Skogspromenad och spår

Idag åkte jag och Chansa med mamma till Lappvattnet och passade på att gå en skogspromenad. Vi promenerade myrvägen och så la jag ett spår på tallheden innan vi fortsatte att promenera bort mot sandtaget innan vi tog spåret. Spåret blev drygt 500 m långt och med sex apporter (tre brandslangsbitar, två skogspinnar och en vanlig spårpinne). Det fick ligga ca 45 minuter innan vi gick det. I början spårade Chansa fantastiskt bra, men mot slutet började hon snurra och hittade bl a ett renhorn som hon undersökte. Men mitt i allt snurrande hittade hon ett föremål, fast hon kom inte på det från det håll jag hade gått, och efter det spårade hon bra till slutet.

Förra veckan blev jag omkullsprungen av en vit herdehund som Chansa lekte med. Jag föll baklänges och eftersom jag hade kameran i ryggsäcken landade jag på den. Det gjorde rätt ont i ryggen och jag tappade nästan andan. När jag kom hem och kollade kameran så höll jag nästan inte på att få loss linsskyddet, så den har uppenbarligen fått en rejäl smäll, men den gick att använda. Idag tog jag med den på promenaden för att göra en ordentlig koll om den funkar och det verkar den ju göra.

 Chansa poserar.

 Busig hund.

 Snyggmallen.

 Tokvovve.

 Den lilla hunden och det stora trädet.

Full fart. 

Sökträning

I fredags cyklade jag och Chansa till veterinären för att vaccinera henne. Chansa uppförde sig helt perfekt i väntrummet. När jag skulle ta en kölapp stod en ung rottweilerblandis med sin husse vid disken, så jag platsade Chansa medan jag hämtade kölappen och trots att blandisen både skällde och gjorde lekinviter mot henne så låg hon kvar. Medan vi väntade passade jag på att väga henne och hon väger exakt lika mycket som hon gjorde sist vi var dit, 24,5 kg. Själva vaccinationen gick förstås helt problemfritt.

Efteråt gick vi till Björkis och köpte ett Back On Track-täcke. Jag köpte ett täcke till Chansa när hon var ca ett år, men det är lite för litet och jag har länge funderat på att köra ett BoT så nu gjorde vi slag i saken. Jag köpte också en kampleksak i skinn och en ny klicker, för jag hittar inte en enda av mina (fast nu när jag köpt en ny lär de börja dyka upp).

Igår var det lydnadstävling på klubben och jag skulle döma alla klasser. På förmiddagen körde vi elit och trean och på eliten bakdömde Frida med mig. På lunchen hann jag gå ut och träna lite med Chansa, som dock var lite för understimulerad för att riktigt kunna koncentrera sig. På ettan och tvåan bakdömde Linnea med mig och efteråt satt vi och diskuterade lite så jag hann inte träna som jag hade planerat. Chansa verkade dock ändå ganska nöjd och sov gott resten av kvällen.

Idag var det sökträning, så jag och Chansa cyklade upp på klubben för att hinna träna lite lydnad innan söket. Mest tränade vi på hoppet eftersom jag antagligen inte kommer att hinna upp på klubben och träna innan vi ska tävla. Alla andra moment kan jag träna hemma, men utan hinder är det svårt att träna på det. Fast det är ett moment som hon kan bra och tycker är kul, så det borde inte vara några problem.

Chansa gillar att hoppa. 

På söket fokuserade vi på att markera med fast rulle och Chansa var riktigt duktig. Första figgen fick peta lite på den fasta rullen, men annars funkade det klockrent. Dessutom var hon duktig också på att sitta kvar och vänta på att figgarna skulle komma fram innan hon fick gå dit och få belöning. Hon behöver dock mer träning på det och på att gå vid sidan tillbaka till stigen, men jag har hopp om att kunna tävla lägre sök till våren/sommaren.

