Nu är Chansa och jag hemma igen efter årets höjdpunkt, Tåmelägret. Vi åkte dit med Gittan på lördag eftermiddag och jag satte upp tältet. Sedan var det traditionsenlig grillmiddag (visst är det en tradition om man gjort det två år i rad?) i Mias förtält.
Chansa fick låna en fäll att ligga på medan vi åt och drack gott.
Avslappnad hund.
Kicki.
Gittan.
Middagsmaten.
Zingo.
Khira.
Zingo pussas med Mia.
Kvällspromenad i Tåme.
På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt eftersom det var hur varmt som helst i tältet. Jag och Chansa tog en promenad till sjön och hon fick bada lite innan lägret började.
Badbus.
Plask!
Även i år gick jag och Chansa spår för Micke Ryberg. Förra året hade jag problem med att läsa Chansa i spåret och det gjorde att det inte gick så bra, men i år har hon spårat jättebra och det beror nog på att jag har lärt mig linhantering och att läsa henne sedan förra året. Vi har hunnit med väldigt mycket under veckan. På lördag eftermiddag spårade vi i skogen för att han skulle se hur vi låg till och då spårade hon mycket bra, men tog inte föremålet. Därför har vi haft lite fokus på liggmarkeringarna under veckan och det har gått sakta framåt.
Förutom liggmarkeringarna har vi haft fokus på vinklar i spåret. Spetsvinklar har jag aldrig gjort, men det klarade hon hur bra som helst. Poe hade gjort en spetsvinkel runt ett träd och Chansa tog den hur fint som helst och rundade trädet precis som han hade gått. Dock litar hon inte alltid riktigt på sig själv, utan går ofta tillbaka, främst i vinklar, och kollar att hon verkligen gått rätt. Micke trodde att hon skulle sluta med det med lite erfarenhet, men tyckte också att jag skulle lägga lite lättare spår utan problemlösningar ett tag så att hon skulle bli lite mer säker på sig själv.
Men vi har förstås inte bara spårat i skogen. Vi har varit på grusplanen inne i Byske och spårat, kört miniuppletande, spårat efter "busar", gjort inomhussök och spårat stadsspår inne i Byske. Det som var roligast var att spåra inne i Byske och att spåra efter "busar" inne på skjutfältet var det som jag tyckte var roligast.
Eftersom Chansa var den hund i gruppen som hade mest erfarenhet av stadsspår la Micke ett spår till oss på busstationen. Det blev ett ganska svårt spår, eftersom det gått en massa folk över spåret eftersom det kom en buss precis då vi skulle spåra, men Chansa jobbade på jättebra och löste det med bara lite hjälp.
Först gick vi ett kort spår på gräsmattan.
Spårar med Micke, P-O och Ronnie i släptåg.
Spårar över vägen.
Spårar oss tillbaka till busstationen.
Igår spårade vi också stadsspår och då la jag själv ett spår på skolan i Byske. Det blev en del klurigheter, som t ex att jag gått upp på en handikappramp av gallra och ner för en gallertrappa, vilket hon klarade hur bra som helst (det var inte ens en klurighet för henne). Hon blev dock trött på slutet och jag avslutade vid näst sista föremålet istället, men jag är jättenöjd över hur bra hon spårade. Och i lagomt tempo dessutom; jag hade glömt handskarna och klarade av att hålla linan utan brännmärken.
Det var också mycket kul att tillsammans med Katarina och Ettan spåra ikapp ett par "vandaler" som tagit sig in på området (Catarina och Ulrika). Chansa och Ettan fick turas om att spåra och Chansa spårade jättebra. Hon var dock lite stressad och stretade en hel del när det var Ettans tur, men det är kanske inte så konstigt. Hon hittade flera föremål under vägen och visade också på ett paket våtservetter som jag inte var helt säker på var ett föremål, men det var det förstås (en färdig liggmarkering hade inte varit så dumt där). Spåret delade sig sedan och det spår Chansa valde ledde fram till en uppochnervänd båt, där hon tydligt visade att hon hade hittat en buse (Catarina).
Jag hade självklart kameran med mig, men efter onsdagens skyddsuppvisning råkade jag stoppa ner kameran i väskan utan att stänga av den så på torsdag förmiddag tog batteriet slut och laddaren hade jag inte med mig. Men jag får nog bilder senare från våra stadsspår, spår inne på området, bombsöket som Micke visade med Alfons samt spår + ammunitionssöket som Micke och Alfons fick göra för att få sin avslutningspresent. Om jag får tillåtelse så kanske jag lägger ut fler bilder från Tåmelägret här i bloggen.
Men några hundra bilder hann jag ta innan batteriet tog slut och här är ett urval av dem:
Poe och Krobbe.
Krobbe har bråttom fram i spåret.
Åse och Coy.
Coy hade också bråttom fram i spåret.
Norsk liggmarkering :-)
Coy gillade sina bollar i snöre.
Coy tränar svenska liggmarkeringar :-)
Katarina och Ettan.
Ettan på väg mot sin belöning.
Catarina och Enzo.
Enzo var den som hade mest bråttom i spåret.
Fort, fort ska det gå!
Duktig Enzo.
Drifa spårar på grusplanen.
Drifa med sin boll.
Ulrika och Valborg.
Valborg hade först lite svårt att förstå vad hon skulle göra.
Och så sötaste lilla bonusdeltagaren Zantac
Vi gjorde också miniuppletande:
Hur svårt kan det vara att hitta ett litet föremål?
Drifa.
Enzo.
Coy.
Krobbe.
Micke visar hårda spår med Alfons.
Alfons liggmarkerar.
Belöning till Alfons.
Några bilder på mig och Chansa när vi spårar på grusplanen:
På bilderna ser det dock ganska lätt ut. Det ser inte alls ut som att hon stretade framåt i kopplet så att jag fick ont i ryggen. Men hon var i alla fall lika duktig på att spåra som det ser ut på bilderna (även om hon förstås också tappade spåret och fick problem ibland).
Några fler bilder:
Jag och Chansa.
Chansa äter utanför tältet. Efter att jag av en slump kom på att hon gillade yoghurt i maten åt hon all sin mat hela veckan.
Chansa äter lite gräs medan hon väntar på sin tur.
Eftersom jag inte har bil har Chansa fått ligga i sin bur eller uppbunden när hon inte har jobbat.
På onsdagkvällen var det skyddsuppvisning och Stefan Mattson och Johan Almeus visade upp duktiga hundar och Lollo Abrahamsson var väldigt duktig på att beskriva vad det var vi såg.
Kiwa i modprovet.
Lek med bitkudde.
Knas gillar att bita i kudden.
Full fart.
Flyger.
Lek med ärm.
Attack!
Det har som vanligt varit en rolig, lärorik och givande vecka med kurs hela dagarna och puben på kvällarna. Jag har fått lära känna nya människor och träffa gamla bekanta. Jag och Chansa är nu trötta och mycket nöjda med årets läger.
