Ännu en härlig dag

Idag var det ännu en härlig höstdag, men dagen började inte speciellt bra. Jag hade glömt att ställa klockan och vaknade 7.20. Jag börjar jobba 7.30, så det blev lite stressigt. Hundarna fick kissa på gräsplätten utanför innan jag cyklade till jobbet. Jag var på jobbet 7.40, så jag blev ju inte allt för försenad. Dock var jag lite orolig över hur Chansa skulle klara att bli lämnad så där i all hast utan att ha blivit rastad ordentligt och fått mat, men det hade jag inte behövt oroa mig för.


När jag slutade 9.00 gick jag och hundarna en långpromenad i skogen i det härliga vädret. Jag tog till och med fika med mig eftersom jag inte hunnit äta något tidigare. Vi var ute i nästan två timmar och självklart hade jag kameran med mig.

Höst.

Höstfärger

Finaste Lyle.

Ännu en bild på Lyle (det gäller att passa på innan snön kommer för då blir det i stort sett omöjligt att ta bra bilder på honom.

Chansa har hittat bollen och kommer tillbaka med den i full fart.

Världens finaste hundar.

Här brukar det vanligtvis inte finnas vatten, men Chansa gillade att det fanns där nu.

Plask!

Lyle tigger när jag fikar.

Chansa och Lyle på en sten.

På vägen hem upptäckte jag att Chansa haltade lite. Förmodligen gjorde hon sig illa när hon hoppade ner från stenen de poserade på. Det är ganska högt på ena sidan, men på den andra sidan är det inte speciellt högt. Men som vanligt tänkte hon inte före hon handlade, så hon fick gå i koppel resten av vägen hem. Nu haltar hon inte längre, men det blir nog en vilodag för henne i morgon ändå.

Skogspromenad

I helgen har jag jobbat, men jag har hunnit med att promenera med hundarna också. Igår började jag klockan 10, så jag gick en timmes promenad med dem innan jag började jobba. Efter jobbet gick jag en promenad med Lyle och tränade lite uppletande och lite dirigering med honom.

Jag la också ett spår till Chansa, så när jag hade tränat färdigt med Lyle gick jag hem och hämtade Chansa för att gå spåret med henne. Spåret hade jag lagt på en äng med ganska högt gräs och det var ca 200 m långt med lite godis i spåret och en boll i slutet. När jag släppte på henne på spåret ville hon först bakspåra, vilket troligtvis beror på att jag bundit upp Lyle lite för nära spårstarten, men sedan jag styrt henne åt rätt håll for hon fram som en liten ångvält i spåret. Min uppgift när vi spårar är mest att vara ankare och hålla ner tempot lite.

Idag började jag jobba klockan 12 och eftersom vädret var strålande blev den en långpromenad i skogen med hundarna innan jag cyklade till jobbet. Kameran hade jag med mig.

Lyle ligger i det frostiga gräset.

Chansa funderar på att hoppa på Lyle.

Kamphundar

Snygga Lyle

Chansa njuter

Härlig höstdag

Onsdagar är min lediga dag och den här onsdagen vaknade jag upp till en strålande vacker höstdag. Jag hade lite ärenden på stan, men jag tog mig också tid till att gå en långpromenad med hundarna.

Härliga höstfärger

Folk som ser Chansa första gången brukar säga att hon är så vacker, men de har aldrig sett henne så här.

Chansa retas med Lyle

Bushundar

Lakritstrollet Lyle

Charmtrollet Chansa

Snyggaste mallen

Mina fina hundar

Trots att det är onsdag idag så har jag inte varit på onsdagsträningen. Syrran fyller år idag, så istället för att träna hund har jag varit i Furuögrund och ätit tårta. Det var faktiskt rätt skönt att inte vara på onsdagsträningen, för det känns ibland som att jag är på klubben jämt. Lite träning har det dock blivit idag. Jag har tränat apportering med Chansa och som vanligt slutar det med att jag blir frustrerad och irriterad.

Det är kanske synd att klaga för hon älskar apportering, men hon älskar det lite väl mycket enligt min mening. Hon griper med hela munnen, vilket gör att hon tuggar och hon är så intensiv att hon trycker upp apportföremålet rakt i magen. Jag funderar på att lära henne att avlämna framifrån, för det verkar som det enklaste (även om en färdig apportering just nu känns lååååångt borta).

Markeringsövningar

Igår var det tävlingar på klubben och jag skulle vara tävlingsledare för lydnadsklass III och Elit, så jag och hundarna promenerade upp till klubben på morgonen. Precis innan det var dags för trean och eliten började det regna och det var inte frågan om ett litet duggregn; det fullständigt öste ner. Jag hade inga regnkläder med mig, så jag är väldigt tacksam över att Ulla hade regnkläder att låna ut.