Efter söket tränade jag lite mera lydnad och Chansa var mycket duktig. Hon hade fullt fokus på mig trots att Josefine och Dex och Andrea och Gnista tränade i närheten. Till och med när Gnista fick springa mellan slalompinnarna precis framför oss så tittade hon hela tiden på mig. Vi körde också platsliggning med störning av Dex. Först fick Josefine leka med Dex bredvid och framför henne och eftersom hon inte ens tittade på dem så gjorde vi det hela lite svårare genom att sätta Dex bakom henne och kalla in honom så att han sprang förbi henne. Inte heller det var några problem- hon tittade hela tiden på mig och det ryckte inte ens i henne. Hon fick sedan också ligga plats medan jag gjorde en hantering med Dex och jag var faktiskt väldig imponerad att hon kunde ligga kvar fast jag gick iväg med Dex och "umgicks" med honom.

Vi gick också lite fritt följ runt Josefine och Dex och hon tittade inte bort från mig en enda gång trots att vi passerade väldigt nära. Sedan tränade vi också tandvisning och det gick inte fullt lika bra. Hon är duktig på att sitta kvar när någon kommer fram till oss, men när de ska ta på nosen reser hon sig upp och går emot dem. Så vi tränade först bara på att Josefin kom fram och så belönade jag, sedan att hon kom fram och la handen på nosen och så belönade jag o s v ända tills hon faktiskt kunde göra en riktig tandvisning.

Vackert väder + ledig dag = långpromenad

De senaste dagarna har det varit ganska trist väder med regn, snö och snöblandat regn omvartannat. I söndags var det riktigt slaskigt, men trots det så cyklade jag och Chansa upp på klubben för att titta på MH och MT. Jag hade för en gångs skull ingen uppgift utan kunde bara gå med och titta, men det var inte så kul när det var så blött och kallt. Jag var genomblöt om fötterna redan innan jag kom dit och det blev inte bättre under dagen. Jag höll nästan med Erik, som sa att "det är bara du som är dum nog att komma hit bara för att titta".

Idag visade sig dock solen och eftersom jag är ledig så passade det ju bra med en långpromenad med både bus och träning.

 Bus med kongen.

Full fart tillbaka.

 Platsliggningsträning.

 Full fart.

Snabb i vändningarna är hon.

Chansa redo för uppletande i sitt nya snygga tjänstetecken.  

 Har hittat en grej och kommer in i full fart. 

 Min vackra hund.

 Flyger fram över ängarna.

 Glad hund.

 Fullt fokus på kongen som jag kastat iväg.

Hämtar kongen. 

Fin höstdag

Fåglar på väg söderut.

Idag var det toppenfint höstväder, men tyvärr jobbade jag och Chansa på förmiddagen. Dock gick vi en  kort promenad med mycket lek och bus och lite träning på eftermiddagen medan det fortfarande var soligt och fint.

Mest blev det som sagt lek och bus. Det var nu länge sedan Chansa fick kampa i ett snöre runt en stolpe och det har känts som att hon haft ett behov av att göra det. När hon fick göra det ett par gånger i veckan slutade hon t ex med att bita tag i kopplet när hon blev uppjagad, men på sistone har det kommit tillbaka lite grann. Anledningen till att hon inte har fått göra det på så länge är att de håller på att renovera husen mitt emot så det ligger en massa bråte vid stolpen på min bakgård. Så vi fick helt enkelt leta upp ett annat ställe med en stolpe där hon kunde få kampa, vilket blev fotbollsplanen.

 Kampar.

Väntar på att få börja om att kampa efter att ha släppt på kommando så gott det gick; repknuten hade snurrat runt käken så det var svårt att släppa. Jag måste försöka få tag på en annan kampgrej som håller. 

Vi lekte också lite med kongarna, men det är både lek och träning samtidigt eftersom hon måste vänta på kommando för att få springa efter, jag stannar henne när hon är på väg eller hon måste göra något för att få springa efter. 

Full fart tillbaka.

