Lappvattnet

I morse vaknade jag tidigt, vilket inte som man kan tro berodde på 2-åriga Liam, utan på att mamma alltid stiger upp okristligt tidigt. Det fanns dock en fördel med att vara uppe tidigt och det var att det var -9 grader och strålande sol. Det innebar att det höll att promenera i skoterspåren. Och inte bara i spåren för den delen; jag körde också ett lydnadspass på skaren.

Jag och Chansa promenerade till sandtaget, där det faktiskt tinat fram lite sand så jag motionerade henne lite extra med att hon fick springa ner och upp i sanden några gånger. Eftersom jag inte ville att hon skulle kasta sig handlöst neråt fick hon sitta vid min sida medan jag kastade ner kongen och sedan fick hon springa när jag sa till. Den leken blev dock hastigt avbruten när jag upptäckte att hennes fokus inte var på kongen nere i sandtaget, utan på något inne i skogen. Jag varken såg eller hörde något, men kopplade henne ändå och strax därefter kom en ren vandrande ut från skogen.

På eftermiddagen gick jag och Chansa ytterligare en promenad med Fia, Matte och Ecco, fast den promenaden blev kortare. Jag hade inget koppel med mig (vilket jag annars alltid har; man vet aldrig vad som kan hända) och ville helst inte gå där vi riskerade att stöta på renen igen.

 Karatehund 2

 Jump.

 Fokus.

 Glada mallen på promenad.

 Motion i sandtaget.

 Renspaning.

 Renen smiter tillbaka in i skogen igen.

 Efter mötet med renen blev hennes frihet kraftigt begränsad ett tag; hon fick inte avvika från spåret och inte gå längre än 5 m ifrån mig.

 Poserar på en sten.

Leker på gården.

Nu är jag hemma igen, men Chansa fick stanna kvar eftersom jag jobbar 12-22 i morgon. Det är verkligen tomt utan hund här hemma. Jag vet att jag har skrivit det förut, men vad gör egentligen folk som inte har hund?