14 kg

Ja, 14 kg är vad Chansa väger nu. Jag försökte också mäta henne, men hon ville inte så stilla och roade sig mest med att kampa med måttbandet. Men hon är nu bara någon centimeter lägre än Lyle, så hon är nog 46-47 cm hög. Häromdagen klippte jag klorna på henne och hon blev inte arg alls; hennes humör har blivit mycket, mycket bättre.

Ensamhetsträningen går också väldigt bra. Hon blir inte stressad eller orolig av att vara ensam (med Lyle), men man får förstås se till att det inte finns något ätbart att stjäla eller något att tugga sönder. I måndags hade jag dock glömt ett par skor framme när jag gick till jobbet och när jag kom hem låg en sko på hennes bädd, men hon hade inte tuggat sönder den (fast den var lite blöt och slemmig).

Förutom lite grundläggande lydnadsträning tränar vi också en hel del på att kampa. Hon behöver lära sig reglerna för leken. De reglerna är att släppa när jag säger till (vilket hon är jätteduktig på), inte ta grejen förrän jag säger till (vilket hon börjar bli duktig på också) och att inte bita mig i fingrarna (vilket hon inte är så bra på än).

Det sistnämnda hänger ihop med att hon också behöver lära sig hur hon ska kampa, vilket vi också jobbar på. Hon har absolut inga brister i kamplusten, men personligen gillar jag inte sättet hon kampar på. Hon griper med hela munnen, men hon byter ofta grepp och det är oftast då fingrarna kommer i kläm. Hon drar inte emot på samma sätt som t ex Lyle gör, utan hoppar upp på mig och försöker snarare trycka leksaken mot mig istället för att försöka dra den ifrån mig. De mallar jag har kampat med som testledare på MH har haft ungefär samma sätt att kampa, men jag försöker som sagt att lära Chansa att försöka kämpa till sig leksaken istället, så när hon gör det belönar jag henne genom att låta henne vinna.

Idag på promenaden lät jag också Lyle hjälpa till att lära henne att kampa på "rätt" sätt. När hon leker med honom har hon nämligen lärt sig att om hon tuggar och byter grepp så förlorar hon leksaken.

Lyle och Chansa jagar varann i snön.

Full fart på lilla snömonstret Chansa.

Siktar in sig på Lyle.

Vackra lilla rödräven.

Attackerar Lyle.

Bushundar

Vid det här laget är det nog bara Lyle och Chansa som uppskattar snön (själv är jag i alla fall hjärtligt less på den).

Nu kommer det dock att bli lite mindre kampträning ett tag framöver. När hon kampade med Lyle idag förlorade hon en tand och efter det hade hon lite svårt att hålla emot; leksaken gled liksom bara rakt igenom. Men snart har hon nog tappat alla tänder. Idag såg jag att hennes nya hörntänder i överkäken håller på att växa ut, trots att hennes valptänder fortfarande sitter kvar. Förhoppningsvis tappar hon dem snart, men jag får hålla ett öga på det.

Chansas första spår

I helgen har vi varit på tävlingsledarutbildning. Lyle är förstås van att vara med på kurser och möten, så han lägger sig och sover på en gång. Även Chansa har lätt för att koppla av, så hon har också sovit mest hela tiden. På söndagen skulle vi träna på att ropa lydnad, så vi åkte ut till Karin Sejnell, där vi hade tillgång till en plogad plan och hade möjlighet att märka upp en A-station. Jag vågade inte lämna Chansa Jennys bil, eftersom hon inte hade bur, så hon fick vara med. Ett tag blev hon lite jobbig, så jag gick ifrån och aktiverade henne lite med att leta och apportera saker som jag gömde i snön. När vi åkte därifrån var Chansa så trött att hon knappt orkade hålla ögonen öppna, så det var inga problem att lämna henne i Jennys bil medan vi åt lunch.

Igår kväll la jag det första spåret till Chansa. Eller, egentligen andra spåret för jag la ett kort spår när hon var riktigt liten, men då visade hon inget intresse alls. På sistone har hon blivit mer intresserad av lukter och jag har sett henne följa både fotspår och hund- och kattspår när vi varit ute och gått. Därför antog jag att hon nu är mogen för att börja spåra lite grann.

