Chansa 2 år

 

 Tyrannens Chica Chansa 2 år

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev här, men idag blir det ett inlägg eftersom min finaste lilla malle fyller 2 år. Det känns som om det var alldeles nyss jag hämtade hem den söta lilla valpen. Söt är hon förstås fortfarande, men lite större har hon blivit. 

Dagen har vi firat med en cykeltur och promenad i skogen. Det var nog en alldeles tillräcklig födelsedagspresent för Chansa, men nu ikväll har hon också fått den sedvanliga födelsedagspresenten, en helt egen skål med popcorn. Det var Jonas som började ge det till Myrrha och sedan har det bara fortsatt. Fast nästa år tror jag faktiskt att Chansa ska få något annat. 

Det var fint väder, så jag passade självklart på att ta kameran med mig. Det har inte blivit så mycket fotat på sistone eftersom vädret har varit så trist. Mest bilder blev det på födelsedagsbarnet.

Finaste mallen i världen.

Sitter fot och väntar på lov att få leta reda på kongen som jag kastat bort.

Här har hon hittat kongen.

Hopp!

Fina Chansa.

Poserar på en stubbe.

Börjar tröttna på att posera och är lite sugen på Frolicen jag håller i handen.

Söta Chansa.

Poserar ännu mer; hon har blivit en riktigt duktig fotomodell.

Men det blev inte bara bilder på Chansa, utan även en del andra bilder.

Solen lyser genom skogen.

Skogsstig.

Vattendroppar i gräset.

Vattendroppe på en gran.

Mera vattendroppar i gräset.

Jag brukar inte låta Chansa leka med pinnar, dels för att hon alltid väljer de största pinnarna så att man riskerar att bli omkullsprungen och dels för att det är stor skaderisk. Dessutom vill jag inte så gärna att hon ska bli lika pinntokig som Lyle var när jag fick honom. Men ibland är jag inte lika noga och idag var en sådan dag. Men jag blev snabbt påmind om ett av skälen till att hon inte brukar få ha pinnar. Hon lyckades bita lös en liten bit som fastnade mellan tänderna i överkäken. Det har hänt förr och hon tycker att det är hemskt obehagligt. Idag verkade det göra hemskt ont också. 

Men även om det var synd om henne kunde jag inte undgå att tycka att hon var söt som direkt kom till mig och ville ha hjälp. När pinnen fastnade försökte hon först krafsa med tassarna på nosen, men sedan kom hon till mig och ställde sig upp med framtassarna mot mig och verkade väldigt angelägen om att få hjälp. Hon tuggade våldsamt för att försöka få bort pinnen, men så fort jag stoppade in handen slutade hon tugga och det var hur enkelt som helst att pilla bort pinnen.

Chansa med sina födelsedagspopcorn.

 

Ibland kan man undra om hon är riktig normal. De flesta hundar skulle nog inte börja med att göra lekinviter när man ställer ner en skål popcorn till dem.

Lite uppdatering sedan sist jag skrev då. I onsdags var det sista onsdagsträningen. Jag passade på att lägga platsliggning med Chansa, både med skott och utan skott. Med skott blev det ingen riktig platsliggning, utan vi var bara på planen medan det sköts och jag passade på att låta henne ligga 2 minuter. På den vanliga platsliggningen låg hon också lugnt i 2 minuter, trots att hunden bredvid vände och vred på sig, pep och satte sig flera gånger så att ägaren fick gå tillbaka flera gånger. Jag står fortfarande precis bredvid, men det är helt klart ett framsteg. 

I lördags var det tävling i sök och lydnad på klubben. Jag var tävlingsledare i trean och eliten och det blev också så att jag var tävlingsledare i tvåan, eftersom en tävlingsledare var lite krasslig och jag hade tid eftersom vi var klara med trean och eliten innan ettan var klar. 

Chansa fick förstås mest sitta bakom kompostgaller och titta på allt folk, men jag hann i alla fall gå en kortare sväng i skogen så att hon fick springa av sig. Jag cyklade ju också dit och hem, så motion fick hon i alla fall. I söndags blev det inte heller mycket aktivering, men vi åkte i alla fall till Furuögrund och hälsade på syrran. Chansa fick dock inte träffa deras nya familjemedlem, geckoödlan Leo. Han var hur söt som helst, men jag är inte säker på att Chansa skulle tycka det.

Händer inte mycket

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag senast skrev här. Det beror inte på att det inte händer något, men det händer helt enkelt inget nytt och spännande. Eller ja, att jag fått nya möbler (två byråer och en större säng) och en del porslin och glas är väl nytt, men inte särskilt spännande för någon annan än mig.


Jag jobbar som vanligt, i onsdags var det onsdagsträning som vanligt och vi cyklar, promenerar och tränar som vanligt. Eller träning har det kanske blivit lite mindre med den här veckan. Men lite har vi ändå tränat. Häromdagen insåg jag att jag missat en del i fria följet. Vi har tränat på vändningar på stället och stegförflyttningar sedan Chansa var liten, men på något vis så har jag missat stegförflyttningar bakåt. Jag bestämde mig därför att det var dags att lära henne att backa. Här tränar vi på att backa, vårt andra träningspass.

