Lydnad och spår

I söndags jobbade jag och eftersom jag började klockan 12 cyklade jag en sväng med Chansa innan jobbet. Vi cyklade längs en cykelväg som vi aldrig följt förut (har helt glömt bort att den finns) och cyklade nog ungefär halvvägs till Bergsbyn och sedan tillbaka.

Sedan trodde jag att jag hade två lediga dagar framför mig på måndag och tisdag, men så blev det inte. Igår blev jag tvungen att jobba eftersom en semestervikarie blivit sjuk och det fanns ingen annan. Jag ville verkligen inte; jag känner att jag behöver vara ledig (att jag fick svårt att andas bara av tanken på att jobba på kvällen är väl ett tecken på det?). Jag ska ju dessutom jobba 46 timmar den här veckan och det kändes fullt tillräckligt. Men jag blev i alla fall tvungen att jobba och att få dubbelt betalt var en klen tröst.

Idag har jag dock fått vara ledig och efter att ha haft en lång sovmorgon och en dag i soffan med en bra bok cyklade jag och Chansa upp på klubben på kvällen för att träna lydnad med Anna och Birka. Jag cyklade upp i god tid för att hinna lägga ett spår till Chansa på fotbollsplanen bredvid klubben. Jag la ett spår med 4 90-graders vinklar och en halv tennisboll i slutet. Sedan fick spåret ligga medan jag tränade lydnad.

Först körde vi igenom lydnadsklass I med Birka, eftersom de snart ska tävla. För Chansas del blev det tandvisning, fritt följ, inkallning, framförgående och sedan avslutade vi passet med platsliggning. Tandvisningen gick bra; nu har vi kommit så långt att domaren kan komma fram, hälsa och klappa Chansa på huvudet utan att hon hoppar och vill hälsa. På fria följet ville jag att Anna skulle kommendera, även om jag inte följer det hon säger, bara för att vänja Chansa vid att ha en tävlingsledare.

Det visade sig vara lite av ett problem, eftersom hon inte bara tappade kontakten med mig när Anna pratade utan hon varvade också upp av det. Hon både gnällde och nöp mig i kläderna. Jag är i och för sig inte speciellt förvånad, eftersom jag vet att mallar kan ha sådana problem. Men det är definitivt något vi måste träna på.

Inkallningen och framförgåendet funkade bra och det gjorde även platsliggningen. Jag gick i och för sig bara ifrån en koppellängd, men hon brydde sig varken om Birka eller hunden som tränade på planen bredvid. Hon låg jättefint, ända tills jag gick fram och belönade henne. Efter att jag belönat henne låg hon ca 15 sekunder till, sedan reste hon sig och kom till mig. Det kanske är bäst att inte belöna henne under tiden hon ligger, utan bara när jag avslutar.

När vi hade tränat klart var det dags att spåra. Spåret hade då legat 2,5 timme och när vi kom till fotbollsplanen satt en kille och en tjej med varsin liten hund mitt på planen. En av deras hundar morrade och skällde och det störde Chansa lite innan hon tagit upp spåret. Men sedan spårade hon jättefint och tog vinklarna bra. Det var bara i vinkeln som var bara några meter ifrån där de satt med sina hundar som hon snurrade lite. Mitt i vinkeln började en av småhundarna morra och skälla och hon släppte koncentrationen för ett ögonblick och blev sedan tvungen att gå tillbaka lite för att komma på spåret igen.

Men jag är jättenöjd över att hon spårade så bra trots att det satt folk nästan mitt i spåret. Deras hundar hade säkert också varit i spåret, för jag hade lagt ut en godisbit efter varje vinkel, men trots att hon spårade väldigt noga så hittade hon bara den sista godisbiten.