Några dagar i stugan

I måndags åkte Myrrha och jag upp till stugan för att vara där i några dagar. Vädret var väl inte det allra bästa, men det gjorde inte så mycket. I måndags gick vi en promenad runt elljusspåret och så var vi ute på gården och lekte lite med bollkastaren också.
Men kasta någon gång då!
Var kan den vara?
Här någonstans kanske?
Jag har den, jag har den!

I tisdags gick vi en lång promenad i skogen och tränade också lite uppletande. Vanligtvis brukar jag köra uppletande i skogen, men jag tänkte att jag skulle variera mig lite, så därför gjorde vi uppletandet i högt gräs istället. Jag ångrade mig visserligen när jag började valla en ruta, eftersom det var väldigt blött. Dessutom var det massor med legor efter älgar, vilket jag inte upptäckte förrän jag kommit långt ut på ängen. Men älglegorna, vätan och det höga gräset var inga problem för Myrrha, som jobbade på väldigt intensivt och hittade alla föremål på ganska kort tid. När hon var längst ut i rutan kunde jag inte ens se henne, bara höra var hon var.
Hon hittade en handske,
en bit av en gummislang
och en tennisboll.
Efteråt var det skönt att dricka och plaska lite i bäcken.

Igår tänkte jag gå en promenad upp mot kalhygget, men det vägrade Myrrha gå med på. Jag vet inte varför, men på senaste tiden har hon vägrat att gå åt det hållet. Så fort vi kommer ner till bäcken vänder hon och springer hem igen. Ibland har jag lyckats övertala henne att följa med, men det krävs då att jag övertalar och lockar på henne hela tiden, annars springer hon hem igen. Eftersom hon nu sprang hem igen passade jag på att lägga ett spår, ett ganska kort spår på ca 100 m, där jag la en pinne, en liten hög med godis och så bollen på slutet (d v s det jag för tillfället råkade ha i jackfickorna).

Sedan gick jag hem igen och så gick vi en promenad åt andra hållet, vilket hon gärna hängde med på. Jag gick en promenad så att vi slutligen hamnade där jag hade lagt spåret, fast från andra hållet. Jag hade inte orkat släpa med mig sele och lina, så hon fick frispåra. Det gick väldigt bra. Hon spårade ganska ordentligt och i ett tempo som jag hängde med i. Hon apporterade pinnen, hittade godishögen och bollen på slutet. Fast så fort hon hittat bollen tog hon den och sprang tillbaka hem igen.

Snygg hund.
Sandhögar är kul att leka i.
Har nästan spårat sig fram till bollen.

Myrrha har haft det väldigt skönt i stugan. Förutom att hon har fått gå promenader i skogen och jobba lite grann så har hon också legat ute på gården och hållit utkik. Till och med på kvällarna när det var mörkt och kallt ville hon ligga ute en stund. Inne har vi legat framför brasan; hon har sovit och jag har läst.

SM i Piteå

Igår åkte jag, Stina och Jenny upp till Piteå för att titta på SM i bruks och IPO. Vädret var inte direkt på vår sida eftersom det spöregnade. Men när SM är så nära som Piteå kan man ju inte låta bli att åka dit oavsett väder. På eftermiddagen slutade det också regna, även om det fortfarande var mulet och lite kyligt. Vädret kunde ju ingen göra något åt, men en stor besvikelse var att det inte fanns något annat än hamburgare att äta.

Vi gick runt och tittade lite på de olika gruppernas lydnad. Bl a såg vi lydnaden för SM:ets kanske ovanligaste ras, en vorsteh, som tävlade i sök. På eftermiddagen var det planskyddet som gällde. Vi hann dock inte se alla hundar i skyddet, men den sista hunden vi såg visade sig bli årets vinnare, så det var ju kul att vi hann se honom.

Jag hade lite bråttom hem eftersom vi var bortbjudna på middag, så det blev en aning stressigt. Jag kom hem ca tio i fem och klockan fem skulle vi vara i Bergsbyn. Det blev därför bara att hastigt slänga på sig snyggare kläder än de jag haft under dagen och sedan åka. För att det skulle gå så fort som möjligt blev det att åka motorcykel.

På grund av vädret och på grund av att kameran inte är särskilt bra blev det inte så många bilder, men här är i alla fall några.

Kamilla Allberg och Bröderna Raskenstam Uscha "Vissla"

Molars Wizzla hänger i ärmen.

