Ont i ryggen

Jag har varit ledig rätt mycket i veckan, men det har nog ändå varit rätt tråkigt för hundarna. I måndags gjorde jag mig illa i ryggen på jobbet och därför har det mest blivit korta promenader med hundarna. Det gör nämligen ont

Men igår var vi förstås på onsdagsträningen. Lyle var mycket mindre stökig igår än förra onsdagen, vilket förmodligen beror på att han nu kände igen de flesta hundarna och inte är lika ovan vid att se så många hundar. Chansa var också mindre upphetsad av alla hundar och i slutet la hon sig till och med ner vid mina fötter fast Charlotta och Glänsa och P-O och Udo stod bredvid.

Jag och Susanne var ansvariga för onsdagsträningen, så det blev platsliggning i två grupper så att vi också kunde lägga våra hundar. Jag la dock inte Lyle, utan passade på att träna sitt i grupp (även om han var den enda som satt). Hunden bredvid var en stor, svart och raggig hane och den låg inte precis lugnt och stilla, så jag är otroligt imponerad av att Lyle satt så fint och var så koncentrerad på mig.

Vi tränade också fritt följ, sitt under gång och inkallning med ställande. Hans ställande har blivit bättre, men jag är fortfarande inte riktigt nöjd. Med Chansa tränade jag lite stadga i sittande. Hon sitter kvar fast jag drar i kopplet (förutom en gång när jag drog så hårt att jag råkade dra upp henne, men det var ju inte hennes fel) och drar godbitar framför nosen på henne. Lite svårare var det dock att sitta kvar utan omvänt lockande, eftersom det var så mycket annat som hände runt omkring. Men hon är verkligen jätteduktig.

Det blev också lite budföring med båda hundarna. Först fick Chansa springa några gånger mellan mig och Charlotta för att få godis. Hon var jätteduktig och även om hon inte sprang lika fort som hon gjort de två gånger vi gjort det innan så syntes det att hon det här gången tänkte och analyserade vad det var hon gjorde. Lyle var förstås också jätteduktig, men han sprang inte raka vägen som han brukar. Hades låg nämligen platsliggning en bit bort, så Lyle valde att springa i en båge för att komma längre ifrån honom.

Idag var jag på stan medan det var vackert väder. När jag skulle gå ut med hundarna var det mulet, men jag tog ändå kameran med mig. Som vanligt hittade Lyle och Chansa en pinne att kampa om.

Den är min!

Nej, den är min!

Jaha, då tar jag väl en annan pinne då!

Och så en liten film som visar vilken liten retsticka Chansa är.

Just nu har jag så ont i ryggen att det till och med gör ont att andas, ungefär som när jag bröt revbenet i somras. Jag hoppas verkligen att det går över snart. I alla fall innan nästa helg då jag ska vara testledare på både MT och MH.

EFIT och examination

Idag var det EFIT (Ett Foto I Timmen) och nu när jag för en gångs skull inte jobbar så ville jag vara med. Dock hade jag en del annat för mig eftersom det var examination på tävlingsledarutbildningen idag. Så här ser i alla fall min dag ut i bilder:

07.35 Frukostdags för Lyle och Chansa. Chansa äter nu dubbelt så mycket som Lyle.

8.35 Promenerar upp till klubben.

9.35 Hälsar på Krobbe innan det är dags för examination på att ropa på planen.

10.35 Examination för en av mina kurskamrater

11.35 Jag har ropat lydnad och sitter med mina hundar och tittar på de andra.

12.45 Lunchpaus med mallebus.

13.40 Har just gjort färdigt min tidsplanering.

14.50 Dricker en kopp te och äter en punschrulle för att fira att jag blivit godkänd.

15.50 Vi fick skjuts hem och jag rastar hundarna innan vi går in.

16.40 Flyttar bilder från kameran till datorn.

17.35 Sitter fortfarande vid datorn, men det är lite svårt att skriva då U:et har lossnat.

18.30 Det blir pyttipanna till middag.

19.40 Kollar min mail och bl a har jag fått mail om vem som ska göra vad på MT och MH i maj.

20.30 Tar ett bad.

21.40 Tittar på gårdagens Vem vet mest? på svt play.

22.30 Läser en bok av Isabel Allende.

23.45 På väg ut för att kvällsrasta hundarna.

Morgonpromenad

När Adam fyllde år blev det inget av med planerna på att gå ut och äta, men igår kväll var jag, Adam, mamma, syrran och pappa på O'Learys och åt middag. Efteråt gick jag, Fia och Adam på bio och medan vi väntade på att filmen skulle börja gick jag och Fia på Carl Viktors och drack en öl. Vi såg Shutter Island och den var rätt bra. Jag har dock läst Patient 67, som filmen bygger på, så jag antar att den hade varit lite mer spännande om jag inte hade läst den. Boken var dessutom bättre än filmen, precis som det brukar vara.

Idag har jag jobbat, men jag började inte förrän mitt på dagen så jag gick en promenad med hundarna på morgonen. Det går fortfarande att gå i skogen och hundarna hade riktigt kul. I alla fall för Chansa; Lyle är inte fullt lika road av hennes nya lek att springa ikapp honom och bita honom i svansen. Men de har också riktigt roligt med varandra.

Vilda valpen anfaller.

Bushundar.

Pinnen är min!

Nej, den är min!

Åh, vad jag längtar tills det ser ut såhär i hela skogen.

Chansa bär på en pinne som vanligt.

Världens vackraste malle.

Första onsdagsträningen

Vanligtvis är jag ledig på onsdagar, men igår var jag på kurs på Scandic hela dagen. Jag gick en promenad med hundarna på morgonen och eftersom Adam slutade tidigt så behövde de inte vara ensamma på eftermiddagen. När jag kom hem hann jag knappt äta, koka tevatten, byta kläder och packa hundträningsväskan innan det var dags för årets första onsdagsträning. Vanligtvis hinner man inte med att träna sin egen hund när man är onsdagsvärd, men i år har vi i onsdagsgruppen bestämt att vi ska vara två onsdagsvärdar per gång. Därför hann både jag och Susanne, som var onsdagsvärdar, lägga plasliggning. Det gick jättebra att lägga Lyle, trots att han inte legat plats med andra hundar på i stort sett hela vintern.

Lyle ligger längst ut till vänster.

Ewelyn och Max tränar platsliggning.

Mera platsliggning.

Det var mycket folk på träningen och det är ju kul. Lyle var dock lite störd av att det var så mycket andra hundar runt omkring. Han är ju rätt ovan vid det eftersom vi knappt tränat med andra i vinter, men det blir säkert bättre efter ett par gånger. Jag hann träna lite grann med mina hundar också. Med Lyle blev det lite fritt följ, sittande under gång, apportering, metallappotering och fjärrdirigering.

Med Chansa blev det mest socialisering. Jag tror inte att hon någonsin har sett så många hundar på en gång så till att börja med ville hon helst hälsa på allihop. Hon fick hälsa på ett par andra hundar, bl a P-O:s Udo, som hon verkligen gillade.

Jag och Susanne gjorde också några korta budöringsövningar med Chansa. Hon är riktigt duktig på att springa mellan oss och få godis och jag tror att hon till slut kommer att bli riktigt duktig på budföring. Hon verkar i alla fall tycka att det är kul. Lyle älskar ju också budföring, så han fick också springa lite. Med honom behöver jag dock påminna lite om att det är precis lika bra att springa tillbaka till mig som till mottagaren eftersom han verkar ha glömt det.

