Halt hund

Chansa har varit halt, så vi har tagit det ganska lugnt i ett par dagar. I tisdags när jag var och tränade med Anna och Birka sprang Chansa in i mitt knä när jag kastade bollen till henne och just efter det haltade hon lite grann. Men det gick över på en gång och när jag fortsatte att träna såg jag inte att hon haltade.

Men i onsdags fick hon följa med till jobbet och när vi cyklade dit såg jag tydligt att hon markerade på ett framben. Efter jobbet cyklade jag direkt till klubben för att träna lydnad med Anna och Susanne och då markerade hon också lite. När jag ändå var på klubben ville jag ändå träna lite lydnad, så det blev mest fokus på lite lugnare moment.

I torsdags haltade hon lite mer så det fick bli en vilodag för henne. Igår var jag tvungen att ha henne med på jobbet, så vi fick helt enkelt åka buss istället för att cykla. Även idag åkte vi buss till jobbet, men eftersom busstiderna inte stämmer helt med arbetstiderna fick jag tid till en promenad på Morö Backe. När jag klev av bussen mötte jag en kvinna som stannade och kommenterade vilken vacker hund Chansa är. Strax därefter mötte jag en annan kvinna med en bjäbbig liten hund som också stannade och kommenterade hur vacker hon är. Och när jag var på väg hem från jobbet mötte jag ett par som var ute med sin hund som även de kommenterade hur vacker hon är.

Det går dåligt med bussar på sommaren så när jag slutade jobba fick vi promenera hem, vilket tar ungefär 1,5 timme. Chansa fick vara lös en bit på gångvägen och då såg jag inga tecken på hälta, så det är nog bra nu.

När jag kom hem packade jag ihop lite grejer till Chansa och så kom syrran och hämtade henne. Jag jobbar i morgon och eftersom vi ska åka till Lycksele djurpark kan Chansa inte följa med på jobbet, så därför får hon vara hos hundvakt. Det är väldigt tomt och tyst här hemma utan henne. Men nu ska jag sätta kamerabatteriet på laddning, för jag kan ju inte åka till en djurpark utan kamera, och sedan lägga mig så jag orkar med att jobba från 9.00- 22.00 i morgon.

Lydnad och spår

I söndags jobbade jag och eftersom jag började klockan 12 cyklade jag en sväng med Chansa innan jobbet. Vi cyklade längs en cykelväg som vi aldrig följt förut (har helt glömt bort att den finns) och cyklade nog ungefär halvvägs till Bergsbyn och sedan tillbaka.

Sedan trodde jag att jag hade två lediga dagar framför mig på måndag och tisdag, men så blev det inte. Igår blev jag tvungen att jobba eftersom en semestervikarie blivit sjuk och det fanns ingen annan. Jag ville verkligen inte; jag känner att jag behöver vara ledig (att jag fick svårt att andas bara av tanken på att jobba på kvällen är väl ett tecken på det?). Jag ska ju dessutom jobba 46 timmar den här veckan och det kändes fullt tillräckligt. Men jag blev i alla fall tvungen att jobba och att få dubbelt betalt var en klen tröst.

Idag har jag dock fått vara ledig och efter att ha haft en lång sovmorgon och en dag i soffan med en bra bok cyklade jag och Chansa upp på klubben på kvällen för att träna lydnad med Anna och Birka. Jag cyklade upp i god tid för att hinna lägga ett spår till Chansa på fotbollsplanen bredvid klubben. Jag la ett spår med 4 90-graders vinklar och en halv tennisboll i slutet. Sedan fick spåret ligga medan jag tränade lydnad.

Först körde vi igenom lydnadsklass I med Birka, eftersom de snart ska tävla. För Chansas del blev det tandvisning, fritt följ, inkallning, framförgående och sedan avslutade vi passet med platsliggning. Tandvisningen gick bra; nu har vi kommit så långt att domaren kan komma fram, hälsa och klappa Chansa på huvudet utan att hon hoppar och vill hälsa. På fria följet ville jag att Anna skulle kommendera, även om jag inte följer det hon säger, bara för att vänja Chansa vid att ha en tävlingsledare.

Det visade sig vara lite av ett problem, eftersom hon inte bara tappade kontakten med mig när Anna pratade utan hon varvade också upp av det. Hon både gnällde och nöp mig i kläderna. Jag är i och för sig inte speciellt förvånad, eftersom jag vet att mallar kan ha sådana problem. Men det är definitivt något vi måste träna på.

