Snö, snö och mera snö...

Det har varit en lugn helg för mig och Chansa. Lyle åkte ju med mamma till Lappvattnet på julafton och sedan har det envisa snöandet förhindrat att mamma kunde komma hit med honom. Men jag och Chansa har i alla fall haft det trevligt. Vi har förstås inte varit ute så mycket., för vädret har ju inte precis varit inbjudande, men hon är i alla fall otroligt duktig på att göra sina behov när vi går ut. Visserligen så kissar hon inne då och då, men det beror bara på att jag inte är snabb nog att ta ut henne och inte på att hon inte vill kissa ute.

Vi har också tränat lite grann. Kontaktträning och frivilliga sitt är hon riktigt duktig på och vi har också börjat lite med frivilliga lägganden. Jag har inte klickat in henne på samma sätt som jag klickade in Myrrha och Lyle, utan jag har helt enkelt börjat klicka för rätt beteenden. Men hon har definitivt förstått poängen i alla fall.

Att hämta saker och lämna dem till mig är också något som vi tränar på. Hon gillar föremål och vill gärna behålla dem för sig själv, men jag tränar på att hon ska förstå att det kan bli ännu roligare att komma till mig med bollar och annat.

Morra på leksakerna kan man ju också göra...

Lekfull valp

Chansa har varit lite dålig på att äta sedan jag fick hem henne, men träningen gjorde att jag förstod varför och kunde lösa problemet. I början använde jag hennes mat som belöning, men hon spottade oftast ut den. Jag trodde att hon inte var speciellt förtjust i godis, men när jag belönade henne med Lyles mat spottade hon inte ut den. Så nu får hon av hans mat istället och nu äter hon hur bra som helst. Det är ju dock ett högenergifoder för vuxna hundar, så jag måste försöka hitta ett valpfoder som hon tycker om.

För det mesta är Chansa en alldeles underbar liten valp. Hon sover mycket och hon föredrar att leka med sina leksaker istället för att tugga på möbler och annat förbjudet. Men varje kväll blir hon besatt av demoner och hon blir fullständigt galen. Hon springer, morrar och skäller och kastar leksaker omkring sig. Men det är inte bara leksakerna hon ger sig på , utan det händer att hon kastar sig över mig också. Rätt vad det är kommer det ett mallemonster flygande och hänger sig fast i magfläsket. När jag lyfter bort henne hugger hon vilt omkring sig med sina vassa små tänder. Att jag aldrig har haft någon önskan att ha pierca ögonbrynen eller bröstvårtorna är inget hon bryr sig om…

Men hon är i alla fall söt när hon sover.

Igår morse kom Lyle äntligen hem igen. Sedan han kom hem har han varit lite snällare mot Chansa och verkar acceptera henne som flockmedlem.. Visserligen blir han fortfarande arg när hon försöker ta hans mat och eller biter honom i svansen (vilket jag tycker att han har all rätt att bli), men han har inte längre något emot att vara nära henne.

Söta sovande vovvar.