Väntar på att få lov att ta kongen, som landade mellan hennes framtassar när jag studsade den i marken framför henne.

Vi tränade också på snabba lägganden i leken och då kan hon oftast lägga sig väldigt snabbt. Det är bara vid sidan som hon inte lägger sig ordentligt, förmodligen för att hon så gärna vill gå fot. Att komma in i fotposition är det hon alltid tar till när hon blir frustrerad och inte vet vad hon ska göra, så hon upplever det nog som att hon gör rätt när hon går fot och fel när hon måste lägga sig, vilket också för att hon lägger sig långsamt. Men jag ska fortsätta att leka lägganden med henne ett tag, för jag tror att det kan hjälpa. 

Jag tränade också lite hopp-stå. På förmiddagen hade jag möjlighet att träna lite hopp-stå på jobbet och hon kom ihåg vad det gick ut på. Hon var till och med duktigare än hon var när jag lärde in det, trots att vi inte tränat på det på rätt länge. Det var lite svårare när vi var utomhus, så jag fick backa tillbaka till att stå framför henne, men hon var ändå riktigt duktig.

Det blev också lite fritt följ och apportering. Vi körde bara ettans apportering, fast det egentligen inte behövs så mycket träning på just det. Möjligen behöver hon träna på att behärska sig lite innan hon griper, för det händer att hon ibland kastar sig över apporten när jag säger "apport", men det händer inte speciellt ofta och hon utför momentet helt perfekt för det mesta. 

Apporterar fint.

Efter att ha lekt och tränat hade vi en liten fotosession för att få lite fina höstbilder. Hon är ju en liten modellhund som poserar villigt, men en gång när jag skulle ändra inställningarna i kameran fick hon vittring på nåt och drog iväg in i buskarna. När jag tittade efter hittade jag ett flertal döda igelkottar som varit döda olika länge från att ha dött ganska nyligt till att det bara var kvar skelett och taggar. Det verkar ju lite underligt att ett antal igelkottar skulle dö på samma ställe vid ett undanskymt hörn av en skogsdunge där det inte finns några gatlysen, så jag misstänker att det är någon, kanske ungar, som dödat dem och sedan slängt dem där. Mycket synd är det i alla fall, för jag gillar igelkottar. Chansa är kanske nte helt överens med mig på den punkten, men hon skulle i alla fall aldrig döda dem. 

 Sitter bland höstlöven.

 Lilla frökens vackra ansikte.

 Ligger bland höslöven.

 Ligger bland en annan sorts höstlöv.

Det krävdes några försök att få henne att hålla löven, men till slut gick det. 

När jag skulle rasta Chansa på kvällen haltade hon lite grann. Hon haltade inte alls mycket och nu vid sista kvällsrastningen haltade hon inte alls, men eftersom jag är lite nojjig efter hennes skada så hoppar vi över sökträningen i morgon. 

Lydnadsträning

Efter två riktigt tunga arbetskvällar var det mycket skönt att vara ledig idag. Den enda riktiga plan jag hade för dagen var att träna lydnad med Anna och Udo. Chansa var lite för speedad i början, kanske för att jag åkte med Anna till klubben istället för att cykla. Dessutom fick hon bara en kort rastning innan vi gick ut på planen. Men även om hon inte var helt perfekt så var det i alla fall inte total katastrof, även om hon vid ett tillfälle snodde apportbocken mitt framför Udo och avlämnade den fint till Anna. Udo var i alla fall mycket duktig som satt kvar! 

Jag körde igenom hela lydnadsklass 1och det gick både bra och dåligt. Det som verkligen är jättebra är att hon klarar att hålla ihop ett helt program även utan belöningar och bara lite lugnt beröm mellan momenten. Hon brydde sig inte heller om Anna som kommenderade. Det som inte var lika bra var läggande och ställande. På läggande under gång lägger hon sig knappt och på ställandet tar hon några steg. En gång i tiden hade hon helt fantastiska lägganden, men sedan gick något fel. Det kan bero på att vi inte tränade så mycket på det under tiden hon var skadad. Jag får i alla fall gå tillbaka lite i träningen och se om jag kan få till det igen. Ställandet har nog aldrig varit helt perfekt, men även med det får vi börja om lite från början. 

