Ledig helg

I helgen har jag varit ledig och vädret har varit underbart. Igår, efter en skön sovmorgon, gav jag mig ut på promenad med Chansa. På vägen mötte vi Susanne och Jackpot, så de hängde också med på en promenad längs skoterspåren. Det börjar verkligen kännas att våren är här. Solen lyser inte bara, utan värmer också och vi ångrade att vi inte planerat lite bättre och tagit med fika. När vi kom hem efter 2 timmar var Chansa lagom trött och nöjd och det var jag också.

Nu ska du få!

 Gotcha!

 Jag vann!

Så där ja! 

 Vad är det för fel på den där mallen egentligen? undrar Jackpot.

Bus.

 Brottning.

Tidigare i veckan gjorde jag en beställning på Cyberphoto och i fredags hämtade jag ut mitt paket med ett nytt objektiv och en kameraväska (och istället för den Snickers som de alltid brukar skicka med fick jag en påse Påskskum och det var jag glad för, eftersom jag inte tycker om Snickers). Så igår kväll Jag övade jag lite med mitt nya objektiv: 

 Tulpan.

 Ännu en tulpan.

 Ett favoritvin, som jag drack till min goda påskmiddag.

Malletass (Chansa är inte det minsta grå om nosen, men hon har på sistone blivit grå på tassarna)

Idag var planen att gå en lång promenad med Gittan och Yasper. Vi tog med fika och åkte upp till soptippen och det var trevligt så länge det varade. Chansa och Yasper busade och hade kul, men plötsligt krockade de rakt framifrån i ganska hög fart (Chansa rusade mot Yasper). Chansa skrek till och  ville först inte stödja på höger fram. Eftersom hon sällan visar smärta blev jag lite orolig, men efter en liten stund stödde hon i alla fall på benet. Vi stannade i alla fall och fikade och hon var ovanligt lugn, även om hon förstås inte hade sagt nej till mera lek. På vägen tillbaka haltade hon, men verkade inte ha allt för ont i alla fall. 

Jag hade med mig systemkameran, men det blev inte så många bilder. Först hade jag helt fel inställningar i kameran och sedan Chansa skadade sig blev det inte så mycket att fota. Men ett par bilder blev det i alla fall. 

 Fikadags.

Yasper och Chansa pussas lite.

När vi kom hem satte jag mig i ute i solstolen och läste (i hörnet vid köksfönstret är det lä och termometern visade på +16) och Chansa fick ligga på en filt bredvid mig. Hon var väldigt lugn och snäll och skällde bara på en katt och en unge skrek en massa och gick in på vår tomt. Förra året skällde hon på i stort sett alla som gick förbi, men jag vet inte om det beror på att hon blivit vuxnare och mer väluppfostrad eller på att hon var lugn för att hon hade ont (fast jag hoppas, och tror, på det förstnämnda). 

Hon har varit väldigt lugn hela kvällen och mest bara sovit. Hon haltar som mest just när hon kliver upp, men hon stödjer aldrig fullt ut, utan haltar lite lätt och lättar lite på höger fram när hon står stilla. När jag böjde upp benet mot bogen gnällde hon till. Det är väldigt ovanligt att hon visar någon smärta alls, så hon har uppenbarligen ganska ont och därför blir det några dagars vila.

Chansas nya kompis

Chansa har fått en ny liten kompis. Ila är en liten aussievalp på 10 veckor som jag och Chansa ska passa ibland på dagarna ett tag framöver. Vi träffades en stund i söndags och gick en liten promenad så att Chansa och hon skulle få träffas innan hon skulle börja vara här. Chansa är ju lite burdus, så till att börja med var valpen lite rädd för henne, men det gick över rätt snabbt.

Igår blev det en händelserik dag för en liten valp. Först fick hon åka i cykelkorgen när jag skulle hämta ut ett paket och sedan promenerade vi alla tre till mitt jobb för att välja tapeter. Chansa blev där förvisad till den stora, inglasade balkongen eftersom hon fäller så fruktansvärt, men valpen pussade lite på alla och somnade sedan.

