Genrep

I onsdags var jag och Chansa ute och spårade med Anna och Indra. Jag bad Anna lägga ett appellspår utan snitslar och inte tala om för mig åt vilket håll hon vinklat, för jag ville testa ett lite mer tävlingsmässigt spår innan tävlingen. Efteråt var jag dock beredd att avanmäla mig. Hon började spåra bra och plockade upp första pinnen. Jag hade dock bestämt mig för att inte tjafsa med liggmarkeringar så här nära inpå tävlingen, så jag belönade och hon fortsatte att spåra.

Vinkeln tog hon jättefint, men som hon ofta gör så vände hon tillbaka för att bekräfta att hon är på rätt väg och då trampade hon på en gren som slog till henne så att hon kom av sig och då hittade hon en fågelfjäder som hon började busa med. Det var sedan svårt att få henne att börja om att spåra och hon fick fnatt på fågelfjädrar ett par gånger till så jag fick säga till henne ganska ordentligt att låta bli. Men hon hittade andra pinnen också och andra vinkeln tog hon klockrent och spårade bra tills hon hittade slutet.

Anna hade kameran med sig och tog några bilder på mig och Chansa. (Foto: Anna Lindqvist)

Fröken full fart.

 Rastning med bus innan spåret. 

 Spårar.

 My preciousss!

 Kängurumalle.

 Byter bollen mot godis.

 Får bära bollen tillbaka till bilen.

Onsdagen blev en ganska stressig dag, då jag mest bara färdades fram och tillbaka och bytte kläder. Jag tog en lång sovmorgon eftersom jag inte sovit så mycket på natten och sedan cyklade jag in till stan, åt lunch och gick på personalmöte. Sedan cyklade jag hem, bytte kläder och åkte ut i skogen och spårade med Anna och Indra. Efter spåret bytte jag återigen kläder för att fara på 85-årskalas och sedan jag ätit smörgåstårta och tårta begav jag mig hem igen för att återigen byta till hundkläder och cykla upp på klubben för onsdagsträningen. 

Jag hann dit i god tid för att vara med på den gemensamma platsliggningen. Eftersom hon missbrukade mitt förtroende när jag la henne med mina kursdeltagare i måndags blev det koppel på. Hon låg då i tre minuter utan problem och utan att försöka resa sig, trots att border collie-valpen bredvid var ganska stökig och inte låg stilla särskilt långa stunder. 

Sedan gjorde vi en budföring med Janne, som är nästan helt okänd för henne och det gick hur bra som helst. Det är nästan lite lustigt hur hon kan verka så oengagerad när man går till och från mottagaren- hon går och nosar, leker med någon pinne o s v- men när man ställer upp blir hon genast helt fokuserad och springer gör hon som en tok. 

Frida fick också kommendera mig på linförighet, framförgående, läggande och hopp. Linförigheten gick ganska bra, men framförgående funkade inte alls, läggandet var dåligt och hon slog i på hoppet. Fast jag har hört att om det går dåligt på genrepet så går det bra på tävlingen, så vi får väl hoppas att det stämmer.