Bästa årstiden

Jag älskar hösten och tycker att det är den absolut bästa årstiden. Vintern är mörk och kall, våren blöt och slaskig och sommaren varm eller regnig, men hösten är sval och skön. Idag har det varit en sådan där perfekt höstdag, med en sol som sken från en klarblå himmel, ca 10 grader varmt och vackra höstfärger ute i skogen. Självklart innebar det en skogspromenad med Chansa.

 Vackert höstväder.

Gräs.

 Chansa poserar.

 Leken med att hänga upp leksaker i träd lekte jag ofta med både Myrrha och Lyle, men inte så ofta med Chansa. Fast hon tyckte att det var kul att klura ut hur hon skulle komma åt kampskinnet. 

 Tränar balans genom att göra sitt och ligg på en sluttande sten. 

 Gräver i sanden.

 Hoppar upp och orsakar ett litet jordskred.

 På väg att hoppa ner (kanske inte så smart att ligga precis under med kameran, men som tur var hann jag akta mig, annars hade hon landat på mig).

 Snyggaste mallen.

 Fångar korv.

 Igår var det också en vacker höstdag och eftersom jag var ledig passade jag på att följa med min och P-O:s appellkurs ut och spåra. Det är ju P-O som håller i spårdelen på kursen och igår hade han bestämt att kursdeltagarna skulle prova på hårda spår och miniuppletande. Jag gjorde två hårda spår på ca 100 m med en vinkel åt Chansa och hon spårade mycket bra och liggmarkerade slutföremålen helt perfekt. Vi gjorde ett miniuppletande också, men eftersom hon trampade upp sanden i sin iver att leta så hittade jag inte föremålen vilket innebar att hon markerade samma föremål flera gånger. Liggmarkeringarna var dock mycket fina så jag belönade och gav upp.

Det var dock inte så många deltagare på kursen; av sex deltagande hundar var det endast två som kunde komma. En hade åkt till fjällen, en var sjuk, en hade blivit hundbiten och en var tvungen att vara hemma p g a älgjakten (han är eftersökshund och måste finnas tillgänglig). Men det blev desto mer effektiv träning för de två som kom:

 Åddy hade först lite svårt att förstå detta med hårda spår.

 Krypspår?

 Men innan kursen var över hade han förstått vad det gick ut på.

 Åddy, som inte är som en schäfer :-)

 Eva och Yra.

 Yra förstod detta med hårda spår direkt (fast vi hade ju förstås tjuvtränat lite för ett par veckor sedan).

 Chansa liggmarkerar och jag försöker hitta miniföremålet i sanden.

Chansa.

I lördags jobbade jag så jag aktiverade henne bara med ett par miniuppletanden, fast då på asfalt. Jag gillar asfalten bäst eftersom hon då inte trampar, krafsar och sprätter iväg föremål som hon lätt gör när vi håller till på grus (om det inte är ordentligt hårdpackat), speciellt när jag belönar henne.

På torsdag åker jag till Stockholm och eftersom mamma och syrran ska med har jag ingen hundvakt, så Chansa kommer också att få åka bort och bo på hotell. I fredags bokade jag en plats åt henne på hundpensionat och det känns lite nervöst, för jag har aldrig lämnat någon hund på pensionat förut. Men mest känns det skönt, för Chansa är inte en hund som man kan lämna till "vem som helst" och då känns det bättre för mig att hon får vara på pensionat och rastas med att springa i rastgård än att hon ska vara hos någon som jag inte litar helt på. Så jag tror att det kommer att gå bra, trots att hon aldrig ens satt en tass i en hundgård. 

Spår

Idag jobbade jag bara några timmar på morgonen, så direkt efter jobbet åkte jag och Chansa ut i skogen för att spåra tillsammans med Anna och Indra. Chansa fick ett spår med två 90-gradersvinklar och 7 föremål och det fick ligga en timme. Jag var jättenöjd med hennes spårarbete. Hon snurrade bara lite vid första vinkeln och den andra tog hon klockrent. Hon plockade upp alla föremål, vilket jag i och för sig inte borde vara nöjd med eftersom jag håller på att lära om henne till liggmarkering. Jag har dock börjat fundera på om det kanske går att låta henne apportera pinnar i skogsspår och ha liggmarkering på hårda spår och miniuppletande. Hon gör ju redan självmant åtskillnad på det. Det är dock något jag ska fundera lite mer på.

