Vädret: Jag hade förväntat mig att det skulle vara regnigt, blåsigt och kallt. Det var det också, ibland. Ibland var det också varmt och strålande sol. Att vädret variererar är förstås en självklarhet, men det varierar väldigt mycket. En av de sista dagarna i Leeds började med snöblandat regn, fortsatte med regn och blåst och slutade med sol och följdes av en mild, vindstilla kvall. Kylan i England är dock fuktig och genomträngande och det känns ibland t o m kallare än en vinterdag hemma, trots att det är plusgrader.
Det för mig vidare till två andra saker nämligen
Husen: Det är ingen myt att engelsmänning inte är sarskilt bra på att bygga hus. Det är ofta kallt inomhus, vilket dels beror på att de inte isolerar och bara använder enkelt glas i fönstren och dels på att de inte har på värmen på grund av att det är för dyrt. Man behöver inte vara ett geni för att inse att dessa båda saker hänger ihop... Fast jag tycker också att deras stenhus är väldigt vackra och har karaktär. En annan lite underlig sak med inredningen är att de har två kranar- en för varmvatten och en för kallvatten- när det ju är så praktiskt med en blandare och bara en kran. Speciellt i badkaret, eftersom det är rätt svårt att skölja håret när man har två kranar. Jag hade också en föreställning om att engelska hus är trånga och har många våningar med smala trappor, vilket också verkar stämma.
Klädseln: Eller kanske rättare sagt bristen på klädsel. Fast det är ganska kallt i England i november och december har folk inte vett att klä på sig. Och nu talar jag inte om att det inte använder tjocka jackor, vantar och mössor, utan om att de går omkring utomhus på kvällstid i T-shirt eller korta kjolar/klänningar med bara ben, armar och axlar. En fredagkväll såg jag en tjej som hade på sig sandaler, korta shorts, en mycket liten top (en outfit som bara hade minimalt mer tyg än en bikini). Fast de börjar tydligen härda sina barn tidigt, för jag såg många små bebisar som inte ens hade mössa på sig och en gång såg jag en unge som satt i sittvagnen och viftade med fötter som varken hade sockar eller skor på sig!
En annan uppfattning jag hade var att engelsmännen är
Artiga: Och denna uppfattning stämmer verkligen. Till en början trodde jag att de mest är som det låter, eftersom de använder så mycket invanda fraser som sorry, excuse me, thank you, cheers, please o s v, men det är mer än så. Folk reser sig på bussen för de som är äldre och/eller har svårt att stå och de håller upp dörrar m m. En tjej bad t o m om ursäkt till mig och Anette för att hon inte hållit upp dörren när hon gick före oss ut från en pub, trots att vi inte ens var precis bakom henne. Och nar jag blev kvar på Queen's Arms när Rosa åkte iväg så envisades Jamie med att gå med mig till Trinity så att jag inte skulle behöva gå ensam, trots att det var en ganska lång omväg för honom (tror jag i alla fall- det lät långt när han försökte beskriva var i Horsforth han bor).
Tekniskt underutvecklade: Detta verkar också stämma rätt bra. På Trinity fanns det en hel del datorer, men de var så sega att jag höll på att bli galen. Det fanns tillgång till Internet bara i datasalarna, inte på rummen (med undantag för det nybyggda Trinity Close, som de var så stolta över). I Sverige tror jag inte att folk skulle acceptera att det inte finns Internet i studentkorridorerna. De hade också en hel del underliga regler i datasalen, t ex så fick man inte lyssna på mp3-spelare inne i datasalen. Det verkade som om de trodde att det kunde vara ett hot mot skolans nätverk...
och att de
Kör på fel sida: Att de har vänstertrafik i England är förstås ingen nyhet, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara fel sida. Men det är det i alla fall. I början var det knepigt med åt vilket håll man skulle titta innan man går över vägen (i London hade de föredömligt skrivit LOOK RIGHT och LOOK LEFT vid övergångsställena), men det vande man sig vid. Men jag lyckades inte vänja mig vid att åka bil eller buss på fel sida, utan blev alltid mer eller mindre åksjuk varje gång. Och det hjälper ju inte direkt att de dessutom kör som dårar.
