Semester!

Från och med klockan 13 i fredags så har jag semester! Jag har verkligen längtat efter semester, så det känns väldigt bra. Det är Stadsfesten i helgen, så när jag slutade jobba gick jag och Adam, som är hemma från Stockholm, och åt lunch på stan. Det blev thaibuffé och det var riktigt gott. Det var i alla fall uppehåll i regnande medan vi var på stan, men annars har det regnat en hel del de senaste dagarna. På vägen hem lyckades jag faktiskt också se en kändis som jag faktiskt kände igen (jag är sämst på att känna igen kändisar och har t o m en gång på Myrrhas tid tränat på klubben med Jerry Williams i en hel timme utan att känna igen honom). Men Magnus Uggla gick liksom inte att ta miste på, speciellt inte som jag hörde honom prata innan jag såg honom, för röster är jag av någon anledning väldigt bra på att känna igen.

I onsdags skulle jag egentligen ha gått på Stadsfesten med några av mina kollegor, men eftersom regnet öste ner och jag skulle börja jobba kl 7 morgonen efter så valde jag att avstå. Istället åkte jag och Chansa med Susanne upp på klubben på onsdagsträning. Det var dock inte så mycket folk och mest blev det fika och prat, men jag tränade i alla fall ett kort pass. Vi fokuserade på stegförflyttningar, hopp och kryp. Krypet börjar se riktigt bra ut och att det var mycket blött i gräset bekymrade henne inte det minsta.

I torsdags var det egentligen sökträning, men den blev inställd delvis på grund av regnet. Det formligen vräkte ner under eftermiddagen, så jag kan inte påstå att jag var jättesugen på att cykla upp på Vitberget för sökträning. Men jag var sugen på att träna, så vi gick ut och körde lite lydnad på fotbollsplanen i alla fall. Igår regnade det inte så mycket här i stan, men jag och Chansa tog bussen till Lappvattnet på eftermiddagen och där regnade det ordentligt.

Men idag, min första semesterdag, klarnade det upp och blev toppenväder. Hoppas nu bara att det håller i sig också (åtminstone hoppas jag på fint väder nästa vecka när det är Tåmelägret). Den första semesterdagen började bra för Chansa, för hon fick busa med Dolly. I och för sig blir hon ibland ganska less valpen, men hon är alldeles för snäll och säger inte ifrån särskilt ofta och om Dolly tjatar tillräckligt mycket så ger hon till slut med sig och börjar busa.

När Chansa och Dolly träffades första gången var Dolly väldigt rädd för Chansa eftersom hon aldrig träffat någon annan hund än sin mamma och syskonen. Men Liam sa då att "de där två kommer att bli ett riktigt team- ett busteam". Och med saker som att helt ljudlöst vända upp och ner på alla möbler i ett rum på dagis och att anlägga en vattenrutschkana i kuddrummet på dagis på meritlistan så får man väl anse att Liam  är något av en expert på bus. Det har ju också visat sig att han hade alldeles rätt, Chansa och Dolly är ett riktigt busteam :-)

 Det gäller att ducka när mallen kommer springande.

 Bus!

 "Vänta på mig, jag vill också ha den där kampknuten!"

 "Då får du väl försöka ta den ifrån mig då."

 Busteamet.

 Dolly försöker få tag på kampknuten.

 "Du kan inte ta mig!"

 "Kom och ta den då!"

 "Ha, ha, jag skojade bara!"

 "Okej då, vi kampar väl lite då."

 Dolly, malle-wannebe.

 "Men kom igen nu då, tanten, så leker vi lite till!"

På förmiddagen åkte jag, mamma, Ove, Erik, Lina, Liam, Isabell och Isabells kompis Ellen in till Stadsfesten för att äta lunch och gå på tivolit och Fia och Frasse mötte oss där. Det var verkligen jättehärligt att kunna sitta nere vid älven och äta, precis som det ska vara på Stadsfesten. Jag hoppade dock över tivolit för att fara på sökträning istället.

 Milla har hittat Josefine.

 Roger och Milla på påvis.

 Bilder talar inte alltid sanning- här ser det ju ut att gå lugnt till på påviset, men i själva verket så ligger hon på så att hon nästan släpar mig fram. 

 Kampbelöning för ett snyggt tomslag.

Transport in till stigen.

 En lite trött malle i värmen.

 Den galna mallen.

 Chansa och Josefine.

 Sök!

 Dex sökte och hittade en lösrulle.

 Godis är gott om man är en golden.

 Dex kopplar av efter sitt pass.

 Caxa på väg ut att söka.

Caxa på påvis.

Lappvattnet

Sedan jag skrev i bloggen senast så har situationen med grannen inte förbättrats nämnvärt. Förra helgen var jag ute på min uteplats och fixade till lite och Chansa satt som vanligt i sin lina, när grannen och hunden kommer gående (hunden var för en gångs skull kopplad). De sneddade över min tomt, grannen la sin tändare (tror jag) på sin uteplats och gick sedan tillbaka, den här gången rakt över min tomt och ännu närmare än förut. Det var helt uppenbart att det inte fanns något annat syfte med det än att provocera.

Jag pratade med hyresvärden förra veckan, men jag vet inte om han har pratat med grannen. Jag trodde att han kanske hade det, men så var det nog inte. Det blev ju äntligen fint väder på midsommarafton och jag ville verkligen sitta ute och äta frukost på min uteplats, men när jag gick ut så satt hunden inne på altanen och morrade åt mig. Jag övervägde ett tag att inte gå ut, men så bestämde jag mig för att jag har all rätt i världen att vara ute på min egen uteplats. Jag beväpnade mig dock med en vattenspruta för säkerhets skull. Chansa fick sitta ute med mig i lina, men jag höll henne ändå nära mig. I alla fall tills jag märkte att hunden var bunden så kort att den inte kunde komma över på min tomt, för då kunde jag dra fram min solstol på gräsmattan och slappna av lite i solen. Jag fick dock en bestämd känsla av att grannen var irriterad för att jag var där, men det skiter jag i.

Att hunden var bunden i kort lina gjorde att jag trodde att hyresvärden pratat med grannen, men det visade sig senare att så nog inte var fallet. Mamma skulle hämta upp mig och Chansa och när hon kom så var grannen ute och fixade med något på framsidan. Hunden låg okopplad framför min ytterdörr, så mamma sa åt den att flytta på sig. Då sprang den in under mammas bil och kom inte ut när grannen lockade på den, så hon fick peta fram den med en sop. När mamma påpekade att hon borde ha hunden kopplad blängde hen bara surt.

Det var i alla fall väldigt skönt för både mig och Chansa att komma till Lappvattnet och slippa både grannens hund och grannen. Chansa och Dolly fick vara ute på gården och leka och på kvällen åkte jag och Chansa ut i skogen och spårade med Jenny och Klumpen. Vi gjorde fyra konkurrensspår, två som vi tog nästan direkt och två med ungefär en timmes liggtid. Klumpen fick börja spåra och Chansa verkade bli taggad när han hittade första pinnen, så när hon fick ta över spåret brydde hon sig inte om Klumpen och hans pinne, utan gick bara förbi och började spåra. Hon spårade bra hela tiden, förutom på det första spåret med längre liggtid. Det gick rakt över ett ställe där de utfordat renar, så det låg en massa renskit där. När hon började intressera sig för annat fick Klumpen ta över spåret och då skärpte hon sig och spårade bra.

Igår gick jag och mamma en liten promenad med Chansa och Dolly och sedan fick Chansa stanna kvar i Lappvattnet tills idag, eftersom jag började jobba mitt på dagen igår och jobbade ett längre pass även idag.

Lite bilder från Lappvattnet:

 En sån här blomma köpte jag också till min uteplats.

 Röd marguerit.

 Chansa och Dolly ute på gården.

 Dolly.

