Mera frostbilder

I onsdags skickade jag iväg Chansa till mamma eftersom jag jobbade länge och sedan skulle på fotokursen på torsdag. På fotokursen var vi i fotostudion och övade oss på att fota en skyltdocka med olika bakgrunder och olika ljus. Förra gången tyckte jag att han mest gick igenom sådant som jag redan kunde, men den här gången fick jag lära mig en del nytt.

En av mina bästa bilder på skyltdockan.

I fredags var jag ledig, så mitt på dagen tog jag bussen till Lappvattnet. Jag, Chansa, mamma och Ecco gick en promenad i skogen i det fina vädret och sedan passade jag på att lägga ett spår till Chansa, som vi hann gå innan det blev mörkt. Det blev ett riktigt jobbigt spår. För mig alltså. Jag började spåret på en skogsväg, gick över ett röse med stora stenar, gick i skogen och genom rökeriet och ut på ett hygge för att sedan avsluta spåret i skogen. Det var väldigt tungt att gå ute på hygget, eftersom det var snårigt och ojämnt med en massa kvistar, stubbar och stenar. Jag la en skogspinne och tre brandslangsbitar i spåret, som fick ligga en timme.

Chansa spårade bra, men missade två av tre föremål. Det berodde förmodligen på att hon fick alldeles för mycket frihet. Eftersom det var så svårt att gå och hon verkligen låg på i spåret (och jag hade inte mina spårhandskar utan bara vanliga fingervantar) så kunde jag inte hålla linan sträckt hela tiden och då fick hon lite för bråttom. Hon missade slutföremålet också, så jag lät henne fortsätta att spåra mitt återgångsspår en bit och avbröt henne sedan med att leka lite och hon verkade lika nöjd med det som att hitta ett föremål i slutet.

Chansa och Ecco.

Igår åkte vi hem igen och jag var på stan med syrran och sedan gick vi på hockey. Det var första gången jag var på hockey i hela mitt liv. I alla fall på en "riktig" hockeymatch, d v s inomhus och i någon division som räknas. När jag var ung och bodde i Byske stod jag ett antal gånger och frös vid en hockeyrink, men det får väl erkännas att det kanske inte i första hand var spelet jag var intresserad av. Jag är ganska ointresserad av hockey, men jag förstår i alla fall spelet så det var inte helt bortkastat att gå och se en match (fast det var tyvärr en ganska dålig match).

Idag blev det sovmorgon, till och med lite extra lång eftersom det blev vintertid i natt. När jag vaknade gick jag direkt ut på en långpromenad med Chansa. Vi var ute i 1,5 timme och sedan cyklade jag till jobbet. Jag hade med mig kameran ut och fotade lite frost, vilket jag tycker är väldigt svårt. Det blev inte speciellt många bra bilder.

 Frost.

 Frostiga blad.

 Frostiga grässtrån.

Självklart blev det också en del bilder på Chansa:

 Chansa i det frostiga gräset.

 Full fart med kongen.

Vill leka.

Lydnadsträning och kameraproblem

Nu börjar jag och Chansa vara tillbaka i en mer normal aktivitetsnivå. I söndags fick hon följa med mig på jobbet när jag jobbade natt. Vi åkte buss till jobbet, men eftersom min kollega som skulle avlösa mig på morgonen missade bussen missade också jag bussen hem, så jag och Chansa tog en promenad hem. Vi gick en annan väg än den jag brukar och det tog mycket längre tid än vanligt, så det blev en promenad på nästan två timmar.


Jag jobbade måndag natt också, så under dagen hann jag med ett lydnadspass med Chansa och på kvällen gjorde vi ett miniuppletande. Jag kommer att jobba mera natt framöver, fast inte på det ställe där jag brukar jobba natt och Chansa kommer inte att kunna följa med. Jag har dock bestämt mig för att hon ska vara hemma ensam på natten, trots att det blir ganska många timmar, i alla fall om det funkar. Om hon är ordentligt aktiverad sover hon ju ändå hela natten. Och det gjorde hon också, så det verkar inte som att det kommer att bli något problem.

I går tränade vi också ett pass lydnad och jag tog med kameran och filmade lite. Jag ville främst filma linförighet, läggande och ställande, men lyckades inte så bra så jag fick bara med linförigheten (som verkligen inte ser bra ut).

 Belöning.

 Hon gillar verkligen sin nya Orkaboll.

