Dolly

Det blir ju rätt mycket bilder på Chansa, så igår varierade jag mig med att ha en liten fotosession med Dolly. Det är lite synd att hon inte kan vara lös för det är inte så snyggt med linan, men det kan jag ju inte göra något åt. Halsbandet, som jag köpte åt henne på utförsäljningen på Akvariecenter, är dock mycket snyggt på henne.

Men det blev såklart också lite bilder på Chansa när vi var ute på en långpromenad i skogen i det härliga vädret. 

Idag var vädret inte lika fint och det hade varit plusgrader hela natten, så skoterspåren var alldeles för mjuka att gå i. Därför tog jag midjebältet och selen och gick en promenad längs vägen istället, fast det inte alls är lika kul. När vi hade gått ca 2 km upptäckte jag att det fanns lite barmark vid sidan om vägen och insåg att det skulle kunna gå att lägga ett spår där och det kunde jag ju bara inte låta bli även om jag inte hade planerat för det. Spåret blev ca 100 m långt och jag la en brandslang som jag hade med mig i fickan som slut. Sedan promenerade vi en halvtimme längs en skogsväg innan vi tog spåret. Jag hade ju ingen spårlina med mig, men selen hade hon ju på sig och expanderlinan fick duga, trots att den är väldigt kort. Chansa låg på ganska rejält i spåret, så jag satte fast linan i midjebältet och det underlättade ganska mycket. Det är förmodligen inte sista gången jag använder mig av midjebältet när jag spårar. Sedan promenerade vi hem och Chansa kändes väldigt lugn och nöjd över att ha fått spåra. Vi har inte spårat speciellt mycket i vinter, så hon uppskattade det säkert.

Långfredag

I veckan har jag och Chansa tagit det ganska lugnt. I måndags kom hon hem efter att ha varit hos mamma och då brukar hon alltid vara trött + att jag skulle jobba på natten, så därför tog vi det ganska lugnt. I tisdags var det träning som vanligt och det gick riktigt bra. Vi hade lite fokus på fritt följ och på framförgående, men jag fick också för mig att så smått påbörja det nya momentet i elitlydnaden. Jag hade ingen kon, men det fanns i alla fall en grej (typ en kon, fast annorlunda) som hon brukar få runda när vi är där. Jag la en apport en bit vid sidan om "konen" och skickade henne sedan mot konen. Första gången sprang hon direkt till apporten, men andra gången rundade hon konen och stannade så att jag kunde dirigera henne till apporten. Ett par gånger försökte hon ta apporten först, men jag tycker ändå att hon var riktigt duktig och jag tror att vi med tiden kan få till det riktigt snyggt. Hon gillar ju att springa runt saker, att apportera och att hoppa, så det kan säkert bli ett favoritmoment.

I onsdags jobbade jag dagtid och då pappa inte kunde ha henne fick hon istället vara hos Moa. Det hade snöat en hel del och under snön var det på många ställen bara is. Det gick ändå bra att cykla. I alla fall tills jag skulle svänga upp mot huset där Moa bor. Chansa är van att vi cyklar rakt fram där och hängde inte riktigt med när jag kommenderade "vänster" (annars är hon mycket bra på höger och vänster numera; jag råkade för någon månad sedan kommendera "höger" när vi sparkade för att jag missbedömde var vi skulle svänga och hon sprang nästan in i en vägg). Det var blankis under snön, så självklart cyklade jag omkull. Jag gjorde mig dock inte illa och det blev bara några blåmärken, men jag blev i alla fall påmind om att jag borde ha hjälm på mig.

När jag hämtat Chansa efter jobbet cyklade vi förbi hos pappa och Maj för att få titta på nyfödde lille Uno som var på besök från Sundsvall, men tyvärr var de inte där just då. När vi skulle hem råkade jag ut för en av de konstigaste utskällningar jag har fått och efter att ha varit hundägare i större delen av mitt liv så är det några stycken. Vid dörren mötte vi en karl som skrek "Fy fan!" och diverse andra otrevligheter (lät det som i alla fall; jag gick ut genom dörren och lyssnade inte så noga). Han följde dock efter mig ut och gormade om att hans fru var jättehundrädd och jättegravid (och jag som trodde att det var något var något man antingen är eller inte och inte något man kan vara mer eller mindre) och om hon hade träffat mig och Chansa så skulle hon bli så rädd att hon skulle förlora barnet. Han verkade veta att jag inte bodde i huset, för han avslutade utskällningen med att tala om för mig att om jag skulle hälsa på igen så fick jag inte ta med mig hunden.

Av erfarenhet har jag lärt mig att det inte lönar sig att säga nåt när man träffar såna människor, så jag sa inget även om jag hade god lust. Framför allt skulle jag vilja upplysa honom om att det finns gott om andra hundar i området och om hans fru är så rädd att åsynen av en skulle orsaka missfall så är det nog bäst att hon håller sig inne. Och upplysningsvis så kommer jag inte bry mig ett dugg om "förbudet" att ta med Chansa dit.

Idag åkte vi till Lappvattnet och jag och Chansa gick en promenad i skogen.

 Försvann halvvägs ner i ett hål.

 Inte en helt ovanlig syn...

 Smile!

 Stor i käften.

 Jag tror att hon har umgåtts lite för mycket med Caxa, som brukar se helt galen ut på bild.

 Jag funderar på att använda den här bilden på en varningsskylt med texten "Jag är på hugget".

 Ibland önskar jag att det vore vinter jämt så att jag hela tiden hade tillgång till världens bästa belöning.

 Hon hittade det här smaskiga (mao äckliga) benet på stigen...

...men tvekade inte ett ögonblick att lämna det för att få en snöboll som belöning. 

Äntligen skare

I fredag kväll gick jag och Chansa en promenad med Susanne och Jackpot. Det var lite motigt att gå ut eftersom jag var lite seg efter att ha jobbat natt och sovit halva dagen, men det var faktiskt riktigt skönt när man väl hade kommit ut. Det blev bara en koppelpromenad runt Anderstorp, men trots det var Chansa helt slut när vi kom in igen. Det verkar som att hon tycker att det är ansträngande att promenera med en annan hund och vara tvungen att gå ordentligt i koppel samtidigt.

I helgen har jag jobbat, men jag hann med en långpromenad med Chansa innan jobbet i lördags. Det var skare och den höll även för mig. Jag har längtat lite efter att det faktiskt, för jag gillar att man inte behöver hålla sig i skoterspåren. Det var fint väder så det var flera andra hundägare ute, men de höll sig till skoterspåren, vilket jag har lite svårt att förstå. Skoterspåren är jättebra när det inte finns någon annanstans att gå, men när man har flera stora fält att gå på så vill i alla fall inte jag begränsa mig till ett uppkört spår. Fast det kanske är bara jag som är lite udda. Hur som helst var det skönt att slippa koppla Chansa bara för att det var andra hundar ute, för tack vare skaren så kunde vi hålla oss på lagom avstånd så att koppel inte behövdes.

 Glad hund med lång tunga. 

 Härligt med skare som håller.

 Chansa är riktigt duktig på att släppa på "loss" även i farten.

 Ta den!

 Snyggmallen.

 Sötnos.

 Och självklart så rullade hon sig en del.

 Vi hittade också en liten fläck med barmark där bonden hämtat ensilagebollar, så det blev lite godissök i gräset.

På väg hem efter promenaden.

Vår!

Vår!

I tisdags var jag ledig och då det var strålande väder blev det självklart en långpromenad. Då jag misstänkte att skoterspåren kunde vara för mjuka att gå i valde jag att gå strandpromenaden runt. Jag hade väntat mig att det skulle vara ganska mycket folk ute, men det var oväntat folktomt. Vi mötte dock en kvinna, som på håll ropade till mig att koppla hunden. Chansa var några meter framför mig och när kvinnan började ropa vände hon uppmärksamheten mot henne, men när jag ropade vände hon så fort att snön yrde om tassarna. Kvinnan såg faktiskt ganska imponerad ut och hon tackade till och med när vi passerade varann. Det hör inte direkt till vanligheterna när man är ute med hunden.

 Enligt SMHI är våren här nu och det märks inte minst på vattenflödet, särskilt om man jämför med bilden som jag tog på samma ställe i januari. 

Snygga Chansa.

 Det är mycket snö, men här ser det ju ganska vårlikt ut. 

 Kyrkan

 Yihaa!

 Tokvovve.

 Hon är verkligen vacker, min lilla hund.

Igår gick vi en koppelpromenad på förmiddagen och trots att det var lite mulet så var det riktigt varmt och skönt ute. Under dagen körde vi lite balansträning på pilatesbollen (både jag och Chansa, fast mest Chansa). Det var länge sedan vi gjorde det och det märktes, men hon var ändå riktigt duktig. På kvällen blev det en joggingtur. Det var nog mer än ett år sedan jag sprang med Chansa senast och om jag ska vara ärlig så gick jag lika mycket som jag sprang, men det gick i alla fall bättre än jag hade väntat. Sammanlagt sprang jag ca 1 km och det är ju i alla fall bättre än ingenting. Inte heller hade jag så mycket träningsvärk idag som jag hade förväntat mig.

Härlig promenad

Igår var det nästan lika fint väder som i lördags, så självklart blev det en långpromenad idag också. Jag hade en plan på vart jag skulle gå när jag gick ut, men det var så härligt ute att det blev en betydligt längre promenad.

 Skoterspåret var inte idealiskt att gå i, men helt okej. 

Chansa passade förstås på att rulla sig:

 Ren och skär njutning!

Bus med brandslangen

 Smile!

 Ibland är hon söt...

 ... och ibland ser hon riktigt korkad ut.

 Följer ett spännande spår.

Det gäller att ha tungan rätt i munnen när man springer fort.

Idag var det dock lite mulet och eftersom vi varit ute så mycket under helgen blev det bara ett par halvlånga koppelpromenader. Chansa verkade väldigt nöjd med att ha lite av en vilodag och när jag skulle gå till jobbet på eftermiddagen såg hon ut som hon tyckte att jag inte kunde gå hemifrån fort nog.