Så när jag slutade jobba klockan 22 igår kväll gick jag en liten omväg över husvagnsparkeringen här utanför. Sedan gick jag hem och hämtade Chansa, rastade henne och sedan gick vi på husvagnsparkeringen där jag hoppades att hon skulle hitta spåret. Det gjorde hon. I början vimsade hon på och när hon hittade de små köttbullebitarna som jag lagt ut började hon gräva i snön, precis som om hon trodde att hon kunde hitta fler under snön. I början uppfattade hon nog bara att hon hittade köttbullebitar då och då, men den sista biten spårade hon faktiskt.

När jag sedan rastade Lyle fick han gå samma spår. Han hittade lätt köttbullebitarna som Chansa hade missat i början när hon vimsade på. Sedan körde jag lite lydnadsträning med honom på parkeringen. Han tyckte verkligen att det var jättekul. Det var längesedan vi körde ett riktigt lydnadspass. Vi har bara gjort något enstaka moment inne eller på promenader. Fria följet kändes mycket bra och sittande under gång var också riktigt bra. Jag gjorde också en inkallning med ställande och läggande för första gången på flera månader. Vi jobbade ju lite på ställandet på inkallning på kursen med Peter Andersson och det verkar som att det gav resultat, trots att vi inte tränat så mycket på det sedan dess.

När jag kommenderade "stå" stannade han så att snön yrde. Jag berömde honom och då var han på väg att vända om för att hämta bollen, som jag inte lagt ut, så uppenbarligen har han fattat att bollen kan finnas där även om han inte sett mig lägga ut den. Men vad han inte har fattat är att det måste finnas en människa till för att bollen magiskt ska uppenbara sig bakom honom. Läggandet var också väldigt snyggt, men det har vi ju inte haft några problem med heller. Vad som dock är ett litet problem är fjärrdirigeringen. Han gör skiftena bra, men när jag är på lite avstånd hoppar han framåt när han ska ställa sig. Det är en hel del vi måste träna på innan vi kan tävla trean. Jag hade tänkt tävla i april, men det var det enda datumet som vi kunde enas om för examination på tävlingsledarutbildningen, så antagligen blir det väl på majtävlingen här hemma.
Om det nu blir någon. Just nu känns det tveksamt att all den här snön (som det ju dessutom kommit mycket mer av under helgen) kommer att hinna försvinna innan dess.

Raskunskap

Under tiden jag hade Myrrha fick jag många goda skratt tack vare att folk i allmänhet inte är speciellt bra på olika hundraser. När jag skaffade Myrrha -98 var aussien en rätt ovanlig ras och hon var den första här i stan, så jag hade i och för sig inte väntat mig att folk skulle veta vad hon var för ras, men jag hade nog mest föreställt mig att de skulle gissa på blandras. Och visst fick jag en del blandrasgissningar, varav blandning mellan schäfer och St Bernhard är en av de mer anmärkningsvärda :-D

Gissningar på border collie, collie och sheltie är kanske inte speciellt förvånande, men andra lite mer förbryllande rasgissningar har varit flat coated retriever, lapsk vallhund, lapphund (både svensk och finsk), schäfer och tervueren. Tjejen som trodde att hon var en terv hade en kompis som hade en terv som såg precis likadan ut som Myrrha... (den kan inte har varit speciellt rastypisk :-D)

Schäfer var det faktiskt många som trodde att hon var. En av de mer minnesvärda händelserna var när vi mötte en äldre dam som stoppade mig för att tala om vilken fin hund jag hade. "Synd bara att du inte kan ställa ut den", sa hon. Jag trodde förstås att hon trodde att hon var blandras, så jag sa att hon var renrasig och att jag visst kunde ställa ut henne om jag ville. Tanten spärrade upp ögonen och utbrast "Va? Får schäfrar ha hängöron nuförtiden? När jag hade schäfer skulle de ha ståöron om man skulle kunna ställa ut dem!"

Visst ser ni hur otroligt lik en schäfer hon var?

Under de månader som jag hade Bita hos mig fick jag inte höra några konstiga rasgissningar. Schäfrar känner tydligen alla till, även om de kanske övergeneraliserar lite grann. Den roligaste kommentaren om Bita var dock kvinnan som sa "Men den ser ju nästan ut som en schäfer" :-D

En gång i tiden hade jag en blandras och en tervueren. Många trodde dock att det var blandrasen Lollo som var renrasig och terven Mindy som var blandras.

