Ledig helg!

Det är inte ofta jag är ledig både lördag och söndag, närmare bestämt inträffar det bara var sjätte helg. För ett tag sedan bytte jag dock med en kollega på det ena stället jag jobbar, så nu jobbar jag ett par söndagnätter istället för söndag eftermiddagar och det gör att jag fått någon fler sovmorgon och det känns nästan som att vara ledig en hel helg.

I helgen var det dock min helt lediga helg och den inledde jag med att stiga upp en halvtimme tidigare än jag gör när jag jobbar. Anledningen till det var att jag, mamma, syrran, Matte och Hugo skulle åka till Haparanda och gå på IKEA. Och eftersom jag inte hade lyckats få tag på någon hundvakt så fick också Chansa följa med.

Den här tiden på året är det ju varken för varmt eller för kallt för att lämna hunden i bilen, fast lite orolig var jag ändå eftersom gårdagen nog var den varmaste dagen hittills i år. Dock tröttnade Hugo och Matte på IKEA rätt snabbt efter att vi hade ätit lunch, så de hade koll på Chansa medan jag, Fia och mamma gick ännu ett varv på IKEA.

Eftersom vi hade släp så passade jag på att köpa en ny bokhylla som jag ska ha i sovrummet. Jag har en massa böcker som inte får plats i de hyllor jag har och jag vill inte heller göra mig av med några böcker, så jag behövde verkligen en ny. Fast bokhyllan var förstås inte det enda jag köpte- det blev också lite servetter, ljus, handdukar och sängkläder m m, precis som det brukar bli. Självklart köpte jag också några nya små mjukisdjur att ha som uppletandeföremål. Av mamma fick jag fick också en snygg bordslampa att ha i köket i födelsedagspresent i efterskott.

Chansa fick inte bara sitta i bilen. Jag tog ut och rastade henne när vi lastade in de möbler vi köpt på släpen och sedan en gång till när vi var färdiga. Eftersom vi fick vänta ett bra tag på Fia och Ida (min kusin som också var där med sin familj) passade jag på att låta Chansa springa av sig lite på en gräsplätt vid parkeringen och sedan ställde jag mig i närheten av ingången och tränade Chansa på att vara passiv och ligga stilla.

Folk kunde komma och gå från alla möjliga håll och passera alldeles intill henne utan att hon brydde sig. Att bilar körde förbi bekom henne inte heller. När folk drog vagnar var det dock betydligt svårare och kom de allt för nära så klarade hon inte av att ligga kvar. Men vi stod i alla fall där i närmare 20 minuter och när det var dags att gå hade hon kopplat av så pass att jag knappt fick henne med mig. Trots att hon mest suttit i bilen under dagen så var Chansa helt slut när vi kom hem och det var jag också.

Idag blev det därför en lång, välbehövlig sovmorgon, men sen blev det en långpromenad med uppletandeträning. Det var soligt och varmt och jag lyckades hitta ett riktigt bra ställe att träna uppletande på där det gick att valla i alla fall 40 m på djupet och ca 15 m brett. Jag gömde två föremål- den ena längst ut och den andra ungefär på mitten. Chansa var riktigt duktig på att gå fint vid sidan på väg till uppeletanderutan och försökte aldrig ens tjuvstarta.

Men när jag väl skickade henne hade hon väldigt mycket spring i benen och hon jobbade inte alls koncentrerat i början, men efter att ha skickat om henne hittade hon föremålet längst ut. Det som låg i mitten hade hon dock problem med. Därför gjorde vi om en gång till och då skötte hon sig mycket bättre, även om hon då också hade lite för mycket spring i benen. 

 Världens snyggaste malle.

 Väntar på kommando (jag kunde inte hitta hennes snygga, lila tjänstetecken så vi fick ta det här istället).

 På väg in med en hittad blå elefant.

 Hon hittade också en söt grön orm, som jag köpte på IKEA igår.

 Full fart in med en orange älg (som numera saknar horn, trots att även den inköptes på IKEA igår).

 Trots att det både regnat och varit varmt är det fortfarande ganska mycket snö kvar.