En av de många mallarna i skyddet.

Lövlunds Fokker

Årets SM-vinnare i skydd, Waagendorfs Mr Gere

Jag gosade med charmtrollet Diezel under tiden vi tittade på planskyddet

Spår

Igår hade vi möte i PR-info så jag promenerade upp till klubben med Myrrha. På vägen dit passade jag på att lägga ett spår som jag tänkte att vi skulle gå efter mötet. Men vi höll på rätt länge (det blev en hel del prat om annat än Skogens Dag-aktiviteterna som vi egentligen skulle planera) så när vi var klara var det helt mörkt ute. Därför bestämde jag mig för att låta spåret ligga till idag istället.

Jag jobbade visserligen på förmiddagen idag, men så fort jag slutade gick vi ut i skogen för att spåra. Spåret var ca 600 m långt, hade legat i 18 timmar och det låg tre pinnar i spåret och en boll i slutet. Slutet låg väldigt nära en stig, så jag var
lite orolig att någon annan hund redan hade snott den, men jag hade en reservboll med mig så att hon skulle få nån sorts belöning i alla fall. Det är ju ett område där en hel del folk promenerar både med och utan hund och spåret korsade ett flertal stigar, så det var nog en hel del andra spår som korsat vårt.

Hon var väldigt ivrig medan jag trasslade ut linan (varför har jag aldrig en snyggt hoprullad lina?) och satte på henne selen. Och när jag släppte på henne på spåret spårade hon otroligt bra. Hon höll sig precis i spårkärnan och var väldigt noga med att följa spåret. Första pinnen tog hon utan problem och hon fortsatte sedan spåra jättefint. Fast sedan tappade hon bort spåret. Jag hade blivit tvungen att göra en väldigt spetsig vinkel när jag gick ut spåret och så här i efterhand insåg jag att hon nog aldrig gjort någon spetsvinkel. Hon är ju inte någon vidare duktig spårhund och därför har jag aldrig gjort särskilt svåra spår åt henne.

Hon snurrade omkring och letade verkligen efter spåret, men eftersom jag höll på att bli galen av myggen som snurrade runt mig när jag stod stilla och väntade på att hon skulle hitta spåret igen så jag hjälpte henne istället genom att gå en bit fram där jag visste att jag hade gått. Då tog hon upp spåret igen, men vi missade en pinne på grund av strulet. Sedan spårade hon jättefint igen, men en pinne gick hon rakt över utan att plocka upp. Sista biten slutade hon dock att spåra och vindade in bollen i slutet i stället, men det bryr jag mig inte om. Vi spårar ju bara för aktiveringens skull och hon använder ju inte nosen mindre för att hon vindar in föremål.


Efter spåret gick vi en promenad på drygt en timme. Vi hittade ett hallonsnår och stannade där och käkade lite hallon.Myrrha älskar verkligen bär av nästan alla sorter och hon plockar dem gärna själv också.




När vi kom hem igen var hon ganska trött, vilket ju också var tanken att hon skulle bli.

Utställning

Idag har det varit brukshundsutställning på klubben. Jag jobbade förstås, så jag var tvungen att säga nej till att hjälpa till. Men jag slutade halv ett, så då gick jag direkt upp på klubben för att titta lite och hjälpa till om det behövdes. Det mesta var förstås över när jag kom dit, men jag fick i alla fall se finalerna (för omväxlings skull; för det mesta brukar jag vara så less att jag gått hem innan finalerna börjar). Det var en groenendaelhane som vann, men på andraplats i BIS-finalen kom Maria Thörnlund med en av Benny och Katarinas rottistik Qattla.

När någon intresserad frågar mig om rasen australian shepherd så försöker jag alltid att poängtera att det är en brukshund och att den behöver arbeta, och då främst med nosen. Detta har jag själv fått känna på de senaste dagarna. Jag har promenerat och tränat lite lydnad med Myrrha, men sedan i måndags när vi gjorde ett litet uppletande på Hundungdom har hon inte fått något nosarbete. Igår hade vi promenerat i skogen i två timmar på dagen och man tycker ju att det borde räcka, men icke... På kvällen var hon skitjobbig och gick runt och gnällde eller låg och krafsade och sprattlade i bädden. Och så tryckte hon förstås upp Mikros i ansiktet på mig när jag låg och såg på TV; det brukar hon göra när hon är underaktiverad.

Mikros är en av hennes äckligaste leksaker. Det är en liten mjukishund, som en gång i tiden kunde rasbestämmas till en siberian husky, fast de blå ögonen bet Myrrha bort omedelbart. Därefter levde Mikros ett ganska bra liv, ända tills i somras då Myrrha och Bita tillsammans bestämde sig för att han var lite väl knubbig. Så de bantade ner honom genom att helt enkelt slita lite fluff ur honom.

Hörru syrran, tycker du inte att den här leksaken är lite väl knubbig?

Det kanske hjälper om vi sliter lite fluff ur den?

Ja, jag tror att det funkar om man börjar bita sönder den här!

Jag biter hål på den så kan du dra ut fluffet sedan!
(Åh, vad jag saknar "min" lilla schäfer!)

Jag hade därför tänkt att lägga ett litet spår åt henne idag, men efter utställningen så orkade jag inte. Dessutom tänkte jag att hon borde vara ganska trött efter tre timmar på utställning. Men tänk så fel jag hade! Nu ikväll satte hon igång på samma sätt som igår. Det var alldeles för sent för att sätta igång med någon nosaktivering så jag gick ut och tränade lite lydnad/freestyle.

Och det var hon verkligen pigg på! Jag hade tagit med mig en köttbulle som jag delade i små, små bitar som belöning och det har hon inte fått sedan hon blev sjuk. Hon såg helt galen ut i ögonen när hon upptäckte att hon skulle få köttbulle och sedan var hon med på att göra vad som helst, och fort skulle det gå! Hon bet mig till och med i fingrarna flera gånger, fast jag inte ens hade något i handen.

Men om jag trodde att en dryg halvtimmes lydnadsträning skulle räcka så trodde jag fel. Just nu ligger hon på sidan i sin bädd och krafsar och sprattlar samtidigt som hon morrar och t o m skäller då och då. Så i morgon MÅSTE jag låta henne använda nosen för att få lite lugn och ro!

Manligt och kvinnligt språk

Igår var det varmt igen så jag väntade till kvällen med att gå en promenad med Myrrha. Vi gick strandpromenaden och hon fick bada lite grann. Fast inte så mycket, eftersom hon har en tendens att dra ärevarv med bollen innan hon kommer och lämnar den till mig. Inget problem egentligen, men det var rätt mycket folk ute. Bland annat satt det några stycken med picnickorg alldeles i närheten och Myrrha var mer än en gång på väg till dem för att se om hon kunde byta sin blöta boll mot något ätbart.

På vägen hem mötte jag ett par i övre medelåldern som var ute och cyklade. De stannade precis så att jag kunde höra vad de sa när jag gick förbi.
Mannen: Ska vi cykla upp här?
Kvinnan: Det spelar ingen roll för mig, du får helt bestämma vilken väg vi ska ta...
Mannen: (funderar en liten stund) Jamen, då cyklar vi upp här.
Kvinnan: Fast jag skulle hellre ta den där vägen, det är lättare att cykla där...

Sedan hörde jag inte mer, men när vi hade passerat och hunnit en liten bit vände jag mig om och, inte särskilt förvånande, hade de tagit vägen som kvinnan tyckte att de skulle ta. Jag tyckte att det lät väldigt komiskt och skrattade tyst för mig själv. Egentligen avskyr jag att kategorisera saker och ting som "typiskt manligt/kvinnligt", men detta var ett exempel ur verkligheten på sådant som bl a Deborah Tannen skriver i sina böcker om manligt och kvinnligt språk. Jag har dock alltid ansett hennes "forskning" vara överdriven och vinklad, men uppenbart är ju att kvinnor åtminstone ibland säger saker som de inte menar, i alla fall i det här fallet.

Jag ska försöka komma ihåg det här lilla samtalet som jag "tjuvlyssnade" på tills skolan börjar för då ska vi nämligen diskutera manligt och kvinnligt språk på lingvistiken. Jag har dessutom en uppgift att göra på detta område innan dess, så nu blev jag påmind om att jag måste sätta igång med lite skolarbete innan skolan börjar.

I måndags var jag ledare på Hundungdom och höll i uppletande och sedan lydnad. Förra måndagen var jag också ledare på Hundungdom, men då var det så varmt att jag valde att lämna Myrrha hemma. I måndags var det svalare så då fick hon följa med. Hon fick göra ett litet uppletande med två föremål och så fick hon vara med på platsliggningen. Annars fick hon mest ligga och titta på. Fast efteråt tränade vi lite vanlig apportering och hopp-apport och det var hon väldigt pigg på.

Ikväll ska vi åka till stugan, fast det blir bara att stanna över natten och åka hem igen imorgon. Men jag tänkte i alla fall hinna med att spåra lite med henne ikväll. Och själv tänker jag bada i älven; jag har faktiskt inte badat en enda gång i sommar. Inte för att vädret har varit direkt inbjudande, men minst en gång måste man ju bada.

Uppletande

Idag har jag och Myrrha gått en promenad i skogen med Mia och Fria. Vi gick brukshundklubbens elljusspår upp på Vitberget och där gjorde vi ett uppletande. Jag la ut fyra grejer till Myrrha och skickade sedan ut henne. Hon brukar oftast springa rakt ut, för hon vet att det oftast är där föremålen ligger. Men nu sprang hon ut ca två meter och började snurra runt och se lite förvirrad ut. Och så plötsligt stoppar hon ner huvudet och plockar upp- en spårpinne! Hon apporterade den glatt till mig, så jag berömde, belönade och stoppade undan pinnen och skickade ut henne igen för att leta efter de "riktiga" föremålen.

Men medan jag står där och väntar på att hon ska hitta första föremålet ser jag att stället där hon plockade upp spårpinnen är utmärkt med en snitsel. Dessutom finns en likadan snitsel ca fem meter bort och där ligger också en spårpinne. När jag tittade efter ännu ordentligare såg jag också att marken där uppletanderutan börjar är lite uppsparkad. Helt uppenbart har vi gjort vår uppletanderuta i någons spår. Jag la tillbaka spårpinnen där Myrrha hittade den, men jag gissar att hunden som ska gå spåret senare kan få lite problem.

Fast jag måste nog säga att det är sånt man får räkna med om man lägger ett spår på ett sådant ställe, d v s en liten bit från parkeringen uppe vid TV-masten. Det är ju inte precis lite folk som promenerar där och de flesta har hund. Dessutom brukar det ju inte sällan pågå mer organiserad träning på precis det stället, t ex så körde vi ofta sök där (och jag vet att de som tränar fortfarande ofta håller till däruppe).

Så jag får väl helt enkelt bortförklara saken på samma sätt som kvinnan som förirrade sig in i ett spår på SM för några år sedan: "Men jag såg inget spår"...

I övrig har det dock inte blivit så mycket träning för Myrrhas del. Jag har visserligen varit ledig i några dagar, men det har varit alldeles för varmt för henne. Vi har därför gått våra långpromenader på kvällarna och då har vi oftast gått ner till älven så att hon har fått bada lite. Hon verkar faktiskt tycka att det är rätt kul. Hon börjar bli lite modigare när det gäller att simma och jag tror till och med att hon har tagit fler än två simtag några gånger.

Jag fick den!

Ha, jag fick den igen!

Men jäklar vad blöt man blir av att simma!

Kasta den igen då!

Söt, blöt hund

Ont i ryggen

I går morse gjorde jag mig illa i ryggen när jag skulle kliva ur sängen. Jag vet inte hur det gick till; jag vred bara på huvudet och så helt plötsligt gjorde det fruktansvärt ont. Och därefter blev det dessutom värre. Det gjorde ont att sitta, att ligga, att böja sig framåt- ja, i stort sett alla rörelser gjorde ont. Det gjorde till och med ont att andas!

När Jonas var hemma på lunch skämtade han och sa att jag nog snart själv kommer att behöva en personlig assistent, men det var faktiskt inte så långt ifrån sanningen. Jag fick verkligen känna på hur funktionshindrad man blir. Jag kunde t ex inte använda skor som måste knytas (jag försökte, men svimmade för att det gjorde så ont när jag försökte böja mig fram och knyta), att bära hem en liter mjölk från affären var skitjobbigt, jag fick äta med vänster hand och att gå på toaletten var inte heller lätt.

