Min duktiga hund!

Chansa och Udo tränar platsliggning.

På fredagar slutar jag jobba 12.30 och jobbar dessutom rätt nära klubben, så igår cyklade jag och Chansa upp dit efter jobbet för att träna lydnad med Anna och Udo. Chansa och Udo är lite av samma skrot och korn och P-O sa för ett par år sedan på skämt att de måste gå i särskola. Men nu får vi nog anse att de har gått ut särskolan, för de var enormt duktiga båda två.

Och då menar jag inte momentmässigt, även om de även där var mer eller mindre duktiga, utan det som de var duktiga på var att kontrollera sina impulser och behålla fokus på den egna uppgiften, oavsett vad som händer runt omkring. Det är ju det som är Chansas stora problem och något som jag har jobbat med hur mycket som helst. Hon har gjort stora framsteg hela tiden (annars hade jag nog gett upp), men nu känns det verkligen som att det inte ens finns något problem.

Jag började träningspasset med att leka med henne (kasta kong) och när Anna och Udo kom in på planen så brydde hon sig inte om dem, förutom att hon tittade och registrerade att de var där, utan fortsatte att leka med mig. Sedan la jag henne för att ta lite bilder med Annas kamera när hon kampade med Udo. Jag fick gå omkring en del för att få bra ljus och mestadels var Anna och Udo mellan mig och Chansa, men hon låg kvar, utan att ens vara på helspänn!

Vi la också en platsliggning och båda hundarna låg kvar. Udo låg dock ganska oroligt, men Chansa tittade rakt fram på mig hela tiden och inte för en sekund kändes det som att det fanns en risk att hon skulle lämna platsen. Jag och Anna tränade var för sig på samma plan och jag varvade med att träna aktiva moment med att lägga henne plats samtidigt som Anna och Udo tränade. Bland annat la jag henne så att Udo apporterade rakt framför henne och Anna belönade dessutom apporteringen med kamp.

Innan vi avslutade så kommenderade jag Anna i hela appellprogrammet. Jag platsade Chansa vid sidan av planen medan jag kommenderade och det innebar att jag inte kunde hålla koll på henne hela tiden, även om jag förstås tittade ditåt då och då och gick till henne och belönade med en korvbit en gång. Och varje gång jag tittade åt hennes håll så låg hon helt avslappnat och tittade på vad som hände.

Det finns säkert många som inte tycker att detta är något att skryta över, att det är självklarheter och ett misslyckande att man ens måste träna på det. Men för en hund som Chansa som är lättstressad, reaktiv och impulsiv så ÄR det svårt och kräver träning, massor av träning, och jag är stolt över att ha gjort sådana enorma framsteg som vi har gjort!

Men nu ska jag sluta skryta och återgå till mindre lyckad träning. I torsdags var det sökträning och jag kan väl inte påstå att träningen gick dåligt, men den gick inte heller jättebra. I början var Chansa inte alls med, utan sprang iväg och kissade när jag skickade henne både första och andra skicket och nosade runt och lyssnade inte särskilt bra när jag ropade på henne (det är ingen tvekan om att det är löp på gång). Men sedan jobbade hon på bra och markerade fint med lösrulle. Jag körde också lite tomskick, vilket vi har tränat rätt lite på. Hon gick ut fantastiskt bra på tomskicken, men hon går inte framåt, utan kommer tillbaka i stort sett där jag skickade henne. Det beror säkert på att hon oftast fått träff rakt ut och inte behövt göra framslag, så det blir vad vi ska träna nästa gång.

Det är alltid trevligt att träna sök vid den här tiden på året, för det finns alltid lite gott att äta när man ligger gömd och väntar.

I helgen är det Matfesten här i stan, så igår kom Cicci hit och vi tog ett par goda drinkar och pratade innan vi gick in till stan och åt middag. Jag åt lax med örtgratinerad potatis och det var jättegott. Efter vi hade ätit gick vi till tältet och drack öl. Det var lite kallt, så för att hålla värmen gick vi till dansgolvet och där höll vi oss sedan i stort sett resten av kvällen fram till kl 1.30 då Krutov slutade spela. Ciccis buss gick dock inte förrän 2.30, så jag blev kvar ett tag och klockan hann bli 3 innan jag kom i säng efter att ha cyklat hem (och upptäckt att magiskt nog fungerade lyset på min cykel igen!) och rastat Chansa. 