Jag hade med mig kameran och Anna tog lite bilder på oss när vi spårade (Foto: Anna Lindqvist):

Väntar på att jag ska få på mig handskar (som jag så väl behöver för att inte bränna mig i händerna) och knäppa fast linan i selen.

Spårar.

Busar när hon har hittat en apport.

Mera bus efter apport. 

Köttbulleutdelning efter hittad apport.

Vill ha mera köttbullar!

Vill att jag ska kasta kongen.

Försöker fånga kongen.

Här ser man hur snyggt hon tog den andra vinkeln, som var precis vid trädet som linan går runt. 

Kampar med kampgrejen i slutet. 

Full fart!

Nöjd hund med sitt "byte".

Efter spåret släppte Anna av mig på klubben, för jag lämnade min cykel där i onsdags. Vi cyklade upp på onsdagsträningen och jag la platsliggning både med skott och utan. Med skott låg hon jättebra, eftersom jag denna gång la henne med ryggen mot skytten (förra gången såg hon skytten och låg och laddade så att det blev en del pip och gnäll). Hon låg i och för sig riktigt bra utan skott också, men från att ha legat avslappnat rusade hon upp mot agilityplanen (där det var ganska livligt och högljutt). Jag hade ju dock koppel på henne så hon kom ingen vart och sedan jag lagt tillbaka henne låg hon lugnt och fint igen.

Efter onsdagsträningen hade vi möte och när jag skulle cykla hem efter mötet ösregnade det så att det dånade i taket. Jenny W erbjöd mig skjuts hem och det var jag tacksam för. Det var dock inte så långvarigt regn, för innan vi var hemma hos mig hade det slutat regna. Jag iddes inte gå upp och hämta cykeln igår efter jobbet, men idag fick vi en skön cykeltur efter spårandet så nu ligger Chansa och sover, nöjd och glad. Själv har jag gjort lite ärenden på stan och lite annat, men nu är det dags att sätta sig i soffan och fredagsmysa lite med mallen.

Cykeltur

 Draghunden Chansa.

Idag var det strålande fint höstväder, men jag kände inte för att gå någon promenad på samma vanliga ställen så istället tog vi en cykeltur längs strandpromenaden. Vi cyklade på södra sidan bort till dammen och sedan tillbaka på andra sidan, så det blev en tur på ca en mil. Dock blev det ganska många pauser, eftersom jag hade kameran med mig och stannade och fotade en del.

 Bäcken på kyrkogården.

 Bäcken där den rinner under vägen och ut i älven.

 En liten bäck som rinner ner från kyrkogården.

 Bäcken.

 Dammen.

 Utsikt mot Lejonströmsbron.

 Lejonströmsbron.

Jag varvade mellan att hon fick dra och att hon fick springa lös.

 Chansa.

 Hon fick också bada lite, troligtvis årets sista bad.

(selen brukar jag ta av när hon badar, men hon hade rullat sig i nåt så jag passade på att tvätta selen samtidigt).

 Snygg hund?

 

 Söt är hon i alla fall <3 br="br">

På vägen hem cyklade vi också in till stan för att gå på Björkis och köpa ett nytt koppel. Chansas koppel gick nämligen av häromkvällen när jag rastade henne. Det kom en moped som jag inte uppmärksammade och eftersom jag inte hann stoppa henne kastade hon sig framåt och kopplet gick av (jag hade tidigare på dagen uppmärksammat att det var nött och lite trasigt, så jag hade tänkt att köpa ett nytt). Hon sprang efter mopeden en bit, men kom tillbaka ganska snabbt. Nu har hon i alla fall ett nytt koppel och jag köpte också ett kampskinn.

I lördags tävlade vi appellen och det blev en riktig besvikelse. Vi började med spåren och hon spårade bra, fast hon snurrade en hel del i båda vinklarna och sedan fick hon se båda domarna stå i skogen och titta så hon stannade upp och skällde på dem. Hon hittade alla pinnar, fast när domarna ville se dem hade jag lyckats tappa slutpinnen när jag belönade Chansa. Fast jag hittade den i alla fall och vi fick 7-7 på spåret.