I tisdags natt kissade Chansa på täcket i sin bur och eftersom jag hade något nytt täcke eller ny filt att lägga in i buren fick hon ligga i Biabädden istället. Det gick väldigt bra; hon sov som en stock hela natten och hade inte ställt till med något. Igår kväll trodde jag att hon skulle vara trött efter träningen, aå jag tänkte låta henne slippa sova i buren. Men det gick inte; hon ville verkligen sova i buren istället.

Inget U

Hur ofta använder man bokstaven U i det svenska språket? Inte speciellt ofta skulle jag ha sagt för ett par dagar sedan. Nu säger jag att det är alldeles för ofta. Tangenten för bokstaven U har lossnat på tangentbordet och då märker man verkligen hur ofta den egentligen används. Rätt irriterande, fast jag är i alla fall glad att det inte var t ex E eller A som lossnade. Visserligen har O också lossnat, fast den lyckades jag sätta tillbaka själv så nu är det bara U som irriterar mig.

Jag är också rätt irriterad på Chansa. Det enda hon tänker på när vi går ut är att hitta något äta, helst något äckligt. Jag har hållit henne kopplad för det mesta de senaste dagarna, för hon gör mig galen med sitt äckelätande. Men hon behöver ju få springa lite grann, så idag släppte jag henne när vi gick en kort runda. Så fort jag släppte henne rusade hon upp i en snöhög och började tugga i sig gammalt gräs. Hon kom när jag ropade, men så fort hon fått en godbit rusade hon vidare och fick vittring på något 10 meter ut i snön och begravt under snön.

Sedan visste jag att någon kastat en soppåse vid gångvägen (Chansa har ätit ur den förr), så jag tänkte ropa in henne och koppla henne medan vi passerade det stället. Hon kom, men på väg mot mig kom hon ihåg sopppåsen och rusade bara förbi mig och upp i snödrivan för att snappa åt sig något "gott". Strax därefter skulle jag koppla henne för att vi skulle gå hem. Då fick hon vittring på något ätbart, hoppade över ett staket och in på en gård för att börja glufsa i sig något oidentifierbart äckligt! Jag kunde inte komma in på gården för att hämta henne, men jag fick tag i nackskinnet och lyfte tillbaka henne över staketet. Gissa om jag var arg!

Lyle är verkligen en drömhund när det gäller sådant. Han äter inte en massa äckliga saker och han skulle aldrig drömma om att rulla sig i något (det har i och för sig inte Chansa gjort heller, men jag är rätt övertygad om att det mest beror på att det har varit snö i hela hennes liv). Han har tyckt att det varit jättejobbigt med Chansa som inte haft förstånd att kissa utomhus, stackarn. Lyle vill inte heller gå i lera och han hoppar över vattenpölar för att inte bli smutsig om tassarna. Lite fjantigt, tycker jag ofta, men samtidigt är det ganska skönt.

Chansa äter inte bara en massa äckel, utan saknar också en hel del sunt förnuft. Igår kväll gick jag en promenad med bara Chansa, eftersom jag senare cyklade en sväng med Lyle. Då släppte jag henne också lös och så fort jag hade släppt henne sprang hon upp i en snöhög för att äta gammalt gräs. När jag ropade på henne kastade hon sig rakt ut från snöhögen och landade platt på asfalten och gled iväg en liten bit. När hon klev upp haltade hon på ett framben, så jag kopplade henne och gick direkt hem. Innan vi var hemma hade hon slutat halta, så det var nog ingen fara med henne. Hon var dock lite öm i armbågen under kvällen, men idag märks ingenting.

Shopping

Idag har jag, mamma och syrran samt Adam och Moa varit i Piteå och shoppat hela dagen. Jag har köpt en hel del nya kläder, vilket jag verkligen behövde. Hundarna har varit hos Susanne, som säkert inte haft det lätt idag med fyra hundar: en vild valp, en löptik, en ung och kåt hane och en kastrerad och kåt hane.

Men som ni ser så är ju alla fyra snälla och väluppfostrade hundar...

...eller?

Innan jag lämnade hundarna hos Susanne i morse gick jag till fotbollsplanen och tränade lite och lät dem springa av sig lite grann.

Ibland ser Chansa verkligen helt knasig ut på bild.

Tough love.

Ha ha, jag har en pinne...

Vill du ha den?

Kom och ta den om du kan!

Ska du bara stå där och glo, din gamla stofil?

Nä, det var väl det jag tänkte!

När vi kom hem från Piteå bytte jag bara kläder och så åkte jag och Lena och tränade med hundarna. Först la vi spår några korta spår på de ställen där det gick. Lyles spår gick längs med en husvägg där det tinat upp och Chansas gick på en gräsplatt som tinat fram. Lyle var lite fundersam över att spåra intill en husvägg för han är väldigt ovan vid att spåra någon annanstans än i skogen.

I Chansas spår hade jag lagt en godisbit i varje eller vartannat steg och
hon spårade faktiskt ganska bra. Man kunde tydligt höra att hon använde nosen och hon tog de flesta godbitarna. Bitvis låg hon på ganska bra i kopplet för att komma framåt och då missade hon ett par godisar, men jag tycker att hon var jätteduktig. När hon hittat slutet ville hon helst fortsätta att spåra.

Medan spåren fick ligga tränade vi lydnad. Lyle var jätteduktig och det mesta kändes väldigt bra. Jag körde lite sitt från ligg och det gick jättebra- ända tills jag sa "upp" (vilket är mitt stå-kommando på fjärren) en gång. Efter det ville han inte göra annat än ställa sig upp. Men det löser sig nog med mera nötande.

Jag tränade också på att ligga kvar i rutan fast jag går omkring runt rutan. Jag har fokuserat så mycket på att lära honom att springa in i rutan att jag nästan glömt bort att det finns fler delar av momentet. Med Myrrha var inkallningen den lättaste delen av rutan, men Lyle blev mest förvirrad när jag kallade in honom med ryggen mot honom. Men nu verkar han i alla fall ha fattat.

Med Chansa tränade jag inte så mycket. Jag antar att hon var lite trött efter att ha varit med Jackpot hela dagen, så hon var väldigt okoncentrerad och ville helst springa bort till Aija. Men vi tränade på stadga i sittande, ingångar och lite spontantfot och det gick riktigt bra.

Miljöträning

Idag tog jag och hundarna en promenad in till stan. Först gick vi på Björkis för att köpa bajspåsar och tuggben. Det har förmodligen gått åt fler tuggben sedan jag skaffade Chansa än vad det gjorde under alla år jag hade Myrrha. Men det är inte bara Chansa som tuggar, utan Lyle har också blivit väldigt intresserad av att tugga sedan Chansa kom. Förmodligen bara för att Chansa inte ska få dem, men det är nyttigt för tänderna så jag tycker att det är bra att han också tuggar.

På Björkis fick Chansa hälsa på Johannas greyhoundvalp och precis som jag gissade när jag skrev om schäfervalpen som var rädd för den så var Chansa inte ett dugg rädd, snarare lite väl framåt. Efter att ha varit på Björkis gick jag på stan, för jag har tidigare märkt att Chansa blir lite stressad av att gå på stan. Det beror på att jag knappt varit på stan för att miljöträna henne. Med Myrrha föll det sig ju naturligt eftersom jag då bodde mitt i stan, men jag har inte haft så mycket anledning att gå in till stan med Chansa.

Jag passade också på att gå till Brinken och öva på att gå i gallertrappan. Chansa tvekade lite inför första trappsteget, men när både jag och Lyle gick upp gjorde hon också det. Hon verkade inte ett dugg rädd, inte ens när vi skulle gå ner utan höll nästan på att knuffa Lyle nerför trappan när han tvekade (han tycker att det är lite obehagligt att gå nerför).

Chansa går i gallertrappa.

Vilda valpen.

Lyle njuter av snön (förmodligen är han rätt ensam om det vid det här laget).

När vi var på väg hem var hundarna leksugna och eftersom de fått gå i koppel rätt mycket idag fick de springa av sig lite på husvagnsparkeringen.

Mycket spring i benen.

Lyle blir jagad av Chansa.

Mera jakt på Lyle och spengummit.

Världens vackraste vilda valp.

Lyle hämtar spengummit.

Chansa kampar.

Idag har jag också (för första gången i hela mitt hundliv, tror jag) blivit hotad med polisanmälan. Chansa gick nämligen fram till ett barn (ja, hon gick faktiskt trots att hon annars oftast studsar eller springer) och nosade på barnet, innan hon hittade en hög med gammalt bajs eller nåt liknande äckligt som hon började äta på. Pappan (eller styvpappan) var inte där och såg händelsen, men ungens storasyster sprang in och skvallrade, så pappan/styvpappan kom ut och skrek och hotade med polisanmälan. Jag sa att det var helt okej om han ringde polisen, men dels är det med all sannolikhet ett tomt hot och dels har polisen förmodligen bättre saker för sig en fredagkväll än att bry sig om att en 5 månader gammal valp har gått fram till ett barn.

Det var förstås dumt att Chansa hade möjlighet att gå fram till ungen, men personligen tycker jag också att det är ganska oansvarigt att låta en unge på ca 4 år leka obevakad på en parkering. De har också en katt som springer vind för våg i området och, till skillnad från pappan/styvpappan, älskar katten hundar och den följer efter oss hela tiden (vilket inte är till glädje för hundarna). Idag när hundarna lekte på husvagnsparkeringen följde den efter oss och just nu sitter den utanför min dörr. Antagligen är det också den som pissar så att det stinker här utanför. Eller i alla fall en av dem; det springer hur många lösa katter som helst häromkring. Hur kan det komma sig att ingen bryr sig om att det heter "Lag om tillsyn över hundar och katter"?

Nu har jag redigerat lite mer av det jag filmade när vi tränade i onsdags, så här är en film när Lyle apporterar först metallen och sedan träapporten samt springer till rutan.

Spökålder

Jag tror att Chansa är i spökåldern just nu. Häromdagen när vi var ute hade det tinat fram en sten som hon inte sett förut, så naturligtvis var hon tvungen att skälla ut den. Men hon jobbade sig i alla fall fram för att kolla vad det var, trots att snön var en halvmeter djup. Igår var det en tom kasse som skrämde henne, så att hon skällde, morrade och reste ragg. Men även då gick hon ganska snabbt fram för att kolla vad det var. Tre minuter senare låg det en annan kasse på gångvägen och då reagerade hon inte alls, utan gick fram och kollade på en gång.

Idag hade hon en uppgörelse med en hund som stirrade på henne inifrån skåpet med glasdörrarna i vardagsrummet. Först stirrade den och sedan skällde den och reste ragg- alldeles precis som Chansa. Det var helt omöjligt att låta bli att skratta åt henne när hon stod och skällde på sin egen spegelbild.

Nu börjar det ju tina upp lite här och där och grusfotbollsplanen här i området är nu torr och går att träna på, så de senaste dagarna har det blivit lite träning. Det mesta går riktigt bra med Lyle. Metallapporteringen går fantastiskt bra. Jag har till och med kastat iväg den ett par gånger och han har apporterat den utan att morra, skälla och/eller leka med den. Tempot på tillbakavägen är dock inte så bra som det borde, men efter att han inte alls velat apportera metallen så känns det som en petitess just nu. På fjärren har vi ett litet problem; han sätter sig inte från ligg. Det beror på att jag tränat väldigt mycket stå från ligg, så jag tror inte att problemet är svårlöst. Just nu är det bara vittringsapporteringen som inte ens är i närheten av tävlingsklart. Min plan är att tävla trean på majtävlingen här hemma, så det är bäst att jag sätter igång med vittringen på allvar.

Chansas träning går framåt- inomhus. När vi tränar ute är hon ganska okoncentrerad. Hon vill träna, men det är också mycket annat som hon vill- nosa, äta skräp, jaga katter, leka med Lyle, hoppa på mig, bita i mina kläder m m. Vi tränar på ligg, sitt och stå som vanligt. Sitt och ligg kan hon på kommando, men jag jobbar fortfarande mycket med frivilliga sättanden och lägganden. Stå kan hon inte på kommando än. Vi har också kört lite spontanfot och idag har jag börjat träna ingångar.

Igår tog jag kameran med mig och filmade lite grann. Tyvärr blev de flesta filmerna inte speciellt bra, men de här blev i alla fall okej. Jag är inte så bra på att redigera filmer, så det ser lite hackigt ut eftersom jag klippt bort när Chansa letar efter godis som jag kastat samt förflyttningar och annat som inte är så intressant att se på.

Här är en film där vi tränar frivilliga ligg och här är en film där vi tränar på rutan. Hon har aldrig tränat med target utomhus, så först påminner jag henne lite och sedan lägger jag targeten (numera en grytlapp av silikon- mycket bättre än musmatta!) i rutan. Konerna är också helt nya för henne. Jag tycker att hon är riktigt duktig, fast jag vet egentligen inte varför jag lär henne rutan. Lyle är ju min lydnadshund och Chansa min brukshund, så jag hade egentligen inte tänkt tävla lydnad med henne. Fast att jag lär henne rutan tyder kanske på att jag innerst inne tänker tävla lydnad med henne också.

Det är så härligt att våren äntligen har kommit och man kan börja träna utomhus, men det finns nackdelar också. En nackdel är att det blir väldigt sandigt och skräpigt hemma och en annan är allt äckel som tinar fram. Jag inser också att jag blivit lite bortskämd med Lyle, som inte alls gillar äckel. Han har aldrig rullat sig i något äckel (vilket Myrrha gjorde med jämna mellanrum) och han aktar sig för att bli blöt eller lerig om tassarna. Han äter inte heller allt möjligt oidentifierbart han hittar ute.

Men det gör Chansa. Hennes valpnos fungerar också väldigt bra, så hon kan hitta äckel som ligger begravt i snön flera meter från gångvägarna. Det går också utmärkt att äta gräs och lera i brist på annat äckel. I kväll har hon varit lite dålig i magen, vilket antagligen beror på att hon stoppat i sig något olämpligt. Jag blir hemskt irriterad när hon stoppar i sig äckliga saker, men jag är också rätt imponerad av hur duktig hon är på att lämna ifrån sig saker om jag bara hinner upptäcka att hon hittat nåt och befinner mig tillräckligt nära så att hon inte äter upp vad det nu var på väg till mig. Nyss var vi ute och hon hittade en äppelskrutt som hon släppte direkt på "loss" och igår hittade hon en bulle som hon också släppte på kommando. Men det är ändå väldigt mycket hon hinner äta upp, den lilla äckelvalpen.

Härligt väder

Vackraste hundarna

Igår jobbade jag, men eftersom jag inte började förrän klockan 12 gick jag en promenad med hundarna. Vädret var väldigt fint och eftersom jag var ute ganska tidigt så höll skaren för hundarna att springa på. Idag har det också varit fint väder, men jag tog inte kameran med mig när vi var ute. Här är i alla fall några bilder från gårdagens promenad.

Lyle och Chansa

Mallemonstret och lakritstrollet

Full fart på skaren.

Jag tycker att det är lite sött att Chansas öron vippar lite grann när hon springer.

Men ibland ser hon inte riktigt klok ut.

Jagar Lyle som hämtar bollen.

Chansa kan också hämta bollar.

Lyle? Nej, faktiskt inte, men den här hunden var väldigt lik honom. Den var en blandning mellan border collie och golden.

Chansa spårar något på skaren.

Chansa väntar in Lyle.