Därför har jag varit lite trött, så jag har spenderat dagen i soffan och tittat på livesändningarna från bruks-SM. Chansas halvsyster Berit tävlade i skyddet och det har hittills gått ganska bra. Och ännu bättre har det gått för Emelie, som var min instruktör på Tåmelägret. Det är riktigt kul att kunna se det live trots att man inte är på plats, men nackdelen är att jag blir väldigt sugen på att träna och det kan jag inte för jag har ingen hund hemma, eftersom mamma hämtade henne mitt på dagen idag för att hon ska vara där när jag jobbar i morgon. 

Mera träning

Det har regnat en hel del på sistone, men jag har egentligen inget emot regn. Lyckligtvis har inte Chansa heller något emot att vara ute i regn. I onsdags jobbade jag på förmiddagen och Chansa följde förstås med, men vi gick en kortare promenad efter jobbet. På kvällen cyklade vi upp på klubben för lite onsdagsträning. Jag började med att lägga platsliggning och Chansa var jätteduktig som låg helt lugnt trots att det var en som kampade med sin hund precis framför hundarna som låg och hunden bredvid henne gnällde och var mycket orolig. Efter platsliggningen tränade jag lite fotgående mitt bland alla hundar och det gick riktigt bra. Dock stressade hon upp sig när jag stod och pratade med Gittan och Yasper lekte med sin frisbee, eftersom jag inte hade gett henne någon uppgift. Hon är också på gång att börja löpa, vilket gör att hon har lättare än vanligt att stressa upp sig och hennes humör inte är inte på topp. 

I torsdags var det sökträning. Det regnade inte när vi tränade, men det var väldigt blött ute i skogen. Det var också fullt med orienterare i skogen och eftersom det satt en kontroll just utanför rutan så störde de lite grann. Chansa stördes lite grann av att det kom en springande orienterare precis när jag skickade henne, men hon stannade direkt när jag ropade och när jag skickade igen hade hon fullt fokus på uppgiften. Till och med så mycket att hon sprang rakt in i buren täckt med kamouflagenät, som den dolda figuranten satt i. Men det bekom henne inte alls, förutom att figgen fick hjälpa henne lite genom att röra lite på lösrullen. Lösrulle körde vi hos alla figgar och det funkar hur bra som helst. Jag körde också ett tomskick, vilket vi inte alls tränat mycket på, och hon gjorde det riktigt snyggt. 

Chansa på påvis. 

Foto: Karl Gustavsson

Jag och Chansa fick avsluta sökträningen lite tidigare för att promenera ner till klubben för att vara med på tävlingslydnadskurs och berätta lite om vad jag som domare tänker på. Mari och Tina kom ner på klubben och fikade efter söket och när jag var klar på kursen tränade vi lite lydnad innan jag cyklade hem igen. 

Igår var det lydnadstävling och jag skulle döma elitlydnaden. Det var några avanmälningar, så det blev bara tre hundar i elit. Efter tävlingen tränade jag lydnad med Ulla, P-O och Mia. Jag ville främst träna platsliggning med störning. Chansa var väldigt uppe i varv efter att ha suttit instängd i ett rum på klubben hela förmiddagen, så vi värmde upp med fritt följ. Ulla agerade störning under tiden och gick omväxlande bakom oss och framför oss och viftade med armarna o s v. På det stora hela var hon riktigt duktig, trots att hon egentligen inte var i riktigt rätt sinnesstämning för lydnadsträning. 

Sedan tränade vi platsliggning med störning. Chansa fick ha lina för att hon inte skulle kunna självbelöna sig med att rusa iväg och Ulla var linhållare. Dock behövde Ulla inte göra någon insats för att stoppa henne, för hon gjorde inte minsta försök till att rusa iväg. Jag la henne först bredvid Zingo och Mia kallade in honom, men det ryckte inte ens i henne. Sedan tränade Mia med Zingo och gick nära henne, kampade med honom framför henne och kastade t o m en kampgrej till Zingo alldeles bredvid henne. Chansa låg jättebra, dock reste hon sig en gång och kom emot mig när jag drog fram kampgrejen för att belöna henne. 

P-O fick också vara störning genom att gå runt henne och vifta med en gigantisk kampleksak, vilket betydligt svårare för henne. Hon hade svårt att ta blicken från grejen, men hon låg trots att man kunde se att det var väldigt svårt för henne. När P-O gick iväg med leksaken till bilen reste hon sig upp och vände sig om och tittade, men hon rusade inte efter och när jag la tillbaka henne låg hon lugnt. 

