Julen

Det blev en jul präglad av sjukdom för oss. Myrrha fortsatte att vara dålig hela julaftonen. Hon kräktes inte, men hon åt ingenting. Inte ens julskinka eller annat gott gick ner; hon bara vände bort huvudet vad man än försökte ge henne. Dock började hon dricka vatten, så jag slapp tvångsvattna henne i alla fall.

Eftersom hon var så pass slö av sjukdomen var hon ovanlig lugn fast det var mycket folk och lekande barn på julafton. När vi åt fick hon dock ligga i källaren. Hon fick också ligga ute i bilen när det var dags för julklappsutdelning för att få lite lugn och ro. När hon sedan fick komma in igen var hon mycket piggare och åt till och med några av Annelis hemmagjorda köttbullar.

Jonas pappa var förkyld redan när vi kom ner till Stuvsta och jag började få ont i halsen på julaftonskvällen. På juldagen hade jag ganska hög feber och orkade inte göra mer än att rasta Myrrha korta stunder. Hon började dock bli lite friskare och började äta lite grann. Hon var dock fortfarande inte helt frisk, så hon hade inget emot att ta det lite lugnt någon dag.

Men det är ju så tråkigt att vara sjuk, så på kvällen tvingade jag mig själv att orka följa med på bio och se den nya Bond-filmen. Den var rätt okej, fast jag tycker inte om karln som spelar Bond. Han är ju rent av ful: det ska inte en Bond vara. Myrrha fick ligga ute i vår bil på gården medan vi var på bio för jag ville inte lämna henne med barnen utan att jag eller Jonas har uppsikt, (vilket inte beror så mycket på Myrrha som på barnen). Hon hade börjat visa att hon fått nog av deras skrikande och springande, så jag tror att hon tyckte att det var lugnt och skönt.

På annandagen åkte vi hem. Jag hade då ännu mera feber och det var väldigt jobbigt att åka bil i åttio mil. Fast det var skönt att komma hem i alla fall. Sedan dess har jag inte gjort mycket annat än legat i sängen med hög feber och ont i halsen. Jag har inte ens orkat uppdatera bloggen eller ens läsa. Idag är jag lite bättre, men jag är långt ifrån frisk. Så det lär bli ett lugnt nyårsfirande för min del.

Myrrha sjuk

I natt vaknade jag av att Myrrha kräktes i sängen (eller rättare sagt vaknade jag av att Jonas väckte mig och talade om att Myrrha hade kräkts i sängen). Mysigt!

Hon kräktes ett par gånger till på morgonen så hon fick ingen mat. När vi hade ätit frukost tog vi en promenad till Huddinge. När vi hade gått ungefär en halv kilometer la sig Myrrha ner och ville inte så gärna komma när jag ropade på henne. Sedan kräktes hon en gång till och efter det blev det lite mer fart på henne så vi fortsatte i alla fall promenaden.

Även inne i Huddinge var hon väldigt slö. När vi stannade la hon sig ner och låg helt lugnt fast det var mycket folk som gick förbi och nästan trampade på henne. En kille kom springande rakt emot henne, tvärstannade precis mitt framför henne och böjde sig ner och klappade henne på huvudet. I vanliga fall skulle det ha fått henne att åtminstone resa sig upp, men nu låg hon bara kvar.

Det som dock gjorde mig mest orolig var att hon inte åt någonting. Gustav tappade en bit av sin korv på marken och hon nosade på den utan att ta den. Hon hittade också en chokladbit på marken som hon tog i munnen och sedan spottade ut. Hon har faktiskt inte velat äta något på hela dagen. Inte ens julskinkan ville hon smaka på; hon bara vred bort huvudet när man höll fram något mot henne.

Hon har inte druckit heller, fast nu ikväll har jag gett henne vatten med tvång. Hon har också ätit lite, lite godis nu ikväll så kanske hon är på bättringsvägen. Det hoppas jag i alla fall, för det är inte kul att se henne så trött och slö som hon varit idag. Jag trodde inte att det var möjligt, men jag blev faktiskt glad när hon började tigga nu ikväll. Men även om hon blir bättre nu kommer jag att kolla upp henne hos en veterinär så fort som möjligt, för jag tycker att hon haft problem med magen alldeles för ofta på sista tiden.

Bilresa till Stockholm

Idag har jag suttit i bilen i stort sett hela dagen. Vi åkte hemifrån strax före elva för att hämta upp Jonas pappa. för att därefter åka vidare till Stockholm. Jag och Myrrha satt i baksätet och trots att hon tog upp två tredjedelar av sätet så trängdes hon och ville ha mer plats.

Medan det fortfarande var ljust läste jag lite grann, sedan lyssnade jag på lite musik i min iPod och tittade på en film på datorn. Myrrha har förstås sovit i stort sett hela resan, precis som hon brukar. Jag rastade henne innan vi for och sedan en gång till när vi stannade och käkade i Söderhamn, då hon också fick äta middag.

När vi kom fram till Stuvsta ca kvart över nio fick hon rasta sig själv medan vi bar in packningen och alla julklappar. Lite senare gick jag och Sara en promenad med henne också. Hon fick gå lös en stor del av promenaden så att hon skulle få röra på sig lite grann. Hon var lugn när vi kom tillbaka, fast hon kräktes en gång. På heltäckningsmattan, förstås.

Nu har vi precis gått och lagt oss och Myrrha har vandrat runt i rummet med en leksak i munnen och gnällt. Ända tills hon bestämde sig för att det bästa stället att sova på var med oss, så nu ligger hon mellan oss i bäddsoffan och snusar.

Furuögrund

Igår gick jag på stan och handlade julklappar med syrran. Det blev rätt stressigt, speciellt när det inte gick att betala med korten. Inte gick det att ta ut pengar i automaten heller. Nåja, Fia får fixa mammas julklapp senare, för jag hinner inte innan vi åker till Stockholm.

Sedan åkte jag med Fia hem till Furuögrund. På kvällen kom Sara och Johanna med sina bebisar Einar och Agnes för att spela lite spel. Vi spelade en klassiker, Cluedo, fast i modernare upplaga. På kvällen när jag släppte ut Myrrha för kvällsrastning spände hon upp sig rejält och skällde en eller ett par gånger när hon kom ut på gården. Jag förstod genast att det var renar på gården, men ledarrenen hade en bjällra om halsen så jag hörde att de sprang iväg när Myrrha gick emot dem. Jag var faktiskt ganska förvånad att hon inte blev rädd för dem.

Själv är jag ganska rädd för Chili, syrrans katt. Hon var ilsknare än hon varit på länge nu, vilket jag tror beror på att hon beskyddar bebisen. Och Myrrha vill ju också vara nära lillen och det blir förstås problem. Jag har tre rejäla klösmärken som bevis för det.

Idag gick jag, Fia, Hugo och Gerd en promenad runt Furuögrund. Gerd hade sin hund, en ung jämthundshane vid namn Kastor med sig. Eftersom hon hade lite svårt att orka med både Kastor och barnvagn erbjöd jag mig att ta Kastor. Myrrha går ju ändå lös, så jag hade ju ingenting att dra på. Fast med Kastor fick jag fullt upp. Han hade gå-fint-sele, men dylika saker vägrar jag använda så jag kopplade om till stryp och bytte till Myrrhas läderkoppel istället för hans tygkoppel. Ett misstag visade det sig vara, eftersom kopplet gick av när han tog ett skutt ner i diket. Nåja, kopplet var rätt gammalt och jag sköter ju inte om mina koppel särskilt bra.

Kastor var ännu sämre på inkallning än han var på att gå i koppel, så det tog ett tag innan vi fick fast honom. Men några rejäla koppelryck senare gick han ganska ordentligt i koppel och med lite träning lärde han sig också att komma och få godis eller kamp när man ropar på honom.

Efter att ha fikat och spelat spel åkte vi till Agneta för att titta på hennes nya hund, en vuxen dobermanntik som heter Shakira. Jag tror aldrig att jag sett en fetare dobermann; hon liknade nästan mer en labbe eller rottweiler i kroppen. Och ändå säger de att hon gått ner en hel del redan. Det lär ta ett tag att banta ner henne, men hon blir nog väldigt snygg när hon kommer i form.

Nu under eftermiddagen började det regna och all den fina snön har försvunnit. Och halt blev det! Jag fick skjuts hem till stan av Lillemor och jag är väldigt glad att jag slapp åka buss. Tydligen hade busstrafiken haft lite problem under eftermiddagen. Jonas körde hem från Haparanda och han sa också att det var lite trafikkaos efter E4:an.

Stugan

Nu har Myrrha och jag varit i stugan från torsdag eftermiddag till idag på förmiddagen. På torsdagen gick vi en kortare promenad i skogen. Det gick rätt bra att gå i skogen, för marken och den lilla snö som finns var frusen. Vi traskade omkring på kalhygget och Myrrha var rätt intresserad av alla renspår. Här poserar hon på en stubbe; den enda någorlunda bra bilden jag lyckades ta. Det blir ju mörkt så fort. Ja, egentligen hinner det ju inte ens bli riktigt ljust ens en gång.


På kvällen började det snöa! Det la sig ganska ordentligt på marken och både jag och Myrrha var lyckliga över snön.

Igår gick vi en långpromenad, vilket visade sig vara halvt livsfarligt när snön har lagt sig ovanpå isen. Jag vet inte hur många gånger jag föll, fast vi promenerade i skogen. Till och med Myrrha ramlade ett par gånger, vilket hon förstås tyckte var väldigt pinsamt. Även idag på morgonen har vi gått en promenad, men då höll vi oss på vägen vilket var betydligt mindre halt. Annars gjorde vi inte mycket mer än satt framför brasan och läste, tittade på film och åt godis.

Jonas hämtade oss idag på förmiddagen och på eftermiddagen åt vi middag i Lappvattnet. Jag hann också med att köpa några julklappar innan vi åkte dit. Myrrha tyckte att Fias nya bebis, nu 14 dagar gammal, var mycket spännande. Hon nosade på honom och slickade honom i ansiktet. Hugo har föreslagit att lillen ska heta Emil eller Batman. Jag håller med honom om ett av förslagen (jag säger inte vilket), men nu är det i alla fall bestämt att han ska heta Frans.

Strutstricket

Nu har jag lärt Myrrha ännu ett nytt trick- strutstricket. Det går ut på att hon på kommando "Hur gör strutsen?" ska stoppa ner huvudet i en hink och stå kvar. Jag läste om det på Allt om hundar igår och började med det i går kväll. Det tog inte mer än ca en kvart att lära henne det. Visserligen kan hon det kanske inte perfekt än; kommandot måste befästas och hon måste lära sig att stå med huvudet i hinken lite längre. Men hon håller det nere länge nog för att jag skulle kunna ta kort på hur det ser ut i alla fall.



De senaste dagarna har jag och Myrrha inte gjort så mycket. Vi har promenerat lite grann längs strandpromenaden, men annars har hon inte fått någon aktivering (förutom då att jag lärde henne strutstricket igår). Jag har hunnit med att handla en hel del julklappar, men ändå är jag långt ifrån färdig. Men jag är ju ledig så jag borde väl hinna färdigt innan vi åker till Stockholm.

Idag ska jag åka till stugan och då kommer det att bli lite mer aktivering för Myrrha. Eftersom det inte fins någon snö så kan det till och med hända att jag lägger något spår till henne. Och när jag inte är ute med henne kommer jag bara att ligga och slappa med en bra bok eller framför en bra film. Härligt!

Tilahuns 30-årsfest och arbetsmiddag

Igår var jag på Tilahuns 30-årsfest. Tilahun blev både överraskad och glad (han kände inte till någonting om festen). Vi hade hyrt byagården i Båtvik och där käkade vi tacos och lekte lite lekar. Vi var rätt många även om varken Jonas eller Lina var med och vi hade jättekul. Det var dessutom inte bara Tilahun som fyllde år; "lill-Johnny" fyllde nitton. Jag kom inte hem förrän strax efter tolv, så det var lite jobbigt att stiga upp och jobba imorse.

Före vi åkte till Båtvik var vi och hälsade på Fia och tittade på Hugos lillebror. Han är en vecka gammal nu och ser precis ut som Hugo gjorde när han var liten, förutom att han har mörkt hår och mörkare hud. Någon namn har han inte fått än. Hugos förslag är Emil eller Batman. Jag håller med Hugo på ett av förslagen, men jag säger inte vilket...

Idag har jag jobbat på förmiddagen. När jag kom hem åt jag lunch och satt framför TV:n en stund innan det var dags att gå till klubben för sektormöte och sedan arbetsmiddag. Eftersom Myrrha inte fått någon aktivering under dagen fick hon följa med. Vi gick upp till klubben och hann också träna lite grann innan mötet. Sedan fick hon ligga i Ewelyns bil medan vi var på restaurangen.

Vi åt Mongolian Barbecue på Tatung. Det var jättegott och jag blev proppmätt. Det var svårt att få ner de friterade bananerna och glassen efteråt. Jag hade tänkt gå hem med Myrrha; det är ju inte särskilt långt. Men jag var så mätt att jag inte orkade, utan Ewelyn fick släppa av mig hemma.

Det känns nästan som jag bara ätit de senaste dagarna. I torsdags åt jag julbord på Brinken, vilket personliga assistenter blev bjudna på, igår åt jag tacos + lite annat smått och gott på Tilahuns trettioårsfest och så proppade jag i mig Mongolian Barbecue idag. Nu blir det till att spara sig lite fram till jul, tror jag.

Jullov!

Idag har jag skrivit min sista tenta för den här terminen, så nu har jag jullov! Det känns dock inte riktig bra, eftersom det inte finns någon snö. Dessutom ska jag jobba ikväll, första kvällen på mitt nya jobb (har bara varit där på inskolning två gånger i veckan). Så jag känner mig inte helt ledig än. Men skönt är det att ha gjort allt som har med skolan att göra.

Den här kursen har verkligen varit lätt jämfört med svenskan. Dagarna har varit korta, så jag har både hunnit med att plugga och promenera/träna med Myrrha. Dessutom har uppgifterna inte varit särskilt svåra och ansträngande. Det var bara lite nu på slutet som det körde ihop sig lite grann, på grund av ändringar i schemat. Det enda som har varit lite jobbigt är att vi haft sju! salstentor (mer än dubbelt så mycket som jag haft under utbildningens tre tidigare år sammanlagt!). Men eftersom jag fått VG på allt hittills (förutom möjligen tentan jag gjorde idag) så kan jag ju knappast klaga.

Nästa termins schema ser faktiskt ännu lättare ut. Dagarna i skolan är lika korta, fast färre. Jag är ledig både torsdagar och fredagar och vi har bara två tentor. Dessutom har vi åtta veckors praktik, vilket jag verkligen ser fram emot. Det har jag saknat den här terminen.

Som sagt så har det kört ihop sig lite den här sista veckan. Vi hade en del uppgifter + tentan att plugga till. Jag har också varit på inskolning på mitt nya jobb. I onsdags hade jag och Ewelyn möte i PR-Info, då vi skrev verksamhetsberättelse m m. Vädret har ju också varit riktigt uselt, förutom i onsdags och torsdag då det snöade och låg kvar en hel dag. Men nu är vädret lika mörkt och trist igen. Jag har gått ett par skogspromenader med Myrrha och gått strandpromenaden en gång, men annars har hon mest fått vila i veckan. Fast nu när jag har jullov kommer det nog att bli lite mer aktivitet för hennes del.

Temakväll på klubben

Idag har jag varit ledig, så imorse gick jag och Myrrha en timmes promenad i skogen. Dessutom har jag städat, bakat en sockerkaka och skrivit en uppgift till skolan på 1500 ord. Med andra ord har jag varit ganska effektiv idag.

Nu ikväll var det temakväll på klubben. Royal Canin var där och berättade om foderlära. Det var väldigt intressant, precis som förra gången de var där och pratade om foder. Jag fick också lära mig att jag hanterar Myrrhas mat helt fel som häller upp det direkt i fodertunnan. Istället ska man ställa hela säcken i tunnan. Hmm, vi får väl se om jag gör så nästa gång. Hittills har då inte hennes mat härsknat på grund av att jag har det direkt i tunnan.

Det var rätt mycket folk där ikväll och vi i PR/Info hade dessutom bakat en massa fikabröd. Det var väldigt trevligt att det var så mycket folk, Det som inte var lika kul var att så många, som jag inte träffat på länge, frågade varför jag inte hade kvar den trevliga lilla schäfern. Och andra, som vet att jag lämnat tillbaka Bita, tycker att jag borde ha behållit henne för hon var så perfekt för mig. Det är förstås kul att Bita gett ett prositivt intryck på människor, men när jag pratar om henne saknar jag henne så mycket. I och för sig går det förstås inte en dag utan att jag saknar henne, men det blir värre när jag pratar om henne.

Skyltsöndag

Adam har sovit hos oss i natt, så vi tittade på skräckfilm till sent i natt. Nu i eftermiddag har jag och Adam gått en sväng på julskyltningen. Jag hade Myrrha med mig som vanligt. Det är rätt jobbigt att ha henne med, för hon är så väl medveten om att det finns mat på marken. Hon går som en jäkla dammsugare och äter äckliga saker hon hittar.

I år var julskyltningen sämre än någonsin. Det var knappt några stånd alls och de som fanns hade precis samma saker, d v s knäck och kakor. Vi var där rätt tidigt så det var inte så mycket folk. Men jag blev ändå fruktansvärt irriterad på alla föräldrar med barnvagn. Vad är det som gör att man helt plötsligt börjar skita i allt vad hänsyn heter så fort man får en unge?! Det är tydligen helt okej att bara köra på människor och hundar om man har barnvagn. Och det är tydligen helt okej att släppa ungarna vind för våg och låta dem springa fram och dra hundar i pälsen också.

Som tur var träffade jag Frida som var ute och miljötränade "lilla" Nemi, så jag fick prata med en vettig människa en liten stund. Men jag stod inte ut längre än 45 minuter, så då gick jag hem med Myrrha, som också var rätt trött på det hela, och sedan gick jag och Adam och köpte hamburgare istället.

Inget nytt att skriva om

Egentligen har jag inget vettigt att skriva, men jag tänkte ändå att det är dags att uppdatera lite grann. Vi har fortfarande problem med elektriciteten. Det var tydligen kortslutning någonstans mellan källaren och vår lägenhet. Det var tydligen enklare att helt byta ledning än att försöka hitta var kortslutningen finns och laga det. Fast så himla enkelt kan det inte ha varit för fortfarande har elektrikerna inte varit här och fixat det. Vi har fortfarande en kabel genom brevinkastet för att vi ska få ström till de rum som annars inte har någon ström.

Myrrha har inte fått så mycket aktivering på sistone. Jag har haft en hel del att göra med skolan, vädret har varit skittråkigt och det har varit väldigt halt. Ja, jag vet att det är dåliga ursäkter...

Men Myrrha är faktiskt inte särskilt bra i knäna, så jag tror att hon behöver lite vila. Hon haltar inte, men jag tycker inte att hon rör sig särskilt bra. Dock kan det bero på att det har varit halt; hon har en tendens att spänna sig när hon går på hala underlag och det gör ju att hon rör sig lite konstigt. Men jag ska boka tid hos veterinären så fort jag får pengar.

Eftersom jag inte har någon kamera (har önskat mig en i julklapp) så tycker jag att min blog har blivit tråkig utan bilder. Därför piffar jag upp den med lite gamla bilder som jag inte lagt ut här tidigare.

Ny dator!

Just nu sitter jag och skriver detta på min alldeles helt nya MacBook, som jag fick av Jonas nu i eftermiddag. Det känns rätt konstigt att använda den än så länge, för fingrarna är inte alls vana vid tangentbordet och jag trycker på fel tangent hela tiden. Men jag kommer nog att vänja mig och den är så mycket roligare att använda än min gamla iBook. Först och främst så är den bra mycket snabbare.

Idag har jag varit på skolan och skrivit en tenta i vokabulär och eftersom jag var färdig redan efter fyrtio minuter hann jag med tiobussen hem. Det var dock inte särskilt kul att åka buss idag. Jag åkte direktbussen på morgonen och vi kom fram i tid, men den andra bussen var ganska sen på grund av blåsten. Dock blåste det inte särskilt mycket varken här eller i Umeå, men någonstans mitt emellan blåste det rejält både på ditvägen och hemvägen.

När jag kom hem gick jag ut med Myrrha, men just när jag hunnit ut ringde min mamma och ville bjuda mig på lunch så det blev bara en kort rasting. Själv gick jag på Brinken och åt pepparbiff med potatisgrätäng. Sedan gick jag med mamma på stan ett tag. Jag hittade en hel del fina kläder, precis som man alltid gör när man inte har råd att köpa dem. Ett par julgardiner till sovrummet har jag dock införskaffat (för de andra har Bita tuggat sönder). Jag längtar verkligen tills jag får sätta upp dem och börja julpynta!

Den arbetande hunden

På grund av lite krångel med elektriciteten har jag inte kunnat uppdatera på några dagar. I måndags när jag kom hem från skolan var det helt svart i hallen och när jag skulle tända lampan i TV-rummet gick inte det heller. Och man skulle ju då kunna tro att det är så enkelt som att byta en säkring, men det var det minsann inte. Jonas sprang upp och ner mellan källaren och lägenheten för att lyckas hitta felet.

Detta medförde också att vi fick plocka ner skåpet som sitter ovanpå kylskåpet och dra fram spisen, så nu har jag utfört en mycket välnbehövlig städning där. Det stora problemet var att kyl och frys inte fick någon ström, så vi fick låna en kabel att dra ut genom brevlådan och sätta ute i trappuppgången där det finns ett strömuttag.

Eftersom Jonas inte hittade var felet fanns skulle det komma en elektriker och undersöka saken igår. Jag vägrar låta hantverkare och dylikt komma in i lägenheten när Myrrha är ensam hemma och själv hade jag obligatoriska lektioner i skolan. Så Myrrha fick följa med Jonas till jobbet. Hon hade uppfört sig väl och mest legat vid dörren för att hålla koll på vem som kom och gick.

Jag hämtade henne strax efter klockan två och då gick vi en timmes promenad på strandpromenaden innan jag gick hem och pluggade lite grann till tentan på fredag. Myrrha låg sedan och sov hela kvällen. Det är tydligen jobbigt att vara en arbetande hund.

Söndagspromenad

Igår hade vi vilodag. Myrrha verkade inte må dåligt längre så hon fick lite mat på morgonen. Men jag ville inte anstränga henne genom att gå någon långpromenad (eller så var det jag som var lat och bara ville ligga och läsa), så vi var bara ute krotare stunder. Hon verkade dock pigg och sprang upp och ner för snöhögen och busade lite för sig själv.

Jag tror faktiskt att hon saknar en kompis. Hon har inte verkat särskilt lekfull de senaste åren och hon har aldrig försökt att leka med hundar som vi möter på promenader, även om de kommer fram och vill leka. Men de senaste månaderna har hon försökt leka med ett par hundar som kommit framspringande. Hon har till och med själv sprungit fram till främmande hundar och försökt bjuda upp till lek! I morse mötte vi den lilla schäfertiken, som jag en gång trodde var Bitas spegelbild när jag såg henne genom en glasdörr, och då blev Myrrha väldig alert och ville gå fram och hälsa.

Idag var Myrrha ännu piggare och jag mindre lat, så vi gick en långpromenad längs strandpromenaden. Tyvärr var jag inte den enda hundägaren som hade kommit på den idén, så Myrrha fick vara kopplad mycket mer än hon brukar. Hon är inte längre lika lydig som hon var en gång i tiden, så för det mesta kopplar jag henne när vi möter andra hundar. Det var också full fart på henne och hon fick ett par ryck när hon bara springer runt, runt i snön. Man blir glad av att se hur glad hon blir av lite snö.

Sjuk hund

I natt blev jag väckt tio i tre av Myrrha, som verkligen behövde gå ut. Hon var väldigt dålig i magen. Jag skulle till skolan och skriva en tenta (som för övrigt gick rätt bra, tror jag) så jag var ut med henne igen vid sextiden.

När jag kom hem från skolan strax efter två möttes jag av en mycket otrevlig stank. Hon hade blivit dålig i magen under dagen och blivit tvungen att bajsa inne. Flera gånger. Och det är ett säkert tecken på att hon verkligen inte mådde bra, för hon har varken kissat eller bajsat inne sedan hon var ca 5 månader gammal, oavsett hur nödig hon än har varit.

Hon hade också kräkts flera gånger. Också förra veckan kräktes hon flera gånger. Jag tycker också att det är lite konstigt att hon inte har gått upp i vikt sedan Bita åkte. Hon gick ner rätt mycket under sommaren, vilket inte är så konstigt eftersom de busade så mycket. Jag ökade då hennes matranson och när Bita åkte fortsatte jag att ge Myrrha lika mycket mat av gammal vana. Men hon är fortfarande lika smal som hon var i somras. I och för sig är hon inte mager, men jag tycker att det är lite konstigt att hon inte gått upp i vikt, hon som tidigare blivit tjock bara av att titta på mat. Så det kan vara dags att kolla upp henne hos en veterinär.

Jag gick ut med henne och hon var fortfarande väldigt dålig i magen. Men hon var glad och lekfull och skuttade omkring i djupsnön. Jag träffade en kille från Togo som tyckte att hon verkade mycket yngre än sina 8,5 år. I eftermiddag har hon inte fått någon mat, så nu verkar hon inte må dåligt i alla fall.

Köttben eller skumtomte?

Ja, vilken hund väljer skumtomtar framför ett rejält köttben? Uppenbarligen min hund. I söndags kväll plockade Jonas fram ett älgköttben ur frysen och gav till Myrrha. Hon brydde sig inte särskilt mycket om det, utan la det i sin bädd och låg själv bredvid utan att tugga på det. Men när jag tog mina skumtomtar och gick in i TV-rummet sprang hon genast efter och tiggde mycket aktivt (hon var nära att klättra över från fåtöljen till soffan i ett försök att få en skumtomte). Inte förrän skumtomtarna var slut gick hon in till benet och gnagde lite på det. Skum hund som väljer skumtomtar!

Jag har rätt mycket i skolan nu, så Myrrha blir lite understimulerad. Tentan i realia fick jag tillbaka förra veckan och jag är överraskad över resultatet, 38 av 40! På fredag har vi grammatiktenta och nästa vecka har vi ännu en vokabulärtenta, så egentligen borde jag inte sitta här framför datorn.

Förutom tentorna har vi också en del uppgifter bl a att göra en hemsida. Blä för alla såna uppgifter! Det finns inte en chans i världen att vi kommer att vara duktigare än våra elever och de kommer inte att bli ett dugg imponerade av att vi kan göra hemsidor i FrontPage. Och nu ska jag ta mig i kragen och plugga lite grammatik och sedan gå ut och träna lite med min stackars, understimulerade hund.

Jobb, jobb, jobb

I helgen har jag jobbat hela helgen; fyra timmar i fredags kväll och drygt nio timmar lördag och söndag. Det är visserligen inte särskilt jobbigt, eftersom det inte är så mycket att göra. Men det är ändå skitjobbigt att mest bara sitta och göra ingenting. I och för sig så har jag pluggat en hel del grammatik till tentan på fredag, men det har ju inte precis gjort att helgen har känts roligare...

Myrrha har fått vila i stort sett hela helgen. På mina lediga timmar har vi gått korta promenader och tränat lite freestyle. Hon är dock lite understimulerad och blir lätt lite överladdad när vi tränar. Hon provar alla möjliga tricks hon kan, springer runt och hoppar. Och så biter hon mig i armen; det är ju det roligaste hon vet.

Det har ju kommit en hel del snö nu och det är Myrrha glad för. Hon blir alltid mycket piggare och gladare när det blir snö och kallt. På gården finns numera en jättestor snöhög som hon springer upp och ner för hela tiden. Vinter är verkligen hennes årstid.

I söndags var jag på föreläsning med Memea Mohlin. Det var typ tredje eller fjärde gången som jag lyssnar på henne, så jag har nog redan hört det mesta hon har att säga. Men hon är rätt rolig att lyssna på, så det känns inte som bortkastad tid att lyssna på henne ändå. Fast dagens höjdpunkt var nog ändå lunchen (precis som det brukar vara på Medlefors). Det är också kul att träffa folk som man annars inte träffar så ofta.

I måndags hann jag gå en lång promenad med Myrrha innan skolan och vi gick också en långpromenad på onsdag eftermiddag. I fredags pluggade jag grammatik tillsammans med Linda, men jag hann gå en timmes promenad med Myrrha innan jag började jobba klockan fyra.

Annars har vi inte gjort särskilt mycket och Myrrha är inte van vid så lite aktivering, så hon är rätt jobbig. Dessutom är hon skendräktig, så hon springer omkring med mjukisdjur och tigger uppmärksamhet. Här är en bild på henne och hennes designade japanska gosedjur Skeltoon:


Fast mest är det Mikros, en liten hund, som får vara hennes lilla valp (och leksak, för hon tvekar inte att kampa lite med sina "valpar" om tillfälle bjuds). Mikros är dock lite mager nuförtiden, sedan Bita slitit av honom svansen och dragit ut (och ätit upp) det mesta av fluffet i honom. Om någon undrar varför Skeltoon ser så välmående ut så beror det på att han har spenderat sommaren i garderoben, på behörigt avstånd från schäferkäftar.

Snöstorm

Igår snöade och blåste det ganska ordentligt. Och jag är ju då inte som alla andra, utan tycker att det är alldeles underbart väder. Bussresan hem från Umeå var dock inte så rolig och den tog tid, men så fort jag kom hem klädde jag på mig i ordentliga varma kläder och gick en promenad med Myrrha i snöyran. Hon tyckte också att det var jättehärligt och sprang som en tok när jag släppte lös henne.

Idag är hon dock bara tjurig och envis. I morse släppte jag henne när jag var ute och rastade henne. När hon tyckte att hon var färdig började hon gå hemåt, rakt ut mot Kanalgatan. Jag ropade åt henne att komma men hon stannade bara och glodde på mig. Jag ropade säkert fem gånger utan att hon tog ett steg närmare mig. Då jag förstod att hon inte tänkte lyda sa jag åt henne att sitta istället. Det gjorde hon, men när jag tog två steg i riktning mot henne sprang hon rakt ut på Kanalgatan.

Som tur var kom det inga bilar, men jag röt förstås åt henne att komma. Det gjorde hon förstås inte- jag var ju arg. Istället sprang hon vidare längs Kanalgatan, upp på trottoaren och hem till porten. Och som om jag inte vore arg nog- en gubbe som såg på skällde ut mig för att jag inte var snäll med min hund! Jag var inte särskilt trevlig när jag svarade honom...

I onsdags var det temakväll om freestyle på klubben. Redan när Myrrha var liten sa jag att när hon pensioneras från lydnadstävlandet ska jag börja med freestyle. Och hon kan väl redan tillräckligt med tricks för att vi ska kunna sätta ihop ett program, så det finns väl egentligen inga ursäkter för att inte sätta igång med det.

Appellkurs

Idag hade vi appellkurs för sista gången den här hösten. Vi kommer dock att fortsätta kursen till våren. Men jag tyckte att det var passande att avsluta säsongen ute i skogen medan det fortfarande går. Nu snöade det i och för sig lite grann, men inte så mycket att det inte gick att spåra. Vi åkte ut till Medle och hittade ett bra ställe att vara på. Myrrha fick dock inte spåra eftersom marken där vi var inte räckte till. Vissa har svårt att gå så korta spår som 300 meter...

Myrrha fick dock vara med när vi fikade och då lyckades hon elda upp lite hår på svansen genom att vifta på den alldeles för nära elden. Sedan fick hon också vara med och demonstrera hur sök går till. Hon var mycket peppad på det och hade inte glömt bort hur man gör trots att vi inte tränat sök sedan förra hösten. Till och med tomslag fungerade bra, även om jag fick ta i lite när jag ropade in henne så att hon inte skulle söka igenom hela rutan på en gång.

Men trots att hon inte fått göra så mycket mer än att ligga i en bil var hon ganska trött när vi kom hem. Hon har legat i Biabädden och snarkat högt. Det har fortsatt att snöa hela dagen, så nu när jag var ute och rastade henne hade det kommit ganska mycket snö. Myrrha var alldeles överlycklig och sprang och skuttade och plöjde med nosen i snön, precis som hon alltid gör när första snön kommer.

Eftersom jag just nu inte har någon kamera så sätter jag istället in en gammal bild på hur hon brukar se ut efter att ha sprungit och plöjt med nosen i snön.

Spårhunden Myrrha

Nu är vi hemma igen efter att ha varit i stugan sedan i fredags eftermiddag. När vi kom upp till stugan var hela gårdsplanen täckt med ett tunt lager snö. Det var inte mycket, men tillräckligt för att göra Myrrha lycklig. Hon skuttade omkring lite på gården och sprang runt huset när vi kom. Inomhus var det också väldig fart på henne- hon skuttar omkring och gnäller och kastar sina leksaker omkring sig. Fast sån blir hon alltid när vi kommer till stugan, inte bara när det har snöat.

Mitt på dagen gick jag en promenad med Myrrha medan Jonas bytte till vinterdäck. När Myrrha och jag kom tillbaka var han "försvunnen", d v s han hade gått ut i skogen och gömt sig så att Myrrha skulle få spåra upp honom. Jag tog på Myrrha sele och lina och hon hittade spåret, som började på gräsmattan, med en gång. Hon spårade ut på legdan med väldig fart och hittade lite blodpudding som han hade lagt ut.

Spåret fortsatte ut i skogen och det var inga problem för Myrrha att följa det. Hon spårade bra hela tiden och med ett tempo som var ovanligt högt för att vara henne. Hon höll sig hela tiden i spåret (jag kunde se hans fotspår) och hon spårade faktiskt ända fram; inte förrän hon var ca en meter ifrån honom upptäckte hon att han satt där. Vanligtvis är spår inte direkt Myrrhas grej, men just idag var hon tydligen väldigt motiverad. Imorgon ska vi ut och spåra med appellkursen och om jag får tid ska jag lägga ett spår åt Myrrha också och se om hon är lika motiverad då.

Snö

Igår morse när jag steg upp var det alldels vitt på taket mitt emot. Det var dock inte särskilt mycket snö på marken och allt försvann förstås under dagen. Fast det var i alla fall kul att det blivit kallare, tyckte Myrrha. Hon blir alltid pigg när det blir kallt och snö. Eller så berodde hennes pigghet på vilodagarna på grund av hältan. På onsdagen haltade hon fortfarande lite grann, men igår och idag haltar hon inte alls. Dock rör hon sig fortfarande orent (och då menar jag förstås mer orent än vanligt).