När vi var klara där blev det en promenad till totohallen för måndagsträning. Fast då var lillan väldigt trött, så jag fick bära henne i stort sett hela vägen. På totohallen blev det en hel del pip och gnäll medan jag tränade med Chansa, så träningen blev inte så effektiv eftersom Chansa blev lite ofokuserad. Det blev därför mer fika än träning.

 Chansa och Ila tuggar på ben.

 Glad liten valp.

 Trött liten valp.

 Söt liten valp.

 Somnade på min fot när jag lagade mat.

Eftersom det blev en lite väl händelserik dag igår har vi tagit det lugnt idag. Fast lite bus inne har det förstås blivit och en kort promenad med lite bus i det vackra vädret blev det också. 

Chansa bjuder till kamp, fast lillan vågar inte riktigt.

Ila gillar inte när Chansa skäller, så hon söker skydd på mina fötter.

 Kom igen!

 Bus

 Söt valp  i snön.

 Attack!

 Det såg säkert lite våldsamt ut ibland. Karln som gick förbi när jag tog den här bilden blängde på mig och tänkte nog att jag borde rädda den stackars valpen.

 Fast valpen var inte alldeles försvarslös.

 Vad är du för en lattjo liten pryl?

 Chansa försöker rulla sig på henne. 

 Valp i underläge.

 Valp i överläge.

 Bus.

Lite humör kan lillan visa ibland också.

Och så en liten film på när de lekte nyss, innan de båda två slocknade. 

Lek och bus

Idag var jag helt ledig för första gången på länge, så jag och Chansa tog sovmorgon och sedan har vi bara haft det lugnt och skönt hela dagen. Utom en och en halv timme på eftermiddagen, för då hade Chansa en play date med Nox. För mig och Linn var det i och för sig lugnt, för man behöver inte gå speciellt långt för att hundarna ska få ordentligt med motion.

Chansa hittade en pinne, så hon fick förstås Nox att jaga henne och sedan bjöd hon honom att kampa. De gillar att kampa båda två, men Chansa är den som vinner för det mesta. Hon tar ett bra grepp, lägger kroppsvikten bakåt. Sedan låter hon Nox kämpa på tills han blir trött och/eller måste byta grepp och då springer hon iväg snabbare än blixten, så att han måste jaga ikapp henne. Han hinner i och för sig inte ikapp henne, men när hon sprungit en stund stannar hon och bjuder honom att kampa igen.


Jag hade med mig kameran, så här är en liten film och några bilder från dagen:

 Kamphundar.

 Kom igen då!

 Ha, jag fick den.

 Den är min.

 Kom och ta den om du kan!

Mera kamp.

Chansa hemma igen

Igår kom Chansa hem igen efter att ha varit hos mamma sedan i onsdags. Anledningen till det var att jag hade ganska fullt upp hela helgen, då jag jobbade hela torsdagen och fredag natt. Sedan var det domarkonferens hela lördagen och söndagen och sedan jobbade jag söndag natt igen. 

Jag kändes som att hon var borta jättelänge, men även om jag saknade henne var det förstås det bästa för henne. Det gav mig också möjlighet att göra något oplanerat, som att gå på Old Williams på onsdagkväll efter instruktörsmötet m m, och att stanna kvar och äta middag och dricka öl på lördag kväll efter domarkonferensen.

Domarkonferensen var mycket givande, speciellt på lördagen då då Cissi var där och vi kunde videobedöma lydnadslydnaden. På söndagen var jag med och videobedömde brukslydnaden, men det blev många gånger en gissningslek, speciellt på stegen och krypet där det inte finns någon jämförbar motsvarighet i lydnaden. 

Chansas svans har blivit bättre, men inte helt bra. När hon kom hem igår hängde den nästan rakt ner och jag funderade på att kontakta veterinär. Men i morse var den nästan helt normal. Kanske hade hon bara blivit kall under bilfärden hem eller något. Chansa hade en hel del överskottsenergi, så idag gick vi en promenad på 1,5 timme längs skoterspåren så att Chansa fick bli av med lite spring i benen. Jag vågade dock inte låta henne springa i djupsnön av rädsla att svansen skulle bli sämre igen och det blev den inte heller.

