Snö, snö och mera snö...

Det har varit en lugn helg för mig och Chansa. Lyle åkte ju med mamma till Lappvattnet på julafton och sedan har det envisa snöandet förhindrat att mamma kunde komma hit med honom. Men jag och Chansa har i alla fall haft det trevligt. Vi har förstås inte varit ute så mycket., för vädret har ju inte precis varit inbjudande, men hon är i alla fall otroligt duktig på att göra sina behov när vi går ut. Visserligen så kissar hon inne då och då, men det beror bara på att jag inte är snabb nog att ta ut henne och inte på att hon inte vill kissa ute.

Vi har också tränat lite grann. Kontaktträning och frivilliga sitt är hon riktigt duktig på och vi har också börjat lite med frivilliga lägganden. Jag har inte klickat in henne på samma sätt som jag klickade in Myrrha och Lyle, utan jag har helt enkelt börjat klicka för rätt beteenden. Men hon har definitivt förstått poängen i alla fall.

Att hämta saker och lämna dem till mig är också något som vi tränar på. Hon gillar föremål och vill gärna behålla dem för sig själv, men jag tränar på att hon ska förstå att det kan bli ännu roligare att komma till mig med bollar och annat.

Morra på leksakerna kan man ju också göra...

Lekfull valp

Chansa har varit lite dålig på att äta sedan jag fick hem henne, men träningen gjorde att jag förstod varför och kunde lösa problemet. I början använde jag hennes mat som belöning, men hon spottade oftast ut den. Jag trodde att hon inte var speciellt förtjust i godis, men när jag belönade henne med Lyles mat spottade hon inte ut den. Så nu får hon av hans mat istället och nu äter hon hur bra som helst. Det är ju dock ett högenergifoder för vuxna hundar, så jag måste försöka hitta ett valpfoder som hon tycker om.

För det mesta är Chansa en alldeles underbar liten valp. Hon sover mycket och hon föredrar att leka med sina leksaker istället för att tugga på möbler och annat förbjudet. Men varje kväll blir hon besatt av demoner och hon blir fullständigt galen. Hon springer, morrar och skäller och kastar leksaker omkring sig. Men det är inte bara leksakerna hon ger sig på , utan det händer att hon kastar sig över mig också. Rätt vad det är kommer det ett mallemonster flygande och hänger sig fast i magfläsket. När jag lyfter bort henne hugger hon vilt omkring sig med sina vassa små tänder. Att jag aldrig har haft någon önskan att ha pierca ögonbrynen eller bröstvårtorna är inget hon bryr sig om…

Men hon är i alla fall söt när hon sover.

Igår morse kom Lyle äntligen hem igen. Sedan han kom hem har han varit lite snällare mot Chansa och verkar acceptera henne som flockmedlem.. Visserligen blir han fortfarande arg när hon försöker ta hans mat och eller biter honom i svansen (vilket jag tycker att han har all rätt att bli), men han har inte längre något emot att vara nära henne.

Söta sovande vovvar.

Julen

Midvinternattens köld är hård

På julaftonsmorgonen steg jag upp tidigt, tack vare min lilla valp. Det gav mig lite tid att fixa lite med mammas julklapp (lägga över bilder på ett USB-minne till den digitala fotoram vi köpt till henne). Jag och Adam hann också göra ischoklad. Hugo och Frasse fick öppna varsin julklapp på morgonen, men det var ingen som sa till Frasse att han bara fick öppna ett paket, så han fortsatte med att öppna ett av mina också.

På förmiddagen städade vi lite grann innan mamma och Ove kom. Det är dock inte lätt att torka golvet när man har ett litet mallemonster runt fötterna...

Lilla mallemonstret

Hon blev därför förvisad till kaninburen igen. Chansa sov i buren hela nätterna och var så tyst och snäll. På dagarna gnällde hon lite grann när hon var tvungen att sitta i buren, men hon accepterade det i alla fall.

Chansa i kaninburen

När mamma och Ove kom blev hon lite rädd för Ecco, för han var lite påflugen och morrade åt henne. Men hon hämtade sig snabbt och försökte leka med honom istället. När Ecco kom började Lyle också bete sig annorlunda. Han accepterar Chansa, men han tycker att hon är lite jobbig och vill helst inte vara i närheten av henne. Men när Ecco kom la sig Lyle bredvid henne så att de låg tätt intill varandra och han brydde sig inte om att hon borrade in nosen i hans päls. Så lite känsla för att hon tillhör flocken har han nog i alla fall.

När tomten kom fick Lyle och Ecco vara instängda i Hugos rum, men Chansa skulle bara ha fört ett jäkla liv om jag stängt in henne så henne höll jag i knät under julklappsutdelningen. Jag fick många fina julklappar, t ex pengar till en platt-TV, en soda streamer, och en snygg tvättkorg m m. Hundarna fick förstås också varsin julklapp av mig. Lyle fick en påse med hundkex och Chansa fick ett tuggben.

Chansa öppnar sin julklapp

Igår kväll fick Lyle följa med mamma och Ove till Lappvattnet. Jag och Chansa har haft det lugnt hela dagen. Vi sov ett par timmar mitt på dagen, eftersom jag ska jobba i natt. Annars har jag mest bara legat i soffan och tittat på TV. Och så har vi lekt/tränat lite. Vi håller på att träna på att hon ska komma tillbaka med bollar och andra leksaker när jag kastar dem och hon är riktigt duktig på det. Och så har vi förstås sprungit in och ut för att hon ska få kissa, så idag har hon bara kissat inne en enda gång (på badrumsmattan).

Just nu är hon med mig på jobbet och sover så sött på sin filt. Men det var inte lätt att ta sig hit. Hon kan ju inte gå hela vägen hit och jag insåg att jag inte skulle orka bära henne hela vägen, speciellt inte om jag också skulle ha en ryggsäck med datorn m m med mig. Så jag gick in till stan för att hämta cykeln som stod kvar på Frösunda och sedan bäddade jag in den frusna lilla valpen i en filt och stoppade ner henne i cykelkorgen. Först ledde jag cykeln, men hon var så lugn och somnade till och med, så det gick bra att cykla också. Hon grymtade dock irriterat när det skumpade för mycket, men annars var hon nöjd.

Lyles lillasyster

Tyrannens Chica Chansa

Nu är Lyles lillasyster hemma. I söndags gjorde jag och Lena en road trip till Sundsvall för att hämta hem henne. Hon skötte sig alldeles utmärkt på resan hem och låg och sov i mitt knä hela tiden. När vi kom hem var det dock full fart på henne, men efter att ha fått busa ett tag så sov hon bra på natten.

Lyle tyckte att hon var lite äcklig i början, men ganska snart accepterade han henne. I alla fall så länge hon inte försöker ta hans mat eller biter honom i svansen (vilket hon gör om och om igen, trots hans tillsägelser). Utomhus tycker han dock att hon är lite roligare och idag har han till och med försökt leka lite med henne.

Lilla Chansa är som valpar är mest, d v s vild och busig med vassa tänder. Eftersom hon är en malle så gillar hon kamplekar och den leksaksigelkott som hon fick med sig hem saknar redan ett av sina ben.


Men hon är också väldigt lättlärd. Hon kan redan sitt namn och kommer när man ropar. Hon har också lärt sig att hon måste sätta sig innan hon får sin mat. Hon är också väldigt duktig på att kissa utomhus. Jag har haft två vintervalpar förut, lapphunden Lita som jag fick i julklapp när jag var 9 år och blandrasen Lollo, och jag minns att det var svårt att få dem rumsrena eftersom de hellre kissade inne än ute. Chansa verkar dock inte bry sig det minsta om det. Visserligen fryser hon så fort hon går ut, men verkar ändå inte ha något emot att vara ute.

Igår fick Lyle och Chansa åka med syrran hem medan jag jobbade på kvällen och sedan tog jag bussen till Byske när jag slutade jobba klockan tio. Bussen var 30 minuter försenad, så jag frös en hel del. Och irriterande nog var man tvungen att betala de där tio kronprna i expresstillägg trots att bussen kom två minuter efter det att man egentligen skulle ha varit framme!

Idag har vi lagat mat och kokat knäck och lilla Chansa har inte varit alltför mycket i vägen. Ibland är det dock praktiskt att kunna stänga in henne, så stundvis har hon fått ligga i syrrans kaninbur, eftersom det är den enda bur som finns här. Det funkar dock alldeles utmärkt. Men för det mesta har hon fått vara med och hon har också mestadels varit lugn och snäll. Dock inte hela tiden...

Chansa hjälper "till" att klä granen...

Julgransbollarna måste man ju skälla lite på.

Så här blir det när man försöker fota en malle, som får tag i kameraremmen...

Jag, Chansa och Lyle

Storebror Lyle vilar upp sig lite.

Lite nytt

Nu är det rätt länge sedan jag skrev i bloggen, vilket beror på att jag fortfarande inte har fått Internet hemma. Dessutom har jag haft hur mycket som helst att göra, så även om jag hade haft Internet så hade jag knappast haft tid att skriva. Nu har jag i alla fall flyttat in, men det är fortfarande en aning rörigt och det är en del som behöver göras. Matte har hjälpt mig att lägga ett nytt vardagsrumsgolv, för det såg verkligen bedrövligt ut med bitar borta ur parketten, så nu ser det bra ut i alla fall. Det som nu behöver göras är att måla/tapetsera om i köket, Adams rum och de svarta väggarna i vardagsrummet samt göra något snyggt ovanför diskbänken i köket. Dessutom måste jag snygga till skåpet från Norrlångträsk, för det ser lite slitet ut. Men det blir nog efter jul och nyår.

Köket

Köket

Hallen

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Adams rum (trappan leder upp till en loftsäng)

Badrummet

Förutom att jobba och flytta har jag inte hunnit med så mycket annat. I fredags var jag dock på O'Learys med jobbarkompisarna från Medlefors och åt och drack lite öl, vilket var väldigt trevligt. Idag har jag varit på julavslutning på Medlefors och ätit julbord. Behöver jag säga att det var fantastiskt gott? Och ikväll blir det julfest på Medlefors och det kommer säkert också att bli kul.

Särskilt mycket träning med Lyle har det inte heller blivit. Han har ju varit hos mamma i två veckor och bara haft det lugnt och skönt. Men jag fick tillbaka honom förra helgen, så i onsdags var vi på 33:an och igår tränade jag och Lena i totohallen. Det märks att han är lite understimulerad, för han är väldigt speedad och det händer t o m att han låter lite, vilket han aldrig någonsin gjort förut. Men jag tror att han kommer att sluta med det när han lugnar ner sig lite.

