Appellkurs

I kväll började min appellkurs om igen. Det var kul att träffa alla igen efter sommaren och hundarna hade gjort framsteg. Vi körde bl a lite apportering och mina kursdeltagare ville att jag skulle visa hur en färdig apportering ser ut, men Chansa var inte riktigt med på det. Hon grep apporten i kulorna istället för på mitten, ingången var bedrövlig och hon tuggade, busade och ville inte släppa. Fast tempot var i alla fall bra...

Hon fick också göra en budföring med en av mina kursdeltagare som mottagare och budföring har hon verkligen förstått. Hon hade nosen i backen hela vägen ut till mottagaren och hela vägen tillbaka och verkade helt ointresserad, men så fort vi ställt upp och jag kommenderade "marsch" så var det full fart till mottagaren. Hon har inte heller tjuvstartat från mottagaren på länge.

När vi avslutade med en platsliggning fick även Chansa vara med. Hon låg riktigt bra och framför allt är jag imponerad över att hon låg kvar när en av de andra hundarna reste sig. Men strax innan två minuter gått reste hon sig och såg väldigt olycklig ut när hon långsamt(!) kom gående till mig. När jag sedan försökte lägga tillbaka henne fick hon nästan panik och hon stretade bortåt och hoppade och klängde på mig. När jag istället gick ett par meter åt sidan gick det dock bra att lägga henne. Jag vet inte riktigt varför, men gissar att hon blivit biten/stucken av något. När jag efter kursen la en platsliggning tillsammans med Eva och Vilja (på en annan plats) låg hon i alla fall bra.

I lördags dömde jag min första elittävling (och även övriga klasser). Det var dock få tävlande, så vi var klara vid lunch, så jag stannade kvar och la ett kort spår med tre föremål till Chansa. Medan spåret låg tränade jag lydnad. Lydnadspasset gick bra och hon spårade också bra. Det första föremålet, en tomhylsa, liggmarkerade hon bra, men hon missade den andra föremålet och det sista var en spårpinne och då plockade hon upp den av gammal vana. Vi måste nog träna lite mer med spårpinnar.

I går tränade vi hårda spår på grusfotbollsplanen i ösregn. Vädret bekom henne förstås inte, men hon hade svårt att komma ihåg att liggmarkera. Det hade hon även när vi spårade på gräsmattan vid dagiset/lekplatsen på fredag kväll. Då plockade hon upp föremålet, kom med dem till mig, släppte föremålet och liggmarkerade det. Jag gjorde då några korta spår på bara ca 10 m och till slut verkade hon fatta att hon skulle liggmarkera. Men vi får nog träna en hel del till på liggmarkeringarna.

I söndags jobbade jag hela dagen och orkade inte gå ut och träna när jag kom hem, så det fick bli en cykeltur istället. Återigen var det en hund som kom springande mot oss. Den här gången var det en tollarhane som sprang framför cykeln för att hälsa på Chansa och Chansa ville gärna hälsa på honom också. Jag hade dock förutsett att det kunde hända och hade bromsat in, men jag ramlade ändå, dock utan att skada mig på minsta vis. Först var jag ganska irriterad, men det slutade med att jag blev stående och pratade med tollarens husse, som var viltspårsdomare, i mer än en halvtimme.

Men det har för en gångs skull inte varit bara hundträning (och jobb). På lördag kväll gick jag och Gittan på Bishop's och åt middag och drack ett par öl. Jag åt fish and chips, vilket jag inte ätit sedan jag var i England under utbildningen (då åt jag det ofta, eftersom det ofta serverades i matsalen). Det var inte riktigt som i England eftersom man fick remouladssås till, men det var i alla fall gott och det var också trevlig att göra något normalt, d v s något som inte har med hund att göra, för en gångs skull.

Oväntat besök

I morse var jag för en gångs skull ute i god tid och hade planerat att träna lite liggmarkeringar med Chansa innan jag började jobba. Men så blev det inte. När vi kom ut möttes vi utanför dörren av en glad schäfervalp med tratt på huvudet. Jag vet förstås vilka som äger valpen och gick dit, men ingen öppnade när jag ringde på. Jag gick för att rasta Chansa och valpen hängde med. På vägen hem ringde vi på hemma hos valpens husse och matte igen, men ingen öppnade, så jag tog honom med mig hem.

Jag var ju dock tvungen att bege mig till jobbet, men jag tog i alla fall valpen med mig och ringde på och knackade igen. Eftersom ingen öppnade den här gången heller satte jag en lapp på dörren och försökte stänga för så att valpen kunde vara i hallen och Chansa i TV-rummet. Den lilla gossen hade dock ingen respekt för kompostgaller, så det var svårt. Hade han inte haft tratten så hade han fått sitta i buren, men med tratt går det ju inte.

Precis då vi var på väg för att äta lunch vid halv tolv ringde valpens husse, så jag kunde cykla hem och lämna tillbaka honom (planen var hur som helst att cykla hem och rasta hundarna; valpen för att han är just valp och Chansa för att hon inte hade ro att bajsa med en busig valp i släptåg). Valpen hade då forcerat kompostgallret och tagit sig in till Chansa i TV-rummet, där han också hade kissat en stor pöl.

Chansa, som verkligen är snäll, social och lekfull med andra hundar, var vid det laget ganska trött på valpen och verkade glad åt att slippa honom (fast jag är säker på att hon gärna vill leka när hon ser honom nästa gång). Valpen verkade dock ha trivts bra hos mig (eller snarare hos Chansa eftersom jag ju knappt var hemma under tiden han var här), så när jag lämnade tillbaka honom smet han förbi sin husse ut genom dörren och ville följa med mig.

 Valpen (jag vet faktiskt inte vad han heter).

När jag först tog in honom blev det bus.

Skönt att ha en snäll hund som accepterar att det kommer en helt ny hund in i hemmet.

Efter att ha torkat valpkiss och rastat Chansa skyndade jag mig tillbaka till jobbet och jobbade resten av eftermiddagen. När jag kom hem låg en chokladask och en lapp med ett tack för att jag tagit hand om deras förrymda valp för andra gången (förra gången öppnade de dock direkt jag ringde på) från valpens matte och husse i brevlådan. Så efter att ha varit ute och tränat liggmarkeringar samt gjort miniuppletande på asfalt sitter jag nu i soffan och tittar på Robinson och äter choklad, medan Chansa sover gott, trött efter att ha varit valpvakt en halv dag.

Första onsdagsträningen för hösten

I kväll var det dags för höstens första onsdagsträning så jag och Chansa cyklade upp i god tid för att hinna träna innan det blev för mycket folk. Men precis när jag kom upp på klubben började det ösregna, så vi satte oss på altanen istället och där blev vi sittande tills det var dags för den gemensamma platsliggningen.

Det var ganska livat på agilityplanen och dessutom var det folk som tjoade med hundarna en del på planen bakom, så först vågade jag inte släppa kopplet. Men Chansa låg och tittade på mig och var helt oberörd av vad som försiggick runt omkring, så jag släppte kopplet. Det gick bra, så jag gick också lite längre ifrån och det gick också bra. Hon låg fint i drygt två minuter, men så var det plötsligt en person som tjoade och skrek extra mycket på agilityplanen och det blev mer än Chansa klarade av. Hon rusade upp och började springa mot agilityplanen, men hon vände och kom tillbaka när jag ropade på henne och när jag la om henne låg hon lugnt.

Sedan tränade vi lite lydnad också. Eftersom det fortfarande var livat på agilityplanen ville jag först inte släppa henne, men det är svårt att träna med koppel på och hon brydde sig inte heller om hundarna på agilityplanen så jag släppte henne. Det funkade bra, ända tills samma person som under platsliggningen började skrika väldigt gällt och upphetsat på agilityplanen. Då startade hon mot planen, men gick att kalla tillbaka efter bara några meter. Fast hon var ganska störd av just denna persons gälla röst och hysteriska skrikande.

Jag är dock ändå nöjd med dagens träningspass. Hon låg så fint på platsliggningen och jag är ganska säker på att hon hade legat hela tiden om det inte hade varit för att det varit så livat på agilityplanen, och det kommer det ju inte att vara när vi ska tävla. I linförigheten tränade vi på att hon inte ska tränga och det gick bra. Ingångarna blir bättre och bättre, även med apporten och hoppet ser mycket bra ut. Hon har också blivit riktigt duktig på att sitta kvar (tipset på hur jag skulle träna platsliggning har gjort kvarsittandet mycket bättre också, nästan utan att jag tränat på det). Hon har också gjort stora framsteg med framförgåendet.

