på.

Annars brukar det inte vara svårt att hitta på saker att göra. I torsdags hade jag min tävlingslydnadskurs, så när jag kom hem från jobbet cyklade vi upp till klubben för att hinna träna lite innan kursen. Sedan fick Lyle mest ligga i sin bur, men han fick hjälpa till lite med att demonstrera hur man kan lära in rutan.

Igår var det också fullt upp. Aija var här på eftermiddagen och när Lena hämtade henne åkte vi upp på klubben och gick en promenad i blötsnön. Sedan åt vi middag på Korvgubben innan vi åkte till 33:an och tränade. Vädret var tillräckligt avskräckande till och med för mig och Lena, så det var skönt att träna inomhus. Nyttigt var det också att vara i lokalen lite innan vi börjar träna där med hela gänget, för både Lyle och Aija var lite störda över att vara där.

Idag har det dock inte blivit någon träning alls. Jag hade visserligen tänkt träna före jobbet, men när jag rastade Lyle sent igår kväll såg det ut så här utanför lägenheten:


Och bara en liten bit längre bort var det en ännu större översvämning så att vi knappt kunde komma fram. Det visade sig att det var en vattenläcka, så i morse fanns inget vatten i kranarna. Istället för att träna gick jag och Lyle därför en promenad till den lilla affären en bit bort för att köpa en flaska mineralvatten. Det var nog första gången i mitt liv som jag borstade tänderna i Loka!

Och någon träning blev det ju inte i eftermiddag heller eftersom jag skickade iväg mitt lilla lakritstroll till mamma. Det är förstås bättre för honom att vara där när jag jobbar, men jag saknar honom i alla fall!

Sista onsdagsträningen

Nu har jag varit lat med att skriva i bloggen igen, men här kommer en liten uppdatering om vad vi har gjort de senaste dagarna. I söndags var jag figurant för 1 hund på schäferhundsklubben. Den A-figge de hade skulle själv göra MH och efter en del tjat gick jag med på att figga för den hunden, även om jag inte var speciellt sugen att offra min sällsynta ledighet (jag är bara helt ledig var sjätte helg).

Men efter att ha varit där åkte jag och Lena upp på klubben och tränade lite lydnad. För min del blev det mest att nöta vidare på tvåans moment eftersom vi ska tävla snart igen. Sedan följde jag med Lena på sökträning. Lyle fick förstås inte vara med och träna, men han fick i alla fall vara med och valla rutan. Jag figgade lite och när jag låg mellan två rotvältor, på kall och blöt mark och med en pinne som stack rakt in i ryggen kände jag att jag verkligen har saknat sökträningen. Jag vill också ha en brukshund!

På kvällen gick jag en promenad med Jenny och Mio. Fast jag hade varit igång i stort sett hela dagen var det riktigt skönt att gå en promenad. Lyle har ju inte fått röra på sig så värst mycket under dagen så det var bra att han fick röra lite på sig och leka lite med Mio.

I måndags blev det både cykeltur och skogspromenad mitt på dagen. Jag och Lyle tog cykeln till skogen och sedan utforskade vi en skogsväg som vi aldrig gått tidigare innan vi cyklade hem igen. Vi var ute i nästan två timmar, så Lyle var ganska nöjd när jag lämnade honom för att gå till jobbet. I tisdags var Aija här på förmiddagen, men jag var så trött att jag inte iddes gå någon promenad med dem. Det fick bli en vilodag i soffan istället.

Idag har Aija också varit här på eftermiddagen och vi gick en kort promenad runt Anderstorp. Eftersom det är onsdag och därmed onsdagsträning ville jag inte trötta ut hundarna med långpromenad i skogen. Eller så var det mig själv jag inte ville trötta ut...

Jag och Lena åkte upp på klubben lite tidigare för att träna lite innan det blev så mycket folk. Jag fortsatte att nöta lite på tvåans moment och det mesta går riktigt bra. Vårt problemmoment är inkallning med ställande, men det blir i alla fall bättre när jag varvar med att belöningen kommer från mig och externbelöning. Eftersom det var sista onsdagsträningen för i år hade vi en sorts bingotävling och hundbowling.

