Myrrha 8 år

Idag gjorde vi en skogsutflykt på skolan. Vi gick ut i skogen, tände en eld och kokade nyponsoppa. Sedan fikade vi och pratade om våra erfarenheter av att vara ute i naturen. Jag tyckte att det hela kände ganska meningslöst. För mig är det inte precis någon märkvärdig upplevelse och jag vet inte hur jag ska kunna ha nytta av det i mitt lärarjobb. Fast när vi väl kom ut i skogen så blev det faktiskt rätt roligt ändå. Klart mycket bättre än att sitta och lyssna på en föreläsning i alla fall!

Vi fick sluta lite tidigare och det var jag nöjd över eftersom jag då skulle hinna med en tidigare buss. Därmed skulle jag också hinna stoppa i mig en macka innan upptaktsträffen för instruktörer ikväll. Men det visade sig att jag skulle ha ännu mer tur. När jag var på väg till bussen träffade jag Maria Norbäck och hon erbjöd mig att åka med henne hem. Det var klart mycket skönare att åka bil än buss och dessutom gick det fortare. Så jag hann till och med äta utan att stressa innan instruktörsmötet.

Myrrha var inte hemma när jag kom hem. Hon var med husse ute på disc golf-banan. Det kändes väldigt konstigt att komma hem utan att mötas av en glad hund. När jag hade ätit tog Myrrha och jag en promenad upp på klubben för instruktörsmötet. Jag hade egentligen inte tänkt ha någon kurs i vår, men jag tycker att det är så kul att jag inte kunde låta bli. Så jag och Stina kommer att ha en Allmänlydnadspasset-kurs tillsammans, med början den 23 april.

Idag är det Myrrhas födelsedag. Åtta år fyller hon. Som vanligt fick hon en en skål med popcorn som födelsedagspresent och som vanligt såg hon ut som om hon inte trodde sina ögon när Jonas ställde ner skålen åt henne. Här är några bilder på henne genom åren.

Myrrha 8 veckor, samma dag som jag fick hem henne.

Myrrha 1 år

Myrrha 2 år

Myrrha 3 år

Myrrha 4 år

Myrrha 5 år

Myrrha 6 år

Myrrha 7 år

Myrrha 8 år

En tugga av ett hamburgerbröd

I morse gick jag och Myrrha en promenad på ca 1,5 timme innan jag tog bussen till skolan. Jag hade medlidande med den stackars hunden så hon slapp faktiskt ha tratten idag. Istället tejpade jag såret och för att hon inte skulle slita av det band jag också ett bandage ett par varv runt magen och avslutade det hela med en knut på ryggen. Det såg riktigt roligt ut. Myrrha verkade i och för sig inte helt nöjd, men om hon kunnat välja så är jag övertygad om att hon hade valt detta framför tratten. Bandaget satt lite snett när jag kom hem, men hon hade inte försökt ta av sig det och slicka i såret i alla fall.

När jag skulle äta middag gjorde hon det igen, d v s stal mat. Jag som alltid varit så stolt över att min hund misann inte stjäl mat! Idag var det ett hamburgerbröd. Jag skulle äta i vardagsrummet och ställde tallriken på bordet. Medan jag skulle sätta i en DVD vände jag ryggen åt henne och då passade hon på att ta en tugga av mitt hamburgerbröd. En tugga som var precis så stor, eller rättare sagt liten, som den bit av brödet som stack utanför tallriken (och bordet, eftersom tallriken stor precis vid bordskanten). Först skällde jag på henne, eftersom hon fortfarande tuggade när jag vände mig om, men när jag såg att hon bara hade tagit en liten tugga jäms med kanten kunde jag inte låta bli att skratta. Och jag kan inte låta bli att tycka att hon är lite knäpp som inte tog hela brödet när hon hade chansen. Eller varför inte den andra delen av brödet som pariserkorven låg på?