Det gick bra för några hemmaekipage, t ex Jenny och Hades samt Magnus och Avanti som blev uppflyttade ur appellen. I lydnadsklass I blev det förstapris för Eva och Zibell, Maria T och Sam samt Ingrid och Gucci och i lydnadsklass II blev det ett förstapris för Ulla och Ino. Grattis till dem! Efter tävlingen tränade jag lite med Lyle och sedan blev det lite klickerträning med Gittan och Ulle och deras "små" gossar.

Idag har jag städat mest hela dagen, men på eftermiddagen blev det sökträning. Tyvärr hade jag och Susanne inte fått reda på att tiden var ändrad, men vi åkte i alla fall ut och körde lite själva. Jag skulle bara göra markeringsövningar med Chansa och det går ju bra även om man bara är två.

Markeringsövningarna gick riktigt bra. Nu verkar det som att hon har fattat att hon ska hämta rullen. Hon vänder i och för sig inte tillbaka till mig självmant (än), men när jag ropar så kommer hon i full fart med rullen. Påvisen är så bra som de kan bli. Idag gjorde jag misstaget att koppla henne i strypet och när hon kom fram kunde hon nästan inte äta sin mjukost på grund av att hon knappt kunde andas.

Sökträningen gick ju rätt snabbt, så efteråt åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Chansa hade jag kört lite lydnad med innan söket, så med henne blev det ingen lydnadsträning. Jag körde först lite med Nikkie. Vi pratade lite om att jag eventuellt skulle tävla med henne så jag ville prova att träna lite och se om hon ville samarbeta med mig. Med gott godis och roliga leksaker så hade hon inget emot att jobba med mig.

Sedan tränade jag lite med Lyle, som var väldigt speedad. Det var riktigt kul att träna med honom, men jag tror att han gjorde sig illa när jag tränade hopp-apport för helt plötsligt ville han inte hoppa tillbaka. Det var inte så att han sprang runt hindret, utan han siktade rakt på hindret, men stannade mitt framför. Men jag kunde inte se att han haltade eller nåt och han hoppade villigt ut, så det måste ha hänt något på tillbakahoppet.

Efter lydnadsträningen gjorde vi också budföring med alla hundar. Lyle sprang förstås som en galning och det gjorde Chansa också. Hon älskar att springa mellan mig och mottagaren, men ingångarna kräver fortfarande lite träning.

När vi kom hem var båda hundarna trötta och nöjda. Här är en bild (en väldigt dålig sådan, tagen med webkameran) på en liten mysmalle, som gillar att ligga i knät och tugga tuggben.

Blöt

Idag har jag och hundarna varit på Vitberget och spårat tillsammans med Eva och hennes hundar. Först la jag ett spår till Lyle i skogen. Det blev ca 500 m långt med två spetsiga vinklar och en pinne + en boll i slutet. Sedan fick Lyles och Viljas spår ligga medan vi la spåren till unghundarna. Chansas spår blev ca 100 m långt med en boll på slutet. Spåret innehöll också en svårigheter i form av terrängbyten. Jag började spåret på en kortklippt gräsmatta, gick över en asfalterad väg till en sträcka med grus och fortsatte vid sidan av vägen där det var lerjord och stenar.

Gräsmatta har hon ju spårat på förut så det var inte speciellt svårt för henne. Övergången till asfalt klarade hon också utan problem, men övergången från asfalt till grus blev lite svårare och hon snurrade lite grann innan hon hittade spåret och fortsatte i den mjuka jorden. Där var det tydligen lite svårare att spåra, för hon sänkte tempot ordentligt men hade inga problem att följa spåret till slutet.

Sedan var det Lyles tur att spåra. Eftersom spåret började parallellt med vägen ca 25 meter in gjorde jag ett spårupptag och det gjorde han verkligen snyggt. Han hittade spåret, bakspårade ca 1 m innan han vände och gick åt rätt håll. Han spårade bra, som vanligt, men i ett väldigt högt tempo. Jag tycker ju inte att det är nödvändigt att galoppera i spåret, men det tycker Lyle. Han tog i alla fall alla vinklar utan problem, men pinnen som jag hade lagt ut struntade han förstås i (hade inte väntat mig något annat heller i och för sig).

