Trött på kylan

Nu är jag ganska trött på vintern och kylan. Jag och hundarna har inte gjort speciellt mycket under veckan som gått sedan jag skrev i bloggen senast. Jag var ledig hela helgen och det var soligt och vackert ute, men det var svinkallt. Jag gick några kortare promenader med hundarna och hade kameran med mig, men det var alldeles för kallt för att jag skulle kunna fota.

På söndag kväll när jag var ute på kvällsrastningen med hundarna var det så kallt och blåsigt att fingrarna domnade bort när jag var tvungen att ta av mig vantarna för att sätta på hundarna kopplen. Det gjorde riktigt ont i fingrarna när jag kom in och de blev varma. Hundarna bekymrar sig dock inte speciellt mycket över kylan, speciellt inte Chansa. Lyle får köldkramp ganska lätt, men det hindrar honom inte speciellt mycket utan han kan lika gärna hoppa på tre ben som att gå på alla fyra. Chansa springer och håller igång så mycket att hon nog aldrig hinner bli kall.

Chansa har blivit lite snällare sedan senast jag skrev. Jag tycker att hon har lugnat ner sig lite grann och hon far inte omkring som en galning, utan har lättare för att koppla av (det har hon haft lätt för hela tiden fram tills för ett par veckor sedan, då hon blev monstervalpen). Hon är inte heller lika argsint; numera kan man säga till henne och lyfta upp henne utan att riskera att bli biten. Numera gör det också mindre ont när hon bits eftersom hon har tappat en del av sina sylvassa valptänder och fått nya vuxentänder.

Men hon har fortfarande ett häftigt humör. I lördags satt jag framför TV:n och såg Melodifestivalen med min söta, sovande valp i knät, men när jag sträckte mig efter fjärrkontrollen var jag tvungen att flytta lite på henne och det gillade hon inte- SMACK så hade hon huggit mig rakt i ansiktet så att det blev ett jack i kinden av ena hörntanden så att det blödde.

På Allt Om Hundars diskussionsforum läste jag ett inlägg av en person som funderade på att lämna tillbaka sin 9 veckor gamla valp för att den var alldeles för jobbig. Jag kommer ihåg att jag faktiskt tänkte tanken att lämna tillbaka Myrrha till uppfödaren ett par gånger när hon var valp och hon var ändå den snällaste valp jag någonsin haft. Chansa är definitivt den värsta valp jag någonsin haft, men ändå har jag inte en enda gång funderat på att lämna tillbaka henne. Jag borde också vara orolig för om jag kommer att klara av en hund med ett sådant humör och en sådan kamplust som hon har, men det är jag inte heller. Rätt underligt egentligen för Chansa är verkligen en monstervalp, men hon är MIN monstervalp!

Världens värsta valp?

Ja, jag är ganska säker på att jag har fått världens värsta valp. Chansa ser söt och rar ut, men jag lovar att skenet bedrar. Det allra värsta är hennes humör. Hon kan verkligen bli fruktansvärt arg och då är hon inte rolig att handskas med. Hon blir arg när man råkar göra henne illa och då hugger hon i närmaste kroppsdel, oftast fötter eller ben eftersom man oftast råkar göra henne illa genom att trampa på henne.

Hon kan också vara riktigt jobbig med att tugga på allt. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger jag än säger åt henne. Och tar jag i henne handgripligt så blir hon arg och hugger vilt omkring sig. Nyss snodde hon en rosett som Lyle vann när vi tog förstapris i lydnadsklass II och när jag skulle ta den ifrån henne bet hon mig riktigt hårt i armen.

Tidigare idag klippte jag klorna på henne och det har tidigare gått väldigt bra. Men idag bet hon vilt omkring sig och jag fick en hel del hårda bett (bl a ett mitt i handflatan som gjorde att ett par fingrar domnade bort) när jag höll fast henne. Tyvärr kom jag på att jag skulle klippa klor under tiden jag väntade på att maten skulle bli klar och eftersom jag vägrade att släppa henne förrän hon lugnat ner sig hann soppan på spisen koka över. Men när hon väl lugnat sig var det inga som helst problem att klippa klorna.

Det finns ett sätt att få henne att lugna ner sig när hon blir så där arg- man kan ta henne i famnen och lägga henne mot axeln så att hon får nosen vid halsen. Så höll jag henne när hon somnade i bilen på väg hem från uppfödaren och sedan dess har hon alltid slappnat av så fort jag håller henne så. Problemet är bara att få upp henne i famnen. Hon hugger nämligen vilt omkring sig när man lyfter upp henne och det är inte speciellt roligt att ha henne nära ansiktet när hon är på det humöret. Hittills har jag i alla fall lyckats undvika skador i ansikte, men armarna och händerna är dock fulla av sår, rispor och blåmärken.