Myrrha med tratten

Det är inte kul att bli väckt av en hund med tratt när man bara har sovit i knappt sex timmar. Ont gör det också. Först kommer hon in i sovrummet, men inte nästan ljudlöst som vanligt. Först slår hon tratten i dörren och sedan i sängen och sedan i byrån och sedan i sängen och sedan i kistan och sedan i sängen och sedan i datorn och sedan i sängen.

Och när hon upptäcker att jag är vaken (hur skulle man inte kunna vara vaken efter detta slängande med tratten?) vill hon lägga huvudet på min arm precis som vanligt. Att tratten är i vägen gör inget; det är bara att trycka lite hårdare...

Mitt på dagen gick vi en lång promenad i skogen. Det var otroligt fint väder, fast som vanligt hade jag klätt mig lite för mycket. Hon fick leta bollen lite grann och så tränade vi lite inkallningar, eftersom hon blivit lite ohörsam på det. Idag funkade det dock bra.

Under eftermiddagen lyckades hon två gånger slicka på såret så att det började blöda igen. Så ho blev tvungen att ha tratt på sig igen, fast det är svårt att låta bli att tycka synd om henne när hon följer mig överallt och tittar bedjande på mig för att jag ska ta av henne tratten.

Såret ser i alla fall väldigt fint ut och är inte infekterat eller så. Men det är inte så snyggt med en klippt fläck på sidan, även om det på just den här bilden inte ser alltför hemskt ut:

Och så ett par bilder på kamphunden Myrrha:

Stackars Myrrha

Myrrha har ju länge, säkert mer än ett år, haft en knöl på ryggen. Enligt veterinären är det en inflammerad hårsäck. Eftersom det är ofarligt och hon inte haft något besvär av den har jag valt att inte ta bort den, trots att den är lite obehaglig. Nu har hon bitit hål på den. Först kom det ut en färg- och luktlös vätska och knölen försvann nästan helt. Men nu i eftermiddag hade hon tydligen irriterats av den ändå och legat och slickat på den så att det var alldeles blodigt.

Jag klippte bort pälsen runt omkring, så just nu är hon inte så snygg. Sedan tvättade jag och tejpade på en kompress, vilket inte var särskilt enkelt. Tejp fäster nämligen inte särskilt bra på päls, så jag fick ta till ganska mycket tejp. Myrrha själv är inte särskilt nöjd, som man kan se på den här bilden.

Och hon lär bli ännu mer missnöjd när vi ska gå och lägga oss ikväll och hon måste ta på sig tratten...

Helg!

I onsdags var det träningstävling på bilprovningen. Jag var där och tittade på, eller i alla fall var det vad jag hade tänkt att göra. Men rätt vad det var så stod jag som domarsekreterare med stelfrusna fingrar. Det gick bra för Jenny och Nixon i lydnadsklass I så nu tänker Jenny tävla officiellt också. Därför träffades vi igår för att träna lite grann. Maria och Tikka hakade också på och tränade lite.

Jag och Myrrha tränar fritt följJenny försöker få kontakt med Nixon

Tikka tränar på att stå

Efter träningen satt vi i klubbstugan och fikade och pratade lite grann. Sedan var det dags för mig att bege mig hem för att skriva färdigt om Bronfenbrenner, en utvecklingspsykolog som jag skulle representera i ett rollspel idag.

Det blev dock inte så mycket till rollspel i vår grupp eftersom vi hela tiden kom in på intressantare sidospår. Idag var det sista dagen på den här kursen och nästa kurs börjar på måndag. Det innebär att jag inte har några uppgifter alls och kan slappa hela helgen! Jag planerar att läsa en hel massa skönlitteratur.

Jag hade bara halvdag idag, så jag var hemma igen vid två. Då gick jag och Myrrha en promenad längs strandpromenaden. Det var väldigt halt, men det var ändå skönt att gå en promenad efter bussåkandet. Jag gjorde några mini-uppletanden åt Myrrha i riset som har tinat fram och det uppskattade hon. När jag kom hem la jag mig på soffan och läste en bok, vilket jag höll på med ända tills Jonas kom hem från träningen. Då käkade vi tacos till middag och senare ikväll ska vi se en film och äta lite chips. Det är skönt med helg!

