Chansas födelsedagspromenad

I söndags fyllde Chansa 6 år. Vanligtvis brukar jag gå en lång skogspromenad med henne på hennes födelsedag, men den här gången sammanföll födelsedagen med att jag jobbade natt. Eftersom jag jobbade fredag natt och sedan dömde en lydnadstävling på lördag förmiddag fick jag inte tillräckligt med sömn, så efter att jag jobbat lördag natt var jag tvungen att sova i stort sett hela söndagen för att sedan jobba även söndag natt. I måndags sov jag dock inte så länge, men då var jag och mamma på stan hela eftermiddagen. Mamma köpte bl a ett par IceBugs till mig i julklapp (de ligger hemma hos mig just nu; om det blir halka innan jul kommer jag att använda dem, men om det inte blir det kommer mamma att få slå in dem så att jag får paketet på julafton).

Chansa fick i alla fall nåt kul på sin födelsedag- hon fick en IKEA-råtta att döda.

 Chansa är på väg att sätta tänderna i råttan.

 Mosad IKEA-råtta.

Chansa roar sig.

Efteråt var hon mycket nöjd med sig själv.

 I måndags köpte jag en påse hundkex på lösvikt till henne, vilket hon också uppskattade.

Igår var jag ledig hela dagen och då blev det äntligen dags för Chansas födelsedagspromenad. Vi var ute i nästan 2,5 timme, fast vi gick förstås inte hela tiden. Vi promenerade upp på berget, där vi fikade och tittade på utsikten.  Chansa fick vara lös, fast inte riktigt lika mycket som hon brukar och hon fick självklart ha knäskyddet på. Hon har inget emot knäskyddet, förutom när det glider ner då hon ska sätta sig eller lägga sig.

 Lilla fröken med sitt knäskydd.

 Chansa undersöker om isen i pölen håller (det gjorde den inte, och kongen som hon tappade i pölen i början av sommaren låg inte heller kvar). 

 Chansa med den fina utsikten i bakgrunden.

 Chansa tittar på utsikten.

 Utsikten vi hade när vi fikade.

 Sötnosen.

 Chansa ville bära kopplet- kanske för att jag inte skulle kunna koppla henne. 

Finaste mallen.

 Mitt lilla hjärta. 

Jag försökte mig också på att ta en selfie tillsammans med Chansa, men det var inte så lätt. På vissa bilder hann Chansa ut ur bild och på andra bilder överföll hon mig med pussar.

 Chansa slickar mina händer istället för att posera för kameran. 

Den här bilden var den enda som blev någorlunda bra. 

Jag har alltid gillat att fota is, så jag hade också en liten fotosession vid den frusna pölen. Det var inte skönt att ligga på mage i blöt mossa, men några av bilderna blev i alla fall ganska bra.

Både Chansa och jag var glada att hon fick vara lös, fast det kanske blev lite för mycket. I morse reagerade hon när jag satte på viktmanschetten på höger bak, men hon rörde sig bra, så det var nog bara träningsvärk. Därför tog vi det ganska lugnt idag och gick ingen längre promenad. På förmiddagen körde vi ett lydnadspass då vi tränade fritt följ, läggande under gång och platsliggning och på eftermiddagen körde vi ett lydnadspass då vi körde fritt följ, rutan och apportering.


När Chansa ska börja löpa kan hon vara okoncentrerad och mer intresserad av annat än träning och så har hon varit varenda gång vi tränat på sistone, men idag gick träningen jättebra. Hon var fokuserad, koncentrerad och samarbetsvillig, trots att det var ganska mycket störningar av cyklister och folk som promenerade. Och hon kom ihåg rutan, trots att vi inte tränat det på flera månader!

Det visade sig senare att hon börjat löpa, vilket förmodligen förklarar att hon var så rolig att träna med. Det betyder också att hon gott och väl kommer att hinna löpa klart innan tävlingen som jag funderar på att anmäla oss till.

Hemma igen

I torsdags åkte jag till Stockholm med min mamma och min syster. Jag hade klantat till det och lyckats boka flyget 13.05 istället för 16.15, vilket innebar att jag inte hann sova nåt efter att ha jobbat onsdag natt. Min plan var att sova på flyget, men det gick inte så bra. När vi kom fram mötte Kim oss på Centralstationen och sedan mötte vi Adam på Rådmansgatan, som är stationen närmast lägenheten där vi bodde. Sedan vi lämnat väskorna i lägenheten gick vi och åt mongolian barbecue och sedan gick vi tillbaka till lägenheten och spelade spel. Jag var vaken i ett och ett halvt dygn, men konstigt nog så var jag inte speciellt trött.

I fredags gick vi på stan. Jag hittade inte så mycket, men ett par tröjor blev det i alla fall. När vi åkte hem till lägenheten skulle vi köpa med oss pizza och medan vi letade efter en pizzeria råkade vi på en skoaffär med kängor. Jag provade ett par Lundhagskängor som inte bara var snygga, i rätt storlek och passade helt perfekt, utan var också på halva priset. De hade kostat 3500 kr, så även om de ändå var rätt dyra så kändes det dumt att inte slå till, även om de sedan tog upp halva resväskan. På fredag kväll kom vår kusin Bea och spelade spel med oss och det var jättetrevligt.

På lördag morgon gick vi och simmade i poolen som man har tillgång till när man hyr lägenheten. Det var verkligen ett härligt sätt att starta dagen. Mitt på dagen åkte vi in till stan och mötte upp syrrans svägerska Elizabeth och sedan shoppade vi lite till. Vi hann dock inte shoppa så mycket, eftersom vi hade bokat bord på Papagallo till halv fyra. Papagallo är en restaurang dit alla som håller på Skellefteå AIK i Stockholm går för att se deras matcher. Vi köpte öl och snacks till matchen och efter matchen bjöd Kim på champagne för att fira segern :-) Vi åt sedan middag där och efter att Adam och Kim dragit vidare på fest så satt jag, Fia, Elizabeth och mamma kvar tills det var dags för Elizabeth att ta tåget hem till Uppsala.

I söndags gick vi på Naturhistoriska och Cosmonova (vi såg en film om Galapagos i 3D) som riktiga turister. Det tog hela dagen, så när vi var klara där åkte vi till gallerian i Kista och åt middag innan Kim skjutsade oss till Arlanda och det var dags att åka hem. Det har varit en intensiv helg och ändå hade jag önskat att jag hunnit med mer och träffa fler.

 Poolen.

Dinosaurieskelett på Naturhistoriska.

Men det var i alla fall kul att komma hem till en glad Chansa. Hon blev hämtad av Matte på torsdag eftermiddag och var där över natten. Sedan lämnade Matte henne hemma hos mig, där hon blev hämtad av pappa som hade henne över helgen. Han lämnade henne sedan här hemma på söndag kväll eftersom jag inte skulle komma hem förrän ca kl 23, så det var en mycket glad hund som mötte mig i dörren.

Idag har jag och Chansa varit hos Tomas igen. Chansa älskar verkligen att gå på vattentrask. Vi var lite tidiga idag och det var en annan hund i vattentrasken och då gnällde hon och stretade och ville komma in dit. När det var hennes tur rusade hon in och ställde sig och varenda gång hon var tvungen att ta en paus gnällde hon och väntade otåligt på att bandet skulle starta igen. Det märks dock tydligt att hon tycker att det är roligast att springa; när hon ska gå fuskar hon lite och glider bakåt med bandet. Idag fick hon springa med lite motstånd och det tyckte hon om. Knät är i stort sett bra nu, men hon ska fortfarande gå med viktmanschetter och använda knäskydd när hon är lös för säkerhets skull. Men det känns i alla fall skönt att hon börjar bli bra.

Men det är inte alltid positivt att hon har blivit bättre. På väg till Tomas stannade jag till hos frisören för att boka en tid. Det fanns dock inget bra ställe att binda Chansa (jag brukar inte binda henne utanför affärer eller dylikt, men jag gjorde ett undandrag eftersom det går fort att boka tid och jag ser henne hela tiden genom fönstret). Det enda stället som fanns var ett cafébord och två stolar. Jag valde att knyta henne i bordet, även om jag självklart inser att hon skulle kunna dra iväg med det hur lätt som helst. Hon brukar dock inte ens försöka när hon vet att hon är bunden, speciellt inte om jag är utom synhåll. När jag gick fram mot bordet hoppade hon upp på det och höll nästan på att välta det. Hon var dessutom på väg att hoppa upp två gånger till medan jag band fast henne. När jag lämnade henne satt hon dock som ett ljus och tittade på mig genom fönstret hela tiden. Det ska verkligen bli skönt att kunna aktivera henne lite mer framöver, för det behöver vi båda två.

Lappvattnet

I fredags åkte jag och Chansa till Lappvattnet. Jag och mamma gick en promenad i skogen med Chansa och Dolly och Chansa var mycket lycklig över att få vara lös igen. I och för sig så sprang hon mer än hon egentligen har tillåtelse att göra, men jag hade inte hjärta att koppla henne. I lördags kom även mina syskon med familjer och efter lunch gick vi en promenad i skogen allihop. Det fick förstås Chansa att springa ännu mer eftersom alla inte gick lika fort och hon ville hålla koll på allihop. Men hon hade i alla fall sitt knäskydd på sig och det verkar inte ha gjort någon skada eftersom hon inte haltade eller blev stel efteråt.

På sistone har jag varit lite valpsugen då jag bl a sett bilder och filmer på valparna som Chansas uppfödare haft och har, men efter att ha varit med Dolly i två dagar så försvann det valpsuget. Hon hoppar och bits och hon försöker stjäla från bordet och hoppa upp i soffan så fort hon får tillfälle. I lördags drog hon ner en blomkruka, hade sönder en fönsterlampa, stack iväg efter ett spår och försvann i skogen, tuggade sönder min nya, oanvända socka och drack upp nästan ett helt glas vin (det sistnämnda efter hon gjort allt det andra, så hon kan inte ens skylla dumheterna på alkoholen :-D ) Chansa framstår verkligen som lugn i jämförelse och till och med barnen, som tidigare tyckt att Chansa varit jobbig,  tycker bättre om Chansa för att hon är så lugn.