Nu har hon också två gånger stuckit när jag släppt ut henne på uteplatsen för att kissa. Det var ju vinter när jag flyttade hit, så jag har förstås inte hunnit sätta upp något staket, men det har ju som bekant snöat ganska mycket, så jag trodde inte att Chansa skulle fara någonstans på grund av snön. Men första gången stack hon bara, genom snön och ut på gångvägen. Idag när jag släppte ut henne hörde hon någon prata och så stack hon bara iväg och skällde på dem. En av tonåringarna var tydligen hundrädd och sprang och gömde sig i tvättstugan... En gång har jag också själv sprungit ut i djupsnön i bara sockarna och hämtat hem valpuslingen som var inne på grannens uteplats. Numera blir det lina på när jag släpper ut henne på uteplatsen (vilket är väldigt praktiskt ibland, t ex när vi stiger upp på morgonen).

Men även om hon nog är världens värsta valp så är hon faktiskt ganska snäll och duktig ibland. Igår när vi var ute på promenad uppförde hon sig väldigt bra och sprang inte fram till en enda människa trots att jag inte kopplade henne, utan bara ropade in henne så att hon gick bredvid mig och Lyle. Och hon är väldigt söt när hon sover, vilket hon tack och lov gör just nu!

EFIT Alla hjärtans dag

Idag är det Ett Foto I Timmen och jag bestämde mig för att försöka vara med. Eftersom jag var på 40-årsfest för syrrans sambo på lördagkvällen var jag dock inte säker på om jag skulle orka eller komma ihåg hela dagen, men det gjorde jag. Så här såg min Alla hjärtans dag ut i bilder:

00.10 Ju fler DJ:s desto bättre musik?

01.20 Bara killar på dansgolvet

02.00 Här övas det på lyftet till I've had the time of my life, musiken från Dirty Dancing.

03.00 Plockar undan lite ölburkar från bordet för att avsluta den lyckade 40-årsfesten med att äta hamburgare.

08.15 Blir väckt av Chansa, rastar hundarna och dricker lite cola (av den icke genomskinliga sorten) innan jag går och lägger mig igen.

10.35 Har vaknat igen och rastar hundar igen.

11.40 Försöker ta bilden för timmen, men det är inte så lätt när en kampglad mallevalp får tag i kameraremmen.

12.50 Adam gosar med Chansa.

13.50 Jag och hundarna går en promenad med syrran, Bosse och Elisabeth.

14.45 Jag och hundarna gick en lite längre promenad ute på havet. Det blev en lite för lång promenad för valpen, men eftersom det är Lyles födelsedag idag så ville jag att han skulle få ha lite kul. Här sitter Chansa och spanar på Lyle, som letar efter kongen i snön.

15.50 Sitter på bussen på väg hem till stan. Chansa spanar ut genom fönstret.

16.55 Är på väg hem från affären där jag bl a köpt lite Alla hjärtans dag-godis till mig själv.

17.45 Äter middag och dricker bubbelvatten.

18.45 Kikar in på Allt Om Hundar.

19.45 Flyttar över bilder från kameran till datorn.

20.30 Tar ett varmt bad och får sällskap i badrummet av Chansa.

21.30 Det är Lyles födelsedag och jag följer traditionen som min f d sambo startade med Myrrha och han får en egen skål med popcorn.

22.30 Efter ett antal Ipren har jag fortfarande feber och även om den har gått ner till 38,5 så fryser jag och har ont i halsen, så jag inser att det är dags för sängen.

40-årsfest

Mallemonstret och lakritstrollet

Igår åkte jag och hundarna till Furuögrund för att hjälpa till lite med förberedelserna inför Mattes 40-årsfest. Först dukade vi i lokalen och sedan bakade vi rosenbröd i stort sett hela kvällen. Men vi hann också med att äta och dricka någon öl. Senare på kvällen kom uppsalaborna och då blev det fika och lite mera öl och grogg, vilket gjorde att vi inte kom i säng förrän halv tre.

Hundarna fick sova i canvasburen som jag hade tagit med mig, eller rättare sagt fick Chansa sova i buren medan Lyle låg på golvet med mig. Och tro mig, vi har faktiskt i princip sovit på golvet eftersom jag fick ligga på pojkarnas lekmadrass + ett liggunderlag. Detta på grund av att "Hotell Furuögrund" var fullbelagt. Men sov gjorde jag i alla fall, åtminstone fram till åttatiden på morgonen då Chansa ville gå ut. Fast vi gick faktiskt och la oss igen direkt och sov ett par timmar till. Lite oroväckande var det dock att vakna upp bakis innan själva 40-årsfesten ens varit...