Skogspromenad

Idag har Myrrha och jag gått en skogspromenad. Vi har inte promenerat så mycket på ett par dagar. I söndags skulle Jonas till Bergsbyn så vi åkte med honom dit och gick sedan hem igen, vilket tar lite mer än en timme. Igår gjorde vi inget alls, eftersom jag hade heldag i skolan. Därför tyckte jag att det var lämpligt att gå en lite längre promenad i skogen idag.

Vi var ute i ungefär två timmar. Det var full fart på Myrrha hela tiden. Här är några bilder från promenaden:

Vem är hunden?

Vem är hunden? hette kursen som jag har gått idag. Det är en komplettering till min instruktörsutbildning. Jag har ju gått den gamla utbildningen och för att få kalla mig allmänlydnadsinstruktör är det ett par saker som jag måste komplettera med. Fast egentligen så har jag faktiskt redan gått den här kursen, men eftersom jag inte var säker på att det verkligen var samma så valde jag att gå den igen. Det kostade ju ingenting för klubben eftersom vi höll den här hemma med Torsten. Och man kan ju aldrig lära sig för mycket, tycker jag.

Vi tittade lite på varandras hundar i par eller grupp och sedan fick vi analysera det vi sett. Det var rätt intressant. Om Myrrha fick jag veta att hon inte är särskilt social, har stor leklust, rätt förig, inte gillar att hanteras och inte har särskilt hög aktivitetsnivå. Och det stämmer bra på henne, tycker jag.

Det påpekades också att när jag lekte med henne var hon jätteglad och tyckte att jag var jättekul och allt var bara kul, men när jag ställde upp för att gå lite fot så blev hon som en helt annan hund. Lite låg och tyckte inte alls att det var lika kul att vara med mig längre. Tyvärr så stämmer också det väldigt bra. När vi tränar själva så är det inga problem; då tycker hon att det är jättekul att gå fot. Det har att göra med att jag inte riktigt klarar av att någon tittar på oss och ska "bedöma" oss. Jag vet förstås om att det är så här, men jag visste inte att det var så tydligt. Alltså måste jag träna jättemycket med att nån tittar på oss och kommenderar när vi tränar.

Egentligen var vi färdiga med kursen efter der. Men eftersom det ingår i den här kompletteringen att vi måste göra allmänlydsnadspasset med egen hund så var vi några stycken som bestämde oss för att passa på att göra det med en gång. Så numera är vi godkända i allmänlydnadspasset, med omdömet "mycket väl genomfört" på alla moment utom ett. När hon skulle sitta i 1-2 minuter med störning tyckte hon att det blev obehagligt när en person gick bakom henne så hon kom emot mig. Där fick vi bara "väl genomfört".

Promenad med Jenny och Nixon

Idag på eftermiddagen gick vi en promenad tillsammans med Jenny och Nixon. Vi träffades vid bron och sedan gick vi den vanliga rundan längs strandpromenaden. Det var inte särskilt soligt idag, men det var i alla fall varmt. Och blött. Om det inte vore för att det blev så smutsigt hemma så skulle det här vara en härlig årstid. Men ungefär vid den här tiden på året varje år ångrar jag att jag skaffade en hund med päls. Det fastnar hur mycket sand och grus som helst på benen och under magen på henne som hon sedan drar med sig in, även om jag alltid torkar henne.

Eftersom jag glömde bort att jag hade kameran med mig tog jag inte så många bilder, men några blev det i alla fall. Jag lyckades dock inte få med båda två på någon bild eftersom de inte precis umgås när vi är ute.


Vi träffade också Mia och Fria. Myrrha blev alldeles överlycklig över att träffa dem så där oväntat. Det var dessutom länge sedan hon träffade Fria. Jag tror inte att de har träffats sedan Fria bodde hos oss i sex veckor i våras. Men nu har Mia tydligen flyttat tillbaka till stan, så då kanske vi kommer att träffas lite oftare. Här är en bild på Fria från när hon bodde hos oss.

Fortfarande sjuk

Det är tråkigt att vara sjuk. Speciellt när solen skiner och det är riktigt vårväder ute. Helst av allt skulle jag ha velat gå en riktigt lång promenad i skogen. Men istället har jag suttit framför datorn eller i soffan med en bok . Nu på eftermiddagen hade jag så lite att göra att jag tog fram dammsugaren!

Myrrha skulle nog också ha velat gå en långpromenad idag för hon har varit väldigt pigg när jag varit ut och rastat henne. På förmiddagarna är hon visserligen lite lat och sover mest, men på eftermiddagarna piggnar hon till och vill ha nåt att göra. Ikväll ska vi i alla fall ta en liten promenad, eftersom vi har möte i PR/Info-kommittén.

Idag har jag fortsatt att träna på att stänga skåpdörrar och det går framåt. Efter en stunds träning kunde jag ta bort post-it-lappen. Först var hon lite förvirrad, men efter att jag hade klickat några gånger för att hon puttat till dörren när hon letade efter lappen så fattade hon var jag var ute efter. Men än i det inte färdigt; jag har inte lagt på något kommando än och jag vill också att hon ska knuffa lite hårdare på dörrarna så att de verkligen går igen. Men vi är på god väg i alla fall.

Sjuk

Det är synd om mig, för jag är sjuk. Jag har ont i halsen och feber. I alla fall är jag övertygad om att jag har feber, trots att termometern säger annat. Vår febertermometer har nämligen aldrig någonsin under de 8 år visat på en temperatur högre än 37,6. Detta oavsett hur sjuk man än är. Slutsatsen man kan dra av det är att antingen så är vi aldrig så sjuka som vi tror eller så är det något fel på termometern. Jag tror på det senare.

Och inte nog med att jag är sjuk; jag har också otroligt dåligt samvete för att jag egentligen borde har varit i skolan idag. Jag ville vara i skolan- det är mycket roligare än att sitta hemma och vara sjuk.

Det är synd om Myrrha också, för att jag är sjuk. Hon har inte fått gå ut annat än på korta rastningar på hela dagen. Nu på eftermiddagen grävde hon upp en nästan nytt tuggben ur sin låda och började tugga. Med tanke på att benet legat där ett par månader utan att hon brytt sig om det så kan man förstå att hon tyckte sig ha ganska tråkigt.

Men jag har faktiskt aktiverat henne lite grann. Vi har tränat på tricket vi påbörjade igår- att stänga skåpdörrar. Det där med att dutta på en post-it-lapp hade hon fattat i alla fall, för jag hann inte ens riva loss en lapp från blocket förrän hon hoppade upp och duttade på den. Idag testade jag med att öppna skåpdörren lite grann så att hon fick putta igen den. Nyfiken som hon är måste hon förstås först kolla vad som fanns inne i skåpet innan hon stänger, men annars fattade hon snabbt vad som förväntades av henne.

Ännu ett nytt trick

I morse blev jag väckt klockan sju. Myrrha har gjort det till sin uppgift att tala om för mig när husse gått till jobbet, och i morse gick han lite tidigare än vanligt. Fast jag steg inte upp klockan sju utan sov ett tag till. När jag väl steg upp visade det sig att det var toppenfint väder så jag bestämde mig för att gå en promenad i skogen. Vi gick en ganska lång sväng och även om jag fick lite ont i ryggen så var det värt det.

När vi skulle gå hem gick vi förbi klubben och till min förvåning var det en massa folk där utanför. När jag kom närmare visade det sig att det var Robban och flera andra poliser. De höll på att L-testa en hund. Fast just innan jag kom hade de brutit för att hunden inte höll måttet. Typiskt. Jag som så gärna skulle vilja se hur ett L-test kan gå till. Det enda L-test jag sett hittills varade ju inte ens fem minuter.