Det var mulet och regnade lite då och då under förmiddagen, men när jag skulle gå hem började det regna ordentligt. När jag gick vid E4:an blev jag nerstänkt av en brandbil på utryckning, men det spelade egentligen ingen roll; jag var redan genomblöt. När jag kom hem var det bara att byta precis vartenda klädesplagg jag hade på mig och sedan... cykla till Coop och handla. Jippie! Hundarna var i alla fall nöjda att ha fått lite aktivering och de har sovit i stort sett hela kvällen.

Regnig onsdag

Idag har det bara regnat och regnat hela dagen. Och eftersom det är onsdag så innebär det också onsdagsträning. I kväll var det dags för den första deltävlingen i lydnadscupen och jag skulle vara tävlingsledare. Jag hade också tänkt tävla i lydnadsklass II med Lyle bara för att få tävlingsträning, men när det var vår tur var jag så less på att stå ute i spöregnet så jag struntade i det.

Vinnarna i dagens lydnadscup blev Mari och Vinna i lydnadsklass I och Josefin och Vixie i lydnadsklass II. Bra jobbat i spöregnet! Efter en kopp te inne i värmen tränade jag lite med Lyle, men det blev inte precis någon genomtänkt träning. Vi körde lite fritt följ, stegförflyttningar till vänster, sättande under gång och fjärrdirigering, innan han fick springa lite över balansbommen, gungan och A-hindret, som var de agilityhinder som stod framme.

Chansa fick också komma ut och träna lite. Jag körde lite ingångar, några på lite längre avstånd, vändningar på stället, snabba lägganden och sitta kvar. Hon börjar faktiskt bli riktigt duktig. Främst är jag dock imponerad av att hon jobbade med mig på planen utanför stugan fast det gick folk och hundar in och ut ur stugan. När vi var klara drog hon inte ens i kopplet fast Eva och Yra stod utanför bilen. Hon har verkligen mognat och gjort stora framsteg, lilla mallemonstret!

När jag kom hem var det mycket skönt med ett varmt bad. Nu sover hundarna gott och jag ska sätta mig i soffan och se ett avsnitt av FlashForward.

EFIT

Idag är det Ett Foto I Timmen igen och eftersom jag inte varit med de senaste gångerna bestämde jag mig för att vara med. Jag har varit ganska trött efter helgen, så det blev en ganska händelselös dag men så här såg i alla fall min tisdag ut.

07.15 Ska ta på mig skorna för att cykla till jobbet.

8.15 Tog inte med kameran till jobbet eftersom jag bara jobbar 7.30-9.00 och mina arbetsuppgifter på morgonen gör det svårt att fota.

9.15 Hemma från jobbet, dags för te och rostat bröd till frukost.

10.15 Fixar lite med bilderna från helgen.

11.30 Äter lunch och tittar på ett avsnitt av Vem vet mest? på svt play.

12.10 På väg ut med hundarna fotar jag dessa rönnbär som växer i trädet utanför.

13.10 Hundarna har hittat en intressant fläck att nosa på.

14.10 Har varit och handlat och köpte bl a de här soffkuddarna.

15.10 En uppgift i allmänlydnadslärarutbildningen är att jämföra två filmer om allmänlydnad, här tittar jag på filmen Allmänlydnad.

16.10 Dags att dammsuga.

17.20 Hundarna, som inte får vara i köket när jag lagar mat.

18.10 Äter middag, kött och klyftpotatis med rotsaker och aioli.

19.10 Tittar på Vem vet mest?

20.10 På väg ut på en cykeltur med Lyle. Efter cykelturen blev det också lite lydnadsträning.

21.10 Börjar se nästa film, Hundträning den busiga vägen.

22.10 Läser.

23.20 Lägger ifrån mig boken för att kvällsrasta hundarna och sedan gå och lägga mig.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter helgen på Tånga Hed. Chansa och jag åkte i torsdags eftermiddag, först med buss till Bastuträsk. På bussen lyckades Chansa spara in 34 kr. Busschauffören ville ha betalt för henne och när jag räckte fram en hundralapp gick Chansa fram och la huvudet i hans knä. Han strök henne över huvudet och tittade henne i ögonen och sa "Jaha, du vill åka gratis med mig" och så gav han tillbaka hundralappen :-)

Tågresan till Herrljunga tog drygt 15 timmar. Det var en till tjej med en irländsk setterhane i kupén på vägen ner, så det var ganska gott om plats. Tåget gjorde ett uppehåll i Gävle och då gick jag ut och rastade Chansa, som annars sov i stort sett hela vägen. I Herrljunga hade jag lite väntetid och hann med en längre rastning av Chansa innan vi skulle ta tåget till Vårgårda, en resa på ca 7 minuter. Från stationen i Vårgårda var det gångavstånd så jag och Chansa var framme precis i tid för att hämta nyckeln till vårt rum och äta lunch.