När vi hade tränat klart åkte de andra hem, men jag och Chansa stannade kvar en liten stund och lekte lite samtidigt som jag tränade hennes självkontroll, t ex genom att kasta bollen när hon är helt oförberedd och hon får inte springa efter den förrän jag säger "ta den" och genom att hon måste ligga/sitta/stå medan jag kastar och studsar bollen framför henne. Det är svårt för henne att låta bli en boll som plötsligt flyger förbi när hon t ex står och nosar, men hon börjar bli ganska bra på att inte agera impulsivt. 

Skogspromenad

Idag har jag varit ledig och istället för att träna, vilket vi gjort rätt mycket på sistone, så gick vi en skogspromenad. Det var mestadels mulet och det regnade lite grann, men jag tycker ändå att vädret var helt okej. Och Chansa bryr sig ju knappast om vad det är för väder :-)

Hon var för övrigt mycket duktig som helt struntade i både cyklister, bärplockare och ekorrar och valde att vända sig till mig istället. Vi tränade också lite på självkontroll, t ex genom att jag kastar iväg kongen medan vi promenerar och hon får inte springa efter och/eller ta den förrän hon får tillåtelse. Även på det var hon mycket duktig.

 Chansa i skogen.

 Belöning med kamp när hon valde mig framför en cyklist som susade förbi. 

 Gripande.

 Fokus.

 Tja, ibland ser hon lite knäpp ut. :-)

 Poserar. 

 Kamouflagehund. 

 Griper i farten. 

 Lycklig hund. 

 Går fint vid sidan. 

Eftersom jag hade kameran med mig försökte jag också att fota lite annat än Chansa. Det är dock något fel på mitt objektiv, så bilderna blir inte riktigt bra. 

 Rönnbär.

 Hallon.

Blåklocka. 

Tuff helg

Den senaste veckan har det blivit rätt mycket träning med Chansa. I måndags blev det ett lydnadspass på lilla fotbollsplanen och i tisdags tränade jag på fotbollsplanen vid Norrhammarskolan innan jobbet.
I onsdags var jag ledig, så på dagen gick vi till lilla fotbollsplanen och lekte med frisbee och så tränade vi platsliggning. Jag passade på att göra en liten film med olika störningar som jag utsätter henne för ibland när vi tränar platsliggning. Dessutom var det ju andra störningar, som t ex folk som promenerade, cyklister, permobiler, mopeder m m, som inte syns på filmen, men som hon inte heller brydde sig ett dugg om.

Efter platsliggningsträningen fick Chansa kampa runt en stolpe, som i det här fallet blev ett fotbollsmål. Hon älskar verkligen att få slita att dra "så mycket hon vill".

På onsdag kväll var det dags för höstens första onsdagsträning, så jag och Chansa cyklade förstås upp på klubben. Dock blev det inte så mycket träning för oss, utan det blev mest att fika och prata med folk, men lite träning blev det i alla fall. Det blev lite apporteringsträning, eftersom Moa ville att jag skulle visa hur jag lärt in det, men mest tränade vi fotgående och platsliggning. Moa fick agera störning och kampa med Caxa bredvid Chansa och Chansa brydde sig inte ett dugg om det.

I torsdags var jag också ledig (det är helt fantastiskt att någon gång vara ledig två dagar i rad!) och då passade jag och Cicci på att köpa en Lyxshake på Max som vi sedan åt nere vi älven. Vi satt och pratade ett bra tag, så jag fick lite bråttom att hinna till sökträningen. Jag fick åka med Anna dit och Chansa fick sitta bak med Udo, vilket inte var några problem. Udo var lite närgången ett par gånger, men Chansa sa ifrån och då gav han upp.

Sökträningen gick också mycket bra. Eftersom hon har haft lite svårt med att markera med den fasta rullen på sistone så backade jag tillbaka, så figuranterna fick ha lösrullar istället. Det fungerade helt klockrent- hon bara sprang ut och plockade lösrullen och kom tillbaka med den. När vi var på väg tillbaka efter att ha hittat den näst sista figgen kom en kvinna med en liten cavalier och hon stannade och pratade med Mari på stigen. Chansa blev förstås lite störd av den andra hunden, men när jag skickade henne på sista figgen var hon ändå fokuserad på uppgiften och hon höll sig till figgen, som matade henne med korv in till stigen.

I fredags jobbade vi på förmiddagen och jag hade inga planer på att träna, men på eftermiddagen blev jag ändå sugen på att köra ett pass, så vi gick till grusplanen för att spåra hårda spår. Det blev dock ändrade planer, för det var en grupp barn som hade fotbollsträning på stora gräsplanen bredvid, så jag bestämde mig för att träna platsliggning istället. Jag vågade förstås inte träna med henne lös, men jag hade ju en spårlina med mig och den satte jag fast i en bänk. Vi tränade lite fotgående med linan på och jag belönade med kamp och boll för att hon skulle tro att hon var lös och sedan la jag henne så att hon tydligt såg barnen som spelade fotboll. Det är i stort sett den svåraste störning man kan utsätta henne för- springande barn, bollar och skrikande-, men hon låg helt perfekt och gjorde inte minsta ansats till att vilja resa sig.

I helgen har det dock inte blivit så mycket träning, men dock hårt arbete för mig. I lördags cyklade jag upp till klubben så att jag var där 6.45 för att bygga banan för MT. Sedan var jag testledare hela dagen. Det var 8 hundar och de flesta kampade ordentligt både på 5 och 40 m, så det kändes i kroppen. Vi var klara vid 18-tiden och då åkte jag, Susanne och Eva och käkade middag på Krysset. Sedan blev det en kväll i soffan, för att sedan stiga upp tidigt för att vara på klubben 6.45 igen för att bygga banan och vara testledare för 8 hundar på MH.

Även den här gången körde vi ett dubbelt MH och det är verkligen effektivt. Det blir inga pauser för lunch och fika, samtidigt som man ändå får gott om tid till att äta, fika och vila medan det andra gänget är ute på banan, så man hinner beskriva många hundar på en dag. Igår hann vi med 15 hundar mellan 8-18 och det är rätt bra. Dock var jag ordentligt trött och sliten i kroppen när jag kom hem igår. Chansa var av någon anledning också trött, fast hon inte gjort något annat än att sitta inne i stugan eller ute i bilen.

Lite svalare

Det har börjat bli en liten aning svalare och det känns riktigt skönt. Nu går det att börja träna lite mer utan att man blir helt slut (jag alltså; Chansa orkar det mesta trots värmen). På måndag kväll tränade vi lydnad på Coop. Det blev fotgående, framförgående och platsliggning. Chansa var jätteduktig och fokuserade på mig trots att det var både folk och bilar runt omkring.

På tisdag kväll jobbade jag och eftersom det var väldigt varmt fick inte Chansa följa med. Jag ville inte cykla med henne i sådan värme. Min brukare var väldigt besviken för att hon inte följde med, så på onsdag kväll fick hon följa med, men jag cyklade inte med henne. Jag gick dit och drog cykeln med mig, för på kvällen när vi skulle hem var det ju lagom temperatur för att cykla.

I torsdags var det sökträning och Chansa var riktigt duktig. Hon har dock fortfarande lite problem med att markera med fasta rullen, så jag tror att vi får gå tillbaka till att använda lösrulle ett tag. I helgen har jag jobbat och Chansa har fått vara ensam hemma ganska mycket. Men vi har också tränat en hel del, bl a hårda spår, miniuppletande och lydnad.

Vi har också kört lite friskvård genom att promenera lite med viktmanschetterna och tränat på pilatesbollen.

 Träning på pilatesbollen.

 Knasbollen Chansa hittade på en alldeles egen övning... 

På Tåmelägret fick jag tips av Emelie att låta Chansa kampa med en grej i lina runt ett träd. Jag har tidigare varit restriktiv med att kampa eftersom det är jobbigt och ofta blir konflikt mellan oss när det gäller släppandet, så när hon har fått kampa så har det varit under ordnade former med mycket regler. Det har dock inte gett henne utlopp för hennes behov av att slita och dra, så den här leken blir ett slags berikning för henne. Det har också gjort nytta, för hon blir inte längre helt blank i ögonen och/eller klapprar med käkarna när hon kampar och hon har blivit bättre på att släppa. 

Men det finns också nackdelar med leken. De flesta kampleksaker håller tyvärr inte för så våldsam kamp, så jag har börjat använda en repknut med ögla. Den håller bättre, men håller på att börja remsa upp sig, så jag gissar att livslängden är begränsad även för den. Dessutom snurrar den in sig i linan och/eller kopplet och det händer att den fastnar så att hon inte ens kan släppa den fast hon försöker.

 Repknuten har fastnat i kopplet och linan. 

Vi passade också på att träna på att jag kastar saker som hon inte får ta förrän hon fått lov.

Väntar snällt på de magiska orden "ta den".

Fullspäckad helg

I torsdags kväll cyklade jag och Chansa upp till Morö Backe och hälsade på Cicci. Hennes barn var överförtjusta att få besök av en hund och Chansa tyckte också att det var kul att umgås med barn som faktiskt ville vara med henne. Och hon är verkligen en otroligt snäll hund. Ciccis pojke är autistisk och lite impulsiv och vid ett tillfälle stoppade han in handen i hennes mun för att känna på tänderna längst in (jag tror i alla fall att det var det han ville göra) och hon gapade bara snällt. Och trots att vi höll noga koll så hann han också sätta sig på henne en gång (och det var inte frågan om att mjukt och försiktigt sätta sig, utan han kastade sig ner på henne), men hon bara låg kvar och vände sig bara om och tittade på honom.

Vi var också ute på gården så att de fick kasta boll med henne. Jag hade tagit med bollkastaren, för jag tycker att den är ett utmärkt hjälpmedel för barn. Dock fick Chansa ha lina på sig eftersom det är nära både till grannar och gångvägar och det var lite krångligt, men det funkade.

 Elias kastar pinne till Chansa. 

 Alva kastar boll. 

Elias försöker mata Chansa med maskrosblad. 

När barnen hade gått och lagt sig satt jag och Cicci ute på altanen och pratade med varsin god drink. Hennes granne kom också över för att han ville hälsa på hunden och till min stora förvåning kallade han henne för en "fin liten malletjej". Det är ytterst få gånger jag har träffat på någon utanför brukshundsvärlden som vetat vad hon är för ras. 

I fredags åkte vi ut till pappas stuga för att äta middag där. Chansa trivs väldigt bra där eftersom hon får vara lös hela tiden och dessutom går det att bada. 

 Liam fiskar.

 Isabell fiskade också. 

 Chansa ville vara med när pappa spolade med slangen. 

 Hugo och Erik kör labyrintspelet, men lyckades inte alls lika bra som jag och Fia. 

 Chansa i gräset medan vi plockade lite hallon. 

 Knäpphunden kastade sig i vattnet för att ta en flytboj i frigolit. Men hon simmade också gärna efter bollar som jag kastade med bollkastaren. 

 Alla vid middagsbordet: Frasse, Liam, Lina, Erik, Matte, Hugo, Fia, pappa och Maj. 

 Chansa fick bara ligga bredvid middagsbordet.

För en gångs skull fick hon ha en boll att leka med för sig själv, så den bollen finns inte mer. 

Det var varmt och skönt att sitta ute och när det på kvällen började åska och regna så var det skönt att sitta ute med varma filtar så vi blev kvar där ganska länge, så det blev rätt sent innan vi kom hem till mamma i Lappvattnet. 

På lördagen var det riktigt varmt och Chansa fick sitta ute i lina på gården i stort sett hela dagen så att lilla Edna skulle kunna få krypa omkring fritt inomhus. Men Chansa fick i alla fall lite aktivering när vi lekta kurragömma/sök med henne. Vi tränade sök i onsdags och Chansa fick väldiga problem med att ta sin fasta rulle, så jag ville träna lite markeringar. Det blev dock inget "riktigt" sök, eftersom vi körde på gården och även inomhus i gamla ladugården och dessutom var det två figuranter på samma ställe. Men Chansa tyckte att det var kul, fast det inte riktigt stämde med hennes förutfattade mening om hur sök går till, och hon fick träna på att markera med fast rulle. 

 Chansa var övertygad om att någon hade gömt sig inne i lagårn och det hade hon alldeles rätt i. 

Chansa har hittat Fia och Isabell bakom uthuset. 

Jag försökte också fota ugglan som höll till nere på legdan för att fånga råttor till sina ungar. Den var väldigt orädd och man kunde komma ganska nära den, men jag lyckades trots det inte få till några vidare bra bilder. Detta var nog den bästa: 

Igår var det dags för lilla Ednas dop i Burträsk kyrka. 

 Kirubell och Edna.

 Prästen, Kirubell, lilla Edna och Tilahun. 

 En mycket snäll Edna låter sig döpas. 

Söt som en liten docka. 

Efter en långtråkig timme i kyrkan (så långtråkig att Fia efteråt lovade Hugo och Frans fina presenter om de INTE konfirmerar sig) blev det lunch och fika hemma hos mamma. 

Till fikat blev det hemmagjord prinsesstårta.

Mamma och Edna med en av nallarna hon fick i doppresent. 

Även igår fick Chansa sitta ute i linan, men eftersom det var ännu varmare än i lördags låg hon mest i skuggan under husvagnen. Fast hon tackade inte nej till lite kamplek med Isabell.