Ont i ryggen

Jag har varit ledig rätt mycket i veckan, men det har nog ändå varit rätt tråkigt för hundarna. I måndags gjorde jag mig illa i ryggen på jobbet och därför har det mest blivit korta promenader med hundarna. Det gör nämligen ont

Men igår var vi förstås på onsdagsträningen. Lyle var mycket mindre stökig igår än förra onsdagen, vilket förmodligen beror på att han nu kände igen de flesta hundarna och inte är lika ovan vid att se så många hundar. Chansa var också mindre upphetsad av alla hundar och i slutet la hon sig till och med ner vid mina fötter fast Charlotta och Glänsa och P-O och Udo stod bredvid.

Jag och Susanne var ansvariga för onsdagsträningen, så det blev platsliggning i två grupper så att vi också kunde lägga våra hundar. Jag la dock inte Lyle, utan passade på att träna sitt i grupp (även om han var den enda som satt). Hunden bredvid var en stor, svart och raggig hane och den låg inte precis lugnt och stilla, så jag är otroligt imponerad av att Lyle satt så fint och var så koncentrerad på mig.

Vi tränade också fritt följ, sitt under gång och inkallning med ställande. Hans ställande har blivit bättre, men jag är fortfarande inte riktigt nöjd. Med Chansa tränade jag lite stadga i sittande. Hon sitter kvar fast jag drar i kopplet (förutom en gång när jag drog så hårt att jag råkade dra upp henne, men det var ju inte hennes fel) och drar godbitar framför nosen på henne. Lite svårare var det dock att sitta kvar utan omvänt lockande, eftersom det var så mycket annat som hände runt omkring. Men hon är verkligen jätteduktig.

Det blev också lite budföring med båda hundarna. Först fick Chansa springa några gånger mellan mig och Charlotta för att få godis. Hon var jätteduktig och även om hon inte sprang lika fort som hon gjort de två gånger vi gjort det innan så syntes det att hon det här gången tänkte och analyserade vad det var hon gjorde. Lyle var förstås också jätteduktig, men han sprang inte raka vägen som han brukar. Hades låg nämligen platsliggning en bit bort, så Lyle valde att springa i en båge för att komma längre ifrån honom.

Idag var jag på stan medan det var vackert väder. När jag skulle gå ut med hundarna var det mulet, men jag tog ändå kameran med mig. Som vanligt hittade Lyle och Chansa en pinne att kampa om.

Den är min!

Nej, den är min!

Jaha, då tar jag väl en annan pinne då!

Och så en liten film som visar vilken liten retsticka Chansa är.

Just nu har jag så ont i ryggen att det till och med gör ont att andas, ungefär som när jag bröt revbenet i somras. Jag hoppas verkligen att det går över snart. I alla fall innan nästa helg då jag ska vara testledare på både MT och MH.