Bångstyrig, men snäll

 När hunden är borta måste man hitta andra motiv att fota.

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det beror på att vi inte gjort så mycket på sistone. I måndags var jag i och för sig ledig på kvällen och jag och Chansa var på måndagsträningen i totohallen, men vi tränade inte. Chansa är alldeles för lättstressad för det ska vara någon mening att träna mitt bland hundar som busar med varandra, sina förare eller apporter o s v, så vi tränade istället på att hon skulle ligga still medan jag fikade. Jag hade dessutom jobbat natt och bara sovit två timmar på förmiddagen eftersom jag hade lektioner på Medlefors mitt på dagen.

Fast vi tränade faktiskt en grej, platsliggning. Hon var lite stressad innan jag la henne, men hon låg bra. Den här gången släppte jag faktiskt kopplet, fast jag stod kvar i ungefär en koppellängd. Jag tyckte att det kändes som att hon låg stabilt och säkert, men hon nosade en hel del. Hon reste sig två gånger när jag påkallade hennes uppmärksamhet för att hon nosade, men det var mer på grund av att hon missförstod mig än att hon låg otryggt.

Tisdag blev en vilodag och i onsdags blev Chansa hämtad av mamma under dagen. Det hade annars blivit för mycket ensamtid för henne eftersom jag hade möte på Medlefors på morgonen, lektioner hela eftermiddagen och på kvällen skulle jag på en föreläsning/föreställning om "Besvärliga människor" med Lennart Lindén och Morgan Alling. Föreställningen var väldigt bra och bjöd på många goda skratt.

Eftersom jag jobbar långdag även på torsdagar fick Chansa stanna i Lappvattnet och jag tog bussen till dit idag när jag slutat jobba. Men Chansa fick jag träffa redan i morse. När mamma var ute med hundarna på morgonen fastnade en liten pinne mellan tänderna i överkäken på Chansa och mamma fick inte lös den. Jag har ju plockat ut pinnar som fastnat så flera gånger tidigare, men den här satt verkligen ordentligt och det gick inte att få in fingrarna under pinnen och dra ut den.

Så det blev ett besök hos veterinären. Först försökte jag och två djursjukvårdare hålla henne och få ut pinnen, men pinnen satt hårt och Chansa ville inte hålla sig tillräckligt stilla. Men trots att hon faktiskt har ett ganska häftigt humör så tar hon inte fram det i sådana situationer. Djursjukvårdaren som försökte få ut pinnen tyckte att Chansa var snäll- lite bångstyrig, men snäll. Med sedering var det fortfarande lite knepigt att få ut den eftersom den satt så hårt, men ut kom den i alla fall.


Skaderisken är huvudanledningen till att Chansa inte får leka med pinnar, men hon är ibland svår att hindra. Hon släpper pinnar när jag säger till och det går att hindra henne från att ta dem om man säger till i tid, men ibland är man inte tillräckligt uppmärksam och det kan ibland räcka med att hon tuggar till på en pinne en gång för att den ska fastna i överkäken.

Hon hade stora gropar i tandköttet där pinnen suttit och det verkar som att hon fortfarande har lite ont i munnen. Lite påverkad av sederingen är hon också. Hon verkar visserligen pigg, men när jag var ute med henne blev hon trött av att springa lös i tio minuter. Hon var också förvånansvärt behärskad när Liam, brorsans tvååring, räckte fram sin mjukishund Molly till henne och hon bet bara lite på den, utan att kampa.