Sista dagen på 2007

Ja, så är det snart slut på det här året. Egentligen skulle jag ha jobbat inatt, men eftersom jag är sjuk blev det inte så. Istället blir det ett lugnt nyårsfirande hemma (jag är sjuk och Jonas har jour). Vi har ätit lite god mat och ska snart äta efterrätt och vid tolvslaget blir det att gå upp på taket och försöka fota fyrverkerierna.

På förmiddagen gick jag en promenad med Myrrha. Det var lagom varmt och snöade lite lätt- precis sånt väder som jag hade önskat mig till julafton. Men det blev ingen vidare trevlig promenad. Det är nämligen hur halt som helst på vissa ställen. När jag skulle gå ner till strandpromenaden åkte jag på skorna efter Myrrha nerför backen, i alla fall tills jag lyckades stanna och ta mig över till där det är gräs under snön istället.

På strandpromenaden var det sandat så där gick det bra, fram tills vi kom till Nordanå. Där var det blankis under snön och jag fick hasa mig fram med ministeg för att inte slå ihjäl mig. Men trots min försiktighet ramlade jag ändå en gång och det känns faktiskt lite i kroppen just nu.

Alldeles nyss var jag ute med Myrrha på en kort rastning. Det var inte särskilt kul. Just innan vi gick ut började de köra en massa fyrverkerier och när vi skulle gå ut genom porten var det några småhundar som skrek av rädsla i en bil utanför Kriti. Myrrha reagerade dels på fyrverkerierna och dels på de rädda hundarna och ville inte gå ut. Hon stretade bakåt i kopplet så jag fick nästan släpa henne med mig.

Fast när vi hade gått en bit släppte rädslan lite och hon gick direkt och kissade. Sedan ville hon förstås gå direkt in igen men jag ville kolla hur rädd hon egentligen är så jag körde lite lydnadsmoment som sitt- stanna och fot och hon klarar av att utföra det (lite okoncentrerat) och hon tar emot godis. Men det är ingen tvekan om att hon blir mer och mer skottberörd för varje år.

Det är förstås inte roligt, men jag är i alla fall glad att det inte är värre än vad det är. När vi var ute tidigare under dagen smällde det också lite grann och då reagerade hon knappt alls. Och även om hon blir rädd så klarar hon ju av att kissa, utföra enkla lydnadsmoment o s v. Men jag lider med dem som har hundar med större problem med skott än Myrrha. Jag har själv levt med sådna hundar, så jag vet hur det kan vara.

Stugan igen

Igår förmiddag åkte vi till stugan. Jag gick en promenad med Myrrha när vi kom dit, men det var lite för mörkt för att jag skulle kunna fota. Vi gick en sväng på kalhygget (som egentligen inte borde kallas kalhygge eftersom träden nu börjar vara rätt stora) och jag lät henne viltspåra lite grann. Jag hittade några rätt färska harspår, så jag skickade Myrrha på spåret. Det är bra aktivering för henne. Det kanske låter lite ansvarslöst, men hennes intresse för vilt är ganska litet (om hon inte ser viltet, förstås- då blir det fart på henne) och det är lätt att få henne att avbryta och kalla tillbaka henne om hon försvinner för långt bort.

Idag har jag också gått en promenad med Myrrha. Vi gick efter ett skoterspår i skogen och jag fotade en del. Myrrha var väldigt busig. Jag håller precis på att läsa en dokumentär bok som handlar om en polis och hans hund och han skriver en del om deras träning och jag blir väldigt träningssugen av att läsa den. Han skriver mycket om spår och vilka svårigheter man kan göra i spåret, men det är ju ingen mening med att testa sånt på Myrrha eftersom hon inte är någon vidare bra spårhund.

Istället gjorde jag ett lite extra svårt uppletande- utan vallad ruta och utan att ge henne några tecken på att det var det vi skulle göra. Jag kastade in mina vantar i skogen och lyckades få den ena att hamna uppe i en liten gran och den andra i ett hål bredvid en stubbe utan att själv gå in i skogen när hon var upptagen med annat. Sedan gick vi promenaden och på vägen tillbaka sa jag åt henne att leta utan att tala om var hon skulle leta. Men jag fick i alla fall tillbaka mina vantar.

Busig Myrrha i snön.

Kampar med en vante när hon hittat den.

Fångar boll i luften.

Jag fotade också lite mer än bara Myrrha.

Ett vattenhål.

Ett skäggigt träd.

En tallkvist.

En grantopp.

Ett foto i timmen

Idag var det EFIT- Ett foto i timmen och för en gångs skull kom jag ihåg att det är idag. Dessutom kom jag ihåg att fota en gång i timmen (nästan i alla fall). Fast det var inte precis någon spännande och händelserik dag.

10.00 Ute på promenad med Myrrha. Det var liiite halt...
11.00 Läser.
12.00 Uppdaterar min bokblogg.
13.00 Ger hunden lunch.
14.00 Ett besök på biblioteket.
15.00 Läser igen.
16.00 Sätter i ännu en tvätt i maskinen.
17.15 Har varit ute med Myrrha, här väntar hon på hissen.
18.00 Dukar inför middagen.
19.00 Har precis ätit en god middag och fotar ljuset som står på bordet.
20.00 Sitter vid datorn och lägger in några bilder i bloggen.
21.00 Fladdermusbus. Jag och Myrrha busar med fladdermusen som hon fick av husse i julklapp.
22.20 Tittar på den nyinköpta Harry Potter-filmen.
23.00 Tittar fortfarande på film och äter godis.

Julen

Julaftonen spenderade vi i stugan tillsammans med Jonas pappa och morbror. På dagen gick vi en promenad med Myrrha. I stugan är det i alla fall lite vitt och även om det vita är väldigt hårt och halt så ser det i alla fall lite juligt ut.

Efter promenaden spelade vi UNO och fixade lite med maten innan Kalle Anka. I år såg jag faktiskt på Kalle, vilket jag inte gjort på flera år eftersom vi för det mesta brukar förflytta oss från ett ställe till ett annat under just den tiden.

Efter Kalle var det dags för mat och naturligtvis åt jag tills jag var proppmätt. Därefter hade Jonas och Bosse tävling om vem som kunde knäcka flest nötter med händerna (trots att det faktiskt fanns en alldeles nyinköpt nötknäppare). Enligt mig så är det fullständigt knäppt att knäppa nötter med händerna, men det var förstås ingen som lyssnade på mig och jag kan inte tycka synd om dem för att de fick både värk och blåsor i händerna. Jonas vann och fick därmed titeln Den Största Nöten...

Jonas pappa utnämnde sig själv till tomte och delade ut julklapparna. Jag fick en hel del bra grejer, t ex pengar och presentkort på Lagergrens så att jag kan handla böcker (som jag tänker spara till bokrean i februari), nya svarta jeans och en jättesnygg svart tröja, nya hörlurar till iPod:en och en almanacka med bilder på Myrrha.

Myrrha fick också ett par julklappar. Av mig fick hon en påse med hundgodis och tuggben med en liten leksak som föreställde en snögubbe. Förra året fick hon en likadan påse med en tomteleksak och den älskar hon så hon kommer nog också att gilla snögubben också. Av Jonas fick hon också ett mjukisdjur, en jättesöt liten fladdermus. Det är kul att ge henne mjukisdjur eftersom hon inte är lika destruktiv som de flesta hundar. Hon bär bara omkring på dem utan att försöka slita isär dem.

Öppnar ett paket med två köttbullar från gammel-husse.
Av mig fick hon ett mjukisdjur i form av en snögubbe.

Bosse fick ett spel i julklapp, Den ofrivillige spelaren, och det provade vi förstås att spela under kvällen. Det var ett riktigt roligt spel och det tycker jag inte bara för att jag vann. Och så spelade vi förstås någar omgångar UNO också.

Idag åkte jag och Jonas hem och duschade innan vi åkte till Furuögrund för att äta hos syrran. Myrrha fick stanna kvar i stugan, vilket säkert var skönare för henne eftersom hon då slapp både katten och ungarna. Vi hade ytterligare en liten julklappsutdelning hos Fia och sedan spelade jag, Jonas, Fia, Erik och Lina När & Fjärran.

Nu är vi tillbaka i stugan och Myrrha blev väldigt glad att se oss. Hon hade tydligen varit lite tjurig under dagen och inte velat följa med på promenad. När Harry och Bosse gick iväg vände hon tillbaka och satt på bron och väntade medan de var ute och promenerade. Hon ville inte heller leka med sina nya mjukisdjur utan har mest legat på filten framför brasan.

Första blogginlägget från stugan

Nu har vi fått bredband i stugan så numera kan jag både surfa, maila och uppdatera bloggen när jag är i stugan. Rena lyxen!

Myrrha hjälpte som vanligt till när jag slog in några julklappar.

I fredags åkte jag, Myrrha och Adam buss till Byske för att hälsa på syrran. Vi började med att klä granen, för Hugo hade väntat hela dagen på att vi skulle komma och klä hans gran (hittad, nedsågad och hemfraktad med fyrhjuling av honom själv). Fast när allt kom till kritan så var TV-spel lite viktigare än att klä granen. Frasse hjälpte dock till med att ta ner bollarna istället för att hänga upp dem. Hugo hänger bollar i granen, medan Frasse plockar ner dem.
Frasse

Seadn bakade vi pepparkakor och kokade glögg. Per och Camilla kom och Malvina hjälpte till med pepparkaksbaket, medan Edvin mest var rädd för Myrrha. Malvina bakar pepparkakor.

Efter baket var det dags att spela spel. Vi började med att spela När & Fjärran, vilket jag och Fia vann överlägset. Sedan spelade vi Geni och Schlagerspelet tills Per och Camilla gick hem vid halv tolv. Precis när de gick kom Fredrik och Carola och vi fortsatte att spela Schlagerspelet och Sverigespelet till halv två.

Jag sov över hos Fia och på lördagen åkte vi in till stan. Fia och Matte skulle julhandla lite så Frasse fick följa med mig hem ett tag. Sedan gick jag, Jonas, Fia, Matte och barnen ut och åt med pappa. Det var rätt mycket folk ute så vi fick vänta rätt länge på maten så det blev lite stressigt för mig som skulle börja jobba klockan fyra.

I natt har jag alltså jobbat och det blev en ganska jobbig natt. Inte för att min brukare var krävande utan för att Myrrha var det. Hon blev nämligen dålig i magen (antagligen Chilis kattmat som hon hann äta upp i ett obevakat ögonblick) och var tvungen att gå ut vid halv nio, elva, halv två, halv fyra och halv sju. Det blev därför inte mycket sovande för min del.

Idag jobbade jag till klockan två och då jag slutade kom Jonas och hämtade mig och Myrrha för att åka iväg till stugan. Precis när jag hade loggat ut på jobbet började det snöa, men det snöade tyvärr inte särskilt mycket. Nu ska jag äta en god middag och sedan blir det säkert lite spel.

Stugan

Nu har jag kommit tillbaka efter att ha varit i stugan. I tisdags var vi och julhandlade med Jonas pappa och en del av julmaten skulle upp till stugan så jag tyckte att det var lika bra att jag och Myrrha stannade där ett par dagar. Vi hade det riktigt mysigt framför brasan på tisdagkvällen. På onsdagen skulle vi gå en promenad, men det var inte det lättaste. På vägen var det ishalka och skoterspåren var lite för mjuka för att gå på. Så först gick vi en bit i skoterspåret och när vi kom upp på vägen fortsatte vi en bit efter den också. Vi var ute ganska länge, men tog oss inte särskilt långt eftersom åtminstone jag fick gå väldigt sakta och försiktigt. Så vi gick hem och slappade framför brasan med en bra bok resten av dagen.

Igår gick vi också en promenad och den här gången valde jag att gå elljusspåret. Jag trodde att snön kanske var hårdare packad där så att det skulle vara lättare att gå än i skoterspåret, men det var inte någon större skillnad. Vi gick i alla fall ett varv runt elljusspåret. Myrrha hittade något äckligt att rulla sig i så jag fick tvätta henne med blötsnö. Först tyckte hon inte om det, men sedan bestämde hon sig för att det var en rolig lek och började gräva där jag tog snö för att gnida på henne.

Jag aktiverade henne med lite bollkastning och att hon fick hämta min vante som jag "tappade". Och eftersom det hade tinat bort så mycket snö att det på vissa ställen var barmark la jag också en ca 200 m långt spår åt henne. Jag hade förstås varken sele eller lina med mig och eftersom jag var lite lat så lät jag henne frispåra. Det gick jättebra. Hon följde spåret ganska exakt som jag hade gått och hon hittade den lilla godishögen som jag hade lagt ut ungefär i mitten. Jag kunde se henne hela tiden utom alldeles i slutet, men hon kom i alla fall tillbaka med bollen som jag lagt i slutet, så jag antar att hon spårade sig hela vägen fram.

Idag har jag badat och kammat Myrrha samt klippt klorna och klippt pälsen i tassarna, så nu ser hon riktigt välvårdad ut. Jag ska också gå en sväng på stan och slå in lite julklappar innan jag, Myrrha och Adam ska ta bussen till Byske för att hälsa på syrran och spela lite spel.

Tillbaka i vardagen

Ja, nu har jag varit hemma i en vecka och vardagen börjar komma ikapp. I tisdags var jag ledig från skolan och då passade jag på att julpynta lite här hemma. I onsdags hade vi redovisning av lingvistikprojektet och så jobbade jag, Anette och Rosa med vårt projektarbete. I torsdags hade jag en tenta i översättning. Jag tyckte att den var svår, men jag tror nog att jag klarat den i alla fall. Förhoppningsvis med ett VG. Eftersom jag hittills under engelskan aldrig fått "bara" G på någon tenta så vill jag gärna ha VG på den allra sista engleskatentan också.

I fredags skulle jag egentligen ha varit i skolan, men jag och Anette lyckades tigga till oss att slippa åka buss i flera timmar bara för att utvärdera englandsresan. Så i fredags gick jag en långpromenad i skogen med Myrrha och sedan slappade jag resten av dagen.

I lördags jobbade jag och eftersom Jonas var i Stockholm tog jag Myrrha med mig på jobbet. Hon var jätteduktig och skällde knappt alls på ljuden som grannarna gör, inte ens på den konstiga grannen som bankar i väggen långa stunder.I söndags hade jag klickerkurs och vi höll till uppe på campingen eftersom en av kursdeltagarna jobbar där och hade fixat lokal där även hundarna fick komma in. Då kunde vi varva mellan att vara ute och träna och inne och prata, vilket var ganska skönt. Även om det inte var så kallt så blir man lite kall av att vara ute långa stunder.

Sedan har jag inte gjort särskilt mycket, förutom promenerat med Myrrha, läst och sett på TV. Idag ska jag dock åka till stugan och vara där en dag och det kommer att bli väldigt skönt för både mig och Myrrha.

Mina intryck av England

Jag hade ju en del föreställningar om England innan jag åkte dit och dessutom har jag fått en del andra intryck och uppfattningar medan jag har varit där, så nu tänkte jag göra en liten sammanfattning av detta.

Vädret: Jag hade förväntat mig att det skulle vara regnigt, blåsigt och kallt. Det var det också, ibland. Ibland var det också varmt och strålande sol. Att vädret variererar är förstås en självklarhet, men det varierar väldigt mycket. En av de sista dagarna i Leeds började med snöblandat regn, fortsatte med regn och blåst och slutade med sol och följdes av en mild, vindstilla kvall. Kylan i England är dock fuktig och genomträngande och det känns ibland t o m kallare än en vinterdag hemma, trots att det är plusgrader.

Det för mig vidare till två andra saker nämligen
Husen: Det är ingen myt att engelsmänning inte är sarskilt bra på att bygga hus. Det är ofta kallt inomhus, vilket dels beror på att de inte isolerar och bara använder enkelt glas i fönstren och dels på att de inte har på värmen på grund av att det är för dyrt. Man behöver inte vara ett geni för att inse att dessa båda saker hänger ihop... Fast jag tycker också att deras stenhus är väldigt vackra och har karaktär. En annan lite underlig sak med inredningen är att de har två kranar- en för varmvatten och en för kallvatten- när det ju är så praktiskt med en blandare och bara en kran. Speciellt i badkaret, eftersom det är rätt svårt att skölja håret när man har två kranar. Jag hade också en föreställning om att engelska hus är trånga och har många våningar med smala trappor, vilket också verkar stämma.

Klädseln: Eller kanske rättare sagt bristen på klädsel. Fast det är ganska kallt i England i november och december har folk inte vett att klä på sig. Och nu talar jag inte om att det inte använder tjocka jackor, vantar och mössor, utan om att de går omkring utomhus på kvällstid i T-shirt eller korta kjolar/klänningar med bara ben, armar och axlar. En fredagkväll såg jag en tjej som hade på sig sandaler, korta shorts, en mycket liten top (en outfit som bara hade minimalt mer tyg än en bikini). Fast de börjar tydligen härda sina barn tidigt, för jag såg många små bebisar som inte ens hade mössa på sig och en gång såg jag en unge som satt i sittvagnen och viftade med fötter som varken hade sockar eller skor på sig!

En annan uppfattning jag hade var att engelsmännen är
Artiga: Och denna uppfattning stämmer verkligen. Till en början trodde jag att de mest är som det låter, eftersom de använder så mycket invanda fraser som sorry, excuse me, thank you, cheers, please o s v, men det är mer än så. Folk reser sig på bussen för de som är äldre och/eller har svårt att stå och de håller upp dörrar m m. En tjej bad t o m om ursäkt till mig och Anette för att hon inte hållit upp dörren när hon gick före oss ut från en pub, trots att vi inte ens var precis bakom henne. Och nar jag blev kvar på Queen's Arms när Rosa åkte iväg så envisades Jamie med att gå med mig till Trinity så att jag inte skulle behöva gå ensam, trots att det var en ganska lång omväg för honom (tror jag i alla fall- det lät långt när han försökte beskriva var i Horsforth han bor).

Tekniskt underutvecklade: Detta verkar också stämma rätt bra. På Trinity fanns det en hel del datorer, men de var så sega att jag höll på att bli galen. Det fanns tillgång till Internet bara i datasalarna, inte på rummen (med undantag för det nybyggda Trinity Close, som de var så stolta över). I Sverige tror jag inte att folk skulle acceptera att det inte finns Internet i studentkorridorerna. De hade också en hel del underliga regler i datasalen, t ex så fick man inte lyssna på mp3-spelare inne i datasalen. Det verkade som om de trodde att det kunde vara ett hot mot skolans nätverk...

och att de
Kör på fel sida: Att de har vänstertrafik i England är förstås ingen nyhet, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara fel sida. Men det är det i alla fall. I början var det knepigt med åt vilket håll man skulle titta innan man går över vägen (i London hade de föredömligt skrivit LOOK RIGHT och LOOK LEFT vid övergångsställena), men det vande man sig vid. Men jag lyckades inte vänja mig vid att åka bil eller buss på fel sida, utan blev alltid mer eller mindre åksjuk varje gång. Och det hjälper ju inte direkt att de dessutom kör som dårar.

Jag hade också uppfattningen att det finns problem i landet med
Drickandet, vilket också stämmer. Fast kanske inte alltid mycket på en gång, utan dricker ofta istället. Många går på puben flera gånger i veckan och det verkar också vanligt att gå ut på olika klubbar. Vår lärare påstod dock att engelsmän oftast inte dricker så att de blir fulla, men enligt min uppfattning stämmer inte det. Jag har sett och träffat en hel del fulla engelsmän, t ex en som spydde på bussen och en annan som var så full att det inte gick att förstå vad han sa. Och inte att förglömma fyllot på Queen's Arms, som var där och var lika full flera dagar i veckan. Som svensk kan man inte heller undgå att reagera på att de har extrapriser och erbjudanden på sprit och öl, i stil med "Köp 4 betala för 3", både i affärerna och på barerna. På HQ hade de en reklamaffisch som förklarade att "Guiness is good for you" och längs vägen genom Headingley fanns en butik med namnet Budget Booze. Kanske en förklaring till alkoholprobelmen i landet?

Tonårsgraviditeter: Det vimlade av unga mammor på stan, många av dem var inte mer än barn själva, så detta verkade också stämma. Jag frågade Andys fru om detta beror på att de inte får någon sexualundervisning eller om den är så dålig att de inte lär sig något av den, men så är det tydligen inte. Istället beror det på att det är dyrt att flytta hemifrån och man får ingen hjälp med bidrag eller dylikt. Men om man har barn får man hjälp att hitta boende och man får bidrag, så därför skaffar många unga tjejer barn för att kunna flytta hemifrån.

Men trots att det finns vissa problem i England så finns det många positiva saker också, t ex
Naturen: Landskapet är underbart vackert och jag önskar att jag fått se det även under en annan årstid än senhösten. Jag är övertygad om att det är ännu vackrare under våren och sommaren. Jag tyckte väldigt mycket om det kuperade landskapet med stora gröna fält och jag tyckte om skogen, som var väldigt vacker i höstfärger. Och jag är väldigt förtjust i deras public footpaths, speciellt att det finns så många allmänna promenadstigar.

Djuren: Djur tycker jag förstås om vare sig de är i England eller i Sverige, men det jag tyckte om var inställningen till djuren. Folk har djuren väldigt nära inpå sig i England. Jag har sett får beta både på en kyrkogård och i ett villaområde, hästhagar inklämda mellan bostadhus och kohagar intill en skola. Det verkar inte som att någon tycker att det är en sanitär olägenhet, vilket man gör i Sverige. Jag tycker ocksa att det är trevligt att de har en så lättsam inställning till hundar. På de flesta ställen verkar det vara fritt fram att ha hunden lös, även om den inte är särskilt lydig. Ingen verkar bry sig om att hunden går fram till folk och andra hundar, men det lustiga är att hundarna i stort sett inte bryr sig om vare sig folk eller andra hundar. Jag misstänker dock att jag kanske skulle reta mig lite på folks slappa attityd om jag själv bodde där med hund, men jag skulle tycka att det var trevligt att kunna släppa hunden lös utan att bli utskälld med jämna mellanrum.

Toaletterna: Det verkar kanske underligt att jag har uppskattat toaletterna, men det finns en förklaring till det. Jag är nämligen lite rädd för att bli instängd i trånga utrymmen och tycker därför inte om att låsa dörren på toaletten. Men i England så har toaletterna väldigt sällan riktiga lås, utan har istället bara en hasp. Och då behöver jag ju inte alls vara rädd att bli inlåst! Dessutom har de flesta offentliga toaletter varit väldigt fräscha och välstadade, vilket naturligtvis alltid är uppskattat.

En lite oväntad grej var att engelsmännen verkar vara väldigt
Rädda för eld: På nästan varenda dörr i Nprwich Hall, där vi bodde, fanns en skylt som den nedan. Och inte bara där- sådana skyltar fanns överallt. På skolorna som vi besökte, på restauranger, på affärer, på museerna o s v fanns det sådana skyltar. Och i entrén i vårt hus fanns också en stor affisch som talade om att det inte var tillåtet att tända eld i huset. När några av oss skulle ha besök under lovet så fick gästerna inte bo i Norwich Hall, för om det skulle börja brinna så måste de veta hur många som var i huset. Men trots denna rädsla för eldsvådor så var det tillåtet att röka på våra rum...

Hemma i Sverige igen

Det blev en väldigt lång dag igår. Jag steg upp tjugo i sex for att packa det sista och äta lite yoghurt till frukost. Bussen gick fran Trinity ca halv sju efter att vi lämnat våra nycklar och sagt hej då till våra lärare Alan och Simon. Bussresan till Manchester tog lite drygt två timmar pa grund av morgontrafiken och sedan slappte busschauffören av oss vid fel terminal sa vi fick ga en bra bit genom flygplatsen för att komma till rätt terminal. Vi checkade in och, inte helt oväntat, vägde min väska för mycket, 26 kg. Och jag var inte den enda som hade för tung väska, men de var snalla och ingen behovde betala.

När vi skulle ga genom säkerhetskontrollen kom jag på att jag det ju är mer än 100 ml vätska i min snowglobe, som jag hade i ryggsäcken. Men jag sa inget om det när de frågade om jag hade någon vätska, så jag kom undan med det. Fast när jag gick igenom metalldetektorn så pep det, sa jag fick ta av mig skorna och huvtröjan och så visterade de mig. Men jag hade ingen bomb på mig just då, så jag kom igenom.

Planet till Köpenhamn var forsenat, så vi fick vänta ett tag pa flygplatsen. Det gjorde inte så mycket, för det var kul att träffa de som varit i Manchester igen och höra vad de har gjort under de här sex veckorna. Men planet var nästan en timme försenat; det landade i Köpenhamn 14.05 och vårt plan till Arlanda gick 14.15. Det blev därför väldigt stressigt att ta sig igenom passkontrollen och gå till gaten, men de höll förstås kvar planet tills vi alla kommit ombord.

På Arlanda var vi tvungna att hämta ut våra väskor och checka in dem igen, men sedan gick jag, Rosa, Mikael, Malin A och Jessica och åt på Max. Det var väldigt gott, speciellt att få dressing på hamburgaren och till pommesen. De som skulle flyga till Umeå skulle åka redan vid fem, men jag och Daniel fick vänta ända till 18.40 innan vårt plan till Skellefteå gick, så vi satt kvar pa Max och pratade ett tag.

Jonas och Myrrha väntade på mig på flygplatsen. Myrrha blev först mest förvirrad när jag kom, men sen blev hon glad. Hemma packade jag upp en del av mina saker, men sedan ville jag bara sätta mig och se på TV. Jag har ju inte sett på TV på i stort sett sex veckor. Bara lite sport och reklam på någon pub och så såg jag lite på TV nar jag bodde pa vandrarhem i London. Men vi har ju inte haft någon TV på Trinity, annat än den i receptionen. Inte för att jag har saknat det, men det är ändå ganksa skönt att slappa framför TV:n.

De här veckorna i England har känts som en ganska kort tid och jag blev lite förvånad över att jag vant mig så vid vissa saker. På Arlanda gick jag på toaletten för första gången sedan Manchester (hann inte i Köpenhamn p g a förseningen) och när jag skulle spola började jag leta efter spaken och förstod först inte hur jag skulle göra när jag inte hittade någon :-)

En annan sak som jag vant mig vid och som jag inte verkar kunna sluta med är alla artighetsfraser, t ex sorry, thank you, excuse me. Faktiskt är det lite av en omställning överhuvudtaget med språket. Visserligen har vi hela tiden pratat svenska med varandra när vi svenskar varit själva, men jag har ändå blivit så influerad av engelskan sa att jag t ex tänker och drommer pa engelska. Och nar vi kom till Arlanda hade jag lite svårt att förstå vad folk sa när de pratade svenska, eftersom jag själv tänkte på engelska.

Och så är det ju det har med å, ä och ö, vilket just nu är ett jäkla problem for mig. Jag hoppar till och med över prickarna nar jag skriver för hand på svenska! Att skriva det här inlägget har inte varit enkelt, eftersom jag vant mig av med att använda tangenterna å, ä och ö. Fingrarna hittar dem helt enkelt inte, sa jag måste hela tiden rätta mig själv och satta dit rätt bokstav. Och jag tror inte att jag lyckats helt, sa jag antar att det här inlägget både har och saknar prickar och kan säkert vara lite förvirrat att läsa. Men det börjar gå bättre och bättre ju längre jag skriver så jag har nog snart vant mig vid svenskt tangentbord igen.

Sista kvallen i England

Idag har jag inte gjort sarskilt mycket. Pa formiddagen gick jag till Morrison's for att handla lite grann infor resan hem. Jag tog ocksa en liten promenad i parken. Det verkar som om alla hundagare i Horsforth promenerar dar med sina hundar, sa jag roade mig med att titta pa alla hundar och halsa pa alla som kom fram till mig. Det var en schaferblandning som paminde mig valdigt mycket om Bita. Hon rusade omkring i hela parken och jagade faglar och ekorrar. Det var ocksa en gammal blandras som kom fram och halsade pa mig och agarna blev jatteforvanade, for hon brukade aldrig ga fram till folk. Jag pratade med dem ett tag och de berattade att det fanns ett hundhem alldeles i narheten, dar de alltid behover folk som hjalper till att promenera med hundarna. Jag onskar att jag hade vetat om det nar jag kom hit...

Efter att ha promenerat hem igen borjade jag med packningen. Det var inte sa enkelt att packa som jag trodde. Jag trodde inte att jag skulle fa nagra problem att fa ner allt i resvaskan eftersom den anda ar ratt stor. Jag tyckte inte heller att jag handlat sarskilt mycket, men det har jag nog gjort anda. Det ar nog mest bockerna jag har kopt som staller till mest problem. Jag tror att min resvaska vager lite for mycket- den kanns i alla fall ganska tung nar jag lyfter den.

Nu ikvall har jag, Johanna och Sofia varit pa Queen's Arms (ar nagon forvanad?) en sista gang. Johanna hade ocksa skickat ett SMS till Simon (the quiz master), sa han motte oss dar. Vi satt och pratade till stangningsdags och nu ska jag ga och lagga mig, med tanke pa att jag ska stiga upp om mindre an fyra timmar. Det kanns lite jobbigt att ha mer an tolv timmars resa framfor sig, men jag langtar efter att komma hem till Jonas och Myrrha igen. Fast samtidigt kommer jag att sakna England, Leeds och Horsforth...

Shopping och bowling

Igar hade vi utvardering av kursen tillsammans med Alan och vi slutade vid lunch. Efter att ha atit lunch akte jag och Rosa in till stan. Vi var inte pa stan sarskilt lange utan var tillbaka pa Trinity i tid till middagen. Jag tror att jag har precis lagom pengar kvar pa TASC-kortet for att kunna gora av med det under helgen.

Pa kvallen forsvann alla at olika hall (teater, bio, middag m m). Rosa skulle aka med sista bussen in till Leeds och traffa nagra av sina kompisar, men forst gick vi pa Queen's Arms. Precis nar hon skulle ga traffade jag Jamie, som hjalpte oss med quizzet i tisdags, och stannade kvar och pratade med honom och hans kompis Andy och Andys fru (som jag inte kommer ihag namnet pa) ett tag innan jag gick hem och la mig.

Idag akte jag in till Leeds pa formiddagen. Vadret var dock inte sarskilt lampligt att vara ute i; det var svinkallt och det snoade till och med lite pa morgonen. Jag gick pa stan i nagra timmar tills jag blev less och hungrig. Jag at en hambugare innan jag akte tillbaka till skolan, bara for att vanda tillbaka till Leeds ett par timmar senare. Bra att bussbiljetten galler hela dagen.

Jag, Johanna, Elin, Henrik, Mikael, Stina och stora och lilla Olov akte och bowlade. Jag bowlade dock inte eftersom jag har ont i ryggen. Igar nar jag skulle kla om mig for att ga till puben hogg det till i ryggen och sedan dess har jag haft ont. Speciellt i morse var jag valdigt stel och min planerade sovmorgon blev det inte mycket av med eftersom det gjorde ont hur jag an lag. Det var anda ratt kul pa bowlingen (bilder kommer senare). Nu ska jag ga och lagga mig och forhoppningsvis blir det sovmorgon i morgon och sedan ska jag borja packa.

York och julmiddag

I tisdags kvall var det som vanligt Quiz Night pa Queen's Arms. Eftersom de flesta var pa silent disco (som enligt dem var jattekul) blev det bara jag, Sofia och Johanna som gick pa Quiz. Men vi lyckades riktigt bra anda och fick vart basta resultat hittills. Och inte bara med de fragor vi fick fuskhjalp med.

Simon som haller i quizzet brukar alltid hjalpa oss med nagra svar, men i tisdags satt han bredvid oss medan han laste upp fragorna i mikrofonen, samtidigt som han viskade svar eller ledtradar till oss. Fast han satt bara med oss i borjan; sedan var det nagon i nagot annat lag som klagade, sa han var tvungen att aterga till sin plats bakom baren. Men efter en stund kom en kille, Jamie, och satte sig bredvid oss och gav oss en liten lapp med svar, som Simon hade skickat honom med. Om man raknar med svaren som Simon och Jamie gav oss sa hade vi 39 av 60, men utan deras hjalp hade vi fatt ihop 26, vilket nog ar vart basta resultat hittills.

Efter quizzet satt vi kvar och pratade lite med Simon och Jamie anda tills puben stangde vid tolv och vi blev utskickade. Innan vi gick fick vi en kram, en CD-skiva och Simons mailadress. Det kandes lite sorgligt att det formodligen var vart sista quiz nagonsin pa Queen's Arms.

I gar var vi till York, vilket var valdigt kul och intressant. York ar en gammal engelsk stad som en gang hette Jorvik och var en vikingastad. Forst gick vi en rundtur tillsammans med Alan och sa gick vi till York Minster, en stor kyrka. Efter det fick vi ga som vi ville. Jag, Rosa, Mikael och Henrik at dock lunch tillsammans med Alan pa en pub i narheten av Minster innan vi gick runt pa egen hand.

York Minster, nar vi passerade den pa var rundvandring.
Vi gick en del av rundvandringen uppe pa muren.
En glugg i ett av tornen i muren.
York Minster var lite for stor att fota i sin helhet, sa har ar ett par bilder av delar av kyrkan. (Inne i kyrkan var det for morkt att fota alls).

Dagens roligaste upplevelse var Fudge Kitchen. De tillverkade fudge i butiken och bada killarna som jobbade dar var valdigt roliga. Det var mer som att ga pa en show an som att ga in i en butik. Killen som gjorde fudge showade hela tiden och han som stod i butiken var helt exalterad for att det var hans forsta dag pa jobbet och han tyckte verkligen att det var varldens dromjobb. Sjalv tycker jag nog att det skulle vara skitjobbigt att behova vara sa glad och uppat hela tiden (for det var inte bara tillfalligt- Johanna var dar pa lovet och killen som gjorde fudge var lika glad och energisk da).

Fudgemakaren.
Fudge. Visst ser det gott ut? Vi fick en smakbit av den har nar den var fardig och den var fantastiskt god.
Tornet i York.
Muren som gar runt den medeltida delen av stan.
Sedan gick vi runt och tittade lite pa olika sevardheter och lite affarer, bl a en affar dar de salde svard och rustningar, innan vi tog taget hem igen. Jag var hur trott som helst nar vi kom hem och egentligen ville jag helst bara sova. Men jag och Mikael hade planerat att ga pa Quiz Night pa Sandbar (alla andra skulle antingen pa roller disco eller pa Johannas konsert med koren), sa aven om det kandes jobbigt sa blev det i alla fall en promenad till Sandbar. Det var tyvarr inga dingbats ikvall :-( Istallet var det bilder pa skivomslag och man skulle skriva aret som albumet slapptes. Inte sarskilt enkelt. Men vi klarade oss i alla fall ganska bra med tanke pa att vi bara var tva stycken (14 av 40). Vinnarna hade "bara" 27, sa det maste ha varit ett ovanligt svart quiz.

Idag har vi bara jobbat med vart projektarbete. Fast jag och Rosa tog ledigt pa formiddagen och vi har inte precis jobbat ihjal oss pa eftermiddagen heller. Nu ikvall har vi varit pa julmiddag tillsammans med vara larare med respektive samt Brenda och andra som jobbar med administrationen pa Trinity. Maten var ratt god, speciellt forratten och efterratten. Till huvudratt var det skinka, kalkon och stek med Yorkshirepudding, potatis och sas + gronsaker och tillbehor. Det var gott, men inte jattegott. Tyvarr glomde jag bort att anvanda kameran, fast jag hade den med mig. Men det var andra som fotade en hel del, sa jag kan nog fa bilder av nagon annan. Vi har nog anda tankt att dela med oss av bilder senare, eftersom alla har olika bilder aven om vi varit pa samma stallen.

Efter middagen kandes det lite trist att bara avsluta kvallen och ga och lagga sig, sa nagra av oss tittade in pa Queen's Arms pa vagen hem och tog en ol. Och nu sitter jag har vid datorn, men alldeles strax ska jag ga och lagga mig.

Open Mic Night

I sondags var det Open Mic Night pa HQ, studentkaren. Vi var nagra stycken som gick dit for att se och lyssna. Det var dock inte sarskilt manga som skrivit upp sig for att upptrada, sa det drog ut pa tiden innan de borjade. Men nar de val borjade var det vart det. Det var en kille, John-Jo, som var riktigt bra pa att sjunga och spela gitarr och en annan kille korde lite stand-up comedy och han var riktigt rolig.

Eftersom det var sa fa som ville upptrada bestamde sig Johanna for att sjunga en sang. Hon fick lana en gitarr och sjong en gospelsang.

Igar pluggade jag hela formiddagen och hela kvallen for att forbereda mig for debatten om krisen i Mellanostern. Det ar ratt svart att satta sig in i allt detta pa en gang. Dessutom ar jag lite ovan att plugga, for det har jag i stort sett inte gjort sedan jag kom hit. Idag har jag haft min debatt och den gick valdigt bra. Dessutom tyckte jag att det var riktigt roligt, vilket jag inte tyckte innan.

Till ikvall har vi en inbjudan till att ga pa ett silent disco, men jag har ingen lust att ga pa det. Dessutom tycker jag att hela iden verkar lite fanig- ett silent disco ar ett disco dar alla har horlurar pa sig. Darfor blir det Quiz Night pa Queen's Arms for min del- ett noje som ar mycket mer i min smak.

Forsta advent

Jag har inte uppdaterat bloggen pa nagra dagar, mest for att jag inte har gjort sarskilt mycket. I torsdags hade vi bara en massa trakiga lektioner pa dagen och pa kvallen gjorde vi inget sarskilt. I fredags hade vi en lektion pa formiddagen, men vi skulle bara visa upp hur langt vi hunnit med vart projektarbete och sedan fick vi sluta. Jag och Rosa kakade lunch och sedan tog vi bussen in till Leeds.

Jag kopte dock inget mer spannande an nagra harnalar. Fast jag hittade antligen till LUSH-butiken i Leeds. Jag hade kollat upp adressen pa natet, men inte hittat gatan forut. Men nu hittade vi gatan och med hjalp av luktsinnet hittade vi ocksa sjalva butiken. Men det var packat med folk darinne och det ar svart att sta ut med dofterna darinne nagon langre stund, sa jag tittade bara runt lite och tog en tidning. Da kan jag i lugn och ro titta i tidningen och bestamma vad jag ska kopa. Man kunde till och med fylla i en bestallning och lamna i butiken sa plockar de ihop vad man vill ha.

Pa kvallen samlades vi forst i Rosas rum och drack lite ol, lyssnade pa musik och pratade. Sedan gick vi allihop ner till en pub har i Horsforth, The Old Ball. Ja, i alla fall nastan allihop- Anneli, Malin och Kajsa stannade hemma. Pa helgerna spelar de alltid musik valdigt hogt pa pubarna, men de spelade i alla fall bra musik dar (mestadels i alla fall). Tydligen ar hog ljudniva nagot typiskt engelskt, for de som brukar ga pa klubb har haft problem med att det ringer i oronen flera dagar efter att de har varit ute (i alla fall tills de skaffade oronproppar).

Henrik, Rosa, lilla Olov och Stina pa The Old Ball.
Elin, Sofia och David.

Johanna och Stina.
Igar gjorde jag inget sarskilt. Det var fint vader, stralande sol fast bara ett par plusgrader, men jag gick bara en kort promenad. Det har regnat en del de senaste dagarna och det ar valdigt lerigt ute i naturen. De flesta hade akt in till Leeds, sa det var lugnt i huset. Jag lag mest och laste.

Skolan serverar ju inte middag pa lordagar, sa jag, Rosa, Henrik, David, Olov och Olov gick ner till Horsforth och kopte hamtpizza. Sedan satt vi och lyssnade pa musik och drack ett par ol (och i mitt fall Kopparbergs Pear Cider som jag kopt pa Tesco- mums). Vi hade lite losa planer pa att ga pa Bar 166, men alla var egentligen ganska trotta. Sa nar bade vinden och regnet okade valdigt kraftigt och borjade narma sig stormstyrka tankte vi om. Istallet samlades Johanna, Sofia, lilla Olov, Henrik och Mikael i mitt rum for att se film. Valet foll pa Notting Hill, eftersom Henrik aldrig sett den.

Idag blir det ocksa en lugn dag. Det regnar fortfarande, fast inte lika mycket som igar och i natt och jag tankte forsoka lasa pa lite om krisen i Mellanostern eftersom vi ska gora en rollspelsdebatt om det nasta vecka. Jag ska spela en ung muslim, som inte stodjer men har forstaelse for sjalvmordsbombningar. Det kommer inte att bli latt, for jag saknar verkligen den forstaelsen.

Och med tanke pa att det ar forsta advent idag sa tanker jag fira det genom att tanda mitt doftljus med frostlukt (vad det nu ar?!) och de ovriga julprydnaderna, lyssna pa julmusik och ata mina skumtomtar som Elins kille Henrik hade med sig fran Sverige. Pa nagot underligt vis har jag lyckats spara dem anda fran Londonresan fram tills nu.