Men det största nyheten sedan jag skrev sist är att jag ska skaffa valp. På söndag flyttar en liten mallevalp hem till mig och Lyle. Det blev ganska hastigt bestämt, eftersom jag tackat nej till en hanvalp. Men för ca en vecka sedan ringde han och hade fått återbud på en tikvalp och undrade om jag ville ha henne, vilket jag förstås ville. Dock kommer det att bli lite jobbigt med valp den här tiden. Julen är ju en lite stressig tid och jag är ju dessutom inte helt klar med flytten och eftersom jag jobbar måste jag också ha hundvakt till valpen. Av erfarenhet vet jag också att rumsrenhetsträningen inte går speciellt fort fram när det är -20 grader ute...

Jag har också lite lätt panik över att få valp igen. Det är nästan 12 år sedan jag fick hem Myrrha som valp och jag minns knappt hur man gör för att uppfostra en valp. Myrrha var dessutom en extremt snäll valp, även om hon ibland också var väldigt envis och egensinnig. Men jag har ju tidigare lyckats uppfostra flera valpar till trevliga vuxna hundar, så jag antar att det löser sig när valpen kommer hem.

Äntligen!

Idag har jag äntligen fått börja flytta in i min nya lägenhet! I och för sig har jag inte hunnit med så mycket p g a att jag jobbat på Medlefors hela dagen och dessutom hade ett omdömessättningsmöte efter jobbet, men mamma, Adam och Matte hjälptes i alla fall åt med att hämta de möbler som stod på Norran medan jag jobbade. Sedan kom pappa också förbi på kvällen och hjälpte till, bland annat med att sätta upp lampor.

Det är visserligen skönt att ha ett hem igen, men jag valde ändå att åka till Lappvattnet och sova i natt. Det kändes inte så kul att sova på en madrass på golvet, utan TV i en halvtom lägenhet. Men det främsta skälet till att jag åkte till Lappvattnet var Lyle. Jag längtade efter min lilla svarting och ville inte vänta ända till i morgon med att träffa honom. Just nu ligger han i sängen vid mina fötter och jag är nöjd (och det är nog han också). I morgon ska jag fortsätta med inflyttningen så gott jag hinner. Det är inte lätt att när jag jobbar, men jag får ju tack och lov mycket hjälp. Bilder på lägenheten kommer när jag fått in alla möbler.

Irriterad och less!

Just nu är jag fruktansvärt less på att inte ha någonstans att bo! Hela veckan har jag släpat runt på mina saker och sovit på olika ställen. Jag hade hoppats på att få nyckeln till den nya lägenheten igår kväll, för hon sa att jag eventuellt skulle kunna få det. Men det fick jag inte, så det blev ytterligare en natt hos pappa. Jag skulle ju få flytta in den 7:e, d v s idag, så det har jag ju räknat med. Men nu blir det inte så och det gör mig jävligt irriterad. Förutom att det är jobbigt att flytta runt och inte ha någonstans att bo så har jag saker som jag verkligen behöver i en flyttkartong någonstans. De säger att jag får flytta in i morgon, men jag vet inte riktigt om jag kan lita på det.

Men även om jag får det så kommer flytten att dra ut på tiden eftersom jag jobbar jämt och ständigt och på udda tider, så att jag jobbar när de som kan hjälpa mig är lediga och är ledig när de jobbar. Lite mindre jobbigt hade det nog känts om jag hade haft Lyle med mig, men han är fortfarande kvar hos mamma i Lappvattnet. Han har det nog bra där, men jag längtar efter honom och vill ha honom tillbaka. Och som om det inte vore jobbigt nog så har jag ont i ryggen. Jag sträckte mig på något vis när jag jobbade i lördags och sedan dess har jag haft jätteont.

EFIT

De senaste EFIT har jag jobbat och inte kunnat vara med, men där här gången bestämde jag mig för att vara med fast jag jobbade. Dock gör ju mitt jobb att jag inte kan fota vad som helst, vilket gör att en del av bilderna blir lite tråkiga. Men här är i alla fall min EFIT-dag.

8.00 Väckarklockan ringer.

9.00 På väg ut på morgonpromenad.

10.00 Knappar in portkoden på jobbet.

11.00tädar åt min brukare.

12.00 Jag var egentligen upptagen med annat kl 12, men jag gillar utseendet på den här symaskingen så det blev en bild på den istället.

13.15 Går ut med soporna.

14.15 Är på badet med min brukar och går till förrådet för att hämta en sak.

15.00 Var i poolen med min brukare, och kunde således inte fota.

16.10 Har badat färdigt för den här lördagen och täckt över poolen.

17.15 Sitter i soffan hos Susanne och gosar med Jackpot (och dricker öl). Susanne fotade.

18.30 Funktionärsfest på klubben. Dricker välkomstdrink och väntar på några som kom sent.

19.30 Var så upptagen med att äta den goda tacobuffén att jag glömde bort att fota.

20.30 Dags för efterrätt.

21.30 Sitter och lyssnar på Karin Sejnell som roar med berättelser om brukstävlandet "förr i tiden".

22.30 Festen fortsätter.

23.30 Trötta festdeltagare i tävlingssektorn väntar på att de sista ska gå hem så att de också får gå hem och sova.

Äntligen vinter!