Renrasig laika eller siberian husky?

Blandning mellan schäfer/collie?

Tervueren var det i stort sett ingen som kände till på den tiden, men nu när jag har malle så får jag ofta frågan om hon är en tervueren. Det är faktiskt fler som har gissat terv än schäfer, vilket jag inte trodde när jag skaffade Chansa. Det borde tyda på att tervarna har blivit betydligt vanligare sedan slutet av 80-talet och det har väl knappast gjort rasen någon nytta, så på sätt och vis kanske man ska vara glad åt att inte alla känner igen en malle.

Lyle har jag fått väldigt få gissningar på. Lapphund har ett par stycken gissat på (för att han är svart antar jag, för några andra likheter ser jag inte) och en tjej frågade om han var en berger des pyrenees a face rase, men annars brukar de flesta identifiera en av raserna i honom. Det lustiga är att de som har mest erfarenhet av flattar (eller retriever) ser i stort sett bara flat i honom och de som har mest erfarenhet av border collie (eller vallhundar) ser i stort sett bara border collie i honom.

Vad ser du i honom?

Vår?

Både igår och idag har vädret varit kanonfint, så självklart har jag och hundarna varit ute och kameran har jag förstås haft med mig.

Vilda valpen

Lyle gillar snö...

...och det gör Chansa också.

Bus i snön.

Full fart som vanligt.

Väntar på att attackera Lyle.

På toppen av en stor snöhög.

Springer ikapp.

Lilla tyrannen terroriserar storebror.

Chansa kan också hämta bollar

De senaste dagarna har det verkligen känts som att våren är på gång. Men så kollade jag lite gamla inlägg i bloggen och hittade den här bilden på Lyle och Aija.

Den är från den 25 mars förra året och det är ju lite skillnad mot bilderna ovan. Det är ju nästan så att man börjar undra om det någonsin ska bli vår i år.

Tjuvaktig valpusling

Chansa ser snäll och rar ut, men skenet kan ibland bedra.

Idag var det äntligen vackert väder igen, så självklart blev det en promenad med hundarna. Tidigare när det var fint väder var det hur mycket folk som helst ute och promenerade, grillade och/eller solade, men idag såg jag knappt en enda människa. Kanske var det därför jag blev lite slapp när vi var ute i skogen, för det satt en kille och en tjej med varsin hund vid en grillplats. Jag hann inte se dem förrän Chansa var nästan framme. Jag ropade och hon var precis på väg att vända tillbaka till mig när tjejen tappade taget om sin goldenhane. Han och Chansa började busa och då var det ju kört att ropa tillbaka Chansa, så jag fick helt enkelt gå och hämta henne.

Men det är lättare sagt än gjort. Chansa är snabb som blixten och hal som en ål, så innan jag fick tag på henne hade hon också hunnit med att sno en bulle och äta upp den. Väldigt pinsamt! Men jag fick i alla fall till slut tag på valpuslingen och kunde gå vidare. Jag är dock väldigt stolt över Lyle, som satt kvar där jag hade sagt åt honom att sitta.

När vi hade hunnit en bra bit därifrån hörde jag tjejen skrika på sin hund och när jag vände mig om fick jag se goldenhanen komma emot oss i full fart. Lyle blev inte speciellt glad över det, men än en gång fick jag bekräftat att Lyle inte är en elak slagskämpe. Visserligen sa han till på skarpen att goldenhanen skulle hålla sig borta, men utan att kröka ett enda gyllene hårstrå.

Några bilder från dagens promenad:

Det är så typiskt Chansa att vara mer i luften än på marken.

Attack!

Snyggaste mallevalpen.

Lyle har valt ut en bra pinne. Att den fortfarande satt fast i trädet var inte något som han brydde sig speciellt mycket om.

Problem är till för att lösas. Om den inte går att dra loss kanske man måste gräva loss den...

...och krypa in efter den för att få ett bättre grepp.

Slutligen var det i alla fall Lyle som avgick med segern.

Chansa roade sig med att leka i snön.

