Härligt väder

Idag har det varit soligt och fint hela dagen. I och för sig inte så varmt, ca -12 grader, men det gjorde inte så mycket. I morse gick vi en promenad på en halvtimme innan jag cyklade till "jobbet". Sedan gick vi en längre promenad på ca en timme mitt på dagen. En stund satt vi också på en bänk och solade lite grann.

Det var full fart på damen idag också, men hon lyder fortfarande inte särskilt bra. Hon är också rätt luktfixerad. Jag antar att det betyder att hon löper, även om jag inte har lyckats se nåt blod.

Jag hade tänkt träna lite ikväll, men jag tyckte att det var alldeles för halt på parkeringen där vi brukar träna. Därför blev det lite tricks och konster inomhus istället. Jag har på sistone lärt henne lite tricks som egentligen passar bäst i freestyle, t ex att backa genom mina ben och att ställa sig mot min rygg med framtassarna. Rätt meningslösa tricks egentligen, men hon tycker att det är kul i alla fall.

Helg

Igår gjorde vi inte så mycket eftersom jag bestämde mig för att städa här hemma, vilket verkligen var välbehövligt. Så för Myrrhas del blev det bara några kortare rastningar och lite fot-träning ute på gården. Som avslutning på städdagen lagde vi lite god mat: nötstek, potatisgratäng och pepparsås. Jättegott!

I morse vaknade jag rätt tidigt (med lite hjälp av Myrrha, som skällde på nån i trappuppgången) och när jag tittade ut såg jag att det var fint väder. Klarblå himmel och sol. I och för sig -11 grader, men det är ju inte så farligt kallt. Så jag bestämde mig för att gå dagens långpromenad redan på morgonen, innan alla andra vaknat och gått ut.

Och vi var faktiskt ganska ensamma ute, i alla fall i början av promenaden. Vi gick en sväng i skogen och var ute i 1,5 timme. Vi passerade trädet där jag gömde godis i barken på promenaden i fredags, fast från ett annat håll. Myrrha började genast hoppa på det för att kolla om det växt ut mer godis i barken. Det hade det inte. Men jag kan inte låta bli att imponeras lite av hur bra minne hon har.

På hemvägen mötte vi en äldre man med en jämthundshane och karln trodde att hon var en valp! Visserligen beter hon sig lite barnsligt ibland, men nog ser man väl ändå på henne att hon är vuxen?

Hej söta hund!

På promenaden idag mötte vi en mamma med två små barn på trottoaren. Det ena barnet, ca 4 år, vinkade till Myrrha och sa "Hej söta hund". Jag tyckte att det var rätt gulligt sagt. Speciellt som min hund faktiskt ÄR väldigt söt.

Idag hade jag en kort dag och när jag kommit hem och ätit lunch gick vi ut på en promenad i det vackra vädret. Strålande sol och ca 7 plusgrader. I två timmar var vi ute och gick. Vi gick skogspromenaden med en liten variation; vi svängde av stigen och följde kraftledningen istället. Jag motionerade Myrrha under promenaden med att kasta bollen ut i snön. Eftersom det är så varmt är det rätt tungt att ta sig fram i djupsnön. Jag aktiverade henne också genom att gömma godbitar i barken på ett träd. Det tycker hon är kul. Bildbevis:

Möte

I morse gick jag en halvtimmes promenad med Myrrha innan "jobbet". Hon var betydligt lydigare än igår, men är väldigt fixerad vid lukter. Därför misstänker jag att hon snart ska börja löpa eller att hon redan har börjat. Det syns ju inte alltid när hon löper.

På kvällen hade vi möte i PR/Info-kommittén. Det var meningen att vi skulle träffas här, men det blev ändrat så att vi skulle träffas på klubben istället. Skönt, för då slapp jag städa. Jag och Myrrha promenerade dit, som vanligt. Vi har numera fått en ny medlem i PR/Info, Benny, som kommer att ha hand om att ragga sponsorer. Helt suveränt, eftersom ingen av oss andra tycker att det är någon rolig uppgift. Myrrha fick också träffa Bennys hundar, rottisarna Katla och Troja, men hon tyckte mest att de var jobbiga. Speciellt valpen Troja; hon fick ett par tillsägelser för att lära sig veta hut. Efter mötet fick jag och Myrrha skjuts hem av Eva. Fast egentligen så hade nog Myrrha behövt promenaden hem eftersom vi inte har gått så mycket idag.

Senil hund?

Jag har precis kommit in från en promenad med Myrrha. Och den promenaden kändes ungefär som en promenad kunde göra för ca sju år sedan. Myrrha betedde sig precis som hon gjorde när hon var unghund. Först när vi kom ut drog hon i kopplet som en dåre och pendlade fram och tillbaka. Eftersom hon var så jobbig släppte jag henne därför när vi kom till en bred trottoar. Jag har ju aldrig lagt ner någon energi på att lära henne gå ordentligt i koppel, så hon sköter sig ju alltid mycket bättre när hon är lös. Men när vi mötte en tant med en gapig lite papillon kunde jag nästan inte få henne att gå fint på sidan. Inte så att hon ville gå fram till papillonen, utan det var bara det att hon inte lyssnade utan fortsatte framåt i rask takt precis som om jag inte fanns.

Jag gick sedan ner på strandpromenaden och där får hon ju alltid gå lös. Till en början gick det bra; vi mötte ett par andra hundar och hon gick fint förbi dem. Men sedan blev vi omsprungna av en joggare. Medan han passerade oss gick hon fint vid sidan och tittade knappt på honom. Men när han hade hunnit en bit ifrån oss rusade hon helt plötsligt efter honom. Och hon lyssnade inte alls när jag ropade åt henne. Inte förrän jag röt i ordentligt stannade hon.

Lite senare mötte vi en lös schäfer och en annan mindre hund. Ägaren till dem kallade in dem och kopplade dem. Men när jag ropade på Myrrha för att koppla henne travade hon bara förbi mig utan att ens titta på mig. Hon gick inte fram till hundarna, men hon lyssnade inte ett dugg på vad jag sa. När jag sedan tittade på den mötande såg jag att det var Roger med Dimma och Curry, så jag är lite glad ändå att det var någon som förhoppningsvis vet att jag faktiskt i vanliga fall har ganska bra koll på min hund. Men jag undrar verkligen varför hon beter sig på det här viset. Håller hon på att bli senil? Är det löp på gång? Är hon understimulerad? Eller tar hon sig bara friheter för att håller på att bli gammal?

Veckans vilodag

Jag började tidigt i morse, så jag orkade inte stiga upp i tid för att gå någon promenad. På eftermiddagen gick jag i och för sig hem lite tidigare, men det var för att jag inte kände mig riktigt frisk. Jag har väldigt ont i halsen och lite feber. Därför bestämde jag mig för att vi skulle ha vilodag idag. Jag vill helst inte bli sjuk nu när jag har praktik, eftersom jag i så fall måste ta igen det senare. Jag trivs jättebra på praktiken och klassen jag har är hur kul som helst. Därför vill jag inte missa de lektioner jag ska hålla eftersom praktikperioden är så kort.

De senaste dagarna har vi inte heller gjort särskilt mycket intressant. I söndags gick vi en promenad på gångvägarna runt Vitberget. Igår gick jag en timmes promenad före "jobbet" och sedan tränade vi på kvällen. På träningen fokuserade jag mest på ställandet på inkallningen, men vi finslipade också på lite detaljer i bl a fria följet. Där finns det ju alltid något som kan behöva finslipas.

Igår kväll poppade Jonas en hel skål med micropopcorn. Myrrha brukar vanligtvis få smaka popcorn av honom, men igår kväll ställde han ner hela skålen åt henne. Hon gick fram till den och nosade på den och i den, men vågade nog inte lita på att det verkligen var till henne. Hon gick därifrån och stod och stirrade på skålen en lång stund. När Jonas knuffade den närmare henne nosade hon på den igen, men det dröjde ett bra tag innan hon vågade börja äta. Och ändå var det inte första gången hon fick en hel skål med popcorn; hon brukar få det när hon fyller år. Hon är också lite lustig när hon äter popcorn, för hon vräker inte i sig som jag tror att de flesta hundar skulle göra. Istället äter hon dem ett och ett, så det tar väldigt lång tid för henne att få i sig alltihop.

Stugan

Igår kväll åkte vi till stugan för att sova över där. Jag gillar att sova i stugan eftersom Myrrha får sova i sängen när vi är där. Med tanke på hur mycket hår hon löser hade det kanske varit bättre att inte låta henne vara i sängen, men det är ju så mysigt. I alla fall fram till ca 6.30 när hon tyckte att det var dags att stiga upp.

Idag har vi gått en promenad längs skoterspåren i skogen runt stugan. Jag la ett kort spår åt henne på ett skoterspår, fast precis när jag lagt det kom en skoter och körde över mitt spår. Det gjorde i och för sig inget eftersom Myrrha "spårade" ändå. Jag gjorde också lite annan nosaktivering så att hon skulle bli trött i huvudet också. Här är några bilder från dagen.

Hemma idag

Idag har jag varit hemma hela dagen. Min handledare hade bara en enda lektion idag så hon tyckte inte att det var nödvändigt att vi, d v s min klasskompis Bia och jag, kom dit idag. Ledig har jag dock inte varit, eftersom jag hade en hel hög med grammatikprov att rätta. Men jag klagar inte; jag erbjöd mig själv att göra det eftersom jag tycker att det är kul. Kanske är jag inte riktigt normal... Det var i alla fall vad min sambo påstod när jag berättade att jag erbjudit mig att rätta dem.

Men när jag var färdig med rättandet tog jag Myrrha med mig på en skogspromenad. Det snöade ganska mycket med stora härliga snöflingor och vi hade en härlig promenad. Jag tränade lite på ställandet i inkallningen, men just nu har jag slut på idéer hur jag ska få det att bli perfekt. Hon stannar ju, men jag vill att hon ska stanna ännu snabbare.

Vi har också tränat lite metallapportering inomus idag. Det är också ett moment som vi har svårt att få till eftersom hon verkligen avskyr den. Hon kan sitta och hålla den bra (som man kan se på bilden) men hon har ett otroligt långsamt gripande och klarar inte att att röra sig i ett högt tempo när hon bär på den. Men vi kämpar vidare, även om jag inte har stort hopp om att någonsin få höga poäng på hopp med metallapport-momentet.

Tävlingsfunderingar

Hur mycket päls kan en hund i Myrrhas storlek egentligen lösa? Svaret på den frågan är: otroligt mycket. Jag borstade henne nu i eftermiddag och detta är vad jag kammade loss från henne (och detta är bara en bråkdel av vad hon fäller under hela fällningsperioden):


I morse gick vi en promenad på ca 45 minuter och sedan en lite kortare sväng när jag kom hem. Och nu ikväll har jag varit ute och tränat. Jag funderar på att anmäla mig till tävlingen i Piteå den 19:e, så jag körde igenom hela elitprogrammet (utom hopp med metallapport, eftersom jag inte har något hinder) för att se hur vi ligger till. Det mesta verkar sitta. Speciellt nöjd är jag med dumrutan, rutan och apportering med dirigering.

Det vi behöver träna mer på är ställandet i inkallningen, metallapporteringen och vittringsapporteringen. Även fjärren kan vi behöva finslipa lite på, i synnerhet ställandet från sitt. Dessutom behöver vi träna på att göra allt detta med kommendering och någon annan som lägger ut apporter och sånt. Just nu är jag nästan säker på jag ska anmäla oss till Piteå...

Lösa hundar

I morse gick vi en timmes promenad längs strandpromenaden innan jag cyklade till "jobbet". Det var ganska blåsigt, men annars var det perfekt väder för en promenad. Eftersom det var tidigt på morgonen var vi ganska ensamma ute. Men efter ungefär halva promenaden mötte vi en karl med hund, en tibetansk terrier. Det är inte första gången jag ser dem och jag visste att hunden skulle komma rusande fram till Myrrha. Han har nämligen ingen koll alls på hunden och försöker inte ens. Därför försökte jag inte heller få Myrrha att gå fint förbi, för det blir ju bara förstört av att hunden kommer framrusande. Den är ju i alla fall snäll och Myrrha är ju också snäll. Att säga till om att han ska ha hunden kopplad hjälper inte- jag har provat.

Hunden kom mycket riktigt också framrusande. Eftersom jag inte var intresserad av att prata med den andra hundens husse fortsatte jag bara att gå. Myrrha följde med mig efter att snabbt ha nosat på den andra hunden. Men det gjorde den andra hunden också. Jag fortsatte i alla fall att gå och den följde med ganska långt. Jag tror att hussen blev irriterad för att jag inte stannade så att han kunde hämta sin hund, men jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva göra det bara för att han inte har kontroll på sin hund.

Strax därefter träffade vi en tant med en blandrashane i lång lina. Vi har träffats förr och jag vet att hon är en av dessa självutnämnda "hundägarpoliser" d v s hon talar om för alla hundägare att man måste plocka upp efter hunden, man måste ha hunden framför sig hela tiden (så att man ser om den bajsar) och man ska inte ha hunden lös o s v. Jag fick veta att man minsann inte ska ha hunden lös. Detta trots att Myrrha gick förbi dem vid min sida utan att ens visa intresse för dem. Hunden är en kåt labbeblandning och Myrrha avskyr den typen av hundar. Medan hon tjatar på mig om att jag inte ska ha hunden lös låter hon sin springa i linans längd och kasta sig mot Myrrha samtidigt som han tjuter och piper.

Lite senare mötte jag en karl med en lös dvärgschnauxzer. När vi möttes kallade vi båda in våra hundar till sidan och passerade varandra, med lösa hundar, utan problem.

Nu var jag inte på humör att diskutera i morse, men annars hade jag haft en del att säga både hussen till tibben och tanten med blandrasen. Istället säger jag vad jag tycker här: Om man inte har kontroll på sin hund ska den inte vara lös. Men det räcker inte med att bara sätta ett koppel eller lina på den- man måste ändå hålla kontroll på hunden och se till att den inte stör andra. Detta med lös hund handlar inte om hunden har koppel på eller inte, utan om man har kontroll på hunden eller inte.

Alla hjärtans dag

Idag har Myrrha fått ha vilodag. Först och främst så har jag varit på "jobbet" hela dagen. Den lektion jag skulle hålla blev visserligen inställd på grund av sorgliga omständigheter i klassen jag skulle ha, så jag har inte jobbat allt för hårt. Men ibland är det minst lika jobbigt att inte ha så mycket att göra. Myrrha var också väldigt dålig i magen när jag kom hem på eftermiddagen och eftersom hon verkar vara ganska trött så blev det en vilodag idag.

Efter "jobbet" gick jag på stan och köpte en liten alla hjärtans dag-present till Jonas. Inte för att jag tycker att det är särskilt viktigt att fira en högtid som bara införts i Sverige för att handlarna ska tjäna pengar, men eftersom han alltid brukar köpa nåt åt mig så ville jag köpa något åt honom också. Inte förrän jag kom hem igen kom jag på att jag nog borde ha bakat något åt honom istället, för det hade han nog gillat mer även om jag bakade chokladmuffins för inte allt för länge sen. Av Jonas fick jag choklad (inte särskilt överraskande med tanke på att han vet att det är det bästa jag vet).

Här kommer dagen till ära en favoritbild på en av mina älsklingar. Den andra har jag pinsamt nog ingen bild på. Bilden är dock tagen av min andra älskling.

VFU

Idag har jag börjat min VFU. Det står för Verklighetsförlagd Utbildning och innebär att jag har praktik. I tre veckor ska jag vara på Anderstorpskolan. I morse promenerade jag med Myrrha lite drygt en halvtimme innan jag tog cykeln till "jobbet". Där träffade jag min handledare och pratade med henne och sedan träffade jag klassen under ett par lektioner. Sedan var det dags att sätta igång och planera lektioner, för jag har min första lektion redan i morgon.

Eftersom det var lite krångel med mitt arbetsrum cyklade jag hem på eftermiddagen och åt en sen lunch och läste på allt jag kunde hitta om dramat under antiken. Det är det jag ska hålla lektion om imorgon. Det innebar att det blev lite av en vilodag för Myrrha. Förutom den korta promenaden i morse har hon bara fått gå ut på korta rastningar. Nu ikväll tänkte jag fortsätta träna på lite tricks och konster bara för att hon ska få någon sorts aktivering, men det kommer inte att bli så mycket.

Skogspromenad

Igår var det strålande väder, några minusgrader och strålande sol. Solen värmde till och med lite grann. Vi behövde åka upp till stugan och lämna lite grejer, så det gjorde vi. Fast jag och Myrrha blev avsläppta efter ett skoterspår en bit ifrån stugan. Vi promenerade omkring på skoterspår inne i skogen på ställen där vi aldrig har varit förut. Vi hittade rätt mycket älgspår och även älghår. Det är tydligen inte bara Myrrha som löser hår nu.

Jag är också rätt övertygad om att det fanns älgar i närheten. Vid ett tillfälle började Myrrha spana ut i skogen och hon försökte också springa iväg in i skogen. Jag hörde också att det brakade till inne i skogen, men jag såg ingen älg.

Efter drygt 1,5 timmes promenad hade vi återigen letat oss ut till vägen igen, så då ringde jag Jonas och bad honom komma och hämta oss. Sedan åkte vi hem och slappade först med en bok och sedan framför TV:n. Här kommer lite bilder från gårdagens skogspromenad.


Så här glad var Myrrha över att vi skulle gå en lång skogspromenad.



Jag kastde kongen åt henne så att hon fick hämta den i djupsnön.


Så här ser hon ut när hon vill överlämna den till mig.


Utställningshund?

Det stora problemet var dock att det fastande en massa is i tassarna på henne. Jag har inte klippt håret i tassarna på ett tag och när det är så pass varmt som det var fastnar det alltid massor med is.




Idag var det också jättefint väder och jag har nyss varit ute på en promenad på 1,5 timme. Men jag var dum nog att välja strandpromenaden. När det är sånt väder som idag är jag ju inte den enda som kommit på tanken att gå en promenad. Eftersom det var så mycket folk och andra hundar fick hon gå kopplad större delen av promenaden. Vi stannde ett tag på en parkering utanför kyrkan och tränade lite lydnad: fria följets långsamma marsch och ställandet på inkallningen. Jag tränade också på sittande i grupp, fast väldigt kort. Det var alldeles för mycket folk och hundar som gick förbi för att jag skulle kunna kräva att hon skulle vara uppmärksam på mig. Speciellt när vissa inte kan låta bli att prata med henne och dessutom berömmer henne.

Morgonpromenad och skolarbete

När jag steg upp i morse vid åttatiden gick vi ut på en 1,5 timmes skogspromenad. Myrrha brukar komma och väcka mig vid den tiden för att berätta för mig att husse har gått till jobbet. Jag brukar bara klia henne lite och sedan somna om, men imorse steg jag upp. Vi gick en 1,5 timmes skogspromenad innan jag satte igång med skolarbetet. Och det har jag sen hållit på med mest hela dagen.

Nu ikväll gick vi ut och tränade lite. Jag la en platsliggning på 5 minuter, vilket inte var något problem. Vi körde också lite fritt följ, vanlig apportering och dumrutan, med bara sättande och läggande. Hon har svårt att lägga sig efter att jag satt henne en gång, utan tror att det är sitt som gäller igen. Dagens glädjeämne var dock fjärrdirigeringen. Jag har ett tag tränat bara på enstaka skiften på nära håll för att få bort att hon rör sig framåt. Idag bestämde jag mig för att köra hela momentet på fullt avstånd för att se om det fungerade. Och det gjorde det! På grund av ett missförstånd så att jag blev tvungen att ta till ett dubbelkommando blev hon osäker och tog ett steg framåt, men sammanlagt hade hon bara rört sig högst 10 cm. Jämfört med den halva, eller ibland hela, hundlängd hon rörde sig framåt tidigare är detta en klar förbättring.

Igår gjorde vi inte heller särskilt mycket. Vi gick en halvtimmes koppelpromenad mitt på dagen och sedan pluggade jag resten av dan. På kvällen var det årsmöte på klubben, så vi promenerade dit och sedan hem igen. När vi kom hade Jonas kommit hem från Östersund, så vi tittade på en film tills det var dags att gå och lägga sig. Och ikväll är Mats här och hälsar på, så nu ska vi sätta oss och se på en film.

Förrådsstädning

Mina planer för dagen var att skriva på min hemtenta som jag är lite sen med och att försöka jobba lite på uppgiften som jag och Bia ska göra på praktiken. Men riktig så blev det inte. Jag började visserligen på förmiddagen, men sedan ringde hyresvärden på och bad att jag skulle plocka ut allt vi har i källarförrådet! Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Det har varit arbetare där nere ett bra tag nu och borrat en massa hål i taket. Och nu var det tydligen nödvändigt att borra ett hål i taket inne i vårt förråd.

Eftersom det skulle bli blött av borrandet var jag tvungen att plocka ut allt. Och det var minsann inte lite grejer! Men det kanske har något gott med sig ändå. Vi har ju pratat länge om att städa ur förrådet. Just nu står allt bara på ett annat ställe, men innan vi stoppar tillbaka allt så kan det ju vara på sin plats med en liten upprensning.

Mitt på dagen gick jag och Myrrha en promenad på 1,5 timme. Vi tränade lite och så kastade jag boll ut i djupsnön så att hon fick kämpa lite för att hämta den. Jag "tappade" också vanten en massa gånger, så att hon blev tvungen att hämta den åt mig. När vi gick genom stan på vägen hem fick hon bära vantarna åt mig. Hon fick beröm av en kvinna för att hon var så duktig och då gick hon fram till henne och släppte vantarna vid hennes fötter.

Nu ikväll har vi varit ute och tränat. På sista tiden har träningen varit alldeles för oorganiserad, men nu har jag skärpt till mig och gjort ett mer långsiktigt träningsschema. Nu ikväll tränade jag på sittandet. Jag gick inte utom synhåll, eftersom jag vill vara säker på att hon sitter stilla. Om jag gömmer mig ser jag ju inte om hon gör det. Det fungerade i alla fall väldigt bra. Jag tränade också språngmarschen i fria följet. Hon var väldigt taggad och uppe i varv så det blev en hel del hopp och bus, men till slut skärpte hon till sig och gick riktigt fint.

Sedan tränade jag också ställandet på inkallningen. Jag tränade på korta sträckor och klickade när hon stannade snabbt på handtecknet. Som belöning kastade jag boll. Vi tränade också på apportering med dirigering och det gick riktigt dåligt. Första gången stannade hon inte vid konen utan fortsatte direkt till apporten. Hon vet vilken hon ska hämta eftersom hon har lärt sig att det är den jag lägger ner först. Andra gången gjorde hon lika dant. Tredje gången gjorde hon en liten ansats att stanna vid konen, men ökade sedan farten och sprang direkt till apporten. Fjärde gången stannade hon vid konen, fast inte riktigt så nära som jag helst vill ha henne (men ändå inom en tvåmetersradie). Jag var så nöjd att hon stannade att jag inte orkade bry mig om det, utan skickade henne på apporten. Femte och sista gången gjorde hon hela momentet helt perfekt: spang snabbt ut till konen, stannade alldeles intill den och väntade på kommando, sprang snabbt ut och tog rätt apport och sprang i full fart tillbaka. Hoppas nu bara att hon har lärt sig något av allt tjafsande.

Det moment hon gjorde allra bäst var vittringsapporteringen. Hon har länge hållit på och ta i alla apporter, även om hon alltid kommer med rätt till slut. Vi har tränat inomhus på att hon ska använda nosen för att hitta rätt pinne och det verkar som att det har gett resultat. Jag la först alla pinnar i en cirkel och skickade henne. Hon sprang direkt till den rätta och kom med den. Eftersom hon hade sånt tempo trodde jag att det var en slump, en lyckträff för att hon inte hade sett de andra pinnarna. Men då jag gjorde om det med alla pinnar på rad sprang hon också snabbt ut och tog rätt pinne. Så det var kanske ingen slump i alla fall. Men jag antar att det visar sig nästa gång vi tränar.

Myrrha hos "gammelhusse"

Jag åkte till skolan tjugo i sju i morse och kom hem halv sju. Eftersom Jonas är borta på jobb kunde han inte gå ut med Myrrha på lunchen. Därför har hon fått vara hos "gammelhusse", d v s Jonas pappa, idag. Jonas skjutsade dit henne på morgonen innan han åkte. Hon och "gammelhusse" har gått en långpromenad på 6-7 km och hon har nosat på alla kissfläckar längs gångvägarna. En lyx som hon minsann inte får när hon går med mig.

När jag kom hem från skolan var hon dock återlämnad här hemma, vilket var väldigt skönt. Det är så trist att komma hem och inte möta en glad hund. Dessutom var jag trött och hungrig. Trött för att det varit en lång dag och hungrig för att jag lyckades glömma både lunchen jag gjort iordning och Visa-kortet, så att jag inte kunde ta ut pengar. Jag fick visserligen låna pengar till en kycklingbaguette till lunch, men jag hann ändå bli ordentligt hungrig innan jag var hemma.

Nu har jag rastat Myrrha och ätit middag. Jag hade egentligen tänkt träna lite lydnad, men jag är alldeles för trött. Jag borde också sätta mig och skriva på hemtentan och en datauppgift, men det tänker jag inte göra. Istället ska jag sätta mig i soffan och titta på en film och sedan lägga mig och läsa en bra bok.

Bus och träning

Imorse blev vi brutalt väckta av en schäfer som sprang rakt över oss i sängen. När jag gav Myrrha och Hekla mat vågade Hekla knappt äta. Myrrha hann till och med gå fram och ta ett par tuggor ur Heklas matskål innan jag hann putta iväg henne till sin egen matskål. Det underliga är dock att Hekla, som annars har ett enormt bytesförsvar, bara satt och tittade på.

På förmiddagen gick vi en timmes promenad längs strandpromenaden. Eftersom det var -21 grader var vi nästan alldeles ensamma ut. Skönt, eftersom Hekla betedde sig som en typisk schäfer vid det enda hundmötet vi råkade ut för. Till en början tyckte Myrrha att Hekla var jobbig, men när Hekla hade gett upp att försöka få igång henne överraskade Myrrha genom att själv bjuda upp Hekla till lek. De hittade faktiskt ett sätt att leka på: de biter lite på varann och sedan springer Hekla iväg och Myrrha jagar efter och sedan biter de lite på varann igen innan Myrrha jagar Hekla igen. Myrrha var alldeles isig och slemmig i ansiktet när de hade lekt klart.






Efter lunch kom Stina och hämtade Hekla. Då gick vi ner i garaget och tränade lite lydnad. Jag tränade fritt följ, med kommendering och det gick inte alls bra. När jag tränade fria följet utan kommendering gick hon dock bra. Jag antar att jag behöver träna mer med kommendering innan vi ska tävla nästa gång. Jag tränade också lite ingångar med träapporten. Dessutom så la vi en platsliggning tillsammans. Myrrha tyckte först att det var läskigt att bli lagd bredvid Hekla, men hon upptäckte ganska snabbt att Hekla inte tänkte hoppa på henne eftersom Hekla reste sig flera gånger utan att vara intresserad av Myrrha.

Nu på eftermiddagen har hon mest bara sovit. Hon tycker nog att det är skönt att den där odrägliga, ouppfostrade schäfern har åkt hem.

Middagsbjudningar

I går kväll åt vi middag hos syrran. Det var ett gemensamt födelsedagskalas för hennes son Hugo, som fyllde 4, hennes sambo Matte, som fyllde 36 och min lillebror Adam, som fyllde 12 den 31:a januari. Grytan vi åt var supergod, även om hälften av middagsgästerna petade bort oliverna.

Myrrha fick också smaka av grytan och hon tyckte också att den var god. Fast det tycker hon ju om det mesta. Hon var också helt lugn trots att det var ganska livat med fyra barn i huset. Och så var det ju Chili förstås. Syrrans katt. Myrrha och Chili är som hund och katt. Med den skillnaden att det är Chili som jagar och attackerar Myrrha, medan hon tjuter och försöker springa undan. Men på sista tiden har det faktiskt gått bättre och bättre. De kan till och med vara inne i huset samtidigt utan att Chili anfaller. De blänger på varandra, men var och en håller sig på sin kant. Chili har nog till slut upptäckt att Myrrha egentligen är en mycket snäll hund.


Ikväll har vi också varit borta på middag. Vi tog en promenad till Jonas pappa för att Jonas skulle hjälpa honom med datorn. Som "betalning" hade vi krävt en middag. Vi fick skinkstek, potatis och sås och det var jättegott. När vi promenerade hem igen hade vi två hundar med oss: Myrrha och Hekla. Hekla ska sova hos oss inatt, för Stina skulle på någon fest.

Här hemma har det varit rena rama porrshowen. Hekla löper och hon bjuder ut sig för Myrrha hela tiden. Hon kastar sig på golvet framför Myrrha och särar på benen så att Myrrha ska slicka henne. När Myrrha slutar springer Hekla efter och kastar sig på rygg framför henne igen. Fast nu ligger de i alla fall och sover båda två.

Skola och skogspromenad

Igår var jag på skolan där vi pratade om konflikthantering, mobbing och krishantering. Det var väldigt intressant, speciellt föreläsningen om krishantering. Jag gillade också at spela rollspel om konflikthantering. Jag tror att sånt är nyttigt.

Eftersom jag var på skolan hela dagen trots att jag hann med en tidigare buss än vad jag hade trott, så fick Myrrha ha veckans vilodag igår. Ända sedan hon var liten har vi alltid haft en vilodag i veckan, då jag inte gör mer än rastar henne. Detta för att hon inte ska vänja sig vid att aktiveras dagligen, för att underlätta t ex om någon av oss blir sjuk. Sedan jag började pendla till Umeå så infaller dessa vilodagar ofta samma dag som jag har heldagar i skolan. I och för sig är det nog lite dumt att hon först ska vara ensam hela dagen och sedan inte få någon aktivering, men ibland måste man väl tänka på sig själv, även om man är hundägare?

Imorse väckte hon mig tidigt så jag klädde på mig och gick dagens långpromenad redan på morgonen. Vi gick i skogen ovanför Erikslid. Det visade sig att det kanske inte var en så bra idé att gå en långpromenad eftersom det snöade och blåste ganska rejält (vilket jag inte la märke till när jag tittade ut genom fönstret). På vägen till skogen hade vi motvind och jag kunde knappt ha ögonen öppna p g a snön och vinden. Men vi gick i alla fall 1,5 timme, för blåsten var inte alls lika besvärlig inne i skogen. Myrrha hade kul. Hon blir väldigt busig när det blåser.

Bollen i trädet återfunnen

Någon gång just innan snön kom råkade jag kasta en boll med snöre upp i ett träd så att den fastnade. Den hamnade högt upp och trots många försök lyckades jag inte få ner den. Det var dessutom en av Myrrhas favoritbollar. Hon har två bollar som är gjorda i en mjukt gummi, ungefär som såna där bollar och hjärtan som folk brukar ha för att krama i handen, och hon tycker faktiskt bättre om dem än om tennisbollar. Hon blev därför väldigt upprörd över att jag kastade upp den i trädet och sprang runt det en lång stund innan hon gick med på att gå hem.

Eftersom vi går strandpromenaden ganska ofta har jag med jämna mellanrum kollat efter bollen. Jag hade hoppats att den skulle blåsa ner, men istället lindade sig snöret ett varv runt grenen när det blåste som mest.

Men så idag när vi gick förbi såg jag att bollen inte fanns kvar i trädet. Det såg inte ut som att bollen låg under det, men vi pulsade i alla fall fram till trädet. Jag tänkte att Myrrha kanske kunde använda nosen och hitta den ifall den låg begravd i snön. Men hon var mest intresserad av att äta snö. Då fick jag plötsligt se något mörkt just under skaren och när jag tittade efter så var det snöret till hennes boll! När jag drog upp bollen kom Myrrha farande och slet den ur handen på mig.

Sen ville hon inte släppa den. Hon bar den hela vägen hem. Hon stannade knappt och nosade på hemvägen utan travade på i rask takt framför mig. När jag kallade in henne för att vi mötte någon så stannade hon ett par meter ifrån mig och tittade misstänksamt på mig, som om hon trodde att jag tänkte ta bollen ifrån henne.