Idag var det jättefint väder, så när jag var ledig på dagen gick vi en promenad och jag passade på att träna lite lydnad på fotbollsplanen. Jag hade kameran med mig och passade på att filma lite fritt följ (och ett läggande under gång) eftersom jag vill se själv hur det ser ut. Det finns definitivt saker att jobba på, men ser ändå ganska okej ut. Hon viftar på svansen och ser glad ut och det gillar jag. Trängandet verkar jag ha fått bort ganska bra, men det ser inte ut som att det funkar speciellt bra med externbelöning eftersom hon sätter sig snett och även går snett. Återigen har jag också blivit påmind om att jag måste gå saktare.

 Ligger fint.

 Full fart in med kongen.

 Chansa med gräs på tungan.

 Platsliggning med kongen som störning. 

Världens snyggaste Chansa.

Jobb

I helgen har det inte blivit så mycket aktivitet för Chansa. I fredags jobbade jag hela förmiddagen och på eftermiddagen cyklade jag en sväng med henne och tränade även lite uppletande, men sedan var jag tvungen att göra mig i ordning för att fara på Ladie's Night med ett gäng andra tjejer. Chansa fick vara ensam hela kvällen och igår var jag alldeles för trött och förkyld för att hitta på några roliga hundaktiviteter.

Men jag tycker att Chansa är helt fantastisk när det gäller att ta det lugnt. Jag sov till klockan tolv och alltså sov hon också till klockan tolv. Sedan gav jag henne frukost och gick ut med henne, men sedan slappade jag i soffan i stort sett hela dagen och då låg också hon i soffan och slappade. När det var dags att gå och lägga sig hoppade hon mer än gärna upp i sängen för att sova lite till.

Idag började jag jobba klockan tolv, så jag och Chansa cyklade till Morö Backe. Det var fint väder (men kallt!) så jag tog kameran med mig för att fota lite höstbilder. Det blev dock inte så många bilder eftersom jag blev lite sen.

Jag har fortfarande inte kommit på vilken väg som är snabbast med den nya bron. Idag blev det vägen via Tuvan. 

Det är inte lätt att fota Chansa och cykla samtidigt.

Chansa sover på jobbet.

Det är verkligen lustigt hur olika man kan uppfatta saker. Idag fick jag höra av en kollega att Chansa är ovanligt lugn och fin för att vara så ung.  Annars brukar jag ofta få höra av min mamma att Chansa är så stressad och aldrig kan koppla av. Ändå är det samma hund med samma beteenden, som uppfattas så olika beroende på vilken utgångspunkt och erfarenhet man har. Min egen uppfattning är att Chansa inte är en lugn hund generellt, men hon kan konsten att koppla av när inget händer.

Efter jobbet cyklade vi hem igen, men en annan väg den här gången. Jag försöker hitta den bästa vägen att cykla nu när vi har Älvsbackabron (om det nu blev så den nya bron skulle heta) och idag hittade jag en bra väg över Morön och Getberget. Men tyvärr var det nästan inga lampor på cykelvägarna, vilket gjorde hela cykelturen lite otäck. Man ser verkligen ingenting på blöt, svart asfalt när det inte finns några lampor, så det är ju helt omöjligt att undvika ojämnheter (och sådana fanns det gott om).

Mysmalle

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen, vilket beror på att jag har haft väldigt mycket att göra. Helgen spenderades på klubben, eftersom det var tävlingar. Både lördag och söndag åkte jag med Susanne upp till klubben strax efter sex på morgonen. På lördagen fixade jag fika till funktionärerna ute på spåren, höll i platsliggningen, ropade lydnad för elitspårhundarna och var tävlingsledare på uppletandet. På söndagen fixade jag fika till funktionärerna på spåren och på söket, höll i platsliggningen, låg sökfigurant, ropade lydnad för lägre och högre spår och var mottagare på lägrehundarnas budföring.

När tävlingarna var slut och allt var bortstökat var jag ordentligt trött, men Chansa hade ju inte fått göra så mycket under helgen, så istället för att åka hem och vila blev det sökträning. Vi gjorde några hitta-övningar för att träna på raka skick och det första skicket blev riktigt bra, men de andra gick mindre bra. Hon drog snett och jag fick ropa tillbaka henne flera gånger. Men någon gång ska nog även hon lära sig att det lönar sig att springa rakt.

I måndags och igår blev det vilodag, eftersom jag förutom att jag var trött efter helgens tävlingar blev förkyld. Jag är fortfarande förkyld, men för att Chansa skulle få göra någonting cyklade vi i alla fall upp på onsdagsträningen. Vi hade ett möte i tävlingssektorn om nästa tävling, då vi har väldigt många anmälda och tyvärr ganska få funktionärer. Jag kommer tyvärr att bli tvungen att vara tävlingsledare på trean och eliten istället för att döma ettan och tvåan. En stor nyhet sedan jag skrev senast är ju att jag fått veta att jag blivit godkänd på domarprovet, så nu är jag alltså lydnadsdomare!

Eftersom det blev mörkt och var mycket folk på planen kände jag inte speciellt för att gå ut och träna, så det blev bara ett kort pass på ca 20 minuter innan mötet. Sedan blev det bara lite prat och sedan cyklade vi hem igen för att lägga oss på soffan och slappa. Chansa är på alla sätt och vis den gosigaste hund jag någonsin har haft. Hon gillar att ligga i knät och bli kliad och hon vill gärna att jag ska hålla i hennes tuggben åt henne. Här är en liten film på min lilla mysmalle när vi myser. Jag passar också på att kolla öron, tassar och tänder medan hon ligger i knät och sedan håller jag hennes tuggben åt henne.