Någon gång just innan snön kom råkade jag kasta en boll med snöre upp i ett träd så att den fastnade. Den hamnade högt upp och trots många försök lyckades jag inte få ner den. Det var dessutom en av Myrrhas favoritbollar. Hon har två bollar som är gjorda i en mjukt gummi, ungefär som såna där bollar och hjärtan som folk brukar ha för att krama i handen, och hon tycker faktiskt bättre om dem än om tennisbollar. Hon blev därför väldigt upprörd över att jag kastade upp den i trädet och sprang runt det en lång stund innan hon gick med på att gå hem.
Eftersom vi går strandpromenaden ganska ofta har jag med jämna mellanrum kollat efter bollen. Jag hade hoppats att den skulle blåsa ner, men istället lindade sig snöret ett varv runt grenen när det blåste som mest.
Men så idag när vi gick förbi såg jag att bollen inte fanns kvar i trädet. Det såg inte ut som att bollen låg under det, men vi pulsade i alla fall fram till trädet. Jag tänkte att Myrrha kanske kunde använda nosen och hitta den ifall den låg begravd i snön. Men hon var mest intresserad av att äta snö. Då fick jag plötsligt se något mörkt just under skaren och när jag tittade efter så var det snöret till hennes boll! När jag drog upp bollen kom Myrrha farande och slet den ur handen på mig.
Sen ville hon inte släppa den. Hon bar den hela vägen hem. Hon stannade knappt och nosade på hemvägen utan travade på i rask takt framför mig. När jag kallade in henne för att vi mötte någon så stannade hon ett par meter ifrån mig och tittade misstänksamt på mig, som om hon trodde att jag tänkte ta bollen ifrån henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar