Vilken trist och tråkig vinter

Just nu känns allting väldigt tungt på grund av olika orsaker och vädret den här "vintern" gör ju inte saken bättre precis. Jag är i alla fall mycket glad att jag har Chansa när det är så här tungt och våra promenader är min räddning. Jag skulle vilja fota lite grann, men vädret är så trist att det inte känns värt att släpa med sig kameran. I onsdags tog jag dock kompaktkameran med mig ut på promenaden. Det blir inte så bra bilder när det är så trist väder och jag längtar verkligen efter lite sol.

 Det är helt ofattbart hur lite snö det är. 

 ag försöker lära Chansa att hämta kopplet åt mig (jag är mycket slarvig med kopplet och har tappat bort flera stycken i skogen genom åren, så det kan mycket väl komma till användning). 

 Busvovven.

 Klättrar på stenar.

Hoppar över stockar.

I onsdags var jag och Chansa på klubben på studiecirkel. Varje vinter brukar vi instruktörer ha en studiecirkel och i år har vi en studiecirkel om boken "Härliga valptid" av Curt och Ingalill Blixt, som vi ska försöka göra en kursplan till. Fast det blir självklart också en del diskussioner om annat också. 

I helgen jobbar jag, så Chansa är hos mamma och det är väldigt tomt efter henne. Fast jag saknar inte precis hundhåret. Just nu fäller hon något enormt, trots att det egentligen är alldeles för tidigt. Jag gissar att det är det varma vädret som gör det, fast det kan också bero på löp. Jag tycker i och för sig att det är lite för tidigt för löp, för hon löpte ju i slutet av oktober/början av november, men hon visar vissa tecken på löp, som t ex att hon äter väldigt bra.

Hennes sår har läkt väldigt bra. Det verkar inte som att hon har haft ont, men det har nog kliat en hel del för hon har slickat (eller i alla fall försökt) ganska mycket på det. Nu är det i alla fall i stort sett läkt. 

Eftersom jag inte haft med mig kameran ut på promenader så har jag roat mig med att fota inne. Jag köpte en bukett rosor till mig själv på Alla Hjärtans Dag (vem skulle annars göra det, om jag inte gör det?), så det har blivit en del rosbilder. Jag försöker lära mig och några bilder blev i alla fall halvbra. 

Februari?

Jag vet att det återigen var länge sedan jag bloggade. Det har varit alldeles för mycket med allting, främst problem på jobbet, så jag har helt enkelt inte haft tid. Eller, tid har jag i och för sig haft, men då har jag prioriterat andra saker och inte orkat blogga. Jag och Chansa har inte heller gjort så värst mycket värt att skriva om. Vädret är ju så tråkigt och trist att man bara vill sitta inne. Det har vi förstås inte gjort, men det trista vädret gör ju också att det inte är så inbjudande att ta kameran med på promenaderna och utan bilder är det inte så lockande att blogga, särskilt inte om man inte har något vettigt att säga :-)

Fast helt sysslolösa har vi förstås inte varit. Vi har ju en fin plogad träningsplan precis utanför lägenheten, så det har blivit en del lydnadsträning. Och vi har förstås också varit på tisdagsträningen i totohallen. I tisdags gick träningen riktigt bra. Vi testade rutan för första gången i totohallen och det gick hur bra som helst. Momentet är inte helt klart, men det är tydligt att det är ett av hennes favoritmoment.

Eftersom det har varit halt, blött och slaskigt så har vi inte gått så långa promenader utan mest hållit oss till ett par kortare promenader i koppel. Men i onsdags gick vi en längre promenad eftersom jag skulle vara borta på kvällen. Till min stora förvåning fanns det skoterspår att gå på, fast det var förstås inte mycket till skoterspår och det var ändå väldigt blött. Men Chansa fick i alla fall en chans att springa av sig ordentligt.

 Busig.

 Hon kom springande mot mig i full fart, för att just framför mig kasta sig ner och rulla sig :-)

 Knashund.

 Njuter. 

När jag kom till skogen var det, hör och häpna, barmark! Inte i hela skogen förstås, men i alla fall något hundratal meter i skogsbrynet. Det måste förstås utnyttjas, så jag la ett spår till henne. Eftersom jag inte hade några grejer med mig för att lägga spår fick jag improvisera lite. Jag hade en boll med mig och den la jag i slutet. När jag gick ut spåret låg en tom ölflaska på marken så jag lyfte upp den och la ner den igen på samma ställe. Spåret fick ligga en halvtimme och eftersom jag inte hade varken sele eller lina med mig fick koppel och halsband duga. 

Chansa spårade mycket bra, fast tempot var väldigt högt. Jag hade svårt att hänga med och snubblade flera gånger. Mycket berodde det förstås på att jag försökte ta bilder med mobilen (den var jag nära att tappa i marken vid ett par tillfällen). Det blev inga vidare bra bilder, men jag kände ändå att jag behövde bildbevis (inte minst för mig själv) att jag spårade på barmark den 12:e februari! 

 Spårar på barmark. 

Chansa liggmarkerar (hon la sig på ölflaskan, därav den något underliga liggställningen). 