Trots att det innebär mindre hundträning så är jag glad att det äntligen har kommit en del snö. Lyle är också glad åt snön och är piggare än vanligt. Det kan i och för sig också bero på att han inte fått så mycket aktivering. Måndag och tisdag natt sov jag hos min pappa, medan Lyle var kvar i Lappvattnet. I onsdags åkte även jag till Lappvattnet och jag var nog lika glad att träffa Lyle som han att träffa mig.

Jag är fortfarande kvar i Lappvattnet och idag har jag och hundarna gått en långpromenad i skogen. Fast mest var det jag och en hund, eftersom Ecco mest går sin egen väg. Han springer iväg och är borta i flera minuter och värst av allt är att han inte kommer när man ropar. Visst kommer han efter en stund (eller står och väntar någonstans längre fram), men just att han inte kommer direkt när man ropar irriterar mig hemskt mycket. Han brukar visserligen komma när man ropat ca 5 gånger eller om man ryter till ordentligt, men jag tycker att en hund ska lyda direkt utan att man ska behöva vara arg.

Ecco, som för en gångs skull kommer på inkallning.

Lyle

Ecco

Inget Internet

Aneldningen till att det varit rätt lugnt på bloggen på sistone är att jag inte har haft något Internet. För tillfället befinner jag mig dock i Lappvattnet, så jag tänkte passa på att göra en kort uppdatering. Det har dock inte hänt speciellt mycket sedan jag skrev sist. Jag har varit sjuk, förmodligen svininfluensa, och det har därför inte blivit så mycket hundträning.

Dock har jag hunnit med att gå en specialkurs sök, vilket var riktigt kul. Sök är ju den bruksgren som jag tycker är roligast. Lyle var, inte helt oväntat, en naturbegåvning. När vi gjorde hitta-övningar fick Lena gå ut och gömma sig medan jag hämtade Lyle och rastade honom. Han fick vittring på henne i stort sett direkt och han var hur tydlig som helst när han visade att han fått vittring. Markeringsövningarna var lite svårare för honom då han blev lite fixerad på pinnar på marken och bollar som figuranterna hade i fickorna, men med lite träning så tror jag nog att han skulle kunna bli en riktigt duktig sökhund. Jag funderar starkt på att börja träna sök med honom för att sedan bli eftersökshund för polisen.

Men det är i stort sett den enda aktivering Lyle har fått på sistone. Förutom att jag har varit sjuk så håller jag också på att flytta. På grund av sjukdomen har jag förstås inte hunnit med att packa lika mycket som jag borde så i veckan har jag och mamma jobbat hårt för att packa ner alla mina saker i flyttkartonger. Det stora problemet är dock att jag måste flytta ut ur lägenheten innan 1 december, men jag får inte flytta in i den nya lägenheten förrän den 7 december.

Så nu är jag hemlös- igen. I och för sig gäller det bara en vecka den här gången, men det känns ändå ganska jobbigt. Det hade förstås varit bra om jag hade kunnat bo hos mamma eller syrran hela tiden, men eftersom jag har mina två jobb att sköta går inte det. Så det kommer att bli så att jag bor delvis hos pappa och delvis hos mamma, medan allt jag äger och har är utspritt på flera olika ställen för förvaring.

Idag har vi haft fullt upp med att flytta mina möbler m m, men igår tog vi en paus från flyttstöket och var på Frasses treårskalas. I och för sig fyller han inte år förrän på onsdag, men med tanke på att han redan sjungit "Ja må han leva" varje dag i flera veckor så bryr han sig knappast om sådana petitesser. Sjungandet var dock viktigt för honom, till och med viktigare än presenterna.

Trött och sjuk

I helgen har jag varit tröttare än jag någonsin trodde att jag kunde bli. I lördags var jag på tävlingsledarutbildning på klubben hela dagen. När vi slutade vid femtiden åkte jag och Lena till 33:an och tränade lite. Lyle, som mest hade fått ligga vid min stol eller i sin bur hela dagen, var full av energi. Mest märktes det när jag tränade metallapportering; då nöjde han sig inte med att "bara" morra och kasta omkring den, utan ställde sig också och skällde på den!

Sedan jobbade jag lördag natt, så på morgonen promenerade jag och Lyle från Morö Backe till klubben för att fortsätta på tävlingslydnadskursen. Det var en jobbig promenad eftersom jag hade fått så ont i halsen att det gjorde ont att andas. Dessutom hade det kommit en del blötsnö under natten, så det var rätt tungt att gå.

När jag kom hem på söndagen var jag hur trött som helst och jag gick och la mig klockan åtta (vilket jag förmodligen inte gjort sedan jag var ca 7 år) och sov sedan hela natten fram tills det var dags att stiga upp och gå och jobba. Jag kan inte precis påstå att jag var pigg på att jobba, men när jag kom till Medlefors och började med klimatrollspelet med mina elever och såg hur kul många av dem tyckte att det var kändes det bättre. Men att sedan jobba som personlig assistent på kvällen var betydligt jobbigare.

Det gör fortfarande ont att andas, speciellt utomhus, och jag har också feber och hosta. Jag var glad att jag bara hade två engelskalektioner idag på förmiddagen idag. Mina elever skulle dessutom skriva ett prov, så det var alltså inte så ansträngande för mig, om man bortser från cykelturerna fram och tillbaka till Medlefors.

Lyle blir förstås lite lidande nu när jag är sjuk, för jag har inte orkat promenera med honom varken idag eller igår, utan det har bara blivit kortare rastningar. Det är alldeles för jobbigt när det är så svårt att andas utomhus. Men han klagar faktiskt inte, utan ligger snällt och myser i soffan med mig.