Hundbowling går ut på att man ställer upp 10 PET-flaskor och sedan får man lämna hunden, gå bakom flaskorna och sedan försöka få hunden att slå ner så många flaskor som möjligt på vägen till matte/husse. Det låter enkelt, men de flesta hundar är riktigt duktiga på att undvika att slå ner flaskorna. Lyle slog ner 7 flaskor, vilket var fler än någon annan. Men eftersom jag är med i onsdagsgruppen räknades inte vårt resultat. Vinnaren slog ner 6 flaskor, tvåan 4 och på tredjeplats kom tre hundar som slog ner 2.

Heldag med träning

Lyle spårar

Idag har det blivit en hel del träning, då jag och Lena åkte ut till Drängsmark för att bl a spåra. Vi började med en promenad så att hundarna fick springa av sig lite och sedan la vi ut spåren. Medan spåren låg körde vi uppletande. Lyle gick ganska bra på uppletandet. Visserligen springer han inte rakt ut och lydnaden är inte perfekt, men det är detaljer som jag inte ids bry mig om eftersom han är blandras och vi bara kör uppletande för aktiveringens skull.

Han hittade i alla fall tre föremål ganska snabbt, men det blev lite problem med det fjärde. Det kan bero på att det var Lenas föremål (det var två av de andra också, men det var jag som la ut dem) eller på att det låg på en ganska öppen yta. Han verkade koncentrera sitt letande till lite tätare ytor.

Efter att ha fikat en stund var det dags att gå spåret, som då hade legat ca 1,5 timme. Spåret var ca 600 m långt och jag hade lagt 4 skogspinnar och två leksaker, varav en låg i slutet. Jag hade gjort två 90-graders vinklar och en spetsvinkel. Den första 90-gradersvinkeln låg efter ca 40 m och där snurrade han lite och bakspårade t o m en bit innan han kom på rätt väg, men övriga vinklar gick bra. Lite snurrande blev det också när vi kom till skogsvägen där jag såg att en travhäst passerade över spåret just när jag hade lagt det.

Men han hittade alla föremål, även om han var rätt ointresserad av dem. Första skogspinnen plockade han upp och fortsatte att spåra och när jag försökte locka tillbaka honom för att belöna släppte han bara pinnen och fortsatte. Den andra plockade han också upp och fortsatte att spåra, men när jag ropade på honom kom han i alla fall med pinnen och fick kampa lite som belöning. Bollen gick bättre; den kom han självmant med, men de övriga två skogspinnarna fick jag övertala honom att komma med. Leksaken i slutet ville han också behålla för sig själv, men han lekte i alla fall med den och försökte inte spåra vidare.

Det är roligt att han tycker att spåret är så pass intressant att han bara vill spåra vidare. Han blev inte ens störd av att sköts i skogen. Visserligen stannade han upp och lyssnade just när smällen hördes, men sedan återupptog han arbetet direkt. Jag funderar faktiskt på att gå en viltspårskurs med honom till våren. Jag har trott att det inte går p g a hans skottberördhet, men jag börjar tro att det är möjligt. Då spelar det ju inte heller någon roll att han inte är så intresserad av att plocka upp föremål i spåret. Fast jag får nog jobba en hel del på att få honom att spåra saktare, för jag tror inte att många jägare skulle hänga med i hans tempo.

När vi spårat klart åkte vi till klubben och körde lite lydnad. Jag är väldigt nöjd med dagens träningspass. Jag och Lena tränade lite lydnad i parken vid Erikslid igår eftermiddag och då funkade i princip ingenting, så därför är jag extra nöjd med dagens pass. Det blev lite tjafs på rutan, då han istället ville springa och ta godiset som han hade nosat upp på marken en bit bort, men till slut fick jag honom in i rutan. Inkallning med ställande börjar se riktigt lovande ut nu när jag varvar med externbelöning och att gå till honom och belöna med godis eller kamp. Apportering och hopp-apport funkar jättebra och att jag har börjat träna på hopp-apport har av någon anledning gjort att hans hopp-sitt har blivit perfekta.