När jag steg upp i morse var det också snö på taken och det låg också lite snö på marken. Och ju närmare Umeå bussen kom desto mer snö blev det. I Umeå var vädret inte särskilt trevligt. Det snöade blötsnö och det blev slask på vägarna. Typiskt att det ska vara sånt väder en dag då jag har tenta och måste gå till Östra Paviljongen istället för att bara kliva av bussen och gå direkt in.

Jag hade tenta i vokabulär och det gick både bra och dåligt. Jag är ganska missnöjd, för tentan var svårare än förra gången och jag hade mycket fler fel den här gången (det är rätt skönt att få med sig facit därifrån så att man får veta hur det har gått med en gång). Men trots att jag hade dubbelt så många fel som förra gången så är resultatet (62 av 70) inte egentligen dåligt, så jag borde väl egentligen ingen vara missnöjd.

I kväll åker vi till stugan och jag hoppas att det kommer att snöa. Det är så mysigt att vara där när det snöar och man bara kan släppa ut Myrrha på gården, medan man själv sitter inne framför brasan med en bra bok.

Myrrha är halt

Jag hade inga lektioner förrän på eftermiddagen idag, så jag steg upp vid åttatiden för att gå en promenad i skogen med Myrrha. Egentligen hade jag tänkt att ta kameran med mig, men den fungerade inte. Trots att jag laddat batterierna över natten står det "Byt batteri" på displayen. Skumt!

Det var förstås lite irriterande med kameran, men det var i alla fall skönt med en skogspromenad. Vi var ute i nästan två timmar och jag passade också på att träna lite uppletande (fast bara med ett föremål, för fler hade jag inte med mig).

Myrrha hoppade upp på en sten och när hon hoppade ner igen la jag märke till att hon var väldigt försiktig. Och på hemvägen, när vi gick på asfalt, märkte jag att hon haltade. En liten lättnad är det dock att det är på höger fram hon haltar och inte på något av bakbenen.

När jag kom hem efter skolan haltade hon ännu mer, men det var nog mest för att hon hade legat stilla länge för när jag hade varit ute och rastat henne haltade hon inte riktigt lika mycket. Men det blir hur som helst ett par dagars vila för hennes del. Då kanske jag också kan ta mig för att plugga ordentligt till vokabulärtentan på fredag (fast mer troligt är väl att jag kommer att sitta framför TV:n eller datorn istället).

Veckans uppdatering

Under veckan som gått sedan jag sist uppdaterade har jag inte gjort så värst mycket. På dagarna har jag varit i skolan som vanligt och på kvällarna har jag pluggat (fast kanske inte så mycket som jag borde).

I onsdags var det onsdagsträning- den sista "organiserade" onsdagsträningen för året. Onsdagsgruppen hade gjort en tipsrunda (inte så värst lång; det var ca 3 meter mellan de två lapparna med frågor). Jag lyckades gissa rätt på fem av sju frågor och blev därmed en av tre vinnare. Jag vann en påse med levergodis, vilket uppskattades av Myrrha.

I torsdags hade jag appellkurs. Maria R blev tvungen att åka hem till Lycksele så jag fick klara mig själv, men vi har ju så få deltagare så det går bra ändå. Kursdeltagarna fick träna på att belöna sina hundar (det låter kanske konstigt, men det är inte alla som kan det) och så fick de börja med apporteringen, så att de kan träna på det under vinteruppehållet.

I fredags gick jag en promenad med Jenny och Nixon. Sedan jobbade jag på kvällen och så jobbade jag hela helgen också. Eftersom jag jobbar väldigt långa dagar orkade jag inte gå någon lång promenad med Myrrha under mina lediga timmar, fast jag egentligen borde. Men Jonas har i alla fall tagit henne med sig och varit ute med henne.

Idag har jag varit i skolan, men jag steg upp lite extra tidigt och gick en halvtimmes promenad med Myrrha eftersom hon fått så lite aktivering i helgen. Och när jag kom hem vid halv tre gick vi en timmes promenad längs strandpromenaden. I kväll har vi tränat lite grann. Hon är väldigt pigg och alert nu när det har blivit lite kallare.

Myrrha har nu fått börja vara i soffan ibland. Något privilegium kan hon ju få för att hon är gammal och nästan pensionerad. Men jag tror inte att hon egentligen ser det som något bra. Det är ju en åtta år gammal vana som ska brytas. Första gången lockade Jonas upp henne med godis (ändå krävdes det ganska mycket övertalning) och när hon upptäckte att hon satt i soffan blev hon som förstenad. Hon satt helt stilla i flera minuter. När hon upptäckte att ingen var arg på henne slappnade hon av lite, men jag tror inte att hon tyckte att det var särskilt mysigt. Fast med tiden tror jag att hon kommer att tycka att det är rätt trevligt, om hon nu får fortsätta att vara i soffan- själv tycker jag att det blir lite för trångt.

Tävling

I helgen har vi haft tävlingar på klubben och jag har varit alldeles för trött för att sätta mig framför datorn på ett par kvällar. I fredags kväll tävlade jag själv lydnad. Jag valde dock att bryta tävlingen. På inkallningen lade sig Myrrha snyggt, bara för att kliva upp igen och lyfta upp ena bakbenet. När jag ropade in henne kom hon, men stannade upp en gång och lyfte upp benet igen.

Det är möjligt att hon gjorde det för att det hade fastnat skräp i rumpan (hon är rätt fjantig med sådant), men jag hittade inget skräp som fastnat, så jag valde att bryta ifall det var så att hon hade gjort sig illa. Vårt resultat dittills var heller inte strålande. Hon haltade inte efteråt, men hon rörde sig inte helt okej heller. Det kändes dock lite tråkigt att hennes tävlingskarriär skulle avslutas på det viset. Jag hade nämligen bestämt mig för att detta skulle bli hennes sista tävling.

För ovanlighetens skull fick eliten gå först, på grund av att det blir mörkt så fort, och när jag hade tävlat färdigt var jag tävlingsledare för lydnadsklass I. Camilla och Bixa tävlade och det gick riktigt bra för dem. Bixa pep nästan inte alls på platsliggningen den här gången och de fick förstapris i lydnadsklass I på väldigt fina poäng.

På lördagen blev jag hämtad av Maria T klockan fem. Vi kokade först kaffe på klubben och åkte sedan ut och la elitspår. Jag la två spår och när jag gick ut på mitt första var det så mörkt att jag inte kunde se de bortre snitslarna i upptagsrutan. Men det gick bra i alla fall. Bra gick det dock inte för alla. En spårläggare (inga namn nämnda) lyckades korsa sitt eget spår och/eller någon annans spår. En tävlande plockade pinnar från en annans spår och en annan fick sin hund påflugen av en lös stövare ute i spåret. Så man kan minst sagt säga att allt var ganska struligt.

Förutom att jag var spårläggare ropade jag också lydnaden för appellen och lägre och var mottagare på budföringen. Därefter hade jag inte någon annan uppgift än att plocka fram pokaler och priser, så jag fick tid att sitta och kramas lite med lille Agera en stund.

Jag gick en liten promenad med honom och Myrrha som är måttligt road av den lille kaxige gossen, som till och med gav sig på att försöka jucka på henne. Men hur söt han än är så är jag inte särskilt valpsugen. Dock önskar jag att jag hade en hund till så att jag kunde tävla i spår och sök också, till exempel en mycket liten, söt och busig schäfertik som heter Bita.

Igår morse blev jag hämtad av Inger tio i sju för att åka ut i skogen och vara sökfigurant. Sedan promenerade jag tillbaka till klubben genom skogen med Myrrha (hon var lycklig över att få lite uppmärksamhet den här helgen) för att vara mottagare på budföringen och tävlingsledare på uppletandet.

När jag kom hem igår kväll var jag så trött att jag bara ville sova. Men det tyckte inte Myrrha var någon bra idé. Hon sprang omkring och gnällde och tryckte upp gosedjur och kampknutar i ansiktet på mig. När jag gav upp tanken på att sova och klev upp la hon sig och somnade.

Jag har varit förkyld hela helgen och det har knappast blivit bättre av att stå som budföringsmottagare i ösregn och ligga på marken i skogen. Idag har jag dessutom haft examinerande muntliga övningar på engelska, en redovisning och en bandinspelning, som ska avgöra om jag ska få G eller VG (eller U, men det känner jag mig ganska övertygad om att jag inte kommer att få). Så nu kommer jag säkert bara att få G bara för att jag inte kan prata ordentligt p g a förkylningen.

Lilla Agera

Ikväll har vi haft möte i PR/Info. Jag promenerade dit i regnet och hann träna lite grann innan vi började. Jag hann inte träna mycket, men det var typ ingenting som fungerade. Myrrha ville inte ligga i blött gräs, vilket hon aldrig någonsin har brytt sig om tidigare. Inte stannade hon på inkallning med ställande och läggande heller. På fria följet trängde hon så jag nästan snubblade på henne, vilket hon aldrig brukar göra. Snarare brukar det ju vara tvärtom att hon går för långt ifrån. Och det är ju typiskt när jag nu fick ett galet infall och anmälde mig till tävling.

Ikväll har jag också träffat lilla Agera, Pernillas lilla aussievalp, för första gången. Behöver jag säga att han (för trots namnet så är det en hane) är jättesöt? Här kommer lite bildbevis:

Glömsk-jag?

I fredags kväll åkte vi till stugan för att vara där ett tag. På fredagkvällen skulle vi äta tacos, vilket inte gick så bra eftersom jag hade glömt en del viktiga saker till det hemma, t ex tacokryddorna och tacoskalen. Dock hade vi annan mat att äta- fläskfilé och pommes med senapssås är inte dåligt det heller- så vi behövde inte svälta. På lördagen var Jonas tvungen att åka in till stan så han kunde hämta de saknade ingredienserna så att vi kunde äta tacos på lördagkvällen istället.

I söndags hade vi tredje träffen på appellkursen och vi skulle ut i skogen och spåra. Vädret var inte det allra bästa, men det gick bra ändå. De flesta hundarna spårade bra, fast det varierade väldigt mycket hur mycket de hade tränat innan. Förutom spår körde vi också budföring, vilket också Myrrha fick vara med på och det uppskattade hon. Jag fick också nöjet att visa hur man leker med en hund för att få fart på den lilla schäferdamen. Jag fick igång henne ganska mycket, men jag personligen skulle nog önska lite mer intensitet. Lite förvånad är jag att det inte är mer fart i en hund från den kenneln.

Tyvärr blev vi tvungna att avsluta kursen ganska tidigt eftersom jag hade lyckats slarva bort mina nycklar och var tvungen att vara hemma innan Jonas åkte för att komma mig in. Nycklarna hittade jag senare på det ställe där jag borde ha letat allra först...

Igår och idag har jag varit i skolan hela dagarna. Otroligt nog fick vi tillbaka tentan som vi gjorde i fredags igår redan! Jag var ganska säker på att jag klarat att få godkänt, men jag fick till och med VG (fast bara för att han varit mycket snäll med rättningen; dock inte bara för mig utan för alla).

Uppdatering

Efter diverse påminnelser om att jag borde uppdatera min blogg, så har jag nu kommit mig för att göra det. För att sammanfatta lite av vad vi haft för oss så kommer jag att skriva flera inlägg för att det inte ska bli alltför långt (och för att jag ska få lite bättre koll; jag använder nämligen bloggen ibland som en sorts minnesanteckningar). På Mac:en kan jag datera inlägg bakåt i tiden, vilket jag inte kan göra på PC:n (eller så är jag för dum för att fatta hur man gör). Så om någon är intresserad av att läsa om vad vi sysslat med de senaste två veckorna så bläddra neråt!

De senaste dagarna har jag haft rätt fullt upp med att plugga till en tenta i fonetik. Ni förstår väl själva hur kul det är? Men idag har jag äntligen avklarat nämnda tenta och jag tror att jag lyckats få ett godkänt resultat.

När jag nu är inne på tentaresultat så måste jag också få passa på att skryta lite grann. Förra fredagen hade jag en tenta i engelskt vokabulär och jag lyckades få 66 poäng av 70 möjliga. När allas tentaresultat sattes upp visade det sig att jag var hade det bästa resultatet av alla. Och inte bara i min klass på 55 st utan också bland de som läser Engleska A!

En glad nyhet är också att "min" lilla Bita är friröntgad på både höfter och armbågar! Jag saknar verkligen det lilla monstret. Ibland mycket och ibland lite mindre. I morse var det lite mindre, eftersom jag upptäckte att hon ätit upp fodret på vänstra fickan i min vinterjacka. I helgen när vi ska åka till stugan kommer jag att sakna henne desto mer. Och Jonas också, eftersom han nu inte har någon hund att kasta frisbee till. I alla fall ingen hund som tycker att det är det roligaste i hela världen att springa.

Tävlingsledare

Den här helgen har varit fullproppad med aktiviteter. På lördagen åkte jag med Maria R till Ånäset för att vara tävlingsledare på deras lydnadstävling. Maria skulle tävla. Dagen började dock inte så bra. Maria försov sig, så jag fick ringa och väcka henne. Men eftersom de inte kunde börja utan mig så gick det ju bra ändå.

Det gick bra för flera av klubbens ekipage, speciellt för Maria och Tikka som vann lydnadsklass I med 187 poäng. Det gick också bra för Camilla och Bixa, som fick sitt första förstapris i lydnadsklass I. Om hon bara hade låtit bli att pipa så hade poängen blivit ännu bättre (men med erfarenhet av Bixas syster så vet jag att det inte är så lätt att få bort ljuden).

På söndagen blev det till att stiga upp ännu tidigare för att åka till Norsjö för att vara tävlingsledare. Maria R skulle vara tävlingsledare på appellen och jag på lydnaden. Eftersom appellen gick först hängde jag och Maria T med ut i skogen och tittade på appellrapporten. En nyttig erfarenhet eftersom jag aldrig sett en rapporttävling. Det verkar rätt kul. Jag fick också vara mottagare på budföringen. Appellen vanns av ett skellefteekipage, Siv-Anne med Nero.

Siv-Anne vann också lydnadsklass I med Nero, före Maria och Tikka som idag tog sitt LP I med 174 poäng. Grattis till er båda två!

Födelsedagar

Idag fyller både Jonas och min syster år. Syrran fyller till och med 30 idag. Det blir dock inget stort party eftersom hon är höggravid. Men ikväll har vi i alla fall varit där och käkat smörgåstårta. Jättegott! Det gick också fredligt till mellan Myrrha och Chili, syrrans katt. Myrrha är alltid snäll med katter, men Chili är aldrig snäll mot hundar och kan anfalla från 30 meter håll. Myrrha är jätterädd för henne, fast det har börjat gå lite bättre på sista tiden.

Idag har jag haft en tenta i vokabulär och den gick väldigt snabbt att göra. Jag var färdig efter en halvtimme. Efter tentan gick jag på stan med en klasskompis. Detta är första gången under de tre år som jag har pluggat i Umeå som jag går på stan. Jag köpte dock inget annat är födelsedagspresenter till Jonas och Fia. Men det var i alla fall nästan kul att gå på stan. Det är vanligtvis ingen favoritsysselsättning för mig.

Morgonpromenad i skogen

Idag börjar jag inte förrän kvart över ett, vilket innebär att jag kan ta bussen klockan elva. Så på morgonen gick jag en långpromenad i skogen med Myrrha. Vädret var helt perfekt för en skogspromenad, men jag blev ordentligt besviken när jag upptäckte att hela skogen var full av ungar som orienterade. Nu är ju Myrrha i och för sig så pass snäll och lydig att hon aldrig skulle få för sig att springa efter och jaga dem (vilket Bita skulle ha kunnat göra), men det är ju ändå inte lika avkopplande att promenera.

Så jag gick till klubben istället och lekte lite på agilitybanan. Jag tror inte att jag har kört någon agility med Myrrha sedan sommarlägret (och då var det ju inte ens jag, utan tjejen som lånade Myrrha som körde). Jag tror att hon tyckte att det var rätt kul. Jag hade kameran med mig och försökte ta några bilder. Men det är inte så lätt att fånga en hund in action, så det blev väldigt många bilder på Myrrhas svantipp och agilityhinder utan hund.

Appellkurs

Igår började min appellkurs, som jag ska hålla tillsammans med Maria R. Det är ju min första appellkurs, men jag tror säkert att det kommer att gå bra. Jag tror att detta kommer att bli en väldigt rolig kurs. Vi har ju inte så många deltagare, bara fem stycken (egentligen sex, men den sjätte dök aldrig upp). Så med två instruktörer på fem deltagare vore det väl tusan om vi inte skulle lyckas få ekipagen färdiga för tävling innan junitävlingen!

Så här första gången var vi mest inne, men vi gick också ut i mörkret och körde igenom några moment så att vi skulle få en liten överblick över vilken nivå de ligger på. Vi gav också i hemläxa att de ska öva på kontaktövningar och träna på att hitta rätt position.

Idag har jag varit ute och promenerat med Jenny och Nixon. Vi gick en sväng runt Anderstorp, i ganska makligt tempo. Jenny går ju inte så fort nuförtiden. Men det gjorde inget, för Myrrha går inte så fort heller. Jag minns inte att hon var så här slö innan Bita kom, men det kanske bara är det att jag blivit van vid ett annat tempo när jag haft Bita som gör att jag tycker att Myrrha är så långsam.

Ikväll ska jag jobba mellan 16-20 och sedan jobbar jag hela helgen mellan 8.30-20, med rast 14-16. Det känns lite jobbig, speciellt som det inte finns så mycket att göra på det stället som jag jobbar på nu. Fast jag kommer säkert att få tid att plugga lite till vokabulärtentan som vi har nästa fredag.

Nu har Bita åkt

I går kväll åkte Bita hem till Erik igen. Bita var med mig på jobbet på eftermiddagen och hon skötte sig väldigt bra (förutom att hon stack och sprang fram till en annan hund när vi var på väg till jobbet). Innan Erik kom och hämtade henne gick jag ut med Myrrha och Bita och lät dem leka. Det lär ju dröja länge innan Myrrha leker med en annan hund igen, om hon någonsin kommer att göra det.

Som vanligt gick leken mest ut på att springa och bita lite på varandra, men sedan satte de helt plötsligt igång med en ny lek- att gräva ett hål. De hjälptes åt båda två och till slut hade de fått till ett riktigt djupt hål. På slutet nådde Myrrha inte ner till botten av hålet. Myrrha var lerig över hela öronen när de var klara, eller rättare sagt när jag avbröt dem för att Erik kom. Bita blev jätteglad åt att få träffa honom.

Men det blev väldigt tomt här hemma utan henne. Det kändes konstigt att bli väckt av väckarklockan istället för av Bitas kalla nos. Och ännu konstigare att inte bli mött av en överlycklig hund när jag kom hem från skolan. Myrrha blir visserligen glad när man kommer hem, men hon visar det inte lika tydlig, eller ljudligt, som Bita. Jag saknar henne faktiskt mer än vad jag trodde att jag skulle göra.

Busande hundar

Nu har jag varit dålig på att uppdatera-igen. Det beror mest på att vi inte har gjort särskilt mycket under veckan. När jag inte har varit i skolan så har jag antingen pluggat eller varit ute med hundarna. I onsdags var jag på klubben som vanligt, men någon träning blev det inte. Vi har dock tränat lite hemma istället.

Spårat har vi också gjort. I tisdags började jag sent så jag behövde inte ta bussen förrän klockan tio, så jag gick en promenad i skogen och passade på att lägga ett spår till Bita. Det blev ca 200 meter långt och det var en nittiogradersvinkel. Inga pinnar lade jag; att plocka pinnar har vi bara tränat på utanför spåret än så länge. P g a tidsbrist fick spåret bara ligga i en halvtimme. Bita spårade väldigt bra och vinkeln klarade hon hur lätt som helst, fast hon blev störd av en klass orienterare.

Igår gick vi en promenad med Jenny och Nixon. Bita verkar ha kommit över sin värsta skräck för Nixon, men hon är fortfarande lite rädd för honom. Myrrha tycker också att Nixon är lite obehaglig och håller sig gärna undan när de är lösa. Bita och Nixon lekte däremot jagalekar. Men brottas med honom vågade hon bara göra när hon var kopplad.

Idag har jag jobbat. Hundarna har jag bara slörastat. Både på morgonen och när jag var hemma på mina lediga timmar gick jag ut och släppte dem så att de fick leka. Det är så roligt att se Myrrha leka; det har hon ju inte gjort på flera år förrän Bita kom. Men snart blir det ju slut med lekandet. Jag passade på att ta kameran med mig och tog några bilder medan de busade.

En liten vilopaus i leken

Dagens bästa bild

Ikväll har Bita fått följa med mig till jobbet. Hon skötte sig faktiskt riktigt bra. Det var bara min brukares mjukisdjur som hon hade lite svårt att låta bli. Hon förvånade mig också genom att hoppa upp i K:s säng och kura ihop sig bredvid henne. Här hemma har hon aldrig ens försökt hoppa upp i sängen och K har hon ju aldrig ens träffat. Även när K satt i rullstolen var Bita väldigt vänlig och slickande henne på handen och i ansiktet. Dock tyckte nog Bita att det var lite jobbigt att vara en arbetande hund för när vi kom hem somnade hon och vaknade inte ens till när jag spillde mat på golvet. That's a first...

Man ska inte köpa billig hundmat...

Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Hundmaten var nästan slut, men jag glömde gå på Björkis och köpa ny mat i fredags. Så under helgen fick jag gå på Ica och handla hundmat. Jag brukar köpa Doggys valpfoder de gånger jag har glömt tidigare. Men de förpackningarna var så små att jag inte visste om det skulle räcka till båda. Så snål som jag är valde jag det absolut billigaste alternativet som fanns, vilket var Euroshoppers hundmat.

Det ledde till att Myrrha blev ordentligt dålig i magen. Bita verkade klara sig bättre; hon är nog inte särskilt känslig för olika foder. Det var inga problem när hennes mat tog slut och jag började ge henne samma mat som Myrrha. Men inatt väckte hon mig halv fem och ville gå ut. I alla fall antog jag att det var det hon ville, fast hon väckte mig genom att kasta omkring en boll för att slutligen ge den till mig där jag låg i sängen. Man måste vara tankeläsare för att vara hundägare!

Så i morse fick de ingen mat alls, för jag ville inte att de skulle bli dåliga under dagen. När jag kom hem från skolan gick vi raka vägen till Björkis och köpte en säck Eagle Pack. Hundarna blev väldigt glada att äntligen få mat. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra med maten från Euroshopper, men det kanske duger som godis om man inte ger det i så stora mängder.