Tandvisning är också ett moment som vi behöver träna på. I höstas tränade vi rätt mycket tandvisnig eftersom vi hade tänkt tävla ettan (blev inget av med det eftersom hon började löpa) och det gick jättebra, men sedan dess har vi haft fokus på appellen och inte tränat på det. Jag tror dock inte att det blir några problem. Redan efter ett par övningar på att sitta stilla medan Anna kom fram mot oss kunde hon både komma fram och ta henne på nosen utan att hon reste sig och ville fram och hälsa. 

Förutom lydnadsklassmomenten tränade vi också lite kryp. Jag har aldrig lärt någon hund att krypa, så jag känner att jag inte riktigt vet vad jag gör, men jag tror att hon har en ganska bra teknik. Än så länge kryper hon dock bara 1-2 steg medan jag går baklänges framför henne, så det är tur att vi har ända till typ juni på oss innan vi ska tävla lägre :-)

 Vad ska vi göra?

 Chansa ligger platsliggning medan Udo springer (det var meningen att han skulle ta apporten, men den sprang han över). 

 Chansa ligger platsliggning medan Udo rapporterar. 

 Chansa ligger platsliggning medan Anna kampar med Udo som belöning. 

 Udo. 

Chansa hoppar. 

Sökträning

I veckan har jag jobbat mycket, så det har inte blivit så mycket hundträning, men idag var det sökträning. Vi hade lämnat kvar snitslar och soptunnan som vi hade som dold lega på tävlingen i söndags, så det blev den rutan vi körde i idag. Jag hade bestämt mig för att köra lite mer tävlingsmässigt, även om det inte blev helt tävlingsmässigt. Jag visste var den dolda figgen låg, men de andra två hade jag ingen aning om. Två av figgarna fick hon markera med lösrulle, men en markerade hon med fast rulle.

Den första figgen, som var helt dold, markerade hon med lösrulle och efter påviset fick hon ingen belöning av figgen, men fick lite korv av mig på vägen in till stigen. Sedan blev det väldigt många tomslag, eftersom hon antingen gjorde bakslag eller sprang bara rakt ut och vände tillbaka igen. Men hon gjorde också ett riktigt fint tomslag, som jag då belönade med kamp. Därefter hittade hon andra figgen på ca 75 m och fick då lite skinka som belöning eftersom hon hade jobbat på så bra. Sedan blev det några tomslag till, varav ett par som var riktigt fina. Hon fick kämpa lite i det täta riset i slutet av rutan, men jobbade på bra och hittade till slut sista figgen i hörnet på 100 m. Hon markerade den sista med sin fasta rulle och sedan fick hon lek med mallebollarna som belöning.

Jag är jättenöjd med henne, för hon jobbade verkligen jättebra. Visserligen var söket inte så systematiskt som det borde vara, men viktigast av allt var att hon inte tröttnade trots att det blev många tomslag, utan hon jobbade på ändå. Vi har inte tränat så mycket på att hon ska göra så här många skick, oftast har det bara blivit 6-7 skick, så hon är inte alls van vid att behöva kämpa så mycket. Hon blev inte heller ett dugg störd av att det var folk som kom och gick på mittstigen och stannade upp och pratade lite innan de gick vidare.

Det finns dock en del som vi behöver jobba på innan hon är helt klar för tävling, t ex framslag och tomslag. Vi behöver också träna en hel del på transporterna tillbaka in till stigen. Och så måste hon förstås också lära sig att ta sin fasta rulle. Jag är dock helt inne på samma tänk som Curt Blixt angående den fasta rullen. Han menar att en hund ska komma ut till figuranten och 1) förvänta sig belöning 2) titta efter en lösrulle och 3) ta sin fasta rulle. Han menar att det minskar risken för blindmarkeringar och jag tror att det stämmer. Därför kör jag fortfarande mycket med lösrulle och kommer förmodligen alltid att göra det. Men för den skull så måste hon ju kunna ta sin fasta rulle, så jag måste nog träna lite mer på det.