Jag drar mig också lite grann för att gå ut med honom av en annan anledning, nämligen att de nu har grävt ett ännu större hål precis utanför lägenheten så att det är jord och lera överallt nu när det blivit plusgrader igen.Det är förresten inte bara ett hål längre, utan de har grävt upp hela vägen utanför och de har stängt för alla de vägar som jag måste cykla för att komma till jobbet så jag fick ta en lång omväg. Och inte nog med det- det är rätt bullirigt att ha en traktor, en grävskopa och en vattenpump precis utanför köksfönstret. Jag hoppas att de blir färdiga snart, men med tanke på hur det ser ut här utanför så tvivlar jag på det.

Fredag den trettonde

Ja, idag är det fredag den trettonde, fast någon otursdag har det inte varit. Då hade jag mer otur i onsdags. När jag cyklade hem från Medlefors hade jag lite bråttom så när jag var nästan hemma cyklade jag omkull. Cykelstyret fick en smäll så att det blev alldeles snett och vint. Själv fick jag lite ont i knät, handleden och fingrarna.

Men jag skyndade mig i alla fall hem och kastade in en paj i micron för att hinna äta innan Lena kom och hämtade mig. Pajen var inte vidare god (man blir en aning bortskämd av att jobba på Medlefors- det är inte mycket som kan mäta sig med ruccolakyckling med rostade rotsaker och kall honungs- och dijonsås som jag åt till lunch) och dessutom var den kall i mitten. Jag hann knappt äta förrän Lena kom så jag fick slänga ner mina saker i ryggsäcken, som jag inte stängde. Det innebar förstås att jag tappade ut hälften av innehållet när jag låste dörren.

När vi väl kom fram till 33:an gick träningen i alla fall bra och trots att jag tagit fel på vilken tid medlemsmötet började fanns det som tur var andra som hade bättre koll så att vi i alla fall kom dit i tid. Efter mötet höll jag en liten föreläsning om klickerträning och det gick bra. Jag och Lyle åkte hem med Susanne, men först rastade vi hundarna och till vår (och Lyles) stora förvåning ville Nikkie leka med Lyle. Lyle var dock lite tveksam och visste nog inte riktigt om han kunde lita på henne eftersom hon brukar vara en riktig ragata mot honom.

Igår hade Lyle och jag vilodag, så det blev bara några kortare rastningar och så tränade vi lite metallapportering hemma i vardagsrummet. Jag hade lite dåligt samvete för det eftersom han är ensam så mycket nu när jag jobbar både som personlig assistent och på Medlefors, men jag orkade helt enkelt inte gå någon långpromenad. Han verkade dock ganska nöjd med att ligga i soffan och mysa.

Men idag har vi i alla fall gått en långpromenad i skogen och när vi träffade på en hel förskoleklass i skogen lyckades Lyle locka ungarna till att kasta pinnar till honom. Både Lyle och ungarna hade så kul att jag lät dem hålla på ett tag. Förutom att vi har varit i skogen har jag idag och städat, vilket sannerligen var välbehövligt. Jag jobbar ju som sagt mycket och lärarjobb kräver ju också en del hemarbete så jag har helt enkelt inte hunnit med någon städning på hela veckan. Jag hade också tänkt tvätta, men det gick inte för att de håller på att fixa vattenläckorna som varit på sistone så att vattnet var avstängt ett tag. Jag börjar vara rätt less på att vara utan vatten så ofta, men främst ogillar jag att de har grävt en gigantisk grop precis utanför min lägenhet (och två till gropar bara en liten bit bort) så att det är jord och lera precis överallt. Det är något bättre nu när det är fruset, men det blir ändå onödigt smutsigt här hemma på grund av det.

Nu har jag i alla fall städat och ätit middag, så nu ska jag och mitt lilla lakritstroll krypa ihop i soffan och titta på senaste avsnittet av Grey's anatomy och kanske också någon film om jag orkar. Jag ska ju dock på tävlingsledarutbildning i helgen, så jag måste upp relativt tidigt. Dessutom jobbar jag lördag natt och måste fara på klubben direkt efter jobbet på söndag morgon, så det måste nog bli en tidig kväll.

Ett år utan Myrrha

Älskade, saknade Myrrha.

Idag är det ett år sedan Myrrha fick somna in och det känns sorgligt. Jag saknar henne fortfarande, speciellt nu när den första snön har kommit. Förra året hoppades jag att första snön skulle hinna komma innan den 10:e så att hon skulle få uppleva det en sista gång, men så blev det inte. Myrrha älskade nämligen snö, speciellt den allra första då hon for omkring som en liten valp och plöjde med huvudet i snön så att hon fick en liten "gräddklick" på nosen.

Lyle gillar också snön och jag försöker vara ute med honom så mycket jag hinner. Det är dock svårt när jag har två jobb. Igår var det soligt och fint och trots att jag jobbade som personlig assistent på morgonen, hade lektioner i svenska på Medlefors på förmiddagen och jobbade som personlig assistent på kvällen hann jag gå en långpromenad med Lyle. Vi var ute i en och en halv timme och han uppskattade verkligen promenaden.

Lyle letar bollen i snön.

