Min malle i ett nötskal

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.

Händer inte mycket

Jag har fortfarande inte speciellt mycket att blogga om, men jag bloggar ändå bara för att det ska hända något. I torsdags blev det en väldigt lång arbetsdag. Jag jobbade hela dagen hos min ena brukare och under dagen ringde min chef och hade kris hos min andra brukare, så när jag slutade hann jag bara cykla hem och hämta Chansa för att cykla till nästa jobb. Allt som allt blev det en arbetsdag på 14 timmar.

I helgen var jag dock ledig, men jag jobbade fredag natt så halva lördagen sov jag förstås bort. Eftersom jag kände mig lite seg efter nattjobbet blev det inte någon långpromenad med Chansa, men i söndags blev det en ordentlig långpromenad längs skoterspåren och i skogen.

I måndags hade vi vilodag, men igår cyklade vi upp på klubben på en genomgång av de nya reglerna. Jag tycker faktiskt att de nya reglerna är riktigt bra. Speciellt gillar jag skärpningen av reglerna kring platsliggningen. Att det blir icke-förarspår på appellen är också riktigt bra, främst ur ett arrangörsperspektiv. Jag blev riktigt sugen på att tävla, men först måste vi nog träna lite mer.

På mötet hade vi också en diskussion om klubbens framtida tävlingsarrangemang. Vi behöver verkligen få mer folk att hjälpa till och vi var ganska överens om att vi framöver ska hårdsatsa på att få fler tävlingsekipage (eftersom de som tävlar också är mer benägna att hjälpa till på tävlingar) genom t ex fler tävlingskurser, träningsgrupper och träningshelger. Jag känner mig lite trött på ideellt arbete just nu, men kände ändå att jag blev lite inspirerad till att hålla mer tävlingsinriktade kurser nu i vår.

Idag gick jag en långpromenad med Chansa innan jag skulle jobba på Medlefors. Det var riktigt skönt att börja dagen med en promenad och jag är jättenöjd med Chansas uppförande. Det var en del skidåkare ute, men hon visade inga tendenser till att dra efter dem. Jag har kört hårt med skvallerträning ett tag och hon har länge varit duktig på att skvallra när vi möter folk. Hundar har hon dock aldrig skvallrat på; får hon chansen så sticker hon och hälsar.

Men idag skvallrade hon för första gången på en hund! Jag fick också beröm av en äldre man som tyckte att hon gick så fint när vi mötte honom och hans två små terriers. Jag håller dock inte helt med- hon släppte kontakten med mig och gick fram mot hans hundar (jag stoppade henne förstås innan hon nådde fram). Han tyckte dock att eftersom hans hundar morrade åt henne så hade hon anledning, men det tycker inte jag. Och på vägen hem drog hon efter en skata, men stannade omedelbart på mitt "stanna".

Måndagsträning och Medlefors

I måndags fick Chansa ordentligt med både motion och aktivering. På förmiddagen cyklade vi till Medlefors för att jag skulle fixa lite material till mina lektioner senare i veckan. Sedan cyklade vi från Medlefors in till stan för att bl a köpa en ny klicker (jag har lyckats tappa bort alla jag hade). Jag föredrar dock "vanliga" klickers, d v s såna som ser ut som en liten låda, och på Björkis hade de inga av den modellen så det blev också en sväng på Akvariecenter. Där hittade jag till min stora glädje en boxklicker som var lila!

På kvällen var det måndagsträning i totohallen och jag och Chansa promenerade dit med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med träningen. Jag la ingen platsliggning med andra hundar, men jag tränade själv och la henne och gick ca 10 m bort och hon låg fint fast andra hundar tränade och folk satt och fikade. Jag påbörjade också inlärning av kryp och kom så långt att hon nu kan lägga kroppsvikten framåt och flytta ena frambenet en bit framåt. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska lägga upp träningen på kryp, så det måste jag fundera lite på innan vi går vidare.

Vi tränade också lite framförgående, vilket vi inte gjort på länge. Hon hade inte glömt, men eftersom hon blivit väldigt kontaktsökande på promenader på sista tiden så gick hon som en krok och tittade på mig hela tiden, dock hela tiden framför mig, så det momentet måste vi nog slipa lite på. Ingångarna på apporteringen börjar också bli bättre. Hon sätter sig fortfarande lite långt bort, men i alla fall närmare än tidigare. Och i bruks och lydnad behöver ju hunden inte vara lika nära som i en del andra grenar, så jag är nog rätt nöjd med avståndet.

På vägen hem fick Chansa gå lös i stort sett hela vägen. Hon blir lite jobbig att ha i koppel när vi går med någon annan så jag gjorde det lätt för mig genom att ha henne lös. Jag brukar dock inte ha henne lös inne i bostadsområdet, delvis för att det vimlar av katter, men eftersom hon var så följsam och kontaktsökande så fick hon gå lös även där. Plötsligt fick hon syn på en katt och drog iväg, men när jag ropade "här" så vände hon och kom tillbaka! Jag var förstås mer än nöjd med henne :-)

Men när vi skulle gå förbi så anföll katten och rev henne på nosen. Sedan anföll den en gång till bakifrån och klöste sig fast i hennes bakben. Jag har aldrig hört Chansa skrika på det viset förut. Jag släppte henne så att hon kunde fly, men när hon kommit undan vände hon om och jagade upp katten på en loftgång. Jag tror inte att jag hade kunnat ropa tillbaka henne, men jag försökte inte ens för jag tyckte att kattskrället förtjänade det!

Igår blev det vilodag, men idag har jag och Chansa promenerat 1, 5 timme längs skoterspåren. Sedan hade jag lektioner på Medlefors på eftermiddagen. Den här terminen ska jag undervisa i engelska, vilket känns fantastiskt roligt. Det är inte så ofta jag får tillfälle till att prata engelska så i början kändes det lite ovant, men sedan jag kom hem har jag tänkt på engelska och även pratat engelska med Chansa så jag tror att jag har kommit in i det :-)

Saknar kameran

Det händer inte mycket här på bloggen just nu och till stor del beror det på att jag saknar min kamera. Det är roligare att skriva ett inlägg om man också kan lägga in bilder, i alla fall om man inte har något vettigt att skriva om. Kameran är i alla fall inlämnad på lagning. Problemet med den är att blixten inte poppar upp, men kameran bränner ändå av blixten fast den är nerfälld, vilket leder till att det börjar lukta väldigt mycket bränt. Dessutom hade jag en repa på linsen, som dock bara syntes på bilderna när jag fotade i motljus, och den ska också fixas till. Jag är glad att jag tog en försäkring på den, för lagningen kommer inte att kosta mig mer än högst 100 kr.

Men med eller utan kamera så går livet vidare. Jag jobbar som vanligt och promenerar, cyklar och tränar med Chansa. Vädret har varit lite blandat, snöstorm vissa dagar och solsken andra dagar. Det är speciellt solskensdagarna som jag saknar kameran. Och igår när jag och Chansa gick en promenad med Susanne och Jackpot hade jag också gärna velat ha kameran med.

Vi var ute och promenerade närmare två timmar och det var riktigt skönt, fast det var ganska kallt. Chansa och Jackpot har inte lekt med varandra på länge så det var kul att de fick göra det. De leker i och för sig inte lika mycket nu som när de var yngre. Jackpot tycker nog att Chansa är lite väl hårdhänt ibland.

I brist på färska bilder så får det bli en bild på Chansa och Jackpot från förra våren. 

På sistone har Chansa blivit två kompisar fattigare. Den ena är Nikkie, som har flyttat hemifrån till en familj i Sundsvall där hon verkar trivas bra. Och den andra är träningskompisen Birka, som tyvärr har fått somna in alldeles för tidigt :-( 

 

Birka på sökträning med sin älskade mjukisfotboll.

Idag bestämde jag mig för att lära Chansa ett nytt trick. Hon kan ju inte speciellt många sedan innan- vacker tass och slalom mellan benen- så jag tyckte att det var dags att lära henne något. Jag köpte nämligen en ny aktiveringsbok, Kul aktivering för din hund av Kirsten Wolf och fick lite inspiration. Valet föll på att lära henne att balansera en godbit på nosen. 

Jag hade en föreställning om att det skulle bli svårt, men lilla mallen förvånade mig. Efter 10 repetitioner höll hon nosen stilla och balanserade en godis fast jag backade ifrån henne några steg. Fast det hade nog inte gått på samma sätt som jag lärde Lita, Lollo och Myrrha, d v s genom att ta ett grepp om nosen och lägga dit godisen. Jag provade förstås med Chansa också, men hon vägrade att hålla huvudet stilla. Istället tog jag fram klickern och klickade två gånger för att jag fick dutta på nosen med godbiten och sedan gick det fort framåt. 

Nu ska man väl inte räkna med att hon kan det efter bara 15 repetitioner (jag körde 5 repetitoner till lite senare), men det verkar ju som att det kommer att gå att lära henne det. Och hade jag bara haft en fungerande kamera så hade jag lagt upp en bild på Chansa som balanserar godis på nosen...

En lat malle?

Chansa är en lat liten malle. Om jag sover, då sover hon också. Och det även om det blir väldigt mycket sovande för henne, som t ex när jag jobbar natt. Hon sover ju på natten när jag jobbar och när jag kommer hem rastar jag henne och så lägger vi oss och sover 5-6 timmar till, men hon protesterar aldrig. 

Hon är dessutom ganska morgontrött. Idag har jag varit ledig, vilket innebar att vi sov i 10 timmar. När jag steg upp fick jag putta sparka lite på henne för att få henne att flytta sig från mina fötter. Då kröp hon istället upp och la sig bredvid mig och ville gosa lite. Till slut fick jag putta på henne för att få henne att stiga upp, men det var en väldigt motsträvig hund som klev ur sängen. Och så är det i stort sett varenda morgon.

När jag ska till jobbet på morgonen går hon och lägger sig på sin bädd i hallen medan jag dricker mitt te och för det mesta ids hon inte ens komma till dörren när jag ska gå (det gör hon alltid när jag börjar jobba på eftermiddagen). På kvällarna ligger hon i soffan och sover, helst i mitt knä. Även om jag har jobbat hela dagen och hon bara får korta rastningar så är hon nöjd med att mysa i soffan.

Hon vill också ha det bekvämt när hon sover och när hon ligger i soffan vill hon helst ha huvudet på en kudde. Alldeles nyligen la jag märke till att hon till och med tar kudden med sig när hon ändrar ställning. Om hon ligger åt ett håll i soffan med huvudet på en kudde och sedan vänder sig åt andra hållet och det inte finns någon kudde där så tar hon kudden hon legat på i munnen och lägger den på andra sidan soffan så att hon kan ligga bekvämt :-)

Men som tur är så är hon inte lat när vi går ut. Utomhus är det full fart och hon tackar inte nej till någon form av aktivitet.  Idag har vi promenerat 1,5 timme och då var hon minsann inte lat. Hon springer mer än gärna i djupsnön efter snöklumpar som hon mycket sällan får tag på. Två gånger drog hon efter fåglar, men stannade med en tvärnit på kommando. Till och med när det stod en hund i en trädgård vid gångvägen på vägen hem lyckades jag stoppa henne innan hon sprang fram till den. Under promenaden fick hon leka med en blandras mellan husky, vorsteh och pointer. Det är inte alla hundar som vill leka med henne, men den här var tillräckligt snabb för att de skulle ha kul tillsammans.

Så nej, Chansa är nog ingen lat malle, fast nog ser hon ut som en liten latmask på den här bilden:

 

 Eftersom min kamera är trasig så får det bli en gammal bild på Chansa när hon myser i soffan med huvudet på en kudde.

Favoritbilder 2011

Som vanligt tänkte jag göra ett inlägg med mina favoritbilder från året som gått. Men jag har nog inte fotat lika mycket i år som tidigare eller så har jag inte varit lika duktig, för jag när jag gick igenom alla bilder tyckte jag inte att det var så många bra bilder. Det var förstås också mest hundbilder och det tycker jag att det är tillräckligt av här i bloggen, så jag försöker att välja favoritbilder som inte föreställer hundar (fast ett par hundbilder finns ändå med bland favoriterna).

Så här är några av mina favoritbilder från 2011:

Vintersol

Karatehund

Kväll på Romelsön.

Sommarkväll

Carnaby Street

Finaste Lyle.

Skogens konung och hans drottning.

Maskrosboll

Spegelbild.

Solnedgång

London underground

London

Mind the gap

Liv i ogästvänlig miljö