Vädret var strålande, så efter att ha bakat ännu ett par omgångar rosenbröd tog jag och hundarna en promenad längs skoterspåret. Kameran hängde förstås med:

Lillasyster jagar storebror

Chansas hobby på promenader- att bita i kvistar som sticker upp ur snön.

Till min stora förvåning började Lyle och Chansa kampa med kongen (alltså inte förvånad att de kampade, utan att Lyle inte "tandgripligt" förklarade att kongen var hans- liknande incidenter med Aija har alltid lett till mindre slagsmål).

Den är min!

Nej, den är min!

Chansa ute i djupsnön.

Chansa spanar.

Det är inte lätt att få båda stilla på en bild eftersom Chansas tålamod att vara stilla är mycket begränsat, men här fick jag ett relativt bra resultat.

Vackra Lyle.

Vackra Chansa

Efter promenaden blev det mera festförberedelser i form av att skala ca 9 kg potatis och sedan var det i stort sett dags att duscha och göra sig i ordning. Hundarna var så trötta efter promenaden att de sov gott tillsammans i buren. När vi åkte iväg till festen fick de vara i bastuutrymmet, som jag spärrade av med buren och kompostgaller. Det var där Chansa kunde ställa till med minst skada ifall hon skulle få för sig att börja tugga på inredning och annat. Barnen skulle ju åka hem från festen tidigare så jag hade bett de äldre barnen att titta till och gå ut med hundarna medan jag var borta. Det hade också gått väldigt bra. Båda hundarna sov när jag kom hem och Chansa hade varken kissat inne eller tuggat på något.

Festen var väldigt lyckad och rolig. Man vet att man har varit på en lyckad fest när man har fått höra repliken: "Akta, du sitter i bålskålen!"

Maten var god och födelsedagsbarnet blev både överraskad och glad för sin present. Musiken var det dock lite si och så med och det var inte alltid man fick dansa till en hel låt utan att den bröts och det kom en ny. Mycket berodde det nog på överflödet av DJ:s, men kanske också lite på tekniska problem. Men dansade gjorde vi i alla fall. De som hyrde ut lokalen bor ovanpå, så för att ha något att göra handdiskade de all vår disk (d v s disk från 47 vuxna och ett tiotal barn). Det kallar jag service!

Rädd

Igår var jag riktigt trött på Chansa. På morgonrastningen började hon, som vanligt med att bita och dra i Lyles koppel. När jag sa till henne att sluta med det (för ungefär miljonte gången sedan jag fick henne) bestämde hon sig för att hoppa efter och hugga tag i bajspåsen som jag höll i. Fast det var faktiskt lite kul att se hennes grimaser efter att hon tagit en tugga av den fulla bajspåsen (något pussande på lilla valpnosen blev det dock inte på ett tag).

Mitt på dagen tog vi en promenad in till stan för att köpa lite tuggben på Björkis. Naturligtvis envisades hon med att försöka kampa med Lyles koppel hela vägen dit. När vi hade varit på Björkis mötte vi en border collie som eyeade mina hundar. Chansa hängde längst ut i kopplet och ville hälsa på den andra hunden, men jag hade fullt upp med att hålla koll på att Lyle skulle uppföra sig. Helt plötsligt upptäckte jag att Chansa hade sprungit fram till den andra hunden. Hennes koppel är väldigt smalt och ett tag har jag irriterat mig på att det är svårt att hålla i handen, så jag trodde att jag hade tappat det, men det visade sig att jag fortfarande höll två koppel i handen. valpuslingen hade helt enkelt krupit ur halsbandet.

På vägen hem gick vi förbi Akvariecenter och vid det laget hade jag värk i handen av att försöka hålla i Chansas smala koppel. Jag har också irriterat mig på att det alltid snurrar in sig I Lyles koppel så att det blir knutar när jag går och bär på dem, så jag gick helt enkelt in och köpte ett nytt koppel.

Det visade sig vara en bra idé, för nu biter hon inte i Lyles koppel längre. Dock biter hon i sitt eget och det gjorde väldigt ont när hon ruskade i det så att kedjan som sitter längst ner slog mig på smalbenet. Att kedjan slår henne när hon ruskar kopplet verkar dock bara egga henne mer. På vägen hem hoppade hon också upp och bet i påsen som jag bar på. Den här gången var det dock inte en bajspåse, utan påsen med tuggbenen och lite annat, men det var inte det lättaste att bära hem sakerna i en påse med ett stort hål i.

Men ikväll försvann Chansa och då insåg jag att det inte spelar någon roll hur jobbig hon än kan vara- jag vill inte vara utan henne. Det var årsmöte på klubben och jag och Susanne åkte upp lite tidigare för att promenera med hundarna. Plötsligt kom det en skidåkare och Lyle, Nikkie och Jackpot började skälla och Chansa blev rädd. Skidåkaren fortsatte att åka och "jagade" Chansa en bra bit längs spåret innan han stannade. Men då hade Chansa redan försvunnit. Hon hade sprungit åt det håll vi kom ifrån, så jag hoppades att hon skulle vänta någonstans på vägen eller att hon skulle ha sprungit tillbaka på klubben. Men jag var väldigt rädd att hon i panik skulle ha sprungit någon helt annanstans.

En kväll i januari för länge sedan tappade jag ju nämligen bort min blandras Lollo, som då var 4 månader, i en liknande situation. Då var det visserligen hon som stack efter skidåkaren, men hon försvann och jag letade efter henne i timmar. Mina föräldrar var också ute halva natten och letade, utan att hitta henne. Jag fick gå och lägga mig medan min lilla valp var ensam ute i skogen och det var hemskt. Men när pappa steg upp på morgonen låg hon på filten som låg ute på bron. Det var ju helt omöjligt att inte komma ihåg hur hemskt det var när jag gick där i skogen och letade efter Chansa.

Men som tur var ringde Martha och sa att de hade hittat Chansa på klubben. Hon hade sprungit omkring på parkeringen och Johan hade försökt att locka på henne. Men hon hade varit så rädd att de hade fått tränga in henne och fånga henne och då hade hon bitit Johan i handen för att hon var så rädd. Den stackars lilla valpen var väldigt glad att se mig och lika glad var jag att se henne. Vi var nog lika rädda båda två när hon var försvunnen.

När vi kom hem skällde Lyle på en karl som kom ut från tvättstugan och då blev Chansa rädd och hoppade in i Susannes bil igen. Hon verkar lite mer nervös än vanligt för hon skäller på minsta lilla ljud hon hör utanför, men jag tror att det kommer att gå över om ett tag. Myrrha blev också skrämd av en skidåkare när hon var valp och kom över det och hon var betydligt ängsligare än vad Chansa är.

Idag tittade solen fram igen så jag tog lite bilder när jag var ute och rastade hundarna.

Chansa springer i snön.

Chansa blir jagade av Lyle, för omväxlings skull.

Fast han hinner förstås ikapp henne.

Chansa försöker locka Lyle till mera lek.

Chansa funderar på om hon ska jaga de skidåkande ungdomarna, utan att ha en aning om att hon senare samma kväll själv kommer att bli jagad av en skidåkare.

Chansa väljer att titta på när Lyle plumsar i snön.

Världens finaste lilla Chansa.

Världens finaste Lyle.

Träningshelgen över

Nu är träningshelgen med Peter och Lena över och nu har jag fått massor med idéer på hur jag ska träna med Lyle. Vad jag och Lyle ska jobba mycket på framöver är vänstersvängarna, helomvändningarna och stegförflyttningar till vänster i fria följet. Idag gick det dock riktigt bra med fria följet mot slutet av dagen. Sämre gick det med metallapporteringen. Det funkar nu bra med träapporten så vi gick vidare med metallapporten, men det gick inte så bra. Han vill verkligen inte gripa den. Men vi får väl jobba vidare på det. Jag har också fått lite tips på hur jag ska träna ställanden på inkallningen.

Här är ytterligare några bilder från helgens mycket trevliga kurs:

Gunilla och Gåva tränar kryp...

...liksom Charlotta och Glänsa...

...och Lena och Aija.

Maria och Imsa skilde sig från mängden och tränade budföring.

Jag och Lyle springer ikapp till bollen (gissa vem som vann?)

Mysigaste chokladkelpien Wix.

Anna och Basse vilar.

Lena och Aija.

Jag och mina hundar, som har uppfört sig så bra hela helgen. Jag är så stolt över mitt lilla lakritstroll!

Lyle och Chansa kopplar av med varsitt tuggben.

När ska jag få lära mig allt det här då, matte?

Uppenbarligen finns det också spökhundar i totohallen:

Spökhund?

Den huvudlösa hunden.

När jag kom hem stoppade jag genast undan en mycket trött Chansa i buren och tog ett långt, varmt bad. Sedan såg jag fram emot och lugn kväll framför datorn/TV:n med två sovande hundar bredvid mig. Oj, så fel jag hade! Visst sov de ett par timmar, men sedan fick Chansa ett monstermalleryck och sedan började hon och Lyle busa. Lyle har ett underligt läte för sig när de leker, ungefär som en blandning mellan morrande, gnällande och ylande och idag upptäckte jag att Chansa har börjat härma hans läten när de leker. Det var därmed ganska svårt att höra TV:n, men söta var de i alla fall.