Nu på eftermiddagen har jag lärt Myrrha ett nytt trick. Eller i alla fall början till ett nytt trick. Jag tänker lära henne att stänga lådor och skåpdörrar. För att göra det behöver hon lära sig en target och musmattan, som är en target hon redan kan, fungerar ju inte så bra här. Därför har jag lärt henne att dutta med nosen på en post-it-lapp. Det var inte svårt att få henne att förstå att det var lappen som var något särskilt, men en liten knepighet var att få henne att förstå att hon inte skulle apportera den. Men när hon väl hade fattat det fungerade det bra. Mot slutet av träningspasset kunde jag till och med öppna skåpdörren lite grann så att hon fick putta igen den. Fortsättning följer.

Egen träning

Tänk vad praktiskt att ha en hund som tränar alldeles själv! Alldeles nyss när jag kom ut från badrummet efter att ha tagit ett långt bad var Myrrha inne i köket och tränade på sittande i grupp. Ja, inte i grupp då förstås (om man inte räknar husse, som satt vid datorn), men hon satt alldeles fint. Det vill säga att hon satt på hasorna, inte på ena skinkan som hon brukar göra när hon "slösitter", och alldeles stilla. Enligt husse hade hon suttit så i minst fem minuter. Anledningen till den självvalda sitt-träningen kan dock ha varit att den nypåfyllda skålen med hennes träningsgodis stod på bänken intill snarare än att hon ville träna inför nästa tävling.

Middag i Lappvattnet

Vid niotiden i morse gick jag ut och tränade med Myrrha. Jag hade hoppats att det inte skulle vara några bilar på parkeringen vid den tiden, men det var det. Inte så många i och för sig, men parkerade på ett sätt som gjorde det svårt att träna. Men vi tränade ändå en halvtimme ungefär. Vi tränade sittande, språng marsch, sättande under gång, metallapportering, ställandet på inkallningen och rutan. Eftersom vi för en gångs skull tränade i dagsljus passade jag på att ta kameran med, men det blev tyvärr bara en relativt bra bild.

På förmiddagen åkte vi och storhandlade och Myrrha fick följa med och ligga i bilen. Men hon är inte mycket till vakthund- när vi kom tillbaka till bilen sov hon så djupt att hon knappt märkte att vi låste upp bilen och öppnade bagageluckan.

På eftermiddagen kom Adam hit. Vi gick på bio och såg Lilla kycklingen, som faktiskt var bättre än vad jag hade väntat mig. Sen skjutsade vi hem honom och åt middag i Lappvattnet. Även Myrrha fick ris och kycklinggryta till middag.

Promenad med aktivering

Myrrha hade lite överskottsenergi idag. Jag var på skolan och opponerade/responderade på rapporter hela dagen igår. När jag kom hem hade jag så ont i huvudet att jag inte orkade aktivera henne med nåt. Så idag gick vi en promenad längs strandpromenaden och jag aktiverade henne med lite olika saker under hela promenaden. Vi tränade en del lydnadsmoment förstås, t ex vittringsapportering. Det var inte planerat, men jag hittade en vittringspinne i jackfickan så jag gömde den i snön så att hon fick leta upp den. Tyvärr tror jag dock inte att det är till någon hjälp i min träning, snarare tvärtom. När man gjort detta ett par gånger blir hon så uppjagad att hon börjar tugga. Dessutom har hon vid tidigare träning med bara en pinne fått för sig att hon kan ta vilken pinne som helst. Alltså borde jag ha låtit bli den leken, men det är svårt när hon nu tycker att det är så kul. Och det är ju inte säkert att det blir ett steg bakåt i träningen den här gången...



Jag var också en väldigt slarvig matte som hela tiden "tappade" vantarna så att hon blev tvungen att springa och hämta dem.