Efter söket fikade vi på klubben och sedan la jag, Anna och Moa platsliggning på agilityplanen. Chansa och Udo låg i 5 minuter, medan Moa gjorde en kortare platsliggning både i tid och avstånd. När hon hämtade Caxa drog hon fram en kampgrej, vilket jag inte ens märkte förrän Anna bad henne att inte kampa. Chansa var så fokuserad på mig att hon inte heller märkte det.

Dock blev det en ganska ordentlig störning när det kom en bil och det klev ut folk och hundar samtidigt som Ulrika kom med sina hundar uppifrån skogen. Hundarna började gapa på varandra och det var lite stökigt på parkeringen ett tag, så både jag och Anna blev lite oroliga. Chansa tittade lite, men låg helt lugnt. Dock blev hon lite alert och på helspänn när det hade lugnat sig på parkeringen och hon satte sig upp, men tittade hela tiden på mig. Jag tror att det beror på att jag ofta belönar henne efter en svår störning, så när hon låg trots störning och störningen upphörde så förväntade hon sig belöning. Det är förstås inte helt bra, fast helt klart mycket bättre än förut och jag tror heller inte att det är några problem att lära henne att vänta lite längre på belöningen efter en störning.

Sedan cyklade vi hem igen och jag la mig i ett varmt bad och tinade upp lite efter söket. Så nu blir det lördagsmys med en god middag, en bra film och lite godis under en filt i soffan. Fast Chansa har redan somnat i sin soffa.

 Blänger lite på mig för att jag envisas med fota henne när hon ska sova. 

 Till slut somnade hon ändå. 

Ljuslyktan som jag köpte för någon vecka sedan ger ett väldigt fins ljus. 

Uppflytt!

Idag har jag och Chansa tävlat appellen och blivit uppflyttade till lägre! Dagen började dock inte speciellt bra. Jag hade tänkt vara på klubben tidigt, men jag försov mig och fick stressa lite. Jag var dock ändå på klubben i god tid. Vi åkte först ut och spårade i Medle. Jag hade startnummer ett och det oroade mig lite eftersom Chansa behöver god tid på sig för rastning m m så att hon lugnar sig lite. Dock hade vi fem minuter på oss, så jag släppte henne och lät henne springa lite och när jag tog på selen kändes hon ganska fokuserad.

 Påklädning inför spåret.

Foto: Moa Holmberg

Hon tog upp spåret på en gång och spårade bättre än hon någonsin gjort. Hon var noggrann, tog vinklarna utan att snurra och plockade alla pinnar. Jag var supernöjd och domarna belönade oss med 10-10 :-) Peder sa till och med att det var det snyggaste spårande han sett på länge och det står också "Mycket snyggt spårarbete" i protokollet. 

 Tar upp spåret bra.

Foto: Moa Holmberg.

Spårar bra.

Foto: Moa Holmberg

Jag stannade kvar i skogen och tittade på när Anna och Udo spårade (de fick också 10-10) åkte vi tillbaka till klubben. Jag hann köra en budföring med Linn som mottagare innan domarna var tillbaka från skogen och det var dags att köra budföring. Chansa gjorde en väldigt fin budföring och vi fick 10:or av både Peder och Håkan. Efter budföringen var det dags för platsliggning. Det har ju varit lite av ett problem för oss, men det har ju gått bättre och bättre, speciellt efter Tåmelägret, och det gjorde det nu också. Jag kände mig inte det minsta orolig och hon låg lugnt hela tiden, så vi fick 10-10 på platsen också.