I morse gick jag en 1,5-timmes promenad i skogen innan jag åkte till skolan. Det regnade ganska ordentligt och jag var i stort sett genomblöt innan vi var hemma igen. Bita var hyperaktiv och sprang som en dåre i skogen. Jag aktiverade dem med att gömma bollen så att de fick leta reda på den. När jag kom hem från skolan var Bita fortfarande ganska överaktiv, så jag gick ut och lät dem busa på gräsplätten vid f d Willys en halvtimme. Lite lydnadsträning blev det också i ösregnet.

Dags att uppdatera lite

Nu har jag varit slö på att uppdatera igen. Men det beror inte på att dagarna har varit innehållslösa. Inte mina i alla fall, men hundarnas kanske har varit något tråkiga. På onsdagen hade jag lång dag i skolan; jag åkte vid åtta och kom hem halv sex. Jonas var hemma på lunchen och gick då också ut med hundarna, men annars var de ensamma hela dagen. Det kompenserade jag dock genom att fara på onsdagsträningen på klubben.

Själva träningen gick dock inte särskilt bra. Vi fick skjuts dit och därför hade hundarna (läs Bita) inte fått springa av sig innan vi gick ut och tränade. Hon låg som på nålar på platsliggningen och hade lite svårt med koncentrationen i övrigt. Myrrha var också lite okoncentrerad. När alla åkt hem gick jag och Pernilla ut och släppte Myrrha, Bita och Lotus. Myrrha strosade som vanligt omkring för sig själv och Bita var först jätterädd för Lotus. Men det kom hon över och de hade jättekul när de sprang runt, runt på planen. Bita är fruktansvärt snabb; ibland kan man misstänka att det är lite greyhound inblandat i henne. Eller, med tanke på storleken, kanske snarare whippet.

På torsdagen var jag också i skolan, men jag hade en kortare dag och hundarna var bara ensamma i 6 timmar. När jag kom hem gick jag ut och lät dem busa med varandra i en halvtimme eller så. På kvällen tog jag Bita med mig på spårläggarkurs med David. Hon fick följa med och springa i skogen och sedan släppte David ut Isto. Som vanligt blev Bita först rädd, men sedan lekte hon lite med honom. När jag kom hem var hon ganska ordentligt trött.

På fredagen var jag ledig, men jag kände mig väldigt lat. Jag kände mig mer sugen på att plugga engelsk grammatik än att gå en långpromenad med hundarna (ja, det är möjligt att det är något fel på mig!), så det fick bli lite av en vilodag för dem. I och för sig var jag ute flera gånger och lät dem busa med varann, så lite motion fick de i alla fall.

Igår lördag jobbade jag fram till halv två. När jag slutade gick jag hem och hämtade hundarna och så tog vi en promenad upp på klubben. Det var MH idag och jag ville gärna gå med som publik på ett par hundar. Det är ju inte så ofta man har möjlighet att göra det så det kändes ganska skönt. När jag kom dit blev jag ännu gladare att jag inte behövde vara funktionär av något slag...

Jag stannade kvar på klubben tills det var dags att gå hem till Jonas pappa för att äta middag. Även hundarna fick smaka av den goda middagen; kotlettrad med hasselbackspotatis, rödvinssås (ja, hundarna fick också lite) och varma grönsaker. När vi kom hem var Bita jättetrött. Det var tydligen jobbigt för henne att hälsa på någon. När jag tänkte efter lite grann så har vi faktiskt inte egentligen hälsat på någon under tiden Bita har varit här. Att åka till stugan eller Lappvattnet har inte riktigt varit samma sak, eftersom vi då mest varit utomhus.

Idag har jag också jobbat. Efter jobbet gick jag ut med hundarna på en promenad. Myrrha var inte riktigt frisk (dålig i magen, antagligen p g a matresterna igår) så det blev inte någon särskilt lång promenad. Bita har varit väldigt snäll mot Myrrha hela eftermiddagen och har legat tätt intill henne och slickat henne på nosen då och då. Riktigt gulligt att se.

Hundarna har ju varit ensamma en hel del under veckan och eftersom jag inte längre har någon bur så har det varit ganska nervöst. Men det har verkligen gått över förväntan. Ingenting värdefullt har blivit söndertuggat. Ett reklamblad och en rulle med plastpåsar har gått åt och hon har tuggat lite på jackan som jag ger henne att ligga på när jag går, men det tycker jag inte är så mycket att bry sig om. Hon verkar i alla fall inte stressad och uppjagad när jag kommer hem. Inte ens de gånger Jonas varit hem på lunchen blir hon stressad, vilket Myrrha kunde bli när hon var ung. Oftast verkar de som att de sovit båda två medan jag har varit borta.

Nu har skolan börjat

Igår började skolan igen. Det kändes inte allt för kul att stiga upp på morgonen efter endast fem timmars sömn (för jag hade naturligtvis inte vett att gå och lägga mig i tid). Jag promenerade en halvtimme med hundarna innan jag tog tjugo i sju- bussen till Umeå. Det började inte vidare bra, för jag kom 20 minuter för sent på grund av att bussen var ordentligt försenad härifrån eftersom alla skulle köpa sina busskort. Dessutom var det vägarbeten som gjorde att det tog tid.

Det var bara registrering och fotografering som jag kände att jag behövde vara med på. Informationen om lokaler m m, som var på eftermiddagen, behöver jag inte. Fast de flesta i klassen verkar vara nybörjare på universitetet så för dem är det förstås bra.

Jag hade därför tänkt ta bussen hem kvart över tio så att hundarna bara skulle behöva vara ensamma i 6 timmar. Stina hämtade ju tillbaka sin bur när hon flyttade, så jag måste ha Bita lös i lägenheten. Det kändes ganska nervöst måste jag erkänna, även om det har funkat att lämna henne ca 4-5 timmar tidigare. Men det blev inte som jag hade tänkt, för de hade ändrat busstiderna så jag missade bussen, som går prick klockan tio numera! Det blev till att vänta till tio över tolv- bussen istället.

När jag väl kom hem efter 8 timmar visade det sig att det hade gått alldeles utmärkt. Bita hade inte tuggat sönder någonting! Hon hade legat på min jacka som jag lagt fram åt henne och förmodligen sovit hela dagen. Men hon hade rätt mycket energi när jag kom hem. Jag gick ut med hundarna så att de fick leka en halvtimme och på kvällen gick vi en promenad på ca en timme.

I morse gick vi en promenad i skogen på 1,5 timme innan jag tog bussen till Umeå klockan tio. Jättekul att gå i ösregnet! Bita tyckte inte heller att det var särskilt kul, i alla fall inte förrän hon var helt blöt. Hon verkar inte gilla vatten särskilt mycket, vare sig det ligger på marken eller kommer uppifrån. Myrrha bryr sig däremot inte alls om att hon blir blöt.

Idag blev jag bara borta i 6 timmar och dessutom var Jonas hemma på lunchen, så jag var lite mindre orolig för vad Bita skulle ha ställt till med idag. Och hon var en snäll hund idag också, för när jag kom hem låg hon och sov. Eller jag antar i alla fall att hon gjorde det, för hon kom emot mig i hallen (stod inte just innanför dörren som hon brukar) och sträckte ordentligt på sig.

Puh, vilken jobbig dag!

Jag är så trött, så trött just nu! I morse steg jag upp klockan sex (eller i alla fall var det den tiden som klockan ringde) för att hinna vara på klubben klockan sju. Jag skulle nämligen vara skytt på platsliggningen för lägre och högre-hundarna. Jag avskyr verkligen att vara skytt. Jag är banne mig inte skottfast, och jag blir räddare och räddare för varje skott. Mig ska man nog inte avla på.

När brukshundarna åkt ut till skogen hade jag hand om köket; kokade kaffe och gjorde mackor bl a. Jag hann också med att fika, sitta och prata med Sofi och träna med hundarna lite grann innan jag märkte upp planen för lydnadshundarna. Det blev lite stressigt med uppropet på lydnadshundarna eftersom nästan hälften av alla tävlande var ute i spårskogen med olika uppgifter. Men till slut var alla på plats och vi kunde köra igång.

Det gick bra för många av våra skellefteekipage idag. Speciellt bra gick det för Maria och Tikka, som vann lydnadsklass I med 197 poäng! Hon hade 1 poäng mer än tvåan, Camilla och Denise. Grattis båda två, bra jobbat!

När jag varit tävlingsledare på lydnaden trodde jag att min uppgift var slutförd, men hur det nu blev så hamnade jag ute på planen igen; den här gången för att vara domarsekreterare på högre-och lägrehundarnas lydnad. Nu hade det helt plötsligt blivit jättevarmt och jag hade förstås glömt ta med mig vatten ut. Jag hade inte heller hunnit äta, så när jag stod i gruppen på sista hunden så var jag nästan svimfärdig. Men sedan, klockan tre, fick jag äntligen äta lunch!

Sedan var det prisutdelning och städning innan jag fick gå hem med Myrrha och Bita, som fått sitta instängda i ett rum nästan hela dagen. Adam skulle komma klockan fyra så det blev till att stressa hemåt. Jag och Adam tog hundarna med oss till Nordanå och matfesten, där vi åt middag. Snart ska vi gå på bio. Jag är rätt trött så jag hoppas att jag kan hålla mig vaken på bion. Hundarna är jättetrötta så de kommer säkert att sova hela tiden medan vi är på bio.

Duktiga Bita

Idag är jag verkligen stolt över Bita. Hon har nämligen varit ensam hemma (med Myrrha) i fyra timmar medan jag jobbade. Och hon hade inte förstört någonting! Hon hade bara dragit ner en av mina jackor, men hon hade inte tuggat på den utan bara legat på den. Tidigare på dan var hon också ensam en liten stund, ca 45 minuter, och inte heller då hade hon förstört någonting. Dock hade hon tagit ett par av mina shorts och legat på, så jag antar att det är en bra idé att lägga fram något klädesplagg åt henne när jag lämnar henne.

Hon har också varit väldigt duktig på promenaderna de senaste dagarna. Häromdagen när Bita och jag gick strandpromenaden gick jag lite i egna tankar och glömde bort att hålla ögonen öppna. Bita stod och luktade på en fläck 10 bakom mig och helt plötsligt kom en hel skolklass cyklande. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna kalla in henne och jag var säker på att hon skulle dra efter dem. Men det gjorde hon inte; istället stod hon helt lugnt och tittade på dem när de cyklade förbi (i väldigt hög fart dessutom). När det blev en lucka bland cyklisterna kom hon travande fram till mig och satte sig!

I tisdags kväll gick vi den långa strandpromenaden, d v s bort till dammen och tillbaka igen på södra sidan. Vi tog det ganska lugnt och vi stannade ganska länge på ett ställe så att Myrrha fick bada lite grann. Jag kastade boll ut i älven och då kan hon faktiskt tänka sig att simma lite. Jag tror till och med att hon tyckte att det var kul, för när hon hade badat klart blev hon tokbusig och började hoppa omkring. Det tyckte Bita var kul förstås, men att bada förstår hon sig inte på. Hon kan på sin höjd tänka sig att blöta ner framtassarna lite grann.

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Jag hade lovat att vara kvällens instruktör så jag var där tidigt för att hålla i platsliggning med och utan skott. Sedan hjälpte jag till med lite olika saker, t ex att hålla i Nike när han gick över stegen (vilket inte var lätt när han ville hoppa ner) och att kommendera Annika och Kurri, som ska tävla tvåan på lördag.

Men när de flesta hade slutat träna tog jag ut Myrrha och Bita (som satt i Bennys bil och nästan höll på att få åka hem med honom) och tränade lite grann. Bita var verkligen otroligt duktig. Jag tränade med henne lös fast det fanns andra hundar på planen. Hon bet mig nästan inte alls i benet när hon gick fot och hoppet verkar hon ha fattat nu. Nu gäller det bara att få henne att förstå att man ska vänta på ett kommando innan man hoppar...

