Februari?

Jag vet att det återigen var länge sedan jag bloggade. Det har varit alldeles för mycket med allting, främst problem på jobbet, så jag har helt enkelt inte haft tid. Eller, tid har jag i och för sig haft, men då har jag prioriterat andra saker och inte orkat blogga. Jag och Chansa har inte heller gjort så värst mycket värt att skriva om. Vädret är ju så tråkigt och trist att man bara vill sitta inne. Det har vi förstås inte gjort, men det trista vädret gör ju också att det inte är så inbjudande att ta kameran med på promenaderna och utan bilder är det inte så lockande att blogga, särskilt inte om man inte har något vettigt att säga :-)

Fast helt sysslolösa har vi förstås inte varit. Vi har ju en fin plogad träningsplan precis utanför lägenheten, så det har blivit en del lydnadsträning. Och vi har förstås också varit på tisdagsträningen i totohallen. I tisdags gick träningen riktigt bra. Vi testade rutan för första gången i totohallen och det gick hur bra som helst. Momentet är inte helt klart, men det är tydligt att det är ett av hennes favoritmoment.

Eftersom det har varit halt, blött och slaskigt så har vi inte gått så långa promenader utan mest hållit oss till ett par kortare promenader i koppel. Men i onsdags gick vi en längre promenad eftersom jag skulle vara borta på kvällen. Till min stora förvåning fanns det skoterspår att gå på, fast det var förstås inte mycket till skoterspår och det var ändå väldigt blött. Men Chansa fick i alla fall en chans att springa av sig ordentligt.

 Busig.

 Hon kom springande mot mig i full fart, för att just framför mig kasta sig ner och rulla sig :-)

 Knashund.

 Njuter. 

När jag kom till skogen var det, hör och häpna, barmark! Inte i hela skogen förstås, men i alla fall något hundratal meter i skogsbrynet. Det måste förstås utnyttjas, så jag la ett spår till henne. Eftersom jag inte hade några grejer med mig för att lägga spår fick jag improvisera lite. Jag hade en boll med mig och den la jag i slutet. När jag gick ut spåret låg en tom ölflaska på marken så jag lyfte upp den och la ner den igen på samma ställe. Spåret fick ligga en halvtimme och eftersom jag inte hade varken sele eller lina med mig fick koppel och halsband duga. 

Chansa spårade mycket bra, fast tempot var väldigt högt. Jag hade svårt att hänga med och snubblade flera gånger. Mycket berodde det förstås på att jag försökte ta bilder med mobilen (den var jag nära att tappa i marken vid ett par tillfällen). Det blev inga vidare bra bilder, men jag kände ändå att jag behövde bildbevis (inte minst för mig själv) att jag spårade på barmark den 12:e februari! 

 Spårar på barmark. 

Chansa liggmarkerar (hon la sig på ölflaskan, därav den något underliga liggställningen). 

Det var kul att spåra i skogen vid den här årstiden, men jag får nog lov att erkänna att jag mycket hellre hade haft lite mera februariväder och mindre aprilväder. Lite kallare och mera snö hade inte alls varit fel. Alternativt så skulle all snö kunna försvinna så att det blir barmark istället för denna eviga halka. 

I helgen skulle jag vara ledig från torsdag eftermiddag till tisdag förmiddag, men så blev det inte. Istället fick jag jobba ett 24-timmarspass från lördag morgon tills i morse. När vi kom dit fick jag till uppgift att gå ut med soporna innan jag tagit av mig skorna. Chansa, som fortfarande hade sele och lina på sig, fick följa med. På något vis lyckades hon då få linan mellan bakbenen och när hon gjorde ett ryck framåt skrek hon till av smärta. 

När hon gör det förstår man att det verkligen gjort ont, för hon visar oftast inte smärta (den enda gång jag tidigare hört henne skrika så var när hon sprang ihop med Yasper). Jag sa till henne att trassla ut sig ur linan, eftersom jag hade händerna fulla med soppåsar, men när hon inte gjorde det fick jag sätta ner påsarna och hjälpa henne. Men så fort jag rörde i linan blev hon arg och bet mig i handen (inte hårt, men tillräckligt för att markera att det gjorde ont). Jag fick i alla fall tag på linan och fick lös den, men den satt fast lite grann och i haken satt både päls och blod fast. 

När jag kom upp igen undersökte jag henne och upptäckte att hon blödde en del. Jag tvättade rent med saltvatten och hon har ett flera centimeter långt sår, som är ilsket rött runt om. Jag tror dock inte att det är haken som har orsakat såret; jag tror snarare att hon har bränt sig på linan. Ont verkar det i alla fall göra, även om hon snällt låter mig rengöra det. 

Hon verkar dock inte speciellt besvärad av det, men jag tror att vi avstår från långpromenad idag och bara slappar i soffan. Chansa verkar då inte ha något emot det :-)

Chansa slappar i soffan.