Efter lunch var det dags för lydnad och vi hade ju nummer ett så vi var först ut. Jag gillar att göra lydnaden först efter jag helst inte vill stå och titta på de andra innan jag själv tävlat, men om jag är först så kan jag sen titta på de andra också. Chansas lydnad var lite blandad. Linförigheten var bitvis jättefin och bitvis bedrövlig. Det som dock var lite roligt var att när vi gick rakt mot ena domaren och domarsekreteraren så gick hon bättre och bättre ju närmare vi kom. Det verkar som att all störningsträning har gjort att hon skärper till sig och tänker att "mig kan du inte lura till att titta bort" :-) Vi fick 5-6 på det.

Framförgåendet var rätt fint till att börja med, men när jag gick fram till henne och vände tacklade hon mig och lyckades få lite godis att ramla ut. Hon åt upp det och fortsatte sedan att göra ett rätt snyggt framförgående. På det fick vi 5-0. På läggande under gång fick vi 7,5-8 för det var lite segt och jag hjälpte henne lite med kroppen. På inkallningen fick vi 10-9,5 och på apporteringen 7,5-9. Hon hade bra tempo både ut och in och ett mycket bra gripande, men hon tuggade lite grann när hon kom in till sidan och sedan vägrade hon släppa apporten, så jag fick säga "loss" ett par gånger innan hon till slut släppte.

Hoppet nollade vi tyvärr. Hon blev helt enkelt för överladdad eftersom hon fick sitta rätt länge framför då Mari kommenderade fel och jag fick tala om för henne hur hon skulle kommendera. Chansa hoppade, men slog i och när jag sa "sitt" så hoppade hon tillbaka istället och när hon landade så började hon också skälla. Det kändes lite synd eftersom det är ett moment som vi borde ha fått poäng på.

Eftersom det skulle vara gemensam prisutdelning med elitspårhundarna fick vi sedan vänta, men jag och Chansa hjälpte i alla fall till att valla uppletanderutan och så åt vi lunch. Det blev en lång väntan innan prisutdelningen, men eftersom jag fick uppflytt och en tredjeplacering så var det värt det :-)

Jag och Chansa med sin pokal. 

Foto: Susanne Ericsson

Nu är vi hemma igen och ska slappa i soffan med lite godis (jag) och bitar av grisöra (Chansa) och se TV-serier som senaste Grey's Anatomy och Bones (jag) och sova (Chansa) tills det är dags att lägga sig. Det blir ju en tidig morgon i morgon också eftersom jag ska vara tävlingsledare på söket. 

Hemma igen

Igår kom jag hem från London, men eftersom jag varit väldigt trött och haft massor med bilder att redigera så har jag inte hunnit med att uppdatera här i bloggen. Vårt plan hem gick från Stansted 7.25, så vi fick stiga upp 3.30 för att hinna dit i tid. Det gav inte särskilt många timmars sömn eftersom vi inte kom i säng förrän kl 1. När vi skulle åka var tunnelbanestationen i Aldgate East stängd, så vi fick gå till Liverpool Street Station. Som tur var hade vi dock gått den sträckan när vi kom och ett par gånger till så vi hittade ganska bra och kom i tid till tåget till Stansted. 

Det har varit en mycket bra resa och jag är jättenöjd. Dock är jag lite besviken över att vi inte hann med Harry Potter-museet, att jag inte hann gå på LUSH och att jag inte hann gå på någon bokhandel. Dock köpte jag några böcker på flygplatsen, men det är inte riktigt samma sak som att strosa omkring i en bokhandel. 

Eftersom jag prioriterade att hinna med att köpa böcker hann jag inte äta frukost, så jag tog en kopp te och en croissant på planet och sedan sov jag större delen av resan, så det kändes inte lika långtråkigt som resan dit. Det var dock lite kallt att kliva av planet i Skellefteå. Även om vi har haft ganska mulet väder i London så var det ändå ca 20 grader varmt. 