Idag har jag varit ledig så jag började dagen med en två timmar lång promenad i skogen. Jag tog med kameran, men mitt under promenaden så började den krångla. Efter ett besök på en fotoaffär fick jag veta att det var autofokuset som inte funkade som det skulle så kameran kommer att behöva lämnas in, fast det kommer jag inte att göra riktigt än. Mitt på dagen skickade jag iväg Chansa med mamma, eftersom jag jobbar länge + ska på fotokurs i morgon.

Här är några av de bilder som jag tog idag innan kameran började krångla.

Har hittat kongen i gräset.

 Kommer med kongen i full fart.

 Hon är verkligen vacker...

...fast kanske inte alltid :-D

Frost

Jag tycker vanligtvis att hösten är den absolut bästa årstiden, fast den här hösten har ju inte varit speciellt rolig med allt regnande. Men nu har vi haft ett par kalla och klara dagar med lite frost i gräset och så gillar jag hösten.

I lördags var det en sån där vansinnigt vacker frostig höstdag, men då var jag på klubben hela dagen och dömde lydnadsklass I och Elit. Det kändes för jobbigt att släpa med kameran, men det ångrade jag för jag hade nog kunnat ta ett par riktiga kanonbilder.

Chansa fick inte följa med på klubben och det kändes verkligen svårt att lämna henne hemma coh cykla upp själv. Hon hostar inte längre (det har hon inte gjort på länge och överlag så har hon haft väldigt lindriga symptom), så jag hade funderat på att ta henne med, men bestämde mig till slut för att lämna henne. Det vore ju hemskt onödigt att dra med henne på en tävling om hon nu fortfarande smittar. Dessutom får hon ju inte anstränga sig, så vi hade ju inte kunnat cykla upp utan hade varit tvungna att gå.

Jag har dock börjat låta henne röra på sig lite mer. När jag tränar får hon bollar som belöning och på promenaderna får hon vara lös lite grann. Hon är dock alldeles för full av energi, vilket gör att jag inte känner att jag har full kontroll på henne så tills vidare är det ganska begränsat hur mycket hon får vara lös.

Igår var jag ledig på dagen eftersom jag skulle jobba natt och då vädret var kallt, klart och frostigt på morgonen så gick vi en promenad, och jag tog kameran med mig. 

 Frost och is.

 Is i diket.

 Frost.

Igår eftermiddag tog vi ytterligare en promenad till fotbollsplanen för att spåra lite och träna lydnad. Jag började med att lägga ett spår på fotbollsplanen som sedan gick över till gräs. Spåret fick ligga en halvtimme och under den tiden hann det passera ett helt gäng med människor rakt över spåret. Det var dock inget som bekymrade Chansa, som spårade jättebra. Eftersom det var så blött syntes mina spår ganska bra och även i det frostiga gräset kunde jag tydligt se var jag gått, så jag vet att hon var i spåret.  Dock missade hon två föremål, kanske för att hon hade lite för bråttom.

 Det var dock tydligen svårt att spåra på is, för hon tappade spåret och vände tillbaka flera gånger. Hon missade också föremålet, trots att hon gick förbi det med nosen bara någon centimeter över. (Det var inte lätt för mig heller; när hon tog i framåt åkte jag efter.)

 Det var betydligt lättare att spåra i frostigt gräs.

 Efter lydnadsträningen blev det lek med kongen.

 Chansa gillar också sin nya boll, som vi vann i en utlottning på Facebook. Det är en Orkaboll, som är ungefär som en malleboll, fast i tennisbollsstorlek.

 Smutsiga lilla mallenosen.

Jag försökte också ta en bild till en fotoutmaning på Fotosidan, där temat är svenska ordspråk (tolkat med ett husdjur i bilden, eftersom det är i husdjursgruppen). Min plan var att ta en bild på ordspråket "Surt sa räven om rönnbären", men det visade sig att min rävröda hund inte tycker att rönnbär är sura utan hon blev tvärtom helt galen i dem och började till och med hoppa upp och slita ner dem från grenarna själv!

 Skuggbild på mallen som hoppar efter rönnbär.

Ännu en bild på när hon hoppar och plockar rönnbär. Hon fick dock inte hålla på så länge, eftersom jag har för mig att fåglar brukar bli fulla på rönnbär och det är alldeles tillräckligt att hon är understimulerad och omotionerad; jag vill inte ha henne full också :-)

Sedan sist jag skrev har jag också skaffat mig ett annat intresse än hundar. Ja, något nytt intresse är det förstås inte, men jag har i alla fall börjat på en fotokurs. Det känns jättekul, även om jag inte tyckte att jag lärde mig så mycket första gången i torsdags. Jag blev lite förvånad över det, för jag tycker inte att jag kan nåt om fotografering överhuvudtaget (därav kursen), men jag har visst snappat upp en del ändå. Här är ett par av mina övningsbilder från i torsdags (dock inte så märkvärdiga, eftersom det inte fanns så mycket att öva på). Nästa gång ska vi dock vara i fotostudion och det blir nog kul.

