Lappvattnet

I morse vaknade jag tidigt, vilket inte som man kan tro berodde på 2-åriga Liam, utan på att mamma alltid stiger upp okristligt tidigt. Det fanns dock en fördel med att vara uppe tidigt och det var att det var -9 grader och strålande sol. Det innebar att det höll att promenera i skoterspåren. Och inte bara i spåren för den delen; jag körde också ett lydnadspass på skaren.

Jag och Chansa promenerade till sandtaget, där det faktiskt tinat fram lite sand så jag motionerade henne lite extra med att hon fick springa ner och upp i sanden några gånger. Eftersom jag inte ville att hon skulle kasta sig handlöst neråt fick hon sitta vid min sida medan jag kastade ner kongen och sedan fick hon springa när jag sa till. Den leken blev dock hastigt avbruten när jag upptäckte att hennes fokus inte var på kongen nere i sandtaget, utan på något inne i skogen. Jag varken såg eller hörde något, men kopplade henne ändå och strax därefter kom en ren vandrande ut från skogen.

På eftermiddagen gick jag och Chansa ytterligare en promenad med Fia, Matte och Ecco, fast den promenaden blev kortare. Jag hade inget koppel med mig (vilket jag annars alltid har; man vet aldrig vad som kan hända) och ville helst inte gå där vi riskerade att stöta på renen igen.

 Karatehund 2

 Jump.

 Fokus.

 Glada mallen på promenad.

 Motion i sandtaget.

 Renspaning.

 Renen smiter tillbaka in i skogen igen.

 Efter mötet med renen blev hennes frihet kraftigt begränsad ett tag; hon fick inte avvika från spåret och inte gå längre än 5 m ifrån mig.

 Poserar på en sten.

Leker på gården.

Nu är jag hemma igen, men Chansa fick stanna kvar eftersom jag jobbar 12-22 i morgon. Det är verkligen tomt utan hund här hemma. Jag vet att jag har skrivit det förut, men vad gör egentligen folk som inte har hund?

Bångstyrig, men snäll

 När hunden är borta måste man hitta andra motiv att fota.

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det beror på att vi inte gjort så mycket på sistone. I måndags var jag i och för sig ledig på kvällen och jag och Chansa var på måndagsträningen i totohallen, men vi tränade inte. Chansa är alldeles för lättstressad för det ska vara någon mening att träna mitt bland hundar som busar med varandra, sina förare eller apporter o s v, så vi tränade istället på att hon skulle ligga still medan jag fikade. Jag hade dessutom jobbat natt och bara sovit två timmar på förmiddagen eftersom jag hade lektioner på Medlefors mitt på dagen.

Fast vi tränade faktiskt en grej, platsliggning. Hon var lite stressad innan jag la henne, men hon låg bra. Den här gången släppte jag faktiskt kopplet, fast jag stod kvar i ungefär en koppellängd. Jag tyckte att det kändes som att hon låg stabilt och säkert, men hon nosade en hel del. Hon reste sig två gånger när jag påkallade hennes uppmärksamhet för att hon nosade, men det var mer på grund av att hon missförstod mig än att hon låg otryggt.

Tisdag blev en vilodag och i onsdags blev Chansa hämtad av mamma under dagen. Det hade annars blivit för mycket ensamtid för henne eftersom jag hade möte på Medlefors på morgonen, lektioner hela eftermiddagen och på kvällen skulle jag på en föreläsning/föreställning om "Besvärliga människor" med Lennart Lindén och Morgan Alling. Föreställningen var väldigt bra och bjöd på många goda skratt.

Eftersom jag jobbar långdag även på torsdagar fick Chansa stanna i Lappvattnet och jag tog bussen till dit idag när jag slutat jobba. Men Chansa fick jag träffa redan i morse. När mamma var ute med hundarna på morgonen fastnade en liten pinne mellan tänderna i överkäken på Chansa och mamma fick inte lös den. Jag har ju plockat ut pinnar som fastnat så flera gånger tidigare, men den här satt verkligen ordentligt och det gick inte att få in fingrarna under pinnen och dra ut den.

Så det blev ett besök hos veterinären. Först försökte jag och två djursjukvårdare hålla henne och få ut pinnen, men pinnen satt hårt och Chansa ville inte hålla sig tillräckligt stilla. Men trots att hon faktiskt har ett ganska häftigt humör så tar hon inte fram det i sådana situationer. Djursjukvårdaren som försökte få ut pinnen tyckte att Chansa var snäll- lite bångstyrig, men snäll. Med sedering var det fortfarande lite knepigt att få ut den eftersom den satt så hårt, men ut kom den i alla fall.


Skaderisken är huvudanledningen till att Chansa inte får leka med pinnar, men hon är ibland svår att hindra. Hon släpper pinnar när jag säger till och det går att hindra henne från att ta dem om man säger till i tid, men ibland är man inte tillräckligt uppmärksam och det kan ibland räcka med att hon tuggar till på en pinne en gång för att den ska fastna i överkäken.

Hon hade stora gropar i tandköttet där pinnen suttit och det verkar som att hon fortfarande har lite ont i munnen. Lite påverkad av sederingen är hon också. Hon verkar visserligen pigg, men när jag var ute med henne blev hon trött av att springa lös i tio minuter. Hon var också förvånansvärt behärskad när Liam, brorsans tvååring, räckte fram sin mjukishund Molly till henne och hon bet bara lite på den, utan att kampa.

Snö

Igår kväll snöade det hela kvällen och det var fortfarande alldeles vitt i morse, även om det var plusgrader. Jag försökte ta en lång sovmorgon eftersom jag ska jobba i natt, men jag kunde inte sova så istället steg jag upp och gick en långpromenad på två timmar med Chansa.

Hoppar upp på en ensilageboll.

Rullar sig som vanligt.

Hon försvann nästan under snön när hon hoppade ner i diket.

Kämpar för att komma upp ur diket.

Full fart.

Fjant-mallen tycker inte om att bli blöt om tassarna det finns ingen risk att hon smutsar ner sig i pölarna som tinat fram.

Min Chansa.

Hoppar efter en snöklump.

Ligger och väntar medan jag tömmer snön ur skorna när vi kommit ut på vägen (det gick inte så bra att gå i skoterspåren). 

Världens snyggaste malle tränar på att stå stilla.

Får inte ta godiset förrän jag säger till.

Den här veckan har det blivit mycket jobb och lite hundaktiviteter. I onsdags var jag på Medlefors på morgonen, cyklade hem och gick en timmes promenad med Chansa och cyklade sedan tillbaka för att äta lunch och hålla lektioner hela eftermiddagen. I torsdags var det som vanligt jobb hela dagen, men på kvällen promenerade/sprang vi en sväng. Vi har sprungit ett par gånger och det går bättre och bättre (för mig; för Chansa är det ju inga problem att springa de korta sträckor som vi springer). I fredags cyklade jag en sväng med henne, men det blev en kortare sväng än jag hade tänkt mig eftersom de höll på med något vägarbete på vägen där jag hade tänkt cykla.

Igår jobbade jag också hela dagen och på kvällen tog vi det bara lugnt. Idag har vi ju redan promenerat en lång sväng och hunnit med att sova ett par timmar. Jag har också kammat + dammsugit Chansa eftersom hon löser väldigt mycket hår just nu. Men nu ska jag alldeles strax ge mig iväg ut och springa med henne innan det är dags att bege sig till jobbet.

Skare

Eftersom det var minusgrader i morse gissade jag att det skulle gå bra att gå i skoterspåren, så när jag kom hem efter att ha jobbat på morgonen gick jag en långpromenad med Chansa. Det visade sig att skaren till och med höll för mig att gå på; jag trampade bara igenom tre gånger på vår 2 timmar långa promenad.

Jag gillar att promenera i skoterspåren, delvis för att det är öppet och bra sikt så att jag hinner kalla in Chansa om det kommer någon. Ett annat plus är det förstås att det av någon underlig anledning är väldigt lite folk (och hundar) som promenerar där. Jag har förstås Chansa lös även på ställen där det inte är lika öppet och lika bra sikt, men det är roligt att ibland släppa henne "lite mera lös" och låta henne springa av sig ordentligt.

Glad malle som just har blivit släppt.

Chansa.

Hämtar kopplet som jag "tappat".

Fröken Full Fart.

En riktig skönhet.

Äter på skaren.

Gräver.

Hänger över mig när jag ligger på marken och försöker fota från ett lågt perspektiv.

Lek med kongen.

Flygande malle.

Väntar på lov att få ta kongen.

Ta den!

På vägen hem fick jag höra något som jag ofta fick höra med Myrrha, men sällan med Chansa. På gångvägen mötte vi en gammal tant med en chihuahualiknande hund (jag tittade inte så noga, jag hade fullt upp att hålla koll på min egen hund) och när vi passerade sa tanten: "Åh, jag önskar att min vore lika duktig som din." Det finns en anledning till att jag sällan får höra liknande kommentarer vid hundmöten med Chansa, men just den här gången uppförde hon sig faktiskt väldigt bra och ignorerade den lilla hunden helt.

Bad

Igår hade jag och Chansa lite av en vilodag. Och det var inte för att jag var på Medleforsfest, som var mycket trevlig, och sedan gick på Bishop's med ett par kollegor och inte kom hem förrän kvart över två som man skulle kunna tänka sig. Jag vaknade faktiskt rätt tidigt och var hur pigg som helst, men eftersom jag skulle jobba på natten så bestämde jag mig för att bara gå en kortare promenad och sedan slappa i soffan med en bok och sedan sova ytterligare ett par timmar innan jobbet.

Eftersom detta var ett oplanerat arbetspass och jag inte kunde skaffa hundvakt så hade Chansa fått lov att följa med, så eftersom vi cyklade till Morö Backe fick hon lite motion ändå. Hon skötte sig riktigt bra på jobbet och fick till och med beröm för att hon låg så stilla :-) Hon sov i alla fall djupt hela natten. Hon är också mycket morgontrött, så när vi cyklade hem i morse var hon inte mycket till draghjälp, så jag är glad för att det är många nerförsbackar.

När vi kom hem gick jag en liten sväng med henne så att hon skulle få varva ner och få en chans att kissa innan vi gick och la oss och då hann hon med att rulla sig i något illaluktande, så istället för att lägga oss blev det ett bad för Chansa. Det är i och för sig något som jag funderat på att göra ett tag, eftersom jag bara badat henne ordentligt med schamponering en gång sedan jag fick henne, men jag hade inte tänkt mig att göra det i morse.

Chansa är på många sätt en svår hund, men när det gäller sånt som bad, kloklippning och pälsvård så är hon en extremt lätt hund. Hon satte sig inte till motvärn när jag lyfte i henne i badkaret och hon stannade till och med kvar i badkaret när jag gick iväg och hämtade kameran. Efter badet kom jag på att jag ju kunde blåsa henne med hårtorken för att få henne att torka lite snabbare. Det uppskattade hon i och för sig inte så värst mycket, men hon accepterade det och stod stilla. Eftersom hon redan börjat fälla lite grann så löser hon nu enorma mängder med hår, så efter att ha sovit i några timmar kammade jag henne samtidigt som jag dammsög henne.

 Blöt hund i badkaret.

 Sköljer bort såpan, som jag numera alltid använder vid hundbad.

 Färdigbadad och handdukstorkad.

Blåser henne med hårtorken.

Idag har vi mest sovit och slappat, men i kväll har vi gått en rask promenad/joggat. I alla fall var planen att vi skulle varva rask promenad med lite jogging, men det visade sig vara svårt eftersom det inte hade tinat så mycket som jag hade räknat med. Jag kan inte springa på asfalt eftersom jag får ont

i benhinnorna, så jag hade planerat en runda längs strandpromenaden, men bitvis var det väldigt isigt. Och eftersom skor så funkar att springa inte funkar speciellt bra på is blev det snarare att ta sig fram med myrsteg än rask promenad. 

Men bitvis gick det bra att springa och jag överraskade faktiskt mig själv med att orka mer än vad jag trodde. Chansa skötte sig också bättre än vad jag hade räknat med. Hon är visserligen van vid att promenera med midjebälte och expanderlina, men hon är inte van vid att jag springer så jag trodde att hon skulle bli uppjagad och hoppa och/eller kampa med linan, men det gjorde hon inte. Dock drar hon upp tempot lite med att ligga på framåt, men samtidigt blir det ju också en liten draghjälp. Jag är i alla fall nöjd med mig själv för att ha kommit mig för att börja jogga med henne och ska försöka fortsätta med det framöver (fast det är kanske bäst att vänta tills det tinat lite mer).

Solskenspromenad

Idag jobbade jag bara på morgonen, så när jag kom hem strax efter klockan nio begav vi oss ut på en långpromenad. Vi gick längs skoterspåren nästan ända bort till växthusen och var ute i drygt 2 timmar. Det funkade att gå i skoterspåren, men det kommer inte att gå länge till. De spår som inte är så välanvända går inte att gå i, men de spår som många skotrar kört i går bättre. Fördelen med att det inte är så hårt är att Chansa inte får ont i tassarna av skaren.

 På bilderna ser ut som att vi mest leker, men det är faktiskt träning. Idag har vi fokuserat på "stanna"-träning. P g a en felinlärning när Chansa var valp betyder "stanna" för henne att tvärnita, vända och komma tillbaka. Jag har inte brytt mig så mycket om det, men idag har jag försökt lära henne att stanna och förbli stående genom att lägga ut kongen, låta henne springa mot den, ropa "stanna" och när hon stannat ropar jag "ta den". Det verkar som att det funkar, för hon slutade i alla fall att omedelbart vända om. 

 Mera belöning efter stanna-träning.

 Inkallning. 

 Tokhunden :-) Fast det är bra att hon rullar sig, för hon har börjat fälla och att gnugga sig i snön tar bort en hel del lös päls.

Stolta mallen med kongen.

 Det är trevlig med vår, men såna här äckliga kryp kunde ju låta bli att tina fram.

Eftersom det inte gick så bra att gå i skoterspåren gick vi efter vägen sista biten. 

Nu är Chansa trött och nöjd och har nog inget emot att bli lämnad ensam i kväll. Själv har jag ägnat eftermiddagen åt att städa garderober och nu ska jag göra mig i ordning för kvällens fest.

Vårpromenad

 Vårpromenad.

I måndags blev det en vilodag, dels för att vi varit ganska aktiva under helgen och dels för att det blåste alldeles fruktansvärt mycket. Det blåste faktiskt så mycket att jag fick avbryta den dagliga platsliggningsträningen med Chansa. Eftersom det var lite halt och lutade lite neråt så blåste hon helt enkelt iväg :-)

Igår blåste det också ganska mycket, men dock mindre än innan. Jag hade några ärenden i stan, så jag bestämde mig för att promenera in och ta Chansa med. Först gick vi till Studiefrämjandet för att planera ett par kurser. Sedan fick Chansa sitta uppbunden medan jag gjorde ett mycket snabbt ärende på Frösunda och sist gick vi till Björkis. Väl där kom jag på att jag hade glömt börsen hemma, så jag kunde inte köpa de tuggben som jag hade tänkt köpa. Men det kändes i alla fall som att det var bra att vi promenerade in till stan. Chansa är ganska lättstressad och behöver träna på att vara i lite stökigare miljöer.

Idag var jag ledig på förmiddagen så efter en skön sovmorgon blev det en långpromenad efter skoterspåren. Eftersom det var förmiddag så höll spåren bra och skaren höll till och med för mig så att vi kunde promenera lite utanför spåren också.

Kameran hade jag med mig, men batteriet tog slut under promenaden. Men här är i alla fall några av de bilder jag hann ta innan batteriet dog:

Lekfull hund.

Ligger på skaren.

Kommer med kongen i full fart.

Den här bilden fick bli mitt bidrag till Fotosidans utmaning "Dagsljus".

Övning i självkontroll- hon måste stå fast jag kastar kongen precis framför henne.

Ännu en övning i självkontroll- hon får inte ta kongen fast den ligger mellan hennes framben (som jag lagt dit; hon klarar inte att jag kastar in den mellan frambenen än).

Dock har jag de senaste dagarna ibland tyckt att Chansa verkar ha ont någonstans. Inne har jag inte sett något på henne, men ute har hon markerat ibland, särskilt när vi gått på grus. Idag när vi promenerade på skaren såg jag att hon till och från blödde lite från en tass. Antagligen skar hon sig på skaren när vi var ute i söndags och det är nog det som har gjort henne lite "ömtassad".