Det bästa med att komma hem var förstås att få tillbaka Chansa. Hon blev jätteglad att se mig, men var också lite jobbig för hon följde efter mig hela tiden och ville hela tiden vara nära mig. Hon hoppade till och med upp i soffan för att vara nära mig och det har hon inte gjort sedan hon förstod att hon inte fick vara i den nya soffan, vilket bara tog ett par dagar. Idag är hon dock lite mer normal. 

Sedan jag kom hem har jag ägnat en hel del tid åt att titta igenom och redigera alla bilder jag tagit. För att det inte skulle bli ett enda jättelångt inlägg i bloggen har jag valt att skriva ett inlägg för varje dag (jag skrev lite i bloggen varje dag medan jag var i London, men det blev bara text eftersom jag inte hade tid att fixa med bilderna, så jag sparade det jag skrev och har nu lagt till bilderna också). Så om någon är intresserad av att läsa om min resa så kan man bläddra neråt för att hitta alla inlägg.

Sista dagen i London

Eftersom det blev lite sent igår kväll var det lite segt att stiga upp, men klockan tio var vi i alla fall alla samlade för frukost på stället bredvid hotellet. Efter frukost tog vi tunnelbanan tillsammans in mot stan, men delade sedan upp oss. Fia och Johanna åkte till Primark för shopping, medan jag, Adam och Kim åkte till London Dungeons.

 Jag kunde inte låta bli att försöka upprepa min Mind the gap-bild.

 På Baker Street bytte vi till Northern Line.

 London Eye.

 Adam och Kim.

London Dungeons ligger alldeles vid London Eye och är en vandring i Londons skräckhistoria samtidigt som man också blir skrämd. Jag är inte mörkrädd och inte heller särskilt lättskrämd när folk plötsligt hoppar fram, men London Dungeons blev ändå en riktig utmaning för mig. Det första var att bli instängd i en hiss med en massa människor. Det var mörkt och hissen "störtade", d v s skakade och lystes upp på sidorna av gnistorna som blev när den störtade. Jag tycker inte om att bli instängd och en av mina värsta mardrömmar är att en hiss ska störta, så även om jag förstod att det inte hände på riktigt så var det otäckt. Det påminde också väldigt mycket om att kliva in i korghissen och åka ner i kolgruvan i Leeds, vilket också var en hemsk upplevelse.

Båtturen i London Dungeon tyckte jag inte var särskilt skrämmande, men jag blev ordentligt blöt av det. Det var en del specialeffekter som var lite läskiga som t ex läkaren som tappat bort sina iglar samtidigt som man kände något kila iväg under låren eller att det pillade i håret vid besöket hos Sweeney Todd. Spegelrummet var riktigt häftigt och det var också mycket intressant att lära sig mer om Londons skräckhistoria, även om jag redan kände till det mesta om Henry VIII och hans f d fruar, Guy Fawkes, Sweeny Todd och Jack the Ripper m fl.

Den sista attraktionen var dock den allra värsta och ännu en stor utmaning för mig- fritt fall. Det fanns en skylt utanför som talade om att det var fritt fall och det fanns en dörr att välja om man inte ville/kunde/fick och jag var mycket nära att välja den dörren. Jag är inte speciellt förtjust i dylika attraktioner och i synnerhet ogillar jag sånt som fritt fall. Det var också väldigt hemskt, men jag överlevde i alla fall :-) (vilket jag knappast hade gjort om jag blivit hängd, vilket attraktionen skulle simulera.

Efter London Dungeon skulle vi möta Fia och Johanna, som hade hyrt stolar i Hyde Park och slappat när de shoppat klart. Vi skulle möta den vid Marble Arch, men eftersom tunnelbanan inte stannade på Marble Arch eller Bond Street fick vi kliva av vid Oxford Circus. Vi tänkte gå, men det tog en hel evighet p g a allt folk, så vi tog en buss istället. Det tog ett tag att hitta ett ställe att lunch på, men stället vi till slut valde var riktigt bra. Det var en italiensk restaurang och de hade ett trerätters luncherbjudande, så vi valde det alla fem. Maten var mycket god och personalen var trevlig och artig. Det var en riktigt "fin" restaurang trots de överkomliga priserna. Min bruschetta a la pomodoro, som jag åt till förrätt var jättegod, och det var också huvudrätten Pollo a la diavolo. Eftrerätten, pannacotta med Baileysås, var dock ganska medioker.