 Blött och lerigt är det också på vissa ställen.

 Jag råkade kasta hennes leksak i den här leriga snösörjan och blev dessutom tvungen att kliva i pölen så att iskallt vatten rann in i ena skon. 

De senaste dagarnas värme har gjort att det har blivit ganska blött överallt och det här andparet har fått ännu större pölar att simma i. Jag tror att det är samma andpar som jag sett varje vår sedan jag flyttade hit och jag utnyttjade dem till att lära Lyle att inte jaga. 

Numera utnyttjar jag dem till att lära Chansa att ignorera dem och koncentrera sig på sin uppgift, som i det här fallet att sitta. 

Hundträning

I veckan har det börjat bli lite mera vårlikt och det har gjort att det har blivit lite mer hundträning. Igår var det första träffen på apellkursen som jag ska hålla i år. Det var dock inte möjligt att göra någonting, så jag kommer inte att räkna detta som ett kurstillfälle. Det var bara parkeringen på klubben som tinat upp lite, men vi kunde i alla fall hålla till där och göra ett "inträdesprov", som gick ut på att jag kollade lite på hur de samarbetade med sina hundar. Jag ser faktiskt fram emot den här kursen; det verkar vara ett roligt gäng och trevliga hundar (portugisisk vattenhund, vit herdehund, hovawart, leonberger, border terrier och riesenschnauzer).

Jag och Chansa cyklade upp i god tid, så vi hann med ett litet träningspass på parkeringen innan kursen. Chansa fick också vara med lite grann när hon fick visa hur man leker med två bollar. Leken visade hon förstås bra, men hon visade också upp att hon inte alltid lyssnar när hon blev lite fixerad vid en pinne som en av de andra hundarna hade lekt med. Eftersom vi inte höll på så länge på kursen hann jag också med ett träningspass efteråt. Jag hade med mig targetpinnarna (som i själva verket är två radioantenner) och det gick faktiskt sticka ner dem i marken så vi körde lite framförgående, vilket gick mycket bra.

I kväll har vi spårat igen. Det har tinat en hel del de senaste dagarna, så där jag spårade med henne i tisdags var det numera barmark, så jag la spåret på ungefär samma ställe fast gjorde det nästan dubbelt så långt den här gången. I spåret la jag fyra föremål: två små bitar av en tennisboll, en liten tygbit och en liten bit av en brandslang. Jag la inget godis i spåret, förutom en liten bit som jag råkade tappa när jag tog upp ett föremål ur fickan. Spåret gick också över en väl använd gångväg och fick ligga en timme.

Chansa strulade lite när jag släppte på henne på spåret och nosade istället på kissfläckar (det började vid en gångväg så det fanns många fläckar att lukta på), så jag fick styra henne lite och sätta henne på spåret, men då satte hon genast igång att spåra. Hon spårade bra (dock inte lika bra som i tisdags), men missade tyvärr tennisbollsbitarna. Den första missade hon för att hon råkade vimsa av spåret ett ögonblick precis där den låg och den andra gick hon nästan rakt över. Tygbiten och branslangsbiten i slutet hittade hon dock och apporterade dem klockrent till mig. Svårigheten med att jag gått över gångvägen löste hon riktigt bra. När vi kom till övergången började hon springa fram och tillbaka längs med gångvägen, men hittade sedan spåret och fortsatte över på andra sidan gångvägen.

I tisdags påbörjade jag ju projektet med att lära Chansa att spela död och det har gått över förväntan. Det var svårt i början, men igår märktes det att polletten hade trillat ner och hon fattat vad jag var ute efter. I kväll passade jag på att filma när vi tränade på att spela död:

Spår

För ett tag sedan, innan all denna snö kom, hade jag börjat få hopp om att snart få spåra på barmark. Idag har det regnat lite grann och en del av snön har försvunnit så nu ikväll bestämde jag mig för att det var dags för ett spår. Det var dock inte det allra lättaste att få ut ett spår, för det var ganska blött, men det blev ca 200 m och gick mestadels på gräs, men också rakt genom en stor vattenpöl och i snö. Jag la godis med jämna mellanrum och efter ungefär halva spåret la jag en liten bit av en trasig tennisboll och i slutet la jag en liten bit av en brandslang.

Spåret fick ligga lite drygt en timme innan vi gick det. Chansa var mycket taggad och tog sig inte ens tid att kissa förrän hon hade spårat klart :-) Men trots att hon verkligen är taggad så spårar hon i ett riktigt behagligt tempo utan att ligga på speciellt hårt, och det är jag tacksam för. Hon är också mycket koncentrerad på uppgiften och störs inte av annat. På grund av den enorma vattenpölen gick en ganska stor del av spåret alldeles intill vägen, som är ganska vältrafikerad, och i vattenpölen "bor" ett andpar, men varken bilar eller änderna fick henne att lyfta på huvudet. Dock blev hon ganska nyfiken på en låda fyrverkerier som låg precis bredvid spåret och kollade in den flera gånger.

Bitvis spårade hon mycket noggrant och precis i spårkärnan, men ibland vallar hon och kan också cirkla tillbaka. När jag kunde se mina fotspår i snön såg jag tydligt att hon gjorde det även när hon helt klart var på rätt spår, så det verkar som att hon gör det för att bekräfta för sig själv att hon är på rätt spår. Det kan säkert bli bättre med lite mer erfarenhet. Jag ser mycket fram emot årets Tåmeläger, då jag och Chansa ska lära oss mer om spår av Mikael Ryberg!

Jag tycker att hon spårar ganska bra, men det jag är mycket nöjd med är hennes plockande av föremål. Hon är väldigt noga med hitta föremålen och när hon hittar dem plockar hon upp dem och kommer till mig i full fart utan att tugga det allra minsta och hon släpper dem på en gång för att få sin belöning. Jag är riktigt stolt över hur duktig hon är!

För ett tag sedan skrev jag här i bloggen om att jag skulle lära Chansa fler tricks och konster, så idag har jag försökt lära henne att spela död. Det är inte det enklaste att lära henne, men det var en av de saker som var svårast att lära Myrrha också. Just därför tror jag att det är en bra sak att lära henne och jag är mycket imponerad över hur fort hon lär sig.

Ska det någonsin bli vår i år?

På fredag kväll började det snöa igen och på lördag morgon hade det kommit ungefär en decimeter snö. Jag skulle jobba så Chansa behövde få röra lite på sig innan jag for till jobbet, så vi cyklade en runda på ca 3 km. Inte så långt, men det blev nog ganska ordentligt med motion för Chansa ändå. Det var inte så lätt att ta sig fram i snömodden, så hon fick dra mig i stort sett hela vägen. Själv hade jag fullt upp med att styra. Eftersom det fortfarande både snöade och blåste ganska kraftigt såg jag bitvis ingenting och ett par gånger hamnade jag faktiskt utanför cykelvägen.

Idag har jag varit ledig, vilket innebar en skön sovmorgon och sedan en långpromenad på ca 2 timmar med Chansa. Det var fortfarande mulet, men jag tog i alla fall kameran med mig ut. När jag kom hem jämförde jag bilderna jag tog idag med bilder som jag tog den 22:a april förra året. Och därav min fråga, ska det någonsin bli vår i år?

Chansa i full fart 22 april 2012

Chansa (och Lyle i bakgrunden) på i stort sett samma ställe 22 april 2011.

Chansa dricker lite i en vattenpöl.

Chansa och Lyle drack i en vattepöl på exakt samma ställe den 22:a april 2011.

Nog för att jag hade en känsla av att det är mer snö kvar än vad det var förra året, men det är rätt deprimerande att se det så tydligt. Här är några fler bilder som jag tog idag:

Chansa är i alla fall inte ledsen över snön.

Arg hund? Nej, en hund som skäller. 

Chansa är verkligen en riktigt snygg hund.

Fast ibland ser hon verkligen dum ut.

Det var svettigt att gå i snön, så jag var glad att i alla fall några av gångvägarna var skrapade.

