Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter helgen på Tånga Hed. Chansa och jag åkte i torsdags eftermiddag, först med buss till Bastuträsk. På bussen lyckades Chansa spara in 34 kr. Busschauffören ville ha betalt för henne och när jag räckte fram en hundralapp gick Chansa fram och la huvudet i hans knä. Han strök henne över huvudet och tittade henne i ögonen och sa "Jaha, du vill åka gratis med mig" och så gav han tillbaka hundralappen :-)

Tågresan till Herrljunga tog drygt 15 timmar. Det var en till tjej med en irländsk setterhane i kupén på vägen ner, så det var ganska gott om plats. Tåget gjorde ett uppehåll i Gävle och då gick jag ut och rastade Chansa, som annars sov i stort sett hela vägen. I Herrljunga hade jag lite väntetid och hann med en längre rastning av Chansa innan vi skulle ta tåget till Vårgårda, en resa på ca 7 minuter. Från stationen i Vårgårda var det gångavstånd så jag och Chansa var framme precis i tid för att hämta nyckeln till vårt rum och äta lunch.

Jag hade dock inte väntat mig att Tånga hed skulle vara så exotiskt. Lite förvånad blir man ju när man ser sådana här utanför kurslokalen:

Elefanter

Kameler

Lamadjur

Lite mindre exotiskt, men den här ponnyn tyckte jag var väldigt vacker.

Ägarna till alla de mer eller mindre exotiska djuren var denna cirkus, som hade föreställning på Tånga Hed på fredagkvällen.

Jag älskar cirkus och hade vi inte haft utbildning till 21.00 så hade jag gärna gått.

På fredag eftermiddag hade vi föreläsning om friskvård vilket var väldigt intressant. Jag pratade lite med en av föreläsarna efteråt och det visade sig att hon kände Chansas syster Cleo. Hon tyckte att det fanns en del likheter mellan Chansa och Cleo, t ex att de båda är sociala och charmiga.

Efter middagen gick Kenth Svartberg igenom sin relationsmodell och sedan var det "hopp och lek" vilket för några av oss innebar ett glas vin eller två i trevligt sällskap. På lördagen och söndagen fortsatte vi med Kenth Svartbergs relationsmodell och gjorde även en del praktiska övningar i grupper. Chansa uppförde sig helt perfekt. Jag trodde att det skulle bli svårt att ha henne lös bland andra hundar, som också lekte och tränade men hon höll sig vid mig, bortsett från en smitning när vi tränade passivitet i den "röda bubblan" (=bestämmande). När vi tränade passivitet i den "gröna bubblan" (=samarbete) låg hon dock kvar hur bra som helst.

Till och med när jag släppte henne och stod och pratade med de andra i gruppen för att se om hon själv skulle välja att springa genom agilitytunneln, som vi nyss tränat på. Bredvid mig stod en 5 månader gammal kelpie, en malletik som hon lekt med kvällen innan och vid agilitytunneln stod en ung rottistik. Och Chansa valde att springa genom tunneln och sedan till mig för att få belöning! Då var jag verkligen jättestolt över henne, för andra hundar är väldigt svårt för henne att låta bli.

Chansa var också väldigt rolig när vi gjorde inkallningsövningar. Hon kom till mig i full fart från att ha blivit fasthållen och även från att leka med boll med någon annan så för att göra det lite svårare band vi fast ett grisöra i ett koppel och gav henne grisörat att tugga på. När jag sedan skulle kalla in henne från grisörat bet hon tag i det och kampade som en galning. Hon ville så gärna lyda min inkallning, men grisörat ville hon ju ha med sig :-D

Lite bilder:

Taxen Vilmer lär sig att trampa på ett lock.

Göran försöker lära Joy att stoppa ner huvudet i en hink.

Det var lite svårt, så Joy behövde en liten paus.

Gruppen lyssnar på Kenths genomgång.

Chansa under Kenths genomgång.

Chansa kryper genom ett hål i en trädrot.

Inte ett mallemonster, utan en liten Monster.

Chansa uppbunden i väntan på sin tur.

Helgen har varit väldigt lärorik och givande. Förutom att jag har lärt mig en massa har också Kenth gett mig en del värdefulla tips om hur jag ska hantera och träna med Chansa med tanke på hennes svårighet att hantera konflikter i vissa situationer. Det är också kul att höra av en "expert" på relation människa-hund som Kenth att min hund tycker om mig och är trygg med mig och att vi har ett bra samarbete. Det var också andra som gav kommentarer som "Oj, vad du måste ha tränat med henne sedan sist" och "Är det verkligen samma hund som du hade med dig förra gången?" och det är ju alltid kul att få bekräftelse på att träningen ger resultat.

På söndag eftermiddag fick jag skjuts in till Herrljunga istället för att åka tåget från Vårgårda och det är jag glad för, för annars hade jag nog inte hunnit äta middag innan tåget gick. Den här gången var det väldigt fullt i djurkupén. Det var en kvinna med en schäfertik, som inte gillade andra hundar speciellt mycket, en karl utan hund (hade bokat fel) och en tjej med en liten cavalier/chihuahua-blandis. Även den här gången rastade jag Chansa i Gävle och på morgonen hann jag också snabbrasta henne i Ö-vik. Efter Bollnäs var det bara jag och hon med schäfern kvar i kupén så det blev bättre med plats att sova. I Umeå klev en tjej med en storpudel på och då blev det lite trångt igen, men jag skulle ju ändå snart kliva av tåget.

Såhär, eller utfläkt på sidan, har Chansa legat på tåget både på vägen ner och vägen hem.