Chansa

Rullar sig.

Åker kana.

Upp igen.

Skakar sig.

På vägen hem gick vi förbi stället där det låg cementrör, som Chansa hade så kul med förra veckan. Eftersom jag hade kameran med mig passade jag på att filma lite när hon roar sig med att springa genom och springa över rören. 

Måndagsträning

Igår var det måndag och eftersom jag jobbade natt var jag ledig på dagen. Jag och Chansa gick en lång promenad på skoterspåren i det vackra vädret på morgonen. Jag är dock ganska förkyld och det var lite jobbigt att gå i skoterspåren, så på hemvägen gick jag inte skoterspåren hela vägen tillbaka utan tog "gångvägen" längs E4:an. Där har de hållit på och grävt i höst/vinter så där låg en massa cementrör. De var rätt smala, men Chansa älskar ju agilitytunnlar så jag sa "genom" och hon fattade direkt och sprang igenom och på tillbakavägen sprang hon genom ett annat rör.

När hon gjort det ett par gånger testade jag att skicka in henne i ett rör som låg ovanpå de andra, så hon var tvungen att hoppa upp för att kunna springa igenom. Det röret var dock lite större än alla de andra. Chansa hoppade upp, sprang igenom, hoppade ner på andra sidan, hoppade upp i ett av de smalare rören som också låg ovanpå och sprang igenom. Hon kom utflygande på min sida igen och klättrade sedan upp på den högsta punkten där hon stannade och väntade på sin godbit :-)

Eftersom det var måndag blev det också måndagsträning i totohallen. Vi var inte speciellt många, så det kändes som att träningen blev ganska effektiv. Speciellt nöjd är jag med platsliggningen. Chansa låg i tre minuter utan problem. Sedan föreslog Gunilla att hon skulle vara lite störning, så hon började hoppa och dansa runt. Det fick Grim att rusa upp. Men Chansa låg kvar! Grim låg i och för sig på andra kanten och inte bredvid henne, men ändå...

Jag tyckte att det var värt en belöning och när jag kom fram till henne reste hon sig, men jag var så nöjd över att hon låg kvar att det inte gjorde något. Jag la om henne och sedan låg hon trots Gunillas hoppande och dansande. Jag var jättenöjd med henne; hon har verkligen blivit duktig.

Idag gick vi en promenad längs strandpromenaden på eftermiddagen. Det var fint väder så jag passade på att ta kameran med mig.

 Full speed ahead.

 Full fart i snön.

 Det är kul med snö (tycker Chansa; jag skulle gärna se att snön började försvinna nu)

 Klättrar uppför.

 Tjoho!

 Spanar ut över älven.

 Snöbus.

 Barking mad.

När jag kom hem bestämde jag mig för att borsta henne. Hon har börjat lösa hår, så det var välbehövligt. Det bara rasade hår av henne och det märktes att hon tyckte att det var skönt. I alla fall tills jag skulle borsta bakdelen. Hon brukar inte vara överförtjust när jag borstar där, men det brukar aldrig vara några problem. Men nu försökte hon smita undan och när jag ändå höll fast henne så både morrade hon och försökte bitas (eller, bet mig, men hon biter inte så att det gör ont som hon gjorde när hon var yngre). Jag borstade i alla fall färdigt och kunde som vanligt ha gjort mig en ny malle av all päls:

Strax efteråt upptäckte jag att hennes svans bara hängde rakt ner och när jag klämde lite så verkade det göra ont. Det verkar som att stackars lilla Chansa har fått vattensvans igen. Jag har aldrig hört talas om att hundar kan få det på vintern, men det verkar inte bättre. Hon är lite stillsammare än vanligt och vill antingen ligga i mitt knä eller för sig själv i sängen. Jag har satt på henne ett täcke så att hon ska hålla sig varm, men mer än så kan jag inte göra. Det är bara att hoppas på att det går över lika fort som det gjort de två gånger hon haft vattensvans förut.