Snyggingen

Idag var det inte alls lika fint väder men efter mina engelskalektioner på förmiddagen (och en mycket god lunch) på Medlefors gick vi i alla fall en långpromenad på drygt en och en halv timme. Lite uppletande och en kort pass lydnadsträning hann vi också med innan det var dags för mig att jobba kväll. Nu har jag just kommit hem från jobbet och sitter i soffan och myser med lilla lakritstrollet. I morgon blir det dock lite mindre jobb; jag ska bara jobba på Medlefors och det blir inte någon speciellt tung dag. Och på kvällen ska Lyle och jag upp på klubben på medlemsmöte och på något sätt har jag också tagit på mig att prata lite om klickerträning i samband med medlemsmötet (vilket jag än inte hunnit förbereda mig ordentligt inför).

Första snön och tävling

Igår var jag och Lyle och tävlade i Åbyn. Vi tog bussen till syrran redan på fredag eftermiddag och det var ett helt projekt. Bussen skulle gå 14.20 och jag och Lyle var där i god tid. Det var massor med folk som väntade på busshållsplatsen. Först kom det en buss som redan var nästan full och den skulle gå direkt till Piteå och sedan Luleå. Enligt chauffören skulle det komma en till buss och det gjorde det, men den var också i stort sett full och bara de som skulle norr om Luleå fick kliva på. Det blev ju förstås en massa folk över som inte fick åka med någon av bussarna, så vi fick vänta i ca en halvtimme innan det kom en extrabuss. Och jag som trodde att jag skulle slippa tjafs med bussar när jag slutade pendla till Umeå!

När vi steg upp på lördagsmorgonen var det vitt på marken och det snöade fortfarande. Lyle tyckte att det var skitkul med snö och sprang som en dåre när jag rastade honom. Och när jag värmde upp honom var han väldigt busig och rullade sig i snön, krafsade med tassarna och åt snö. Vi fick vänta ganska länge på vår tur och det tyckte jag var bra, för jag tror att det är bra för Lyle att vara på plats i god tid och vänja sig vid miljön innan det är dags för platsliggning. Jag har ju inte tränat platsliggning en enda gång sedan förra helgen när han reste sig, så jag och Lotta gjorde ett par korta platsliggningar innan tvåan började. Det gick inte så bra; han reste sig och kom efter mig flera gånger.

Men när det väl var dags för platsliggning låg han som ett ljus och vi fick en 10:a (fast inte riktigt välförtjänt för han la sig på tävlingsledarens kommando, men det märkte inte domaren för jag skyndade mig att säga "plats"). Vi var sist i tvåan och det blev ytterligare lite väntetid, men eftersom han kändes så speedad tyckte jag bara att det var bra att han fick sitta vid sidan av planen och vänta och lugna ner sig lite. Till viss del tror jag också att det hjälpte.

Så här såg våra poäng ut:
Platsliggning 10
Fritt följ 9 p Pos. stoppar v vä
Läggande 10
Inkallning med ställande 9 Går ngt. bra tempo
Rutan 7 Många dk
Apportering 0 Lek, dk, avslut
Hopp 10
Fjärrdirigering 10
Helhetsintryck 8,5

Fria följet gick bra, fast jag gjorde en miss i en vänstersväng så att jag gick på honom. På rutan gjorde jag en grov miss; han sprang ut jättefint och så GLÖMDE jag att säga "stå"! Han sprang därför förbi och jag fick dirigera in honom i rutan. På apporteringen hade Lyle bestämt sig- apporten skulle dö! Han morrade, skakade och kastade den och hade verkligen skitkul. Men eftersom vårt mål med tävlingen var att ha just kul så tycker jag inte att det gjorde så mycket. Poängen räckte i alla fall till vårt andra förstapris i lydnadsklass II, 162,5. Jag har dock inga planer på att ta något LP, utan vi nöjer oss med två förstapris och så går vi vidare och tränar för att köra lydnadsklass III nästa år.

Det började vi med redan igår kväll, för då var jag och Lena på 33:an och tränade. Jag började förbereda lite för att lära in sittande under gång genom att träna på frivilliga sättanden. Vi körde också rutan och jag testade också att skicka honom till rutan när jag står en bit ifrån honom, istället för att ha honom i fotposition och det funkade lika bra. Jag hittade också en kon som jag ställde upp och klickade när han ställde sig bakom den. Det fattade han på en gång, så det tror jag inte kommer att bli några problem att lära in.

Lena var hundvakt åt Karin Sejnells golden Ledin, så efter att han fått vara med när vi fikade fick han också lite träning. Först klickade jag in honom och sedan så gjorde vi lite kontaktövningar. Det var riktigt kul att se hur fort han fattade.

Idag har vi haft avslutning på tävlingslydnadskursen. Mina kursdeltagare hade önskat att få ha en träningstävling, så Lena ställde upp och lekte domare medan jag var tävlingsledare. Det var kul att se vilka framsteg de har gjort under kursen och de kommer säkert att synas på tävlingsbanorna nästa år.

Lyle har mest fått sitta i sin bur inne i klubbstugan, men i morse gick vi i alla fall en kort promenad. Lyle tyckte fortfarande att det var hur kul som helst med snön och busade som en galning med sin pinne.

Det är mycket nu

Just nu jobbar jag hur mycket som helst och därför har jag inte heller hunnit skriva i bloggen. För tillfället har jag två jobb (eller tre, om man ser till antalet arbetsplatser) och det tar ju sin lilla tid. I söndags jobbade jag på Morö Backe och eftersom jag då jobbar 10 timmar fick Lyle vara hos Jonas medan jag jobbade.