Inkallningen och framförgåendet funkade bra och det gjorde även platsliggningen. Jag gick i och för sig bara ifrån en koppellängd, men hon brydde sig varken om Birka eller hunden som tränade på planen bredvid. Hon låg jättefint, ända tills jag gick fram och belönade henne. Efter att jag belönat henne låg hon ca 15 sekunder till, sedan reste hon sig och kom till mig. Det kanske är bäst att inte belöna henne under tiden hon ligger, utan bara när jag avslutar.

När vi hade tränat klart var det dags att spåra. Spåret hade då legat 2,5 timme och när vi kom till fotbollsplanen satt en kille och en tjej med varsin liten hund mitt på planen. En av deras hundar morrade och skällde och det störde Chansa lite innan hon tagit upp spåret. Men sedan spårade hon jättefint och tog vinklarna bra. Det var bara i vinkeln som var bara några meter ifrån där de satt med sina hundar som hon snurrade lite. Mitt i vinkeln började en av småhundarna morra och skälla och hon släppte koncentrationen för ett ögonblick och blev sedan tvungen att gå tillbaka lite för att komma på spåret igen.

Men jag är jättenöjd över att hon spårade så bra trots att det satt folk nästan mitt i spåret. Deras hundar hade säkert också varit i spåret, för jag hade lagt ut en godisbit efter varje vinkel, men trots att hon spårade väldigt noga så hittade hon bara den sista godisbiten.

Lediga dagar

Nu har jag varit ledig två dagar i sträck och det hör inte till vanligheterna. Det är fortfarande väldigt varmt, så igår slappade vi bara. Men idag tyckte jag att det var dags att gå en långpromenad, för det har vi inte gjort på länge. Så nu i kväll, när det blivit i alla fall lite svalare, gick vi en promenad i skogen.

Chansa var imponerande duktig. Först var det en stor fågel som flög upp alldeles bredvid stigen och Chansa började jaga efter den, men på mitt "stanna" tvärnitade hon så att dammet yrde- ett ställande som garanterat hade gett en 10:a på tävling. Strax därefter kom det två joggare och Chansa fick syn på dem före mig och vände självmant om och kom till mig!

Lydig hund.

Kamouflerad hund.

Galen hund.

Olycksbenägen hund

När Chansa hade sytt ett sår i tassen och Aija hade skadat sin tass så att de båda hade tassbandage frågade David: "Tassbandage, är det standard på den där modellen?" Nu börjar jag tro att det är så. Chansa skadade ju tassen i Tåme och fick ha tassbandage ett par dagar. Det läkte dock fint.

Nu har hon ett sår på ena bakbenet, just ovanför tassen. Jag upptäckte det när jag kom hem från jobbet eftersom hon låg och slickade sig maniskt och eftersom hon antagligen legat och slickat sig hela dagen var området runt såret helt hårlöst och svullet. Själva såret var dock varken stort eller djupt, men nu har lilla fröken bandage på tassen igen. Tur i alla fall att hon är lätt att hantera när det gäller såna saker, för jag kommer nog att få se om en hel del sår på henne.

Det enda som är lite knepigt är att hon är helt galen i Klorhexidin. När jag häller det direkt på såret är hon genast där och försöker dricka direkt ur flaskan och häller jag det på bomullstussar så måste jag noga se efter så att hon inte äter upp dem (hon lyckades med det ett par gånger när hon hade sytt i tassen, innan jag upptäckte hur galen hon är i Klorhexidin.

Jag vet dock inte var eller när hon skadat sig. Hon är ju lite olycksbenägen (inte så konstigt som hon far fram), men hon visar ju aldrig när hon gör sig illa. Men vi har ju tagit det väldigt lugnt efter Tåme, så jag begriper inte riktigt när hon hunnit med att skada sig. I söndags hade vi vilodag, vilket vi båda behövde och i måndags blev det bara en kort koppelpromenad innan jag började jobba kl 16. I tisdags jobbade jag på dagen och på kvällen åkte jag till Byske.

Innan jag åkte tog jag dock en cykeltur upp till skogen och la ett spår på en "fotbollsplan". Det har i alla fall varit en fotbollsplan, men eftersom det tydligen inte är någon som klippt den på hela sommaren så var gräset knähögt, så det blev mer ett ängsspår en ett spår på kortklippt gräsmatta, som jag hade planerat. Sedan cyklade jag några kilometer med henne innan vi spårade. Jag har aldrig lagt något ängsspår åt henne, så det blev ändå bra träning för henne. Jag hade gjort 2 90-gradersvinklar och den första tog hon klockrent, men på den andra fick hon snurra lite innan hon hittade spåret igen. Men hon spårar väldigt koncentrerat och i ett förvånansvärt lugnt tempo.

Det troligaste är att hon gjorde sig illa då, för igår var jag trött efter att ha varit på nostalgikväll på Lanternan. Jag tog bussen hem eftersom jag hade tur att få plats trots att biljetterna var slutsålda och jag var inte hemma förrän strax efter 03.00. Därför gick vi bara en kort koppelpromenad igår. Jag hade i alla fall väldigt kul på Lanternan, även om det var nästan för mycket folk och jag knappt satte min fot på dansgolvet. Men mer nostalgi än att få träffa Krök och Patte kan det väl knappast bli!

Tåmelägret

Nu har vi kommit hem från en mycket rolig och givande vecka i Tåme där jag och Chansa har gått sökkurs med Curt Blixt. Det har varit hundträning från morgon till kväll och på kvällarna har jag umgåtts med nya och gamla vänner i puben medan Chansa har vilat upp sig i tältet.

Vädret har varit i stort sett bra, så det har inte varit några problem med att tälta. På tisdagen var det dock åska och regn och jag blev genomblöt både i sökskogen (eftersom jag oturligt nog glömt regnkläderna i tältet) och när vi gick till fördrinken i puben samt till festmiddagen. Några nätter har det varit lite kallt i tältet och det blev lite blött i ena hörnet efter de värsta regnskurarna, men inga saker blev blöta.

Träningen har gått både bra och dåligt, men annat kan man väl inte vänta. Chansa har i alla fall mognat betydligt sedan förra årets Tåmeläger. Då varvade jag ju mellan att träna henne och Lyle, men trots det blev hon övertrött och ganska jobbig de sista två dagarna. I år blev hon inte alls speciellt trött, trots att vi körde sök hela veckan. Hon orkade t o m köra lite lydnad på torsdag kväll.

I söket har vi lagt ner en hel del tid på att få lite ordning och reda på stigen, eftersom Curt (och även jag) trodde att hon skulle få bättre fokus då. Det visade sig också att hon använde synen väldigt mycket, trots att jag varit noga med att inte använda synretningar på henne. Vi har ju dock inte tränat med dolda figuranter, så hon har säkert lyckats med att springa ut och använda synen flera gånger.

För att lära henne att verkligen koppla på nosen började vi använda kamouflagenäten och första gången stod hon till och med på figgen innan hon upptäckte att det var en människa under nätet.

Vi har också tränat mycket på raka skick och sista passet gjorde hon två i stort sett perfekta skick, så hon har nog börjat lära sig. Vi har också tränat på att markera med lösrulle, men där har hon inga problem. Hon letar målmedvetet efter rullen och påvisen är perfekta. Hon släpar mig ut i skogen (jag går på påvisen eftersom jag inte har lust att bryta benen av mig) och hittar alltid tillbaka till figgen.

Hon är också lätt att belöna ute hos figgen eftersom hon uppskattar mjukost på tub lika mycket som lek med mallebollar eller kongar. Hon leker väldigt bra med figuranterna och det är jag ganska stolt över, eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på att lära henne leka fint.

När vi var lediga på förmiddagen efter festen gick jag en promenad med henne och sedan fick hon bada lite och någon gång under den tiden lyckades hon skära bort en liten bit av trampdynan. Som tur var hade Jenny H en ordentlig förbandslåda (jag hade helt glömt ta med sådana saker) så vi kunde lägga ett bandage.

Jag har dock ändå kört sök som vanligt och hon var inte speciellt brydd över att ha socka på sig (d v s i söket; på nätterna och när hon varit ensam i tältet har hon roat sig med att slita loss bandaget). Skadan läkte dock snabbt och sista passet på lördag förmiddag slapp hon bandage

Kameran hade jag förstås med mig och här är ett litet urval av de drygt 300 bilder jag tagit:

Anna och Pep

Pep har bråttom ut på påviset.

Pep gör grimaser åt mig.

Kelpien Billy var som Nalle Puh på speed.

Curt viftar till pop-upfiggen.

Anders och Billy kommer in till stigen med figuranten.

Jenny skickar ut Hades i sökrutan.

Lilla gossen Hades.

Lisa och Elton

Curt och Freddie visade hur sök ska gå till (och ibland hur det inte ska gå till :-))

Anna förklarar för figgarna vad hon vill att de ska göra.

Dessa kamouflagenät är helt fantastiska- man syns inte i skogen, men man ser hur bra som helst genom dem.

Vissa valde att använda kamouflagenäten även under fikapausen.

Veckans roligaste sökruta. Hörnet på rutan var högst uppe på kullen, där figuranten kan skymtas. I denna ruta fanns också andra klurigheter, som klippor och stenblock, en väg och en stor grusplan.

Chansa har hittat en figge uppe på kullen.

Jag och Chansa.

Utsikten från gömslet uppe på kullen var fantastisk.

På söndagskvällen var det varmt och skönt, så jag och Chansa tog ett dopp i havet.

Chansa älskar verkligen att bada (synd att hon hade stänkt vatten på kameran så att bilden inte blev helt skarp).

Pernilla och Viper och Susanne och Jackpot utanför Susannes nya fina tält.

Susanne och en väldigt trött Jackpot.

Mia och Frida i förtältet där vi tog ett glas vin innan puben.

Efter festmiddagen blev det karaoke i pubtältet. Här sjunge Carina och Angelica Jag vill ha en egen måne.

Lena sjöng också karaoke.

En cider och en hamburgare att grilla själv är Tåme för mig.

Världens snyggaste malle.

För att vara världens snyggaste malle är hon ibland ganska ful.

Jenny och lille Mille.

En av spårgrupperna anordnade en tävling för sina instruktörer. Här gör Åsa momentet kryp med Nils-Rune (och tävlingsledaren Anna har svårt att hålla sig för skratt, för att inte säga att hon misslyckades totalt :-D).

Havet (som tog en av mina mallebollar)

Intressant träd vid en av våra sökrutor.

Solnedgång över sjön tisdag natt.

Solnedgång över sjön onsdag natt.

Solnedgång över sjön fredag natt.

Packning

Just nu håller jag för fullt på att packa inför Tåmelägret. Tänk att man behöver så mycket med sig för sig själv och en hund! Sovsäcken hittar jag dock inte (jag förstår inte vart den kan ha tagit vägen; jag hade den ju på Tåme förra året), så det hoppas jag att jag kan låna av någon.

I veckan har det varit ganska fullt upp. Jag har jobbat en hel del. I tisdags åkte jag och Susanne till Byske (eller rättare sagt Furuögrund) för att gå på nostalgikväll på Lanternan. Först åt vi tacos hemma hos syrran och sedan gick vi över till Åman och Camilla innan vi cyklade in till Byske. Det et blev också en riktig nostalgikväll eftersom jag träffade en massa folk som jag inte träffat på väldigt länge. Det var riktigt roligt.

Chansa hade kanske mindre roligt, som fick ligga i buren hemma hos syrran medan vi var borta. Men hon verkade rätt nöjd ändå. Hon fick ju först vara ute på gården en stor del av kvällen och på onsdag förmiddag och det trivs hon ju jättebra med.

Chansa leker med en flaska Carlsberg Hof (en plastflaska, så ingen tror att jag låter hunden leka med ölflaskor i glas).

Det har varit väldigt varmt i veckan och därför har jag och Chansa inte gjort speciellt mycket. Lite lydnadsträning har det blivit, men bara några minuter då och då. Chansa orkar nog med värmen, men jag har varit rätt trött efter att ha jobbat hela dagar i denna värme.

Igår åkte jag till Falkträsket med min brukare. Det var faktiskt första gången jag var där, men det är mycket möjligt att jag cyklar dit någon fler gång i sommar. Fast det var rätt jobbigt att cykla dit; mycket uppför och fruktansvärt varmt. Hemvägen gick bättre, men då fick jag ändå cykla som en galning eftersom vi skulle ha personalmöte direkt efter jobbet. Efter det köpte jag middag på Subway och gick hem och latade mig, för nu har jag semester en hel vecka! Det känns otroligt skönt och välbehövligt.

Men jag latade mig inte bara i går kväll, utan jag började faktiskt packa och vid halv elva kom jag på att jag behövde tvätta lite och eftersom tvättstugan var ledig (det är väl ingen som är så knäpp som jag som tvättar vid den tiden en fredagkväll) körde jag en maskin. Nu börjar jag i alla fall vara klar med packningen och jag hoppas att jag har kommit ihåg att ta med allt jag behöver. Så nu drar jag och Chansa iväg på Tåmelägret!

Stackars försummade hund

I helgen har min stackars malle verkligen blivit försummad och jag är minst sagt trött och sliten. I torsdags jobbade jag 8-16, hade personalmöte 16.30-18.00 (så jag hann i alla fall hem och rasta Chansa), gick på stan och åt tex mex- mat med min kollega och sedan hem och duscha för att fara på stadsfesten. I fredags jobbade jag 1,5 timme på morgonen och sedan försökte jag sova lite, men då jag inte lyckades somna städade jag istället. På eftermiddagen gick jag och Adam ut och åt middag på stadsfesten, men på kvällen tog jag och Chansa det väldigt lugnt med mys i soffan.

Igår jobbade jag 10-17 och efter att ha varit hem och rastat henne cyklade jag in till stan för att äta thaimat till middag. Eftersom jag oväntat fick en biljett till stadsfesten blev det sedan att duscha och göra sig klar för att först fara hem till Susanne och sedan ut på stadsfesten, men först cyklade jag i alla fall en halvtimme med Chansa.

Eftersom jag skulle börja jobba kl 7.00 idag hade jag tänkt gå hem tidigt, men så blev det inte riktigt. Susanne fixade ett backstage-pass till mig också och när klockan helt plötsligt visade 03.20 tänkte jag att det var rätt meningslöst att gå och lägga sig eftersom jag förmodligen skulle vara piggare om jag var vaken hela natten än om jag sov ett par timmar. Jag gick därför hem vid 05.00 och gick en promenad på 45 minuter med Chansa innan jag cyklade iväg till jobbet. Det var rätt skönt att vara ute med henne så tidigt på morgonen, eftersom jag då kunde ha henne lös lite mer (fast eftersom jag kände att min uppmärksamhet inte var på topp fick hon ändå vara kopplad inne i bostadsområdet).

Efter jobbet hann jag sova ett par timmar innan det var dags för sökträning. Jag kan inte påstå att jag kände mig jättesugen på att träna sök, men eftersom Chansa inte fått göra så mycket och varit så mycket ensam de senaste dagarna kände jag mig tvungen att köra för hennes skull. Det visade sig dock att det återigen bara blev jag och Anna, så vi körde markeringsövningar i skogen vid klubben. Chansa var riktigt duktig. Anna fick gå och gömma sig och när Chansa hittade henne siktade hon direkt på rullen vid hennes fötter och kom tillbaka med den till mig. Chansa väntar numera också på att jag ska koppla henne innan hon drar iväg på påvis; tidigare kunde hon springa iväg så fort jag tagit rullen så att jag var tvungen att stoppa henne och ropa tillbaka henne. Men hon har nog insett att hon kommer fram fortare genom att vänta på att jag ska koppla henne. Birka var också duktig och börjar förstå att hon ska ta rullen.

Jag har lite dåligt samvete över att ha låtit Chansa vara ensam så mycket och aktiverat henne så lite de senaste dagarna, men hon har verkligen klarat det bra. Numera får hon vara i både hallen och köket när hon är ensam (och ibland även i TV-rummet) och hon har inte förstört något på jättelänge. Jag lämnar ibland mina skor framme, men hon har inte rört dem. Jag hade t o m lämnat en bit torkad lever som vi använt som träningsgodis på köksbordet och den låg kvar efter att hon varit ensam på fredag eftermiddag och även efter att jag jobbat hela dagen på lördag (nu har vi dock använt upp den när vi tränat).

Så jag måste verkligen säga att jag är jättestolt över hur duktig hon blivit på att vara ensam. Hon ligger på sin bädd (min gamla bäddmadrass) eller vid dörren och verkar inte göra så mycket mer. Tuggbenen som jag ger henne när jag gå ligger orörda tills jag kommer hem. Så hon verkar helt trygg med att vara ensam och även när hon får lite motion och aktivering så håller hon sig lugn och börjar inte tugga på saker. Det känns faktiskt ganska skönt att veta.

Romelsön och stadsfest

Den här veckan har jag helt enkelt inte haft tid att skriva i bloggen. Den ena aktiviteten har avlöst den andra. Det började i tisdags med shopping på stan med syrran och sedan åkte jag och Chansa med henne hem för att åka ut till deras stuga på Romelsön.

Förra året var Chansa inte speciellt förtjust i att åka båt och det var hon inte nu heller. Det är inte det att hon är rädd, men hon njuter inte av vinddraget som Lyle (och Myrrha före honom) gjorde. Hon vill istället helst ligga ner i båten och det är väl på sätt och vis bra det.

När vi först kom dit var hon ganska uppe i varv och var lite jobbig med att springa efter barnen och bråka med dem. Bland annat började hon kampa med ett hoprullat liggunderlag som Frasse viftade med och det bet hon förstås hål på. Men hon har blivit mycket, mycket bättre på att lyssna och det funkar både med "stanna" och "här" när hon rusar efter dem och hon kan också ligga kvar fast barnen leker (bara man håller ständig koll på henne, för hon har ju en malles reakioner). Det hon dock inte är så bra på är att leka med dem. Hugo letade upp en pinne att kasta till henne och visst sprang hon och hämtade den, men när han ville ta den blev det bara en kamplek och hon vägrade släppa.

Kameran hade jag förstås med mig:

Solnedgång

Mallen smyger i vassen.

Hon var helt galen i att bada och hoppade till och med från bryggan, vilket var något nytt.

Chansa hoppar från bryggan...

...och landar med ett plask.

Ännu ett hopp från bryggan.

Vattenälskande malle.

Hon hoppade lika gärna i havet som i sjön.

Chansa på bryggan.

Chansa simmar.

En rolig bild på Chansa, som får äta lite vattenmelon. Jag hade ingen aning om att hundar kan rulla ihop tungan på det här sättet.

När vi gick och plockade smultron fick Chansa ha koppel och fick ligga plats medan vi plockade/åt smultron eftersom det finns så mycket orm där.

Men det var inte bara Chansa som tyckte att det var kul med vatten; jag tyckte också att det var skönt med ett par dopp i havet. Eller, till en början kändes det alldeles vansinnigt iskallt, men så fort man doppat sig var det riktigt skönt.

På onsdag eftermiddag åkte jag hem till stan. Men jag hade tur och hann träffa Elin, en gammal kompis som bott i Italien de senaste 20 åren eller så, innan bussen gick och det var kul. Jag hade lämnat cykeln på stan så att jag skulle slippa gå och bära allt, men jag hade inte tänkt på att stadsfesten börjat. Det var inte det enklaste att ta sig genom stan med cykel och hund.

När vi kom hem var Chansa helt slut efter att ha varit i syrrans stuga, så hon hade nog inget emot att jag bara duschade, bytte kläder och drog iväg på drakbåtsracet och sedan stannade kvar på stan till klockan ett. Eftersom det ibland är kul att fota även annat än hundar så tog jag kameran med mig så det blev några bilder från drakbåtsracet.

Dessa teletubbies vann priset Best In Show.

Drakbåtar redo på startlinjen.

Racet i full gång.

Frösundas lag, som kom på tredje plats.

Norrans lag (tror jag) efter sitt lopp.

En drakbåt.

En annan drakbåt.

Det var lite tungt att stiga upp och jobba hela dagen på torsdag och dessutom i sådan värme, men dagen gick riktigt bra och jag var inte alls trött. Kanske tack vare att Frösunda bjöd på festivallunch i ett av tälten. Efter jobbet hade vi personalmöte och efter det gick jag och min kollega på stan och åt middag. Sedan skyndade jag mig hem för att duscha och göra mig klar för att gå ut.

Först blev det förfest med Susanne och hennes syster Malin och sedan gick vi och såg Hammerfall. Fast mestadels hängde vi Strandtältet och lyssnade på/dansade till Ständut Blakk och hade riktigt kul. Jag kom hem någon gång vid tvåtiden.

Det var dock ännu mer tungt att stiga upp för att gå och jobba på morgonen idag. Jag jobbade i och för sig bara 1,5 timme, så när jag kom hem la jag mig ute för att sola /sova, men jag kunde inte somna, så senaste två dygnen har jag bara fått ca 7 timmars sömn. Men jag känner mig faktiskt fortfarande inte speciellt trött. I kväll blir det dock en lugn kväll med lite mallemys, godis och en bra film. Hur det blir med sömn återstår dock att se, eftersom jag inte precis bor i stans lugnaste område.