Vår?

När jag och Chansa var ute på förmiddagen var det strålande sol, som till och med värmde lite grann, och +4 grader. Det kändes mer som vår än vinter i luften. Jag trodde att det skulle vara en massa folk ute, men det visade sig att vi var ganska ensamma och inte heller hade någon trampat upp någon stig där vi skulle gå, så det fick vi göra själva. Eller rättare sagt så fick jag göra det, eftersom Chansa mest hängde mig i hälarna när jag inte lekte med henne.

Full fart.

 Flygande hund.

 Tvärnit framför kameran.

 Inte ens i skidspåret gick det att gå eftersom det var alldeles för mjukt. 

 Hon är så söt när hon skäller.

Bus med brandslangen

 Söta lilla nosen.

 Min fina hund.

 Så här tycker Chansa om att vara fotomodell.

Strandpromenaden

I söndags åkte jag och Chansa till Rundvik på barnkalas eftersom Liam fyllde sex år. Till att börja med var det lite rörigt eftersom det var mycket folk och flera barn. Ett av barnen ville dessutom hemskt gärna ta ut ormarna och ödlan (eller öglan, som hon själv sa) och Chansa ville gärna hälsa på ormarna och ödlan, men det fick hon förstås inte. Chansa var helt lugn med att barnen klev över henne, men hon gick igång väldigt när de lekte med ballonger. Av någon anledning är hon helt galen i ballonger och var överlycklig när hon fick smälla några stycken.

När de flesta hade åkt hem gick jag, Isabell och Liam en promenad. Liam tyckte att det var jättekul att kasta snöklumpar till henne och var hemskt imponerad över att hon kunde göra volter. Det är lite kul att Liam och övriga barn i släkten tycker att Chansa har blivit så lugn och snäll. De tyckte att hon var jobbig när hon var ung (och det var hon också), men hon har varit lugn i ganska många år nu. Det har dock inte märkts lika tydligt förrän de fick Dolly att jämföra med. Liam sa "Jag tror att hon älskar dig." till mig och när jag frågade varför han trodde det så svarade han "För att hon alltid vill vara med dig." Om hon älskar mig vet jag inte, men jag älskar i alla fall henne.

Min lilla älskling Chansa är dock en riktig liten olycksfågel. I tisdags var vi och tränade och när vi var på väg ut till cykeln fick hon linan mellan bakbenen och när hon gjorde ett litet ryck fastnade haken på linan i ljumsken. Det hände en gång för några år sedan också och därför förstod jag på en gång varför hon skrek till och jag kunde också ta loss haken så försiktigt som möjligt. Det blev ändå ett ganska fult sår som vätskade ganska mycket.

I onsdags jobbade jag dagtid och hon var hos pappa och Maj, vilket innebär en promenad hem från Moröhöjden. Hon var lös en del av promenaden och sprang lite i snön, men det var bara -5 och inte speciellt blåsigt. Ändå fick hon vattensvans under den timslånga promenaden. Igår hängde svansen fortfarande, så vi tog en vilodag i går.

 Chansa vilar upp sig under en filt. 

Idag var hennes svans helt normal. Det var dessutom strålande sol och -5 grader, så jag ville förstås gå en promenad. Då jag var lite orolig för att hon skulle få vattensvans igen om hon sprang mycket i snö ville jag inte gå till skogen eller ut på legdorna, så därför blev det strandpromenaden. När jag bodde mitt i stan gick jag ofta strandpromenaden, men sedan jag flyttade till södra sidan älven har jag nästan inte alls gått där. Cyklat har vi dock gjort ganska ofta,  men inte promenerat. Jag vet inte riktigt varför, för det är riktigt fint att gå där.

 Chansa i motljus. 

 Slickar sig om nosen.

 Chansa ser nästan alltid glad ut. 

 Det lilla vattenfallet (Jag gillar speciellt våra skuggor).

 Bushund.

 Full fart som vanligt. 

 Jag ville egentligen inte att hon skulle springa så mycket i snön, men här fick hon ett litet tokryck.

Några bilder på Landskyrkan:

 Rullar sig (i ljumsken kan man se såret, som har läkt väldigt bra). 

 Chansa framför Lejonströmsbron. 

Det är skönt att se att hon har svansen i vädret igen. 

Kallt

Chansa har varit hos mamma i helgen eftersom jag jobbat fredag, lördag och söndag natt. Hon klarar att vara ensam hemma när jag jobbar natt, men det är inte så roliga dagar för henne när jag sover hela dagen och sedan bara är hemma i några timmar innan jag ska tillbaka till jobbet. Därför har hon det roligare hos mamma, där hon i alla fall kan leka med Dolly. Men även det är lite tomt utan henne.

Idag har jag varit ledig och hade planerat att ta med fika och gå en riktig långpromenad, men när jag vaknade visade termometern på -32. När jag skulle gå ut var det bara -26 så det blev i alla fall en promenad på 1, 5 timme, men jag höll mig mestadels på gångvägarna eftersom det är lite varmare mellan husen. Det kändes inte så värst kallt så länge jag rörde på mig, men det gick inte att stå still någon längre stund. Chansa studsade omkring i snön utan problem, men så fort hon stannade upp fick hon köldkramp. Det är dock inte så ofta hon stannar upp, som tur är :-)

Hundmöte

Det händer ytterst sällan att någon annan hundägare frågar mig om Chansa får hälsa på/leka med deras hund och det gör mig inget. Jag tycker inte att det är nödvändigt att Chansa ska träffa främmande hundar. Jag tror absolut att hundar mår bra av att träffa andra hundar, men det är då bättre att de har ett antal kompisar som de känner än att träffa främmande hundar på promenader.

Idag gjorde jag dock ett undantag från den regeln. Jag promenerade på ett ställe där jag sällan brukar gå och anledningen till att jag sällan går där är att det är så många andra hundägare som gör det. Det har dock snöat en del de senaste dagarna och fördelen med att många går där är att det finns en upptrampad stig. 

Helt plötsligt kom det en labrador ut genom skogen. Jag hade skymtat den i skogen innan och sett att den hade en matte med sig, även om den var ca 50 meter framför. Den hälsade på Chansa och sprang sedan iväg till sin matte. Vi fortsatte promenaden och labradoren och hans matte gick bakom oss på stigen. När de knappade in på oss kopplade jag Chansa och stannade för att låta dem passera oss. Labradorens matte frågade då om de fick hälsa och eftersom de ju redan hade hälsat på varann så tyckte jag inte att det spelade någon större roll. 

Chansa var dock måttligt intresserad. De hälsade, hon bjöd in till lek och labben tackade nej, så bortsett från några till försök att få igång lite lek så struntade hon i honom. Vi fortsatte promenaden tillsammans en bit och det var riktigt trevligt. Jag tror att Chansa uppskattade sällskapet, även om hon inte brydde sig så mycket om den andra hunden. Jag uppskattade också att få se så tydligt ett par saker som jag verkligen uppskattar med Chansa. Jag gillar verkligen att hon håller sig på ett ganska nära avstånd, ca 10-20 m och att hon ofta springer tillbaka och "checkar in" hos mig. Labben var liksom ute på en alldeles egen promenad och var ofta långt framför oss. Jag gillar också att Chansa vänder på en femöring när man ropar. Visserligen så är jag medveten om att det inte funkar till 100% om hon har bestämt sig för att dra, men det är ju bättre att det funkar till 90% än inte alls. 

Jag hade kameran med mig, men det blev inte så många bilder eftersom batteriet tog slut. 

 Chansa och hennes labbekompis.

 Labbekompisen Roy. 

Hopp. 

Promenad

Det har varit väldigt kallt i några dagar och därför har vi inte gjort så mycket. Som kallast var det -29 hemma hos mig, men det har varit ännu kallare på vissa ställen. På jobbet, där det alltid är ett par grader kallare, var det -32. Jag och Chansa gick en timmes promenad i onsdags då det "bara" var -26. Det blåste dock hemskt mycket under sista halvan av promenaden, så jag var helt genomfrusen när vi kom in igen. Chansa bryr sig inte så mycket om kylan utan springer gärna i snön ändå, fast hon är lite jobbig då hon hela tiden går framför fötterna och vill att jag ska leka med henne. Hon har ju dock väldigt lätt för att få vattensvans och när det blåste så kallt "vissnade" svansen. Hon fick upp den igen  innan vi kom hem igen eftersom det blev lite varmare mellan husen, men jag funderar på om jag måste börja använda täcke på henne när det är kallt och blåsigt.

Annars har det inte blivit så mycket aktiviteter för Chansa p g a kylan. Igår var det lite mildare, så vi tog en sväng med sparken. Det var dock inget vidare bra före, men det var i alla fall skönt att hon fick springa av sig lite grann. Idag var det bara -15 så idag har vi varit ute 1,5 timme.

Härom kvällen fick jag en idé om att fota såpbubblor i kylan, men då funkade det inte så bra eftersom det var för mörkt. Idag tog jag med min såpbubblorna ut och fotade lite. Det var nog lite för varmt (när jag läste om att fota bubblor stod det att det skulle vara -25 eller kallare), men bubblorna sprack inte på en gång i alla fall även om de inte heller riktigt frös till is.

Självklart blev det också lite Chansabilder:

 Snönos.

 Äter snö. 

 Bus.

 Intensiv blick.

 Lite kall om tassarna blev hon.

 Spanar.

 Ståtlig hund.

 Full fart.

Springer fort.