Sedan var det lydnaden och jag och Chansa hade startnummer 5. När jag värmde upp innan kändes det verkligen jättebra och när vi stod och väntade på att få gå in på planen kändes det fortfarande bra eftersom hon hela tiden tittade på mig och tiggde om att vi skulle göra något. När tävlingsledaren ropade in oss började jag gå in mot planen, men då började hon som just kommit ut fram planen tjoa väldigt högt och hennes medhjälpare i publiken började också tjoa och kastade iväg en boll precis framför mig och Chansa.

Mer behövdes inte för att den fina kontakten vi hade skulle brytas och jag lyckades inte få tillbaka den innan vi kom in på planen. Under linförigheten kände jag inte att jag hade någon kontakt överhuvudtaget och jag fick inte tillbaka kontakten förrän efter att hon nollat läggandet för att hon inte la sig på första kommandot (eftersom hon inte hade kontakt med mig). Det blev dock en kortvarig kontakt, eftersom jag när tävlingsledaren talade om var jag skulle ställa upp svarade "okej", vilket jag använder som ett varsågod-kommando så Chansa tolkade det som att hon fick lov att leta efter bollen. Där valde jag att bryta, men jag var verkligen jättebesviken eftersom det kändes så bra precis innan.

I söndags jobbade jag, så Chansa fick följa med mamma till Lappvattnet och igår hade vi en vilodag, men idag har vi som sagt cyklat en sväng och dessutom har vi gjort ett miniuppletande här utanför. Eftersom det var fint väder passade jag på att filma lite när vi gjorde miniuppletande.

Genrep

I onsdags var jag och Chansa ute och spårade med Anna och Indra. Jag bad Anna lägga ett appellspår utan snitslar och inte tala om för mig åt vilket håll hon vinklat, för jag ville testa ett lite mer tävlingsmässigt spår innan tävlingen. Efteråt var jag dock beredd att avanmäla mig. Hon började spåra bra och plockade upp första pinnen. Jag hade dock bestämt mig för att inte tjafsa med liggmarkeringar så här nära inpå tävlingen, så jag belönade och hon fortsatte att spåra.

Vinkeln tog hon jättefint, men som hon ofta gör så vände hon tillbaka för att bekräfta att hon är på rätt väg och då trampade hon på en gren som slog till henne så att hon kom av sig och då hittade hon en fågelfjäder som hon började busa med. Det var sedan svårt att få henne att börja om att spåra och hon fick fnatt på fågelfjädrar ett par gånger till så jag fick säga till henne ganska ordentligt att låta bli. Men hon hittade andra pinnen också och andra vinkeln tog hon klockrent och spårade bra tills hon hittade slutet.

Anna hade kameran med sig och tog några bilder på mig och Chansa. (Foto: Anna Lindqvist)

Fröken full fart.

 Rastning med bus innan spåret. 

 Spårar.

 My preciousss!

 Kängurumalle.

 Byter bollen mot godis.

 Får bära bollen tillbaka till bilen.

Onsdagen blev en ganska stressig dag, då jag mest bara färdades fram och tillbaka och bytte kläder. Jag tog en lång sovmorgon eftersom jag inte sovit så mycket på natten och sedan cyklade jag in till stan, åt lunch och gick på personalmöte. Sedan cyklade jag hem, bytte kläder och åkte ut i skogen och spårade med Anna och Indra. Efter spåret bytte jag återigen kläder för att fara på 85-årskalas och sedan jag ätit smörgåstårta och tårta begav jag mig hem igen för att återigen byta till hundkläder och cykla upp på klubben för onsdagsträningen. 

Jag hann dit i god tid för att vara med på den gemensamma platsliggningen. Eftersom hon missbrukade mitt förtroende när jag la henne med mina kursdeltagare i måndags blev det koppel på. Hon låg då i tre minuter utan problem och utan att försöka resa sig, trots att border collie-valpen bredvid var ganska stökig och inte låg stilla särskilt långa stunder. 

Sedan gjorde vi en budföring med Janne, som är nästan helt okänd för henne och det gick hur bra som helst. Det är nästan lite lustigt hur hon kan verka så oengagerad när man går till och från mottagaren- hon går och nosar, leker med någon pinne o s v- men när man ställer upp blir hon genast helt fokuserad och springer gör hon som en tok. 

Frida fick också kommendera mig på linförighet, framförgående, läggande och hopp. Linförigheten gick ganska bra, men framförgående funkade inte alls, läggandet var dåligt och hon slog i på hoppet. Fast jag har hört att om det går dåligt på genrepet så går det bra på tävlingen, så vi får väl hoppas att det stämmer.