I måndags cyklade vi också upp och tränade. Även då var det ganska livat runt omkring eftersom hundungdom var där, men då brydde hon sig inte alls om att det var folk på agilityplanen. Det blev ett mycket bra träningspass och jag var jättenöjd med henne. Igår tränade vi också ett pass på fotbollsplanen här hemma och jag var mycket nöjd även då. Speciellt nöjd är jag över att det verkar ha lossnat lite med framförgåendet.

Igår passade jag också på att göra några korta hårda spår på grusplanen. Hon spårade väldigt bra, men på de två första spåren liggmarkerade hon inte. Men när jag kom på att jag skulle göra en enkel liggmarkeringsövning just innan vi spårade så funkade det. Vi gjorde också miniuppletande på asfalten bredvid och bortsett från att hon åt upp det första föremålet, en tredjedels tändsticka, så gick det bra och hon liggmarkerade fint.

Under helgen blev det dock inte så mycket aktiviteter. Efter att ha jobbat fredag natt cyklade vi direkt till klubben för att jag skulle vara A-figge på ett MH. Chansa fick sitta i ett rum bakom kompostgaller mest hela dagen. Jag hade dock tänkt träna lite lydnad efteråt, men jag var så trött att jag inte orkade. Istället fick hon leka lite med Yasper och det tyckte hon var jättekul. Jag hade dock hjärtat i halsgropen mest hela tiden, eftersom det gick vilt till. Det är förstås kul att det finns hundar som tål med att leka med henne, men i jämförelse med Yasper verkade hon så liten och ömtålig :-)

Jag la mig tidigt på lördag kväll och sov länge på söndag morgon och dessutom sov jag några timmar på söndag eftermiddag också eftersom jag skulle jobba på natten. Chansa tyckte nog att det blev lite väl mycket sovande, men hon accepterar det. Under dagen cyklade vi en tur längs strandpromenaden ända bort till Mobackendammen och sedan tillbaka på andra sidan. Jag skulle tro att det blev en tur på ungefär en mil. Jag stannade dock och lät henne bada lite på ett ställe. Jag hade nästan glömt bort vilken fin runda det är och vi kommer absolut att cykla den fler gånger i höst. Då ska jag försöka komma ihåg att ta med kameran.

Den fantastiska hunden

Eftersom jag jobbar i natt har vi tagit det väldigt lugnt idag. Jag jobbade visserligen på morgonen, men när jag kom hem vid 9.30 åt jag frukost ute och sedan låg jag ute i solen och läste, medan Chansa låg bredvid och pysslade med sitt ben, som jag fyllt med godsaker.

På eftermiddagen gick vi en promenad ner till älven så att Chansa skulle få bada lite grann. När vi kom till stället där hon brukar få bada var det en kvinna där och när hon fick syn på oss sa hon "Oh, det är ju du med den fantastiska hunden!" Nog för att jag tycker att Chansa är fantastisk, men jag måste erkänna att min första tanke var att hon måste ha blandat ihop mig med någon annan.

Jag kunde nämligen inte komma på en enda sak som skulle kunna få Chansa att framstå som fantastisk. Det behövs i och för sig inte mycket för att folk ska imponeras. Jag minns t ex en som var så imponerad över att Myrrha sprang till rutan från 5 m håll att han pratade om det i veckor och Myrrha imponerade ofta med sina trick (fast jag är ärligt talat rätt stolt över vissa saker jag lärde henne). Men Chansa kan inga imponerande trick.

Hon hade sett mig och Chansa många gånger när jag cyklade med henne och hon tyckte att Chansa var så fantastiskt duktig på att springa vid cykeln (som sagt, det behövs inte mycket för att folk ska bli imponerade). Efter att ha sett Chansa simma var hon ännu mer imponerad och föreslog att jag skulle börja med vattenräddning. Själv var jag mest imponerad över att Chansa inte drog efter när kvinnan åkte iväg med sin permobil :-)

 Den fantastiska hunden.

 Söthund, som viftar på svansen så att det flyger vatten :-)

Simmar.

Liten film på Chansa som badar.

Efter att ha sovit några timmar aktiverade jag Chansa med ett miniuppletande på grusplanen utanför. Jag la ut 6 föremål och hon hittade och liggmarkerad allihop! En gång la hon sig där jag inte såg något föremål, så jag trodde att hon bara testade att lägga sig, men hon såg så övertygad ut så när jag frågade var den var så puttade hon på föremålet med nosen och minsann, där låg en 0,5x0,5 cm bit av en brandslang!

När vi cyklade till jobbet hade vi så gott om tid att jag stannade och gjorde ett till miniuppletande, den här gången på asfalt. Det var svårare för henne. Inte att hitta föremålen, men att liggmarkera. Hon hann därför äta upp en pytteliten bit brandslang. Hon liggmarkerade i alla fall 2 av 4 föremål, men vi måste nog träna mer miniuppletande på asfalt (vilket vi inte gjort sedan Tåme). Nu är vi på jobbet och Chansa sover som en liten gris, medan jag som måste hålla mig vaken, är lite avundsjuk på att hon sover så gott.

Liten film på liggmarkeringar

Igår var det strålande sol och riktig sommarvärme och jag var ledig hela dagen. På förmiddagen var vi ute på gården, där jag satt och läste i solstolen medan Chansa fick sitta ute i linan. Det var verkligen skönt att slappa hela dagen, men på kvällen cyklade vi upp på klubben och tränade. Vi började passet med att lägga en platsliggning med Malle och det gick jättebra. Hon brydde sig inte om Malle och hon klarade också av att ligga när Lena gick tillbaka och belönade (vilket var svårt, för hon tycker hemskt mycket om Lena och hade inte fått hälsa på henne innan).

Vi tränade också lite fritt följ, ingångar, läggande och hopp och det gick bra. Mest nöjd är jag över att hon hade fokus på mig fast det pågick en agilitykurs där de bl a hade pipleksaker (vilket är väldigt stressande för henne).

Susanne kommenderade mig också på linförigheten och det gick otroligt bra. Det blev en väldigt lång linförighet och hon hade kontakt hela tiden och gjorde bara några små missar. Jag kunde förstås ha brutit och belönat när som helst, men jag ville se hur uthållig hon var (och det kan ju vara ett långt program även på tävling) och jag är mycket nöjd med att hon klarade det så bra.

Idag har jag jobbat hela dagen och jag hade egentligen tänkt träna lydnad ikväll också, men bestämde mig för att för en gångs skull prioritera städning. Men lite träning hann vi förstås med ändå och då blev det mera liggmarkeringsträning. Jag "tappade" lite föremål (2 spårpinnar, en bit silvertejp, en brandslangsbit och en enkrona) på gräsmattan när jag rastade henne och sedan fick hon hitta och liggmarkera dem. Sedan gjorde jag också ett kort spår på grus med en bit brandslang i slutet som hon liggmarkerade.

Det var dock inte lätt att hålla reda på kamera, klicker, kampleksak och hund, så det blev en del "intressanta" filmsnuttar när jag kampade med henne och hade kameran hängande runt handleden. Dessa har jag dock klippt bort eftersom jag inte ville göra eventuella tittare åksjuka :-D
Men här är i alla fall en liten film på när jag tränar liggmarkering med Chansa:

Sommar!

 Sommarmoln

Nu verkar sommaren äntligen ha kommit! I och för sig tycker jag att det är lite för sent nu, men det är i alla fall skönt att det till slut blev lite sol och värme den här sommaren. Igår var jag ledig, eftersom jag hade jobbat på natten så efter att ha sovit i 3 timmar så steg jag upp och cyklade iväg till Fäbodvallen för att träna lydnad med Eva och Annika. Det var väldigt varmt just på fotbollsplanen, men det påverkade inte Chansa speciellt mycket.

Vi började med att köra linförighet med kommendering och det gick mycket bra. Chansa tittade lite på Eva när vi ställde upp, men när jag började gå var hon med och ägnade inte Eva någon uppmärksamhet. Hon gick inte helt perfekt utan trängde lite och satte sig snett någon gång, men helheten var ändå väldigt bra och jag är jättenöjd med att hon inte brydde sig om Eva alls.

Sedan körde vi lite apportering också och hade mest fokus på ingångarna, som inte är speciellt bra. Efter det fick Chansa sitta uppbunden ett tag medan de andra tränade och sedan gjorde vi en platsliggning. Eftersom elljusspåret går alldeles bredvid hade jag inte tänkt släppa Chansas koppel, men hon låg så bra att jag ändå vågade mig på att lita på henne. Och det gick bra; hon brydde sig inte ett dugg om de andra hundarna och låg jättefint.

 Eva och Vilja tränar fritt följ. 

 Eva och Yra tränar ställande.

 Den här bilden på Wilbur gillar jag, inte bara för att Wilbur är söt utan för att man ser mattes glada skugga också. 

Platsliggningen är klar (utom för Chansa som har en matte som nödvändigtvis ska fota hela tiden). Eva och Yra, Chansa samt Annika och Yoy. 

Det har varit varmare och ännu soligare idag, så jag struntade i långpromenad med Chansa och valde att istället sitta ute i solstolen med en bra bok medan Chansa fick ligga uppbunden i skuggan. Det var riktigt skönt att sitta i solen, även om det ibland blev lite väl varmt. 

Men vi har inte bara latat oss. När vi ändå var ute på gräsmattan så passade jag på att slänga ut ett gäng spårpinnar i gräset och träna på liggmarkeringar. Den första pinnen högg hon direkt med munnen och likaså med den andra, men när hon märkte att jag inte var nöjd med det liggmarkerade hon istället. Jag är verkligen nöjd med hur bra det går med liggmarkeringarna nu!

Utställning och exteriörbeskrivning

Idag har Chansa varit på sin första och sannolikt också sin sista utställning. Vi ställde ut på klubbens brukshundsutställning och på vägen dit lyckades hon rulla sig i bajs, så jag fick börja med att spola av henne med slangen. Sedan stod jag ute i solen så att hon skulle hinna torka upp lite innan det blev vår tur. Chansa var den enda mallen och det var inte speciellt många hundar före oss heller, så det gick rätt snabbt innan det var dags för oss.

Chansa krånglade lite vid tandvisningen, men hon var jätteduktig på att stå. Jag lyckades dock inte visa upp henne särskilt bra i rörelse (vi har ju knappt tränat, så det är inte så konstigt), så därför fick vi inget CK, men jag är nöjd med ett Excellent.

Så här löd kritiken från domaren Åke Cronander:

Bra helhet. fem. mkt välskuret huvud, fint uttryck, bra hals o resning, tillr. förbrösst, välkroppad, behöver få lite mer substans, korr. vinklar. behöver sansa sig, stabilisera sina rörelser, har steget i sig men behöver mer träning. 

Bitvis gick det ganska bra att springa...

...men ibland såg det ut så här.

Sedan fick Chansa sitta inne på Hundungdom, medan jag var tävlingsledare på lydnadstävlingen. När jag var klar med det och hade ätit lunch hann jag med att rasta henne innan det var dags för exteriörbeskrivning. Chansa var återigen duktig på att stå stilla, men krånglade lite när han skulle mäta henne. Och springandet runt i ringen gick inte just mycket bättre den här gången. Domaren gav mig instruktioner och jag fick låna ett utställningskoppel och då gick det bättre. Hon blev godkänd på exteriörbedömningen och det var vad jag hade hoppats på med dagen, så jag är mycket nöjd :-)

 Jag och Chansa springer i ringen.

Snyggaste mallen!

Blåbär

Det var soligt och lagomt varmt idag, så när jag hade jobbat på morgonen tog jag och Chansa en promenad till skogen för att plocka lite blåbär. Jag är egentligen ingen bärplockare- det är alldeles för mycket jobb för alldeles för lite-, men jag gör ibland undantag för blåbär och hallon. I år verkar det inte bli några hallon, men blåbär finns det ganska gott om.

Chansa tycker om bär och äter när jag bjuder och plockar även själv om jag pekar ut dem, men hon plockar intesjälvständigt, som Myrrha gjorde. Att ha henne med när man plockade bär var rätt jobbigt eftersom hon åt upp alla bär och hade dessutom kommit på att om hon följde mina händer så hittade hon bären. I början undrade Chansa lite vad jag höll på med och gick i vägen och trampade ner bären eller la sig och rullade i dem, men sedan strosade hon iväg, lekte med någon pinne eller låg bara och tittade.

Ungefär en halvliter ryms det nog i min lilla hink, som jag fyllde.

 Chansa ligger och vilar medan jag plockar blåbär.

