Nu är jag riktigt arg!

För ett par månader sedan skrev jag här i bloggen bl a om min nya granne, som släpper ut sin hund vind för våg i området http://www.myrrhas.blogspot.se/2015/03/losa-hundar.html Då jag skrev det hade den hunden och Chansa aldrig träffats, men sedan dess har deras vägar korsats några gånger. Första gången de "träffades" kom jag och Chansa ut genom dörren och grannen och en annan person satt ute och rökte. Hunden kom direkt rusande i full fart, skällde som en galning, morrade och visade tänderna. Jag ryckte undan Chansa så att hon hamnade halvt bakom mig och grannen fick stopp på den innan den kom fram.

Andra gången satt jag ute vid mitt trädgårdsbord utanför ytterdörren och fikade och Chansa låg fastbunden bredvid mig. Då öppnade grannen plötsligt ytterdörren och hunden rusade ut, rakt mot Chansa, som sprang upp och skällde. Grannen fick stopp på hunden ganska fort och eftersom Chansa var precis bredvid mig så hann jag få tag i halsbandet.

Tredje gången vi möttes var hunden, hör och häpna, kopplad och Chansa var förstås också kopplad. Den andra hunden började stirra redan på långt håll och den rörde sig med stela kroppsrörelser. När den kom närmare morrade den och visade tänderna. Chansa reagerade väldigt starkt på hotsignalerna och började skälla, så jag höll henne i kort koppel och gick åt sidan tills de hade passerat.

En annan gång höll jag på att låsa upp min cykel eftersom jag och Chansa skulle cykla upp på klubben och träna. Chansa skällde till en gång för att hon såg hunden och dess matte ca 30 m bort. Den var lös, men grannen ropade på den så jag antog att hen tänkte koppla den . Jag sa till Chansa att titta på mig istället och det gjorde hon. I typ en halv minut, för sedan kom den lilla vita hunden rusande som ett litet monster och skällde, morrade och visade tänderna. Eftersom det var svårt för mig att dra undan Chansa då hon hade nomesele på sig och jag bar en ryggsäck i ena handen hann den lilla hunden också med att ge henne ett bett. Chansa blev rätt arg, men kunde inte göra nåt eftersom jag höll i henne och det fega lilla kräket sprang undan när Chansa blev arg.

Och för några veckor sedan var jag på väg in efter att ha rastat Chansa när grannens hund kommer rusande ut ur lägenheten, vilket den kunde göra eftersom dörren stod uppställd på vid gavel, och fram mot Chansa på ett mycket aggressivt sätt. Den här gången reagerade Chansa dock inte på det utan stod helt stilla bredvid mig. Den var hotfull och aggressiv och ingen ägare syntes till, så jag tog ett steg fram och röt "Gå hem!" åt den. Då dök grannen upp och hämtade hunden, samtidigt som hen blängde argt på mig, dock utan att säga ett ord.

Jag har varit rätt arg och irriterad på detta och har vid ett flertal tillfällen funderat på att ge grannen ett av mina gamla koppel med en uppmaning att använda det. Fast hen äger ju uppenbarligen ett koppel som hen inte använder, så det skulle nog inte göra någon nytta. Dessutom vill jag helst inte bråka med med mina grannar, så därför har jag hållit min ilska inom mig och bara gnällt och klagat för mina hundvänner.

Men igår när jag var på väg till sökträningen gick jag först utanför dörren och öppnade brevlådan. Posten la jag på bänken i hallen och sedan gick jag ut igen. Då står grannens hund plötsligt precis utanför min dörr och flyger på Chansa och biter henne i sidan. Chansa blev förstås arg, men inte lika arg som jag. Jag skrek "förbannade jävla hundskrälle, försvinn härifrån!" och precis då kom grannen ut och blev arg på mig för att jag skrek åt hunden! Då tappade jag verkligen tålamodet och skrek att "jag måste väl för fan kunna gå ut genom min egen dörr utan att din hund ska ge sig på min!" och fick till svar att "ja, det är klart, men din hund är ju också aggressiv". Jag svarade att "det är väl inte så konstigt att hon blir arg när din hund flyger på och biter henne" och då säger hen "nä, men hon är ju ganska aggressiv annars också".

Det kändes helt meningslöst att argumentera, speciellt när jag var så arg, så jag sa bara att "nä, det är hon inte" och gick därifrån. En av anledningarna till att jag inte har tagit upp det här med grannen tidigare är att jag har haft på känn att allt kommer att vändas till att det är Chansas fel och det verkar ju som att jag hade rätt i det antagandet. Jag håller faktiskt inte med om att Chansa är aggressiv; om hon hade varit det så hade det här kunnat sluta riktigt illa. Hon är inte heller helt "oaggressiv"; hon har ett häftigt humör och reagerar snabbt, speciellt på smärta, men det rinner också av henne väldigt snabbt och hon har ingen kvarstående ilska.

Under tiden som den här ordväxlingen med grannen ägde rum så stod Chansa tyst och stilla bredvid mig och när vi gick därifrån var hon helt lugn och trots att hon hade löst hängande koppel så ignorerade hon den andra hunden, som stod en bit bort och morrade. Och så har det varit varenda gång- så fort den andra hunden blivit bortjagad (för ägaren motar bara bort den istället för att kalla in den eller ta fast den) så blir Chansa helt lugn och har noll intresse av att varken fortsätta bråka eller hälsa.

Men just för att hon är den hund hon är så är hon alltid kopplad inom bostadsområdet (+ att det är koppletvång inom bostadsområdet) och när vi är ute på min lilla gård så sitter hon i lina och jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att släppa ut henne utan uppsikt där jag bor. Helt enkelt för att man bara inte gör så när man bor såhär. Det är väl inte rocket science? Eller?

Jag var riktigt arg igår (och blir arg igen när jag tänker på det), men det blev i alla fall bättre av att åka och träna sök med trevliga träningskompisar. Chansa var riktigt duktig på söket både i tisdags och igår.

Lite bilder från tisdagens och gårdagens sökträningar:

 Jackpot var glad att få vara med och träna sök igen.

 Caxa kommer med lösrullen.

 Liten.

 Jagas första sökträning gick ut på att springa runt och hälsa på folk och få godis.

 Dex.

 Sök!

 Dex har kul med figgen Jimmie.

 Jag älskar verkligen den här bilden på Dex.

 Caxa.

 Caxa på väg ut att söka.

 Och hon hittade också en figge.

 Chansa väntar på att få köra igång.

 Chansa är laddad.

 Hon har ganska bra drag ut på påviset.

 Lilla Jaga fick prova på riktigt sök den här gången.

Fröknarna Eriksson tigger skamlöst.

I onsdags åkte jag och Chansa till syrran. Pojkarna hade skolavslutning och mamma fyllde 65, så vi åt våfflor till lunch och grillade på kvällen då det också kom lite mer folk. Innan middagen passade jag på att gå en liten promenad med Chansa och Dolly.

 Chansa hittade en flaska med vatten att ta med på promenaden.

 Jag skulle också vilja bli malle när jag blir stor, tänker Dolly.

 Springer fort på inkallning för att få godis.

Inne blev det en hel del brottning.