Trött på att vila

 Hösthund.

Både jag och Chansa börjar bli trötta på att hålla oss i stillhet. Chansa hostar nästan ingenting och hon har inte hostat alls på ett par dagar. Idag hade jag därför tänkt att göra vår korta koppelpromenad till en lite längre koppelpromenad, men när jag kom hem från jobbet i morse var det kallt, regnigt och blåsigt, så jag bestämde mig för att skjuta upp det till i morgon.

Fast på eftermiddagen blev regnet till snö istället och det kändes lite roligare att gå ut, så vi tog en promenad i alla fall och passade på att träna lite lydnad på en gräsmatta också. Det går förstås inte att träna så mycket när hon inte får anstränga sig så vi tränade bara lite linförighet och platsliggning.

Det är i stort sett vad vi har tränat på sedan hon blev sjuk. Inomhus har jag i och för sig lärt henne att titta till vänster och håller nu på att lära henne att titta till höger (eller att först titta till vänster och sedan höger, eftersom hon nästan alltid först tittar till vänster innan hon tittar till höger), men ute har det mest blivit träning på linförighet och platsliggning.

I onsdags gick vi dock till fotbollsplanen för att träna på hårda spår innan jag körde lite lydnad. Jag la ett spår som började på gruset, fortsatte på asfalten och upp på läktaren, en bit till på asfalt och sedan vidare på gruset igen. Hon spårade bra, fast det visade sig att det jag trott var asfalt nog egentligen var något annat (vilket jag borde ha räknat ut, eftersom det var markerade löparbanor där) och det var svårt för henne att spåra på. Men hon löste uppgiften. Mest imponerad är jag av att hon spårade så fint upp på läktarna och liggmarkerade brandslangsbiten som jag lagt där.

 Liggmarkering uppe på läktaren.

 Liggmarkerar.

 Spårar.

Igår var det riktigt fint höstväder, så vi passade på att gå en kortare promenad och träna lite lydnad. Det var dock inte ett av våra bättre pass, vilket det inte var i onsdags heller. Linförigheten är bedrövlig; hon håller inte positionen, hon tränger, hon gnäller och är allmänt ofokuserad. Jag tror dock att det beror på att hon inte får röra på sig ordentligt. Fast hon är riktigt, riktigt duktig på platsliggning. Igår låg hon lite drygt 4 minuter medan jag stod ca 12 m bort och hon vek inte med blicken från mig, trots att det passerade fotgängare, cyklister och en permobil (vilket brukar få henne att jaga upp sig).

Jag hade kameran med mig och filmade vår linförighet både i onsdags och igår, för att se lite vad vi behöver träna på. Det ser i och för sig ut som att vi behöver träna på allt, men mest fokus ska jag lägga på positionen, högersvängar och helomvändningar innan tävlingen. 

På vägen hem ville jag ta en fin höstbild så hon fick sätta sig bland de vackra gula löven och hålla ett löv i munnen. Det var hon åtminstone duktig på :-)

 Inget tugg här inte :-)

Kennelhosta

Nu har jag inte skrivit på ett tag vilket beror på att vi inte har gjort speciellt mycket den senaste veckan. Förra helgen var det förstås tävlingar på klubben, men jag var inte lika inblandad i den som jag brukar vara. På lördagen jobbade jag, men på söndagen blev jag tvungen att hjälpa till. Eftersom jag hade stukat foten ville jag ha en skonsam uppgift, vilket blev att ropa lydnaden för elitspårhundarna. Foten gjorde inte speciellt ont, i alla fall inte förrän jag kom hem på kvällen för då var den svullen och alldeles blå.

I början av veckan försökte jag vila upp foten så jag har inte aktiverat Chansa så mycket, förutom några hårda spår och lite lydnadsträning i tisdags. Men det var nog bra, för på onsdagsmorgonen började Chansa hosta ganska mycket. Hon hade redan ett par dar innan börjat hosta lite grann, men det var så sällan och så lite att jag bara trodde att hon fått något i halsen. Men på onsdagsmorgonen var det så mycket mer att jag förstod att hon antagligen fått kennelhosta.

Mailkontakt med veterinären bekräftade att hon troligtvis har kennelhosta och vi har fått order om att inte låta henne träffa andra hundar (förstås!) och att hon ska ta det lugnt och vila. Det sistnämnda är dock inte riktigt Chansas grej. Hon är visserligen mycket lugn inomhus om jag inte sätter igång henne, men så fort vi kommer ut tycker hon att det ska hända mer och roligare saker än korta promenader i koppel.

Hon har mycket lindriga symtom och är precis lika pigg som vanligt, så jag förstår att hon tycker att det är skittråkigt med korta koppelpromenader (jag tycker ju också att det är tråkigt). Dessutom börjar hon lätt hosta när hon har halsband, så jag måste ha sele på henne när vi promenerar och det gillar jag inte alls.

För att hon skulle få använda hjärnan lite grann började jag i onsdags att lära henne vrida på huvudet till vänster (och sedan ska jag lära henne att vrida huvudet till höger, för att sedan vidareutveckla det till att skaka på huvudet). Men det där med att hon skulle ta det lugnt verkade hon glömma bort...

Idag tänker jag spåra hårda spår och/eller göra miniuppletande istället, för jag tror dels att hon håller sig lugnare då och dels att det är en mer givande och tröttande aktivering. För egen del blir det en helt annan form av aktivering, för i kväll ska jag gå på Bishop's (fast det blir nog en hel del hundsnack, eftersom jag ska dit med kompisar från klubben).

Aj!

Jag slutade jobba klockan nio i morse så på förmiddagen tog jag och Chansa en promenad till fotbollsplanen för att spåra hårda spår och träna lydnad. Jag la ett hårt spår på grusplanen, ca 100 m med två nittiogradersvinklar och tre föremål. Hon spårade mycket bra och liggmarkerade föremålen helt perfekt. Vi har ju inte spårat så mycket på asfalt, så jag la ett kort rakt spår på asfalten också. Hon spårade bra, men liggmarkerade inte föremålet.

Eftersom hon spårade så bra la jag ett längre spår på asfalten, fast på ett ställe där gräs växt upp genom asfalten och det är lite mer kuperat. När jag var på väg för att hämta Chansa snubblade jag till och vrickade foten. På en slät fotbollsplan! Otroligt klantigt, men ont gjorde det i vilket fall som helst.

Efter en stund gjorde det lite mindre ont, så jag spårade med Chansa. Återigen spårade hon bra, men liggmarkerade inte föremålet. Vi måste nog träna lite liggmarkeringar på asfalt igen, vi har inte gjort det på ett tag. Jag hade också tänkt träna lydnad, men efter att ha haltat omkring i ett halvtaskigt fritt följ insåg jag att jag fick nöja mig med att träna platsliggning idag. Det är i och för sig det vi mest behöver träna, så det gjorde förstås inget. Vi avslutade lydnadspasset med några lydnadsklass I-apporteringar,  och det var hon mycket duktig på.

Fast jag ville också spåra lite mer med henne, så innan vi gick hem la jag ett spår som började på gruset, över en SJ-pall som låg på några brädor, balanserade längs brädorna, över grus igen och sedan över två SJ-pallar som låg ovanpå varandra så att det gungade lite. Jag hoppade ifrån dem (såg till att jag landade på foten som inte var skadad, förstås) och fortsatte spåret över gruset en liten bit. Chansa spårade riktigt bra. Hon gick inte över den första SJ-pallen, utan nöjde sig med att gå bredvid och nosa på den, men de andra SJ-pallarna gick hon över och brydde sig inte ett dugg om att de var ostadiga (det hade jag i och för sig inte trott att hon skulle heller). Sedan avslutade hon med en mycket fin liggmarkering.

Sedan haltade jag hem igen och satte mig i soffan och där har jag suttit i stort hela tiden sedan dess. Foten värker, men så länge jag sitter stilla är det rätt okej i alla fall. Det är i alla fall tur att jag har en hund som tycker att det är helt okej att slappa i soffan en hel dag. Visserligen fick hon ju spåra några hårda spår, men hon hade nog helst velat ha lite mer aktivering.

I kväll har jag dock aktiverat henne lite med att lära henne att snurra samtidigt som jag tittde på Skavlan. Eller lärt och lärt, hon kan det inte helt perfekt än, men efter två träningspass har hon i alla fall fattat vad det går ut på (fast det verkar som att jag misslyckats med timingen, för det verkar som att jag har lärt henne att vända på sig, tackla mina ben med bakben och sedan fortsätta varvet runt. Det verkar dock inte vara absolut nödvändigt att det är mina ben, för när jag upptäckte misstaget försökte jag flytta mig, men då började hon tackla rumsbordet istället :-D Nåja, det borde inte vara allt för svårt att rätta till.