Jag körde också en budföring med henne för första gången. Stina fick vara mottagare och det var inga problem att få Bita att springa till henne. Men sedan var hon inte lika pigg på att springa tillbaka till mig, för Stina hade ju godis. Sedan var jag mottagare till Hekla och fast hon blivit en liten tjockis så orkade hon springa budföring.

Myrrha var väldigt pigg på att träna när det blivit svalare, men jag hade förstås glömt både koner och apporter så det blev mest fotträning och lite inkallning. Eftersom Jonas är i Finland så hade jag inte bråttom hem så jag stannade kvar och pratade lite med Pernilla om aussievalpen som hon ska skaffa. Den kommer från en väldigt intressant kombination, så det ska bli kul att se vad det blir av den.

Medan vi stod och pratade släppte vi lös hundarna. Myrrha gick omkring och strosade för sig själv, men Bita var så rädd för Yana (som Pernilla är hundvakt åt) att hon bara satt tryckt mot mina ben och skakade, trots att Yana flera gånger gjorde lekinviter åt henne. Boxrar tycks inte vara Bitas favoritras. Lotus var hon mer förtjust i (han är ju aussie och de är ju trevliga), men hon vågade inte leka med honom på grund av Yana.

Nya korningen

I helgen har jag gått en kompletteringskurs för testledare inför den nya korningen. Eftersom det var agilityläger samt Skogens Dag på klubben fick vi hålla till på räddningstjänsten istället. Det blev alltså en ganska ordentlig promenad för mig och hundarna för att ta oss dit. På lördagen fick de sitta i Lenas bil, men på söndagen kunde hon inte vara där så då fick de vara instängda i ett omklädningsrum (trots att jag tror att det egentligen är hundförbud i lokalen). De (eller ska jag kanske skriva Bita?) skötte sig i alla fall ganska bra. Inget sönderbitet, bara en jäkla massa hundhår att sopa upp efter avslutad kurs.

Under helgen hann vi med att titta på en film och prata lite om den nya korningen. Jag tycker att det mesta verkar ha förändrats till det bättre. Det är bra att spökena har tagits bort och det nya skramlet är bättre än det gamla. Jag är också väldigt förtjust i uthållighetstestet, när en trasa försvinner in i ett rör och sedan kollar man hur länge och hur hunden jobbar för att försöka få fram den. Trumgubben kallas numera social gubbe och man får agera mycket mera fritt än tidigare, vilket jag tyckte var jättekul. Eftersom jag alltid har tyckt att det är korkat att blanda in hot i det här momentet så tycker jag förstås också att det är bra att det inte ska vara något hot inblandat.

Men den absolut roligaste förändringen för mig som testledare är leken i början. Man får leka mycket mer med hunden och det är verkligen jättekul, även om det också är rätt jobbigt. I alla fall om man som jag får äran att leka med Oden. Det var inte bara svettigt; nu har jag också ont i varenda muskel i kroppen!

På söndagen kom en del hundar som vi fick öva oss på och det var kul. Speciellt som jag fick se ett par släktingar till Bita. Dels var det halvmorbror Gorax (som jag i och för sig träffat en del tidigare) och hennes halvbror Jocke. Jockes husse är dessutom ägare till Bitas pappa och har också en halvsyster till Bita (som inte heller var särskilt stor).

Hundarna var ganska trötta efter helgen, även om de inte gjort särskilt mycket. Därför hade vi lite av en vilodag igår. På kvällen hade vi dock möte i PR/Infokommittén, så vi promenerade till och från klubben. Ewelyn hade Jenna med sig och Bita var till en början jätterädd för henne, men när vi suttit i samma rum en stund slutade hon bry sig om henne. Jag hade egentligen också tänkt träna lite grann, men mötet drog ut på tiden så jag struntade i träningen och gick hem och tittade på TV istället.

Tillbaka från stugan

Nu har vi kommit hem från ett par sköna dagar i stugan. Vi åkte dit mitt på dagen på måndagen. Jonas började med att kasta frisbee med Bita och nu börjar hon fatta poängen med det. Sedan gick vi en promenad längs älven med båda hundarna. Det är väldigt lite vatten i älven just nu så vi kunde gå på ställen vi aldrig gått förut. Jag badade i älven, men hundarna och Jonas valde att låta bli. Veklingar, det var ju faktiskt hela 15 grader i vattnet!

På tisdagen gick jag en långpromenad i skogen med hundarna. Jonas var tvungen att åka in till stan så han släppte av mig i skogen och sedan gick jag hemåt genom skogen, mestadels i obanad, och dessutom okänd, terräng. Det var en trevlig promenad bortsett från att jag glömde byta skor innan vi gick. Sandaler (med hål i sulan) är INTE lämpliga för skogspromenader! Jag fick en sticka rakt in i foten som gjorde ordentligt ont.

Hundarna aktiverade jag genom att gömma godis på en gammal stubbe. För första gången fattade Bita poängen med godisstubbarna!



Efter att ha tagit mig fram genom snårig skog, myrmark och kalhyggen kom vi fram till ett ställe med mycket högt gräs. Ibland kunde jag inte ens se hundarna. På de här bilderna syns de, men det är knappt man kan se att det är två hundar.


På eftermiddagen och kvällen blev det mer frisbeekastning och bollkastning. För mig är det praktiskt att använda bollkastaren för att kasta bollar ut i det höga gräset ute på legdan så att de får leta lite grann också. Jag kan inte kasta frisbees lika långt som Jonas. På kvällen var hundarna ganska trötta.


Idag regnade det, så vi bestämde oss för att åka hem på förmiddagen istället för att gå en långpromenad i skogen som vi egentligen hade tänkt. Hundarna sov mest hela dagen, men på kvällen gick vi upp på klubben. Det är ju onsdag och onsdagsträningarna börjar om igen. Idag var det dessutom träningstävling.

Jag var skytt på platsliggningen med skott och sedan la jag Bita på platsliggningen utan skott. Det gick väldigt bra. Jag la henne på kanten, en liten bit ifrån de andra hundarna, och hon låg i två minuter! Visserligen stod jag bara någon meter ifrån henne och jag berömde henne flera gånger under tiden, men jag är jättenöjd.

Jag tränade lite grann på planen bara för att få henne att koncentrera sig på mig fast det finns andra hundar runt omkring. Det funkade, men det var nog mest för att de andra hundarna var ganska långt ifrån oss. Vi har inte mött särskilt mycket hundar på sistone och tydligen behöver hon träffa hundar regelbundet för att kunna låta bli att göra utfall. För idag gjorde hon utfall, morrade och skällde på andra hundar nästan lika mycket som hon gjorde från början. Nåja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag är inte glad över det. Det är också en viss skillnad i utfallen; tidigare var hon mest rädd, men nu börjar hon bli lite kaxig istället.

Bita 1 år

Idag fyller lilla Bita ett år. Fast särskilt mycket vuxnare kan man väl inte påstå att hon har blivit. Fast de senaste veckorna har hon börjat sprätta lite efter hon har bajsat, så kanske hon börjar bli en "stor" tjej. Så här ser hon i alla fall ut idag.


När Myrrha fyller år brukar hon få en skål med popcorn. Det fick Bita också. Myrrha brukar äta sina popcorn ett och ett så det tar en väldig tid innan hon har ätit klart. Jag var helt säker på att Bita INTE skulle äta dem ett och ett och att hon skulle tömma skålen på väldigt kort tid.

Jag hade fel. Först och främst blev hon väldigt tveksam när Jonas ställde ner skålen. Fast han sa varsågod flera gånger vågade hon inte riktigt börja äta. Och när hon gjorde det så vräkte hon inte i sig. I och för sig åt hon dem inte ett och ett som Myrrha, men hon tog det väldigt lugnt. Och när hon hade ätit lite mer än hälften lämnade hon skålen och gick därifrån! Det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle få se Bita göra.



Eftersom jag jobbade blev det ingen långpromenad för hundarna, men det tänkte jag kompensera de närmaste dagarna. Vi ska nämligen åka till stugan i några dagar och då ska det bli både långpromenader och spår, hade jag tänkt.

En jobbig dag för hundarna

...blev det igår. På förmiddagen åkte vi upp till stugan för att tvätta bilen. Vi skulle nämligen åka till Lappvattnet och grilla på kvällen och det går ju inte för sig att vår Audi är skitigare än Eriks BMW... Jag tog en promenad med hundarna till smultronstället och plockade lite smultron. Nu fanns det ännu mera smultron där. Jag fick dock slåss om dem med hundarna, som glufsade i sig bär så fort de hann. Och dumma är de ju inte heller; de har lärt sig att titta efter mina händer, för i den riktningen finns det bär.

Hundarna blev ordentligt trötta av att vara i stugan, men de hann bara sova en liten stund medan vi duschade. Sedan var det dags att åka vidare till Lappvattnet. När vi kom dit sysselsatte de sig mestadels med att springa omkring på gården och leta efter äckliga saker att äta. Ove brukar slänga rester av djur som han skjuter bakom ladugården. Vidrigt enligt mig, men mums enligt hundarna.

Bita lyckades dessutom skaffa sig färskt kött. Jag såg det inte själv, men tydligen så stampade hon ordentligt i marken med framtassarna två gånger och sedan tog hon något i munnen. Hon åt upp sitt byte med en gång. Jonas hade ingen lust att ta reda på vad det var exakt, men antagligen var det en mus eller nåt liknande.

När Hugo fick höra att Bita heter just Bita rynkade han pannan och funderade en stund och sen sa han som när man tuggar? Han tyckte att det var ett konstigt namn. Både Hugo och Isabelle är fyra år gamla, men Hugo förklarade för mig att tidigare så var han bara tre år fast Isabelle var fyra år. Och så tillade han att snart så fyller jag nog om henne. Isabelle tyckte om att klappa på Bita, men Hugo gillar lite mera action, så han kastade boll till Myrrha med bollkastaren.

När vi hade ätit åkte Jonas hem med hundarna. Jag åkte med mamma, syrran och Hugo samt brorsan, Lina och Isabelle till Burträsk för att gå på en show med Idolkollot. Det är ett kollo för sång och dans och Adam har varit där hela veckan. I början av veckan tilldelas de en låt som de sedan jobbar med hela veckan och som avslutning framför de sin låt tillsammans med en riktig orkester. Dessutom var det mer kända artister med också, men dem hann jag inte se.

Adam var jätteduktig, faktiskt bäst av de jag hörde. Fast jag hörde i och för sig inte så många. Hugo och Isabelle tröttnade på att sitta still och lyssna så när Erik, Lina och Fia åkte hem med dem var jag tvungen att åka med också för att kunna ta mig hem.


På kvällen var hundarna jättetrötta. Även i morse var de ovanligt trötta. Bita brukar väcka mig en stund innan väckarklockan ringer (även de dagar jag inte har ställt någon väckare) , men idag kom hon inte ens när väckaren ringde. Hon vaknade inte förrän jag stigit upp och inte ens då klev hon upp för att hälsa. Jag har jobbat idag och när jag kom hem strax före två var de fortfarande jättetrötta. De har sovit hela eftermiddagen. I kväll har vi gått strandpromenaden och varit ute i nästan två timmar, så nu är de trötta och sover igen.

Ensamhetsträning

Idag har Bita fått ordentligt med ensamhetsträning. Jag har lämnat henne flera gånger under dagen (tvättat, varit på biblioteket och handlat 2 gånger) och jag har inte ens begränsat utrymmet genom att stänga dörrar. Hon har fått vara i hela lägenheten. Jag glömde också att ge henne tuggbenet som hon brukar få ha när hon är ensam. Eller ensam är hon ju i och för sig inte; Myrrha är ju hemma.

Hon hade inte ställt till med någonting när jag var borta och var inte ens särskilt uppstressad när jag kom hem. Hon kom inte ens till dörren och hälsade utan låg kvar i hallen tills jag hade tagit av mig skorna. Då var hon i och för sig glad, men inte så överdrivet glad som hon brukar vara annars.

I morse gick vi en promenad på 1,5 timme längs strandpromenaden. Det var inte så mycket folk ute så jag hade båda hundarna lösa i stort sett hela tiden. Både i går kväll och i kväll har jag varit ute och tränat lydnad. För Myrrhas del är det lite för varmt, så med henne tränar jag mest fot och sittande samt platsliggning. För Bita är värmen inte något stort problem så henne kan jag träna mer med. Hon börjar vara riktigt duktig på det mesta. Hon har mycket fina lägganden och snart kan hon hela momentet läggande under gång. Vad hon dock behöver träna mer på är ingångar, så det har vi tränat särskilt mycket på ikväll.

Just nu springer hon omkring med en pipboll och tigger om uppmärksamhet, trots att vi just varit ute och tränat (eller kanske just därför?). Hon verkar tycka mycket om pipleksaker, men jag är mindre förtjust. Egentligen är jag helt emot att låta hundar leka med såna för det gör mig vansinnig att höra detta pipande. Myrrha verkar också tycka att det är jobbigt, för hon blänger på Bita när hon sätter igång. Även om leksakerna faktiskt är Myrrhas, så gillar hon dem inte. När hon leker med dem biter hon aldrig så hårt att de piper; jag tror inte ens hon vet vilka som piper eller inte.

Om någon undrar varför jag ändå har pipleksaker hemma när varken jag eller hunden gillar dem så är anledningen att Myrrha har fått dem i present av min lillebror Adam när hon var liten. Nu tror jag dock att Bita snart har demolerat alla pipleksaker. Jippi!

Bita- den lydiga lilla hunden

Eftersom det var så varmt idag väntade jag med att gå en långpromenad tills ikväll. Jag hade tänkt att gå strandpromenaden ända bort till dammen och sedan gå tillbaka på andra sidan älven. Men det var alldeles för varmt trots att jag väntade till kvällen. I alla fall för Myrrha; Bita hade nog orkat även om hon också blir påverkad av värmen. Därför gick vi inte hela vägen, men trots det var vi ute i lite mer än två timmar.

Tyvärr var jag inte den enda som hade kommit på att man kan gå promenader på kvällen, så det var många andra hundägare som var ute med sina hundar. Dessutom var det en massa joggare och cyklister också. Men det funkade jättebra med Bita. Hon börjar vara riktigt vardagslydig nu och jag hade henne lös i stort sett hela promenaden. Joggarna brydde hon sig inte alls om och det gick jättebra att hindra henne från att springa efter cyklister. Vi träffade på en igelkott och hon skällde inte ens på den (vi har sett två igelkottar tidigare och då skällde hon som en galning). Hon var till och med lös vid två hundmöten!!!

Visserligen tror jag att Jonas teori om att det var för varmt för att hon skulle orka dra efter joggare och cyklister stämmer. Men jag tycker i alla fall att det är jättebra, för jag får ju många chanser att berömma och belöna att hon låter bli. Häromdagen kom hon till och med och satte sig framför mig när hon såg en cyklist (som jag inte hade sett), så jag tror nog att hon börjar fatta.

På vägen hem började Bita morra mot en dörr med glasrutor. Hon har tidigare morrat mot sin egen spegelbild och när jag såg spegelbilden av två hundar i dörren trodde jag att det var det hon gjorde nu också. Fast det var nåt med spegelbilden som inte stämde. Den ena speglbilden var en liten schäfer med rest ragg, men den andra motsvarade inte en aussie; det var i själva verket en whippet. Det tog mig några sekunder att fatta att det var en helt annan schäfer innanför dörren och dessutom en schäfer som var nästan lika liten som Bita.

Äventyrsstigen

Idag hade jag ingen lust att gå någon promenad med hundarna, men eftersom vi inte gick någon långpromenad igår kändes det som om jag var tvungen. Inget av de vanliga ställena vi brukar gå på kändes lockande, så jag bestämde mig för att gå äventyrsstigen på Vitberget. Det är en stig i skogen där man ska göra olika aktiviteter, typ hänga i rep och balansera på stockar o s v. Numera används den inte och har nog inte använts på många år för stockarna var borttagna och repen var ganska ruttna på många ställen.

Hur som helst går den här stigen delvis i ganska besvärlig terräng; det är kuperat och på vissa ställen ganska brant så att man får klättra lite grann. Jag tyckte att det skulle vara bra träning för Bita, som jag tycker är lite för omusklad. Det var länge sedan jag gick äventyrsstigen och jag hittade den knappt. Jag tror att de möjligtvis kan ha byggt ut campingen sedan sist jag var där, för det såg inte alls ut som jag mindes. Eller kan det vara minnet det är fel på?

När jag väl hittade stigen blev det en trevlig promenad. Det finns också bänkar längs stigen så jag passade också på att träna lite passivitet. Bita valde själv att lägga sig efter en stund när jag satt stilla, men Myrrha har alltid haft lite svårt för passivitet och ville hellre gå och äta blåbär, så henne fick jag säga till att hon skulle vila.

Alldeles i slutet av stigen finns en ställning som man ska klättra på och jag kunde inte låta bli att testa. Den är byggd ut från en avsats så det blir längre och längre ner till marken ju längre ut man kommer på den. Längst ut skulle jag tro att det är ca 3 meter till marken. Den är byggd av runda stockar som i början ligger ganska tätt, men bli glesare och glesare ju längre ut man kommer. Längst ut finns en liten avsats. Jag gick ut dit bara för att kolla om jag vågade, vilket jag knappt gjorde.

Men då ville ju förstås hundarna också gå ut dit, speciellt Bita. Hon sprang runt och gnällde och försökte hitta en alternativ väg, men när det inte gick försökte hon gå samma väg som jag. Hon var väldigt nära att ramla ner mellan stockarna och då blev jag orolig och gick tillbaka till fast mark. Men Bita gav sig inte ändå; hon tog sats och klättrade ut till avsatsen. Hon lyckades också ta sig tillbaka utan några som helst problem. Dessutom ville hon göra om det igen, men då stoppade jag henne.

Myrrha lyckades inte lika bra. Hon gick ut ungefär halvvägs, men när hon såg att det blev glesare mellan stockarna vågade hon inte längre utan la sig ner. Med hjälp av kopplet fick jag henne dock att kravla sig tillbaka själv. När vi kom hem igen efter 1,5 timme drack de en massa vatten (för det hade jag som vanligt glömt att ta med mig) och sedan sov de gott.

Jag och Jonas har ätit coca-colabräserade kalkonbröstfiléer, vilket var mycket gott. Efter middagen gick vi till godisaffären och då fick hundarna följa med. Jonas koppeltränade Bita lite grann (fast jag tycker att hon redan är rätt bra på att gå i koppel, i alla fall om man jämför med Myrrha och alla mina tidigare hundar) och jag tränade platsliggning och lite fot medan vi väntadepå Jonas.

Träning, träning

Jaha, nu har jag varit lat med att uppdatera igen. Men det kan bero på att vi faktiskt inte har gjort så mycket på sistone. I söndags gick jag en skogspromenad med hundarna och passade på att ta en sväng förbi klubben och träna lite grann. Det var för varmt för träning för Myrrhas del, så det blev bara träning för Bita. Mest tränade vi på hopp. Nu börjar hon fatta att det är rätt kul att hoppa.

I måndags jobbade jag kväll, så på dagen gick vi en promenad i skogen. När jag kom hem på kvällen gick jag ut och tränade med båda hundarna. Först tränade jag Bita, för Myrrha blir så laddad av att sitta bunden och vänta. Bita har blivit väldigt duktig på att gå fot, även om vi inte går så långa sträckor än. Vi behöver också träna mer på vändningar på stället till vänster samt vänstersvängar.

Hon är också jätteduktig på att lägga sig, fast "problemet" med klickerträning är förstås att hon just nu kastar sig ner i liggande ställning även under fritt följ :-) Fast det är förstås bara bra, eftersom hon tidigare var alldeles för passiv. Ingångar behöver hon också träna lite mer på och jag tycker också att hon har för dåligt tempo på inkallningen. Jag förstår inte riktigt varför, för springa fort kan hon ju.

Med Myrrha körde jag bara fritt följ och rutan. Istället körde jag väldigt mycket fritt följ och gick långa sträckor utan beröm eller belöning. Det funkade jättebra; hon blir nästan mer taggad av att inte få något beröm. Fast det gäller bara fria följet; i andra moment vill hon gärna ha bekräftelse genom beröm. Rutan körde jag flera gånger som helt moment. Det funkade jättebra. Andra gången försökte hon springa till rutan utan att passera konen först, men när jag stoppade henne och skickade om henne till konen kom hon ihåg hur det skulle vara och därefter gjorde hon momentet näst intill perfekt flera gånger i rad.

På tisdagen var jag ledig. På förmiddagen lämnade jag Bita hemma med Jonas och gick en promenad längs strandpromenaden med Myrrha. Jag tror att hon tyckte att det var kul att få gå ensam med mig för en gångs skull, men det var tyvärr lite väl varmt för hennes del. Det blev därför inte någon lång promenad, trots att vi var ute ganska länge.

På kvällen gick jag en promenad tillsammans med Jenny och Nixon och då tog jag bara Bita med mig. Jag tyckte att hon kunde få komma ut och få lite erfarenheter på egen hand. Hon var fortfarande rädd för Nixon, men det gick över efter ett tag när de hade fått springa lösa en stund. Det var trevligt att ha mänskligt sällskap under promenaden för en gångs skull. Mindre trevligt var dock att Nixon hade fått en fästing på örat som jag fick äran att ta bort. Äckliga, vidriga kryp!

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Det var inte särskilt mycket folk, eftersom onsdagsträningen inte drar igång på riktigt förrän om ett par veckor. Men det tyckte jag var bara bra eftersom jag tänkte träna på planen med Bita bland andra hundar. Det har hon aldrig varit med om förut. Hon gapade och skällde en del, särskilt på Piroll som hon verkar tro är livsfarlig.

Men när jag väl började träna med henne hade hon inte särskilt stora problem med att koncentrera sig på mig och strunta i de andra hundarna. Dock var hon bara tvungen att gapa på varenda ny hund som kom in på planen, men det var inte alls svårt att återfå kontakten. Bita har nu också legat sin första platsliggning tillsammans med andra hundar. Man kan väl inte precis påstå att det gick bra, för hon låg varken tyst eller stilla. Men jag är jättenöjd över att hon överhuvudtaget klarade att lägga sig och ligga kvar ( även om det bara rörde sig om ca 20 sek) med en hund på vardera sidan utan att gapa och göra utfall. Det var till och med helt okända hundar (för Bita alltså). Precis bredvid sig hade hon Musta och en tollartik som jag tror heter Blistra. Förutom dem var det också Curry och Dimma.

Idag har vi inte gjort något särskilt alls. Jag har jobbat på dan och hundarna har fått gå ut ett par gånger och leka med varann. Bita kommer dock ofta och sätter sig fot och tigger om att få träna lite grann, så henne har jag tränat lite med. Mest kontakt och att sitta och ligga kvar. Just nu sitter hon här och puffar på mig och vill ha uppmärksamhet så jag ska gå och fortsätta träna lite på att spela död, som vi började träna på för någon dag sedan.