Vi har också börjat med ställandet för fjärrdirigeringen. Än så länge låter jag honom själv bjuda på beteendet och klickar samt belönar med boll bakom när han gör det bra. Han bjuder på ställanden i massor, men för det mesta flyttar han på baktassarna när han studsar upp (och då menar jag verkligen studsar, för oftast så är alla tassar i luften innan han landar i stående ställning). Men jag klickar förstås inte för det, så idag verkade det som att han förstod vad som ger klick och belöning.

Det blev verkligen en härlig heldag med träning idag och Lyle verkar ganska nöjd (även om jag inte tror att han skulle ha tackat nej till mera träning). Nu ska vi bara ha det mysigt resten av kvällen och ligga i soffan, se Slumdog Millionaire och äta godis.

Bushundar

Igår eftermiddag var Aija här. Lyle älskar inte precis Aija, men det händer faktiskt att de leker med varandra. Dock inte utomhus, där han nog tycker att Aija är lite för burdus: han uppskattar inte hennes skällande rakt i örat och tycker inte om att bli omkullsprungen. Men inomhus kan de faktiskt leka lite grann då och då, fast Lyle vill då gärna ha någon plats där han känner sig lite trygg, som t ex i sängen eller soffan (dit Aija inte får komma) eller i buren. Här är en liten film på hur det kan se ut när de leker.

När Lena kom och hämtade Aija åkte vi upp till Vitberget och spårade. Jag la ett ca 500 m långt spår till Lyle med bara skogspinnar förutom en leksak i slutet. Jag är jättenöjd med hans arbete, trots vissa störningar. Precis när jag skulle släppa på honom på spåret kom två lösa bearded collie- hanar, så Lyle jagade förstås upp sig. Beardisarna kom aldrig fram till honom, men Lyle hade fullt upp med att stirra, morra och skälla på dem. I alla falll fram tills jag sa "spåra", för då började han jobba på en gång. Och han jobbade verkligen bra, fast med väldigt högt tempo. Det hade börjat skymma, så jag höll på att ramla flera gånger.

Mot slutet av spåret kom ännu en störning, två personer och en schäfer på promenad. Lyle hade precis tappat bort sig lite i en vinkel när han fick syn på schäfern och han blev ganska störd av att de kom. Men så fort jag sa "spåra" fortsatte han att jobba och hittade spåret. Jag är jättenöjd över att han kunde koppla bort de andra hundarna för att koncentrera sig på att jobba. Dock är jag inte lika nöjd över att han inte plockade upp en enda pinne, men han spårade i alla fall bra.

Efter att ha spårat klart åkte vi till klubben på onsdagsträningen. Jag la platsliggning och tränade lite fritt följ, rutan, inkallning med ställande och hopp-apport, men det blev ett kort träningspass. Det var lite kallt och det var mycket trevligare att sitta inne och dricka te och prata. Innan kursen i kväll hann jag också med att träna lite grann. Och på kursen fick Lyle vara med och visa de olika delarna i fritt följ och hur man kan lära in apportering. Han var väldigt arbetsvillig och visade upp ett riktigt snyggt fritt följ, även om det förstås inte är perfekt.

Efter kursen hann jag också vara med en liten stund på tävlingssektorns möte där regelrevideringen för lydnad diskuterades. Det hade varit kul att vara med hela tiden, men man kan ju inte vara på två ställen samtidigt. De andras förslag liknade dock mina ganska mycket; det var bara borttagningen av helhetsintrycket som vi inte var helt överens om. Jag tycker att det ska vara kvar, fast med en tydligare formulering om hur det ska bedömas. Anledningen till att jag vill ha kvar det är att jag tycker att det är en liten påminnelse om att ett gott samarbete och god relation mellan hund och förare är viktig.