Hemma igen. 

Det verkar som att torsdagens hundmötesträning gjorde lite nytta, för Chansa uppförde sig faktiskt riktigt bra. Det var dock ett hundmöte som inte alls funkade. Vi mötte en liten svart hund som sprang fram och tillbaka i kopplets längd, snurrade runt och gjorde lekinviter. Jag förstod att Chansa inte skulle klara av att gå förbi, så jag satte henne istället, men det var också för svårt så hon behövde flera påminnelser. Tanten som befann sig i andra änden av den lilla svarta hundens koppel stannade till framför mig och Chansa och kommenterade hur olydig Chansa var och det retade mig.

Jag vet att Chansa borde klara av att passera andra hundar oavsett hur de beter sig och jag är väl medveten om att det är mitt problem att hon inte klarar det. Det är inte tanten och hennes lilla hunds fel att Chansa har svårt med hundmöten, men jag kan inte låta bli att bli irriterad på att folk inte inser att deras egna hundar inte är små änglahundar och faktiskt också kan vara en bidragande orsak till hur andra hundar beter sig.

Hundmötesträning

Igår kväll var vi ett gäng med hundar som träffades på Coop Byggs parkering för att träna hundmöten. Chansa kan bli ganska uppjagad vid hundmöten, vilket antagligen beror på att Lyle hade problem med andra hundar. Hon gör dock inte utfall som han gjorde, utan har helt enkelt bara lärt sig att stressa när hon ser andra hundar. Dessutom gillar hon andra hundar och vill gärna fram och hälsa. Så när jag hörde av Ingalill om den här träffen med hundmötesträning så tänkte jag att det kunde bli ett bra träningstillfälle.

Vi började med att gå runt Coop Bygg, några medsols och några motsols. Chansa stressade lite första rundan, men det gick ändå ganska bra. Andra rundan hade hon insett att det var en träningssituation och uppförde sig mycket bra (stressade bara när en av de mötande sprang mot oss med sin hund). När vi sen stod och pratade jagade hon upp sig betydligt mer, men att gå fint runt de andra hundarna gick hur bra som helst eftersom det då blev träning.

Sedan gick vi en runda på gångvägarna så att det skulle bli mer som på vanliga promenader. Chansa blev till en början stressad av att se de hundar som skulle gå åt motsatt håll gå iväg och av att ha en annan hund bakom, men det släppte ganska snabbt. Den första hunden vi mötte passerade hon fint och avslappnat. Den andra hunden vi mötte skvallrade hon på redan på avstånd, vilket jag förstås belönade, och hon passerade den helt utan att bry sig om den. Den tredje hunden blev hon dock väldigt stressad av och hon stretade i kopplet och försökte kampa med kopplet.

Efter rundan stod vi i en cirkel och pratade och det var betydligt svårare för henne, speciellt när någon av de andra hundarna jagade upp sig (det var inte bara Chansa som hade svårast för att vara stilla nära andra hundar). Men överlag så var hon betydligt lugnare runt andra hundar än vad hon brukar vara.

När de andra gått/åkt hem stannade vi kvar och tränade lite lydnad på parkeringen. Vi tränade på lite detaljer i fria följet, t ex ingångar och vänstersvängar. Ingångarna ser bra ut, men vänstersvängarna behöver vi jobba mer med. Vi tränade också på att sitta kvar, vilket hon har väldigt svårt för, och platsliggning (1 minut, ca 10 m avstånd), som gick mycket bra. Framförgåendet är ett moment som har blivit lite bortglömt i vinter så det fortsatte vi med. Trots att vi inte tränat det på länge har hon inte glömt, så vi kunde börja om på samma nivå som där vi slutade. Vi har ju dock inte kommit så långt med det momentet, så det ska vi nog satsa lite på framöver. Det största problemet är nog att hon vänder sig om när hon stannar, fast jag vet ärligt talat inte om jag kommer att lägga ner så mycket energi på att fixa till det.

Idag hade jag tänkt lägga ett spår på fotbollsplanen efter jobbet, men det började blåsa ganska ordentligt igen och det verkar inte helt otroligt att det blir ytterligare ett snöoväder så jag bestämde mig för att strunta i spårandet. Istället har vi tränat lite på sitt och ligg inne i köket. Hon har naturligtvis kunnat både sitt och ligg sedan hon var ca 8-9 veckor gammal, men på sista tiden har hon börjat gnälla och skälla främst vid uppsättanden (om jag står framför; inte om jag står bredvid). Jag belönar henne inte om hon ger ljud ifrån sig, men det skapar ofta mer frustration = mer ljud.

Nu bestämde jag mig dock för att hålla på tills hon var helt tyst. Jag fick sätta och lägga henne säkert 20 gånger innan hon gjorde ett uppsättande som inte bara var tyst utan också lugnt i kroppsrörelserna. Det belönades förstås och så upprepade vi det hela, fast då krävdes bara ungefär hälften så många sitt och ligg innan hon satte sig upp och var lugn och tyst. När jag upprepade direkt efter satte hon sig omedelbart utan att ge ljud ifrån sig, så det verkar ju som att hon fattade vad jag var ute efter. Får se om hon kommer ihåg det till nästa gång (vilket jag i och för sig tvivlar på).

Mera snö

När jag slutade jobba i går kväll blåste och snöade det ordentligt och under natten hade det kommit minst 2 decimeter snö. Chansa var överlycklig och skuttade omkring i snön på morgonrastningen, men jag var inte lika entusiastisk.

Egentligen skulle jag ha hållit en klickerkurs ikväll, men på grund av för få anmälda blev den uppskjuten till hösten. Istället hade jag planerat att träna lydnad med Chansa och springa en runda med henne. På grund av snö och halka hoppade jag över springandet, men gjorde ett tappert försök med lydnadsträning. Det var dock inte speciellt kul att klafsa omkring i lera och jag vet inte om jag har bra eller dåligt bollsinne som lyckades pricka av en vattenpöl varje gång jag kastade en boll för att belöna.

Vi tränade vändningar på stället till vänster, ingångar och platsliggning men det blev ett ganska kort träningspass. Istället gick vi in och klippte klor samt tränade lite inne i köket. Bland annat tränade vi på diverse tricks. Myrrha kunde ju en massa coola tricks och Chansa är nog ännu mer lättlärd än henne, så hon borde ju också kunna lära sig ett och annat coolt trick om jag bara lägger ner lite energi på det. Det kan i och för sig kanske tyckas att det är bortkastad tid att lära in tricks när man kan träna rena lydnadsmoment, men när jag läste psykologi på universitetet fick jag lära mig att ju mer man lär sig desto mer kan man lära sig- ny kunskap kopplas till kunskap man redan har- och det finns ingen anledning att det inte skulle gälla även för hundar.

Nu ligger Chansa och sover och jag ska knåpa ihop ett prov på oregelbundna verb till mina elever. Det kanske inte låter speciellt kul, men jag gillar att konstruera prov och ännu mer gillar jag att rätta prov.

Chansa tränar på att apportera hundkex.

 Nose up close

Otursdag

Det var visserligen inte fredagen den 13:e idag, men för min del kunde det lika gärna ha varit det. Dagen började med att jag försov mig drygt en halvtimme. Det gjorde i och för sig inte så mycket eftersom jag inte började jobba förrän klockan 12, men jag hade planerat en långpromenad med Chansa före jobbet.

Eftersom jag förlorat lite tid bestämde jag mig därför för att cykla med henne till skogen och promenera där istället för att promenera på trista gångvägar. Istället för att som vanligt ta nomeselen tog jag cykelselen för att det kändes enklare. Och det var kanske lika bra, för när jag kom tillbaka till cykeln efter att ha promenerat och tränat lite uppletande så hade någon förbipasserande snott selen.

Jag gillar inte att cykla med bara halsband och koppel, speciellt inte med Chansa som nästan alltid får ligga på lite i selen när vi cyklar. Jag gillar inte heller att cykla med henne lös på gångvägarna eftersom det är en del folk i rörelse där, men jag kom i alla fall fram till att det senare alternativet var att föredra. Jag kopplade henne dock för säkerhets skull när vi cyklade förbi skolan, men det hade antagligen gått bra ändå, och när vi mötte andra hundar, för jag tror inte att hon skulle klara att passera en annan hund lös när jag cyklar.

När jag släppte lös henne igen efter ett hundmöte klantade jag till det när jag skulle kliva på cykeln igen och välte cykeln så att jag skar mig både i ett finger och på benet. Fingret var det ingen större fara med, men benet är också blåslaget och skrapat och gör ganska ont. På jobbet lyckades jag också skära mig i ett finger, så på högra handen har jag nu plåster på 4 av 5 fingrar.

Två av skadorna kommer från gårdagens träningspass med Chansa, då handtaget på kampgrejen skinnflådde både tummen och lillfingret. Jag har aldrig direkt gjort mig illa på kampgrejen förut, fast det gör alltid ont när hon ruskar och sliter och jag har inte lyckats hitta någon kampleksak som funkar (för mig; Chansa kampar med allt hon får). Handtagen på bitstockar och dylikt gör jätteont och kan tydligen slita bort huden, snören på kongar och dylikt skär in och gör ont och mina händer är för små för att få bra grepp på brandslangar. Det som funkar bäst är repknutar, men de kan också vara lite knepiga eftersom det inte finns så mycket att hålla i.

Och för att klaga lite till så har jag också ont i lillfingret på vänsterhanden från i söndags då vi mötte Ingalill och Hedvig på promenaden. Chansa blev ganska uppjagad och hon hanterar stress genom att kampa, så när hon bet tag i kopplet råkade hon få med även mitt lillfinger. Hon släppte när jag började skrika, men ont gjorde det förstås ändå. Med tanke på hur Chansa är så händer det förvånansvärt sällan att mina fingrar kommer i kläm när hon kampar, men de gånger det händer känns det. Det är dock nästan lite irriterande att det gör så ont fast det aldrig blir mer än ett pyttelitet hål rakt ner och som inte ens blöder.

Det har som sagt inte varit någon bra dag idag, men inte allt var dåligt. Dagens uppletandeträning gick till exempel riktigt bra. Första skicket blev det i och för sig alldeles för mycket spring, men sedan koncentrerade hon sig och jobbade bra. Men det jag egentligen ville träna var kontroll, d v s sitta när jag kopplade lös henne, gå vid sidan fram till uppletanderutan och stå kvar tills jag skickade henne och det var hon mycket duktig på. Hon gjorde inte minsta försök till att tjuvstarta och hon var så fokuserad på uppgiften att hon inte ens brydde sig om de hundar som passerade just innan jag skickade henne.

Nu blir det lite gos med min fina lilla mysmalle.

Makeover

Igår var det fredag den trettonde, men det var ingen otursdag för mig eftersom jag hade tid för klippning på förmiddagen. Jag har inte klippt mig på 2,5 år (inte ens topparna), så det var verkligen välbehövligt. Jag sa till henne att hon fick göra i stort sett vad hon ville med mitt hår och det väckte lite uppmärksamhet när hon klippte av det. De andra som jobbar där kom förbi och tittade och kommenterade förändringen och det blev tal om att man borde ha tagit före- och efterbilder.

Jag är ju för det mesta den som är bakom kameran, så jag hade inga nytagna bilder på mig själv. Men jag snodde dessa bilder från en fest med jobbarkompisarna på Takdropps i december, där man kan se hur håret såg ut innan:

Trots att jag inte klippt mig på så länge var håret inte speciellt slitet, men hon klippte ändå av det ganska rejält, så att det blev kortare i nacken och lite längre fram. Jag ville ju gärna att hon skulle klippa av det rejält, så jag var nöjd. Jag sa också att hon fick färga/ göra slingor i vilken färg som helst, men hon tyckte att jag skulle fortsätta vara blond, bara med lite blondare slingor. Så här såg det ut efter (fast lite rufsigt efter att jag sovit halva dagen efter att ha jobbat natt):

Veckan har varit ganska lugn. Chansa kom hem mitt på dagen i tisdags, men då jag ville ta igen lite tid efter att ha varit ledig så jobbade jag tisdag kväll så blev det ingen långpromenad med henne. Vädret var dessutom väldigt deprimerande; det var mulet och snöade. I onsdags var jag ledig så då blev det en promenad, men vädret var fortfarande lika trist så det blev inte någon lång promenad. Istället tränade vi lite lydnad. På torsdagar jobbar jag ju hela dagen, men på kvällen sprang vi en runda. Jag varvar ju mellan att gå och springa, men jag orkade faktiskt springa mer än jag gjort tidigare trots att jag inte sprungit något på nästan två veckor. 

Igår jobbade jag natt och det blev en väldigt tung natt. Eftersom jag skulle klippa mig kunde jag inte sova länge på morgonen som jag brukar och eftersom jag skulle äta middag med Adam innan han åkte hem till Stockholm på kvällen hann jag inte sova på eftermiddagen heller. Jag hann inte heller gå någon långpromenad med Chansa, men det gjorde inte så mycket eftersom vi ändå skulle cykla 7 km till jobbet på kvällen. På jobbet sov hon hela natten, men hade ändå inget emot att sova nästan hela dagen också när vi kom hem. 

Min plan för eftermiddagen/kvällen var att spåra med Chansa samt springa en runda, men jag känner mig väldigt trött och ute snöar det, så jag tror att vi istället väljer att mysa i soffan med en bra film.

Påsken i Ammarnäs

Nu är jag hemma igen efter en härlig påskhelg i Ammarnäs. Vädret har varit helt fantastiskt- strålande sol varenda dag. Vi har åkt skoter och varit i skidbacken på dagarna och på kvällarna har vi haft trevlig samvaro vid Jockes grillring eller i dalstugan.

Idag var det också strålande vackert väder så det sved lite grann att vara tvungen att åka hem. Jag hade i alla fall turen att få åka med Markus och Frida hem och slapp därmed att åka buss.

Här är några bilder från påskhelgen i Ammarnäs:

 På långfredagen blev det en skotertur upp på Ribo. Det var soligt, men ganska blåsigt och kallt.

 Vacker utsikt från vår plats på Ribo.

 Istapp.

På fredagkväll åt vi tacos tillsammans med Ulrik och Jeanette samt John och Jenny och sedan gick vi till dalstugan, där de hade en musiktävling. På lördagen sov vi länge och då det var en viktig hockeymatch  klockan tre tyckte vi inte att det var lönt att ge oss ut med skotern, så det blev en dag i skidbacken. Vi hittade ett fint ställe att sitta på alldeles bredvid barnbacken, så där satt vi och solade och åt ljusugnsbröd med sillröra.

 Hugo hoppar.

 Kanonkulan Frasse.

 Frasse har blivit riktigt duktig på att åka skidor...

 ...men inne bland träden gick det lite sämre.

Efter att Skellefteå AIK gått vidare till SM-final på lördagseftermiddagen blev det middag och sedan bastu med Ulrik, John och Jenny. På kvällen gick vi till dalstugan och det blev ganska livat för en del, dock inte för mig och Fia. Men det var rätt kul ändå och vi kom inte hem förrän klockan två.

I går morse var det inte många i gänget som kunde köra, så vi åkte en tur upp på Ribo med Bosse, Elisabeth och Tobbe, som kommit från Uppsala tidigt på morgonen. Det var riktigt skönt att sitta i lugn och ro och sola.

 Frasse.

 Hugo.

Lite skoterkörning blev det förstås också.

 Istappar i snön.

 Jag och Fia klättrade upp på en höjd och fotade utsikten lite. Här utsikt över vår grillplats nedanför.

Fia pekar ut över Ribovardo.

Chansa har jag förstås saknat. Hon skulle ha haft så kul om hon hade fått följa med. Men det hade aldrig funkat att ha henne med när hon inte kan åka på skotern/i pulkan och det har faktiskt varit lite skönt att kunna koppla av utan att behöva tänka på henne. Men jag längtar tills hon kommer hem i morgon.

Gillar att rulla sig

Onsdagar brukar ju vara mina lediga dagar, men när jag började jobba på Medlefors blev de inte lediga längre. Men nu är det påsklov så idag blev det faktiskt en ledig dag. Efter en välbehövlig sovmorgon tog jag och Chansa en promenad på skaren. Vi var ute i nästan 2 timmar, fast vi gick egentligen inte speciellt långt. Jag hade tänkt gå bort mot växthusen, men skaren höll inte så bra på den sidan av vägen, så vi höll oss istället där skaren höll.

Jag hade kameran med mig, men jag fotade inte så mycket. Det blev lite mulet och jag börjar dessutom själv bli trött på att alla bilder blir i stort sett likadana. Inte heller finns det mycket annat att fota; det är mest bara tråkig snö överallt.

Något som jag fotat en hel del är Chansa när hon rullar sig, vilket beror på att hon rullar sig väldigt mycket. Hon rullar sig inte i äckliga saker (eller, det gör hon förstås, men inte bara), utan verkar helt enkelt tycka att det är både skönt och roligt att rulla sig i snön. I vinter har hon börjat åka kana, d v s hon klättrar upp i en snöhög och lägger sig sedan på rygg med huvudet först och glider ner. Idag när vi var ute hittade hon några "snöhögar" som hon rullade sig på/åkte kana i.

Ytterligare en stilstudie på Chansa när hon rullar sig/åker kana:

Ibland verkar hon inte vara riktigt klok...

 Flygande belgare.

 Räven raskar över isen.

 Lek med kongen blev det förstås också.

Det finns hopp om att våren ska komma i alla fall.

Chansa var rätt nöjd efter promenaden och hade inget emot att lägga sig i bädden och sova medan jag var på personalmöte. Under tiden jag var borta kom mamma förbi och hämtade Chansa, för hon ska vara i Lappvattnet medan jag åker till fjällen. Det känns verkligen konstigt och fel att åka till fjällen utan henne, men det finns ingen plats för henne varken i bilen eller på skotrarna, nu när de inte har någon pulka. Och jag vågar inte låta henne springa efter skotern heller, eftersom det är påsk och proppfullt med folk i skoterlederna. Så hon får helt enkelt inte följa med. Kanske blir det till och med skönt att inte behöva ha något ansvar och hålla koll på henne, fast jag kommer att sakna henne. 

I eftermiddag har jag stekt massor med plättar (för det heter plättar och inte pannkakor!) och gjort sillröra och nu ska jag göra kyckling med ugnsrostade rotsaker och jag ska också hinna med att packa ikväll, för det hinner jag inte med i morgon.

Chansa hemma igen

Queen of the world!

Nu har Chansa äntligen kommit hem! I och för sig bara för ett par dagar, men det är skönt att ha henne tillbaka i alla fall. Hon kom hem igår, men då jobbade jag i stort sett hela dagen så vi hann inte med någon långpromenad. Istället blev det en cykeltur på ca 6 km.

Det har blivit lite kallare, så idag har vi gått en långpromenad på 2 timmar på skaren. Kameran hade jag förstås med mig. 

 Hon blev glad när jag släppte henne. 

 Kommer springande.

När Chansa är lös så springer hon iväg en bit och kommer sedan tillbaka till mig, därav dessa cirklar i vårt spår.

 Hoppetossan Chansa.

Stilstudie på Chansa som rullar sig:

Av någon anledning bestämde sig kompaktkameran för att börja fungera igen, så det blev också en liten film. På filmen tränar vi egentligen inget särskilt, utom att låta bli kongen. Externbelöning är inget nytt för Chansa, men jag försöker träna på att hon ska jobba längre tid för att få lov att ta den. Jag försöker också lära henne att jag kan berömma och/eller belöna henne, utan att det betyder att hon är fri att ta externbelöningen. Filmen är dock inte av bästa kvalitet.