fredag, oktober 25, 2013

Chansa 4 år

Idag är det Chansas födelsedag och den har vi firat med att ta en cykeltur till skogen, där vi sedan promenerade i 2,5 timme innan vi cyklade hem igen. Det har varit väldigt dystert väder tidigare i veckan, men dagen till ära lyste solen och det var en riktigt fin dag. Vi promenerade upp till toppen på berget där jag hade tänkt ta lite fina bilder med den fantastisk utsikten som bakgrund, men just då gick solen i moln och behagade inte titta fram. Inte förrän vi gick därifrån, vill säga.

 Chansa 4 år
 Chansa poserar med den fantastiska utsikten. 

 Snyggingen. 

 Vi tränar bakdelskontroll genom att hon får backa upp på stenar. 

 Snygga mallen.

 Vi lekte också lite med kongen. 

 Födelsedagshunden. 

Jag la också ett spår till henne. Hon fick sitta uppbunden medan jag gick ett spår på ca 300 m med lite klurigheter, som t ex en återgång och en stigövergång. Hon var väldigt motiverad och hon spårade fantastiskt bra. Återgången fixade hon klockrent och vid stigövergången blev hon lite förvirrad, men löste problemet alldeles utmärkt. I slutet hade jag lagt en korvbit och hon spårade först över den. Hon är inte van vid att jag lägger mat i spåret och förstod inte riktigt att den var till henne, så inte förrän jag berömde henne tog hon den :-) Och när hon ätit upp den fick hon en bonusbelöning- kamp!

 Korv!

 Kamp!


Men jag fotade inte bara Chansa. Det var så vackert i skogen med alla vattendroppar. Jag tror dock inte att jag är en tillräckligt bra fotograf för att få till bra bilder på vattendroppar, men här är i alla fall några som jag tyckte blev okej.




När vi cyklade hem passerade vi ett gäng människor och två hundar, en rottisblandning och en cavalier.  Hon som äger hundarna tog dem på ena sidan vägen och de andra ställde sig på andra sidan. När vi kom närmare sträckte sig rottisblandningen så att den tog upp ungefär halva vägen, så det blev väldigt trångt att passera. Den försökte också ta kampleksaken som Chansa hade i munnen, men hon gurglade lite och det gick nog för fort för att den skulle få tag på den. Vi passerade och jag var rätt nöjd över att det gick så bra när jag hörde kvinnan skrika "stanna!"och "hit!".

När jag vände mig om kom cavalieren springande efter oss. Jag var mest glad över att det inte var rottisblandningen och fortsatte att cykla, för jag antog att cavalieren  inte skulle orka hänga med. Det gjorde den, fast den var rätt långt bakom oss. Men jag ville ju inte att den skulle hänga efter oss hela vägen hem, så jag stannade. Den stannade också, fast på några meters avstånd. Jag väntade och väntade på att någon skulle komma och hämta den, fast ingen kom. Då och då hörde jag dock att hon ropade på den, men rösten verkade inte närma sig så antagligen stod hon kvar på samma ställe och hoppades på att hunden skulle komma tillbaka. Jag klev av cykeln och gick emot den och skrek åt den att försvinna, men den tittade bara på mig med dumma, runda ögon. Jag skrek åt den flera gånger, men den stack inte och inte kom ägaren heller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så till slut kastade jag en sten på den (det var i och för sig inte meningen att jag skulle träffa, utan bara kasta bredvid). Då pep den till och vände om och vi cyklade vidare.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om att andra hundar kommer fram till mig och Chansa när vi är ute och promenerar, men jag hatar när det gör det när jag cyklar och tyvärr är det så att det händer ganska ofta. Bara för någon dag sedan blev Chansa påhoppad av en kinesisk nakenhund när vi var ute och cyklade. Då hann jag dock se dem, så jag saktade ner så att hon skulle få en chans att koppla hundarna. Hon försökte, men när jag såg att hon inte skulle lyckas stannade jag och då hoppade den ena på Chansa och bet henne i bogen (det blev inget sår) och sedan sprang de ett varv runt cykeln och höll på att välta både den och mig. Och för inte så länge sedan var det en gubbe som släppte fram sin tax i flexikoppel så att den nästan hamnade under hjulen på cykeln.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är hundvakt lör-sön, och nu på kvällen blev vi ikappsprungna av en bichon frisé. "Min" hund är inte alltid att lita på med främmande hundar så jag sjasade bort den andra hunden för att vara på den säkra sidan, och ropar till den andra hundägaren att ta sin hund. Han går då och pratar i telefonen och bryr sig inte ens om att ropa på hunden. Då ruttnade jag och bytte taktik. Jag ropade åt honom "du, kan du hålla i min hund medan jag fångar den här bortsprungna? Jag måste ju ringa polisen om den." Då blev det fart på honom och det visade sig att telefonen inte var fastlimmad vid hans öra och att han kunde ropa på hunden dessutom.
Framspringande hundar var det absolut drygaste med att ha hund... kram på er och grattis igen Chansa!