Jag hade också uppfattningen att det finns problem i landet med
Drickandet, vilket också stämmer. Fast kanske inte alltid mycket på en gång, utan dricker ofta istället. Många går på puben flera gånger i veckan och det verkar också vanligt att gå ut på olika klubbar. Vår lärare påstod dock att engelsmän oftast inte dricker så att de blir fulla, men enligt min uppfattning stämmer inte det. Jag har sett och träffat en hel del fulla engelsmän, t ex en som spydde på bussen och en annan som var så full att det inte gick att förstå vad han sa. Och inte att förglömma fyllot på Queen's Arms, som var där och var lika full flera dagar i veckan. Som svensk kan man inte heller undgå att reagera på att de har extrapriser och erbjudanden på sprit och öl, i stil med "Köp 4 betala för 3", både i affärerna och på barerna. På HQ hade de en reklamaffisch som förklarade att "Guiness is good for you" och längs vägen genom Headingley fanns en butik med namnet Budget Booze. Kanske en förklaring till alkoholprobelmen i landet?
Tonårsgraviditeter: Det vimlade av unga mammor på stan, många av dem var inte mer än barn själva, så detta verkade också stämma. Jag frågade Andys fru om detta beror på att de inte får någon sexualundervisning eller om den är så dålig att de inte lär sig något av den, men så är det tydligen inte. Istället beror det på att det är dyrt att flytta hemifrån och man får ingen hjälp med bidrag eller dylikt. Men om man har barn får man hjälp att hitta boende och man får bidrag, så därför skaffar många unga tjejer barn för att kunna flytta hemifrån.
Men trots att det finns vissa problem i England så finns det många positiva saker också, t ex
Naturen: Landskapet är underbart vackert och jag önskar att jag fått se det även under en annan årstid än senhösten. Jag är övertygad om att det är ännu vackrare under våren och sommaren. Jag tyckte väldigt mycket om det kuperade landskapet med stora gröna fält och jag tyckte om skogen, som var väldigt vacker i höstfärger. Och jag är väldigt förtjust i deras public footpaths, speciellt att det finns så många allmänna promenadstigar.
Djuren: Djur tycker jag förstås om vare sig de är i England eller i Sverige, men det jag tyckte om var inställningen till djuren. Folk har djuren väldigt nära inpå sig i England. Jag har sett får beta både på en kyrkogård och i ett villaområde, hästhagar inklämda mellan bostadhus och kohagar intill en skola. Det verkar inte som att någon tycker att det är en sanitär olägenhet, vilket man gör i Sverige. Jag tycker ocksa att det är trevligt att de har en så lättsam inställning till hundar. På de flesta ställen verkar det vara fritt fram att ha hunden lös, även om den inte är särskilt lydig. Ingen verkar bry sig om att hunden går fram till folk och andra hundar, men det lustiga är att hundarna i stort sett inte bryr sig om vare sig folk eller andra hundar. Jag misstänker dock att jag kanske skulle reta mig lite på folks slappa attityd om jag själv bodde där med hund, men jag skulle tycka att det var trevligt att kunna släppa hunden lös utan att bli utskälld med jämna mellanrum.
Toaletterna: Det verkar kanske underligt att jag har uppskattat toaletterna, men det finns en förklaring till det. Jag är nämligen lite rädd för att bli instängd i trånga utrymmen och tycker därför inte om att låsa dörren på toaletten. Men i England så har toaletterna väldigt sällan riktiga lås, utan har istället bara en hasp. Och då behöver jag ju inte alls vara rädd att bli inlåst! Dessutom har de flesta offentliga toaletter varit väldigt fräscha och välstadade, vilket naturligtvis alltid är uppskattat.
En lite oväntad grej var att engelsmännen verkar vara väldigt
Rädda för eld: På nästan varenda dörr i Nprwich Hall, där vi bodde, fanns en skylt som den nedan. Och inte bara där- sådana skyltar fanns överallt. På skolorna som vi besökte, på restauranger, på affärer, på museerna o s v fanns det sådana skyltar. Och i entrén i vårt hus fanns också en stor affisch som talade om att det inte var tillåtet att tända eld i huset. När några av oss skulle ha besök under lovet så fick gästerna inte bo i Norwich Hall, för om det skulle börja brinna så måste de veta hur många som var i huset. Men trots denna rädsla för eldsvådor så var det tillåtet att röka på våra rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar