Chansa 4 år

Idag är det Chansas födelsedag och den har vi firat med att ta en cykeltur till skogen, där vi sedan promenerade i 2,5 timme innan vi cyklade hem igen. Det har varit väldigt dystert väder tidigare i veckan, men dagen till ära lyste solen och det var en riktigt fin dag. Vi promenerade upp till toppen på berget där jag hade tänkt ta lite fina bilder med den fantastisk utsikten som bakgrund, men just då gick solen i moln och behagade inte titta fram. Inte förrän vi gick därifrån, vill säga.

 Chansa 4 år

 Chansa poserar med den fantastiska utsikten. 

 Snyggingen. 

 Vi tränar bakdelskontroll genom att hon får backa upp på stenar. 

 Snygga mallen.

 Vi lekte också lite med kongen. 

 Födelsedagshunden. 

Jag la också ett spår till henne. Hon fick sitta uppbunden medan jag gick ett spår på ca 300 m med lite klurigheter, som t ex en återgång och en stigövergång. Hon var väldigt motiverad och hon spårade fantastiskt bra. Återgången fixade hon klockrent och vid stigövergången blev hon lite förvirrad, men löste problemet alldeles utmärkt. I slutet hade jag lagt en korvbit och hon spårade först över den. Hon är inte van vid att jag lägger mat i spåret och förstod inte riktigt att den var till henne, så inte förrän jag berömde henne tog hon den :-) Och när hon ätit upp den fick hon en bonusbelöning- kamp!

 Korv!

 Kamp!

Men jag fotade inte bara Chansa. Det var så vackert i skogen med alla vattendroppar. Jag tror dock inte att jag är en tillräckligt bra fotograf för att få till bra bilder på vattendroppar, men här är i alla fall några som jag tyckte blev okej.

När vi cyklade hem passerade vi ett gäng människor och två hundar, en rottisblandning och en cavalier.  Hon som äger hundarna tog dem på ena sidan vägen och de andra ställde sig på andra sidan. När vi kom närmare sträckte sig rottisblandningen så att den tog upp ungefär halva vägen, så det blev väldigt trångt att passera. Den försökte också ta kampleksaken som Chansa hade i munnen, men hon gurglade lite och det gick nog för fort för att den skulle få tag på den. Vi passerade och jag var rätt nöjd över att det gick så bra när jag hörde kvinnan skrika "stanna!"och "hit!".

När jag vände mig om kom cavalieren springande efter oss. Jag var mest glad över att det inte var rottisblandningen och fortsatte att cykla, för jag antog att cavalieren  inte skulle orka hänga med. Det gjorde den, fast den var rätt långt bakom oss. Men jag ville ju inte att den skulle hänga efter oss hela vägen hem, så jag stannade. Den stannade också, fast på några meters avstånd. Jag väntade och väntade på att någon skulle komma och hämta den, fast ingen kom. Då och då hörde jag dock att hon ropade på den, men rösten verkade inte närma sig så antagligen stod hon kvar på samma ställe och hoppades på att hunden skulle komma tillbaka. Jag klev av cykeln och gick emot den och skrek åt den att försvinna, men den tittade bara på mig med dumma, runda ögon. Jag skrek åt den flera gånger, men den stack inte och inte kom ägaren heller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så till slut kastade jag en sten på den (det var i och för sig inte meningen att jag skulle träffa, utan bara kasta bredvid). Då pep den till och vände om och vi cyklade vidare.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om att andra hundar kommer fram till mig och Chansa när vi är ute och promenerar, men jag hatar när det gör det när jag cyklar och tyvärr är det så att det händer ganska ofta. Bara för någon dag sedan blev Chansa påhoppad av en kinesisk nakenhund när vi var ute och cyklade. Då hann jag dock se dem, så jag saktade ner så att hon skulle få en chans att koppla hundarna. Hon försökte, men när jag såg att hon inte skulle lyckas stannade jag och då hoppade den ena på Chansa och bet henne i bogen (det blev inget sår) och sedan sprang de ett varv runt cykeln och höll på att välta både den och mig. Och för inte så länge sedan var det en gubbe som släppte fram sin tax i flexikoppel så att den nästan hamnade under hjulen på cykeln.

Höstpromenad

På sista tiden har jag inte använt systemkameran så mycket, men i fredags tog jag den med mig på min och Chansas promenad i skogen.

Iskristaller i gräset.

Glittrande gräs.

Chansa envisades med att släpa med sig ett helt träd. 

Chansa med sitt lilla träd.

Snyggaste mallen.

Vackraste mallen i världen. 

Vi gjorde lite leta boll-övningar.

Full fart i skogen.

Nyfikna mallenosen.

Hösthund.

Innan vi gick på promenaden la jag ett spår ute på legorna. Det var ca 400 m med tre föremål och det fick ligga medan vi promenerade, så liggtiden blev ungefär en timme. Chansa spårade mycket bra, men hon missade det första föremålet och var lite tveksam med att liggmarkera det andra. Det tredje föremålet liggmarkerade hon dock klockrent. 

Chansa spårar.

Belöning med boll när hon hittat ett föremål. 

Under veckan som gått har vi bl a jobbat på trick nr 9 i den trick challenge som vi är med i. Denna gång var det nosduttar som gällde. Chansa kunde redan "dutt" vilket innebär att hon puttar till handen med nosen, men det är ju ingen utmaning att bara göra det hon kan, så jag lärde istället in "touch" som innebär att hon fryser med nosen i handflatan. Jag filmade det tidigare under veckan, men i kväll på jobbet har vi också tränat på  på att hon ska hålla kvar med lite störningar, som t ex att jag bollar med godis, för godis mot henne och kastar godis på golvet. Här är vår film på nose touches:

Igår var vi på klubben mest hela dagen. Jag cyklade upp på förmiddagen för att titta på exteriörbeskrivning. Domaren sa att han tyckte att Chansa var en mycket snygg bruksmalle och det håller jag med om :-) När exteriörbeskrivningen var klar tränade jag lite lydnad med Gittan, Ulla och Mari och sedan skyndade jag mig hem för att göra mig klar för att gå ut och fira en arbetskamrat som fyllt 50. Jag hann tyvärr inte vara med och överraska henne hemma hos hennes son, men middagen på Valentino var i alla fall bra. Maten var god, vinet var gott och sällskapet trevligt :-) 

Första snön

I går eftermiddag cyklade jag och Chansa upp på klubben för att träna lite lydnad med Jenny och Klumpen och Susanne och Jackpot. När jag kom dit var ett annat träningsgäng i full färd med att städa undan allt glassplitter efter ett inbrott. De hade krossat en ruta i dörren, förmodligen i hopp om att kunna sticka in handen och öppna dörren, men det finns inget låsvred på insidan så det går inte. Då hade de krossat en fönsterruta, men troligtvis hade de ändå inte lyckats ta sig in p g a att fönstret är fastkilat efter ett tidigare inbrott. Men det är blir ju ändå skadegörelse och det blir dyrt att reparera, särskilt när det händer så pass ofta (jag tror att detta är det tredje inbrottet i år).

Träningen gick det lite si och så med. Hon gjorde några riktigt fina läggande under gång och det har vi ju haft lite problem med, så det är jag nöjd över. Men hon var inte riktigt i rätt sinnesstämning för att träna och det blev en del ljud och kampande med kopplet och dessutom blev hon arg flera gånger, ibland bara för att jag ville rätta till halsbandet och en gång t o m för att jag skulle klappa henne.

Det beror på en händelse på onsdagsträningen för ett par veckor sedan då en person hanterade henne på ett mycket olämpligt sätt. Det har gett problem som kommer att ta långt tid att reparera och det känns inte alls speciellt kul. Vi avbröt i alla fall träningen och gick en promenad i skogen och lekte lite istället och sedan körde vi ett kort pass lydnad igen. Då gick det mycket bättre.

Det absolut bästa var dock att hon i en liten paus helt plötsligt la sig ner och tittade på mig som om hon ville säga "ser du vad duktig jag är". Vi hade just innan tränat på snabba lägganden så jag skrattade lite och talade om för henne att hon var en knasboll. Då plockade hon upp något från marken och släppte ner det mellan tassarna igen. När jag tog upp det var det min klicker!

När vi skulle börja träna upptäckte jag att jag hade tappat den, men jag trodde att jag hade tappat den i skogen. Tydligen hade jag tappat den innan vi gick ut i skogen och jag hade garanterat aldrig hittat en grön klicker i grönt gräs i mörkret på en icke upplyst plan om det inte hade varit för henne. Och jag är mycket stolt över att hon liggmarkerade den istället för att plocka upp den. Det börjar kanske sitta, det där med liggmarkering :-)

Efter träningen hade vi instruktörsmöte och sedan blev jag, Jenny och Susanne kvar och pratade ganska länge, så det var verkligen svinkallt när vi cyklade hem. I morse när jag vaknade var det vitt ute och det snöade lite grann. Det mesta har försvunnit nu, men Chansa var i alla fall glad åt den lilla snö som kommit.

 Det luktar mycket i snön. 

 Poserar.

Och även om det bara är lite snö, så går det att rulla sig :-)

Höst

Hösten är min favoritårstid. Luften är så mycket klarare och det är mycket roligare att träna när man inte svettas hela tiden. Soliga höstdagar med alla dessa färger är fantastiskt vackra, men jag gillar faktiskt den andra sidan av hösten också, d v s regn och blåst. Det är förstås mysigt att sitta under en filt i soffan med en god bok och en kopp te sådana dagar, men jag tycker faktiskt också om att promenera i sådant väder. Inte minst för att jag tydligen är rätt ensam om att göra det, så vi brukar få ha skogen för oss själva.

Den här hösten har varit rätt varm och det har varit några riktigt fina, soliga dagar. Två gånger i veckan har jag och Chansa spårat hårda spår i grusplanen. Det passerar ju rätt mycket folk över planen eftersom det är en genväg till och från Coop, så ena gången passerade det minst fyra personer över spåret bara medan jag höll på att gå ut det. Det är dock inget som är någon svårighet för Chansa. Hon spårar verkligen jättebra. Ibland kan man se att hon intresserar sig för de färskare spåren, men för det mesta spårar hon bara vidare. Liggmarkeringarna funkar också riktigt bra, även på gräs. I tisdags hade jag kameran med mig för att ta lite höstbilder.

Träd i höstskrud.

Vackra höstfärger.

Gula lönnlöv.

Under lönnen.

Men det blev förstås en del bilder på Chansa också. 

Belöning efter en väl utfört spår.

Vill träna mer.

Godisträd.

Inget godis här...

...men här verkar det finnas något.

Vi har förstås också tränat lite lydnad och förutom att hon fortfarande har svårt med ligg under marsch så går det riktigt bra. Onsdagsträningarna är slut för året, men eftersom jag alltid är ledig på onsdagar så cyklade jag upp och tränade ändå. Jag var inte helt ensam där, men nästan. Jag är mycket nöjd med träningen. Hon var fokuserad på mig trots att Jenny och Klumpen tränade på andra halvan av planen och lekte med både bollar och kampleksaker. Vi la också en platsliggning och jag belönade Chansa med en boll, medan Jenny belönade Klumpen med kamp och Chansa valde att fortsätta leken med mig istället för att springa dit!

Vi har också tränat på de tricks som varit i vår trick challenge på det engelska forumet. Det har dock inte varit speciellt utmanande tricks för vår del. Trick nr 5 var inkallning. Jag valde att göra en tävlingsmässig inkallning, kasta iväg en kong och kalla in henne på väg mot den samt några inkallningar på promenad. Det var inte speciellt svårt, men innebar trots detta vissa risker. Det regnade extremt mycket och jag halkade på en träbro över ett dike, föll baklänges och slog i bakhuvudet så att det blev alldeles vitt för ögonen och jag kunde känna hur huvudet slog i och studsade upp igen av kraften. Det visade sig dock att jag inte slagit något väsentligt, för efteråt gjorde det inte ens ont och jag fick inte ens en liten bula. Dock hade jag lite, men bara lite, ont i nacken i ett par dagar. Kameran fick nog också en smäll, för de sista filmsnuttarna jag tog strax innan funkade inte och det var ett underligt ljud på den sista filmsnutten som gick att se.

Kameran hämtade sig dock med lite vila (precis som jag), så det gick alldeles utmärkt att filma trick nr 6, som var skall. Chansa kan inte tävlingsmässigt skall, men det är ju inte särskilt svårt att få henne att skälla.

Trick nr 7 var snurra och det kunde hon inte. Jag har visserligen påbörjat träningen en gång, men på något vis lyckades jag lära henne att tackla mig med baken samtidigt som hon snurrar och sedan dess har vi inte tränat på det. Det är minst ett år sedan, men hon kom ändå ihåg att hon skulle tacklas med baken :-) Fast jag lyckades lära henne att snurra, även om det inte är någon imponerande snurr.

Trick nr 8 var att hålla föremål i minst tre sekunder utan att tugga. Att hålla utan att tugga har vi ju tränat sedan hon var valp, så det var ju inga problem. Det var bara att välja ut några föremål som hon skulle kunna hålla och sedan filma. Mest stolt är jag för att hon kan hålla ett Digestivekex (och även annat ätbart) utan att äta upp det :-)

Besök hos hundfysioterapeuten igen

Idag har jag och Chansa varit hos hundfysioterapeuten igen. Det var nästan två månader sedan sist trots att han sagt att vi skulle komma tillbaka om en månad. Och dessutom har ju Chansa tappat ena viktmanschetten och jag har inte kommit mig för att gå och köpa nya, så dem har vi inte använt på det sätt han sagt att vi skulle. Jag har förstås märkt att hon inte har blivit sämre, men jag trodde inte heller att det hade blivit bättre.

Men det hade det! Hon är i stort sett bra nu och vi kan köra på som vanligt. Dock tyckte han att vi skulle fortsätta att använda viktmanschetter på promenaderna, så jag hade tänkte köpa nya innan vi gick därifrån, men då berättade Veronica att hon skulle beställa hem nya viktmanschetter i rosa och limegrönt och då bestämde jag mig för att vänta. Självklart vill Chansa ha viktmanschetter i någon snygg färg! (i alla fall vill hennes matte det).

Det största förändringen var dock hur lugn hon var. Första gången jag var dit ville hon inte alls bli tvingad att ligga stilla av en främmande karl och jag tyckte att det var bäst att sätta på henne munkorg, speciellt eftersom hon nog hade ganska ont då, men hon har blivit lugnare och lugnare och idag gick det mycket bra.

För det mesta tyckte hon att det var skönt, men ibland gjorde det lite ont så hon blev lite arg ett par gånger, men eftersom Tomas är så lugn och verkligen kan handskas med bångstyriga hundar så blev hon direkt lugn igen. När han var klar kom hon och sa hej till mig och gick ett varv runt rummet, men sedan gick hon tillbaka till honom och ville gosa lite mer :-) Tomas var förstås nöjd med att hon blivit bättre fysiskt, men mest fascinerad var han av att hon var så lugn den här gången jämfört med första gången.

Chansa får massage:

Jag promenerade in till stan och hem igen och eftersom det var EFIT idag tog jag bilder, men när jag kom till jobbet på eftermiddagen glömde jag mobilen i jackfickan och glömde därmed också bort att fota så det blev inget EFIT. Men jag tyckte om dessa bilder från förmiddagen:

Den här bilden tog jag 7.30 när jag promenerade in till stan.

Och den här bilden tog jag 9.30 när jag tog strandpromenaden på hemvägen.