 Frostig brännässla

 Frostiga hallonblad.

 Frostig blomma.

 Frostiga grässtrån.

 Frostig tall.

 Frostig tallkvist.

När vi åkte in till Burträsk på lördagen var det ordentligt dimmigt på vissa ställen och över sjön var det så vackert att mamma blev tvungen att parkera bilen så att jag fick gå ut och fota. 

 Dolly.

 Chansa i skogen.

 Sötnosen.

Chansa vill göra något. 

I söndags var jag på domarkonferens i Piteå. Vi gick först igenom den nya startklassen, som jag tycker verkar riktigt rolig. Visst, den är väldigt enkel, men det kanske är vad som behövs för att få folk intresserade av tävlingslydnad. Vi pratade också en del om de nya lydnadsklasserna, men eftersom bedömningen av dessa inte är fastställd än så pratade vi mest om hur de nya momenten kommer att se ut. Jag tycker att det mesta verkar positivt och roligt (med undantag för platsliggning med inkallning, som jag är skeptisk till) och när dagen var över var jag riktigt sugen på att sätta igång att träna och tävla lydnad. 

Förra helgen var det brukstävlingar på klubben och jag hade ju redan förra hösten bestämt att jag skulle tävla lägre sök då, men eftersom karenstiden efter att hon åt smärtstillande inte gått ut så blev det ju tyvärr inte av. Istället blev jag huvudtävlingsledare på lördagen, då jag ropade lydnaden för appellhundarna och elitspårhundarna. På söndagen var jag också på klubben hela dagen. Jag hade ingen arbetsuppgift när jag kom dit, men plötsligt blev jag ansvarig för att grilla hamburgare och sedan fick jag också vara budföringsmottagare för lägrehundarna. 

Ett tag sedan jag bloggade sist

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen, men som vanligt har vi inte varit sysslolösa. Chansa är visserligen fortfarande skadad, men nu har vi varit på vattentrask två gånger och hon har blivit mycket bättre. Hon fattade rätt snabbt vad hon skulle göra i vattentrasken och att ligga på vibrationsplattan efteråt verkar hon verkligen älska. När vi var dit i tisdags sa Tomas att jag kan få börja ha henne lös lite grann och vi får också köra lite sök i väldigt lätta och platta rutor. Dock börjar det vara så mörkt på kvällarna nu att det inte går att köra sök på veckorna. Kanske vi kan köra på helgerna ett tag till, men snart är säsongen för sök över.

Dessutom är ju rätt många helger uppbokade av andra hundaktiviteter. Förra helgen var jag testledare på MH och helgen före det var det testledarutbildning på klubben och jag var med för att uppdatera mig som testledare på MT eftersom jag jobbat båda gångerna vi haft MT och därmed förlorat auktorisationen för MT. Men nu är jag uppdaterad och Chansa fick också ha lite kul då hon fick vara med som övningshund och göra hantering och lek.

Lite träning har det också blivit. En söndag tränade vi lydnad på klubben med Anna och Udo och sedan blev det också uppletande med Anna, Mari och Gunilla. Fast Chansa fick förstås inte vara med och köra uppletande och det tyckte hon var väldigt orättvist. Hon satt därför och skällde varje gång någon annan hämtade sin hund. Tydligen har hon ett väldigt karaktäristiskt skall, för jag fick ett telefonsamtal från min syster som började "Hej, är du på Vitberget?" Hon hade känt igen Chansas skall redan när hon klev ur bilen på parkeringen, trots att hon inte kunde se henne.


Vi har också varit på onsdagsträningarna, fast då har det blivit mer fika och prat än träning. En kväll åkte vi dock ut till Drängsmark och spårade med Anna och Mari. Chansas spår blev dock inte alls lyckat. Hon började spåra bra, men sedan kom hon av sig och vimsade runt lite. Sedan hittade hon plötsligt en pinne- slutpinnen. På något vis måste hon ha tappat spåret och sedan kommit för nära slutet. Eftersom det hann bli mörkt så kände Mari inte igen sig och visste inte var spåret gick, så jag gav helt enkelt upp.


Igår spårade vi med Moa och Caxa och då gick det mycket bättre. Jag la ett spår på 600 m med 6 pinnar. Hon spårade visserligen med ganska hög näsa och hade lite för bråttom för min smak, men vi hade i alla fall alla pinnar med oss tillbaka. På slutet kom hon av sig lite och ville gå åt ett helt annat håll, så jag fick styra tillbaka henne till spåret och då spårade hon vidare till slutet. När vi var klara med spåret kom en människa gående ut ur skogen alldeles i närheten av där spåret gått, så jag antar att det var det som störde henne när hon ville åt andra hållet.

 Caxa med sin malleboll.

 Galen rottweiler.

 En glad rottis. 

 Budföring. 

 Chansa tränar på att avlämna uppletandeföremål. 

Det här föremålet var hon inte så villig att lämna ifrån sig.