I måndags var det också fullt upp då jag jobbade 8 timmar som personlig assistent, fast i delad tur så att jag jobbade på morgonen och på kvällen. Och under dagen vikarierade jag ett par timmar som svensklärare på Medlefors. Det var lite stressigt att hinna och att ta hand om Lyle mellan de två jobben, men vi hann i alla fall med att gå en promenad i skogen på en och en halv timme. Lite dåligt samvete har jag för att han kommer att bli lite försummad under några veckor framöver, men inte tillräckligt för att tacka nej till vikariatet. När jag väl stod framför klassen så kände jag att det är min uppgift i livet att undervisa.

Idag har jag som vanligt varit ledig från jobbet som personlig assistent, men då har jag varit på Medlefors nästan hela dagen. Men jag och Lyle hann med en skogspromenad på morgonen och eftersom det är onsdag idag så har vi förstås också varit på klubben och tränat. Det är visserligen inga fler organiserade onsdagsträningar men vi är ju ett tappert gäng som kämpar på. Vi har ju möjligthet att träna inomhus, men eftersom det kändes rätt varmt så valde vi att ändå träna uppe på klubben.

Jag har också anmält mig och Lyle till ännu en tävling, i Åbyn på lördag. Jag hade inte tänkt tävla tvåan fler gånger, men när de ringde och frågade om jag kunde ropa trean eller eliten så sa jag ja på villkor att jag får tävla tvåan. Det fick jag. Dock tänker jag och Lyle vila oss i form den här gången. Jag bryr mig nämligen inte om vi får förstapris eller inte; vi har ju redan ett så att vi kan gå vidare och något LP hinner vi inte få den här säsongen. Det enda jag vill är att vi ska ha kul, så att vi båda (fast kanske framförallt jag) får en minnesbild av att det är kul att tävla så att det känns lättare att komma igång till våren.

Besvikelse

Idag har jag och Lyle varit i Piteå och tävlat och det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Redan när jag tog ut honom ur bilen hörde jag att det sköts väldigt mycket och Lyle är ju skottberörd, så han blev genast lite låg. När det sedan var dags för platsliggning tyckte Lyle att det blev lite för mycket att jag lämnade honom på en främmande plats med främmande hundar samtidigt som det smällde, så han kom efter mig redan innan jag hade hunnit gömma mig.

Eftersom chansen till ett förstapris redan var borta kände jag mig inte så peppad på att köra vidare, så jag tror inte att jag var någon bra förare för Lyle när vi körde vårt program. Det fortsatte att smälla en hel del, bl a smällde det till precis när jag tog första steget på fria följet, vilket gjorde att han tappade kontakten på en gång.

Betyg: 8,5 start, pos.

Även på läggande under gång smällde det precis när jag tog första steget så även där tappade jag honom lite från början.

Betyg: 8,5 start

På inkallning med ställande bestämde jag mig för att improvisera lite och sa till domaren att jag hade handtecken. Det har jag egentligen inte (men jag vet att han stannar även på handtecken) för att se om det skulle funka bättre än det muntliga kommandot, som i ärlighetens namn inte funkar speciellt bra. Och det gick ju alldeles utmärkt med handtecken. Dock tycker jag att domarens kommentar är lite förbryllande för jag tycker inte att det är något fel på tempot efter inkallningen (om han inte menar att ingången var lite seg, för det var den på grund av att det smällde just då och Lyle kom av sig lite grann).

Betyg: 9 sista inkallning tempo

På rutan strulade jag verkligen till det genom att ställa honom utanför rutan, men han gick i alla fall att dirigera in i rutan.

Betyg: 7 många kommandon

Apportering är han vanligtvis väldigt bra på och han tyckte att det var så kul att få appotera att han inte grep riktigt ordentligt, vilket resulterade i att han tappade apporten.

Betyg: 8 strul med föremålet

Ja, hoppet finns det inte mycket att säga om.

Betyg: 10

På fjärren var han lite störd av smällandet och var inte riktigt med. Men jag förstår inte riktigt domarens kommentar, för något dk på första läggandet hade vi inte.

Betyg: 6 Dk första läggande, flertal kommandon o missar första sättande

På helhetsintrycket fick vi betyg 7 med kommentaren "Kommunikationsproblem mellan moment" och det var så det kändes. Han är ju inte så skotträdd att han blir "ur funktion", för han gör ju alla moment, men han var verkligen okoncentrerad och ville mest titta sig omkring för att se varifrån det sköts.

Jag var helt övertygad om att vi skulle komma sist, men det gjorde vi inte. Vi skrapade ihop 128 poäng och fick en niondeplacering av fjorton. Men för en del andra gick det bättre. I lydnadsklass I fick Ulla-Britt och Vilja sitt LPI med 175 poäng, Anna-Caritha och Ayla fick också LPI och Ulrika och Dexter fick sitt LPII. Susanne var också väldigt nöjd med sina 144 poäng efter sitt livs första officiella lydnadstävling. Och i brukset gick det väldigt bra för Jenny och Wix, som nu är uppflyttade till högre klass! Grattis till er!

