Aj!

Jag slutade jobba klockan nio i morse så på förmiddagen tog jag och Chansa en promenad till fotbollsplanen för att spåra hårda spår och träna lydnad. Jag la ett hårt spår på grusplanen, ca 100 m med två nittiogradersvinklar och tre föremål. Hon spårade mycket bra och liggmarkerade föremålen helt perfekt. Vi har ju inte spårat så mycket på asfalt, så jag la ett kort rakt spår på asfalten också. Hon spårade bra, men liggmarkerade inte föremålet.

Eftersom hon spårade så bra la jag ett längre spår på asfalten, fast på ett ställe där gräs växt upp genom asfalten och det är lite mer kuperat. När jag var på väg för att hämta Chansa snubblade jag till och vrickade foten. På en slät fotbollsplan! Otroligt klantigt, men ont gjorde det i vilket fall som helst.

Efter en stund gjorde det lite mindre ont, så jag spårade med Chansa. Återigen spårade hon bra, men liggmarkerade inte föremålet. Vi måste nog träna lite liggmarkeringar på asfalt igen, vi har inte gjort det på ett tag. Jag hade också tänkt träna lydnad, men efter att ha haltat omkring i ett halvtaskigt fritt följ insåg jag att jag fick nöja mig med att träna platsliggning idag. Det är i och för sig det vi mest behöver träna, så det gjorde förstås inget. Vi avslutade lydnadspasset med några lydnadsklass I-apporteringar,  och det var hon mycket duktig på.

Fast jag ville också spåra lite mer med henne, så innan vi gick hem la jag ett spår som började på gruset, över en SJ-pall som låg på några brädor, balanserade längs brädorna, över grus igen och sedan över två SJ-pallar som låg ovanpå varandra så att det gungade lite. Jag hoppade ifrån dem (såg till att jag landade på foten som inte var skadad, förstås) och fortsatte spåret över gruset en liten bit. Chansa spårade riktigt bra. Hon gick inte över den första SJ-pallen, utan nöjde sig med att gå bredvid och nosa på den, men de andra SJ-pallarna gick hon över och brydde sig inte ett dugg om att de var ostadiga (det hade jag i och för sig inte trott att hon skulle heller). Sedan avslutade hon med en mycket fin liggmarkering.

Sedan haltade jag hem igen och satte mig i soffan och där har jag suttit i stort hela tiden sedan dess. Foten värker, men så länge jag sitter stilla är det rätt okej i alla fall. Det är i alla fall tur att jag har en hund som tycker att det är helt okej att slappa i soffan en hel dag. Visserligen fick hon ju spåra några hårda spår, men hon hade nog helst velat ha lite mer aktivering.

I kväll har jag dock aktiverat henne lite med att lära henne att snurra samtidigt som jag tittde på Skavlan. Eller lärt och lärt, hon kan det inte helt perfekt än, men efter två träningspass har hon i alla fall fattat vad det går ut på (fast det verkar som att jag misslyckats med timingen, för det verkar som att jag har lärt henne att vända på sig, tackla mina ben med bakben och sedan fortsätta varvet runt. Det verkar dock inte vara absolut nödvändigt att det är mina ben, för när jag upptäckte misstaget försökte jag flytta mig, men då började hon tackla rumsbordet istället :-D Nåja, det borde inte vara allt för svårt att rätta till.

I veckan har vi tagit det ganska lugnt. I måndags cyklade vi upp på klubben för att jag skulle döma på hundungdoms lydnadstävling, men jag cyklade upp lite tidigare för att hinna träna lite med Chansa innan. I onsdags cyklade vi också upp på klubben för att vara med på onsdagsträningen. Eftersom jag skulle hålla i platsliggningen la jag Chansa på platsliggning med skott, fast på lite avstånd från de andra hundarna och hon låg riktigt bra. Resten av träningen gick dock inte så bra, eftersom hon blev näst intill kontaktbar för att en hund i närheten lekte med sin pipleksak.