Jag gjorde också ett godisträd åt henne.

Kallt träningspass

Det har varit jättefint väder idag. I morse var det i och för sig -20 grader, men det blev varmare under dagen. Mitt på dagen gick Myrrha och jag en promenad i skogen. Efter att ha varit ute i skogen en och en halv timme var Myrrha lugn och snäll. Ända tills vi hade ätit middag faktiskt. Då satte hon igång att pipa, gnälla och morra och kasta leksaker på mig för att få uppmärksamhet. När jag fått henne att gå och lägga sig och lugna ner sig ett tag gick jag ut och tränade med henne. Det var ett tag sedan vi tränade ordentligt, så det var kanske det som behövdes.

Det stod att det var -13 grader på termometern, men det kan aldrig stämma för det var KALLT. Jag frös fruktansvärt mycket om fingrarna eftersom jag var tvungen att ta av mig vantarna då jag skulle belöna. Till och med Myrrha verkade frysa, vilket är rätt ovanligt. I och för sig har hon tappat all underull nu, så jag antar att det är därför som hon är lite mera frusen än vanligt.

Vi tränade lite fritt följ, vilket gick bra. Vi tränade också på att hon ska bli säker på att hitta till rutan. Det fungerade bra. Hon springer direkt till rutan när jag kommenderar även om vi båda har ryggen mot rutan. Lite vanlig apportering tränade vi också på och så avslutade vi med att träna på ställandet på inkallningen. Det går faktiskt lite bättre nu.

På grund av kylan blev det ett ganska kort träningspass, bara 20 minuter. Men jag tror att Myrrha var nöjd ändå, för när jag började packa ihop konerna i ryggsäcken sprang hon i förväg hemåt och hon var före mig till dörren. I vanliga fall brukar hon gå flera meter bakom mig när vi ska gå in. Nu sover hon i sin fåtölj tillsammans med Lucifer.

Några dagar i stugan

På lördag eftermiddag skjutsade Jonas upp mig och Myrrha till stugan. Han hade jour och kunde inte stanna, men vi åt i alla fall en god middag tillsammans. Sedan han hade åkt tittade jag på Melodifestivalen, för en gång skull. Och det verkar som att jag hade tur, för det var några bra låtar med och det gick dessutom bra för dem. Två av mina favoriter gick direkt vidare till finalen och den tredje till andra chansen.

Eftersom Myrrha löser så mycket hår ville jag inte sova med henne i sängen. Därför sov vi nere på en madrass istället. Och det var faktiskt jättemysigt att sova med henne framför brasan i kaminen. Varmt och skönt. Trots att Myrrha annars inte gillar när det blir för varmt har hon inget emot att sova framför brasan.

På söndag gick vi en promenad till slutet av vägen. Vi promenerar ofta längs en väg när vi är i stugan och jag vet att vägen tar slut. Men vi har aldrig gått tills den slutar eftersom vi antingen vänder och går hem igen eller tar av på någon stig/skoterspår in i skogen istället. Det tog lite mer än en timme att gå tills vägen slutade och lite mindre att gå hem igen, eftesom det då sluttar neråt. Särskilt spännande var det inte heller, men nu har jag i alla fall gått hela vägen en gång.

Igår gick vi upp till grillplatsen. Dock inte raka vägen; vi följde lite olika skoterspår som gick lite kors och tvärs i skogen och längs kraftledningen. En massa färska älgspår såg vi och Myrrha visade till och med lite lust att dra efter ett spår.

Förutom att vi har promenerat och varit ute på gården och lekt/tränat lite har vi inte gjort så mycket. Vi har mest legat framför brasan och läst. Jag har hunnit läsa två böcker på två dagar. Det har verkligen varit jätteskönt att bara slappa i ett par dagar. Man äter när man blir hungrig och sover när man är trött. Man går ut när man känner för det; om Myrrha bara ska rastas släpper man bara ut henne på gården. Härligt!

