Bus och träning

Imorse blev vi brutalt väckta av en schäfer som sprang rakt över oss i sängen. När jag gav Myrrha och Hekla mat vågade Hekla knappt äta. Myrrha hann till och med gå fram och ta ett par tuggor ur Heklas matskål innan jag hann putta iväg henne till sin egen matskål. Det underliga är dock att Hekla, som annars har ett enormt bytesförsvar, bara satt och tittade på.

På förmiddagen gick vi en timmes promenad längs strandpromenaden. Eftersom det var -21 grader var vi nästan alldeles ensamma ut. Skönt, eftersom Hekla betedde sig som en typisk schäfer vid det enda hundmötet vi råkade ut för. Till en början tyckte Myrrha att Hekla var jobbig, men när Hekla hade gett upp att försöka få igång henne överraskade Myrrha genom att själv bjuda upp Hekla till lek. De hittade faktiskt ett sätt att leka på: de biter lite på varann och sedan springer Hekla iväg och Myrrha jagar efter och sedan biter de lite på varann igen innan Myrrha jagar Hekla igen. Myrrha var alldeles isig och slemmig i ansiktet när de hade lekt klart.






Efter lunch kom Stina och hämtade Hekla. Då gick vi ner i garaget och tränade lite lydnad. Jag tränade fritt följ, med kommendering och det gick inte alls bra. När jag tränade fria följet utan kommendering gick hon dock bra. Jag antar att jag behöver träna mer med kommendering innan vi ska tävla nästa gång. Jag tränade också lite ingångar med träapporten. Dessutom så la vi en platsliggning tillsammans. Myrrha tyckte först att det var läskigt att bli lagd bredvid Hekla, men hon upptäckte ganska snabbt att Hekla inte tänkte hoppa på henne eftersom Hekla reste sig flera gånger utan att vara intresserad av Myrrha.

Nu på eftermiddagen har hon mest bara sovit. Hon tycker nog att det är skönt att den där odrägliga, ouppfostrade schäfern har åkt hem.