Jag hade dock inte väntat mig att Tånga hed skulle vara så exotiskt. Lite förvånad blir man ju när man ser sådana här utanför kurslokalen:

Elefanter

Kameler

Lamadjur

Lite mindre exotiskt, men den här ponnyn tyckte jag var väldigt vacker.

Ägarna till alla de mer eller mindre exotiska djuren var denna cirkus, som hade föreställning på Tånga Hed på fredagkvällen.

Jag älskar cirkus och hade vi inte haft utbildning till 21.00 så hade jag gärna gått.

På fredag eftermiddag hade vi föreläsning om friskvård vilket var väldigt intressant. Jag pratade lite med en av föreläsarna efteråt och det visade sig att hon kände Chansas syster Cleo. Hon tyckte att det fanns en del likheter mellan Chansa och Cleo, t ex att de båda är sociala och charmiga.

Efter middagen gick Kenth Svartberg igenom sin relationsmodell och sedan var det "hopp och lek" vilket för några av oss innebar ett glas vin eller två i trevligt sällskap. På lördagen och söndagen fortsatte vi med Kenth Svartbergs relationsmodell och gjorde även en del praktiska övningar i grupper. Chansa uppförde sig helt perfekt. Jag trodde att det skulle bli svårt att ha henne lös bland andra hundar, som också lekte och tränade men hon höll sig vid mig, bortsett från en smitning när vi tränade passivitet i den "röda bubblan" (=bestämmande). När vi tränade passivitet i den "gröna bubblan" (=samarbete) låg hon dock kvar hur bra som helst.

Till och med när jag släppte henne och stod och pratade med de andra i gruppen för att se om hon själv skulle välja att springa genom agilitytunneln, som vi nyss tränat på. Bredvid mig stod en 5 månader gammal kelpie, en malletik som hon lekt med kvällen innan och vid agilitytunneln stod en ung rottistik. Och Chansa valde att springa genom tunneln och sedan till mig för att få belöning! Då var jag verkligen jättestolt över henne, för andra hundar är väldigt svårt för henne att låta bli.

Chansa var också väldigt rolig när vi gjorde inkallningsövningar. Hon kom till mig i full fart från att ha blivit fasthållen och även från att leka med boll med någon annan så för att göra det lite svårare band vi fast ett grisöra i ett koppel och gav henne grisörat att tugga på. När jag sedan skulle kalla in henne från grisörat bet hon tag i det och kampade som en galning. Hon ville så gärna lyda min inkallning, men grisörat ville hon ju ha med sig :-D

Lite bilder:

Taxen Vilmer lär sig att trampa på ett lock.

Göran försöker lära Joy att stoppa ner huvudet i en hink.

Det var lite svårt, så Joy behövde en liten paus.

Gruppen lyssnar på Kenths genomgång.

Chansa under Kenths genomgång.

Chansa kryper genom ett hål i en trädrot.

Inte ett mallemonster, utan en liten Monster.

Chansa uppbunden i väntan på sin tur.

Helgen har varit väldigt lärorik och givande. Förutom att jag har lärt mig en massa har också Kenth gett mig en del värdefulla tips om hur jag ska hantera och träna med Chansa med tanke på hennes svårighet att hantera konflikter i vissa situationer. Det är också kul att höra av en "expert" på relation människa-hund som Kenth att min hund tycker om mig och är trygg med mig och att vi har ett bra samarbete. Det var också andra som gav kommentarer som "Oj, vad du måste ha tränat med henne sedan sist" och "Är det verkligen samma hund som du hade med dig förra gången?" och det är ju alltid kul att få bekräftelse på att träningen ger resultat.

På söndag eftermiddag fick jag skjuts in till Herrljunga istället för att åka tåget från Vårgårda och det är jag glad för, för annars hade jag nog inte hunnit äta middag innan tåget gick. Den här gången var det väldigt fullt i djurkupén. Det var en kvinna med en schäfertik, som inte gillade andra hundar speciellt mycket, en karl utan hund (hade bokat fel) och en tjej med en liten cavalier/chihuahua-blandis. Även den här gången rastade jag Chansa i Gävle och på morgonen hann jag också snabbrasta henne i Ö-vik. Efter Bollnäs var det bara jag och hon med schäfern kvar i kupén så det blev bättre med plats att sova. I Umeå klev en tjej med en storpudel på och då blev det lite trångt igen, men jag skulle ju ändå snart kliva av tåget.

Såhär, eller utfläkt på sidan, har Chansa legat på tåget både på vägen ner och vägen hem.