Jag avslutade min kurs lite tidigare, lite för att jag ville hinna vara med en stund på tävlingssektorns möte, men mest för att kursdeltagarna ville åka för att slippa köerna efter hockeymatchen. Jag cyklade, så jag brydde mig inte om att skynda mig för att hinna före bilköerna. Men det ångrade jag när jag var på väg hem. Det var massor med bilar, t o m på cykelvägen, men framför allt var det folk precis överallt. Det gick knappt att ta sig fram på gång- och cykelvägarna för att det gick hela gäng med människor och blockerade vägen.

Vilket minne!

Lyle har verkligen ett otroligt bra minne. När jag rastar honom på morgonen och kvällen vill jag gärna att han skyndar på lite grann. Eftersom han är hanhund (om än kastrerad) så är det förstås inte svårt att få honom att kissa, men sedan brukar han leta upp någon pinne att roa sig själv med och då glömmer han bort vad han ska göra. Därför har jag på senare tid sagt åt honom att lämna pinnnen och sedan fortsatt att gå tills han bajsat. Så fort han är klar så har jag gett honom lov att springa och hämta pinnen. Och han är helt otrolig på att komma ihåg var han har lagt sina pinnar.

Ibland kommer han ihåg var han har lagt en pinne flera dagar efteråt. När jag rastade honom efter jobbet i kväll sprang han iväg så målinriktat att jag förstod att han kom ihåg att han hade en pinne på gräsmattan utanför lägenheten som jag lagt där för ett par dagar sen. Han var så målinriktad att han rusade förbi en goldenhane på promenad med husse och matte utan att ens titta på den. Och detta är bara ett exempel på hans goda minne.

Det är självklart en fördel att han har bra minne, för det betyder ju att han kommer ihåg det jag lär honom. Men jag märker också av att han kommer ihåg saker från sitt tidigare liv. Inte då livet hos Maria, utan livet på Irland. Till exempel så har han väldigt svårt för män som har druckit alkohol och med tanke på att Irland har stora problem med alkoholism så är det inte så långsökt att tänka sig att han har dåliga erfarenheter.

På promenaden idag märkte jag också en annan sak, nämligen att han är rädd för långa pinnar. Inte då pinnar (mindre träd) som han själv plockar upp och leker med, utan "pinnnar" som någon annan håller i. Han skyggade nämligen två gånger för fiskare med kastspön och en gång hukade han sig till och med och drog bak öronen för att fiskaren gjorde ett kast med spöt. Jag har tidigare lagt märke till att han reagerar på stavgångare och folk med käpp, så jag misstänker han kan ha blivit slagen.

Hundar har ju ofta väldigt bra minne, så när jag fick honom testade jag en gång om Lyle förstod engelska. Jag testade lite enkla kommandon som "sit" och "down", men han förstod ingenting. De enda engelska ord som han någonsin reagerat på är "bad dog" och "damn it". Så min gissning är att hans första år i livet inte var så värst kul.

Nu tror jag dock att han är ganska nöjd med livet. Det har blivit en del träning i veckan. I onsdags var det förstås onsdagsträning, i torsdags tränade jag med honom innan jag skulle hålla kurs och på fredag kväll tränade vi tillsammans med Lena och Aija. Jag har jobbat hela helgen, så han har varit ensam en del, men jag tränade också lite innan jobbet på lördag och efter jobbet på söndag och igår när jag var ledig mitt på dagen.

Dessutom har ju vädret varit ganska bra så vi har promenerat en del. Här är några bilder från gårdagens promenad längs strandpromenaden.

Pinntokig hund

Full fart

Flyttfåglar

Skogspromenad

Jag var ledig på förmiddagen och vädret var fint, så efter att ha tagit en efterlängtad och välbehövlig sovmorgon gick jag och Lyle en långpromenad i skogen. Vi var ute i nästan två timmar och jag hade förstås kameran med mig.

Lyle rivstartar när jag säger "leta".

Poserar på en stor sten.

Hoppar ner från den stora stenen.

Poserar på en lite mindre sten (Lyle är nog snart en lika duktig modell som Myrrha var; han ställde sig själv och poserade på den här stenen)

Kommer springande med en pinne...

...och trycker upp den mot mig för att jag ska kasta den (vilket jag inte gjorde).

Nu börjar det verkligen bli höst.

På vissa ställen låg det till och med lite snö kvar efter söndagens snöfall.

Och i vattenpölarna var det is.

Oktobertävlingen över

Så var oktobertävlingen över för den här gången. Det har varit en ganska tung helg. I lördags hämtade Martha upp mig på morgonen och så åkte vi upp på klubben för uppropet med appellhundarna. Lite snopet och irriterande var det förstås att bara två ekipage dök upp. Det känns ju inte speciellt kul att jag och Martha ägnade tre timmar åt att märka upp appellspår och appellsökruta och så kommer det inga tävlande.

Nåja, Jenny och Wix samt David och Nemo var ju i alla fall där, så vi körde budföring och lydnad med dem. Nemo hade en egen uppfattning om hur lydnad går till, vilket inkluderande bl a ärevarv med apporten och hopp med skallmarkering. En del goda skratt bjöd han på, men efter lydnaden var det bara appellsökhunden kvar. Men det var i alla fall roligt att det gick så bra för Jenny och den lilla chokladbollen Wix och de fick uppflytt på väldigt bra poäng.

Min arbetsuppgift för dagen var därför ganska snabbt avklarad. Men jag stannade kvar på klubben och tittade på elitspårhundarnas lydnad och uppletande. Det var en del som strulade under dagen, så det drog ut på tiden; vi var inte färdiga förrän ca halv sex. Men det kändes i alla fall kul att det blev så bra resultat och att vi fick dela ut tre cert.

En annan av dagens höjdpunkter var när jag rastade Aija och mötte två tanter i skogen och den ena utbrister "Ohh, visst är det en boxer?" Med sin långa och sitt överbett är Aija är verkligen raka motsatsen till en boxer:

En boxer?

Men sedan var det förstås en del städning och jag var inte hemma förrän halv sju. Och då cyklade jag iväg till Coop för att handla en del inför dagens tävling. Det gick åt mycket mer varma mackor än vi hade räknat med. Men sedan blev det ett varmt bad och sedan mys i soffan med Lyle, som inte fått göra så mycket under dagen, förutom att springa lite i skogen när vi tog ner snitslarna. Det var kallt, men soligt och fint hela dagen så jag passade på att ta lite bilder.

Wix har hittat en figurant.

Lyle leker med en pinne medan jag plockar ner snitslar.

Mithras apporterar

Indras öga

Finns det något sötare än schäfervalpar?

I morse tog jag och Lyle lite sovmorgon eftersom jag bara skulle ropa lydnaden för lägre och högre, och de började ute i skogen. Men det var inte så kul att stiga upp och upptäcka att det ösregnade. Och inte heller var det speciellt roligt att cykla upp till klubben i regnet och blåsten. Min arbetsinsats blev ganska kortvarig även idag, eftersom det var många hundar som bröt efter spåren och söket. I slutändan blev det så att jag fick ropa lydnaden för en elithund och en högrehund.

Vi blev därför ganska snabbt klara, men trots att vi var blöta och kalla stannade jag, Lena, Frida och Martha kvar och tränade när vi hade städat färdigt. Det är alldeles för sällan som man ger sig ut i sådant här oväder för att träna, så det är ju lika bra att passa på när man redan är genomblöt. Att det är på tok för sällan märktes på Lyle, för han var lite ovillig att sätta och lägga sig där det var som mest blött. Men annars gick det rätt bra. Jag började med några av treans moment, t ex hopp-apport och precis som jag hade trott funkade det jättebra. Sättande under gång gick bra, förutom att han satte sig lite långsamt (troligtvis på grund av att det var blött; måste testa det när det det är torrare). Jag började också lite lätt med ställandet på fjärren och det kommer nog att bli bra till slut. Vittringsapporteringen kommer däremot att bli lite av en utmaning.

Lyle har legat i sin nya bur en hel del under helgen och det verkar han ha trivts ganska bra med. Han har i och för sig gnällt en del, men tydligen bara när jag har varit i närheten. Förmodligen hoppas han väl då på att jag ska ta ut honom och göra något kul med honom. Han är ju inte heller speciellt van vid att sitta i bur. Han har legat lite i den här hemma, men då har den ju varit öppen hela tiden, så på tävlingen i fredags var det första gången som jag stängde in honom. Men jag tror att han med kommer att vänja sig och trivas jättebra i sin "lilla" bur.

Världens bästa lakritstroll!

Lyle och jag har ganska nyss kommit hem från klubbens kvällstävling i lydnad där vi har tävlat lydnadsklass II och fått ett förstapris på 167,5 poäng. Jag är jättenöjd över mitt lilla lakritstroll som på det stora hela skötte sig riktigt bra. Dock är jag inte helt nöjd med poängen på grund av ett par onödiga missar. Så här såg poängen ut:

Platsliggning: 8,5 (dk ner, nosar)
Fritt följ: 8,5 (position, plogar ngt vid vänster sv.)
Läggande: 10
Inkallning med ställande: 7,5 (tar många steg)
Sändande med ställande: 5 (många kommandon)
Apportering: 9,5 (mkt bra tempo, ngt snett avslut)
Fritt hopp: 10
Fjärrdirigering: 10 (bra tempo)
Helhetsintryck: 9 ("hör" dåligt ibland)

Det var väldigt roligt att få positiva kommentarer på kritiklappen; det uppskattar jag. Den komiska kommentaren på helhetsintrycket beror på att Lyle mellan två moment fick för sig att börja nosa på marken och lyssnade inte riktigt på mig + att han hellre ville vara med Martha när hon gick iväg med apportbocken.

De poäng jag inte är helt nöjd med är platsliggningen, där han la sig fint men sedan satte sig upp innan jag hunnit lämna honom. Jag fick därför säga "plats" en gång till, men sedan låg han hela tiden. Det kändes som en väldigt onödig miss, som dock säkert beror på att jag tränat på uppsättanden i veckan.

Det är väl inte heller svårt att räkna ut att jag inte är nöjd med poängen på rutan. Det är ju ett av hans favoritmoment och han kan det ju. Igår kväll, efter att jag kommit hem från klubben där jag hållit tävlingskursen, blev jag lite nojig över att han inte skulle se rutan när det var mörkt så vi gick ut på fotbollsplanen (där det verkligen var mörkt!) och tränade rutan. Jag såg knappt konerna själv, men Lyle hittade till mitten av rutan fyra gånger i rad ändå. Jag kände mig därför ganska säker på att han skulle klara rutan på tävlingen.

Han hade heller inga problem att se rutan och han började också springa ut, men så vek han plötsligt av och sprang till diket och verkade leta efter något. I onsdags hittade han en stor pinne på planen och den tog jag ifrån honom och slängde i diket och jag är rätt övertygad om att det var den han letade efter. Han har nämligen ett extremt bra minne och kan komma ihåg var han har lagt pinnar i flera dagar, ibland t o m en hel vecka. Efter ett par kommandon gick han i alla fall in i rutan, men det känns ju lite som en besvikelse när jag vet att han kan det så bra.

Men det var förstås ändå kul att få ett förstapris och jag är så stolt över världens bästa lakritstroll! Vi kom tvåa i lydnadsklass II, efter Ulrika och Dexter som fick 175 poäng (tror jag). Grattis till er! Och grattis också till Anna och Indra samt Anna-Caritha som fick förstapris i lydnadsklass I.

Idag har jag haft Aija hela dagen och det har gått riktigt bra. Vi har bara gått ett par kortare promenader eftersom jag inte ville trötta ut Lyle helt inför tävligen. Lyle brukar ju inte vara så glad när jag har Aija, men idag har de till och med lekt med varandra.

Jagar varandra och Lyle söker skydd i sin bur

Ligger på golvet och tuggar lite på varandra

Kramas lite i soffan

Men nu ska jag och världens bästa lakritstroll gå och lägga oss, för i morgon väntar en heldag på klubben, då jag och Martha ska vara ansvariga för appellspår- och sök.