I veckan har vi tagit det ganska lugnt. I måndags cyklade vi upp på klubben för att jag skulle döma på hundungdoms lydnadstävling, men jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna lite med Chansa innan. I onsdags cyklade vi också upp på klubben för att vara med på onsdagsträningen. Eftersom jag skulle hålla i platsliggningen la jag Chansa på platsliggning med skott, fast på lite avstånd från de andra hundarna och hon låg riktigt bra. Resten av träningen gick dock inte så bra, eftersom hon blev näst intill kontaktbar för att en hund i närheten lekte med sin pipleksak.

Stockholm

I helgen har jag, mamma och syrran varit i Stockholm och shoppat. Vi åkte på torsdag kväll och kom hem på söndag eftermiddag och det har varit en väldigt intensiv Stockholmsvistelse. Vi bodde på hotell i Alvik och även om det var trångt med en extra säng i rummet så spelade det ingen roll eftersom vi ändå knappt var där. Hotellfrukosten var helt otrolig till och med i jämförelse med andra hotellfrukostar. Bartendern var dock ingen stjärna, för syrran bad om en drink som var mitt emellan söt och sur, men fick en som var så sur att man nästan fick kramp i käkarna :-)

I fredags blev det först shopping i Liljeholmen, där vi sedan träffade Adam för att äta lunch. Efter lunch åkte vi in till stan och shoppade mera tillsammans med Oves syster, efter att först ha lämnat av det vi handlat på förmiddagen på hotellet. Sedan blev det shopping hela eftermiddagen tills Adam kom in till stan och vi tillsammans tog tunnelbanan till Stureby för att äta middag med Lotta och hennes familj.

I lördags åkte vi in till stan ganska tidigt för att undvika värsta rusningen (på fredag eftermiddag var det fruktansvärt mycket folk) och shoppade ännu mer, bl a på LUSH. Adam kom in till stan vid lunch och shoppade sedan med oss på eftermiddagen. Vid fyra var vi dock ganska trötta på att shoppa så vi åkte tillbaka till hotellet och tog en drink medan vi väntade på min kusin Bea för att sedan åka vidare hem till Adam och hans rumskompis Kim för att äta middag. Dit kom även Tilahun och hans tjej Kirabell (vet inte riktigt hur det stavas). Vi åt tacos, drack öl och vin och spelade spel hela kvällen och hade riktigt trevligt.

Igår checkade vi ut från hotellet och begav oss till köpcentrat i Liljholmen för mera shopping. Dock hade jag tröttnat lite på att shoppa, så jag köpte inget mer (vilket väl var tur, för jag hade nog inte rymt mer i väskan). Sedan åt vi lunch med Adam och Kim innan Kim skjutsade oss ut till Arlanda.

Jag hade kameran med mig, men den var otymplig att släpa på och det blev inte så mycket fotat. Men här är i alla fall några av de bilder jag tog.

 Här lyckades jag fota två spöken; skuggorna till höger i bilden finns inte på några av de andra bilderna från samma ställe och det var inget eller ingen där som kunde ha kastat skuggorna. (Dock tror jag inte på spöken och är säker på att det ändå finns en förklaring till varför de syns på den här bilden).

 Detaljer från ett hus i centrum. 

 Helgens bästa bild. 

 Det var massor med folk ute och shoppade på fredag eftermiddag. 

 Plattan.

 Adam och mamma på tunnelbanan.

 Lottas lille Alrik.

 Tilahun och Kirabell.

 Kim och Adam.

Min kusin Bea.

Medan jag var borta har Chansa varit på pensionat. Jag lämnade henne där på torsdag eftermiddag innan vi åkte och sedan hämtade mamma henne på söndag kväll eftersom hon skulle vara där då jag jobbade söndag natt. Chansa blev nog lite chockad när jag lämnade henne i boxen, för hon blev helt passiv och satt mest bara och skakade. Det förvånade mig lite för jag trodde att hon skulle bli uppjagad av alla de andra hundarna, som skällde och/eller hoppade i sina boxar. Hon är ju inte van att sitta i hundgård, men hon hade i alla fall snabbt listat ut hur hundluckan fungerade.

Det hade gått bra med henne och de som har pensionatet tyckte att hon var en mycket trevlig hund och hon är välkommen tillbaka när som helst. Och det är ju bra, för jag tror inte att det var sista gången jag lämnar henne där. I framtiden kommer jag nog hellre att lämna henne på pensionat än hos hundvakt om jag ska vara borta lite längre och hon inte kan vara hos mamma eller syrran.

Men det var skönt att hon var hemma och väntade på mig när jag kom hem från jobbet i morse och hon blev väldigt glad att se mig :-)