Jag hade egentligen tänkt gå en långpromenad med Myrrha när jag nu var ledig, men det blev inget av med det. Främst för att det var för varmt faktiskt, för det gjorde inte särskilt ont i ryggen att gå. Så på kvällen gick vi en promenad på lite drygt en timme. Dock var vi ute i nästan 2,5 timme, eftersom jag först träffade Sara med Ville och Televinken och blev stående och pratade med henne en lång stund. Och när jag var på väg hem träffade jag Jenny och Anton och det blev förstås att stå och prata med dem en stund också.

Idag har jag fortfarande ont i ryggen, men långt ifrån lika ont som jag hade igår. Vädret var underbart idag, strålande sol från en klarblå himmel och ca 28-20 grader varmt. Jag och Myrrha gick ner till älven och la oss. Det var härligt att ligga där och läsa en bok ett par timmar. Det blåste lite grann så det blev inte outhärdligt varmt. Dessutom så blåste det ibland vattendroppar från från fontänten, vilket var jätteskönt.

Myrrha sitter och spanar på dem som åker gummibåt på älven.

Så här såg det ut när jag tittade rakt upp när jag låg och solade.

Myrrha vilar i skuggan.

Stugan

Igår kom jag hem från att ha varit i stugan i tre dagar. När jag kom upp dit i tisdags ösregnade det. Men det gjorde ingenting; det var lika trevligt att göra upp en eld i kaminen och ligga där och läsa som att gå en långpromenad med Myrrha. Och det tror jag faktiskt att Myrrha också tyckte, för hon kröp ihop till en liten boll framför brasan och sov hela eftermiddagen. När jag skickade ut henne på gården gick hon bara och kissade och ville sedan gå in och lägga sig framför brasan igen.

I onsdags var vädret bättre så då gick vi en långpromenad i skogen. Bland annat gick vi till mitt smultronställe, men det verkade inte ha kommit så mycket smultron än. Jag hittade bara 5-6 stycken som var mogna nog för att ätas. Hoppas att det finns lite mer nästa gång jag ska till stugan.

Igår regnade det igen, men jag hade ändå tänkt att gå en liten promenad i skogen. Jag tog med bollkastaren och kastade lite boll ute på legdan. Jag tycker verkligen om bollkastaren. Med den kan jag kasta så mycket längre än vad jag gör utan den. Sedan så har den också andra fördelar, t ex att det är lättare för småbarn, t ex Wilhelm och Hugo, att kasta boll till Myrrha. Dels så är det lättare för dem att få iväg bollen en bit (annars brukar den bara hamna ett par meter framför fötterna på dem och det tycker inte Myrrha är särskilt kul) och dels så slipper de ta bollen ur munnen på henne. Jag har nämligen lärt Myrrha att själv lägga bollen i kastaren, så man behöver bara hålla fram den mot henne. Och det passar ju alldeles utmärkt, eftersom hon inte är särskilt förtjust i barn och barn brukar inte tycka att det är så kul att ta saker direkt ur munnen på hundar.

Men det blev inte så mycket bollkastande och inte någon lång promenad heller, eftersom Myrrha gjorde sig illa när hon jagade efter en boll. Jag är inte säker på exakt vad som hände, men jag såg att hon ramlade. Troligtvis fastnade hon med frambenen i en grop, för det var ganska ojämn mark. Men hon visade inte att hon gjort sig illa utan fortsatte att springa och leta efter bollen och när hon väl hittade den och kom tillbaka med den och visade tydligt att hon ville att jag skulle kasta igen. Så jag kastade ett par gånger till innan jag upptäckte att hon haltade ganska ordentligt.

Så det blev till att gå hem och lägga sig framför brasan igen istället för att gå på skogspromenad. Jag har med andra ord hunnit med att läsa en hel del under de här dagarna. Bland annat så har jag mer eller mindre sträckläst senaste, och sista, Harry Potter-boken. Jag tycker att J K Rowlings gör helt rätt som inte drar ut på historien i all evighet bara för att tjäna mer pengar, men samtidigt så känns det också lite sorgligt att det var den sista boken.

I går kväll haltade Myrrha ganska rejält på ena frambenet, men idag märks det knappt nåt på henne. Men det blir i alla fall en vilodag för henne. Dock inte för mig för jag har först jobbat på förmiddagen och sedan varit om "ominskolat" mig på ett ställe där jag jobbade i höstas. Jag ska jobba där på söndag/måndag och eftersom brukaren numera bl a sondmatas så behövde jag lära mig det innan jag ska jobba. Men nu är jag i alla fall ledig hela kvällen- skönt!