Det var kul att spåra i skogen vid den här årstiden, men jag får nog lov att erkänna att jag mycket hellre hade haft lite mera februariväder och mindre aprilväder. Lite kallare och mera snö hade inte alls varit fel. Alternativt så skulle all snö kunna försvinna så att det blir barmark istället för denna eviga halka. 

I helgen skulle jag vara ledig från torsdag eftermiddag till tisdag förmiddag, men så blev det inte. Istället fick jag jobba ett 24-timmarspass från lördag morgon tills i morse. När vi kom dit fick jag till uppgift att gå ut med soporna innan jag tagit av mig skorna. Chansa, som fortfarande hade sele och lina på sig, fick följa med. På något vis lyckades hon då få linan mellan bakbenen och när hon gjorde ett ryck framåt skrek hon till av smärta. 

När hon gör det förstår man att det verkligen gjort ont, för hon visar oftast inte smärta (den enda gång jag tidigare hört henne skrika så var när hon sprang ihop med Yasper). Jag sa till henne att trassla ut sig ur linan, eftersom jag hade händerna fulla med soppåsar, men när hon inte gjorde det fick jag sätta ner påsarna och hjälpa henne. Men så fort jag rörde i linan blev hon arg och bet mig i handen (inte hårt, men tillräckligt för att markera att det gjorde ont). Jag fick i alla fall tag på linan och fick lös den, men den satt fast lite grann och i haken satt både päls och blod fast. 

När jag kom upp igen undersökte jag henne och upptäckte att hon blödde en del. Jag tvättade rent med saltvatten och hon har ett flera centimeter långt sår, som är ilsket rött runt om. Jag tror dock inte att det är haken som har orsakat såret; jag tror snarare att hon har bränt sig på linan. Ont verkar det i alla fall göra, även om hon snällt låter mig rengöra det. 

Hon verkar dock inte speciellt besvärad av det, men jag tror att vi avstår från långpromenad idag och bara slappar i soffan. Chansa verkar då inte ha något emot det :-)

Chansa slappar i soffan.

Sparktur och lydnadsträning

Jag är väl medveten om att jag är sämst på att blogga just nu. Det är helt enkelt lite för mycket just nu. Men vi är i alla fall inte sysslolösa :-) Vi har bland annat promenerat, sparkat och tränat lite lydnad. Förra torsdagen började jag en valpkurs och i torsdags hade vi andra tillfället. Jag har inte hållit så många valpkurser (tror att det här är min tredje, förutom den som jag gick med Chansa samtidigt som jag var hjälpinstruktör), men det är faktiskt riktigt roligt. Det är roliga hundar och roliga mattar och hussar.

Chansa har fått följa med när jag håller kurs och hon sköter sig alldeles utmärkt. Hon ligger snällt lös bredvid när jag pratar och skriver på blädderblocket (det finns tyvärr ingen tavla att skriva på) och hon kan till och med sträcka ut sig på sidan och somna fast de andra hundarna är precis bredvid och inte alltid stilla och lugna. I torsdags var jag riktigt stolt över att hon låg kvar i rummet med alla valpar och deras ägare medan jag gick in i köket och gjorde en kopp te till fikat.

Igår var jag ledig i stort sett hela dagen och eftersom det varit varmt och sedan blivit några minusgrader var det kanonfint före för att sparka (bortsett från att de slängt ut en massa grus på vissa ställen) så jag och Chansa tog en tur med sparken:

Efter sparkturen kopplade hon av med att rulla sig lite i snön.

Efter sparkturen passade jag också på att träna lite lydnad på planen här utanför. På sommaren är det en fyrkantig grusplan precis utanför, men på vintern brukar den vara täckt av en stor snöhög, eftersom det är dit de kör snön när de skottar. Men eftersom det knappt kommit någon snö i vinter så tar snöhögen inte upp någon stor del av planen och dessutom är den plogad. Det känns som rena lyxen att ha en plogad lydnadsplan utanför lägenheten, så man måste ju passa på att träna. Jag hade fortfarande kameran i fickan, så jag filmade också lite lydnadsträning. Det är väldigt givande att filma; jag upptäckte att jag har en del att jobba på i fotgåendet (mest med mig själv). 

I går kväll tog vi sparken till tisdagsträningen i totohallen. Jag började med att fika, så det första vi gjorde blev platsliggningen. Chansa var kanske inte riktigt helt i rätt sinnesstämning för platsliggning, men hon var verkligen jätteduktigt. Mitt i platsliggningen kom det in först en person och sedan en till genom en annan dörr än den vi går genom. Yra och Jackpot skällde till med ett skall och det gjorde Chansa också, men hon låg kvar! Hunden bredvid henne flög upp och började skälla och det blev lite för mycket för Chansa, så hon reste sig också. Och hon kom raka vägen till mig! Jag är förstås inte glad att hon reste sig, men jag är mycket glad över att hon valde att komma till mig istället för att gå till den andra hunden. Jag la tillbaka henne och folk fortsatte att gå i dörren och dessutom klampade de omkring på våningen ovanför och även i utrymmet precis bakom hundarna, men det störde henne inte alls. Jag är riktigt nöjd över hur bra det gick med så pass mycket störning.