Igår cyklade vi upp klubben för att träffa Emma för att lära upp henne till tävlingsledare innan nästa tävling. Jag cyklade upp i tid för att hinna träna lite grann, fast det blev ändå inte så mycket träning. Vi hann bara med lite linförighet, läggande under gång och hopp, där vi fokuserade på ingångarna. De börjar bli riktigt bra, så man kan nog säga att hoppet är vårt paradmoment just nu.

Innan vi cyklade hem tränade vi lite till med Emma och Vip samt Ronja och Odette, men det blev mest vardagslydnad, som att gå förbi Vip och Odette vid min sida utan koppel och att ligga kvar fast vi stod och pratade. Hon klarar inte av att ligga när någon leker med pipleksaker, men annars så gick det bra.

Lilla Essie.

I kväll har jag och Chansa tränat lite mer på liggmarkeringar och nu har hon helt plötsligt alla rätt. Jag började med att "tappa" ett mynt och en bit brandslang när jag rastade henne och hon liggmarkerade myntet helt utan tvekan- hon bara kastade sig ner. När hon hittade branslangsbiten var hon på väg att ta den i munnen men en liten harkling räckte för att hon skulle lägga sig istället. Sedan gjorde jag tre korta spår, ca 3-4 m på grusplanen här utanför och hon liggmarkerade på alla tre! 

Vi tränade också lite på att hon skulle liggmarkera en tändsticka som jag bara kastade iväg, men på grusplanen var den inte så synlig som jag hade tänkt mig. Men hon liggmarkerade den i alla fall, så jag körde ett miniuppletande med först en halv tändsticka och sedan en liten genomskinlig tejpbit och hon liggmarkerade båda två. När hon hittade tejpbiten bara kastade hon sig ner, så jag avslutade med det.

Träningen var dock inte över. Jag har ju anmält Chansa till utställning och exteriörbeskrivning och planen har hela tiden varit att vi skulle träna lite inför det (jag har för mig att folk brukar ringträna). Igår fick Emma känna lite på henne och titta på tänderna och det gick, fast hon var lite motvillig vid tandvisningen. Så idag har vi tränat på att springa runt, runt i vänstervarv på grusplanen. Till en början var det mycket hopp och studs, men med ett fotkommando gick det mycket bättre. Men vi får väl se hur det går på själva utställningen...

Frustrerad

Projektet med att lära Chansa liggmarkering går just nu inte speciellt bra. Jag håller på att bli galen på att hon inte fattar. Hon måste vara den mest korkade hunden i hela världen. Vi har tränat på att liggmarkera alla möjliga föremål inne och det går hur bra som helst. Vi har tränat på att liggmarkera alla möjliga föremål ute och det går bra. Men så fort hon måste använda nosen för att hitta ett föremål så kastar hon sig över det och griper.

Jag brukar "tappa" föremål när jag rastar henne och i börjar var det ungefär 50/50 om hon plockade upp eller liggmarkerade, men nu liggmarkerar hon oftare än plockar upp i alla fall. Igår gick vi till grusplanen för att träna liggmarkering tillsammans med hårda spår. Men det gick inte. Om hon måste spåra sig fram till föremålet så griper hon det, även om det bara är två steg. Ja, till och med om jag bara trampar ner det i marken så att hon måste använda nosen för att hitta det så griper hon. Även om jag går två steg, lägger föremålet, tar ett likadant föremål och gör en liggmarkering precis innan så griper hon föremålet när hon spårat de två stegen fram till det.

Jag vet inte hur jag ska göra för att få henne att fatta och jag blir bara frustrerad och arg. Snart ger jag upp. Igen. Eftersom hon inte kan markera föremål så kan vi inte heller spåra och eftersom vi inte kan spåra så blir hon ännu mer intensiv i att kasta sig över och gripa föremål. Moment 22.Vi kan ju inte ens göra hårda spår eller miniuppletande så länge hon inte kan liggmarkera och hon börja vara ganska jobbig på grund av att hon inte får någon nosaktivering.

Så idag la jag ett längre spår som började på en gångväg, över en gräsplätt, över en gångväg, över fotbollsplanen och genom högt gräs, över en gångväg och längs en gräsplätt mot en nedlagd lekplats genom gungställningen och över ett bord. Jag hade lagt en liten brosch i metall och två enkronor samt en leksak i slutet, för att jag tänkte att det skulle få henne mindre benägen att gripa (hon är inte så förtjust i metall) och kanske, kanske att hon skulle välja att liggmarkera.

Spåret fick ligga en timme och hon började spåra bra. Det första föremål spårade hon rakt över. På fotbollsplanen vet jag inte vad hon höll på med, men hon spårade inte mitt spår i alla fall. När jag gick tillbaka efter att ha lagt ut spåret var det ett gäng killar som spelade fotboll där, så jag antar att hon spårade dem istället. Sedan hittade hon mitt spår och fortsatte, men tappade det igen där jag hade gått från fotbollsplanen genom det höga gräset och precis då kom en rottweiler mot oss och en liten skällig vit hund bakom oss, så hon tappade helt koncentrationen och började springa omkring. Sedan hittade hon spåret, men hann inte fästa riktigt förrän det kom en pojke på cykel som stannade (precis mitt i spåret) och ville klappa hunden. Det händer ju inte allt för ofta att någon vill klappa henne, så det kändes synd att neka men jag ville inte heller att hon skulle bli mer okoncentrerad på uppgiften.

Jag visste att det låg ett mynt där så jag tog tillbaka henne lite och satte henne på spåret igen. Hon registrerade myntet, men visste inte riktigt vad hon skulle göra och stod bara och tittade och ville fortsätta. När jag uppmuntrade henne krafsade hon bara på myntet, men jag belönade henne i alla fall. Pojken som ville klappa henne var i alla fall mycket imponerad, så det är ju bra att någon är det.

Hon spårade i alla fall mycket bra över gångvägen, fast det just passerat flera personer över spåret. Hon spårade bra en liten bit efter det, men gick rakt över nästa mynt utan att registrera det. På lekplatsen spårade hon bra och visade intresse för bordet som jag suttit på en liten stund. Hon var dock mycket nära att gå över leksaken i slutet, men vände tillbaka när hon passerat den med ett par meter.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd över hennes spårande, men nu är hon i alla fall hon nöjd och sover gott. Så här nöjd har hon inte varit på över en vecka. Hon har varit så understimulerad att hon till och med fått såna där ryck på kvällarna som hon fick när hon var valp. Hon har inte varit någon "boll av eld" , som Adam sa när hon fick sina ryck som valp, men hon har sprungit fram och tillbaka i hallen och vardagsrummet och ruskat på sin filt och krafsat i sin Biabädd.

Ecco på besök

I helgen har det inte blivit speciellt mycket hundaktiviteter, eftersom Chansa har varit hos mamma från lördag eftermiddag till måndag morgon. I fredags blev det i och för sig inte mycket heller, eftersom jag bestämde att vi skulle ta en vilodag. Det var soligt och ganska varmt, så jag satte mig ute i solstolen och läste medan Chansa fick ligga bredvid. Det är synd att jag inte har sol på uteplatsen på eftermiddagen/kvällen, för det är lite trist att sitta på framsidan och inte så kul för Chansa att ligga på asfalten, men det var i alla fall skönt att det äntligen blivit något som i alla fall liknar sommar.

I lördags var jag på stan med mamma, syrran och Bollan. När mamma åkte hem tog hon Chansa med sig eftersom jag skulle jobba på söndagen, men jag stannade kvar på stan med Fia och Bollan och sedan följde jag med syrran hem för att grilla och spela spel. På söndagen jobbade jag halva dagen och hela kvällen och dessutom blev det övertid eftersom den som skulle ta vid efter mig ringde och sa att hon inte skulle komma bara någon minut innan hon skulle ha börjat, så det tog ett tag innan de fick dit någon vikarie och då var jag ju tvungen att stanna kvar. Tur i alla fall att Chansa var hos mamma, så jag inte behövde mig känna stressad över det.

I morse kom Chansa hem igen och hon hade också sällskap av Ecco, som skulle vara här medan mamma och Ove var på Nolia. Chansa har varit lite dålig och har kräkts flera gånger på sista tiden och i helgen har hon spytt upp sin mat flera gånger. Hon har också verkat lite slö, om man nu någonsin kan kalla en malle för slö, så jag tänkte passa på att ta en vilodag när Ecco var här. Det brukar inte vara roligt att promenera med dem båda i koppel samtidigt. Ecco blir stressad och gnäller och skäller och då blir Chansa stressad och drar i kopplet eller kampar med kopplet.

Men det var fint väder, så vi gick i alla fall en kort promenad bort till rastgården där de fick vara lösa en stund. Jag gillar egentligen inte att vara i rastgården och släpper hellre Chansa på andra ställen, men Ecco kan inte vara lös så därför fick det blir rastgården den här gången.

 Chansa och Ecco är verkligen olika. När jag släppte dem strosade Ecco iväg och brydde sig inte om mig eller Chansa (se ovan), medan Chansa sökte kontakt och ville göra något kul (se nedan).

 Chansa poserar på bordet.

 Chansa och Ecco.

 Chansa fick lite aktivitet i form av bollkastning, precis som hon ville. Hon är snabb i starten :-)

  Jag har dock upptäckt att rastgården kan vara till nytta i vår platsliggningsträning, eftersom jag kan ha henne lös bland en massa störningar i form av andra hundar, cyklister, joggare m m och jag får möjlighet att belöna henne om hon klarar av störningarna. Och om hon inte klarar dem gör det inte så mycket, för hon kan inte dra efter dem och jag kan lägga tillbaka henne. Här får Ecco vara störning när hon ligger plats.

Chansa ligger plats fast det går förbi en liten hund utanför stängslet!

 (Notera hur hon vrider på huvudet för att slippa titta på den för att lättare klara av att ligga kvar.)

 Ecco och Chansa.

 Snyggaste mallen, som dock är lite i magraste laget efter att ha spytt upp maten i ett par dagar.

 Bytesrespekt.

På vägen hem hittade Chansa en död fågel och den var väldigt läskig, i alla fall tills hon undersökt den och konstaterat att den egentligen var ganska ointressant. 

Det gick alldeles utmärkt att promenera med Chansa och Ecco idag, i alla fall på vägen hem när de båda fått springa av sig lite.

Händer inte mycket

Just nu händer det inte så mycket, så jag inte heller inte mycket att skriva om. I tisdags jobbade jag både morgon och kväll och jag hade tänkt hinna med lite träning under dagen, men istället blev det lunch med mamma och Adam + lite ärenden (bl a tittade jag på dammsugare, för den jag har är inte bra).

Igår blev det dock ordentligt med promenerande i alla fall. Eftersom min cykel är trasig och jag skulle jobba på Morö Backe fick jag och Chansa promenera dit och hem. En timmes promenad för att hinna fram till klockan 7.00 är väl inga problem, men för att krångla till det hela bestämde jag mig för att släpa med buren också. Den kan vara bra att ha och väger ju nästan ingenting. Och den är verkligen lätt, men väldigt otymplig att bära. Jag lyckades i alla fall fästa den i ryggsäcken, vilket underlättade lite grann även om det blev väldigt ojämn vikt.

Chansa uppförde sig bra på jobbet och låg i sin öppna bur eller ute på altanen hela dagen. När vi skulle hem lämnade jag buren på jobbet och promenerade hem utan den. Chansa fick vara lös nästan hela vägen hem. På gångvägarna brukar hon ju få vara lös, men inte på trottoarerna där det är trafik och folk. Igår fick hon dock vara lös även där och det visade sig att hon faktiskt går bättre lös än med koppel. Lite märkligt är det dock att hon kan "gå här" (d v s gå vid sidan) när utan koppel, men inte med koppel...

Idag har jag jobbat hela dagen och eftersom jag fick jobba ensam, trots att vi egentligen borde vara två, var jag helt slut när jag kom hem så det blev inte mycket träning ikväll heller. Dock har vi varit ute och tränat mer på liggmarkeringar, vilket är extremt frustrerande. Vi kan träna på att hon ska liggmarkera och hon lägger sig så fint var jag än lägger grejen, men om jag gömmer den så att hon måste använda nosen för att hitta den har hon glömt allt om liggmarkering och kastar sig över den och griper. Jag blir både irriterad (för att hon är den mest korkade hunden i hela världen) och ledsen (för att jag är den sämsta hundtränaren i hela världen).

Jag la också ett hårt spår på husvagnsparkeringen. Det blev ett ganska kort spår, fast med svårigheten att jag gick rakt genom en 2 dm djup vattenpöl. Fast det var nog egentligen ingen svårighet. Hon har visserligen aldrig spårat genom så djupa pölar förr, men eftersom hon spårade rakt igenom helt utan problem så var det nog inte så svårt som jag hade trott (på promenader går hon aldrig genom pölar om hon kan undvika det, så jag är väldigt nöjd att hon spårar genom dem).