 Dolly är en riktig liten soldyrkare.

 Chansa och Dolly.

 Chansa och Klumpen.

 Klumpen flirtar och Chansa säger "nej tack".

 Chansa och Dolly med varsin kong.

 Dolly fick ett tokryck i sanden.

 Det är inte ofta som Chansa framstår som den lugna och förståndiga...

 Mitt i allt springande blev Dolly trött.

 En vacker dag kommer hon nog att flyga iväg med de öronen. 

 Chansa ligger medan Dolly letar godis. 

 Ibland kan hon också vara riktigt söt.

 Dolly fick göra sitt första godisträd.

Chansa fick också ett godisträd, fast med godiset lite högre upp.

Nu är jag riktigt arg!

För ett par månader sedan skrev jag här i bloggen bl a om min nya granne, som släpper ut sin hund vind för våg i området http://www.myrrhas.blogspot.se/2015/03/losa-hundar.html Då jag skrev det hade den hunden och Chansa aldrig träffats, men sedan dess har deras vägar korsats några gånger. Första gången de "träffades" kom jag och Chansa ut genom dörren och grannen och en annan person satt ute och rökte. Hunden kom direkt rusande i full fart, skällde som en galning, morrade och visade tänderna. Jag ryckte undan Chansa så att hon hamnade halvt bakom mig och grannen fick stopp på den innan den kom fram.

Andra gången satt jag ute vid mitt trädgårdsbord utanför ytterdörren och fikade och Chansa låg fastbunden bredvid mig. Då öppnade grannen plötsligt ytterdörren och hunden rusade ut, rakt mot Chansa, som sprang upp och skällde. Grannen fick stopp på hunden ganska fort och eftersom Chansa var precis bredvid mig så hann jag få tag i halsbandet.

Tredje gången vi möttes var hunden, hör och häpna, kopplad och Chansa var förstås också kopplad. Den andra hunden började stirra redan på långt håll och den rörde sig med stela kroppsrörelser. När den kom närmare morrade den och visade tänderna. Chansa reagerade väldigt starkt på hotsignalerna och började skälla, så jag höll henne i kort koppel och gick åt sidan tills de hade passerat.

En annan gång höll jag på att låsa upp min cykel eftersom jag och Chansa skulle cykla upp på klubben och träna. Chansa skällde till en gång för att hon såg hunden och dess matte ca 30 m bort. Den var lös, men grannen ropade på den så jag antog att hen tänkte koppla den . Jag sa till Chansa att titta på mig istället och det gjorde hon. I typ en halv minut, för sedan kom den lilla vita hunden rusande som ett litet monster och skällde, morrade och visade tänderna. Eftersom det var svårt för mig att dra undan Chansa då hon hade nomesele på sig och jag bar en ryggsäck i ena handen hann den lilla hunden också med att ge henne ett bett. Chansa blev rätt arg, men kunde inte göra nåt eftersom jag höll i henne och det fega lilla kräket sprang undan när Chansa blev arg.

Och för några veckor sedan var jag på väg in efter att ha rastat Chansa när grannens hund kommer rusande ut ur lägenheten, vilket den kunde göra eftersom dörren stod uppställd på vid gavel, och fram mot Chansa på ett mycket aggressivt sätt. Den här gången reagerade Chansa dock inte på det utan stod helt stilla bredvid mig. Den var hotfull och aggressiv och ingen ägare syntes till, så jag tog ett steg fram och röt "Gå hem!" åt den. Då dök grannen upp och hämtade hunden, samtidigt som hen blängde argt på mig, dock utan att säga ett ord.

Jag har varit rätt arg och irriterad på detta och har vid ett flertal tillfällen funderat på att ge grannen ett av mina gamla koppel med en uppmaning att använda det. Fast hen äger ju uppenbarligen ett koppel som hen inte använder, så det skulle nog inte göra någon nytta. Dessutom vill jag helst inte bråka med med mina grannar, så därför har jag hållit min ilska inom mig och bara gnällt och klagat för mina hundvänner.

Men igår när jag var på väg till sökträningen gick jag först utanför dörren och öppnade brevlådan. Posten la jag på bänken i hallen och sedan gick jag ut igen. Då står grannens hund plötsligt precis utanför min dörr och flyger på Chansa och biter henne i sidan. Chansa blev förstås arg, men inte lika arg som jag. Jag skrek "förbannade jävla hundskrälle, försvinn härifrån!" och precis då kom grannen ut och blev arg på mig för att jag skrek åt hunden! Då tappade jag verkligen tålamodet och skrek att "jag måste väl för fan kunna gå ut genom min egen dörr utan att din hund ska ge sig på min!" och fick till svar att "ja, det är klart, men din hund är ju också aggressiv". Jag svarade att "det är väl inte så konstigt att hon blir arg när din hund flyger på och biter henne" och då säger hen "nä, men hon är ju ganska aggressiv annars också".

Det kändes helt meningslöst att argumentera, speciellt när jag var så arg, så jag sa bara att "nä, det är hon inte" och gick därifrån. En av anledningarna till att jag inte har tagit upp det här med grannen tidigare är att jag har haft på känn att allt kommer att vändas till att det är Chansas fel och det verkar ju som att jag hade rätt i det antagandet. Jag håller faktiskt inte med om att Chansa är aggressiv; om hon hade varit det så hade det här kunnat sluta riktigt illa. Hon är inte heller helt "oaggressiv"; hon har ett häftigt humör och reagerar snabbt, speciellt på smärta, men det rinner också av henne väldigt snabbt och hon har ingen kvarstående ilska.

Under tiden som den här ordväxlingen med grannen ägde rum så stod Chansa tyst och stilla bredvid mig och när vi gick därifrån var hon helt lugn och trots att hon hade löst hängande koppel så ignorerade hon den andra hunden, som stod en bit bort och morrade. Och så har det varit varenda gång- så fort den andra hunden blivit bortjagad (för ägaren motar bara bort den istället för att kalla in den eller ta fast den) så blir Chansa helt lugn och har noll intresse av att varken fortsätta bråka eller hälsa.

Men just för att hon är den hund hon är så är hon alltid kopplad inom bostadsområdet (+ att det är koppletvång inom bostadsområdet) och när vi är ute på min lilla gård så sitter hon i lina och jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att släppa ut henne utan uppsikt där jag bor. Helt enkelt för att man bara inte gör så när man bor såhär. Det är väl inte rocket science? Eller?

Jag var riktigt arg igår (och blir arg igen när jag tänker på det), men det blev i alla fall bättre av att åka och träna sök med trevliga träningskompisar. Chansa var riktigt duktig på söket både i tisdags och igår.

Lite bilder från tisdagens och gårdagens sökträningar:

 Jackpot var glad att få vara med och träna sök igen.

 Caxa kommer med lösrullen.

 Liten.

 Jagas första sökträning gick ut på att springa runt och hälsa på folk och få godis.

 Dex.

 Sök!

 Dex har kul med figgen Jimmie.

 Jag älskar verkligen den här bilden på Dex.

 Caxa.

 Caxa på väg ut att söka.

 Och hon hittade också en figge.

 Chansa väntar på att få köra igång.

 Chansa är laddad.

 Hon har ganska bra drag ut på påviset.

 Lilla Jaga fick prova på riktigt sök den här gången.

Fröknarna Eriksson tigger skamlöst.

I onsdags åkte jag och Chansa till syrran. Pojkarna hade skolavslutning och mamma fyllde 65, så vi åt våfflor till lunch och grillade på kvällen då det också kom lite mer folk. Innan middagen passade jag på att gå en liten promenad med Chansa och Dolly.

 Chansa hittade en flaska med vatten att ta med på promenaden.

 Jag skulle också vilja bli malle när jag blir stor, tänker Dolly.

 Springer fort på inkallning för att få godis.

Inne blev det en hel del brottning.