Vilda valpen

Chansa är en riktig skönhet (fast hon är inte speciellt lätt att fota då hon inte har tålamod att vara stilla några längre stunder).

Bullen hon snodde var dock inte det enda hon har snott idag. Två gånger idag har hon snott en chokladbit (samma chokladbit). Först snodde hon den direkt ur godisskålen, men hon spottade ut den när jag sa "loss" (jag var faktiskt ganska imponerad av det). Dum som jag var la jag sedan chokladbiten på rumsbordet och glömde bort den, så när vi kom tillbaka från promenaden snodde hon den igen. Då var hon lite mer uppe i varv, så när jag skulle ta den ifrån henne tyckte hon att det var en rolig lek att springa runt rumsbordet så att jag inte skulle få tag på henne.

Dock hade hon inte väntat sig att jag skulle sträcka mig över bordet och lyfta henne över det i nackskinnet. Hon har inte haft några vredesutbrott på länge, men nu blev hon rädd och därmed också arg. Fast hon har trots allt blivit mycket bättre på att behärska sig för jag varken blöder eller har några blåmärken efter händelsen.

Men jag längtar verkligen tills hon har tappat alla sina valptänder och fått de nya. Häromdagen skar jag mig på en av hennes hörntänder när jag skulle kolla hur många tänder hon tappat och hur många nya hon har fått. Hon har fått nya framtänder både uppe och nere och igår spottade hon ut en liten kindtand efter att jag kampat med henne, så det borde inte dröja allt för länge innan även hörntänderna försvinner.

Första badet

Jag har duschat Chansa en gång tidigare, men idag har jag badat henne ordentligt med schamponering (dock använder jag såpa och inte schampo eftersom jag tycker att det är mycket bättre). Anledningen till badet var att Chansa just nu är i någon sorts kiss- och bajsålder (jag börjar bli mer och mer övertygad om att även valpar går igenom en sådan).
Den tar sig uttryck i att hon äter gul snö och -ännu värre- bajs. Speciellt Lyles bajs och helst direkt från källan. Lyle är måttligt road av att inte få bajsa ifred, så numera släpper jag inte Chansa lös förrän han har gjort sitt.

Hon är också mycket fascinerad av att se honom kissa och är ofta mycket närgången, vilket var den egentliga anledningen till dagens bad. Hon luktade kiss, vilket säkert beror på att han har kissat på henne. Badandet gick jättebra och hon stannade till och med i badkaret när jag gick för att hämta kameran. Det var dock lite svårt att få henne helt blöt eftersom pälsen är rätt så tjock.
Så här söt var hon i alla fall:

Chansa i badkaret.

Skakar sig

Blir torkad

Efter badet blev hon helt galen och for runt som en eldboll, som Adam sa en gång, vilket för en liten malle innebär att ta genvägen över möblerna (och då helst hoppa på armstöden och springa över soffryggen, för varför göra det enkelt för sig?)

Igår var jag ledig på dan och då passade jag på att ta en promenad till Studiefrämjandet för att lämna tillbaka nyckeln till 33:an. Tyvärr är det tveksamt hur det kommer att bli med lokalen i framtiden eftersom alla som varit där inte skött sig så bra och t ex rastat hundar i lokalen (vilket det absolut inte är meningen att man ska göra; lokalen är till för träning) och sedan inte ens torkat upp kiss och bajs efter sig. Det är ju inte kul att några få ska få förstöra för oss som sköter oss.

Chansa blev väldigt beundrad och jag fick höra att hon har så vacker färg, att hon är så proportionerlig och välbyggd med bra vinklar och kors och hon förutspåddes en lysande framtid i utställningsringen. Jag är inte helt övertygad om att en utställningsdomare håller med, men framför allt så kommer hon inte att få någon lysande utställningskarriär av den enkla anledningen att jag inte är ett dugg intresserad av utställningar (dock kommer jag kanske att ställa ut henne någon gång, men någon karriär som utställningshund har hon inte framför sig).
Jag är fullständigt nöjd med att jag själv tycker att hon är den vackraste mallen i världen.

Ny dator

På sistone har jag haft väldigt otur med elektroniska prylar. I torsdags när jag kom hem från jobbet hade Chansa tuggat sönder en nätverkskabel. Den gick visserligen bara till Adams X-box, så det påverkade ju inte mig så mycket. Men när jag sedan satte mig med datorn för att surfa lite så dog den. Eftersom det inte bara var hårddisken som var trasig, utan den behövde också nytt batteri och byta top case, så funderade jag på att köpa en ny men bestämde mig för att ge den gamla en chans till ett nytt liv.

Eftersom en helg utan Internet kändes outhärdligt lånade jag Adams stationära dator, som jag bestämde mig för att flytta till ett bekvämare ställe än under hans loftsäng. När jag gjorde det råkade jag komma åt något som gjorde att färgerna på skärmen blev alldeles konstiga. Och när jag la mig i sängen för att läsa en bok fungerade inte min alldeles nya sänglampa.

Igår gick jag till Jonas på hans jobb för att han skulle hjälpa mig att fixa datorn. Istället blev det tvärtom- han lyckades kortsluta den så att den blev bortom all räddning (i alla fall om man vill använda den som bärbar dator). Utan dator kan jag ju inte vara, så jag fick helt enkelt köpa en ny, med en del rabatt tack vare Jonas.

Jag älskar redan min nya dator. Nya datorer luktar så gott när man packar upp dem och min luktar fortfarande ny. Jag gillar de rundade hörnen och den känns bättre att skriva på. Det känns också att kunna bära datorn med sig utan att också släpa på en strömkabel. Dock har jag än inte hunnit föra över datan som jag har på back up-disken. Tyvärr är jag usel på att ta back up, så den här datakraschen innebär framför allt att en hel del bilder har gått förlorade. Jag har inget minne av att ha gjort någon back up sedan jag fick Chansa, så alla bilder på henne är borta (förutom de som jag lagt ut här i bloggen). Tråkigt, men jag har ju mig själv att skylla...

Här är i alla fall en del bilder som jag har tagit de senaste dagarna.

Våren är på väg.

Is är vackert.

Lyle och Chansa springer ikapp.

Ibland ser Chansa inte riktigt klok ut (och det är hon nog inte heller)

Hon gillar att ligga och tugga på pinnar.

Bus.

På vägen hem fick Chansa träffa den här kinesiska nakenhunden. Hon var väldigt skeptisk, för hon har aldrig sett en hund med kläder förut.

Men när hon väl insåg att den också var en hund gick det bra att leka med den.

Hon förtjänade också ett par tillsägelser av kinesdamen i lila tröja (tröjan är dock inte i lika fint skick efter leken med mallevalpen).

Vackraste lakritstrollet.

Vilda valpen.

Lyle kampar med en upphittad vante.

I lördags jobbade jag och Chansa var hos Susanne. Hon och Jackpot hade lekt en hel del under dagen, så under lördagskvällen hade jag en mycket lugn valp. Igår klippte jag klorna på hundarna. Jag förväntade mig att Chansa skulle få ett vredesutbrott, men det fick hon inte. Hon protesterade lite i början genom att försöka slingra sig undan, men när hon insåg att hon inte skulle komma undan slappnade hon av och låg på rygg i knät medan jag klippte klorna. Lyle behövde inte bara få klorna klippta, utan även pälsen på tassarna. Det var länge sedan jag klippte honom så han såg ut som att han hade tofflor på sig. Det är ett problem för honom eftersom det fastnar så mycket snö och is, men nu har han i alla fall välansade tassar.

I morse var Chansa återigen en monstervalp. Jag satt i köket och åt frukost när jag hörde en hund skälla utanför. Skallet lät misstänkt likt Chansas, men hon låg ju under bordet? Nähä, inte där- hon måste ha gått till Lyle som låg i hallen och tuggade tuggben. Men ingen Chansa kom när jag ropade och när jag gick för att leta efter henne var en öppen altandörr det enda jag hittade...

Jag tror inte att hon kunnat öppna altandörren själv, så förmodligen hade jag inte stängt den ordentligt. Så fort det bara går ska jag sätta upp ett staket så att hundarna ska kunna vara på uteplatsen, men till dess gäller det att hålla koll på att dörren verkligen är stängd. Men monstervalpen kom i alla fall direkt jag ropade på henne, så man får väl vara glad för det i alla fall.