Vittringsapporteringsträning

I förrgår började jag träna vittringsapportering med Lyle på allvar. Jag har tidigare testat lite med metoden som Towa lärde ut på träningshelgen och det funkade jättebra att gömma en pinne i gräset. Men när jag även la ut en hel hög med pinnar så blev han helt galen, även om jag gömde pinnen jättelångt ifrån pinnhögen. Så jag bestämde mig för att köra på min ursprungliga plan, nämligen att använda post-it och verkligen lära honom att använda nosen.

Det har verkligen gått över förväntan, även om han har haft sina ryck av galenskap även med post-it-lapparna. Först lärde jag honom att hålla nosen i min handflata i 5 sekunder, sedan satte jag en post-it i handflatan och så fick han frysa med nosen mot den i 5 sekunder. Sedan fick han lära sig att frysa med nosen mot lappen när jag klistrade fast den på TV-bänken. Därefter flyttade jag omkring lappen lite grann så att han fick leta upp den för att frysa med nosen. Jag flyttade inte bara runt den på TV-bänken utan i hela vardagsrummet så att han verkligen fick använda luktsinnet för att hitta lappen.

När han fick börja leta upp lappen själv fick han några ryck av galenskap och har gett mig några goda skratt. Han provade några förutsägbara saker som att bita och krafsa på lappen, några helt ovidkommande saker som att snurra, hopp-stå och hopp-ligg och så ett par helt oförutsägbara saker som att frysa med nosen ca 5 cm från lappen eller att frysa med tänderna över lappen, men med öppen mun så att han inte bet i den :-D

Igår gick jag vidare lite grann och körde med två lappar, en som jag tagit i och en som Adam tagit i. Några gånger provade han att frysa vid Adams post-it, men när han inte blev belönad för det började han medvetet välja rätt lapp. Jag är faktiskt väldigt imponerad över hur lätt han lär sig och jag tror verkligen att vi kommer att få till en riktigt bra vittringsapportering med tiden.

I eftermiddag har Aija varit här och det är verkligen märkligt att hon och Lyle leker hur bra som helst inomhus, men så fort vi kommer ut så kan de inte alls vara vänner. Men det funkar ändå bra att ha Aija på dagarna även om jag ibland blir galen på att de leker hela tiden. Jag kan också bli galen på allt skällande. Lyle skäller inte så mycket på ljud utanför lägenheten när han är själv; det är mest bara när det kommer en bil precis utanför dörren eller när någon kommer, men Aija gapar på i stort sett allt hon hör. Och i veckan har det varit en hel del folk och bilar utanför eftersom det blev ännu en vattenläcka i måndags eftermiddag. Och om Aija skäller och springer till dörren så måste ju förstås också Lyle göra det...

Fast idag hade jag i alla fall lite nytta av det. Det ringde på dörren och när jag öppnade, medan jag höll Aija i halsbandet och Lyle i nackskinnet och båda två skällde som galningar, stod två unga tjejer från Jehovas Vittnen utanför. Den ena höll deras fåniga lilla broschyr i handen, men tvekade att räcka fram den till mig. Till slut sa hon "Jag kan ju lägga den i brevlådan." Så jag slapp höra vad de hade att säga (och den lilla broschyren har redan hamnat i pappersåtervinningen!).

Det var faktiskt ganska fint väder idag, så jag tog kameran med mig ut på promenaden. Här är några av dagens bilder.

Idag är det onsdag och bara för att det var sista onsdagsträningen förra onsdagen så innebär det ju inte att onsdagsträningarna är slut. Vi var några tappra som trotsade kylan och tränade i alla fall. Jag körde två pass och det första gick riktigt bra. I alla fall allt utom platsliggningen då han plötsligt bestämde sig för att resa sig upp och börja nosa på planen (precis när jag berättat för Martha att jag inte var ett dugg nervös inför lördagens tävling, men nu när han reste sig så blev jag förstås jättenervös).

Andra passet gick inte alls lika bra. Martha fick kommendera åt mig och kommendering bryr han sig inte ett dugg om. Däremot brydde han sig en hel del om lukterna på planen. Han blev totalt fixerad och när jag skickade honom till rutan sprang han istället för att lukta på ett visst ställe. Han sprang inte heller ut när jag kastat apporten, utan när jag kommenderade klev han bara upp och började nosa på marken. Fast till slut skärpte han i alla fall till sig. Jag avslutade träningen med att köra lite slalom, eftersom det var det enda agilityhinder som stod ute. Vi tränade mest på ingången och mot slutet var han riktigt duktig.

Mitt hem

Lyle är fortfarande hos mamma, så jag har inget hundrelaterat att skriva om för tillfället. Men på senaste tiden har jag tagit en del bilder på lägenheten, dels för annonsen på Blocket och dels för att tjejen som köpt lägenheten ville ha lite bilder. Så nu tänkte jag visa lite bilder på hur jag bor för de bloggläsare som inte varit hemma hos mig. Och som ett litet minne för mig själv, för jag kommer ju inte att bo kvar här särskilt länge till. På ett sätt känns det lite tråkigt, för jag trivs väldigt bra här. Men jag kommer säkert att trivas i den större lägenheten också :-)

Med tiden kommer jag väl att lägga ut bilder på mitt nya hem, men här är i alla fall mitt nuvarande hem:

Kök

Kök med utsikt genom fönstret.

Hall

Sovrum (bilden gör tyvärr inte rättvisa åt den snygga fondväggen)

Läshörnan i sovrummet

Vardagsrummet

Datorhörnan

Vardagsrummet från en annan vinkel.