Vi tog Jubilee Line från Westminster.

Det var många och långa rulltrappor ner till Jubilee Line, den nyaste av tunnelbanelinjerna. 

 Väggdekoration på tunnelbanestationen Green Park.

 Marble Arch.

Ett sött hus på gatan där vi åt lunch.

När vi ätit tog vi tunnelbanan till Tottenham Court Road och promenerade sedan till Soho och Chinatown medan vi letade efter en butik som Adam och Kim ville till. Kim hade dock väldigt knappa instruktioner om var den låg och hävdade att den låg i Chinatown, vilket hans kompis som rekommenderat butiken sagt, medan jag hävdade att den måste ligga i Soho. Till slut, efter mycket letande, hittade vi butiken- i Soho.

 Soho Square.

 Lejon i Chinatown.

 Lägenheter i Chinatown.

 Det här bageriet hade väldigt vackra tårtor. 

En dekoration på en vägg i Chinatown.

När vi köpte biljetterna till bussturen köpte vi också något rabatterade biljetter till London Eye, så efter allt vandrande gav vi oss iväg dit. Jag har inte åkt London Eye förut eftersom jag trott att det varit dyrt och överskattat, men det tycker jag inte att det var. Det hade börjat mörkna och utsikten över stan var fantastisk. Det enda som var lite synd var att det var så svårt att få bra bilder, men jag fotade i alla fall en hel del (fast det mesta blev skräp).

 En pod på London Eye.

 Utsikt mot bl a Hungerford Bridge.

 På toppen av London Eye.

 Utsikt. 

London Eye sett från Westminster Bridge.

Jag försökte fota Big Ben med lite längre slutartid och tycker att dessa två bilder blev lite häftiga. 

Efter London Eye tog vi tunnelbanan till hotellet där vi fräschade upp oss lite och skulle sedan gå och äta på The Minories, som vi åt på andra kvällen. Det var dock tydligen någon viktig fotbollsmatch så det var packat med högljudda människor som tittade på TV. Och så såg det ut på varenda pub i området. Till slut hittade vi dock en restaurang som hette Natural Kitchen. De hette så för att de hade naturliga råvaror och det märktes verkligen på maten. Jag åt havsabborre, som var jättegod. Adam beställde en blåbär- och granatäpplemojito, som var fantastiskt god.

Första gången jag och Fia var till London hade vi båda magsjuka så vi åt knappt nåt på hela resan. Förra gången, när vi var där med Johanna och Bollan, var det mesta vi åt okej (förutom på en kinarestaurang där maten inte alls var bra). Men den här resan har verkligen varit en matresa och vi har lyckats snubbla över suveräna restauranger hela tiden. Jag blir nästan hungrig bara av att skriva om det :-)

Fia och Johanna gick hem efter middagen, men jag, Adam och Kim hade planerat att gå på en pub som heter The Ten Bells, som låg inte så långt från hotellet. Om bloggen har några Jack the Ripper- fantatiska läsare så känner de säkert igen namnet, för den har nämligen anknytning till två av hans offer,  Annie Chapman och Mary Kelly. En stor del av pubens interiör är i stort sett orörd sedan den byggdes någon gång i mitten av 1700-talet, t ex väggarna och trappan ner till toaletterna (som dock INTE var värda ett besök :-( ).

 The Ten Bells.

 Kyrkan bredvid som gett puben dess namn eftersom den hade tio klockor.

En väggmålning av Johnny Depp som Edward Scissorhands som vi passerade på väg till och från puben.