Jag har förstås tagit en del bilder, men eftersom min PC var helt död när jag skulle starta den kan jag inte lägga in dem just nu. Så bilderna kommer senare!

Nu fungerar datorn igen, så här kommer lite bilder.





Och här är som omväxling en bild på mig själv:

Och här är en på mig och Myrrha när vi ligger och myser efter en lång, härlig promenad:

Föreläsning på Medlefors

Myrrha var oförskämt pigg i morse och väckte mig vid halv åtta. Fast det blev husse som fick stiga upp och gå ut med henne och ge henne mat. Själv tog jag det lugnt på morgonen, nästan för lugnt. Klockan tio skulle jag vara på Medlefors för en föreläsning med Pia Åström och Inger Jacobsson och jag borde ha gått hemifrån ca halv tio. Men när klockan var tjugofem över var jag inte ens påklädd. Det blev därför till att cykla så fort jag kunde dit. Och jag hann i tid; jag var till och med nästan tio minuter för tidig.

Föreläsningen var intressant och lärorik, men det allra bästa med att gå på föreläsningarna på Medlefors är ändå maten. Dessutom är det kul att träffa folk. Vissa träffar man ju inte särskilt ofta. Det var tungt att cykla hem eftersom det hade snöat lite grann. Och konditionen är väl inte heller vad den borde vara.

Myrrha har varit hemma med husse och haft tråkigt hela dagen. I kväll ska hon och jag åka upp till stugan och stanna där ett par dagar. Jag är färdig med det skolarbete jag måste göra innan torsdag, så jag tänker bara promenera i skogen med Myrrha och ligga framför brasan med en bra, skönlitterär bok. Det kommer att bli väldigt skönt.

Nytt trick idag

Inspirerad av ett inlägg på Allt om hundar bestämde jag mig för att lära Myrrha ett nytt trick idag: att dra av mig sockarna. Det var nästan oförskämt enkelt att lära henne det. Men hon hade ju i och för sig lite förkunskaper eftersom hon kan plocka upp saker åt mig. Dessutom gillar hon ju att stjäla vantarna från mig när jag har dem på och det här är ju inte någon större skillnad.





Jag har faktiskt börjat fundera lite på att skriva en aktiveringsbok. Men jag vet inte om jag verkligen kommer att göra det. Det finns ju redan så många såna böcker, så det kanske inte behövs en till.

Förutom att jag lärt henne att dra av mig strumporna har vi idag gått en promenad på lite drygt en timme. Jag var tvungen att gå till Anderstorpsskolan och lämna tillbaka en bok så vi promenerade omkring lite på gångvägarna på södra sidan älven. Det kan vara kul med lite omväxling ibland.

Sista dagen på praktiken

Idag har jag haft min sista dag på praktiken. Det känns som om tiden har gått väldigt fort. Det har verkligen varit jättekul att få vara ute i "verkligheten". I och för sig trivs jag jättebra med att plugga också, men just nu längtar jag faktiskt efter att bli färdig och få komma ut och jobba.

Myrrha har fått ha ett par lugna dagar. Igår gick vi en promenad på 45 minuter på morgonen och på kvällen var jag på klubben ett tag. Myrrha fick mest ligga i klubbstugan och sova medan jag pratade med Jenny och Maria R. Fast hon fick i alla träffa Fauni och och tukta Tikka lite grann. Vi promenerade hem tillsammans med Jenny och Nixon. Myrrha är nästan rädd för Nixon och vågade knappt komma när jag ropade om hon var tvungen att springa förbi Nixon. Han som är så snäll.

I morse gick vi en halvtimmes promenad med lite lydnadsträning. Men förutom korta rastningar har vi inte varit ute nåt mer sen jag kom hem från "jobbet". Hon har dock fått lite aktivering. Jag gjorde bl a ett paket åt henne som jag tejpade ihop riktigt ordentligt. Men det var länge sedan sådant var någon riktig hjärnaktivering för henne. Numera vet hon att våld löser allt.